tisdag 29 november 2011

North Carolina

Vännernas hus i North Carolina.
Vår populära hyrbil i förgrunden.
Våra vänners hemvister i USA tog oss till flera ställen som vi aldrig skulle kommit på att besöka annars och det är fantastiskt roligt att få möjligheten att se hur deras liv hemma är, eftersom vi bara känner dem från deras utlandsperioder. Vårt sista stopp var Durham i North Carolina.

Vi tog oss alltså lite inåt landet igen och om det varit varmt tidigare så nådde temperaturerna verkligen sin kulmen här! Det är samma breddgrad som norra Afrika, så det är klart att det var varmt... minst 40 grader varje dag.

Då vi anlände var det ett glatt återseende av Sarah och dotter Marguerite. Sarah var ju hos oss i England innan sommaren, men nu skulle vi får träffa hela familjen. Vi begav oss nästan direkt till deras lilla tempererade bad med en pool. Inget fancy men fyllde SÅ väl sitt behov. Efter en stund anlände pappa Chuck också direkt från jobbet och sedan blev det vilt vattenkrig och jag tror barnen bytte lag lite som det passade dem, det var nog till slut alla mot alla, förutom Sarah och jag som höll ihop hela tiden. :)

Så småningom gick vi mammor upp ur vattnet och satte oss och pratade. Barnen började hoppa från hopptornet. Det var nästan bara vi där, så vårt gäng kunde härja runt lite som de ville. Sista 10 min varje timme var vuxentid i poolen! Då fick alla barn hoppa upp och sätta sig längs poolkanten en stund. Intressant och rätt bra!

I juni då R och jag firade bröllopsdag fick jag en iPhone i present. I den lilla världen bland föräldrarna på skolan var jag nästan den enda som inte kunde kolla mina mail när vi satt i möten, så jag "behövde" verkligen en sådan (sanning med modifikation och det tog lite tid innan jag blev kompis med den). Största nöjet var nästan då jag hade fått den på morgonen innan barnen vaknat och satt telefonen på köksbordet och hörde Linnéa komma ned för trappan. "Lyssna nu!", viskade jag till Rikard och två sekunder senare hörde vi ett tjut och L störtade in i köket. "VEM har fått en iPhone????? MAMMA! Varför då?? DU behöver ju inte en sådan, du förstår ju inte ens hur den fungerar!!!" Ungefär så lät det och jag var väldigt nöjd med min telefon :) . NÅVÄL, det var bara en tillbakablick för att berätta att nu satte jag mig där jämte poolen och hade precis tagit på mig shortsen och kände hur i samma ögonblick som jag satte mig föll nya mobilen ur fickan i stenplattorna och är det något iPhonarna INTE är bra på så är det sina frontglas som spricker hur lätt som helst. Jag hade redan planerat att köpa ett skydd i USA, men hade inte hunnit göra det, så TYVÄRR fick den en liten spricka i ett hörn. L talade om att ALLA iPhonar ser ut så och en del är spruckna tvärsöver hur mycket som helst, men jag blev ändå ledsen.

Efter badet åkte vi hem och installerade oss lite. Flickorna fick bo i det inglasade rummet, medan vi andra fick ett eget gästrum. Sarah och jag åkte för att hämta take away food, i form av typisk mat för den här delen av USA. Som ni förstår älskade jag det initiativet! De kallar det för barbeque, men det är inte alls grillat i den form vi tänker oss. Så här såg vår middagsmat ut:


Önskar att jag kunde beskriva den här maten i detalj, men det kan jag inte. Det är i alla fall kyckling till höger. Bakom den det som ser ut som små korvar och som jag tror är Hushpuppies, vilket är friterade saker gjorda på majsmjöl, egg, mjöl, bakpulver, olja, salt och lite annat. Mycket gott! Det gula i burken är macaroni&cheese (amerikanernas nationalrätt förutom hamburgare och Malins favoritmat). Till höger om den det som jag tror är det viktigaste när vi pratar om typisk mat för området, nämligen på något sätt tillagat griskött som sedan skurits i fina strimlor och blandats lite med något. Väldigt gott! Sedan var det där gröna framför makaronerna också något speciellt, men det kommer jag inte ihåg. Grisköttet i den här formen är i alla fall det viktigaste! Verkligen kul att få pröva på allt för det var helt nytt för oss.

Här är en sida som väl beskriver den här typiska maten (men det var inte från det stället vi hämtade vår mat):

http://feistyfoodie.com/2011/10/03/bullocks-barbeque/

På kvällen blev det häng och prat. Barnen kollade lite på TV och jag slog in de sista paketen till Malin... När Sarah och jag handlade köpte vi en tårta till Malin också, nästa dag var nämligen hennes födelsedag!

13 juli. Malins födelsedag! HON har firat på många ställen :) . I Danmark, Schweiz, Finland, Sverige och nu USA. Så blir det när man fyller så mycket mitt i semestertider som man kan göra. Med Linnéa på juldagen tänkte vi att DET skulle vi inte göra om, så blev det istället MITT i sommaren. Vilka dåliga planerare vi är :) . Johan har vi prickat in lagom ofta på påsklovet, ha ha.

Malin blev glad för ALLA sina presenter!!
Moster Marits parfym hade fått följa med ända hit. :)
Överenskommelsen var att vi skulle fira henne lite grand, men vi kunde inte ta med alla presenter, utan sedan skulle vi fira på riktigt när vi kom hem. Det blev därför lite svårt att bestämma vad hon skulle få denna dag och vad vi skulle spara till vi kom hem. Vi hade köpt en del i USA, men allt fick hon inte denna dag.

Malin älskar choklad och alltså blev hon överförtjust i sin tårta. Hon åt mesta delen av den helt själv :) .

Vad vet vi då om North Carolina och Durham? Ja vi visste inte så mycket när vi kom dit och faktiskt inte så mycket mer efter vårt besök heller. Tror det märktes att vi var i slutet på resan och redan hade upplevt mycket. Det fanns inte några tydliga MÅSTEN, vilket gjorde att vi var friare att välja vad vi ville lägga tid på och därmed kan besluten samtidigt bli svårare. Sällskapet var trevligt i sig utan utflykter och dessutom var det så varmt att ett dagligt besök på badet var nödvändigt (i alla fall för barnen). Luftkonditionering inomhus hade förstås de här vännerna också, precis som de andra.

