TACK för ert tålamod och förlåt att jag inte skrivit på så länge! Det kommer bli ändring på det den närmaste tiden :) .
Det har varit väldigt intensiva och känslosamma veckor nu på slutet av skolåret. Jag har velat ta chansen att uppleva och delta i så mycket jag kunnat. Har skolan bett om hjälp för någon aktivitet, så har jag sagt ja om jag kunnat.
I fredags var det skolavslutning. Det är inga uppklädda, blomsterfyllda, kyrkbesökande skolavslutningar här, men det var en del presentutdelningar och många tårfyllda förväl. Malin var förtvivlad.
Igår hade vi farväl-öppet-hus hos oss med många vänner som tittade förbi under hela dagen och kvällen. Det var väldigt trevligt, men idag är vi RÄTT trötta. Under förmiddagen röjde vi en del, läste och myste. Sedan blev det faktiskt sol och vi åt årets första lunch ute. Vi behövde inte ens stå vid spisen. Vi har MASSOR av rester från igår. Lagade vi verkligen SÅ mycket mat...???
Nu har Rikard åkt till ett badhus med barnen. De var så glada när de gav sig iväg. Jag har satt igång med att sortera tvättberget som byggts upp sista veckan.
Hoppas att allt är bra med alla er?!
Hur har ni haft det på skolavslutningar? Planerar ni för midsommar? Är semesterplanerna under kontroll?
Karin, vi hade "din" kyckling igår kväll! Tack för tipset, jättegod! SÅKLART du ska komma och bada i vår pool, jag VET ju att du gillar att bada! Vi flyttar hem i augusti efter OS.
Är det några i vår klubb som ska på LCI i Hbg i aug?
The not-yet-desperate housewife, nu har vi pratat TVÅ gånger på en vecka! Väldigt trevligt! TACK för igår, det var SÅ kul att ni ville komma! Du är verkligen värsta mingelproffset!! Och DESSUTOM hjälpsam och har koll. Vi får bestämma en dag att ses snart. Jag ska slå in din present imorgon :) . Stort kram.
Britt, nej poolen är inte negativ. Än. Vi får väl se vad vi säger längre fram... Det finns ju en del att göra på andra håll i huset, men jag tror det ska bli bra. Linnéa och Malin planerade inredning och tavlor för sina rum idag.
Jag har varit dålig på att skriva sista tiden, men det har varit väldigt mycket överallt. Kul med era besök till midsommar! Vi ska få kul besök hit i veckan, men det är faktiskt en överraskning för någon i familjen...., så jag skriver mer om det senare.
Idag är det Fars Dag i England. Tror vi ska vara extra snälla mot Rikard ikväll!
Catharina, såklart ni ska komma till Lomma! Helt rätt, Lars blir en perfekt informationskälla för oss på poolfronten! Tack! Såg på fb att det blev en fin avslutning på din LC-tid! Och det är ju som sagt inte över! Tangent och Past blir HUR trevligt som helst! Jag är supersugen på LCI, men vet inte hur jag skulle kunna få till det....
Vad kul att du gillade bilden från Chelsea Flower Show. Det var SÅ häftigt och fint!
Astrid, jag har tänkt på er i veckan och skriver ett mail senare för att höra hur det har gått!
Jag vet inte hur det blir med bloggande när vi flyttar hem... vet inte hur jag skulle kunna hinna med det när jag börjar jobba och inte tror jag livet blir lika spännande då som här, men vi får se. I alla fall så ser vi fram emot att kunna träffas på riktigt lite lättare! En av mina vänner från Århus tycker jag ska börja blogga på engelska när vi flyttar hem för att våra utländska vänner ska få höra hur vi har det i Sverige :)
Kim, ja det hoppas jag verkligen att vi ses på riktigt när vi flyttar hem! Det ser jag fram emot!
Ska bli SÅ spännande att höra var de andra tycker om din bok!!!! Jag gissar på vem som kommer att höra av sig först och är rätt säker på att det blir någon modell yngre :) , men vi får väl se.
Vi hörs snart igen!
Många kramar Ingrid
Visar inlägg med etikett Skola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skola. Visa alla inlägg
söndag 17 juni 2012
onsdag 30 maj 2012
Husvisningar & Svår fråga
Ja ni, det är sannerligen inte lätt att hinna med att skriva här. Just nu har vi fått en ny sak i knät, det som redan var fullsatt... Husvisningar här. Även om det i vårt kontrakt står att vi endast är skyldiga att visa huset för potentiella nya hyresgäster de två sista månaderna, så har de varit som tokiga sedan den dag vi meddelade att vi flyttar (3 mån före) om att de vill göra husvisningar. Som den hyfsat snälla person jag är, förstår jag att om man ska flytta hit i augusti, så vill man titta på hus redan nu, vi ville titta långt tidigare än så. Alltså säger vi ok till det, även om vi redan har SÅ mycket annat att styra med själva just nu.
Husvisning betyder krav på städat och rensat hus. Alltså prövar vi att spränga våra gränser lite ytterligare. Idag gick jag upp 5. Imorgon går jag upp 4.
Igår var det två husvisningar här, idag har det varit en, på fredag är nya inbokade. HOPPAS någon vill ha det direkt, så är det klart med visningar sedan...
Fördelen är väl att det är trevligt att se sitt hus så välfejat :) . Å andra sidan kan man inte njuta riktigt utan går som på nålar när barnen far fram med sina kompisar och jag VET att snart måste allt vara fixat och röjt igen.
Malin fortsätter att ha utmanande uppgifter i framför allt Humanities (samhällskkunskap). Nu ska de göra en uppsats och en poster på frågan "Är det alltid så att ändamålen helgar medlen?". På engelska heter det "Do the ends always justify the means?". Ingen lätt fråga!
De ska ge ett exempel med bilder från första världskriget, andra världskriget och en valfritt aktuell händelse. De ska ta ställning till och svara ja eller nej på frågan. För WW2 har många valt atombomberna. Var de försvarbara eftersom de stoppade kriget och annars skulle många fler människor ha dött i fortsatt krig?
Malin har valt Utöja i Norge som sitt moderna exempel. Någon annan har valt Guantanamo. Återigen häpnar jag över att de förväntar sig att 12-åringar ska kunna känna till exempel som dessa och kunna resonera kring frågan så som det står i instruktionen. Har lovat Malin att läsa hennes uppsats innan hon kommer hem, så jag ska skynda mig att göra det NU.
Snart kommer R hem och vi ska iväg. Då har jag bett min snälla vän Amy att hämta Johan här då han kommit hem med bussen och ätit mellis, för att köra honom till tennisen. Han missade förra veckan och jag vill inte att han missar idag igen. Malin kan inte ta honom dit. Vi hinner hem för att hämta som tur är. Imorgon ska Amy ställa upp igen och utfordra och köra Malin. TACK för fantastiska vänner!!
Ha det fint allihop!
Mot uppsatsen!
Ingrid
Husvisning betyder krav på städat och rensat hus. Alltså prövar vi att spränga våra gränser lite ytterligare. Idag gick jag upp 5. Imorgon går jag upp 4.
Igår var det två husvisningar här, idag har det varit en, på fredag är nya inbokade. HOPPAS någon vill ha det direkt, så är det klart med visningar sedan...
Fördelen är väl att det är trevligt att se sitt hus så välfejat :) . Å andra sidan kan man inte njuta riktigt utan går som på nålar när barnen far fram med sina kompisar och jag VET att snart måste allt vara fixat och röjt igen.
Malin fortsätter att ha utmanande uppgifter i framför allt Humanities (samhällskkunskap). Nu ska de göra en uppsats och en poster på frågan "Är det alltid så att ändamålen helgar medlen?". På engelska heter det "Do the ends always justify the means?". Ingen lätt fråga!
De ska ge ett exempel med bilder från första världskriget, andra världskriget och en valfritt aktuell händelse. De ska ta ställning till och svara ja eller nej på frågan. För WW2 har många valt atombomberna. Var de försvarbara eftersom de stoppade kriget och annars skulle många fler människor ha dött i fortsatt krig?
Malin har valt Utöja i Norge som sitt moderna exempel. Någon annan har valt Guantanamo. Återigen häpnar jag över att de förväntar sig att 12-åringar ska kunna känna till exempel som dessa och kunna resonera kring frågan så som det står i instruktionen. Har lovat Malin att läsa hennes uppsats innan hon kommer hem, så jag ska skynda mig att göra det NU.
Snart kommer R hem och vi ska iväg. Då har jag bett min snälla vän Amy att hämta Johan här då han kommit hem med bussen och ätit mellis, för att köra honom till tennisen. Han missade förra veckan och jag vill inte att han missar idag igen. Malin kan inte ta honom dit. Vi hinner hem för att hämta som tur är. Imorgon ska Amy ställa upp igen och utfordra och köra Malin. TACK för fantastiska vänner!!
Ha det fint allihop!
Mot uppsatsen!
Ingrid
måndag 7 maj 2012
Frökens beröm till Malin
Jag får anledning att återkomma till Malin och skolan :) .
Malin har en synnerligen duktig mattelärare. Kul eftersom det är ett ämne Malin är bra på och hon går i en avancerad mattegrupp. I fredags fick Malin vykort skickat hem till oss med posten, från matteläraren.
På framsidan var det en bild på en stor stjärna och en förtryckt text: "Congratulations! A Star Pupil lives here!"
På baksidan hade lärarinnan skrivit: "Till Malin, Grattis till ett fantastiskt betyg på ekvationslösningstestet! Keep up the hard work! Från Miss L Du är en stjärna!! :) ." (Allt på engelska förstås.)
Jag skriver som förra gången när det handlade om extratid på sciencetestet:
Får man göra så?
Jag vet inte hur många fler som fått ett likadant vykort. Jag vet inte om det är rätt att skicka sådana vykort. Som svensk känns det väldigt "politiskt" okorrekt. Jag vet inte vad betyget på det omskrivna testet är.
Det jag däremot vet, är att Malin blev JÄTTEGLAD och STOLT för vykortet. Därmed blev förstås vi andra också jätteglada för hennes skull.
Hon kommer säkert inte fråga klasskompisarna om de också fått vykort. Vi har tidigare någon gång fått mail med liknande budskap när Malin gjort något bra prov eller projekt. Det är inte så att läraren framhåller en specifik elev inför de andra i klassrummet. Jag gillar idén med att man lyfter fram det som är positivt och inte bara hör ifrån en lärare när det är problem.
Ingen annan lärare på skolan har gjort något sådant här och matteläraren är ny på skolan detta läsår, så jag undrar om detta är något som var vanligt där hon var tidigare, vilket land och vilken internationell skola det nu var...
Märtha, ja visst är det intressanta saker vi får uppleva, men samtidigt är det ju en stor grej med att bo utomlands. En del gillar man och del inte, men jag har försökt att hela tiden ha inställningen att det som är annorlunda inte är fel, det är bara ett annat sätt att göra det på, än vi är vana vid.
Jag trodde du kunde allt ;) ! ÄVEN stenar. Faktiskt minns jag att vi lärde oss om olika stensorter i skolan, hur man skulle kunna skilja gnejst från granit mm. Det har säkert du också gjort. Fast Malins test var rätt mycket svårare....
Tack för mail som jag sedan svarat på tidigare idag! NJUT nu av att äntligen få rå om Helen och få träffa det efterlängtade barnbarnet!! Ser fram emot att få höra hur det är, men förstår naturligtvis att du bara kommer att säga att Maja är VÄRLDENS sötaste :) . Vilket förmodligen är sant! KRAM till er alla!
Glada hälsningar,
Ingrid
Malin har en synnerligen duktig mattelärare. Kul eftersom det är ett ämne Malin är bra på och hon går i en avancerad mattegrupp. I fredags fick Malin vykort skickat hem till oss med posten, från matteläraren.
På framsidan var det en bild på en stor stjärna och en förtryckt text: "Congratulations! A Star Pupil lives here!"
På baksidan hade lärarinnan skrivit: "Till Malin, Grattis till ett fantastiskt betyg på ekvationslösningstestet! Keep up the hard work! Från Miss L Du är en stjärna!! :) ." (Allt på engelska förstås.)
Jag skriver som förra gången när det handlade om extratid på sciencetestet:
Får man göra så?
Jag vet inte hur många fler som fått ett likadant vykort. Jag vet inte om det är rätt att skicka sådana vykort. Som svensk känns det väldigt "politiskt" okorrekt. Jag vet inte vad betyget på det omskrivna testet är.
Det jag däremot vet, är att Malin blev JÄTTEGLAD och STOLT för vykortet. Därmed blev förstås vi andra också jätteglada för hennes skull.
Hon kommer säkert inte fråga klasskompisarna om de också fått vykort. Vi har tidigare någon gång fått mail med liknande budskap när Malin gjort något bra prov eller projekt. Det är inte så att läraren framhåller en specifik elev inför de andra i klassrummet. Jag gillar idén med att man lyfter fram det som är positivt och inte bara hör ifrån en lärare när det är problem.
Ingen annan lärare på skolan har gjort något sådant här och matteläraren är ny på skolan detta läsår, så jag undrar om detta är något som var vanligt där hon var tidigare, vilket land och vilken internationell skola det nu var...
Märtha, ja visst är det intressanta saker vi får uppleva, men samtidigt är det ju en stor grej med att bo utomlands. En del gillar man och del inte, men jag har försökt att hela tiden ha inställningen att det som är annorlunda inte är fel, det är bara ett annat sätt att göra det på, än vi är vana vid.
Jag trodde du kunde allt ;) ! ÄVEN stenar. Faktiskt minns jag att vi lärde oss om olika stensorter i skolan, hur man skulle kunna skilja gnejst från granit mm. Det har säkert du också gjort. Fast Malins test var rätt mycket svårare....
Tack för mail som jag sedan svarat på tidigare idag! NJUT nu av att äntligen få rå om Helen och få träffa det efterlängtade barnbarnet!! Ser fram emot att få höra hur det är, men förstår naturligtvis att du bara kommer att säga att Maja är VÄRLDENS sötaste :) . Vilket förmodligen är sant! KRAM till er alla!
Glada hälsningar,
Ingrid
torsdag 3 maj 2012
Märklig vinst
Jag tänker på allt jag berättar om vår skola för er och funderar på vilka era bästa och värsta historier är om ni har eller har haft barn som går i skolan....
På vår skola kan jag häpna över hur många saker det finns att häpnas över, BÅDE åt det positiva hållet och tvärtom. Jag har skrivit om många helt otroliga fantastiska saker som händer och tillhandahålls på vår skola, men idag blir det något på det andra hållet. Veckans märkligast, enligt mig.
Malin hade science i tisdags. Det handlar om stenar och jag vet inte allt de ska kunna. Detta är ett ämne Malin gillar och som hon är bra på. Det blev inte sämre av att de i tisdags skulle dekorera några "kakor". Jag lyssnade bara med ett halvt öra när hon tömde bakskåpet i köket på strössel, glitter karamellfärg och annat. Malin älskar att baka och speciellt att dekorera! På eftermiddagen kom hon hem sur som ett bi.
Jag uppfattade det ungefär så här: På lektionen skulle de dekorera en cupcake eller något annat bakverksaktigt som jag TROR fröken hade med sig till dem, som en sten. Malin frågade om de kunde använda sin fantasi och det fick de. När de var klara låg det en lång rad av bruna tråkiga stenlika "kakor" samt Malins höga färggranna sak som inte liknade något annat. Fröken valde ut en vinnare bland eleverna och det var en tjej, som gjort den mest stenlika "kakan".
Så långt är allt väl, om än osvenskt. Grejen är "vinsten". Idag har de prov på hela stenområdet och det är enormt brett och djupt i ämnet. De ska först göra en del av provet under en viss tid, därefter ska de byta färg på sina pennor och får ta fram sina anteckningar och fortsätta ytterligare 20 min med samma prov (bara det här är ju ett annorlunda upplägg, men jag har inga synpunkter för jag vet inte vad syftet är). Vinnaren i stenkaketävlingen får 20 min extra tid på provet i anteckningsboksdelen!!!
Får man göra så? Hur konstigt och knäppt är det?
Jag är totalt häpen! Slå den om ni kan!
MEN det lär Malin att världen är full av underligheter och man får välja sina strider. Detta är inte en av de jag tänker utkämpa. M kommer att klara sig fint ändå och det är bara en elev som fått en fördel, de andra gör proven på lika villkor.
När jag ändå är igång tar jag en skolhistoria till. Barnen får betyg 4 gånger per år och för en vecka sedan fick de betygen för kvartal 3. När jag gått igenom betygen med Johan kom jag på att det blir annorlunda när vi kommer hem, för han kommer inte få betyg i Sverige på flera år och Malin kommer få betyg med elever som får betyg för första gången, medan hon haft det i många år.
Nåväl, det ledde fram till följande ordväxling mellan Johan och mig:
Jag: Johan, vet du det, att i Sverige kommer du inte att få något betyg i skolan?
Johan: Varför då?
Jag: Det är så, där får man inte betyg förrän i 6:an, 7:an eller 8:an.
Johan: Då kan man ju vara hur dålig man vill och ingenting händer!
:) Så intressant att höra hur han ser på det. Johan har varierade betyg och är måttligt engagerad i dem. Han lyssnar med ett halvt öra när jag berättar vad han fått, så det är inte en stor sak, men uppenbarligen vet han att man måste göra ungefär vad man ska i skolan annars är det inte bra :) .
Utan att gå på djupet har betyg för våra barn enbart varit positivt, ÄVEN om de inte alltid fått toppenbetyg. De gillar verkligen feedbacken och bekräftelsen på det de presterar och lärarnas utförliga kommentarer till betygen är välformulerade och konstruktiva. Vi är väldigt nöjda!
TACK för alla välkomnande hälsningar som svar på mitt inlägg om att vi flyttar hem!! Det värmer verkligen!! Vi ser mycket fram emot att komma hem till er!
