tag:blogger.com,1999:blog-2115214550596427893.post3423790934876032262..comments2024-03-28T08:14:52.151+00:00Comments on Franz i England: Glädjens återseende i ÅRHUSfranzienglandhttp://www.blogger.com/profile/17061966508133172958noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-2115214550596427893.post-33324877079220034982011-03-09T15:11:37.778+00:002011-03-09T15:11:37.778+00:00Vilken intensiv o harlig helg ni haft! Samtidigt s...Vilken intensiv o harlig helg ni haft! Samtidigt som jag laser ditt inlagg mumsar jag pa den utomordentligt goda Kick, som jag fick av dig igar TACK! Haller med dig ang. bli van med engelsman. Det tar tid. Efter tva ar kan jag rakna pa min vansterhand hur manga vi lart kanna. Ett tag kande jag fler engelsman i Almhult an i England...Ska man generalisera ar de precis som vi svenskar en anings reserverade. Det tar nog bara tid..:) Kram YlvaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2115214550596427893.post-36755328006477316092011-03-09T05:26:03.023+00:002011-03-09T05:26:03.023+00:00Vad härligt det låter! Återseenden är så ljuvliga....Vad härligt det låter! Återseenden är så ljuvliga. Samtidigt avundas jag inte er alla människor ni måste skiljas från - jag själv avskyr uppbrott. MEN jag behöver tänka på det du nu berättar att när man skiljs åt (flyttar, byter jobb, ungen slutar på dagis eller man själv i LC etc) så behöver det inte vara att man klipper banden för alltid utan man kan ta upp tråden. Å andra sidan känner jag ofta när man tagit ett sådant steg "nu blir det aldrig mer detsamma", men precis som du säger finns det nya relationer att bygga hela tiden, om man bara låter det ta sin tid.Karinhttp://www.karinesmeralda.blogg.senoreply@blogger.com