Något vi inte visste, som vi fick lära oss, var att området är känt för sina tobaksodlingar. På samma gata som våra vänner bodde fanns faktiskt ett berömt tobaksmuseum, Duke Homestead & Tobacco Museum, som jag gärna skulle besökt denna dag. Washington Duke hette han som var med och byggde upp det stora tobaksföretaget och museumet ligger där hans bostad låg. TYVÄRR tyckte Malin inte att det här lät som någon vidare spännande födelsedagsaktivitet och hon fick välja. Då blev det SHOPPING :) !

Vi gav oss iväg till ett stort fint köpcentra. Det var på väg dit och där som vi förstod att vi var i en mycket större ort, som dessutom nästan växt i hop med Raleigh, som också var rätt stort, än vad vi tidigare trott. Vid vännernas hus och närmiljö fick vi känslan att det var minsta byn, men jag blev misstänksam när det fanns sådana jätteköpcentra, för var fanns underlaget för dem? I Durham visade det sig bo ca 230 000 invånare och det är ju inte så lite precis. Vi körde också förbi det hus där familjen bott då Marguerite var liten. Kul!

Det var faktiskt lite utrymme för mer shopping, så det var inte så dumt tänkt av Malin i alla fall. Vi köpte en klänning på Abercrombie&Fitch, samt jeans och lite annat till M. Jag köpte ett skydd till min mobil. L köpte också en del kläder. Sedan åt vi lunch på en food court i köpcentrat. Det är så praktiskt att alla kan köpa mat de gillar och att man ändå sedan kan sitta ihop. Jag gillar det upplägget.

Sedan åkte R med barnen till badet, medan jag tvättade (jo det är faktiskt sådant man måste göra när man är iväg så länge), skrev lite hem och pratade med Sarah. Chuck arbetade.

Vi njöt i deras trädgård och på kvällen åt vi bl a färsk underbart god majs. Sarah "får" en låda färska matvaror levererad till jobbet varje vecka. Jag älskade att kolla igenom alla spännande saker hon fick i den. SÅ läckert!

Ljuvlig trädgård!
Underbara uteplatsen med bastun som Chuck precis byggt!! Coolt.

Så här såg det ut senare på kvällen när vi vuxna satt sent och förde några
av alla de fantastiskt spännande samtal vi hann med.
Så här VIT var majsen vi åt.
Såklart borde jag förstått för länge sedan att även majs finns i många varianter.
Inte minst sedan vi köpt popcorn till farfar i fem färger på majskornen :) .

Så finns det en majsätarbild som måste kommenteras extra mycket. Jag har ju läst Lemony Snickets underbart fantasirika böcker om syskonen Baudelaire, under våra många och långa bilresor. Vi har avverkat 9 av 13 delar. I den senaste var de på ett tivoli och tvingades klä ut sig till missfoster för att vara med i missfosterföreställningen. Jag VET att det här låter både absurt och osmakligt, men i sitt sammanhang lovar jag att det inte är så illa som ni tror. I alla fall så låtsas de båda äldsta barnen att de är typ en siamesisk tvilling och i föreställningen äter de majs vilket inte är så enkelt när var sin hand från två personer ska samarbeta....

Här prövar Johan och Rikard att äta majs som Violet och Klaus:



Några av Malins presenter att speciellt nämna, ett läppglans med marängsviss-"smak" som vi fick säga till Malin att inte ÄTA :) . Jepp, hon gillade det skarpt.

The Care & Keeping of You Collection. En OTROLIGT populär bok att köpa bland ALLA amerikanska föräldrar till sina döttrar är "The Body Book for Girls". Visst är den amerikansk, men jag tycker ändå den är superbra gjord. Den handlar om allt en tjej behöver veta som är på väg in i puberteten. Nu är vår Malin rätt mogen och har bra koll ändå, men i den här som jag köpte ingick tre andra böcker också nämligen en "journal" till den ovan nämnda boken samt boken "The Feelings book" och en journal till den. Malin ÄLSKAR fylla i böcker och de här journalerna handlade om att fylla i MASSOR av saker om dig själv, så som "när är du glad eller rädd eller arg", "ringa in de egenskaper som beskriver dig", mm mm. Malin satt med dessa böcker så fort hon hade en ledig stund :) !


På tal om "fylla i", så hade Malin, Olivia och Alex P ägnat sig åt en annan sorts fylleri-övning så fort de kunde när de var tillsammans, nämligen de berömda amerikanska Mad Libs historierna. Du köper en bok och de finns i allmänna varianter, för olika åldrar eller på ett tema. De har tydligen funnits hur länge som helst. I Sverige gör vi motsvarande ibland, men mer på egen hand. Det är en text med massor av ord som fattas. Under raden där ordet ska stå, står om du ska fylla i ett verb, substantiv, adjektiv eller annat. En skriver och säger till de andra att säga ett verb t ex och så fyller man i ord på alla tomma platser, sedan läser man upp hela berättelsen som då förmodligen blir väldigt kul. 

Eftersom Erica visste att Malin tyckt att detta var så kul, så köpte hon en Mad Libs bok i present till Malin från Alex P. Såklart blev det jättepoppis och M hade inte ens väntat sig en present från dem!

Sedan fick hon ett spel och en del andra grejer.

Ny dag i NC och den sista riktiga dagen på vår USA-resa (ni ser det finns ett slut även på mina inlägg om USA!!!). Vi började med att besöka vännernas skolor, först Marguerites högstadieskola. Den var stor och ganska sliten, men verkade fungera ypperligt. Jättekul att vi nu kan se framför oss var hon är på dagarna! Därefter åkte vi till Sarahs arbetsplats som är en gymnasieskola av speciellt slag, faktiskt särskilt omnämnd på Wikipedias sida om Durham...

Durham är inte en rik, högstatus stad, men är rankad som ett av de bättre områdena i hela USA för bra skolor! Sarah arbetar på en High School som heter North Carolina School for Science and Mathematics. Det är en internatskola som drivs av staten NC och här får elever med särskild talang inom naturvetenskap och matematik gå. Upptagningsområdet är hela staten och skolan kostar inget. Många elever kommer från mycket fattiga och enkla förhållanden och det här är verkligen en fantastisk chans och ett privilegium för många av dem. Flera av dem går sedan vidare på stipendium till de bästa universiteten i USA (förmodligen till flera Ivy League ställen, som jag skrivit om tidigare :) ).  Sarah undervisar i historia och hon är SÅ kunnig inom ämnet, det är en fröjd att lyssna på henne och jag är övertygad om att hon är en lysande och mycket inspirerande lärare!