Karin, tack! Som alltid väljer du dina ord så väl och fint! Jobbförslag emottages tacksamt! Det ska verkligen bli skönt att bo i ett samhälle där många saker fungerar på ett sätt som sitter i ryggmärgen på oss. Jag tror verkligen att de här åren har påverkat oss alla väldigt mycket och sannolikt svetsat oss samman som familj eftersom vi delar något speciellt.
Britt, det är verkligen stor skillnad på att bo 20 min ifrån varandra eller 5 timmar! Ni har varit väldigt snälla och bra på att komma och hälsa på oss! Du är också duktig på att göra det bästa av situationen och visst har vi haft otroligt kul och gjort mycket ihop både här och i DK, men det blir underbart att bo nära varandra igen. Glädjer mig åt tanken på att barnen kommer att kunna ta bussen hem till er själva. Att ibland få chansen att umgås över generationerna utan mellanhand. Det känns otroligt!
Märtha, är du säker? Kanske skulle svenskarna vara lyckligare med fler pubar, ha ha? Nej, såklart har du rätt. I det mesta, som alltid. Du är klok och det är jag så glad över! Jag tror också det är viktigt med rötter och att ha tråkigt och det är underbart att han någonstans att komma HEM till!
Har hon anlänt????????? KRAM. Tänker på er och vilka spännande dagar ni har framför er!
Maria, TACK allra finaste bästa vännen!!!! Det gör vi också!! Love & Hugs!
Idag ska vi få besök igen. Dags att ila!
Kram allihop!
Ingrid
På vår skola kan jag häpna över hur många saker det finns att häpnas över, BÅDE åt det positiva hållet och tvärtom. Jag har skrivit om många helt otroliga fantastiska saker som händer och tillhandahålls på vår skola, men idag blir det något på det andra hållet. Veckans märkligast, enligt mig.
Malin hade science i tisdags. Det handlar om stenar och jag vet inte allt de ska kunna. Detta är ett ämne Malin gillar och som hon är bra på. Det blev inte sämre av att de i tisdags skulle dekorera några "kakor". Jag lyssnade bara med ett halvt öra när hon tömde bakskåpet i köket på strössel, glitter karamellfärg och annat. Malin älskar att baka och speciellt att dekorera! På eftermiddagen kom hon hem sur som ett bi.
Jag uppfattade det ungefär så här: På lektionen skulle de dekorera en cupcake eller något annat bakverksaktigt som jag TROR fröken hade med sig till dem, som en sten. Malin frågade om de kunde använda sin fantasi och det fick de. När de var klara låg det en lång rad av bruna tråkiga stenlika "kakor" samt Malins höga färggranna sak som inte liknade något annat. Fröken valde ut en vinnare bland eleverna och det var en tjej, som gjort den mest stenlika "kakan".
Så långt är allt väl, om än osvenskt. Grejen är "vinsten". Idag har de prov på hela stenområdet och det är enormt brett och djupt i ämnet. De ska först göra en del av provet under en viss tid, därefter ska de byta färg på sina pennor och får ta fram sina anteckningar och fortsätta ytterligare 20 min med samma prov (bara det här är ju ett annorlunda upplägg, men jag har inga synpunkter för jag vet inte vad syftet är). Vinnaren i stenkaketävlingen får 20 min extra tid på provet i anteckningsboksdelen!!!
Får man göra så? Hur konstigt och knäppt är det?
Jag är totalt häpen! Slå den om ni kan!
MEN det lär Malin att världen är full av underligheter och man får välja sina strider. Detta är inte en av de jag tänker utkämpa. M kommer att klara sig fint ändå och det är bara en elev som fått en fördel, de andra gör proven på lika villkor.
När jag ändå är igång tar jag en skolhistoria till. Barnen får betyg 4 gånger per år och för en vecka sedan fick de betygen för kvartal 3. När jag gått igenom betygen med Johan kom jag på att det blir annorlunda när vi kommer hem, för han kommer inte få betyg i Sverige på flera år och Malin kommer få betyg med elever som får betyg för första gången, medan hon haft det i många år.
Nåväl, det ledde fram till följande ordväxling mellan Johan och mig:
Jag: Johan, vet du det, att i Sverige kommer du inte att få något betyg i skolan?
Johan: Varför då?
Jag: Det är så, där får man inte betyg förrän i 6:an, 7:an eller 8:an.
Johan: Då kan man ju vara hur dålig man vill och ingenting händer!
:) Så intressant att höra hur han ser på det. Johan har varierade betyg och är måttligt engagerad i dem. Han lyssnar med ett halvt öra när jag berättar vad han fått, så det är inte en stor sak, men uppenbarligen vet han att man måste göra ungefär vad man ska i skolan annars är det inte bra :) .
Utan att gå på djupet har betyg för våra barn enbart varit positivt, ÄVEN om de inte alltid fått toppenbetyg. De gillar verkligen feedbacken och bekräftelsen på det de presterar och lärarnas utförliga kommentarer till betygen är välformulerade och konstruktiva. Vi är väldigt nöjda!
TACK för alla välkomnande hälsningar som svar på mitt inlägg om att vi flyttar hem!! Det värmer verkligen!! Vi ser mycket fram emot att komma hem till er!
Karin, tack! Som alltid väljer du dina ord så väl och fint! Jobbförslag emottages tacksamt! Det ska verkligen bli skönt att bo i ett samhälle där många saker fungerar på ett sätt som sitter i ryggmärgen på oss. Jag tror verkligen att de här åren har påverkat oss alla väldigt mycket och sannolikt svetsat oss samman som familj eftersom vi delar något speciellt.
Britt, det är verkligen stor skillnad på att bo 20 min ifrån varandra eller 5 timmar! Ni har varit väldigt snälla och bra på att komma och hälsa på oss! Du är också duktig på att göra det bästa av situationen och visst har vi haft otroligt kul och gjort mycket ihop både här och i DK, men det blir underbart att bo nära varandra igen. Glädjer mig åt tanken på att barnen kommer att kunna ta bussen hem till er själva. Att ibland få chansen att umgås över generationerna utan mellanhand. Det känns otroligt!
Märtha, är du säker? Kanske skulle svenskarna vara lyckligare med fler pubar, ha ha? Nej, såklart har du rätt. I det mesta, som alltid. Du är klok och det är jag så glad över! Jag tror också det är viktigt med rötter och att ha tråkigt och det är underbart att han någonstans att komma HEM till!
Har hon anlänt????????? KRAM. Tänker på er och vilka spännande dagar ni har framför er!
Maria, TACK allra finaste bästa vännen!!!! Det gör vi också!! Love & Hugs!
Idag ska vi få besök igen. Dags att ila!
Kram allihop!
Ingrid
onsdag 25 april 2012
En lugnare vecka med goda luncher
En lugnare vecka för mig betyder en vecka med inte så många möten. Efter skolstart och uppstartsmöten på alla möjliga håll, så kom det faktiskt en vecka i september då det var lite lugnare. Som ni vet behövde jag det eftersom jag låg efter med lite av varje (typ bloggen ;) ). Det är dock någon som ser till att det inte blir några större vacuum eller stillestånd i ens liv.... Just när jag drog efter andan och fick ny luft, satte tandläkarproblematiken igång. Den kindtand jag tappat en hörna på innan sommaren och fått lagad, tappade sin lagning. Jag gick till tandläkaren som fixade den igen, men den höll bara typ två dagar. Tillbaka igen och ni ska veta att min tandläkare har aldrig varit på charmkurs och hårdhänt är ett understatement när det gäller henne. Hon ville verkligen inte fixa tanden fler gånger och sa att det inte behövdes, men veckan efter ville jag ändå ge det en sista chans. Funderade mycket på att gå till en annan tandläkare, men det var rätt besvärligt rent praktiskt. Sista lagningen satt bättre, hela flera veckor, sedan släppte den. Jag gick aldrig tillbaka igen efter det. Jag har en liten tand utan ett hörn och det får vara så nu tills jag ska till tandläkaren nästa gång.
De här tandbekymren var rätt jobbiga, men jag fick annat att tänka på då Johan kom hem med löss. Tjejerna hade som tur var inga och det gick rätt bra att bli av med dem, så jag var ganska ok med det ändå, man har vid det här laget blivit en ganska luttrad förälder. Sedan dess har vi varit lusfria. Jag hoppas det var sista gången vi hade löss i den här familjen!
Lugnare vecka innebär att man kan boka in massa trevligheter när man egentligen borde göra nyttigheter hemma. Jag jobbade den där veckan fruktansvärt mycket med att sätta allt på banan i den multikulturella gruppen. Det är dock alltid massor av personer jag har sagt till att "vi ABSOLUT måste ta en fika eller lunch tillsammans snart" och tiden bara flyger iväg. Nu den tredje tisdagen i den nionde månaden bestämde jag mig ändå för att ta chansen att luncha med Linnéas bästa kompis Amandas mamma, Toni. Vi gick till ett superbra lunchställe i grannbyn, Fego. Det hade förstås hänt hur mycket som helst sedan vi pratade innan sommaren, så vi tjattrade på som BARA den. Hon har hela tiden varit intresserad av att börja arbeta och vid den här tiden var hon i full gång med att hitta en lösning på det, så hon var jätteglad. Hon var mindre glad över att behöva bo kvar i deras stora fina hus som hon inte alls tycker om.
Den supertrevliga lunchen gav mersmak och jag bokade in mig på ännu en lunch. Det var "Culinary Adventure"-gruppen i American Women's club som skulle ha planeringsmöte på en omtalad Thai-restaurang i Bourne End som ligger ganska nära oss. Vi var ett stort gäng som tog oss dit, och satt ca 15 pers vid ett långbord. Vi var nästan ensamma där på lunchen. Någon planering blev inte av, vet inte om de aldrig tänkt det eller om det helt enkelt var för svårt med så många människor, men HELT fantastisk, varierad och annorlunda Thailändsk mat fick vi äta. Allt MYCKET vackert upplagt. Jag tyckte nästan uppläggningarna var ännu mer imponerande än smakerna. Det var jättekul att jag bokade in mig på besöket på Thai Thai, som restaurangen heter.
På torsdagskvällen var det pubmingel för föräldrarna på skolan. Vår duktiga "Social Coordinator" på skolan hade bokat upp två pubar, en åt vårt håll utanför London och en mer mot London, så kunde intresserade föräldrar gå till den som var närmast eller passade dem bäst. Jättebra idé. Vi hade tänkt gå dit, men Johan var helt slut när han och tjejerna kom med Late bus kl 17.20. De behövde mat och hjälp med läxor. Pubträffen började kl 18. ALLDELES för tidigt enligt mig. Eftersom jag hinner vara så social på dagtid, så lät jag Rikard gå på puben. Han uppskattar att träffa de andra föräldrarna och det blev en riktigt trevlig kväll med bra blandning på folk och opretentiöst umgänge. Kul!
Sedan bar det sig inte bättre än att Heidi bjöd mig på lunch på den sydafrikanska restaurangen i vår by, The Cape, på fredagen. Hon ville tacka mig för att vi hjälpt och tagit emot dem så väl när de flyttade hit. Det behövde hon naturligtvis inte, men bara tanken säger ju vilken fin person hon är och varför jag tyckte så mycket om henne redan från början.
The Cape är ett URTREVLIGT lunchställe med bra mat. Jag tycker det är så fantastiskt att vi har en sydafrikansk restaurang i vår by, det får mig att tänka på när jag själv var i Sydafrika och det gör att jag kommer i ännu bättre stämning. Jag hade varit där innan Heidi och jag gick dit, men då visste jag inte att det var ett afrikanskt ställe. Jag BORDE kopplat det till the Capetown, men nix, så när Heidi föreslog det "sydafrikanska stället" visste jag inte vad hon menade :) .
Nåväl, jag har frestande bilder från den lunchen också:
Helgen som avslutade veckan var lugn. Vi visste att många helger med gäster väntade, så vi behövde förbereda oss för det och se till att andra saker var avklarade innan besöken. Ungefär som med löss och extra tandläkarbesök som ramlar in just när man tror att det ska vara lite lugnt, så passade vår skrivare på att totalt kasta in handduken denna helgen. Med alla läxor barnen ska prestera klarar man sig inte länge utan skrivare, så R införskaffade och installerade kvickt en ny och så gick en dag till det. Å ANDRA sidan är det ju toppen när det INTE händer när man redan är superstressad och i ett kritiskt läge.
Barnen hade förstås fullt med läxor att ägna sig åt. Nytt år innebär ofelbart att något barn ska göra en tidslinje eller en berättelse om viktiga händelser i sitt liv, landet de kommer ifrån eller något liknande. Den här gången var det Johan som skulle göra en tidslinje. Det är mycket arbete, men som tur var tyckte han det var riktigt kul och han arbetade på som bara den.
Lördag kväll tog vi med Heidi och Per till Royal Standard, den prisbelönta charmiga puben utanför byn. Vi lämnade alla våra barn hos deras barn eftersom det bestämts att Johan skulle sova där vilket han var överlycklig över och deras killar ville inte vara ensamma hemma, så våra tjejer var där medan vi vuxna var på puben. Det var första gången vi satt ned alla fyra vuxna tillsammans och det blev en lättsam och trevlig kväll. Vad avundsjuk jag är på den trevliga pubkultur för alla åldrar som de har här! Det kommer vi sakna när vi flyttar hem.
Kram allihop,
Ingrid
De här tandbekymren var rätt jobbiga, men jag fick annat att tänka på då Johan kom hem med löss. Tjejerna hade som tur var inga och det gick rätt bra att bli av med dem, så jag var ganska ok med det ändå, man har vid det här laget blivit en ganska luttrad förälder. Sedan dess har vi varit lusfria. Jag hoppas det var sista gången vi hade löss i den här familjen!
Lugnare vecka innebär att man kan boka in massa trevligheter när man egentligen borde göra nyttigheter hemma. Jag jobbade den där veckan fruktansvärt mycket med att sätta allt på banan i den multikulturella gruppen. Det är dock alltid massor av personer jag har sagt till att "vi ABSOLUT måste ta en fika eller lunch tillsammans snart" och tiden bara flyger iväg. Nu den tredje tisdagen i den nionde månaden bestämde jag mig ändå för att ta chansen att luncha med Linnéas bästa kompis Amandas mamma, Toni. Vi gick till ett superbra lunchställe i grannbyn, Fego. Det hade förstås hänt hur mycket som helst sedan vi pratade innan sommaren, så vi tjattrade på som BARA den. Hon har hela tiden varit intresserad av att börja arbeta och vid den här tiden var hon i full gång med att hitta en lösning på det, så hon var jätteglad. Hon var mindre glad över att behöva bo kvar i deras stora fina hus som hon inte alls tycker om.
Den supertrevliga lunchen gav mersmak och jag bokade in mig på ännu en lunch. Det var "Culinary Adventure"-gruppen i American Women's club som skulle ha planeringsmöte på en omtalad Thai-restaurang i Bourne End som ligger ganska nära oss. Vi var ett stort gäng som tog oss dit, och satt ca 15 pers vid ett långbord. Vi var nästan ensamma där på lunchen. Någon planering blev inte av, vet inte om de aldrig tänkt det eller om det helt enkelt var för svårt med så många människor, men HELT fantastisk, varierad och annorlunda Thailändsk mat fick vi äta. Allt MYCKET vackert upplagt. Jag tyckte nästan uppläggningarna var ännu mer imponerande än smakerna. Det var jättekul att jag bokade in mig på besöket på Thai Thai, som restaurangen heter.
 |
| Min fantastiskt vackra Pad Thai. Till utseendet väldigt olik den jag beställer på vår Thai i byn :) . |
Sedan bar det sig inte bättre än att Heidi bjöd mig på lunch på den sydafrikanska restaurangen i vår by, The Cape, på fredagen. Hon ville tacka mig för att vi hjälpt och tagit emot dem så väl när de flyttade hit. Det behövde hon naturligtvis inte, men bara tanken säger ju vilken fin person hon är och varför jag tyckte så mycket om henne redan från början.
The Cape är ett URTREVLIGT lunchställe med bra mat. Jag tycker det är så fantastiskt att vi har en sydafrikansk restaurang i vår by, det får mig att tänka på när jag själv var i Sydafrika och det gör att jag kommer i ännu bättre stämning. Jag hade varit där innan Heidi och jag gick dit, men då visste jag inte att det var ett afrikanskt ställe. Jag BORDE kopplat det till the Capetown, men nix, så när Heidi föreslog det "sydafrikanska stället" visste jag inte vad hon menade :) .
Nåväl, jag har frestande bilder från den lunchen också:
 |
| SÅ god sallad!! |
 |
| Och kolla in muggen till Heidis pommes! |
Barnen hade förstås fullt med läxor att ägna sig åt. Nytt år innebär ofelbart att något barn ska göra en tidslinje eller en berättelse om viktiga händelser i sitt liv, landet de kommer ifrån eller något liknande. Den här gången var det Johan som skulle göra en tidslinje. Det är mycket arbete, men som tur var tyckte han det var riktigt kul och han arbetade på som bara den.
 |
| Johan piffar det sista på sin fina presentation med lite klistermärken. |
Lördag kväll tog vi med Heidi och Per till Royal Standard, den prisbelönta charmiga puben utanför byn. Vi lämnade alla våra barn hos deras barn eftersom det bestämts att Johan skulle sova där vilket han var överlycklig över och deras killar ville inte vara ensamma hemma, så våra tjejer var där medan vi vuxna var på puben. Det var första gången vi satt ned alla fyra vuxna tillsammans och det blev en lättsam och trevlig kväll. Vad avundsjuk jag är på den trevliga pubkultur för alla åldrar som de har här! Det kommer vi sakna när vi flyttar hem.
