Nytt skolår för mamman

Nytt skolår för barnen, innebar också nytt skolår för undertecknad och det drog igång med en rivstart.

På tisdagen, dagen efter skolan börjat, hade vi ett informellt möte hemma hos oss. Det var Kate, som jag skulle leda Multikulturella gruppen med, samt PTSAs ordförande Stephanie som behövde stämma av. Vårt uppdrag var ganska luddigt, både vad avsåg det vi absolut var ansvariga för och hur mycket vi kunde ta ut svängarna på eget bevåg när det gällde nya idéer. Jag ville ha klart för mig vad som minimum förväntades, så vi hade det på banan först för att sedan kunna bygga vidare med våra nya idéer.

Även om Kate och jag som personer är väldigt olika, har vi det gemensamt att vi båda är otroligt ambitiösa och målinriktade. Däremot tar det sig ofta olika uttryck. Jag är den mer organiserade av oss, hon är den som har tusen idéer, men inte funderar igenom dem hela vägen innan hon agerar. Jag tänker kvalité före kvantitet, Kate tänker kvantitet (men det är inte normalt dålig kvalité för det!). Jag tänker färre men värre, Kate tänker lite av allt. Det är väldigt lätt att samarbeta med Kate, för hon är beredd att hugga i var än det behövs. Hon är också mycket bra på att inte ta kritik personligt, hon kan lätt erkänna sina misstag och så tar vi nya tag och glömmer det som blev fel. Inget ältande där. Hon är kock och har gått hundratals matlagningskurser och gör den mest himmelska mat av alla slag. Bara det är en toppenresurs :) .

Så kl 10 tisdag morgon stod bordet dukat med nybakade rosenbullar och kladdkaka, precis i tid till Stephanie och Kate anlände. Det blev ett jättebra möte där Steph talade om vad hon tyckte var viktigast att vi fokuserade på samt vilka fallgropar och svårigheter våra föregångare gått igenom. Steph lämnade efter 1,5 tim och sedan fortsatte Kate och jag själva att lägga upp planer. Mest akut var nästa dags "Bagel Breakfast", som är ett slags välkomst/upptaktsmöte. Sedan var det allt praktiskt med hur vi skulle få ihop vårt team, vad vi måste göra och vad vi ville göra. Var inte klara förrän barnen kom hem från skolan, men då kändes det som om vi hade lite mer klart för oss vad vi skulle börja i vårt arbete.

På onsdagens Bagel Breakfast var det en del allmän information och välkomstfraser, samt att nyckelpersoner på skolan och vi i PTSA, blev presenterade. Sedan stod alla i PTSA vid var sitt bord och berättade för alla nya och gamla föräldrar som minglade omkring, om vad de olika styrelsemedlemmarna jobbar med. Vi hade speciella "namnskyltar" som vi alltid använder när det är något evenemang. Kate och jag hade ett fint bord med flaggor och skyltar, samt ett papper där de som var intresserade av att vara landsrepresentanter kunde skriva upp sig. Det gick SÅ bra. Vi pratade oss varma för vårt team och den ena efter den andra ville vara med. TOPPEN!

Efter Bagel Breakfast gick jag faktiskt hem och handplockade ett antal medlemmar till vårt team genom att helt enkelt maila personer jag gillar och som jag vet är engagerade och kommer från länder som inte hade någon representant. Jag frågade om de inte ville vara med i vårt superroliga, intressanta team och SÅKLART ville alla jag frågade det. Kul!

Skolan hade vid årets början elever som representerade 47 länder. Det är ca 35-40% som är från USA vilket är det land som är största av de på skolan, många andra länder representeras av endast en familj, men det är fantastiskt med den här stora mixen av människor från hela världen. Då vi var klara med vår första uppbyggnad av vårt team var vi 29 landsrepresentanter! Vissa länder har två representanter, men det var ändå SÅ bra. Jag hade varit med på Multikulturella möten förra skolåret och då brukade det vara ca 5 personer som kom, så jag var SUPERNÖJD med vår styrka. Även om inte alla 29 kommer på mötena och några har hoppat av och andra kommit till under året, så brukar vi i alla fall vara ca 15 pers på våra månadsmöten och det är ganska lagom.

När man inte är upptagen med något annat första skolveckan är det ett evigt kompletteringshandlande av allehanda saker barnen behöver i skolan. Registerblad till pärmar, block, pennor, passare etc etc. Jag tittar tillbaka i mailboxen för att se vad jag gjorde den där veckan och slås av hur EXTREMT många mail jag skickade till höger och vänster. Känns lite som en klapp på huvudet med tanke på att jag ibland själv glömmer vad jag har gjort.

Det var dock mest roligheter hela den där första skolveckan. På fredagen åt jag lunch med Amy. Minns inte ens säkert var, men tror det var hemma hos henne faktiskt. Det var jättemysigt och jag blev bara lite avundsjuk då hon visade bilder på deras nyinköpta hus i Florida, precis vid havet.

På fredagen när barnen kom hem åkte Malin, Johan och jag för första gången hem till den nya danska familjen. Heidi hade gjort några nyttiga supergoda scones som t o m Malin tyckte var mumsiga. Deras hus var något alldeles extra. HELT fantastiskt fint! Trädgården gigantisk och poolen därute otroligt lockande. Johan och Frederik hittade varandra direkt. Hade SÅ kul tillsammans. Malin och Andreas var mer trevande, men jag tror alla fyra hade rätt kul ihop och de stora tyckte det var mysigt att bara sitta och prata också.

För såväl Middle School som High School var det "tryouts" till sporterna efter skolan. Linnéa bestämde sig för att inte göra något den första perioden. Hon gillar verkligen varken fotboll eller löpning och det var ok. Malin ville spela volleyboll som förra året och kom med i det, så hon var nöjd.

Så i full gång var även jag från skolstarten och kanske är det allra bäst på det sättet. Det gör att man får en känsla av allt spännande som ligger framför en och det gillar jag.

Ingrid