Det var väldigt kul att få göra ett besök på denna skola med fin utrustning för många av deras specialområden. Däremot tyckte jag att deras internatrum som de delar tre och tre var synnerligen påvra. Var sin övervåningssäng som stod tätt intill varandra och under den var sitt skrivbord. Jag tyckte att det såg ganska trist och slitet ut, men gissar att det blir annorlunda när eleverna får in sina privata tillhörigheter.
Framför Sarahs High School
Jättefina nya byggnader på området!
Sarahs kontor
Efter skolbesöken gav vi oss iväg till North Carolina Museum of Life and Science. Ett jättefint museum med MÅNGA olika delar. Vi började inomhus, där man kunde pröva på att göra flera olika experiment, mycket interaktivt.

Här ryker torrisen! Alltså torr-isen, inte någon tråkmåns :) !
Det här var HUR roligt som helst!
Skivan i mitten snurrade för fullt och så ställde man cylindrarna på högkant och
skulle få dem att stå kvar så länge som möjligt. Kom de fel drog de iväg med
blixtens hastighet av snurrskivan, men ofta kunde man få dem att stå länge.
Otroligt beroendeframkallande!
Det här var också superkul! Johan blev helt fast!
Genom att luta på och snurra på "skärmen" så zoomade man in till exempel
på den plats där man själv bor. Häftigt!
Som Google maps, men maffigare. 
Vid några datorskärmar kunde man lära sig vika origamifigurer. Där fastnade såklart Johan och Malin. Sedan kunde de inte slita sig från det här stället:

Någon sorts "datorsand" faller ner och när du står framför skärmen känner
något av var du skuggar och "sanden faller efter din kropp. Barnen stod i
alla möjliga positioner och lät sand falla över sig och byggde broar och annat
mellan sig. Väldigt kul!!
Till slut lyckades vi få med oss barnen ut och där hann vi inte titta på allt trevligt som fanns, men vi såg några söta djur och Johan spelade på några oljefatstrummor:



Så gick vi in i fjärilshusen. Det GÅR bara inte att se sig mätt på fjärilar! De är så vackra och sköra! Ändå tyckte jag nog att det roligaste var att de hade ett helt fönster med puppor som satt på rad på snören som med jämna mellanrum öppnades (pupporna alltså) och ut kom en ny fjäril. Väldigt roligt att stå och se på!!

Fjäril som nästan smälter in bland blommorna.
Häftigt att kunna hålla en fjäril i handen.
Tror inte vi kunde namnet på många fjärilar, men de var vackra allihop.
Efter fjärilshuset gav vi oss ut på dinosauriestigen. Det var stora dinosaurier utplacerade längs en promenad genom skogen. På några ställen fanns det babydinosaurier och ägg också. Gulligt! Påminde lite om dinosaurieparken som finns i Åstorp, Skåne.

På en dinosaurie var det tillåtet att klättra, på de andra inte.
Dinosaurierna var väldigt fint integrerade i naturen!
Orken var verkligen på upphällningen och värmen var stekande, men vi begav oss ut på vilddjurspromenaden också. Kom till de stora björnarnas plats, bara för att konstatera att de VERKLIGEN inte hade lust att vara ute i den stekande hettan. Till slut fick vi i alla fall se någon brunbjörn på avstånd, men vi nöjde oss med det och begav oss väldigt nöjda tillbaka hem.

Malin är det av våra barn som är den största djurvännen och så fort hon kunde satt hon så här med en av vännernas katter:

Inte så bra för en som är allergisk mot katter,
men det verkar inte beröra henne så mycket längre :) .
Det var vår sista kväll tillsammans och det råkade vara den natten då den SISTA Harry Potter-filmen hade premiär. Marguerite är stort Potter-fan och hade bokat biljetter med sina kompisar. Vi frågade om några av våra barn var intresserade och naturligtvis var de det, så vi köpte biljetter till dem och den även intresserade Rikard. Filmen fick såklart inte börja sändas förrän efter midnatt...

Innan filmen lämnade vi vuxna barnen hemma. De fick pizza och vi gav oss ut på stan. Det var tveksamt om vi skulle ge oss iväg, men jag är jätteglad att vi gjorde det, för vi hamnade faktiskt i Durhams centrum och det hade vi dittills HELT missat. Det var jättefint i området där tobaksfabrikerna legat, men där de idag byggt om till bostäder, kontor, affärer, restauranger och trevliga promenadstråk. Vi började med att gå en härlig promenad där. Ett par mycket dåliga mobilfoton ska försöka ge en bild av hur trevligt det var och hur det såg ut:

Sarah, Chuck & Rikard.
Vi är otroligt glada för de underbara vänner våra
utlandsäventyr fört med sig.
Vi sörjer att de är utspridda över världen så att vi
inte kan ha regelbunden kontakt med dem.
En fin sista kväll med vänner i USA.
Kanske syns det att det står "Lucky strike"
på skorstenen...
När hungern blev för svår och jag började bli stressad över om R skulle hinna hem och sova något innan filmen eftersom vi sedan skulle upp illtidigt dagen efter för hemfärd, så åkte vi till den HELT fantastiska restaurangen Piedmont. Vilket ställe! Mat gjord helt från lokala producenter med säsongsanpassad meny. Våra vänner bjöd oss på den ena delikatessen efter den andra och det var ungefär som tapas, att man kunde prova lite av allting. Verkligen högklassig mat där varenda råvara kom till sin rätt. FANTASTISK avslutning på vår resa!!

Vi hann hem så att Rikard hann sova en knapp timme innan de gav sig iväg till biografen. Filmen började 00.01 och flera i publiken hade klätt ut sig:


Våra barn och R hade inte sett alla tidigare Harry Potter filmer, men de tyckte alla att det var jättekul att uppleva detta! Filmen var två timmar lång, så kanske var de hemma igen och i säng kl 2.30. Sedan gick vi upp vid 4, för att kl 5 lämna North Carolina. Vi hade ca 5 timmars körning norrut till Washington DC varifrån vår färd hemåt skulle ta sin början. Som ni förstår var det tre väldigt trötta sovande barn vi hade i bilen, men vi vuxna njöt av den tidiga morgonen och pratade om hur bra och lyckat allt varit under vår semester. Jag vågade inte somna ifall Rikard skulle bli trött.