Kram allihop,
Ingrid
onsdag 11 april 2012
MCT, Skolförening, Open house & Tjejlunch
När jag tittar tillbaka i almanackan för hösten konstaterar jag att det nästan varit någon inbokning varenda dag. Det är STOR skillnad mot hur det var i Danmark. Där hade vi nästan aldrig några möten på skolan och framför allt inte på skoltid. Det var coffee morning en gång i månaden och sedan träffades vi förstås de som ville då och då däremellan. Självklart var jag engagerad i diverse saker där också, men jag hade en hel del dagar då jag inte hade något inbokat, då det gick lätt att ordna gästförberedelser, blogg, shopping, utrensning i garaget, LC-saker osv. Vi var en mindre föräldrargrupp och det fanns inte så mycket sidoaktiviteter att engagera sig i. Sevärdheterna var färre än i London med omnejd. Det är helt klart annorlunda här. Däremot slutade barnen mycket tidigare i skolan i Århus. De skulle hämtas mellan 13-15. Här kommer de inte hem förrän 15.30.
Naturligtvis är det inte som på jobbet, då jag ofta hade möten 6-8 timmar per dag, men å andra sidan så var det massor av saker som jag gör nu som jag inte gjorde då. Det är alltså lätt för mig att se varför många saker jag trodde att jag skulle göra här, inte har blivit gjorda.
Andra veckan i september var alltså också en vecka full med spännande och roliga händelser. På tisdagen den 13:e hade vi vårt första möte med vår Multikulturella grupp (MCT=MultiCultural Team). Kate och jag hade massor av förberedelser inför det, men när vi väl var igång blev det väldigt lyckat. Det kom ca 20 pers (stor förbättring mot förra årets genomsnitt på 5) och alla var entusiastiska och motiverade. Kate hade bakat scones och jag hade kommit med den finfina idén att vi ska försöka göra något som är lite utanför den viktiga agendan, som gör att varje möte blir lite roligare och får våra landsrepresentanter att gå från mötet med ett leende.
Så efter att ha gått igenom teamets uppdrag, presentationer av alla representanter, vilka planerade aktiviteter som redan var fastlagda samt låtit alla delas in i grupper för att brainstorma om nya idéer, så hade vi förberett en rolig multikulturell frågesport. Här kommer några frågor från den:
Sådär ja, skriv era svar i en kommentar så får ni facit i ett senare inlägg.
Frågesporten blev verkligen en trevlig avslutning på vårt första möte och vi var väldigt nöjda när det var över.
På onsdagen hade vi möte i Svenska skolföreningen. Jag saknade verkligen (saknar fortfarande) Sanna som flyttade hem med sina barn under sommarlovet (pappan skulle vara kvar under hösten), men som tur var hade tidigare under året några nya svenskar flyttat till den andra ACS-skolan som vi har skolföreningen med, och vid skolstarten ännu en familj. Alla dessa föräldrar som jag träffar på mötena är supertrevliga. Pernilla tog generöst över efter Sanna som den som oftast öppnar sitt hem för oss på mötena. Sanningen är att jag tror att Eghamgänget tycker det är rätt skönt att inte behöva köra så långt och de är fler, så det är en rätt bra lösning. Från vårt håll och vår skola är det bara Ylva och jag. Dessutom bor de i större hus, men framför allt har de större trädgårdar, så när vi träffas med familjerna är det så mycket bättre förutsättningar att göra saker för barnen ute.
Nåväl, den nyaste familjen hade flyttat hit för att pappan skulle öppna en filial av familjens redan framgångsrika svenska företag. Expandering utomlands alltså. Spännande. Båda föräldrarna var med på detta första möte och jag fick ett jättepositivt intryck av dem. Engagerade och intresserade.
Vårt största diskussionsämne på dessa möten är faktiskt svenskläraren på den andra skolan. De är inte alls nöjda med henne, då hon inte är pedagogisk överhuvudtaget. Hon kan säkert sin sak och fungerar bra med motiverade elever, men lektionerna ligger efter en redan lång dag och det krävs rätt person för att hantera det. Vår urtrevliga svensklärare, som själv har två tjejer och en kille i ungefär samma ålder som våra barn, tar alltid med fika till barnen (helt på eget initiativ) och det är så smart. Hon vet vad som krävs och gör undervisningen lättsam och kul. Ibland brukar jag skicka med fika till dem eftersom det egentligen inte är hennes jobb att göra det och våra barn är den största delen av gruppen.... i år faktiskt rätt ofta HELA gruppen :) . Vendela som gick med dem förra året är nu för gammal för att få hemspråk och Nyasha har ofta sport den tiden och kommer bara ibland. Lyxigt att skolan tillhandahåller en svensklärare för bara våra barn. Det måste vara minst tre elever och det har vi lyckats prestera alldeles själva :) .
På Svenska skolföreningsmötet planerade vi också vilka svenska traditioner vi ville uppmärksamma under året och på något sätt fira tillsammans. Det är ett trevligt initiativ, men alltför ofta är det svårt att få in i schemat bland alla andra saker som händer på helger och efter skolan i veckorna är det oftast för sent.
På kvällen var det öppet hus på Middle School. Rikard skulle med Malin till första sångträningen och även de andra barnen behövde skjutsas, så jag åkte till skolan med danska Heidi. Trevligt, då fick vi en pratstund i bilen samtidigt. Precis som förra året fick jag Malins schema och skulle följa det med ungefär 10 istället för 80 min per ämne. Det är ett toppensätt att lära känna de nya lärarna och hitta runt. Dessutom har de åtta ämnen på två dagar, så vi skulle klämma in två dagar i vårt schema, för att hinna träffa alla lärare och se alla klassrum. Jag fick ett positivt intryck av alla nya lärare. Dramaläraren verkade kul, engelskaläraren gullig, spanskläraren ambitiös, science-läraren inte like entusiastisk som den förra men bra, matteläraren SUPER. Övriga tre lärare hade hon kvar sedan förra året och de är bra. Nåja, i idrott är det inte bra, men det är en HELT annan historia. Största förbättringen i år är spanskläraren, från att ha haft en ostrukturerad, glad men opedagogisk lärare förra året har hon i år en liten chic, superstrikt ung tjej. Malin har lärt sig SÅ mycket mer i år och jag tycker synd om dem som har kvar förra årets lärare.
På torsdagen hade danska Anne Mette bjudit in ett skandinaviskt gäng på kaffe. Det var Ylva, Heidi, Annick, Nina och jag. Nu vet jag inte hur de gör på Fyn där Anne Mette kommer ifrån , men i Århus fick jag i alla fall inte "kaffe" på det viset. Anne Mette dukade fram mer och mer ju längre vi satt där. Det var faktiskt lite svårt att förstå, så vi åt nog alla lite för mycket av det första brödet hon satte fram. Det stod där jättelänge och A M var så lugn, men efter hand så satte hon alltså fram en helt ny omgång mat med något helt annat. Spännande ingredienser och goda blandningar. Efter ett tag började jag fundera på om det skulle komma mer eller om jag skulle våga fylla det sista lilla hålet i magen som fanns kvar :) .
Det var en väldigt trevlig lunch. Vi pratade om SÅ många saker, ganska djupa samtal blev det emellanåt, om sådant som inte alltid går som på räls. Det kan vara rätt besvärligt att flytta mellan länder, att vara familjer med föräldrar från olika länder (av oss sju som satt där är fyra gifta med en man från ett annat land än deras eget!) eller att försöka rota sig på en plats igen efter att ha vant sig vid att flytta runt. För Heidi som var den enda som var ny för året, var det kul att få chansen att lära känna lite svenskar och danskar i nya landet (vi räknar alltid Annick och Amy som svenskar också i dessa lägen även om de är från Frankrike och USA :) ).
På kvällen var vi tillbaka på skolan igen för då var det öppet hus för High School. De kör samma upplägg som middle school med att man följer sitt barns schema och går till de klassrum som de gör på dagarna och där träffar berörd lärare. Lilla ekonomiläraren verkade annorlunda och otypisk för denna skola men bra, matteläraren snäll men utan stora förväntningar på eleverna, engelskläraren bra, spanskläraren en äldre version av Malins unga, strikta och chica, fysikläraren super och psykologiläraren en typisk sådan. I idrott och band är det samma läge som förra året.
Ja, det var lite av varje som hände där i september. Tror att detta visar att mina dagar här är rätt lika era hemma, förutom att jag inte jobbar då förstås.
Britt, jag håller helt med dig. Det där föredraget om placering i syskonskaran är ett av de jag varit på som gjort störst intryck på mig och lämnat mest spår. Jag minns så mycket av vad hon pratade om och fick flera aha-upplevelser. Gulliga Lina, snart kommer kusinerna att kunna träffas mycket oftare! Hade ni en trevlig middag?
Solen är tillbaka efter en regnig och rätt dålig förra vecka. Typiskt nog kom det fina vädret tillbaka lagom till mina föräldrar åkte hem.
Kram Ingrid
Naturligtvis är det inte som på jobbet, då jag ofta hade möten 6-8 timmar per dag, men å andra sidan så var det massor av saker som jag gör nu som jag inte gjorde då. Det är alltså lätt för mig att se varför många saker jag trodde att jag skulle göra här, inte har blivit gjorda.
Andra veckan i september var alltså också en vecka full med spännande och roliga händelser. På tisdagen den 13:e hade vi vårt första möte med vår Multikulturella grupp (MCT=MultiCultural Team). Kate och jag hade massor av förberedelser inför det, men när vi väl var igång blev det väldigt lyckat. Det kom ca 20 pers (stor förbättring mot förra årets genomsnitt på 5) och alla var entusiastiska och motiverade. Kate hade bakat scones och jag hade kommit med den finfina idén att vi ska försöka göra något som är lite utanför den viktiga agendan, som gör att varje möte blir lite roligare och får våra landsrepresentanter att gå från mötet med ett leende.
Så efter att ha gått igenom teamets uppdrag, presentationer av alla representanter, vilka planerade aktiviteter som redan var fastlagda samt låtit alla delas in i grupper för att brainstorma om nya idéer, så hade vi förberett en rolig multikulturell frågesport. Här kommer några frågor från den:
- Var kastar barnen i Grekland sina mjölktänder för att det ska ge tur?
- Vad gömmer de japanska barnen när det åskar för att inte djävulen ska komma och ta den/det?
- Vad har du gjort i Ryssland om du ber någon att stampa på din fot tre gånger?
- Om du står och pratar med någon på Fiji, vilket är det bästa sättet att visa respekt för den du pratar med?
Sådär ja, skriv era svar i en kommentar så får ni facit i ett senare inlägg.
Frågesporten blev verkligen en trevlig avslutning på vårt första möte och vi var väldigt nöjda när det var över.
På onsdagen hade vi möte i Svenska skolföreningen. Jag saknade verkligen (saknar fortfarande) Sanna som flyttade hem med sina barn under sommarlovet (pappan skulle vara kvar under hösten), men som tur var hade tidigare under året några nya svenskar flyttat till den andra ACS-skolan som vi har skolföreningen med, och vid skolstarten ännu en familj. Alla dessa föräldrar som jag träffar på mötena är supertrevliga. Pernilla tog generöst över efter Sanna som den som oftast öppnar sitt hem för oss på mötena. Sanningen är att jag tror att Eghamgänget tycker det är rätt skönt att inte behöva köra så långt och de är fler, så det är en rätt bra lösning. Från vårt håll och vår skola är det bara Ylva och jag. Dessutom bor de i större hus, men framför allt har de större trädgårdar, så när vi träffas med familjerna är det så mycket bättre förutsättningar att göra saker för barnen ute.
Nåväl, den nyaste familjen hade flyttat hit för att pappan skulle öppna en filial av familjens redan framgångsrika svenska företag. Expandering utomlands alltså. Spännande. Båda föräldrarna var med på detta första möte och jag fick ett jättepositivt intryck av dem. Engagerade och intresserade.
Vårt största diskussionsämne på dessa möten är faktiskt svenskläraren på den andra skolan. De är inte alls nöjda med henne, då hon inte är pedagogisk överhuvudtaget. Hon kan säkert sin sak och fungerar bra med motiverade elever, men lektionerna ligger efter en redan lång dag och det krävs rätt person för att hantera det. Vår urtrevliga svensklärare, som själv har två tjejer och en kille i ungefär samma ålder som våra barn, tar alltid med fika till barnen (helt på eget initiativ) och det är så smart. Hon vet vad som krävs och gör undervisningen lättsam och kul. Ibland brukar jag skicka med fika till dem eftersom det egentligen inte är hennes jobb att göra det och våra barn är den största delen av gruppen.... i år faktiskt rätt ofta HELA gruppen :) . Vendela som gick med dem förra året är nu för gammal för att få hemspråk och Nyasha har ofta sport den tiden och kommer bara ibland. Lyxigt att skolan tillhandahåller en svensklärare för bara våra barn. Det måste vara minst tre elever och det har vi lyckats prestera alldeles själva :) .
På Svenska skolföreningsmötet planerade vi också vilka svenska traditioner vi ville uppmärksamma under året och på något sätt fira tillsammans. Det är ett trevligt initiativ, men alltför ofta är det svårt att få in i schemat bland alla andra saker som händer på helger och efter skolan i veckorna är det oftast för sent.
På kvällen var det öppet hus på Middle School. Rikard skulle med Malin till första sångträningen och även de andra barnen behövde skjutsas, så jag åkte till skolan med danska Heidi. Trevligt, då fick vi en pratstund i bilen samtidigt. Precis som förra året fick jag Malins schema och skulle följa det med ungefär 10 istället för 80 min per ämne. Det är ett toppensätt att lära känna de nya lärarna och hitta runt. Dessutom har de åtta ämnen på två dagar, så vi skulle klämma in två dagar i vårt schema, för att hinna träffa alla lärare och se alla klassrum. Jag fick ett positivt intryck av alla nya lärare. Dramaläraren verkade kul, engelskaläraren gullig, spanskläraren ambitiös, science-läraren inte like entusiastisk som den förra men bra, matteläraren SUPER. Övriga tre lärare hade hon kvar sedan förra året och de är bra. Nåja, i idrott är det inte bra, men det är en HELT annan historia. Största förbättringen i år är spanskläraren, från att ha haft en ostrukturerad, glad men opedagogisk lärare förra året har hon i år en liten chic, superstrikt ung tjej. Malin har lärt sig SÅ mycket mer i år och jag tycker synd om dem som har kvar förra årets lärare.
På torsdagen hade danska Anne Mette bjudit in ett skandinaviskt gäng på kaffe. Det var Ylva, Heidi, Annick, Nina och jag. Nu vet jag inte hur de gör på Fyn där Anne Mette kommer ifrån , men i Århus fick jag i alla fall inte "kaffe" på det viset. Anne Mette dukade fram mer och mer ju längre vi satt där. Det var faktiskt lite svårt att förstå, så vi åt nog alla lite för mycket av det första brödet hon satte fram. Det stod där jättelänge och A M var så lugn, men efter hand så satte hon alltså fram en helt ny omgång mat med något helt annat. Spännande ingredienser och goda blandningar. Efter ett tag började jag fundera på om det skulle komma mer eller om jag skulle våga fylla det sista lilla hålet i magen som fanns kvar :) .
Det var en väldigt trevlig lunch. Vi pratade om SÅ många saker, ganska djupa samtal blev det emellanåt, om sådant som inte alltid går som på räls. Det kan vara rätt besvärligt att flytta mellan länder, att vara familjer med föräldrar från olika länder (av oss sju som satt där är fyra gifta med en man från ett annat land än deras eget!) eller att försöka rota sig på en plats igen efter att ha vant sig vid att flytta runt. För Heidi som var den enda som var ny för året, var det kul att få chansen att lära känna lite svenskar och danskar i nya landet (vi räknar alltid Annick och Amy som svenskar också i dessa lägen även om de är från Frankrike och USA :) ).
På kvällen var vi tillbaka på skolan igen för då var det öppet hus för High School. De kör samma upplägg som middle school med att man följer sitt barns schema och går till de klassrum som de gör på dagarna och där träffar berörd lärare. Lilla ekonomiläraren verkade annorlunda och otypisk för denna skola men bra, matteläraren snäll men utan stora förväntningar på eleverna, engelskläraren bra, spanskläraren en äldre version av Malins unga, strikta och chica, fysikläraren super och psykologiläraren en typisk sådan. I idrott och band är det samma läge som förra året.
Ja, det var lite av varje som hände där i september. Tror att detta visar att mina dagar här är rätt lika era hemma, förutom att jag inte jobbar då förstås.
Britt, jag håller helt med dig. Det där föredraget om placering i syskonskaran är ett av de jag varit på som gjort störst intryck på mig och lämnat mest spår. Jag minns så mycket av vad hon pratade om och fick flera aha-upplevelser. Gulliga Lina, snart kommer kusinerna att kunna träffas mycket oftare! Hade ni en trevlig middag?
Solen är tillbaka efter en regnig och rätt dålig förra vecka. Typiskt nog kom det fina vädret tillbaka lagom till mina föräldrar åkte hem.
Kram Ingrid
fredag 30 mars 2012
Johan for president
En eftermiddag i början av september kom Johan hem från skolan och sa "Jag vill be president så jag måste hålla ett tal". Jag frågade förstås vad det handlade om och det visade sig att de har ett elevråd för varje skoldivision, så Lower School skulle ha val för alla positioner i "student council", som det heter här. Tjejerna har minsann aldrig pratat om några elevråd som de vill vara med i och för en annan som naturligtvis var ordförande i elevrådet själv då jag gick i högstadiet, så var det ju kul att den tredje ättlingen verkade ha liknande ambitioner ;) .
"Vet du ens vad en president gör?" fick jag ändå fråga honom.
"Nej, men jag vill ändå bli det", svarade han ungefär.
Jag insåg att det kanske hade varit bättre att ha lite lägre ambitioner och börja med en annan position, men han sa att bara 4:or som är de äldsta på LS fick vara ordförande och det var det han ville. På "assembly" som är deras "storsamling" med hela LS en gång per månad, skulle ALLA som ville ha en post i elevrådet hålla ett tal och berätta varför de ville det och sedan skulle det blir omröstning.
