En lugnare vecka med goda luncher

En lugnare vecka för mig betyder en vecka med inte så många möten. Efter skolstart och uppstartsmöten på alla möjliga håll, så kom det faktiskt en vecka i september då det var lite lugnare. Som ni vet behövde jag det eftersom jag låg efter med lite av varje (typ bloggen ;) ). Det är dock någon som ser till att det inte blir några större vacuum eller stillestånd i ens liv.... Just när jag drog efter andan och fick ny luft, satte tandläkarproblematiken igång. Den kindtand jag tappat en hörna på innan sommaren och fått lagad, tappade sin lagning. Jag gick till tandläkaren som fixade den igen, men den höll bara typ två dagar. Tillbaka igen och ni ska veta att min tandläkare har aldrig varit på charmkurs och hårdhänt är ett understatement när det gäller henne. Hon ville verkligen inte fixa tanden fler gånger och sa att det inte behövdes, men veckan efter ville jag ändå ge det en sista chans. Funderade mycket på att gå till en annan tandläkare, men det var rätt besvärligt rent praktiskt. Sista lagningen satt bättre, hela flera veckor, sedan släppte den. Jag gick aldrig tillbaka igen efter det. Jag har en liten tand utan ett hörn och det får vara så nu tills jag ska till tandläkaren nästa gång.

De här tandbekymren var rätt jobbiga, men jag fick annat att tänka på då Johan kom hem med löss. Tjejerna hade som tur var inga och det gick rätt bra att bli av med dem, så jag var ganska ok med det ändå, man har vid det här laget blivit en ganska luttrad förälder. Sedan dess har vi varit lusfria. Jag hoppas det var sista gången vi hade löss i den här familjen!

Lugnare vecka innebär att man kan boka in massa trevligheter när man egentligen borde göra nyttigheter hemma. Jag jobbade den där veckan fruktansvärt mycket med att sätta allt på banan i den multikulturella gruppen. Det är dock alltid massor av personer jag har sagt till att "vi ABSOLUT måste ta en fika eller lunch tillsammans snart" och tiden bara flyger iväg. Nu den tredje tisdagen i den nionde månaden bestämde jag mig ändå för att ta chansen att luncha med Linnéas bästa kompis Amandas mamma, Toni. Vi gick till ett superbra lunchställe i grannbyn, Fego. Det hade förstås hänt hur mycket som helst sedan vi pratade innan sommaren, så vi tjattrade på som BARA den. Hon har hela tiden varit intresserad av att börja arbeta och vid den här tiden var hon i full gång med att hitta en lösning på det, så hon var jätteglad. Hon var mindre glad över att behöva bo kvar i deras stora fina hus som hon inte alls tycker om.

Den supertrevliga lunchen gav mersmak och jag bokade in mig på ännu en lunch. Det var "Culinary Adventure"-gruppen i American Women's club som skulle ha planeringsmöte på en omtalad Thai-restaurang i Bourne End som ligger ganska nära oss. Vi var ett stort gäng som tog oss dit, och satt ca 15 pers vid ett långbord. Vi var nästan ensamma där på lunchen. Någon planering blev inte av, vet inte om de aldrig tänkt det eller om det helt enkelt var för svårt med så många människor, men HELT fantastisk, varierad och annorlunda Thailändsk mat fick vi äta. Allt MYCKET vackert upplagt. Jag tyckte nästan uppläggningarna var ännu mer imponerande än smakerna. Det var jättekul att jag bokade in mig på besöket på Thai Thai, som restaurangen heter.

Min fantastiskt vackra Pad Thai.
Till utseendet väldigt olik den jag beställer på vår Thai i byn :) .

På torsdagskvällen var det pubmingel för föräldrarna på skolan. Vår duktiga "Social Coordinator" på skolan hade bokat upp två pubar, en åt vårt håll utanför London och en mer mot London, så kunde intresserade föräldrar gå till den som var närmast eller passade dem bäst. Jättebra idé. Vi hade tänkt gå dit, men Johan var helt slut när han och tjejerna kom med Late bus kl 17.20. De behövde mat och hjälp med läxor. Pubträffen började kl 18. ALLDELES för tidigt enligt mig. Eftersom jag hinner vara så social på dagtid, så lät jag Rikard gå på puben. Han uppskattar att träffa de andra föräldrarna och det blev en riktigt trevlig kväll med bra blandning på folk och opretentiöst umgänge. Kul!

Sedan bar det sig inte bättre än att Heidi bjöd mig på lunch på den sydafrikanska restaurangen i vår by, The Cape, på fredagen. Hon ville tacka mig för att vi hjälpt och tagit emot dem så väl när de flyttade hit. Det behövde hon naturligtvis inte, men bara tanken säger ju vilken fin person hon är och varför jag tyckte så mycket om henne redan från början.