Jag FÖRSTÅR att det här inte var någon säker sovställning, men tycker
det är en otrolig bild som bokstavligt visar tre barn sovande huller om buller på
varandra. J är nere till höger underst, i mitten ovanpå det är M och på hennes
huvud tronar L :) . Fina, smidiga, resvana ungar!!
Då barnen vaknat till liv åt vi på en tradig McDonalds längs vägen och blev mätta. Deras smoothies var dock väldigt goda. Drygt 12 lämnade vi DC och flög till NY. Där köpte vi en Starbucks-mugg och åt lunch. Sedan väntade vi ett par sega timmar innan flighten gick till Hamburg.

Hej då USA!
Tack för allt fantastiskt du bjöd oss på denna sommar!
Bra timing med jetleg även denna gång. Det var nämligen inte ett dugg svårt att sova på vilken tid som helst för att anpassa oss till europeisk tid, efter den natten. :) På vägen hem njöt även jag av att titta på film. Såg bl a "Allt för min syster" (My sister's keeper). Otroligt bra och SÅ sorglig, grät mig igenom den.


Vi landade och kände oss rätt ok i Hamburg. Tog en taxi till Taras hus där bilen väntade på oss (de var själva i USA). Det var tidig morgon i Tyskland och sen kväll för oss. Körde raka spåret hem till farmor och farfar i Malmö via Danmark. På Fyn var det lunchdax och vi ville VERKLIGEN inte passera ännu ett McDonalds. Körde av på en sidoväg för att hitta ett trevlig lunchställe som gärna serverade Stjärneskud, vilket inte visade sig så lätt. Till slut hittade vi en restaurang med mycket begränsad meny, litet familjedrivet. Barnen var verkligen inte alls sugna på något där, men Rikard fick en så här fin tallrik med mat:

Han var jättenöjd!
Min mat var också god, men var fanns potatisen?? Konstigt.



På det hela taget blev det en väldigt dyr affär (välkommen tillbaka till Danmark) som inte tillfredställde särskilt många i familjen...

Kärt och glatt återseende med Rikards familj när vi kom dit. Farmor hade bjudit över Rikards bror Daniel med familj, så det blev full ös från första stund. Men vi var några som njöt av att smita in ett varv i duschen, efter att ha rest 1,5 dygn i samma kläder.

NU är det HELT färdigt med alla USA rapporter! Jag är verkligen ledsen att det blivit en så långdragen historia! Jag är glad för alla som velat läsa om vad vi gjorde och upplevde! Även framöver kommer det bli rätt mycket tillbakablickar här på vår blogg och de kommer garanterat inte bli hälften så intressanta som USA-resan, så det är sannerligen HELT ok om ni hoppar över en del av det jag skriver den närmaste tiden!!

Britt, kul att höra att du hade en skön dag igår. Alla superlativ var väl valda för att de passade på just DIG :) ! Så synd att Sofia missade tomten! Förstår att Lina blev förvirrad, jag undrar också varför tomten hade vita kläder...
Tack för boktips! Alltid välkommet! Tycker du kan höja procenten för lugnet till ca.... 88% :) .

Anna F, aj aj aj, det känns inte alls bra att vi kanske kommer göra Sofia besviken med skolvalen... hoppas hon hinner börja fundera på andra saker till dess. Det händer ju mycket i huvudet på barn :) . Är hon bra där hon brände sig? Hon var väl värd lite extra uppmärksamhet efter att ha råkat ut för det, som gör SÅ ont!

Kim, vad kul att höra att du också läst och tyckte om "Himlen börjar här"! Förutom den gripande storylinen var det så kul med de färgstarka personerna, tyckte jag. Kul om ni också kan roa er med frågorna! Hoppas att ni kan läsa svaren högt och få er lite glada skratt... Jag ler varje gång jag tänker på "shot bollarna", ha ha.

Kramar såhär i sluttampen på november,
Ingrid


måndag 28 november 2011

GRATTIS FARMOR BRITT!!!!

Farmor, Mamma, Svärmor
Ett riktigt stort GRATTIS och HIPP HURRA säger vi idag till vår alldeles fantastiskt roliga, snälla, glada, engagerade och kloka Britt!

Hoppas att du får en lugn och skön dag! Vi vet att du firat tidigare i helgen, så nu kan du bara njuta av dina presenter och att stormen utomhus förhoppningsvis bedarrat.

Massor av kramar från Franzarna i England!!

tisdag 22 november 2011

November Check - Svar

Lite återkoppling till det frågeformulär jag satte ihop till familjen förra fredagen. Det blev en DUNDERSUCCÉ! Precis vad vi behövde och ibland skrattade barnen så de kiknade. Först fick alla skriva in sina svar och sedan gick vi laget runt och berättade vad vi svarat på en fråga i taget. Johan skrev SÅ fint med skrivstil och genomtänkt, men stavar så illa att jag tror jag får skriva en tolkning för att kunna tyda svaren nästa år. Underbart!

Jag sa att de fick lägga till en fråga om de ville och då föreslog Rikard årets händelse och tänkte främst på familjen, men man fick även skriva något som hänt i världen. Alla nämnde familjens USA-resa som årets händelse.

Jag skrev att jag inte skulle redovisa svaren, för jag tycker det är ganska personligt, men eftersom en del var så kul så kommer här lite valda delar :) .

Farmor skrev att hon hoppades att alla svarade att de ville bo i Sverige om 5 år, men faktum är att ingen svarade det. Det var inte heller så att de flesta svarade Danmark eller England. Jag tror svaren var mer ett uttryck för den äventyrslust och mersmak som utlandsåren gett oss, inte nödvändigtvis att vi inte kommer att vilja bo och trivas bra i Sverige när vi flyttar hem. Farmor kan alltså vara fortsatt lugn.

Favoritbil: Här svarade Malin "Allt UTOM Volvo", vilket utlöste många skratt, med hänsyn till att våra bortskämda barn tycker det är SÅ tråkigt att vi nästa vecka får vår nya tjänstebil och att den kommer att vara ännu en Volvo. Den fjärde i rad. Tro oss, vi har utvärderat alternativen och kommit fram till att detta är den bästa bilen för oss. Barnen får finna sig, men Malins svar blev så kul i detta sammanhang :) . Linnéa var inne på samma spår genom att svara: "Inte vår".

Favoritmat: Exempel på Johans underbara svar är "Shot bollar". De måste det vara krut i! Obsevera även särskrivningen. Så när vi svenskar serverar 1150 köttbullar i skolan på torsdag kommer jag att tänka på att det är "shot bollar".