Vi pratade om vad eleverna kunde förvänta sig av en ordförande och vad Johan själv skulle vilja jobba med i en sådan roll. Jag frågade om han visste om det var andra och i så fall hur många, som ville bli ordförande. I smyg frågade jag på skolan vad som förväntades och de talade om att de fick mycket stöd och att det handlade mest om att lära sig i den åldern. De tyckte absolut Johan skulle ställa upp i valet.
Johan var ganska bestämd om vad han ville säga, men det gällde att strukturera det på ett sätt så han kunde få fram det. Han kunde inte prata fritt ur hjärtat, men samtidigt är det tråkigt att läsa långrandigt från ett papper. Dessutom är han inte en superduktig läsare, så det skulle tvunget vara en text som kan kunde läsa utan att haka upp sig...
Till slut var talet skrivet och den stora dagen kom då han skulle läsa upp det och sälja in sig själv inför ca 200 elever och alla lärare samt annan personal (men det är bara barnen som har rösträtt).
Så här såg talet ut:
ÅHHH vad jag önskar att jag hade kunnat vara med och se honom hålla det här talet!!!
Det var lite svårt att få till det så att Johan fick fram vad han ville på ett tydligt sätt, men jag tycker det blev bra och han var så nöjd med sitt tal. Efter skolan kom han hem och sa att det gått bra. Han sa att det var 6 elever som ville bli ordförande, men han kunde inte komma ihåg vilka alla "konkurrenterna" var :) . Det var sluten omröstning för alla poster.
Jag var faktiskt lite orolig för att han skulle bli vald, då detta innebar en del arbete på lunchraster, när han verkligen gillar att vara ute och leka, samt att jag trodde inte att han riktigt hade koll på vad rollen faktiskt innebar. Jag ville inte göra en större sak av det än det var, så med största försiktighet frågade jag någon dag senare i förbifarten om de satt upp listan på vilka som blev valda till elevrådet och vem som blivit ordförande.
"Jag vet inte, de hade satt upp en lapp, men jag hann inte kolla", svarade han.
HADE detta varit Malin eller jag hade vi hängt vid lappen innan de satt fast sista häftstiftet!
Ny trevare nästa dag om huruvida han kollat lappen och visste hur det hade gått?
"Jag vet inte, men det var inte jag i alla fall", svarade han.
Och så var det bra med det!!!! Ingen besvikelse, inga tårar, ingenting. Bara så där. Det var inte ens så intressant att han tagit reda på vem som vunnit. Tänk om vi andra var så coola och tog motgångar så bra, ha ha! Han blev definitivt en erfarenhet rikare. Jag är så imponerad över att han ville försöka och att han ställde sig upp för alla elever och höll det där talet och det var nästan en lättnad att han inte vann :) . Jag tycker också att det var kul att han ville göra något för de andra eleverna, för även om han nog tänkte rätt mycket på sin egen del i det hela, så förstod jag att han tyckte det var en ära och viktigt att få vara den som för alla elevers talan.
HEJA Johan! Det finns andra presidentposter att erövra i framtiden! Du har tiden för dig.
Märtha, ja Ericas hus är SÅ otroligt fint. När vi fick se vårt gästrum trodde jag att det var master bedroom :) . Det är verkligen mycket att städa, men Erica är en fena på det. Jag hade tyvärr inte varit lika bra på att hålla huset i det fina skick som hon gör. Dessutom är hon ett shoppingproffs. Jag vet inte HUR många inredningstidningar och postorderkataloger jag såg i det huset. :)
Jag fick ett långt mail från Helen tidigare i veckan, så jag vet att de är på ingång. Vilken underbar nyhet! Jag förstår att ni glädjer er hur mycket som helst!! Hur länge stannar de? Jättekul att få träffa Martin live! Jag vill också träffa dem! Har tyvärr inget bra förslag på bostad, men ska ha det i åtanke...
Skickar hälsning vidare till Linnéa :) . Vi ser fram emot påsklov med besök!
Britt, jag tror nog de skulle ha råd med städhjälp, men Erica är bra på att hålla ordning och jag tror hon är den sortens person som helst gör det själv för att få det som hon vill och hon gör det suveränt. Huset är JÄTTEBILLIGT mot vad man kan tro. Jag vet inte vad de begär nu, men de köpte det till ett SUPERBRA pris. Jag minns att jag var chockad då, det var liksom bara lite mer än vad D & A gav för sitt, men det har gått upp en del i området, så de kommer göra en finfin affär. Jämfört med Sv, Dk och Engl, är det väldigt billigt.
Irriterande att kommentaren strular, men bra att det kom fram till slut!
Astrid, Erica är allt i ett, hon är det perfekta värdinnan och frun :) . Effektiv som bara den. Jag tror inte hon har någon städhjälp, för hon gillar att göra det på sitt eget sätt.
PS Har ingen träningsvärk efter träningen igår!!!! Betyder det att jag äntligen blivit vältränad? Jippie!
Trevlig helg!
Ingrid
"Vet du ens vad en president gör?" fick jag ändå fråga honom.
"Nej, men jag vill ändå bli det", svarade han ungefär.
Jag insåg att det kanske hade varit bättre att ha lite lägre ambitioner och börja med en annan position, men han sa att bara 4:or som är de äldsta på LS fick vara ordförande och det var det han ville. På "assembly" som är deras "storsamling" med hela LS en gång per månad, skulle ALLA som ville ha en post i elevrådet hålla ett tal och berätta varför de ville det och sedan skulle det blir omröstning.
Vi pratade om vad eleverna kunde förvänta sig av en ordförande och vad Johan själv skulle vilja jobba med i en sådan roll. Jag frågade om han visste om det var andra och i så fall hur många, som ville bli ordförande. I smyg frågade jag på skolan vad som förväntades och de talade om att de fick mycket stöd och att det handlade mest om att lära sig i den åldern. De tyckte absolut Johan skulle ställa upp i valet.
Johan var ganska bestämd om vad han ville säga, men det gällde att strukturera det på ett sätt så han kunde få fram det. Han kunde inte prata fritt ur hjärtat, men samtidigt är det tråkigt att läsa långrandigt från ett papper. Dessutom är han inte en superduktig läsare, så det skulle tvunget vara en text som kan kunde läsa utan att haka upp sig...
Till slut var talet skrivet och den stora dagen kom då han skulle läsa upp det och sälja in sig själv inför ca 200 elever och alla lärare samt annan personal (men det är bara barnen som har rösträtt).
Så här såg talet ut:
Hi,
I am Johan and I want to be president.
I like to be part of the decisions we make.
I think I have some good skills for being a president.
I like to discuss with other people and I like to plan for things.
I always try to do what I have promised.
I am good at remembering so if you say things to me I will tell the board what you have said.
I like to work together and try to reach a goal as a team.
I am well organized.
I like to try new things and would like to be lower schools president.
I’ll do my best if you vote for me. The board will do great things for you, we will support you and listen to what you say.
Thank you!
ÅHHH vad jag önskar att jag hade kunnat vara med och se honom hålla det här talet!!!
Det var lite svårt att få till det så att Johan fick fram vad han ville på ett tydligt sätt, men jag tycker det blev bra och han var så nöjd med sitt tal. Efter skolan kom han hem och sa att det gått bra. Han sa att det var 6 elever som ville bli ordförande, men han kunde inte komma ihåg vilka alla "konkurrenterna" var :) . Det var sluten omröstning för alla poster.
Jag var faktiskt lite orolig för att han skulle bli vald, då detta innebar en del arbete på lunchraster, när han verkligen gillar att vara ute och leka, samt att jag trodde inte att han riktigt hade koll på vad rollen faktiskt innebar. Jag ville inte göra en större sak av det än det var, så med största försiktighet frågade jag någon dag senare i förbifarten om de satt upp listan på vilka som blev valda till elevrådet och vem som blivit ordförande.
"Jag vet inte, de hade satt upp en lapp, men jag hann inte kolla", svarade han.
HADE detta varit Malin eller jag hade vi hängt vid lappen innan de satt fast sista häftstiftet!
Ny trevare nästa dag om huruvida han kollat lappen och visste hur det hade gått?
"Jag vet inte, men det var inte jag i alla fall", svarade han.
Och så var det bra med det!!!! Ingen besvikelse, inga tårar, ingenting. Bara så där. Det var inte ens så intressant att han tagit reda på vem som vunnit. Tänk om vi andra var så coola och tog motgångar så bra, ha ha! Han blev definitivt en erfarenhet rikare. Jag är så imponerad över att han ville försöka och att han ställde sig upp för alla elever och höll det där talet och det var nästan en lättnad att han inte vann :) . Jag tycker också att det var kul att han ville göra något för de andra eleverna, för även om han nog tänkte rätt mycket på sin egen del i det hela, så förstod jag att han tyckte det var en ära och viktigt att få vara den som för alla elevers talan.
HEJA Johan! Det finns andra presidentposter att erövra i framtiden! Du har tiden för dig.
Märtha, ja Ericas hus är SÅ otroligt fint. När vi fick se vårt gästrum trodde jag att det var master bedroom :) . Det är verkligen mycket att städa, men Erica är en fena på det. Jag hade tyvärr inte varit lika bra på att hålla huset i det fina skick som hon gör. Dessutom är hon ett shoppingproffs. Jag vet inte HUR många inredningstidningar och postorderkataloger jag såg i det huset. :)
Jag fick ett långt mail från Helen tidigare i veckan, så jag vet att de är på ingång. Vilken underbar nyhet! Jag förstår att ni glädjer er hur mycket som helst!! Hur länge stannar de? Jättekul att få träffa Martin live! Jag vill också träffa dem! Har tyvärr inget bra förslag på bostad, men ska ha det i åtanke...
Skickar hälsning vidare till Linnéa :) . Vi ser fram emot påsklov med besök!
Britt, jag tror nog de skulle ha råd med städhjälp, men Erica är bra på att hålla ordning och jag tror hon är den sortens person som helst gör det själv för att få det som hon vill och hon gör det suveränt. Huset är JÄTTEBILLIGT mot vad man kan tro. Jag vet inte vad de begär nu, men de köpte det till ett SUPERBRA pris. Jag minns att jag var chockad då, det var liksom bara lite mer än vad D & A gav för sitt, men det har gått upp en del i området, så de kommer göra en finfin affär. Jämfört med Sv, Dk och Engl, är det väldigt billigt.
Irriterande att kommentaren strular, men bra att det kom fram till slut!
Astrid, Erica är allt i ett, hon är det perfekta värdinnan och frun :) . Effektiv som bara den. Jag tror inte hon har någon städhjälp, för hon gillar att göra det på sitt eget sätt.
PS Har ingen träningsvärk efter träningen igår!!!! Betyder det att jag äntligen blivit vältränad? Jippie!
Trevlig helg!
Ingrid
onsdag 28 mars 2012
Medlem i SWEA
Väl hemma från Manchester drog första riktiga arbetsveckan i september igång. Det är vanligt att ha möten/träffar "första x-dagen i månaden". Svenska kaffemorgonen är första onsdagen varje månad, så också PTSA styrelsemötena. American Women's club träffas första torsdagen varje månad. Jag har konstaterat att sista veckan i månaden har ingen sina saker inlagda, vilket innebär att just denna vecka vi är i nu är ganska mötesfri :) .
Så på måndagen var det Lower School informationsmöte och på tisdagen skulle barnen fotograferas, så det var en springig morgon när alla barn skulle bli snygga och undertecknad skulle vara på skolan för möte med Lower Schools Rektor och en lärare kl 9. Där la Kate och jag fram våra idéer för vad vi ville göra för LS i den multikulturella gruppen och det togs emot med öppna armar. Vi blev inlagda på schemat en fredageftermiddag i månaden (mer om vad vi gjort då kommer i framtida blogginlägg).
Kate och jag gick ut starkt i det första nyhetsbrevet som skickades ut till skolans alla föräldrar, då Kate satt ihop massa spännande informtion bl a om olika länder som firade nationaldag just den veckan och var man kunde delta i spännade saker med anknytning till detta. Så småningom fick vi backa och inte ta med sådant eftersom det, tillsammans med allt annat som skickas ut, blir för mycket info och föräldrarna ser inte skogen för alla träd, vilket jag helt och fullt förstår.
Denna tisdag hände också något som var väldigt märkligt som jag måste berätta om. Vår vän i North Carolina, Sarah, fyllde år denna dag. Varje gång man kommer till skolan ska man skriva in sig i en logg och det gjorde jag innan jag gick till mötet på LS. När jag lyfte pennan för inskrivning såg jag att någon skrivit in sig strax före mig med namnet "Sarah R....", exakt samma för- och efternamn som vår vän som fyllde år den dagen. Var inte det extremt konstigt??
På onsdagen var den irriterande krocken mellan svenskt fika och PTSA styrelsemöte. Naturligtvis försökte jag klämma in båda genom att först åka till Kajsa på fikat som började kl 11 (det håller på 11-13), för att efter en snabb titt på bröllopsfoton (två damers barn hade gift sig under sommaren) och bilder på Kajsas nya första barnbarn, åka till PTSA som började kl 12. Det är dock ingen bra lösning och jag har inte gjort om det sedan dess. Känns som om jag bara stressar upp de andra genom att komma in kort för att sedan rusa vidare. Resten av året har jag kört aningen eller och det har inneburit mest PTSA. Det var ett bra PTSA-möte och jag tyckte att det bådade gott för vårt kommande arbetsår tillsammans. Ibland fastnar vi lite väl länge i någon diskussion, men okey.
Så kom onsdag kväll. Jag hade redan när vi flyttade till England bestämt mig för att gå med i SWEA, Swedish Women's Educational Association. Det är en organisation framför allt för svenska kvinnor utomlands. Varför den heter "Educational" vet jag faktiskt inte för även om man alltid lär sig något i olika slags möten med andra människor, är det inte det som jag tycker är kärnan i verksamheten, men jag ska ta reda på mer om det och längre fram skriva ett mer initierat inlägg om själva organisationen. Idag blir det bara min del av den. För mig är det ett nätverk med svenska kvinnor som bor tillfälligt eller permanent utanför Sverige. De arrangerar olika slags träffar och uppmärksammar/upprätthåller många svenska traditioner.
Jag gick aldrig med i SWEA förra året. Förklaringen var att de har många möten i London, ofta på dagen när det är svårt att hinna tillbaka hem innan barnen kommer hem från skolan. Flera av svenskorna som bor permanent åt det här hållet där vi är, är medlemmar och de månatliga kaffeträffar och promenader som görs här ute är faktiskt i SWEA's namn, men faktum är att de är så generösa att alla svenskor som vill får vara med på dessa, oavsett om man är medlem eller ej. Två tjejer härute ordnar också en gång i månaden en filmkväll, hemma hos en av dem och dit är vi också välkomna även om vi inte är medlemmar. Om detta kan man tycka vad man vill, de värvar nog inga medlemmar på det sättet, men samtidigt är det så skönt att man inte behöver göra principfråga av det. Jag gillar svenskorna häromkring JÄTTEMYCKET.
Jag tycker ju dock att det är mycket roligare att vara med "på riktigt", man blir en bättre del av helheten och tar lättare del av hela organisationens fördelar. Dessutom känns det mer solidariskt för mig. Inte heller kan man vara med att tycka och tänka om man inte är medlem, om man nu skulle vilja det. De jobbar även med stöd vid såväl utflyttning till andra länder som HEMFLYTTNING och det tänkte jag kunde vara intressant att få veta mer om. De trevliga tjejerna som är medlemmar har flera gånger frågat om jag inte vill komma med lite mer och när jag innan sommaren bestämde mig för att lämna LC här i England, tänkte jag att nu eller aldrig. Den 7 september var det ett "Välkomstmöte" för nya medlemmar inne i London och jag bestämde mig för att åka dit. Eftersom det här är den svenska motsvarigheten till American Women's Club, är det väldigt roligt att jämföra vad de gör och hur de jobbar.
Jag fick skjuts in med Ing-Marie, som varit en aktiv medlem i många år och själv startat upp en SWEA-grupp i USA. Med oss åkte också den nyvalda ordföranden Rigmor, som är en enormt varm och rolig person. De flesta som är med är lite äldre än jag, men glädjande nog finns också en hel grupp med ganska unga tjejer. Jag har dock inget problem även om de andra är lite äldre, jag har alltid trivts bra i sällskap med de som är lite äldre än jag själv. Vet inte om det beror på att det får mig att känna mig ung, att jag är lillgammal eller bara att jag uppskattar deras klokskap och erfarenhet...?!
Mötet var hemma hos en av medlemmarna som bodde i kvarteret bakom Harrod's där hon hade en underbart fantastisk lägenhet! Det dukades upp ost, kex, frukt mm. Jag var tidig eftersom jag kom med ordföranden, men efter ett tag hade vi samlats ungefär 10-15 personer, en blandning av nya och gamla medlemmar.
Rigmor tog till orda och man måste bara tycka om henne, även om hon ibland seglar ut åt alla möjliga håll, men eftersom hon levt ett spännade liv och berättar med så charmig inlevelse, så gör det inget. Det kan inte finnas någon som inte gillar henne och jag beundrar henne för att ha tagit på sig ordförandeuppgiften. Är säker på att hennes golfande får stå tillbaka lite i år p g a det :) .
