PTSA

När man är sjuk går inget som man vill. Det går långsamt och blir fel. Förra veckan då jag var dålig krossade jag vinglas (av misstag :) ) och kunde inte separera vitor och gulor, när jag skulle baka. Det här inlägget var nästan klart när jag tryckte på en onödig knapp så det gick upp i rök. Det var så många saker som inte ville som jag och då tog jag mig ändå inte för så mycket!

På fredagen för precis en vecka sedan fick jag penicillin. Nu är jag frisk och har varit så hela veckan. Det har varit en intensiv vecka, men det är skönt att vara frisk, så det känns helt ok.

Jag gör ett försök att skriva om det här inlägget, något som är bland det absolut tråkigaste jag vet, men det ska nog gå bra. Det ska handla om PTSA och mitt deltagande där.

Förra våren blev jag tillfrågad om jag det här året ville leda skolans Multikulturella grupp tillsammans med Kate från Australien. Det ville jag gärna och tackade ja. Då visste jag inte att det samtidigt innebar att jag skulle sitta med i skolans PTSA-styrelse, utan det var en positiv överraskning. Mitt arbete med den multikulturella gruppen skiljer sig ganska mycket från det jobb som är kopplat till att sitta med i PTSA.

De flesta internationella skolor har en PTSA (Parent Teacher Student Association), fast den kan heta lite olika på olika skolor t ex PTO, PTA or PSO. Vår PTSA består av 22 föräldrar med olika funktioner. Vi träffas en gång i månaden och normalt är en representant från skolan med, normalt den administrativa chefen. Dessutom är alltid head of school och alla rektorer med i början för avstämning och information.

I PTSA finns såklart ordförande, sekreterare och kassör. Andra styrelsemedlemmar är t ex två representanter för varje division (Lower School, MS & HS). Dessa kallas "liaisons". De har regelbundna möten med rektorn för sin division, för att stämma av vad som är på gång. De skickar ut information till föräldrarna, de för fram synpunkter som kommer in till dem via föräldrarna, de arrangerar t ex julmys för eleverna och föräldrarvakter till skoldanser. Vi har klassföräldrar till varje klass, och divisions liaison-personerna samordnar dessa samt allt annat inom divisionen utifrån föräldrarnas perspektiv.

Vi har två personer i PTSA som är ansvariga för allt som vi säljer med skolans tryck på, t ex tröjor, muggar o dyl. En annan är välkomstansvarig och tar hand om alla nya familjer som kommer. Nytt för i år är en styrelsemedlem som är "social coordinator" och arrangerar sociala event för föräldrarna, t ex en pubquizkväll, coffee mornings eller fest. Det har gjorts lite sådant tidigare också, men i år är det mycket mer och det har varit väldigt uppskattat. Även Kate och jag arrangerar vissa saker för föräldrarna men då alltid utifrån en multikulturell vinkel.

Sedan finns det något som heter "sportliaisons" och de samarbetar med sportsektionen på skolan. De tar fram kläder till eleverna som de ska ha när de reser till olika idrottsevenmang. Sportliaisonspersonerna ser också till att hitta familjer som är beredda att ta emot elever från andra länder när det är tävlingar som vår skola står som värd för och alla deltagare som kommer hit ska vara inneboende i någon familj. Dessutom finns det ett antal andra personer i styrelsen.

Inför varje PTSA-möte skriver alla en rapport om vad de gjort sedan förra mötet, vad som är på gång och om det är något de vill ta upp på mötet. Dessa rapporter skickas ut i förväg till alla deltagare och ligger till underlag för vilken agenda som görs för mötet. Jag har fått för mig att det är ett amerikanskt sätt att bedriva styrelsearbete på, för de gör likadant i American Women's Club här. Jag har varit med i flera olika sorters styrelser i Sverige och där görs inte agendan till styrelsemöten på det sättet. Ibland tycker jag att det blir väldigt mycket rapporterande på ett papper om självklara saker som alla gör, men kanske besparar man en del tid på själva mötet genom att alla (i bästa fall) är pålästa om vad de övriga gjort i förväg. Mötena kan fokuseras på det som inrapporterats att vi vill diskutera.

PTSA är arrangör för vissa event under skolåret då de samlar in pengar, som sedan används till olika saker, t ex välgörenhet eller inköp till skolan av saker som ligger utanför skolans budget. Det kan vara musikinstrument eller speciella leksaker att ha på rasterna.