Årets bästa bok: Jag kunde inte nöja mig med en och bröt från alla regler genom att skriva tre, varav en som jag inte ens hade läst hälften av, men kände på mig att den skulle vara den bästa och mycket riktigt när jag läste ut den senare under veckan var det helt rätt beslut. "Himlen börjar här", rekommenderas varmt! Klassas nog som ungdomsbok, men jag tyckte fantastiskt mycket om den.

Pappa ansågs ibland lite mossig i sina svar, såsom när det gällde favoritartist/grupp och liknande, men jag tyckte han återspeglade sin personlighet väl då han på frågan Tråkigaste jag vet, svarade "Finns inget". Otroligt! På samma fråga svarade Johan "6 sidor matte och mer", vilket visar rätt tydligt hur mycket matteläxor han haft sista tiden.

Bäst på TV: ALLA barnen svarar Häxan Surtant (plus en del andra program)!

Favoritleksak: Malin 12 år, svarar förstås "använder inte leksaker". Typiskt den åldern! Alla andra hade ett svar.

Slutligen Årets förebild: Vi vuxna kläckte ur oss några offentliga personer medan Johan rabblade hela familjen plus Linnéas kompis Nyasha, båda tjejerna skrev varandra! OJ, så varm i hjärtat jag blev av dessa svar!!! Finaste barnen i världen!

Så vad väntar ni på? Bara kopiera och gör samma övning med barn, barnbarn, vänner eller andra. Anpassa frågorna, skriv nya och stryk en del. Det är SÅ kul att prata om svaren tillsammans!

Britt, jepp alla i den här familjen som bjuder på godis blir populära :) . Jag hade inte heller hört det där om bibeln, jättespännande! Malin hade historieläxa idag och det handlade om upptäcktsresanden och hur en del kom till Bahamas och om Boston Teaparty. Såklart är det fantastiskt för henne att personligen kunna relatera till dessa platser där hon varit!

Kram Ingrid

måndag 21 november 2011

DC - Vita huset & The Capitol

Vita Huset
Ny dag i Washington DC och NU skulle vi till The Capitol på eftermiddagen. Vi åt en god frukost på Starbucks innan vi tog tunnelbanan in till centrum och nu gick tågen lite oftare eftersom det var måndag.
<><><>
"Vår" tunnelbanastation. Avskalat och rent!
Ett "måste" var förstås att se Vita huset, så vi bestämde oss för att börja med det. På vägen passerade vi en typisk souvenirbutik där jag slogs av så många saker de har med ALLA sina presidenter, vykort, linjaler, tröjor osv. Det vore ju otänkbart att vi skulle sälja en sak med alla våra statsministrar på, men jag vet förstås att motsvarigheten egentligen är våra kungar och de finns säkert på vykort. Det känns dock inte lika säljbart, som presisenterna verkade vara.
Här är en stadsvy från Washington, fin fontän i en välskött stad:


Det går att besöka delar av Vita huset, men biljetter ska bokas i förväg, minst 21 dagar och du kan göra det upp till 6 månader innan. Är du inte amerikan måste du ansöka om biljetter via din ambassad. Det är alltså ganska omständigt att få biljetter, men biljetterna i sig är gratis. Vi hade inte bokat något, men det finns ett ställe som heter White House Visitor Center, där alla som ska till Vita huset hämtar sina biljetter. Detta hus är värt ett besök i sig och vi begav oss dit. Där visas kontinuerligt ett film om vita huset och den tittade vi på. Väldigt intressant och jag lärde mig riktigt mycket om när och hur huset byggdes, varför det ser ut som det gör och hur det ser ut och används idag. Dessutom fanns det tavlor och utställningar på Visitor Centrat. Naturligtvis fick man inte fotografera därinne. Jag tyckte att det kunde liknas vid en finare och specialiserad turistinformation, men även en sådan krävde scanning och tittande i väskor.

Efter detta besök var vi redo att se presidentbostaden live och vi travade dit, ca 1,5 kvarter iväg. Det var ännu en stekhet dag och barnen kisar med ögonen på nästan alla kort. När man kommer fram till Vita huset ser det ut precis som man ser det varje gång någon journalist på TV står framför det med staketet i ryggen, så det var faktiskt mer som en bekräftelse på vad jag väntat mig. Det jag däremot inte visste och hade en felaktig bild av, var hur det såg ut runt omkring Vita huset. Jag har alltid trott att det går en rak bilväg framför huset och på andra sidan vägen någon öppen vacker stenlagd plats. Så är det inte, utan det är en väg som svänger runt Vita huset och på andra sidan är en stor park som heter The Ellips och i förlängningen av den kommer man in i det som kallas the Mall i vilken det finns många monument och längs med vilken alla GIGANTISKA fantastiska museum ligger, bl a Air & Space museum där vi hade varit dagen före.

Nedan är en karta över den här centrala delen av DC. Det långa grönområdet i mitten är det som kallas The Mall. Det är SÅ mycket större än man får uppfattningen av när man tittar på bilden. Ni ser Vita huset i grönområdet som sträcker sig norrut mitt i kartan från The Mall. Under The Ellipse och under den Washington Monument. Längst till höger ligger US Capitol, dit vi skulle senare på dagen. En avlång byggnad längs med södra delen av The Mall visar National Air and Space museum.


Här är barnen framför vita huset:


Om man sedan vänder runt 180 grader syns The Ellips och Washington Monument i bakgrunden så här:

Vi gick med raska steg över parken nästan ända fram till Washington Monument. Detta är en 170 m hög obelisk, byggd 1848-1884 och är enligt uppgift världens högsta murade torn. Det är fascinerande hur många kategorier du kan skapa för att vara världens nummer 1 på något sätt :) . Faktum är dock att den också är världens högsta obelisk och var världens högsta konstruktion till Eiffeltornet byggdes och tog över den titeln. Obelisken är byggd av marmor, granit och gnejs. Det är ett minnesmärke över George Washington och det tog många turer innan den äntligen kunde byggas, men nu står den alltså där i hela sin imponerande höjd. Mäktigt!

Barnen framför det höga monumentet
Här ser ni lite mer av hur monumentet verkligen är uppbyggt.

Med tanke på att vi hade en tid att passa och en lång promenad att gå igenom The Mall, så var det bara att inköpa ett par flaskor vatten och sedan sätta igång att gå. Det var fullt av liv och rörelse i The Mall, någon mångkulturell aktivitet med många stora tält där det spelades olika sorters musik. Det såldes saker och mat. Med jämna mellanrum kunde man fylla på vattenflaskorna från några tillfälligt utsatta kranar, till vilka fullt med folk köade hela tiden. Det var också en del "utställningar" med ekologiskt fokus.