Då Rigmor pratat om SWEA som organisation och sin egen bakgrund, blev det laget runt och alla fick berätta om var de kom ifrån och varför de var där typ. SÅ spännande! Det kändes definitivt som om alla hade en mer spännande historia än jag själv, men de envisades med att säga att jag MÅSTE bli medlem i alla fall. Jag fick känslan att alla de andra "nya" redan var medlemmar. Några hade varit med i SWEA i andra länder (bl a i Japan), någon var läkare och framstående forskare inom ämnet "vård vid obotliga sjukdomar och i hospicemiljöer". Vi fick veta vilka programpunkter de jobbar med och varför. Kanske trodde de att de behövde övertala mig, men jag var inte svårflörtad, jag visste att jag skulle tycka det var kul att bli medlem och så fort jag kom hem efter den kvällen betalade jag in min medlemsavgift. Precis som jag befarade har det inte blivit riktigt så hög närvaro på deras möten som jag hoppats på, men det har flera orsaker och jag är ändå nöjd med det beslutet.
Jag jämför detta välkomstmöte med det jag var på förra året i American Women's club. Där handlade det om mycket konkreta användbara råd rörande att komma till samt bo, i England. Vad man skulle tänka på för att kunna ta "engelskt körkort" (inget vi i EU behöver tänka på), tips om produkter som kan "ersätta" produkter man saknar hemifrån, vilka faser man går igenom psykiskt när man är ny i ett land etc etc. SWEA handlade inte ALLS om sådant, utan de berättade mer om organisationen samt att vi skulle lära känna varandra lite grand. Intressant!
På torsdagen var det dags för höstens första American Women's club-möte. Det var ingen extern föredragshållare utan istället presenterade alla undergrupper sig själva och vad de hade för planer. Eftersom jag aldrig varit med på en sådan presentation tidigare tyckte jag det var jättebra. Problemet var bara att jag kände att jag ville vara med på ALLT! Culinary Adventure - absolut! Bokklubb - gärna, men tror inte jag fixar det. Hike - yes motion i naturen låter jättebra. Spanska -vore ju toppen för att hänga med barnen lite. Stich and Chat - jag älskar handarbete, men har inte precis något igång. Lunch Bunch - fredagsluncher på nya spännande pubar/restauranger, hurra. Så där höll det på. Det var väl ungefär Småbarnsföräldrarträffarna som jag kunde tänka mig att vara utan, ha ha. Det har blivit lite av varje under året, men utbudet är större än vad jag i praktiken mäktar med.
Efter mötet körde jag efter Ylva hem till deras nya hus för en kort husesyn. De hade nämligen flyttat eftersom de som ägde deras gamla hus behövde ha det tillbaka. Det nya ligger några kilometer från det gamla, men deras yngsta dotter kan ändå gå i samma skola. Det var jättefint och mysigt, så jag förstod direkt att de skulle trivas bra.
Så var det öppet hus torsdag kväll på Lower School. Väldigt trevligt upplägg där barnen förberett saker på sina bänkar som vi fick läsa och svara på mm.
På fredagen hade Malin sleepover hos oss med kompisarna Eesha och Hannah. Det var också födelsedagsfest hos Meredith, så jag erbjöd mig att köra tjejerna dit. Det är en bit ifrån oss, så det var inte lönt att köra hem emellan. Jag hade säkert kunnat stanna kvar på festen, för jag känner den trevliga mamman och det var andra där som stannade och hjälpte till, men jag visste att det var tillräckligt med föräldrar där och jag kände för en stund för mig själv med en bok. Jag tog vår "pubbibel" med de bästa pubarna i GB och letade upp den som låg närmast. Kartan i boken är urusel och det var omöjligt att förstå var den låg. Efter mycket möda och stort besvär samt telefoncoaching från Rikard, lyckades jag förstå var den låg. Gav mig iväg med bilen och hamnade i en pytteby där det stod fullt med bilar längs byvägen utanför puben. Jag parkerade och gick dit, gick in genom en sidoingång som nog var fel och när jag kom in i puben såg jag att det var PROPPFULLT därinne. Alla tittade på mig, jag var säkert den enda nykomlingen på evigheter som stigit in i puben. Jag gick rätt genom stället och ut genom den andra ingången, som var den rätta. Aldrig att jag skulle kunna tränga mig in där med min bok och ha folk undrandes vad jag gjorde där. Tyvärr. Gick längs byvägen och såg ett minihotell längst bort. Det var gammalt som gatan (bokstavligt förmodligen) och hade en pub men där satt bara några pensionärer vid ett bord, så det var totalt ödligt. Nästan lika illa... Gick tillbaka till bilen och satt och läste i tills det var dags att åka och hämta tjejerna på festen. Halvlyckat :) !
Festen hade i alla fall varit roligt och det var glada miner och tjatter i bilen då vi åkte hem. Vi har världens minsta och pyttigaste TV-rum i vårt hus, men oj vad barnen älskar att få fälla ut bäddsoffan i det rummet och ligga där ihopkrupna med sina kompisar samt chips och en bra film. Det var kul för Malin att få hit lite vänner eftersom de andra båda hunnit med mer av det än hon efter lovet. På lördagen kom Frederik till oss för första gången och lekte med Johan. Linnéa hade klasskompisarna Amanda och Carlos här. Det blev en aktiv välbehövlig helg hemma efter Manchesterhelgen som vi haft helgen innan.
Sådär ja, nu klämde jag ihop en hel vecka i ett inlägg. Smart och busigt :) !
Britt, ja vid konfirmationen var det helt otroligt att hela släkten fick komma in på vårt National Trust-medlemsskap :) . Väldigt generöst! Kul att prata "live" idag! Malin blev så glad över farfars ytterligare bidrag.
Mmm, nu får ni njuta av era magnolier och hoppas att de inte blommar över lika fort som här.
Landmark Trust har jag aldrig hört talas om men nu, efter att ha fastnat på deras hemsida en lång stund, är jag HELT såld. PRECIS så som jag skulle vilja bo när jag ger mig ut på semester. Såg du att de hade i Frankrike också?
Astrid, tack! Det är verkligen precis så det är som förälder, på väldigt kort tid går de igenom olika stilar och faser, ett tag ska de inte ha något gulligt på sig, klänningar och kjolar är "big no no", å så plötligt är det slut på hårdrocks-t-shirtar och kvinnliga klänningar är av högst intresse igen. Finnarna är borta och där står en strålande "svan" :) .
Två dagar till, sedan är det påsklov! Fem dagar till Johan fyller år, han räknar ner!
Kram från Ingrid
Så på måndagen var det Lower School informationsmöte och på tisdagen skulle barnen fotograferas, så det var en springig morgon när alla barn skulle bli snygga och undertecknad skulle vara på skolan för möte med Lower Schools Rektor och en lärare kl 9. Där la Kate och jag fram våra idéer för vad vi ville göra för LS i den multikulturella gruppen och det togs emot med öppna armar. Vi blev inlagda på schemat en fredageftermiddag i månaden (mer om vad vi gjort då kommer i framtida blogginlägg).
Kate och jag gick ut starkt i det första nyhetsbrevet som skickades ut till skolans alla föräldrar, då Kate satt ihop massa spännande informtion bl a om olika länder som firade nationaldag just den veckan och var man kunde delta i spännade saker med anknytning till detta. Så småningom fick vi backa och inte ta med sådant eftersom det, tillsammans med allt annat som skickas ut, blir för mycket info och föräldrarna ser inte skogen för alla träd, vilket jag helt och fullt förstår.
Denna tisdag hände också något som var väldigt märkligt som jag måste berätta om. Vår vän i North Carolina, Sarah, fyllde år denna dag. Varje gång man kommer till skolan ska man skriva in sig i en logg och det gjorde jag innan jag gick till mötet på LS. När jag lyfte pennan för inskrivning såg jag att någon skrivit in sig strax före mig med namnet "Sarah R....", exakt samma för- och efternamn som vår vän som fyllde år den dagen. Var inte det extremt konstigt??
På onsdagen var den irriterande krocken mellan svenskt fika och PTSA styrelsemöte. Naturligtvis försökte jag klämma in båda genom att först åka till Kajsa på fikat som började kl 11 (det håller på 11-13), för att efter en snabb titt på bröllopsfoton (två damers barn hade gift sig under sommaren) och bilder på Kajsas nya första barnbarn, åka till PTSA som började kl 12. Det är dock ingen bra lösning och jag har inte gjort om det sedan dess. Känns som om jag bara stressar upp de andra genom att komma in kort för att sedan rusa vidare. Resten av året har jag kört aningen eller och det har inneburit mest PTSA. Det var ett bra PTSA-möte och jag tyckte att det bådade gott för vårt kommande arbetsår tillsammans. Ibland fastnar vi lite väl länge i någon diskussion, men okey.
Så kom onsdag kväll. Jag hade redan när vi flyttade till England bestämt mig för att gå med i SWEA, Swedish Women's Educational Association. Det är en organisation framför allt för svenska kvinnor utomlands. Varför den heter "Educational" vet jag faktiskt inte för även om man alltid lär sig något i olika slags möten med andra människor, är det inte det som jag tycker är kärnan i verksamheten, men jag ska ta reda på mer om det och längre fram skriva ett mer initierat inlägg om själva organisationen. Idag blir det bara min del av den. För mig är det ett nätverk med svenska kvinnor som bor tillfälligt eller permanent utanför Sverige. De arrangerar olika slags träffar och uppmärksammar/upprätthåller många svenska traditioner.
Jag gick aldrig med i SWEA förra året. Förklaringen var att de har många möten i London, ofta på dagen när det är svårt att hinna tillbaka hem innan barnen kommer hem från skolan. Flera av svenskorna som bor permanent åt det här hållet där vi är, är medlemmar och de månatliga kaffeträffar och promenader som görs här ute är faktiskt i SWEA's namn, men faktum är att de är så generösa att alla svenskor som vill får vara med på dessa, oavsett om man är medlem eller ej. Två tjejer härute ordnar också en gång i månaden en filmkväll, hemma hos en av dem och dit är vi också välkomna även om vi inte är medlemmar. Om detta kan man tycka vad man vill, de värvar nog inga medlemmar på det sättet, men samtidigt är det så skönt att man inte behöver göra principfråga av det. Jag gillar svenskorna häromkring JÄTTEMYCKET.
Jag tycker ju dock att det är mycket roligare att vara med "på riktigt", man blir en bättre del av helheten och tar lättare del av hela organisationens fördelar. Dessutom känns det mer solidariskt för mig. Inte heller kan man vara med att tycka och tänka om man inte är medlem, om man nu skulle vilja det. De jobbar även med stöd vid såväl utflyttning till andra länder som HEMFLYTTNING och det tänkte jag kunde vara intressant att få veta mer om. De trevliga tjejerna som är medlemmar har flera gånger frågat om jag inte vill komma med lite mer och när jag innan sommaren bestämde mig för att lämna LC här i England, tänkte jag att nu eller aldrig. Den 7 september var det ett "Välkomstmöte" för nya medlemmar inne i London och jag bestämde mig för att åka dit. Eftersom det här är den svenska motsvarigheten till American Women's Club, är det väldigt roligt att jämföra vad de gör och hur de jobbar.
Jag fick skjuts in med Ing-Marie, som varit en aktiv medlem i många år och själv startat upp en SWEA-grupp i USA. Med oss åkte också den nyvalda ordföranden Rigmor, som är en enormt varm och rolig person. De flesta som är med är lite äldre än jag, men glädjande nog finns också en hel grupp med ganska unga tjejer. Jag har dock inget problem även om de andra är lite äldre, jag har alltid trivts bra i sällskap med de som är lite äldre än jag själv. Vet inte om det beror på att det får mig att känna mig ung, att jag är lillgammal eller bara att jag uppskattar deras klokskap och erfarenhet...?!
Mötet var hemma hos en av medlemmarna som bodde i kvarteret bakom Harrod's där hon hade en underbart fantastisk lägenhet! Det dukades upp ost, kex, frukt mm. Jag var tidig eftersom jag kom med ordföranden, men efter ett tag hade vi samlats ungefär 10-15 personer, en blandning av nya och gamla medlemmar.
Rigmor tog till orda och man måste bara tycka om henne, även om hon ibland seglar ut åt alla möjliga håll, men eftersom hon levt ett spännade liv och berättar med så charmig inlevelse, så gör det inget. Det kan inte finnas någon som inte gillar henne och jag beundrar henne för att ha tagit på sig ordförandeuppgiften. Är säker på att hennes golfande får stå tillbaka lite i år p g a det :) .
Då Rigmor pratat om SWEA som organisation och sin egen bakgrund, blev det laget runt och alla fick berätta om var de kom ifrån och varför de var där typ. SÅ spännande! Det kändes definitivt som om alla hade en mer spännande historia än jag själv, men de envisades med att säga att jag MÅSTE bli medlem i alla fall. Jag fick känslan att alla de andra "nya" redan var medlemmar. Några hade varit med i SWEA i andra länder (bl a i Japan), någon var läkare och framstående forskare inom ämnet "vård vid obotliga sjukdomar och i hospicemiljöer". Vi fick veta vilka programpunkter de jobbar med och varför. Kanske trodde de att de behövde övertala mig, men jag var inte svårflörtad, jag visste att jag skulle tycka det var kul att bli medlem och så fort jag kom hem efter den kvällen betalade jag in min medlemsavgift. Precis som jag befarade har det inte blivit riktigt så hög närvaro på deras möten som jag hoppats på, men det har flera orsaker och jag är ändå nöjd med det beslutet.
Jag jämför detta välkomstmöte med det jag var på förra året i American Women's club. Där handlade det om mycket konkreta användbara råd rörande att komma till samt bo, i England. Vad man skulle tänka på för att kunna ta "engelskt körkort" (inget vi i EU behöver tänka på), tips om produkter som kan "ersätta" produkter man saknar hemifrån, vilka faser man går igenom psykiskt när man är ny i ett land etc etc. SWEA handlade inte ALLS om sådant, utan de berättade mer om organisationen samt att vi skulle lära känna varandra lite grand. Intressant!
På torsdagen var det dags för höstens första American Women's club-möte. Det var ingen extern föredragshållare utan istället presenterade alla undergrupper sig själva och vad de hade för planer. Eftersom jag aldrig varit med på en sådan presentation tidigare tyckte jag det var jättebra. Problemet var bara att jag kände att jag ville vara med på ALLT! Culinary Adventure - absolut! Bokklubb - gärna, men tror inte jag fixar det. Hike - yes motion i naturen låter jättebra. Spanska -vore ju toppen för att hänga med barnen lite. Stich and Chat - jag älskar handarbete, men har inte precis något igång. Lunch Bunch - fredagsluncher på nya spännande pubar/restauranger, hurra. Så där höll det på. Det var väl ungefär Småbarnsföräldrarträffarna som jag kunde tänka mig att vara utan, ha ha. Det har blivit lite av varje under året, men utbudet är större än vad jag i praktiken mäktar med.
Efter mötet körde jag efter Ylva hem till deras nya hus för en kort husesyn. De hade nämligen flyttat eftersom de som ägde deras gamla hus behövde ha det tillbaka. Det nya ligger några kilometer från det gamla, men deras yngsta dotter kan ändå gå i samma skola. Det var jättefint och mysigt, så jag förstod direkt att de skulle trivas bra.
Så var det öppet hus torsdag kväll på Lower School. Väldigt trevligt upplägg där barnen förberett saker på sina bänkar som vi fick läsa och svara på mm.
På fredagen hade Malin sleepover hos oss med kompisarna Eesha och Hannah. Det var också födelsedagsfest hos Meredith, så jag erbjöd mig att köra tjejerna dit. Det är en bit ifrån oss, så det var inte lönt att köra hem emellan. Jag hade säkert kunnat stanna kvar på festen, för jag känner den trevliga mamman och det var andra där som stannade och hjälpte till, men jag visste att det var tillräckligt med föräldrar där och jag kände för en stund för mig själv med en bok. Jag tog vår "pubbibel" med de bästa pubarna i GB och letade upp den som låg närmast. Kartan i boken är urusel och det var omöjligt att förstå var den låg. Efter mycket möda och stort besvär samt telefoncoaching från Rikard, lyckades jag förstå var den låg. Gav mig iväg med bilen och hamnade i en pytteby där det stod fullt med bilar längs byvägen utanför puben. Jag parkerade och gick dit, gick in genom en sidoingång som nog var fel och när jag kom in i puben såg jag att det var PROPPFULLT därinne. Alla tittade på mig, jag var säkert den enda nykomlingen på evigheter som stigit in i puben. Jag gick rätt genom stället och ut genom den andra ingången, som var den rätta. Aldrig att jag skulle kunna tränga mig in där med min bok och ha folk undrandes vad jag gjorde där. Tyvärr. Gick längs byvägen och såg ett minihotell längst bort. Det var gammalt som gatan (bokstavligt förmodligen) och hade en pub men där satt bara några pensionärer vid ett bord, så det var totalt ödligt. Nästan lika illa... Gick tillbaka till bilen och satt och läste i tills det var dags att åka och hämta tjejerna på festen. Halvlyckat :) !
Festen hade i alla fall varit roligt och det var glada miner och tjatter i bilen då vi åkte hem. Vi har världens minsta och pyttigaste TV-rum i vårt hus, men oj vad barnen älskar att få fälla ut bäddsoffan i det rummet och ligga där ihopkrupna med sina kompisar samt chips och en bra film. Det var kul för Malin att få hit lite vänner eftersom de andra båda hunnit med mer av det än hon efter lovet. På lördagen kom Frederik till oss för första gången och lekte med Johan. Linnéa hade klasskompisarna Amanda och Carlos här. Det blev en aktiv välbehövlig helg hemma efter Manchesterhelgen som vi haft helgen innan.
Sådär ja, nu klämde jag ihop en hel vecka i ett inlägg. Smart och busigt :) !
Britt, ja vid konfirmationen var det helt otroligt att hela släkten fick komma in på vårt National Trust-medlemsskap :) . Väldigt generöst! Kul att prata "live" idag! Malin blev så glad över farfars ytterligare bidrag.
Mmm, nu får ni njuta av era magnolier och hoppas att de inte blommar över lika fort som här.
Landmark Trust har jag aldrig hört talas om men nu, efter att ha fastnat på deras hemsida en lång stund, är jag HELT såld. PRECIS så som jag skulle vilja bo när jag ger mig ut på semester. Såg du att de hade i Frankrike också?