PTSA är bollplanket för skolledningen, t ex inför den årliga föräldrarundersökningen så är vi med och för fram synpunkter om vilka frågor som ska vara med. Då förändringar ska göras på skolan kan skolans ledning disktera det med PTSA och jag tror inte minst att det är bra för att få en första reaktion på vad deras idéer har för effekt på föräldrarna. Det blir ett bra tillfälle att justera idéer och planer innan man går ut brett. PTSA har ett formellt ansvar för att trycka på om saker som ständigt är relevanta för föräldrar, såsom för stora klasser eller dåligt med utrymme för HS eleverna att hänga på under rasterna.

Vi har ett ganska nytt intranät på skolan som varit mycket strul med. Inte minst är det ett problem att föräldrarna inte går in där och ser viktig information. Detta har varit ett stort samtalsämne under våra möten i år och jag vet inte hur många timmar vi lagt på detta.

Varannan vecka skickas ett informationsmeddelande ut till alla föräldrar från PTSA. Där försöker Kate och jag alltid ha med info om saker vi har på gång, t ex någon multikulturell lunch, en cooking show eller annat. Sedan skickar skolan ut meddelande varje vecka som gäller skolaktuella saker. Det skickas ut väldigt mycket till föräldrarna här, både via mail, via intranätet, via barnen och via post. Ändå missar många mycket, så det är lite grand ett problem med att se "skogen för alla träd". Alltså är det ständiga diskussioner om att inte skicka ut för mycket kontra att skicka ut saker så många gånger att folk inte missar det...

Jag tycker att det har varit otroligt kul att sitta med i PTSA och få förhandsinformation om ärenden som rör skolan, t ex nya lärare eller andra förändringar. Via PTSA har jag lärt känna flera föräldrar på skolan mycket bättre. Jag har också fått väldigt mycket mer insyn i hur en sådan här skola fungerar och leds. Spännande att jämföra med skolor hemma, både privata och kommunala. Jag är imponerad över det enorma frivilliga arbete som många lägger ned, inte MINST vår ordförande. Förutom det jobbet är hon ledare för flickscouterna på skolan, "Culinary Adventures" i American Women's club och när något arrangeras är hon nästan alltid på plats. Dessutom vet jag att hon har en del andra uppdrag. Fantastiskt!

Det enda tråkiga med våra PTSA-möten är att de varje månad hålls samma dag som vi har kaffemorgon med svenskorna i området där vi bor, men man kan ju inte vara med överallt. Även om jag gör mitt bästa för att försöka :) .

Britt, skönt att ni är hemma igen och att ni hade en så BRA semester! Som du sett missade du inget här på bloggen när ni var iväg, för jag hamnade i sjuksängen istället. Nu ska det dock bli ändring på det. Jag läste hårresande höga siffror om hur många som varit sjuka i Sverige. Har ingen koll på siffror härifrån :) .

Kim, nu hoppas jag att vi båda samt alla andra som varit sjuka (för det är uppenbart att vi inte är de enda) får vara friska! Har du fått ställa in arrangemang du var bokad på hela veckan? Jag har inte riktigt koll, då jag inte hunnit LÄSA bloggar heller :) . Kerstin och barnen saknade dig i Kristianstad.

Catharina, ja det var bra att jag fick penicillin, även om jag inbillade mig att jag skulle uthärda och klara mig utan. Fast det tog ett par dagar innan det verkade.
Vilket kaos ni hade på Distriktsmötet! Trist för de som ska leda mötet att vara sjuka! Gunilla blir dock en toppenbra DO tror jag, så det är kul!
Låter som det var bra timat med miniretreaten för dig! En hel helg låter lite väl länge tycker jag, ha ha.
Trist med alla krockar på era helger! Jag har inte heller varit på LCI någon gång och skulle gärna velat. Konsert låter däremot superkul! Där blir det inte retreattyst precis :) .

The not-yet-desperate housewife, tack! Det är så skönt när någon tycker synd om en :) .
Håller med, New Forest gör sig säkert mycket bättre i fint väder. Det ska vi faktiskt få denna helgen! Kanske läge att ge det en ny chans?

Astrid, ja nu är jag frisk! Skönt! Tänkte också att det var en VÄLDIGT spretig kör de satt ihop i programmet. Även om det var meningen, måste det vara SÅ svårt. Förebilden "Kören" som sänts från England, hade inte alls så mycket att greppa över. Den körledaren var först på en skola i ett fattigt område och en annan gång i en nedgången stad (lite mer likt det svenska), men jag tyckte ändå inte att olikheterna i den kören var lika stor som i det svenska programmet. Väldigt intressant är det i alla fall och fantastiskt att se vad som händer med oss människor när vi går utanför våra vanliga ramar!!

Jag önskar er alla en riktigt trevlig och frisk helg!

Kramar Ingrid