Som ni ser på bilden med barnen ovan var de inte särskilt uppklädda denna dag, det var ju så varmt, men jag hade förstås inte gett upp, utan vi hade med kläder och något av det barnen minns bäst från resan och driver med mig om, är naturligtvis att jag "tvingade" in dem bland några buskar för att byta kläder. Detta var förmodligen högst oanständigt och vakter och poliser fanns det gott om kring området, men ingen såg oss och det hade ju ett gott syfte, ha ha.

Uppsnofsade skyndade vi oss vidare mot ingången till The Capitol och det var på andra sidan byggnaden, vilket i sig är ett antal 100 meter att avverka, uppför och nedför. Till slut var alla framme och skulle ta sig in via säkerhetskontrollen och scanningen. Det var en utmaning.....

Det började med att de talade om att vi inte fick ha med oss vattenflaskorna in, så jag gick till gräset och tömde flaskorna. Då påpekade de att vi inte fick ha flaskorna med oss in även om de var tomma. Jag fortsatte tömma flaskorna varpå de förmodligen idiotförklarade mig och upprepade att jag inte fick ha med mig den tomma flaskan in. Jag talade om att jag förstod det och skulle slänga dem, men tyckte inte sopgubbarna behövde släpa på tungt vatten, så jag tömde dem först.

In genom dörren där det stod att man inte fick ha med sig något ätbart in och när jag efter att barnen snabbt och smidigt tagit sig förbi säkerhetskontrollen skickade igenom min handväska, såg de att det fanns godis i den och jag skickades genast ut genom dörrarna igen för att slänga detta. Med dagens snacks i högsta hugg stegade jag fram emot soptunnorna igen där våra tomma vattenflaskor redan låg. En kvinna med ett barn och någon mer i sällskapet frågade mig om jag skulle slänga godiset och jag svarade "ja, vill du ha det?", vilket hon strålande sa att hon ville och jag kände mig så mycket bättre till mods när jag insåg att någon skulle äta alla våra saker istället för att de skulle hamna i en soptunna.

På väg in i huset igen möter jag Rikard som är på väg ut av samma orsak som jag med kex och annat i väskan och jag säger åt honom att skynda sig efter "tjejen som går därborta för hon vill nog gärna ha sakerna", och hon blev nu ännu lyckligare över resten av vår matsäck. Under tiden gick jag in och vakterna "skrek" på barnen att de fick inte STÅ där och vänta på oss, de måste gå vidare in i lokalen. Snart var jag dock äntligen igenom kontrollen och godkänd. Därefter kom R som gett bort det mesta av allt ätbart till den tacksamma kvinnan, men han hade dessutom kommit på den smarta idén att vräka ut lite godis löst i väskan och det fångade inte kamerorna, så det var vår lilla busiga godisräddning. Några barn var väldigt upprörda och blev på dåligt humör över den här matsaken, de ville inte gå in över huvud taget, men efter att jag talat om "hur bra det var att de gjorde detta för att skydda alla oseriösa personer", så kom de snabbt över det och vi var INNE.
Del av entréhallen i The Capitol
Det är MÅNGA människor som vill besöka Kapitolium (vad konstigt det ser ut skrivet på svenska...), men de har struktur för att det ska flyta på. Massor av människor jobbar med besökarna.

Det startar turer för grupper hela tiden och när man beställer biljetter bokar man upp sig på en tid för en grupp och förväntas vara där en stund innan för att HINNA MED säkerhetskontrollen (nu förstår vi varför :) . Naturligtvis är det en mäktig och vacker byggnad. Vår guide var bra och berättade om huset, statyer, konstverk, kongressen och en del mer.

En kul sak att veta är att varje delstat har statyer av två personer som de själva väljer ut. Det kan vara f d presidenter, men också speciella personer inom andra områden (alla delstater har naturligtvis inte heller två personer som varit presidenter). Över tiden byts statyer ut, men det är helt upp till staten. Från början stod dessa statyer i ett rum, men i takt med att antalet stater blivit fler, så är de nu utspridda lite överallt i Kapitolium, men det finns några rum med större samlingar statyer. Där finns ett antal kvinnor bland statyerna, men det är övervägande män. På varje staty står förutom namnet på personen, även vilken stat han "representerar".

Här är Johan framför statyn av Chief Washakie (1798-1900, OTROLIGT så gammal han blev!), som var en känd krigare och representerade en grupp indianer i USAs regering. Hans staty representerar Wyoming.



KANSAS
Dwight David Eisenhower
1890-1969
General of the Army
34th President
Jag tyckte det var väldigt kul att titta på dessa statyer och skulle önskat att vi hade haft mer tid att gå runt själva och titta på dem.

De flesta har väl sett Kapitoliums kupol från utsidan:

Uppe på kupolens topp tronar Statue of Freedom, en bronskvinna som är
6 meter hög och väger 6800 kg. När hon renoverades efter 130 år
togs hon ned med helikopter.
På INSIDAN ser kupolen ut så här uppe i taket:


Upp till taket är det 55 meter och målningen, en fresk, är gjord av den italienske konstnären Constantino Brumidi och heter Washingtons apoteos (apoteos betyder förgudande, var tvungen att kolla för jag har aldrig hört om det) och mäter 65 meter i diameter. Hela målningen täcker en yta av 433 kvadratmeter!!! Är det inte fantastiskt?!

I hörnen på bilden ovan ser ni en målad fris som går hela varvet runt i nedre delen av kupolen. Den beskriver 19 scener ur USAs historia (t ex Columbus landstigning, undertecknandet av frihetsdeklarationen, upptäckten av guld i Kalifornien och flygets uppfinnande med bröderna Wright). Det skulle varit en utkarvad/snidad sak, men det blev för dyrt så den är istället målad, men man kan se på den att den är gjort så att det ser ut som om den är karvad. Nej, ni kan inte se det på bilden ovan förstås, men här när vi gick in i kupolrummet kan ni se en dålig men i alla fall lite bild av denna imponerade fris:

Oglethorpe and the Indians
Just den delen av bilden visar Oglethorpe, staten Georgias grundare,
när han möter indianerna och mellan sig har de ett buffaloskin med en örn,
som symboliserar "friendship and trust".
Längs väggarna under kupolen finns åtta målningar med historiska motiv, fyra är målade av John Trumbull, de andra fyra av olika konstnärer. Flera motiv kommer igen från frisen med 19 motiv ovan.