Astrid, tack! Det är verkligen precis så det är som förälder, på väldigt kort tid går de igenom olika stilar och faser, ett tag ska de inte ha något gulligt på sig, klänningar och kjolar är "big no no", å så plötligt är det slut på hårdrocks-t-shirtar och kvinnliga klänningar är av högst intresse igen. Finnarna är borta och där står en strålande "svan" :) .
Två dagar till, sedan är det påsklov! Fem dagar till Johan fyller år, han räknar ner!
Kram från Ingrid
söndag 25 mars 2012
Linnéa på bal
 |
| Linnéa redo för "prom"! |
Igår kväll var årets "prom" (bal) för High School. Egentligen ska det bara vara för sistaårseleverna, men eftersom skolan inte är tillräckligt stor för att kunna arrangera en fest för bara de äldsta, så görs istället en prom för alla HS eleverna. Linnéa var inte med förra året, men i år kändes det helt rätt för henne att vara med.
 |
| Sötaste, finaste baltjejen!! |
Ingrid
måndag 12 mars 2012
Skolstart
 |
| Redo för skolstart! |
 |
| Ny större skolbuss med en chaufför som kör mycket lugnare! |
Alla tre barnen tyckte det var jättekul att börja skolan igen och faktum är att alla trivs väldigt bra. Jag kan egentligen inte säga att någon av dem någon gång sagt att de inte vill gå till skolan. Jag är verkligen riktigt glad för det. Jag minns när jag gick i skolan att man ungefär från mellanstadiet "skulle" tycka att det var tråkigt att gå i skolan, ÄVEN om jag tror att även då tyckte de flesta att det var rätt ok, för man har ju sina vänner där. Eftersom vi varit utomlands så länge nu, vet jag inte hur det är i svenska skolor. Vad säger ni som har barn? Tycker era barn det är kul att gå till skolan eller säger grupptrycket att det är tråkigt? Jag är tacksam för varje nytt år som barnen tycker det är mestadels kul.
Här får barnen en ny klass varje år. Inte bara för att många elever flyttar och nya tillkommer, utan för att de elever som är kvar mixas och delas upp i "nya" grupper. I lower school har du en lärare som du har i de flesta ämnen, ungefär som i Sverige. Läraren följer dock bara sina elever ett år, så en lärare som undervisar åk 3, får en ny klass med åk 3 barn varje år. Det fungerar bra och jag tror det fungerar bra hemma att ha samma lärare i tre år också. Kan inte säga vad jag föredrar. Det är kanske bara om det inte fungerar med en lärare som det är bra att inte behöva "dras" med honom/henne under så många år. Mixning av klasser inför varje år tycker jag däremot enbart är en fördel. Nya relationer byggs upp och gamla kan lätt bestå eftersom de alltid har rast samtidigt för hela årskursen.
Tjejerna har en "homeroom teacher" som de träffar 10 min varje morgon då de registrerar närvaro, men sedan har de olika lärare i alla sina åtta ämnen och ibland har de inte sin homeroom lärare i något ämne. Det är lite konstigt. I princip har de detta år nya lärare i nästan alla sina åtta ämnen (Malin hade 5 nya och Linnéa 6). Alltså var första dagarna jättespännande eftersom det var då de skulle träffa sina lärare och det gick super! Båda tjejerna fick ett positivt första intryck av alla sina nya lärare och i de flesta fall har det hållt i sig hela året, så här långt.
En del nya ämnen tillkom också. Malin fick ÄNTLIGEN Drama på schemat. Dessutom började hon i den avancerade mattegruppen som det före sommaren varit diskussioner om huruvida hon skulle gå i eller ej. Det var tur att hon fick göra det, för det har gått superbra. Linnéa började med Ekonomi, Fysik och Psykologi, som nya ämnen och slutade samtidigt med Kemi, Design Technology och Geografi. Linnéa fortsatte med Band men "tvingades" byta instrument från basklarinett till vanlig klarinett. Vi fick veta att det inte var ett instrument man får låna utan det var march iväg att köpa ett instrument. Det gick att hyra också, men ekonomiskt var det bättre att köpa och eventuellt sälja framöver. Inte bara tjejerna började med nya ämnen, även Johan hade något stort och spännande att se fram emot. Spanska. Det är det första andra språket de börjar med här och han tycker det är SÅ kul. Tror inte de lär sig så väldigt mycket och han kommer inte kunna följa upp det hemma i Sverige, men glädjen över att få lära sig ett nytt språk är fantastisk att se.
Alla barnen var sprudlande glada då de kom hem efter första skoldagen. Precis som man önskar :) .
Britt, du var nog den enda som klarade de svåra orden :) . Det är mycket frivilligt arbete här, men i rättvisans namn måste vi säga att det klart att det kan vara så, när många familjer har en mamma/pappa som inte jobbar. Jag är imponerad över att vi i Sverige (och Danmark för den delen) har så många "föräldrarkooperativ" på såväl dagis som skolor, vilka kräver enormt stora föräldrarinsatser av människor som arbetar heltid. Imponerande!
Skrattade när jag läste det du skrev om Lina och godiset på teatern :) .
Ingrid
fredag 9 mars 2012
PTSA
När man är sjuk går inget som man vill. Det går långsamt och blir fel. Förra veckan då jag var dålig krossade jag vinglas (av misstag :) ) och kunde inte separera vitor och gulor, när jag skulle baka. Det här inlägget var nästan klart när jag tryckte på en onödig knapp så det gick upp i rök. Det var så många saker som inte ville som jag och då tog jag mig ändå inte för så mycket!
På fredagen för precis en vecka sedan fick jag penicillin. Nu är jag frisk och har varit så hela veckan. Det har varit en intensiv vecka, men det är skönt att vara frisk, så det känns helt ok.
Jag gör ett försök att skriva om det här inlägget, något som är bland det absolut tråkigaste jag vet, men det ska nog gå bra. Det ska handla om PTSA och mitt deltagande där.
Förra våren blev jag tillfrågad om jag det här året ville leda skolans Multikulturella grupp tillsammans med Kate från Australien. Det ville jag gärna och tackade ja. Då visste jag inte att det samtidigt innebar att jag skulle sitta med i skolans PTSA-styrelse, utan det var en positiv överraskning. Mitt arbete med den multikulturella gruppen skiljer sig ganska mycket från det jobb som är kopplat till att sitta med i PTSA.
De flesta internationella skolor har en PTSA (Parent Teacher Student Association), fast den kan heta lite olika på olika skolor t ex PTO, PTA or PSO. Vår PTSA består av 22 föräldrar med olika funktioner. Vi träffas en gång i månaden och normalt är en representant från skolan med, normalt den administrativa chefen. Dessutom är alltid head of school och alla rektorer med i början för avstämning och information.
I PTSA finns såklart ordförande, sekreterare och kassör. Andra styrelsemedlemmar är t ex två representanter för varje division (Lower School, MS & HS). Dessa kallas "liaisons". De har regelbundna möten med rektorn för sin division, för att stämma av vad som är på gång. De skickar ut information till föräldrarna, de för fram synpunkter som kommer in till dem via föräldrarna, de arrangerar t ex julmys för eleverna och föräldrarvakter till skoldanser. Vi har klassföräldrar till varje klass, och divisions liaison-personerna samordnar dessa samt allt annat inom divisionen utifrån föräldrarnas perspektiv.
Vi har två personer i PTSA som är ansvariga för allt som vi säljer med skolans tryck på, t ex tröjor, muggar o dyl. En annan är välkomstansvarig och tar hand om alla nya familjer som kommer. Nytt för i år är en styrelsemedlem som är "social coordinator" och arrangerar sociala event för föräldrarna, t ex en pubquizkväll, coffee mornings eller fest. Det har gjorts lite sådant tidigare också, men i år är det mycket mer och det har varit väldigt uppskattat. Även Kate och jag arrangerar vissa saker för föräldrarna men då alltid utifrån en multikulturell vinkel.
Sedan finns det något som heter "sportliaisons" och de samarbetar med sportsektionen på skolan. De tar fram kläder till eleverna som de ska ha när de reser till olika idrottsevenmang. Sportliaisonspersonerna ser också till att hitta familjer som är beredda att ta emot elever från andra länder när det är tävlingar som vår skola står som värd för och alla deltagare som kommer hit ska vara inneboende i någon familj. Dessutom finns det ett antal andra personer i styrelsen.
Inför varje PTSA-möte skriver alla en rapport om vad de gjort sedan förra mötet, vad som är på gång och om det är något de vill ta upp på mötet. Dessa rapporter skickas ut i förväg till alla deltagare och ligger till underlag för vilken agenda som görs för mötet. Jag har fått för mig att det är ett amerikanskt sätt att bedriva styrelsearbete på, för de gör likadant i American Women's Club här. Jag har varit med i flera olika sorters styrelser i Sverige och där görs inte agendan till styrelsemöten på det sättet. Ibland tycker jag att det blir väldigt mycket rapporterande på ett papper om självklara saker som alla gör, men kanske besparar man en del tid på själva mötet genom att alla (i bästa fall) är pålästa om vad de övriga gjort i förväg. Mötena kan fokuseras på det som inrapporterats att vi vill diskutera.
PTSA är arrangör för vissa event under skolåret då de samlar in pengar, som sedan används till olika saker, t ex välgörenhet eller inköp till skolan av saker som ligger utanför skolans budget. Det kan vara musikinstrument eller speciella leksaker att ha på rasterna.
PTSA är bollplanket för skolledningen, t ex inför den årliga föräldrarundersökningen så är vi med och för fram synpunkter om vilka frågor som ska vara med. Då förändringar ska göras på skolan kan skolans ledning disktera det med PTSA och jag tror inte minst att det är bra för att få en första reaktion på vad deras idéer har för effekt på föräldrarna. Det blir ett bra tillfälle att justera idéer och planer innan man går ut brett. PTSA har ett formellt ansvar för att trycka på om saker som ständigt är relevanta för föräldrar, såsom för stora klasser eller dåligt med utrymme för HS eleverna att hänga på under rasterna.
Vi har ett ganska nytt intranät på skolan som varit mycket strul med. Inte minst är det ett problem att föräldrarna inte går in där och ser viktig information. Detta har varit ett stort samtalsämne under våra möten i år och jag vet inte hur många timmar vi lagt på detta.
Varannan vecka skickas ett informationsmeddelande ut till alla föräldrar från PTSA. Där försöker Kate och jag alltid ha med info om saker vi har på gång, t ex någon multikulturell lunch, en cooking show eller annat. Sedan skickar skolan ut meddelande varje vecka som gäller skolaktuella saker. Det skickas ut väldigt mycket till föräldrarna här, både via mail, via intranätet, via barnen och via post. Ändå missar många mycket, så det är lite grand ett problem med att se "skogen för alla träd". Alltså är det ständiga diskussioner om att inte skicka ut för mycket kontra att skicka ut saker så många gånger att folk inte missar det...
Jag tycker att det har varit otroligt kul att sitta med i PTSA och få förhandsinformation om ärenden som rör skolan, t ex nya lärare eller andra förändringar. Via PTSA har jag lärt känna flera föräldrar på skolan mycket bättre. Jag har också fått väldigt mycket mer insyn i hur en sådan här skola fungerar och leds. Spännande att jämföra med skolor hemma, både privata och kommunala. Jag är imponerad över det enorma frivilliga arbete som många lägger ned, inte MINST vår ordförande. Förutom det jobbet är hon ledare för flickscouterna på skolan, "Culinary Adventures" i American Women's club och när något arrangeras är hon nästan alltid på plats. Dessutom vet jag att hon har en del andra uppdrag. Fantastiskt!
Det enda tråkiga med våra PTSA-möten är att de varje månad hålls samma dag som vi har kaffemorgon med svenskorna i området där vi bor, men man kan ju inte vara med överallt. Även om jag gör mitt bästa för att försöka :) .
Britt, skönt att ni är hemma igen och att ni hade en så BRA semester! Som du sett missade du inget här på bloggen när ni var iväg, för jag hamnade i sjuksängen istället. Nu ska det dock bli ändring på det. Jag läste hårresande höga siffror om hur många som varit sjuka i Sverige. Har ingen koll på siffror härifrån :) .
Kim, nu hoppas jag att vi båda samt alla andra som varit sjuka (för det är uppenbart att vi inte är de enda) får vara friska! Har du fått ställa in arrangemang du var bokad på hela veckan? Jag har inte riktigt koll, då jag inte hunnit LÄSA bloggar heller :) . Kerstin och barnen saknade dig i Kristianstad.
Catharina, ja det var bra att jag fick penicillin, även om jag inbillade mig att jag skulle uthärda och klara mig utan. Fast det tog ett par dagar innan det verkade.
Vilket kaos ni hade på Distriktsmötet! Trist för de som ska leda mötet att vara sjuka! Gunilla blir dock en toppenbra DO tror jag, så det är kul!
Låter som det var bra timat med miniretreaten för dig! En hel helg låter lite väl länge tycker jag, ha ha.
Trist med alla krockar på era helger! Jag har inte heller varit på LCI någon gång och skulle gärna velat. Konsert låter däremot superkul! Där blir det inte retreattyst precis :) .
The not-yet-desperate housewife, tack! Det är så skönt när någon tycker synd om en :) .
Håller med, New Forest gör sig säkert mycket bättre i fint väder. Det ska vi faktiskt få denna helgen! Kanske läge att ge det en ny chans?
Astrid, ja nu är jag frisk! Skönt! Tänkte också att det var en VÄLDIGT spretig kör de satt ihop i programmet. Även om det var meningen, måste det vara SÅ svårt. Förebilden "Kören" som sänts från England, hade inte alls så mycket att greppa över. Den körledaren var först på en skola i ett fattigt område och en annan gång i en nedgången stad (lite mer likt det svenska), men jag tyckte ändå inte att olikheterna i den kören var lika stor som i det svenska programmet. Väldigt intressant är det i alla fall och fantastiskt att se vad som händer med oss människor när vi går utanför våra vanliga ramar!!
Jag önskar er alla en riktigt trevlig och frisk helg!
Kramar Ingrid
På fredagen för precis en vecka sedan fick jag penicillin. Nu är jag frisk och har varit så hela veckan. Det har varit en intensiv vecka, men det är skönt att vara frisk, så det känns helt ok.
Jag gör ett försök att skriva om det här inlägget, något som är bland det absolut tråkigaste jag vet, men det ska nog gå bra. Det ska handla om PTSA och mitt deltagande där.
Förra våren blev jag tillfrågad om jag det här året ville leda skolans Multikulturella grupp tillsammans med Kate från Australien. Det ville jag gärna och tackade ja. Då visste jag inte att det samtidigt innebar att jag skulle sitta med i skolans PTSA-styrelse, utan det var en positiv överraskning. Mitt arbete med den multikulturella gruppen skiljer sig ganska mycket från det jobb som är kopplat till att sitta med i PTSA.
De flesta internationella skolor har en PTSA (Parent Teacher Student Association), fast den kan heta lite olika på olika skolor t ex PTO, PTA or PSO. Vår PTSA består av 22 föräldrar med olika funktioner. Vi träffas en gång i månaden och normalt är en representant från skolan med, normalt den administrativa chefen. Dessutom är alltid head of school och alla rektorer med i början för avstämning och information.
I PTSA finns såklart ordförande, sekreterare och kassör. Andra styrelsemedlemmar är t ex två representanter för varje division (Lower School, MS & HS). Dessa kallas "liaisons". De har regelbundna möten med rektorn för sin division, för att stämma av vad som är på gång. De skickar ut information till föräldrarna, de för fram synpunkter som kommer in till dem via föräldrarna, de arrangerar t ex julmys för eleverna och föräldrarvakter till skoldanser. Vi har klassföräldrar till varje klass, och divisions liaison-personerna samordnar dessa samt allt annat inom divisionen utifrån föräldrarnas perspektiv.
Vi har två personer i PTSA som är ansvariga för allt som vi säljer med skolans tryck på, t ex tröjor, muggar o dyl. En annan är välkomstansvarig och tar hand om alla nya familjer som kommer. Nytt för i år är en styrelsemedlem som är "social coordinator" och arrangerar sociala event för föräldrarna, t ex en pubquizkväll, coffee mornings eller fest. Det har gjorts lite sådant tidigare också, men i år är det mycket mer och det har varit väldigt uppskattat. Även Kate och jag arrangerar vissa saker för föräldrarna men då alltid utifrån en multikulturell vinkel.
Sedan finns det något som heter "sportliaisons" och de samarbetar med sportsektionen på skolan. De tar fram kläder till eleverna som de ska ha när de reser till olika idrottsevenmang. Sportliaisonspersonerna ser också till att hitta familjer som är beredda att ta emot elever från andra länder när det är tävlingar som vår skola står som värd för och alla deltagare som kommer hit ska vara inneboende i någon familj. Dessutom finns det ett antal andra personer i styrelsen.
Inför varje PTSA-möte skriver alla en rapport om vad de gjort sedan förra mötet, vad som är på gång och om det är något de vill ta upp på mötet. Dessa rapporter skickas ut i förväg till alla deltagare och ligger till underlag för vilken agenda som görs för mötet. Jag har fått för mig att det är ett amerikanskt sätt att bedriva styrelsearbete på, för de gör likadant i American Women's Club här. Jag har varit med i flera olika sorters styrelser i Sverige och där görs inte agendan till styrelsemöten på det sättet. Ibland tycker jag att det blir väldigt mycket rapporterande på ett papper om självklara saker som alla gör, men kanske besparar man en del tid på själva mötet genom att alla (i bästa fall) är pålästa om vad de övriga gjort i förväg. Mötena kan fokuseras på det som inrapporterats att vi vill diskutera.
