Vy över vår by. |
Även om skolan drog igång med full styrka för barnen, så var det ändå lite mjukstart eftersom redan första helgen var en långhelg med helgdag på måndagen i andra skolveckan. Den helgdagen markerar slutet på semestrarna i England och därför är alla lediga.
Att vara tillbaka för sitt andra år i ett nytt land innebär att man inte börjar om från början med allting, att man faktiskt har något att komma tillbaka till och att man inser att man längtat efter saker och vänner då man varit iväg på semester. Det var faktiskt riktigt skönt att vara "hemma" igen. Barnen hade naturligtvis längtat efter sina vänner, men även jag insåg att jag saknat flera av de jag lärt känna under vårt första år i England.
Redan på lördag kvällen strålade vi samman med "gamla" vänner, då vi åt middag med den amerikanska familjen på gatan. Barnen åt pizza hemma hos oss medan vi vuxna gick till Royal Saracens Head i byn och åt. De hade också haft ett skönt sommarlov om än föräldrarna jobbat ganska mycket. De kommer från Minnesota och barnen hade varit på läger när de var hemma där, vilket varit jättekul. Jag tänker på filmen "Parent Trap" när de berättar om sina sommar "camps" :) .
Söndagen bjöd på skapligt väder så Johan tog chansen att åka hem till Frederik för ett dopp i poolen samt lek några timmar. Det var såklart hur roligt och mysigt som helst.
På måndagen var det dags för Beaconsfield Fayre. Det är ett årligt event i byn och något av det första vi upplevde här när vi flyttade hit. Konceptet verkar inte förändras så mycket från år till år, så faktum var att det här var första gången jag fick en deja by känsla och kände lite av "here we go again", "det här har jag ju gjort förut". Det överrumplade mig att jag kände så, jag är inte precis den rastlösa typen utan gillar traditioner. Nåväl, BARNEN tyckte det var jättekul för i år var de med VÄNNER när vi var där. Förra året kände de INGEN.
Fayren kan beskrivas som en slags marknad med klassiska marknadsinslag, men med det unika att de varje år har ett lopp där fyra personer ska springa en bana bärandes en femte person liggandes på en bår. Utklädning är en viktig del av loppet och publiken kan i förväg satsa pengar på vem de tror vinner. Alltihop är till stor del SÅKLART ett välgörenhetsprojekt.
Loppet har utvecklats, på samma sätt som vi har minivasalopp i Sverige, så fanns det här ett minilopp för barn som var i full gång när vi kom. Barnen sprang (naturligtvis av säkerhetsskäl) inte med en människa på en bår, utan ett mjukdjur :) . Gulligt, kul och charmigt!
Ett lag är på väg i mål, medan ett annat med sjalettbarn är i startgroparna. |
Fina veteranbilar ställdes ut:
I församlingshemmet var det utställning och pristävling för amatörodlare:
Det bor många med gröna fingrar här. |
Ibland är naturen så här busig! |
Vi tog med oss Rowan och Reese på Fayren (de bor precis där det är, men föräldrarna var busy) och de hade aldrig varit uppe i kyrktornet förut, så Rikard gick upp där med barnen för att njuta av den fantastiska utsikten:
Här ser byn så fridfull ut och 90 grader till höger pågår Fayren och det är verkligen proppfullt med folk. |
Glad Reese på väg ner i kyrktornet |
På kyrkogården var det loppis:
Men barnen var mer intresserade av något helt annat:
Rowan har ett obetalbart smile här tycker jag :) . SÅ nöjd! |
Sedan kan man kasta bollar på konservburkar och slå med hammare på en sådan där sak som ska tjonga upp i toppen och säga pling. Lyckas man med det kan man vinna en stor uppblåsbar hammare. Det här är saker Johan älskar att göra och är bra på :) .
Det finns lite att välja på... |
Så mycket gott de förpackat på säljande vis! |
Plötsligt fick vi syn på den nya danska familjen, mamma Heidi var där med sönerna Andreas och Frederik. Det var jättekul att se dem och vi pratade till det var dags för det riktiga "bårloppet".
Heidi hade satsat på ett av lagen, men hon fick ingen utdelning :) .
Malin, Rowan, Johan, Frederik, Heidi och Andreas hejar på de tävlande. |
Efter loppet ramlar de ihop på marken:
Har flera bilder där olika löpare ligger och flämtar efter andan. Det måste vara SUPERTUNGT att springa på det sättet och snedbelastande. |
Fler roliga lag:
Svettigt värre! |
Ja, det ser livsfarligt ut. Själv skulle jag aldrig våga ligga på båren :) . |
Fina tjejer! |
Spindlar |
Kaniner och marsvin |
Malin med orm |
Linnéa med orm |
Möss |
Otroligt, man ser inte var den ena slutar och den andra börjar :) ! |
Efter alla djur kändes det rätt bra att dra sig hemåt.
Britt, jag blir så avundsjuk på att du lyckas se alla filmer jag vill se!! Här kommer vi aldrig iväg på bio. Tyvärr! Kul att höra vad du tyckte om Thatcher filmen!
Ja, tänk om dessa Dahl-noveller fanns översatta till svenska, det skulle varit toppen. Tror inte att de är det, men det kanske kommer. Ska berätta om de är värda att översätta när jag läst ut boken.
Nu är ni hos Lina och firar utan oss :( . Kram.
Karin, du har rätt, noveller är underskattat! Väldigt effektiv läsning dessutom på något sätt, inget dravel utan en bra story, rätt på bara. Lovar att återkomma. Har minst fyra böcker igång just nu. Har inte läst så mycket riktiga böcker som jag gör nu på decennier. Det beror på att jag läser ungdomsböcker parallellt med barnen, bokklubbsböcker och engelska böcker jag vill passa på med. Jättekul, men samtidigt finns inte lästiden, så det blir lite svårt att få ihop det, men jag försöker.
Astrid, Limhamn är jättefint så det blir nog toppenbra för dem. Har de bestämt skola? Jag är jättenyfiken på att höra hur de resonerar :) . Ska inte pappan flytta med hem nu? Hur är det med han som är känd från pressen ;) ?
Hoppas ni alla har en skön helg! Här är det regnigt idag!
Kram Ingrid
3 kommentarer:
Hej!
Ja , du måste gå och se Järnladyn.
Jag hade glömt att det hände så många attentat och demonstrationer under den här tiden i London.
Roald Dahl böckerna får vi hjälpas åt att komma ihåg , när vi kommer.
Fin klänning ni hade köpt till Lina och vi hade trevligt på hennes och Daniels kalas.
ram Britt
Ja, det är kul att Karin och barnen kommer hem. Precis som du har det i England har de ju många vänner i Dubai och ett hem och vardagsliv där som de har trivts med. Kanske är det så att var sak har sin tid och även om det är blandade känslor längatar de hem till Sverige. Barnen skall gå i vanlig skola i Sverige, de har aldrig bott här och Karin resonerar så att de måste ha den svenska som svenska barn har, även om de är två-språkiga. Engelska skall hon försöka ha extra lärare för dem.
Det där lät som kul evenemang. Tänk vad mycket ni får uppleva!
Kram Kim
Skicka en kommentar