Cooking Show

Tillbaka i tiden igen. Samma måndag som våra vänner lämnade oss hade vi i Multikulturella gruppen vårt första större arrangemang och det var en Cooking Show för föräldrarna. Att "gruppen" arrangerade detta, betydde att Kate och jag gjorde det, som med rätt mycket vi gjort under året :) .

Det här är ett event som de gjort även tidigare år. Jag vet inte mycket om historiken, men i den form vi gjorde det nu, gjordes det också under vårt första år här och då var jag med som "kock". Upplägget är helt enkelt att vi hittar en familj med gigantiskt kök, vi skickar ut en inbjudan till alla föräldrar på skolan, vi har ca 30 platser och första veckorna svarar 2 att de vill komma, då börjar vi leta efter folk som vi frågar om de kan tänka sig att laga någon mat och det är inte svårt att hitta, när det är en vecka kvar till Cooking Showen har ca 10 sagt att de vill komma och panik brukar utbryta hos arrangörerna, men inte hos mig förstås ;) , då skickar jag ett personligt brev till alla de jag umgås med och frågar om de inte ska komma på Cooking Showen varpå det rasar in anmälningar från dessa som säger att de antingen inte SETT inbjudan tidigare eller glömt bort det, plötsligt är det 3 dagar kvar och 30 personer är anmälda, ryktet sprider sig och snart vill fem till komma och i slutänden får du säga nej till några för det GÅR bara inte att klämma in fler, dagen före eventet meddelar några att de har fått förhinder (några meddelar inte alls), då hör man av sig till de man sagt nej till och i BÄSTA fall har de inte de sista 24 timmarna hunnit planera in något annat (det har de oftast, för här sitter ingen och rullar tummarna) och sedan packar man snabbt snabbt ihop ALLT man själv ska ha med sig om man ska laga mat (och det ska man) och så fort man fått iväg man, barn och gäster, kör man till det stora köket. :)

Det blev till slut ca 32 mammor och av dessa lagade kanske 10 mat. De som lagar mat behöver inte betala något, de andra betalar £10/person för att täcka ingrediens-kostnader. Asiater vill ofta demonstrera tillsammans, andra gör det själva. Ingen behöver känna någon press på sig, man behöver inte var mästerkock eller laga något avancerat. Det som är vardagsmat för en indier är spännande för mig!

I förväg skickar kockarna in sina recept och så kopierar vi dem till ett häfte som var och en får när de kommer. Då kan de följa med i recepten när det tillagas och skriva kommentarer om de vill.

Först ut var tre japanskor. De är så duktiga och noggranna i allt de gör. Planen är att all mat som lagas på slutet dukas upp till en stor buffé och så äter vi lunch tillsammans. Det här såg dock så gott ut och det var långt till lunch, så vi kunde inte motstå frestelsen att sända runt deras alldeles nygjorda dumplings.

Japanska dumplings = Gyoza.
SÅÅÅÅÅ goda!!!! Kunde ätit bara sådana!

Sedan avlöste kockarna varandra. Det gjordes, yorkshire pudding, tiramisu, indisk rätt (palak paneer), vietnamesiska vårrullar, turkisk sallad (kesir) och en hel del annat.

Tiramisu lagades med små chokladbitar.
Inte alls samma recept som min italienska vän i Århus lärde mig :) .

Kesir, den turkiska salladen på gång.

Färdig!

Yorkshire pudding.

Couscous-sallad

Italiensk variant på hur de använder "oströran" som de också har till Tiramisun.

Kate, som jag leder Multikulturella gruppen med.
Kate är utbildad kock. Hon kan laga ALL slags mat!
Hon har gått på kurs där de fick var sitt grishuvud bara för att träna knivtekniker på. BLÄ!
Här demonstrerar hon Vietnamesiska vårrullar och sedan fick alla göra en till sig själv. MUMS!

Vietnamesisk vårrulle

Kate gjorde också denna Berber Omeletten från Marocko.
Den hörde ihop med couscoussalladen ovan!

Eftersom jag första gången jag var med (skolåret innan) hade gett mig på konststycket att göra smörgåstårta inför de andra (vilket imponerade storligen), hade jag i år som arrangör bestämt mig för att satsa på något enklare, det blev drömrulle. Vi pratar BIG TIME enklare :) . De andra kockarna var så duktiga och seriösa, så jag bestämde mig för att de på något sätt representerade "cooking" och jag skulle stå för "show". Och show blev det! Jag menar, hur svårt kan det vara att göra en drömrulle?