PTSA är arrangör för vissa event under skolåret då de samlar in pengar, som sedan används till olika saker, t ex välgörenhet eller inköp till skolan av saker som ligger utanför skolans budget. Det kan vara musikinstrument eller speciella leksaker att ha på rasterna.
PTSA är bollplanket för skolledningen, t ex inför den årliga föräldrarundersökningen så är vi med och för fram synpunkter om vilka frågor som ska vara med. Då förändringar ska göras på skolan kan skolans ledning disktera det med PTSA och jag tror inte minst att det är bra för att få en första reaktion på vad deras idéer har för effekt på föräldrarna. Det blir ett bra tillfälle att justera idéer och planer innan man går ut brett. PTSA har ett formellt ansvar för att trycka på om saker som ständigt är relevanta för föräldrar, såsom för stora klasser eller dåligt med utrymme för HS eleverna att hänga på under rasterna.
Vi har ett ganska nytt intranät på skolan som varit mycket strul med. Inte minst är det ett problem att föräldrarna inte går in där och ser viktig information. Detta har varit ett stort samtalsämne under våra möten i år och jag vet inte hur många timmar vi lagt på detta.
Varannan vecka skickas ett informationsmeddelande ut till alla föräldrar från PTSA. Där försöker Kate och jag alltid ha med info om saker vi har på gång, t ex någon multikulturell lunch, en cooking show eller annat. Sedan skickar skolan ut meddelande varje vecka som gäller skolaktuella saker. Det skickas ut väldigt mycket till föräldrarna här, både via mail, via intranätet, via barnen och via post. Ändå missar många mycket, så det är lite grand ett problem med att se "skogen för alla träd". Alltså är det ständiga diskussioner om att inte skicka ut för mycket kontra att skicka ut saker så många gånger att folk inte missar det...
Jag tycker att det har varit otroligt kul att sitta med i PTSA och få förhandsinformation om ärenden som rör skolan, t ex nya lärare eller andra förändringar. Via PTSA har jag lärt känna flera föräldrar på skolan mycket bättre. Jag har också fått väldigt mycket mer insyn i hur en sådan här skola fungerar och leds. Spännande att jämföra med skolor hemma, både privata och kommunala. Jag är imponerad över det enorma frivilliga arbete som många lägger ned, inte MINST vår ordförande. Förutom det jobbet är hon ledare för flickscouterna på skolan, "Culinary Adventures" i American Women's club och när något arrangeras är hon nästan alltid på plats. Dessutom vet jag att hon har en del andra uppdrag. Fantastiskt!
Det enda tråkiga med våra PTSA-möten är att de varje månad hålls samma dag som vi har kaffemorgon med svenskorna i området där vi bor, men man kan ju inte vara med överallt. Även om jag gör mitt bästa för att försöka :) .
Britt, skönt att ni är hemma igen och att ni hade en så BRA semester! Som du sett missade du inget här på bloggen när ni var iväg, för jag hamnade i sjuksängen istället. Nu ska det dock bli ändring på det. Jag läste hårresande höga siffror om hur många som varit sjuka i Sverige. Har ingen koll på siffror härifrån :) .
Kim, nu hoppas jag att vi båda samt alla andra som varit sjuka (för det är uppenbart att vi inte är de enda) får vara friska! Har du fått ställa in arrangemang du var bokad på hela veckan? Jag har inte riktigt koll, då jag inte hunnit LÄSA bloggar heller :) . Kerstin och barnen saknade dig i Kristianstad.
Catharina, ja det var bra att jag fick penicillin, även om jag inbillade mig att jag skulle uthärda och klara mig utan. Fast det tog ett par dagar innan det verkade.
Vilket kaos ni hade på Distriktsmötet! Trist för de som ska leda mötet att vara sjuka! Gunilla blir dock en toppenbra DO tror jag, så det är kul!
Låter som det var bra timat med miniretreaten för dig! En hel helg låter lite väl länge tycker jag, ha ha.
Trist med alla krockar på era helger! Jag har inte heller varit på LCI någon gång och skulle gärna velat. Konsert låter däremot superkul! Där blir det inte retreattyst precis :) .
The not-yet-desperate housewife, tack! Det är så skönt när någon tycker synd om en :) .
Håller med, New Forest gör sig säkert mycket bättre i fint väder. Det ska vi faktiskt få denna helgen! Kanske läge att ge det en ny chans?
Astrid, ja nu är jag frisk! Skönt! Tänkte också att det var en VÄLDIGT spretig kör de satt ihop i programmet. Även om det var meningen, måste det vara SÅ svårt. Förebilden "Kören" som sänts från England, hade inte alls så mycket att greppa över. Den körledaren var först på en skola i ett fattigt område och en annan gång i en nedgången stad (lite mer likt det svenska), men jag tyckte ändå inte att olikheterna i den kören var lika stor som i det svenska programmet. Väldigt intressant är det i alla fall och fantastiskt att se vad som händer med oss människor när vi går utanför våra vanliga ramar!!
Jag önskar er alla en riktigt trevlig och frisk helg!
Kramar Ingrid
lördag 18 februari 2012
Rikards födelsedag och kick off på skolan
När vi kom till fredagen den 19 augusti, var det som om cirkeln slöts för oss. Vi fick alla den där deja vu-känslan som kan komma över en i vissa situationer. Det var ett år sedan vi kom till England för första gången (alltså för att flytta hit) och för första gången skulle saker börja hända "igen", saker vi varit med om förut. Det var först med enbart positiva känslor, men så småningom även ibland med känslan "det här har jag gjort förut, kom med något nytt", om ni förstår. Jag är verkligen inte någon rastlös själ, man är inte oxe för intet. Söker inte ständigt nya kickar utan trivs ofta rätt bra när det är som det brukar, men överraskades av denna nya känsla när den kom över mig. Har kanske blivit mer rastlös av att bo utomlands...?
Det som däremot inte tog emot alls, var återseendets glädje, att träffa de nya vänner vi lärt känna under vårt första år här vilket var fantastiskt. Inte MINST tyckte tjejerna det. Linnéa hann till Amanda en sväng på tisdagen innan Catharinas familj kom och när de åkt på torsdagen körde jag in våra tjejerna till London för att träffa var sin kompis. L skulle till AJ och där var även Amanda. Malin skulle till Stella. Jag njuter inte av att köra inne i London, men jag gör det när jag måste.
Denna fredag var först och främst Rikards dag eftersom han fyllde år. Året före hade vi skjutit upp firandet av hans dag, för det kändes inte rättvist att dagen bara skulle gå om intet mitt i den stora flytt som skedde, men den här gången blev han uppvaktad med presenter och tårta på sängen. Barnen hade gjort ett jättefint collage till honom:
Faktum kvarstod dock, pappa var tvungen att åka till jobbet och vi andra skulle till skolan. Det var något som kallades "All school social". Kul, tyckte alla.
Det är underligt och fantastiskt hur mycket som sker under ETT år. Bara ett år tidigare hade vi både förväntansfulla och lite nervösa åkt till motsvarande event och i år var det vi som var varma i kläderna och hjälpte alla som såg lite nya och förvirrade ut.
Barnen sprang runt och kollade in sina nya klasslistor. Alla klasser görs om inför nytt skolår. Vi fick veta att Johans frökens mamma var sjuk på Irland så han skulle få en vikarie under någon månad, men denna var en lärare han haft året innan i "Language&Culture"-ämnet och han gillade henne mycket, så det kändes lugnt. Johan hade några killar i klassen han kände igen från året innan och det var bra. Tyvärr skulle inte danske Frederik gå i Johans klass. För tjejerna spelade det inte så stor roll vem som skulle vara i deras "homeroom" eftersom de alla har individuella scheman och byter grupp av elever för alla sina åtta ämnen.
Alla träffade gamla vänner, Johan rusade omkring på lekplatsen och bland allt annat som var framställt som "underhållning". Dagen till ära fanns en glassvagn på plats som delade ut gratis mjukglass till alla som vill ha. Tror Johan åt tre stycken. Som vanligt såldes skolgrejer såsom tröjor med skolans logo tryckte på. I matsalen fanns viktiga kontakter på plats, t ex transportansvarig, som jag frågade varför våra barn skulle behöva hämtas kl 7.15 på morgonen i år istället för 7.45 som förra året... ganska stor skillnad! Det tar inte mer än drygt en kvart att köra till skolan som börjar 8.30. Under morgonens rusningstid tar det mer, men inte SÅ mycket mer. Det visade sig att förra året hämtades vi sist av alla på bussen, i år skulle vi vara först. Efter lite diskussion så blev det så småningom så att våra hämtas kl 7.25, men det är ändå ganska tidigt. Fick också veta att det i år skulle finnas en shuttle-bus till skolan, vilket innebär en buss som inte hämtar eleverna vid huset där de bor utan på en samlingsplats i byn. Det är BETYDLIGT billigare och jag vet att de tjänar mer pengar på door to door service, men jag förväntar mig ändå att de skulle informerat oss om att det alternativet fanns! I slutänden valde vi ändå att behålla lösningen vi hade. Den gemensamma upphämtningen är i "New town" och det är en bit från oss.
Mitt mål för den där social dagen var inte minst att träffa båda mina "fadderfamiljer" (alltså de jag var fadder åt). Det lyckades så småningom. Hela danska familjen var där och jag fick direkt ett mycket positivt intryck. Pojkarna var förståeligt lite blyga, men Frederik följde med Johan en stund. Även engelska mamman som bott i Sverige var på plats och kul att träffa. Trevliga killar som nog tyckte omställningen till skolan här från den i Sverige, verkade ganska stor.
Det var en trevlig intensiv tillställning som verkligen fick alla att känna att nu var det snart dags för ett nytt skolår att dra igång och INGET av barnen visade några sura miner för det :) .
På kvällen åt vi gott och myste med Rikard.
Ingrid
Det som däremot inte tog emot alls, var återseendets glädje, att träffa de nya vänner vi lärt känna under vårt första år här vilket var fantastiskt. Inte MINST tyckte tjejerna det. Linnéa hann till Amanda en sväng på tisdagen innan Catharinas familj kom och när de åkt på torsdagen körde jag in våra tjejerna till London för att träffa var sin kompis. L skulle till AJ och där var även Amanda. Malin skulle till Stella. Jag njuter inte av att köra inne i London, men jag gör det när jag måste.
Denna fredag var först och främst Rikards dag eftersom han fyllde år. Året före hade vi skjutit upp firandet av hans dag, för det kändes inte rättvist att dagen bara skulle gå om intet mitt i den stora flytt som skedde, men den här gången blev han uppvaktad med presenter och tårta på sängen. Barnen hade gjort ett jättefint collage till honom:
 |
| Bästa sortens presenter! |
Det är underligt och fantastiskt hur mycket som sker under ETT år. Bara ett år tidigare hade vi både förväntansfulla och lite nervösa åkt till motsvarande event och i år var det vi som var varma i kläderna och hjälpte alla som såg lite nya och förvirrade ut.
Barnen sprang runt och kollade in sina nya klasslistor. Alla klasser görs om inför nytt skolår. Vi fick veta att Johans frökens mamma var sjuk på Irland så han skulle få en vikarie under någon månad, men denna var en lärare han haft året innan i "Language&Culture"-ämnet och han gillade henne mycket, så det kändes lugnt. Johan hade några killar i klassen han kände igen från året innan och det var bra. Tyvärr skulle inte danske Frederik gå i Johans klass. För tjejerna spelade det inte så stor roll vem som skulle vara i deras "homeroom" eftersom de alla har individuella scheman och byter grupp av elever för alla sina åtta ämnen.
Alla träffade gamla vänner, Johan rusade omkring på lekplatsen och bland allt annat som var framställt som "underhållning". Dagen till ära fanns en glassvagn på plats som delade ut gratis mjukglass till alla som vill ha. Tror Johan åt tre stycken. Som vanligt såldes skolgrejer såsom tröjor med skolans logo tryckte på. I matsalen fanns viktiga kontakter på plats, t ex transportansvarig, som jag frågade varför våra barn skulle behöva hämtas kl 7.15 på morgonen i år istället för 7.45 som förra året... ganska stor skillnad! Det tar inte mer än drygt en kvart att köra till skolan som börjar 8.30. Under morgonens rusningstid tar det mer, men inte SÅ mycket mer. Det visade sig att förra året hämtades vi sist av alla på bussen, i år skulle vi vara först. Efter lite diskussion så blev det så småningom så att våra hämtas kl 7.25, men det är ändå ganska tidigt. Fick också veta att det i år skulle finnas en shuttle-bus till skolan, vilket innebär en buss som inte hämtar eleverna vid huset där de bor utan på en samlingsplats i byn. Det är BETYDLIGT billigare och jag vet att de tjänar mer pengar på door to door service, men jag förväntar mig ändå att de skulle informerat oss om att det alternativet fanns! I slutänden valde vi ändå att behålla lösningen vi hade. Den gemensamma upphämtningen är i "New town" och det är en bit från oss.
Mitt mål för den där social dagen var inte minst att träffa båda mina "fadderfamiljer" (alltså de jag var fadder åt). Det lyckades så småningom. Hela danska familjen var där och jag fick direkt ett mycket positivt intryck. Pojkarna var förståeligt lite blyga, men Frederik följde med Johan en stund. Även engelska mamman som bott i Sverige var på plats och kul att träffa. Trevliga killar som nog tyckte omställningen till skolan här från den i Sverige, verkade ganska stor.
Det var en trevlig intensiv tillställning som verkligen fick alla att känna att nu var det snart dags för ett nytt skolår att dra igång och INGET av barnen visade några sura miner för det :) .
På kvällen åt vi gott och myste med Rikard.
Ingrid
söndag 12 februari 2012
Faddersystem
Vi har ett faddersystem på skolan. När en ny familj kommer ska de (om de vill såklart) få kontakt med någon annan förälder på skolan, men även barnen ska kunna få en "email buddy". Någon att maila/chatta med innan de kommer, så att de kan ställa frågor och känna att de har en kontakt innan den stora dagen då de börjar på riktigt.
Då vi flyttade hit fungerade detta väldigt dåligt, men i år har det fungerat riktigt bra! En mamma är välkomstansvarig och hon har varit i kontakt med VARENDA ny familj på väg in till skolan och följt upp dem på behövliga sätt.
Jag erbjöd mig innan sommaren att vara kontaktperson om det behövdes och då framför allt för svenska och danska familjer. Det känns naturligt och vi är få familjer från dessa länder, så jag insåg att jag skulle kunna vara till nytta. Det finns en annan dansk familj som har barn på High School, så det behövde inte vara jag som ryckte ut för alla. Norska familjer har vi gott om, så där kände jag inte alls att jag behövdes.
Våra tjejer erbjöd sig också att vara "buddysar", men de blev aldrig kontaktade. Det blev däremot jag. Mitt förslag var att Deb (som är välkomstansvarig) skulle fråga alla nya familjer som ville ha en kontakt huruvida de ville ha en familj som var från samma land eller som bodde i närheten av där de skulle bo eller som hade barn i samma ålder som deras. Jag tycker nämligen att det är tre helt olika behov som man känner att man behöver hjälp med när man är ny. Ibland är det t ex viktigast att få kontakt med någon som bor i närheten, så man kan fråga om praktiska saker och det spelar inte så stor roll ifall man är av samma nationalitet eller ej.
I slutet på sommarlovet fick jag två familjer att kontakta. Den ena var en engelsk mamma med två söner, varav den ena med svensk pappa (som mamman skiljt sig ifrån). De flyttade hit från Sverige. Det gick enkelt. Denna mamma behövde ju egentligen ingen hjälp rörande hur det var att praktiskt bo i England, hon behövde mest få en inkörsport till skolan. Vi mailade lite i början och rätt snabbt var de självgående. Äldsta sonen går i Linnéas klass och är väldigt trevlig.
Den andra familjen jag fick kontakta var en dansk familj som skulle bo i vår by och hade två söner i samma ålder som Malin och Johan. Jag blev direkt överlycklig och hoppfull rörande den yngre killen, eftersom vi saknat en jämnårig kompis till Johan som bor nära. Vi höll tummarna för att personkemin mellan grabbarna skulle falla väl ut OCH det gjorde den, till 100 %. Faktiskt inte bara mellan killarna utan även mammorna.... :)
Denna danska familj kom hit efter två år i Budapest. Jag såg fram emot att kunna underhålla min danska, men det har inte behövts egentligen eftersom de har sommarhus i Sverige och pappan har arbetat flera år i Stockholm, men jag envisas med att FÖRSÖKA prata danska med dem och det går tydligen sådär eftersom mamman Heidi tycker jag pratar mest svenska... Ja ja.
Jag har mycket att berätta och återkomma till när det gäller denna trevliga danska bekantskap som vi haft turen att göra, men det tråkigaste är att de faktiskt flyttar hem till Danmark efter denna vecka. Det var inte planen, men är en bra lösning för dem. Vi tycker dock det är väldigt, väldigt tråkigt och kommer sakna dem mycket under vår resterande tid här.
"Faddrandet" är som mest intensivt under början av höstterminen, men här kommer familjer året runt. Just nu är jag fadder för en belgisk familj som flyttat till vår by. De har också två söner, som verkar ha kommit väl in i skolan nu efter ett par veckor. Hos dem är det mamman som jobbar och pappan som är hemma, så jag har försökt hjälpa till med att få honom i kontakt med andra hemmapappor. Känner att det nog är dags att göra en uppföljning på det under kommande vecka.
Vi hade ett faddersystem på vår förskola i Sverige också. Det är ett väldigt bra och trevligt sätt att hjälpa nya familjer in i skolmiljön, men det kräver en hängiven och systematisk person som vi haft i Deb här i år. Jag är jätteglad att få haft möjligheten att jobba med henne i flera sammanhang.
Ingrid
Då vi flyttade hit fungerade detta väldigt dåligt, men i år har det fungerat riktigt bra! En mamma är välkomstansvarig och hon har varit i kontakt med VARENDA ny familj på väg in till skolan och följt upp dem på behövliga sätt.