Till vänster skymtas: Discovery of the Mississippi
Till höger: Landing of Columbus
Här och var ser ni också statyer från delstaterna.
Efter den här lilla rundturen var det dags för oss att besöka självaste kongressen, representanthuset! Nya köer och naturligtvis helt förbjudet att ta med kameror. Vi var tvungna att vara absolut tysta och smög in högt upp på en läktare. Det är ju som att besöka Sveriges riksdag, men så mycket vackrare med tanke på den historiska gamla lokalen.

Den här bilden har jag hämtat på nätet och det var där vi var. Det var inte så mycket folk på plats när vi var där. Vi satt på läktaren ungefär som han som klappar händer till vänster nere i bilden:

Jag förstod nästan inte ett SMACK av vad som sas. De förde någon debatt om energipolitik och INGEN verkade lyssna på den som talade för tillfället. Det var nästan roligast att se stenografdamerna knappa för glatta livet. Efter att ha lyssnat ett tag smög vi ut (man fick sitta så länge man ville) och vad händer då? Jo, Johan blir mäkta sur för att vi gick ut utan att fråga om HAN lyssnat klart. HAN förstod allt de sa (tjena) och tyckte det var så intressant att han ville stannat längre. Denna son! Nästan VAD man än säger att man ska göra (gå på museum, slott, shoppa etc), så talar han om att han inte vill göra det och VARENDA gång tycker han ALLT är kul när han väl är där (även på ställen jag inte tror han ska bli så imponerad av). Intressant kille :) !

För att få gå in till själva representanthuset krävdes en ytterligare biljett, som skulle beställas i förväg, men OM man inte var amerikansk medborgare var det bara att gå till en disk, visa upp sitt pass och få en biljett. Så enkelt att vi blev mycket misstänksamma, men vi frågade inte mer om det utan var bara glada att vi fick gå dit. Det var såklart ytterligare en säkerhetskontroll innan vi gick in till representanthuset, men den klarade vi utan anmärkning.

Biljett till representanthuset
Det trevliga besöket på kongressen var över. Om jag kunde önskat något mer skulle det varit lite mer tid att titta runt själv i den första delen då vi var guidade. Vi rekommenderades att även besöka Library of Congress och trots att hungern började göra sig påmind, bestämde vi oss för det. Man kunde gå i en kulvert till biblioteksbyggnaden och den var VÄL värd ett besök. Den var faktiskt så vacker att den tog andan ur oss!


Andlöst står jag nere i högra hörnet och studerar det makalöst vackra BIBLIOTEKET!
Här fanns också något så unikt som en Gutenberg bibel!
En sådan man läst om i böcker hur många gångar som helst.
Boktryckarkonstens faders bibel.
En sådan som sjönk till havets botten med Harvardstudenten som samlade på böcker.
Så här ser den ut!!
Hur många kan det finnas kvar i världen???
Ni ser hur chockade Malin och jag ser ut.
Mitt emot Gutenbergbiblen är en likadan monter och där ligger "Giant Bible of Mainz". Jag uppfattade det som om det är en handskriven bibel från 1453. Den är gjord på kalvpergament med fantastiska illustrationer. Boken är sannolikt gjord i Mainz, Tyskland, och sägs ha kopplingar till Gutenbergbibeln och inspirerat till utseendet av den, MEN detta har inte kunna bevisas. Intressantast av denna Mainz-bibel tyckte jag var vem den tillhört innan den kom hit. Ägarskapet är känt sedan 1566 då den hamnade i Mainz Katedralens bibliotek. 1631 togs detta bibliotek som ett krigsbyte av ingen mindre än Gustav II Adolf of Sweden! Han gav bibeln till en av sina officerare, nämligen hertigen och fältherren Bernhard av Sachen-Weimar. Sedan fanns biblen i den familjen ända till 1951! Då köpte Lessing J. Rowenwald den. Han var affärsman och samlare av sällsynta böcker. Redan 1952 donerade han i sin tur boken till Library of Congress. Biblen är i mycket bra skick och verkar ALDRIG hav varit läst :) . Spännande, eller hur?!

På Library of Congress finns också en läsesal som man får smyga in och kika ned på. Där sitter forskare och andra med behörighet och läser. SÅÅÅ vackert! Där fick man inte fotografera, men här är en bild från nätet:
Otroligt vacker läsesal!
Det finns mycket mer att se på detta ställe, men vi nöjde oss med en snabb titt på Thomas Jefferson's Library. Han var en stor boksamlare som organiserade sina böcker enligt Francis Bacons system och när han dog donerade han sina böcker hit. Då var det den största privata boksamlingen in norra USA.

Avslutar med lite häpnadsväckande fakta om Library of Congress. Det är VÄRLDENS största bibliotek med 4000 anställda. Där finns mer än 29 miljoner böcker och 853 km bokhyllor. Å andra sidan hävdar även British Library att de är världens största i något avseende och det gör även bibliteket i Alexandria. SÅ vem vet?? STORT är det i alla fall.

Hungriga begav vi oss hemåt, dvs mot tågstationen. På vägen passerade vi Högsta Domstolen (US Supreme Court building), ännu en imponerade byggnad:


Rikard tyckte det var väldigt osvenskt och kul att man kunde delta i en sådan här gudstjänst som skyltades utanför en kyrka:

Varje dag är det en liten mässa där de ber för den statliga budgeten!
Trötta men glada, äntligen framme vid stationen:


Vet inte riktigt hur vi tänkte när vi kom dit, det borde väl varit hög tid för MAT, men istället köpte vi glass...måste varit Ben&Jerrys skylten som förförde oss, men de minsta föredrog ändå McDonalds glass och med tanke på priset gick det så bra, så bra att de tog den istället, ha ha.

Vi ville tillbaka till hotellet eftersom vi skulle iväg nästa dag. I centrala DC där vi var syntes inte några restauranger till, men vi hade sett flera vi centrumet där vi bodde, så allt talade för att det var bäst att ta sig ut dit. Efter ombyte på hotellet gav vi oss iväg och hamnade på en Mexikansk restaurang, till Malins besvikelse, hon tyckte verkligen inte att något på menyn verkade gott. De andra båda var överlyckliga...