Alla började få lågt blodsocker. Jag kom in som typ kock nummer 8 av 10, så det var inte svårt att få dem att skratta, om jag säger så och undan gick det.

Pedagogiskt och modigt att visa innan jag sätter igång hur det SKA se ut :) !

Här var det smörkräm!

Och så brer vi på lite smörkräm på den nybakta lite avsvalnade botten....

Som ni ser skrattar de flitiga mammorna i bakgrunden mest hela tiden.
Det är förmodligen min accent och mina roliga beskrivningar av processen...

Det räcker faktiskt att jag säger att "now it is time for the Swedish chef" så blir alla på gott humör och säger "you are hilarious" och då kan man inte vara säker på om det är en komplimang eller ej ;) .

Till SLUT är all maten klar och dukas upp till buffé. Vi tog ett foto med alla kockar framför buffén, det såg trevligt ut. Här kommer ännu en bild på bordet, liknande den överst i inlägget:

VISST är det imponerande och ser GOTT ut!
Drömrullen står lite bakvänt i mitten & alla
verkade tycka att den var jättegod.

Allt var verkligen lika gott som det såg ut och det här är ett av mina favoritevent. Ganska enkel idé, men den ger så mycket!

TACK för alla kommentarer till inlägget om vattenläckan!! Idag har vi haft en kille här som lyft upp heltäckningsmattan så det kan torka ut ordentligt under. Han ska komma tillbaka senare och lägga in en ny matta. Det blir fint till kommande hyresgäster ;) .

Anna M, TACK! Hittills verkar de sköta det bra och mäklaren låter väldigt tacksam för den insats vi gjort. Flera har "varnat" oss och sagt att vi kommer vara tvungna att stå på oss för att få det åtgärdat, men vi har bara goda erfarenheter så här långt.

Tara, yeah it was (is) a mess! But it is much better today and still in the phase of drying out. We will have a new carpet in a week. I just don't want them to do it when Erica is here. YES, Erica is coming, ERICA is coming!!! I am so excited! Some days next week. No children though :( . We will miss them, but we get a sister as a compensation :) ! Can't wait!
Your water mess seem to have been even worse and I AM already laughing at ours! What else can we do :) .
When do you move into your new house? HOW could you find a new house in SUCH a short time???

Britt, ja det var hemskt med vattenläckan. Vi tycker synd om husägarna, men de verkar inte engagera sig så mycket... Det känns faktiskt bra att det inte är vårt hus. Kanske borde jag revidera "drömmen om ett gammalt charmigt hus" :) . Marit hälsar! Kram.

Karin, visst väcker det minnen. Det var årets första besök det här skolåret och ni var vårt första besök förra skolåret, ja först av alla här! Tänk vad mycket som ändå hänt sedan dess....

Catharina, alla dagar sedan i lördags har varit bättre :) ! Tack för hälsning! Vad irriterande att kommentarerna inte fungerar!

Kim, jag förstår att du skulle sakna blåbär!! Egentligen var det en lite dum fråga, för man vet inte alltid vad man skulle sakna förrän man har kommit iväg och det beror på var man är, vad man kommer att sakna beroende på vad som finns där man hamnar... Färsk mango på rätt plats ÄR något helt speciellt! Jag älskar god mango!

Kram allihop!
Ingrid

Lugnet före stormen & Tomatsallad

Sista veckan i september bestod för min del av MASSOR av jobb för Multikulturella gruppen. Vårt första event närmade sig och det var en hel del förberedelser inför det. Till helgen skulle vi få höstens första besök som sedan skulle avlösas av många, så det var både bra och viktigt att jag fick undan de där dagarna. Av någon anledning började en lång räcka av datorproblem där, vilket gjorde att ALLT tog SÅ lång tid, vissa program fungerade inte och ibland bara "fastnade" allt. Så har det tyvärr fortsatt under året. Vår dator lever sitt eget liv och när den inte har lust mer (kan t ex betyda att jag har för många websidor öppna samtidigt), så vägrar den samarbeta. Det driver mig till VANSINNE! Jag sitter så pass mycket vid datorn så även om jag inte har ett formellt arbete, så måste datorn bara fungera! Jag är SÅ glad att Rikard är tekniskt begåvad och fixar problemen efterhand.