Jag erbjöd mig innan sommaren att vara kontaktperson om det behövdes och då framför allt för svenska och danska familjer. Det känns naturligt och vi är få familjer från dessa länder, så jag insåg att jag skulle kunna vara till nytta. Det finns en annan dansk familj som har barn på High School, så det behövde inte vara jag som ryckte ut för alla. Norska familjer har vi gott om, så där kände jag inte alls att jag behövdes.
Våra tjejer erbjöd sig också att vara "buddysar", men de blev aldrig kontaktade. Det blev däremot jag. Mitt förslag var att Deb (som är välkomstansvarig) skulle fråga alla nya familjer som ville ha en kontakt huruvida de ville ha en familj som var från samma land eller som bodde i närheten av där de skulle bo eller som hade barn i samma ålder som deras. Jag tycker nämligen att det är tre helt olika behov som man känner att man behöver hjälp med när man är ny. Ibland är det t ex viktigast att få kontakt med någon som bor i närheten, så man kan fråga om praktiska saker och det spelar inte så stor roll ifall man är av samma nationalitet eller ej.
I slutet på sommarlovet fick jag två familjer att kontakta. Den ena var en engelsk mamma med två söner, varav den ena med svensk pappa (som mamman skiljt sig ifrån). De flyttade hit från Sverige. Det gick enkelt. Denna mamma behövde ju egentligen ingen hjälp rörande hur det var att praktiskt bo i England, hon behövde mest få en inkörsport till skolan. Vi mailade lite i början och rätt snabbt var de självgående. Äldsta sonen går i Linnéas klass och är väldigt trevlig.
Den andra familjen jag fick kontakta var en dansk familj som skulle bo i vår by och hade två söner i samma ålder som Malin och Johan. Jag blev direkt överlycklig och hoppfull rörande den yngre killen, eftersom vi saknat en jämnårig kompis till Johan som bor nära. Vi höll tummarna för att personkemin mellan grabbarna skulle falla väl ut OCH det gjorde den, till 100 %. Faktiskt inte bara mellan killarna utan även mammorna.... :)
Denna danska familj kom hit efter två år i Budapest. Jag såg fram emot att kunna underhålla min danska, men det har inte behövts egentligen eftersom de har sommarhus i Sverige och pappan har arbetat flera år i Stockholm, men jag envisas med att FÖRSÖKA prata danska med dem och det går tydligen sådär eftersom mamman Heidi tycker jag pratar mest svenska... Ja ja.
Jag har mycket att berätta och återkomma till när det gäller denna trevliga danska bekantskap som vi haft turen att göra, men det tråkigaste är att de faktiskt flyttar hem till Danmark efter denna vecka. Det var inte planen, men är en bra lösning för dem. Vi tycker dock det är väldigt, väldigt tråkigt och kommer sakna dem mycket under vår resterande tid här.
"Faddrandet" är som mest intensivt under början av höstterminen, men här kommer familjer året runt. Just nu är jag fadder för en belgisk familj som flyttat till vår by. De har också två söner, som verkar ha kommit väl in i skolan nu efter ett par veckor. Hos dem är det mamman som jobbar och pappan som är hemma, så jag har försökt hjälpa till med att få honom i kontakt med andra hemmapappor. Känner att det nog är dags att göra en uppföljning på det under kommande vecka.
Vi hade ett faddersystem på vår förskola i Sverige också. Det är ett väldigt bra och trevligt sätt att hjälpa nya familjer in i skolmiljön, men det kräver en hängiven och systematisk person som vi haft i Deb här i år. Jag är jätteglad att få haft möjligheten att jobba med henne i flera sammanhang.
Ingrid
torsdag 2 februari 2012
Avancerad matte
Nu blir det mera skola.
Johan går här i 4:an. Hemma i Sverige skulle han gått i 3:an, men de flesta som går i 4:an här, är 9 år.
I matte är Johan placerad i en avancerad grupp. Jag tycker det är toppen att han får chansen att utveckla ett av sina starka ämnen, men HUR avancerat får avancerad matte bli? När jag såg läxan i måndags, blev jag nästan arg för jag tyckte det var så dumt att de ens skulle ägna sig åt så komplicerat tänkande. Tvivlar faktiskt på att våra tjejer skulle klara dessa uppgifter.
Eftersom jag aldrig hört talas om "bröder" och "kusiner" i matte var min förvirring total ett tag, ända till Johan med överraskande tydlighet berättade vad det är. Över huvud taget tycker jag det är fantastiskt att han förstår så mycket som han gör!
Nu blir det lite mattelektion här.
"Brothers" är bråk som har samma nämnare, alltså 2/5, 3/5, 4/5 t ex. Brothers kan man summera.
"Cousins" är bråk med samma "värde" alltså 1/2, 2/4, 5/10 t ex.
Ganska smart och kul uppdelning får jag erkänna.
Nu när ni fått en lektion kommer lite uppgifter att lösa från dagens läxa för Johan 9,5 ÅR!
1. Ryan and Jodi went to the movies. They spent 1/3 of their money on the tickets and 2/5 of their money on food.
After the movie, Ryan and Jodi had $8 left. How much money did they bring to the movie?
2. I am greater than 3 but less than 4. My brother and I both have 3 as the denominator of our fractional part. I am greater than my brother.
3. I am an improper fraction. As a mixed number, I have 2 as my whole number and 100 as my denominator. If you add the digits in my numerator, you get 3.
En ledtråd är att "improper fraction", betyder ett bråk där täljaren är större än nämnaren.
Jag säger som Kishti Tomita sa när hon satt i Idoljuryn "det är ORIMLIGT!!!!!". Alltså jag tycker att det är orimligt för barn att göra så svår matte :) .
Om svar önskas på matteuppgifterna så kan jag skriva dem i nästa inlägg.
Astrid, tack! Jag kan tänka mig att skolan i Dubai också är fin :) !! Visst är det så att respekt, tolerans och kvalité på undervisningen inte ska behöva kosta så mycket mer, utan är något alla förtjänar på sina skolor.
The not-yet-desperate housewife, vi har inte några tydliga framtidsplaner, men lovar att hålla dig informerad om/så fort något blir klart :) . Vi måste ses snart! Inser att nästa gång blir det som äkta hustru jag får uppleva dig. Går det bra med planerìngen?
Britt, har du hunnit se filmen? Fast du har rätt, du har ju sett skolan live och det smäller ännu högre :) . Ullis och jag pratar konst. Det finns ett nytt museum i Stockholm som hon tipsade om (återkommer med vad det hette, något med guldigt hus...) och hon undrar om du känner till Lars Lerin :) ?
Märtha, engelska lärare är väldigt annorlunda än svenska, framför allt är min uppfattning att de är VÄLDIGT mycket striktare. Vi har dock få engelska lärare på vår internationella skola. De rekryteras från hela världen från internationella skolor, så det är många amerikaner, kanadensare, australiensare och så språklärare från överallt förstås. Malins rektor är från Australien och det är hon som jag leder multikulturella gruppen med också. Att gå i skolan med "jämställda" elever från hela världen, har varit OTROLIGT berikande för HELA familjen.
Catharina, OJ nu skulle jag vilja skriva jättemycket tillbaka som svar på dina kommentarer... men får nog ta det i helgen då besöket åkt hem :) . Jag är också nyfiken på jobbkommentarerna!!! Det är alltid något med barnens skolor... Vi hörs mer snart! KRAM! Jag gillar PLAN B!
Nu har jag Ulrika här från Århus och idag ska vi till Windsor!
Kram Ingrid
Johan går här i 4:an. Hemma i Sverige skulle han gått i 3:an, men de flesta som går i 4:an här, är 9 år.
I matte är Johan placerad i en avancerad grupp. Jag tycker det är toppen att han får chansen att utveckla ett av sina starka ämnen, men HUR avancerat får avancerad matte bli? När jag såg läxan i måndags, blev jag nästan arg för jag tyckte det var så dumt att de ens skulle ägna sig åt så komplicerat tänkande. Tvivlar faktiskt på att våra tjejer skulle klara dessa uppgifter.
Eftersom jag aldrig hört talas om "bröder" och "kusiner" i matte var min förvirring total ett tag, ända till Johan med överraskande tydlighet berättade vad det är. Över huvud taget tycker jag det är fantastiskt att han förstår så mycket som han gör!
Nu blir det lite mattelektion här.
"Brothers" är bråk som har samma nämnare, alltså 2/5, 3/5, 4/5 t ex. Brothers kan man summera.
"Cousins" är bråk med samma "värde" alltså 1/2, 2/4, 5/10 t ex.
Ganska smart och kul uppdelning får jag erkänna.
Nu när ni fått en lektion kommer lite uppgifter att lösa från dagens läxa för Johan 9,5 ÅR!
1. Ryan and Jodi went to the movies. They spent 1/3 of their money on the tickets and 2/5 of their money on food.
After the movie, Ryan and Jodi had $8 left. How much money did they bring to the movie?
2. I am greater than 3 but less than 4. My brother and I both have 3 as the denominator of our fractional part. I am greater than my brother.
3. I am an improper fraction. As a mixed number, I have 2 as my whole number and 100 as my denominator. If you add the digits in my numerator, you get 3.
En ledtråd är att "improper fraction", betyder ett bråk där täljaren är större än nämnaren.
Jag säger som Kishti Tomita sa när hon satt i Idoljuryn "det är ORIMLIGT!!!!!". Alltså jag tycker att det är orimligt för barn att göra så svår matte :) .
Om svar önskas på matteuppgifterna så kan jag skriva dem i nästa inlägg.
Astrid, tack! Jag kan tänka mig att skolan i Dubai också är fin :) !! Visst är det så att respekt, tolerans och kvalité på undervisningen inte ska behöva kosta så mycket mer, utan är något alla förtjänar på sina skolor.
The not-yet-desperate housewife, vi har inte några tydliga framtidsplaner, men lovar att hålla dig informerad om/så fort något blir klart :) . Vi måste ses snart! Inser att nästa gång blir det som äkta hustru jag får uppleva dig. Går det bra med planerìngen?
Britt, har du hunnit se filmen? Fast du har rätt, du har ju sett skolan live och det smäller ännu högre :) . Ullis och jag pratar konst. Det finns ett nytt museum i Stockholm som hon tipsade om (återkommer med vad det hette, något med guldigt hus...) och hon undrar om du känner till Lars Lerin :) ?
Märtha, engelska lärare är väldigt annorlunda än svenska, framför allt är min uppfattning att de är VÄLDIGT mycket striktare. Vi har dock få engelska lärare på vår internationella skola. De rekryteras från hela världen från internationella skolor, så det är många amerikaner, kanadensare, australiensare och så språklärare från överallt förstås. Malins rektor är från Australien och det är hon som jag leder multikulturella gruppen med också. Att gå i skolan med "jämställda" elever från hela världen, har varit OTROLIGT berikande för HELA familjen.
Catharina, OJ nu skulle jag vilja skriva jättemycket tillbaka som svar på dina kommentarer... men får nog ta det i helgen då besöket åkt hem :) . Jag är också nyfiken på jobbkommentarerna!!! Det är alltid något med barnens skolor... Vi hörs mer snart! KRAM! Jag gillar PLAN B!
Nu har jag Ulrika här från Århus och idag ska vi till Windsor!
Kram Ingrid
måndag 30 januari 2012
Se hit alla lärare!
Om JAG var lärare och sugen på ett nytt jobb skulle jag bli väldigt intresserad av att söka mig till ett sådant här ställe.....
Är ni nyfikna på filmen?
Varsågoda och klicka nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=znx0s-441OI
Kim, nej så märkvärdigt blev inte håret, ha ha. Fast Malin fotograferade mig med sin mobil... får se om jag kan spåra den bilden och lovar att visa den i så fall :) .
Mina dagar är ofta köriga, men inte alltid. Tror du har lika mycket fast du gör andra saker!
Visst är det väl det som är så fint, att om vi alla gör lite för varandra så blir det mycket bättre för alla!
Catharina, hallojsan, det var faktiskt riktigt bra det du skrev om den fikan som inte blev av och nu går det inte. Jag tänker ofta att jag inte hinner bara göra sådana saker, men så försöker jag tänka tvärtom och tvinga mig. Jag varken hann eller kunde gå på några mysiga fikor när jag arbetade jämt, så nu unnar jag mig de stunderna och ska sedan leva på dem LÄNGE! En del måsten blir lidande, men så får det vara.
Ok, vad blev det för hemligt ställe??? Berätta!
Det är verkligen dåligt att de inte kommit tillbaka med någon feedback rörande jobbet än! Förstår att du blir frustrerad och otålig! Vet du varför det dragit ut på tiden? Jag håller tummarna för att det blir positivt besked på onsdag!
Allt gott allihop!
Ingrid
I förra veckan kom Linnéa hem helt uppspelt och frågade om jag sett den nya "skolfilmen"??? Nej, sa jag, hade faktiskt inte ens hört talas om någon sådan, vilket jag i sig tyckte var märkligt eftersom jag sitter i PTSA styrelsen..., men att se glädjen i L's ansikte av att få leverera denna nyhet gjorde att jag blev glad att jag inte visste om den.
Kan vi inte alla samlas i soffan och titta????, frågade Linnéa. Sagt och gjort. Det visar sig att tekniklärarna på skolan gjort en film att använda i rekryteringssammanhang och om jag inte minns fel har jag hört att några rektorer ska till Boston denna vecka för att besöka en arbetsmarknadskonferens för internationella skolor (jag VET det är ABSURT, VEM skulle inte vilja göra sådana resor för att hitta personal!).
Jag är svensk i varenda cell av min kropp och det är galet att betala så mycket pengar för skolor som vi gör här, men det spelar ingen roll. VARENDA dag när jag kör in på skoluppfarten känner jag att våra barn är SÅ priviligerade och lyckliga som får gå på denna skola, att få uppleva något sådant under ett par år av sina liv. Allt är inte bra, såklart, men det mesta i form av undervisning och miljö är unikt och fantastiskt. Det finns saker som kostar pengar som är grädde på moset och som barnen skulle kunna klara sig utan, men jag tycker faktiskt att kvalitén på undervisningen är sådan som ALLA barn skulle ha rätt att ta del av. DET skulle göra vår framtid betydligt bättre. DET handlar inte bara om pengar utan om rätt inställning hos den enskilda personen, läraren.
På skolan trivs i princip ALLA barn från dag ett, det är sällsynt med mobbning (jag känner inte till någon, men förstår att det måste finnas ibland), det är ingen press om att man måste ha speciella märkeskläder, när något inte fungerar fångas det upp, om jag är på skolan och arrangerar något får jag tackkort hemskickat till mig från rektorn, lärarna är raka och tydliga rörande hur det går för ditt barn i skolan (tydligt engagerade i att varenda barn ska lyckas utifrån sina egna förutsättningar). LYCKA, ja det är faktiskt vad jag känner över att ha våra barn på ACS.
Kommentarer till filmen då. ACS har fyra skolor, tre här i England och en i Qatar. Filmen blandar klipp från dessa fyra skolor. Skolan som är en gul herrgårdsliknande tegelbyggnad är vår och alla inomhusscener med blå heltäckningsmattor är hos oss. Den första killen som pratar och står i en trapphall är en av L's klasskompisar. De tre första kvinnorna som intervjuas är rektorer och personal på vår skola. Ca 8.20 minuter in i filmen gör en av våra tjejers absoluta favoritlärare entré. Hon är SÅ duktig, jag håller med dem till 100%. Hon har långt vågigt mörkt hår, supersöt.
När de kommer till slutet av filmen är jag alldeles knottrig på armarna och har tårar i ögonen. Shit vad blödig jag är (ursäkta ordvalet!). Det känns som om jag aldrig, aldrig, aldrig vill flytta härifrån!
Är ni nyfikna på filmen?
Varsågoda och klicka nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=znx0s-441OI
Britt, VISST var det en lyxdag jag hade :)) ! Håller helt med. När vi flyttar hem kommer dagarna se ut på ett annat sätt och det blir säkert stressigt, men på ett annat sätt. Det lär inte blir några luncher med vännerna, men förhoppningsvis med några trevliga arbetskollegor. Klippning får bli på helgerna, när vi inte har gäster som här. Vi människor är ju som tur är rätt anpassningsbara.
Håller med, det är inte lätt att vara turist i Sverige (tror det är svårare än här), med busskort och avreglerad taxiverksamhet...
Malin har inte varit på fotografering än. Inte Linnéa heller.
Håller med, det är inte lätt att vara turist i Sverige (tror det är svårare än här), med busskort och avreglerad taxiverksamhet...
Malin har inte varit på fotografering än. Inte Linnéa heller.
Kim, nej så märkvärdigt blev inte håret, ha ha. Fast Malin fotograferade mig med sin mobil... får se om jag kan spåra den bilden och lovar att visa den i så fall :) .
Mina dagar är ofta köriga, men inte alltid. Tror du har lika mycket fast du gör andra saker!
Visst är det väl det som är så fint, att om vi alla gör lite för varandra så blir det mycket bättre för alla!
Catharina, hallojsan, det var faktiskt riktigt bra det du skrev om den fikan som inte blev av och nu går det inte. Jag tänker ofta att jag inte hinner bara göra sådana saker, men så försöker jag tänka tvärtom och tvinga mig. Jag varken hann eller kunde gå på några mysiga fikor när jag arbetade jämt, så nu unnar jag mig de stunderna och ska sedan leva på dem LÄNGE! En del måsten blir lidande, men så får det vara.
Ok, vad blev det för hemligt ställe??? Berätta!
Det är verkligen dåligt att de inte kommit tillbaka med någon feedback rörande jobbet än! Förstår att du blir frustrerad och otålig! Vet du varför det dragit ut på tiden? Jag håller tummarna för att det blir positivt besked på onsdag!
Allt gott allihop!
Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)