Mysigt center nära hotellet.
Här åt vi och där fanns också butiker, som vi inte
hade tid att besöka.
Barnen i bakgrunden hade väldigt roligt i vattnet!
Maten var verkligen jättegod!
Här kan man se hur vi TILL SLUT löste Malin akka "Kräsens" matdilemma, det blev finfina potatisklyftor modell större och hon var nöjd. Hon älskar bakad potatis och det här var det närmaste. Ville gärna att alla skulle bli mätta eftersom dagen varit slarvig med maten och nästa dag skulle vi vidare till sista familjen vi skulle besöka.

Till råga på allt lät vi M beställa en chokladig efterrätt. Förmodligen alla fel enligt alla uppfostringsböcker, men så kan det gå :) .


Hem, packa och i säng. Nästa dag upp och frukost på ett ställe jag spanat in redan första dagen. Mycket större och bättre än Starbucks. Alla kunde välja olika sorters bröd vid en stor disk och goda pålägg. Toppen faktiskt!

Avlutar Washington DC redovisningen med en bild från badrummet. Dessa enkla men genialiska idéer som är så roliga att se:

Duschdraperi. Stången går i en båge utåt!
Detta gjorde att duschen kändes SÅ mycket större och inget draperi
kom emot kroppen och klibbade äckligt. Supersmart!
Vi lämnade DC och körde mot North Carolina. Jippie!

Det var mycket vi INTE hann se i DC, inte minst flera fantastiska museum och jag åker GÄRNA dit igen.

Karin, tack. Ja att förlora ett barn är naturligtvis det värsta som kan hända i hela världen och bara den som upplevt det kan förmodligen fullt förstå vidden av hur stor den katastrofen är. Amy här, som samordnat våra matleveranser, till de drabbade familjerna, hade igår träffat mamman som förlorat sin man. Hon hade med sig sin unga vuxna dotter som var vän med killen som nu hastigt gått bort, så hon är ju dubbelt drabbad inom loppet av ett par dagar. Denna mamma sa själv att även om de hade det hemskt just nu när pappan precis lämnat dem, så var det andra ännu värre. Kan du föreställa dig...
Du har verkligen rätt i att det är fantastiskt att ha familj och vänner att prata med och hämta ny energi från, när sådana här saker händer.

Tara, timig is absolutely everything :) . Great I had a good timing when calling you today. You know I am thinking of you and come back as soon as possible. Have been so bad in keeping up contact with all my nice ISAa friends! It is obvious that SO many people are busy and having a hard time right now. Hugs.

Astrid, dödsfallen här har tagit på alla som känner familjerna både mer och mindre. Båda familjerna är så starka mitt i alltihop och jag hoppas att de tar sig den tid de behöver och sätter sig själva i första rummet. Jag upplever precis som du skriver att vi kommer närmare varandra här utomlands för att vi är en begränsad grupp svenskar i området som känner ansvar för varandra. Är inte säker på att alla hemma hade fått så fint stöd som jag ser att de som står nära de drabbade familjerna här gör. Kanske tror man mer hemma att det säkert finns andra som står en familj i sorg närmare, men här vet alla att det är bara vi här.

Britt, hoppas ni kommit väl hem! TACK för besöket, PRECIS lika roligt som alltid! Det var jättekul att se fotot på Sofia med gluggen när ni var här, speciellt som du skrivit om det.
De flesta skrev inte att de ville bo i Sverige om 5 år, men de skrev inte Danmark eller England heller, så kanske är det mer ett uttryck för drömmar om äventyr som svaren gav uttryck för (jag menar, Johan svarade Spanien... :) ).
Jag har det absolut stressigare här än i Danmark och inte var det så lugnt där heller. Minns våren med 12 fullbokade helgar av 13 i rad... ha ha. De flesta ville till Legoland! Undras vem som kommer och hälsar på oss när vi flyttar hem?

Sofia & Lina, TACK för att vi fick låna farmor och farfar några dagar!! Vi vet att de längtar hem till er nu :) ! Förstår att ni haft jättekul i USA. När vi kommer hem till jul, kanske vi kan få se lite bilder. Då ska också alla kusinerna gå på teater med farmor! Vi får se vilken skola kusinerna ska gå på när vi flyttar hem... men kanske kan de komma och sitta barnvakt hos er ibland när vi bor närmare. Det skulle Linnéa och Malin gärna vilja! Vilken Pelle Svanslös läser ni? Är den bra? Känner ni igen något från resan till Uppsala?

Märtha, du var väl värd utmärkelsen! Ofta är det lite för stressigt, men jag vet att vi bäddat för det själva. Försökte nå dig på telefon i helgen, men det gick inte så bra. Tänker på er!!! <3 <3 <3 Du vet väl att det var tre hjärtan jag just skrev? (Tur att jag har tonårstjejer som lär mig :) .) KRAMAR.

Kim, vad märkligt att dödsfall kommer i grupp... jag har hört det någon gång förut... men jag är ju inte så lyhörd som du, som du vet, så jag har så svårt att förstå det. Nu hoppas jag verkligen att det är över för den här gången, mer sorg vill vi INTE uppleva. Även om vårt liv swishar fram ganska mycket precis som det skulle gjort även utan de här tråkiga sakerna, så har jag det i bakhuvudet nästa hela tiden. Skriver ett meddelande till dig på fb med mer info. Ser fram emot att ta tag i det andra också.
Får se om det blir redovisning av en del av svaren på vårt frågeformulär... :)

Catharina, tack för din gulliga kommentar! Det går verkligen inte att komma ifrån att det känns så mycket värre att det är en ung människa, både för allt den personen nu inte får uppleva och för de nära anhöriga som hade "rätt" att ha sitt barn hos sig länge till. Vi försöker ställa upp på det sätt vi kan och det känns bra både för oss och förhoppningsvis lite grand för dem.

Boktokig, ja precis så är det, varje gång något så hemskt händer blir jag helt omskakad och tänker på hur lätt hela livet kan förändras och slås i spillror. Det finns så lite vi som står vid sidan om kan göra, men det lilla man kan vill jag gärna göra . Blev jätteglad för alla fina kommentarer jag fick till detta inlägg. Det värmde denna stressiga och känslomässigt jobbiga vecka.
Tack för dina gulliga ord om bloggutmärkelsen!! Jag förstår att november varit körig för många av oss, jag är totalt efter hos dig också, men kommer i kapp förr eller senare. Tänker på dig varje gång jag läser en bok du skrivit om och det händer rätt ofta, ha ha. Just nu "Släppa taget och hålla i".
Det är något speciellt med föräldrar, eller hur!

Kram Ingrid