Jag satt dock förstås inte bara hemma och jobbade! Malin var sjuk på måndagen, men sedan var hon ok för skola igen. På tisdag lunch fick jag snabbt överstökat ett av de där tandläkarbesöken jag skrivit om tidigare och åkte sedan hem till Susanne. Hon hade bjudit in några av oss "svenskor" på lunch. Det var Amy, barnens svenskfröken Helena, Ylva (som tog med dottern Paulina) och jag. Eftersom Susannes man varit så sjuk under våren hade vi inte sett henne så mycket, men sommaren hade varit bra och nu var de mycket mer hoppfulla och hon kände sig starkare och passade då på.

Det var verkligen jättemysigt att ses! Susanne är en mästare i köket och vi fick jättegod italieninspirerad mat. Vi fick också en supergod tomatsallad som jag sedan gjorde hur många gånger som helst under hösten. Dags att ta upp den nu igen känner jag. Den var lättgjord, men det är ju precis sådana recept man vill ha, så här delar jag generöst med mig av Susannes "recept" ;) .

TOMATSALLAD
Halvera massor av småtomater.
Finhacka rödlök.
Finhacka massor av dill.
Blanda alltihop! Klart!

MUMS!

Jag undrar nu om det verkligen inte var någon olja.... men tror faktiskt inte det.... vill man kan man säkert tillsätta lite god olivolja.

Tiden flög förstås iväg och vi hade mycket att prata om allihop. Susanne bor i en grannby till vår och trots att de bott där i ca ett år hade jag inte varit där tidigare, så det var kul det också, att få se hur fint och mysigt de hade det.

När jag inte satt vid datorn den där veckan, så bakade jag. Det skulle bli coffee morning hos mig veckan efter och naturligtvis ville jag bulla upp för det. Barnen var så glada varje dag de kom hem och såg en ny kaka klar att frysas in eller läggas i burkar, för de såg såklart till att hjälpa mig med provsmakningar :) .

Karin, min mamma läraren godkände också vykortet. Tyckte det var helt ok. Det tycker jag också, men var inte säker om det var för att jag bott borta så länge.... ha ha. Håller HELT med om att extratiden på provet var "värre"! Visst är det fantastiskt att du minns det där kortet ännu!! Det visar verkligen att det är värt allt med de där extra uppmärksamheterna! Jag tror att jag för alltid kommer att komma ihåg ditt brev med mjukislusen då vi fick löss för första gången i Århus och jag var uppgiven. :)

Kram allihop!
Ingrid

Nytt skolår för mamman

Nytt skolår för barnen, innebar också nytt skolår för undertecknad och det drog igång med en rivstart.

På tisdagen, dagen efter skolan börjat, hade vi ett informellt möte hemma hos oss. Det var Kate, som jag skulle leda Multikulturella gruppen med, samt PTSAs ordförande Stephanie som behövde stämma av. Vårt uppdrag var ganska luddigt, både vad avsåg det vi absolut var ansvariga för och hur mycket vi kunde ta ut svängarna på eget bevåg när det gällde nya idéer. Jag ville ha klart för mig vad som minimum förväntades, så vi hade det på banan först för att sedan kunna bygga vidare med våra nya idéer.

Även om Kate och jag som personer är väldigt olika, har vi det gemensamt att vi båda är otroligt ambitiösa och målinriktade. Däremot tar det sig ofta olika uttryck. Jag är den mer organiserade av oss, hon är den som har tusen idéer, men inte funderar igenom dem hela vägen innan hon agerar. Jag tänker kvalité före kvantitet, Kate tänker kvantitet (men det är inte normalt dålig kvalité för det!). Jag tänker färre men värre, Kate tänker lite av allt. Det är väldigt lätt att samarbeta med Kate, för hon är beredd att hugga i var än det behövs. Hon är också mycket bra på att inte ta kritik personligt, hon kan lätt erkänna sina misstag och så tar vi nya tag och glömmer det som blev fel. Inget ältande där. Hon är kock och har gått hundratals matlagningskurser och gör den mest himmelska mat av alla slag. Bara det är en toppenresurs :) .

