LC England

LC (Ladies Circle) här i England har inte alls blivit vad jag hoppades på. Mitt engagemang i LC har varit väldigt stort genom åren. I Sverige var jag distriktsordförande under ett år och under vårt första år i Danmark var vi engagerade i landsmötena i såväl Danmark som Sverige, då det slumpade sig så märkligt att klubbarna jag var med i var arrangörer i sina respektive länder samma år. (Ännu ett märkligt sammanträffande...)

Klubben här i England är liten. Det är ett gäng få gulliga tjejer, som jag hittills träffat ett antal gånger på olika pubar. Inklusive mig har vi varit mellan 3-6 tjejer per gång.

Jag tog sats igen för att gå på årsmöte, alla hade uppmanats att försöka komma så vi var röstberättigade (fast jag tror inte de sa det, de skrev nog att alla skulle försöka komma för att det var länge sedan vi träffades, men jag tänkte på formaliteterna och tolkade det så...). Jag blev SUPERSEN eftersom våra grekiska tjejer var 1,5 timme försenade från sina matcher, så jag hade bara rusat upp, klätt om och kastat mig iväg. Skickade ett sms till en av LC-tjejerna och meddelade att jag var på väg.

Ca 15 min försenad rusade jag in på puben flackande med blicken för att hitta tjejerna. Nope! For igenom hjärnan att jag kanske tagit fel på pub... Bartendern såg mina sökande ögon och frågade om han kunde hjälpa mig, varpå jag kom på att det kanske fanns en andra våning och ställde den frågan till honom, men nej. Då vände jag mig om och fick syn på ett par av tjejerna som var på väg in på puben. Jag som var sen, var alltså först.

Sedan hade vi årsmöte och det var förstås inte speciellt förberett. De diskuterade sin 50-årsfest och pratade om välgörenhetsprojekt i någon parad där de skulle ha en "prinsessa" som skulle sitta bredvid "borgmästaren" som är en kvinna. De gör flera ambitiösa välgörenhetsprojekt, de gör en hel del saker tillsammans med RT (Round Table), men jag kände i HELA kroppen att detta ÄR inte LC för mig. Jag känner inte den lokala miljön och jag SAKNAR alla intressanta företagsbesök och föredragshållare, som LC alltid har för mig. Jag SAKNAR 3-minuter där vi lär känna varandra på nya sätt. Jag SAKNAR det välorganiserade och förberedda.

Vi planerar att vara här ett år till, det känns som om jag borde ha kommit in i klubben SÅ mycket mer vid det här laget. Att komma in i det mer kräver en hel del jobb och engagemang från mig och precis när jag kommer att ha lyckats med det, så är det dags att flytta hem. Kommande år ska jag sitta i styrelsen på skolan, jag har gått med i Amerikan Women's Club, säkert kommer ytterligare 19 besök från Sverige (eller annorstädes) precis som vi har haft i år, samtidigt som jag ska söka jobb och planera för att flytta hem. Det är med sorg i hjärtat, men jag samlar mig nu för att meddela klubben att jag inte kommer vara engagerad hos dem nästa år, jag får bli en vilade medlem i Malmö-klubben istället och sedan ha mitt sista år där, innan jag faller för åldersstrecket, när vi flyttar hem. Så får det bli.

Det är väl konstigt hur vissa saker inte alls blir som man tänkt sig....

Ingrid