Så kl 10 tisdag morgon stod bordet dukat med nybakade rosenbullar och kladdkaka, precis i tid till Stephanie och Kate anlände. Det blev ett jättebra möte där Steph talade om vad hon tyckte var viktigast att vi fokuserade på samt vilka fallgropar och svårigheter våra föregångare gått igenom. Steph lämnade efter 1,5 tim och sedan fortsatte Kate och jag själva att lägga upp planer. Mest akut var nästa dags "Bagel Breakfast", som är ett slags välkomst/upptaktsmöte. Sedan var det allt praktiskt med hur vi skulle få ihop vårt team, vad vi måste göra och vad vi ville göra. Var inte klara förrän barnen kom hem från skolan, men då kändes det som om vi hade lite mer klart för oss vad vi skulle börja i vårt arbete.

På onsdagens Bagel Breakfast var det en del allmän information och välkomstfraser, samt att nyckelpersoner på skolan och vi i PTSA, blev presenterade. Sedan stod alla i PTSA vid var sitt bord och berättade för alla nya och gamla föräldrar som minglade omkring, om vad de olika styrelsemedlemmarna jobbar med. Vi hade speciella "namnskyltar" som vi alltid använder när det är något evenemang. Kate och jag hade ett fint bord med flaggor och skyltar, samt ett papper där de som var intresserade av att vara landsrepresentanter kunde skriva upp sig. Det gick SÅ bra. Vi pratade oss varma för vårt team och den ena efter den andra ville vara med. TOPPEN!

Efter Bagel Breakfast gick jag faktiskt hem och handplockade ett antal medlemmar till vårt team genom att helt enkelt maila personer jag gillar och som jag vet är engagerade och kommer från länder som inte hade någon representant. Jag frågade om de inte ville vara med i vårt superroliga, intressanta team och SÅKLART ville alla jag frågade det. Kul!

Skolan hade vid årets början elever som representerade 47 länder. Det är ca 35-40% som är från USA vilket är det land som är största av de på skolan, många andra länder representeras av endast en familj, men det är fantastiskt med den här stora mixen av människor från hela världen. Då vi var klara med vår första uppbyggnad av vårt team var vi 29 landsrepresentanter! Vissa länder har två representanter, men det var ändå SÅ bra. Jag hade varit med på Multikulturella möten förra skolåret och då brukade det vara ca 5 personer som kom, så jag var SUPERNÖJD med vår styrka. Även om inte alla 29 kommer på mötena och några har hoppat av och andra kommit till under året, så brukar vi i alla fall vara ca 15 pers på våra månadsmöten och det är ganska lagom.

När man inte är upptagen med något annat första skolveckan är det ett evigt kompletteringshandlande av allehanda saker barnen behöver i skolan. Registerblad till pärmar, block, pennor, passare etc etc. Jag tittar tillbaka i mailboxen för att se vad jag gjorde den där veckan och slås av hur EXTREMT många mail jag skickade till höger och vänster. Känns lite som en klapp på huvudet med tanke på att jag ibland själv glömmer vad jag har gjort.

Det var dock mest roligheter hela den där första skolveckan. På fredagen åt jag lunch med Amy. Minns inte ens säkert var, men tror det var hemma hos henne faktiskt. Det var jättemysigt och jag blev bara lite avundsjuk då hon visade bilder på deras nyinköpta hus i Florida, precis vid havet.

På fredagen när barnen kom hem åkte Malin, Johan och jag för första gången hem till den nya danska familjen. Heidi hade gjort några nyttiga supergoda scones som t o m Malin tyckte var mumsiga. Deras hus var något alldeles extra. HELT fantastiskt fint! Trädgården gigantisk och poolen därute otroligt lockande. Johan och Frederik hittade varandra direkt. Hade SÅ kul tillsammans. Malin och Andreas var mer trevande, men jag tror alla fyra hade rätt kul ihop och de stora tyckte det var mysigt att bara sitta och prata också.

För såväl Middle School som High School var det "tryouts" till sporterna efter skolan. Linnéa bestämde sig för att inte göra något den första perioden. Hon gillar verkligen varken fotboll eller löpning och det var ok. Malin ville spela volleyboll som förra året och kom med i det, så hon var nöjd.

Så i full gång var även jag från skolstarten och kanske är det allra bäst på det sättet. Det gör att man får en känsla av allt spännande som ligger framför en och det gillar jag.

Ingrid