The Cape är ett URTREVLIGT lunchställe med bra mat. Jag tycker det är så fantastiskt att vi har en sydafrikansk restaurang i vår by, det får mig att tänka på när jag själv var i Sydafrika och det gör att jag kommer i ännu bättre stämning. Jag hade varit där innan Heidi och jag gick dit, men då visste jag inte att det var ett afrikanskt ställe. Jag BORDE kopplat det till the Capetown, men nix, så när Heidi föreslog det "sydafrikanska stället" visste jag inte vad hon menade :) .

Nåväl, jag har frestande bilder från den lunchen också:

SÅ god sallad!!

Och kolla in muggen till Heidis pommes!

Helgen som avslutade veckan var lugn. Vi visste att många helger med gäster väntade, så vi behövde förbereda oss för det och se till att andra saker var avklarade innan besöken. Ungefär som med löss och extra tandläkarbesök som ramlar in just när man tror att det ska vara lite lugnt, så passade vår skrivare på att totalt kasta in handduken denna helgen. Med alla läxor barnen ska prestera klarar man  sig inte länge utan skrivare, så R införskaffade och installerade kvickt en ny och så gick en dag till det. Å ANDRA sidan är det ju toppen när det INTE händer när man redan är superstressad och i ett kritiskt läge.

Barnen hade förstås fullt med läxor att ägna sig åt. Nytt år innebär ofelbart att något barn ska göra en tidslinje eller en berättelse om viktiga händelser i sitt liv, landet de kommer ifrån eller något liknande. Den här gången var det Johan som skulle göra en tidslinje. Det är mycket arbete, men som tur var tyckte han det var riktigt kul och han arbetade på som bara den.

Johan piffar det sista på sin fina presentation med lite klistermärken.

Lördag kväll tog vi med Heidi och Per till Royal Standard, den prisbelönta charmiga puben utanför byn. Vi lämnade alla våra barn hos deras barn eftersom det bestämts att Johan skulle sova där vilket han var överlycklig över och deras killar ville inte vara ensamma hemma, så våra tjejer var där medan vi vuxna var på puben. Det var första gången vi satt ned alla fyra vuxna tillsammans och det blev en lättsam och trevlig kväll. Vad avundsjuk jag är på den trevliga pubkultur för alla åldrar som de har här! Det kommer vi sakna när vi flyttar hem.

Kram allihop,
Ingrid

Inte nu igen!

Jag var PRECIS klar med hela detta inlägg då det bara försvann ut i tomma intet!!!!!!! GRRRRRR! Ännu en sak att säga "INTE NU IGEN!" över. Det är inte min dag idag. Fast dagen har bara börjat, kl är 9.07, så jag får hoppas att det vänder nu...

Ok, jag börjar om från början och försöker komma ihåg var jag var.....

Rubrik: Inte nu igen!

Jag trodde att de små rackarna inte fanns på denna ö. Jag trodde att vi lämnat detta bakom oss i Danmark. Jag hade tyvärr FEL! Igår kväll dök de upp igen, jag pratar förståss om LÖSS! STÖN! Jag orkar inte. Jag VILL inte!

Det var Johan som kom hem och hade två löss. Han berättade att kompisen sagt att i hans systers klass (en 2:a) hade de löss. Uppenbarligen finns de i 4.an också! Inte ett ljud från skolan har vi hört om detta! I Danmark satt det lappar på dörrar och meddelanden skickades ut, allt för att stoppa spridningen.

Det är mig fortfarande en gåta hur vi under alla år i Sverige kunde klara oss undan dessa kryp. Med jämna mellanrum satt det lappar på dörrarna där också om att det fanns löss på skolan, men ALDRIG att vi fick några. Kanske rörde vi oss så snabbt att de inte hann fastna...

I Danmark blev vi dock experter på att säkerställa snabbt stopp på spridningen av dessa djur genom diverse åtgärder, allt från att kamma, tvätta och shampoonera, till att SKRIKA ut på skolan att vi hade löss samt tjata på alla andra föräldrar om att de skulle KOLLA sina barn, så att vi gjorde jobbet samtidigt allihop och blev av med djuren utan att de kom tillbaka igen.

Denna gång har tjejernas långa hår som TUR är klarat sig. Det brukade ta mig två timmar per tjej att luskamma dem första gången då jag tog varenda lus och gnet. Rikard klarar sig alltid, men jag, jag har förstås haft mysiga Johan hos mig i sängen och han delade så snällt med sig lite till mig. Alltså behandlar jag mig idag.

Barnen är i skolan, kanske skulle Johan varit hemma enligt någon policy, men efter behandling igår kväll, sovande i nybäddad säng med portförbud att komma ín till oss föräldrar under natten samt luskamning imorse igen, så lovar jag att han är den lusfriaste av alla barn på den skolan idag. Jag ger mig på honom i eftermiddag igen för att se om någon gnet kommit till liv. Jag fattar inte att skolan inte gått ut med någon info, tror de att skolan skulle få dåligt rykte om folk fick veta att odjuren finns även här?

Min tand som gick av i våras och som de lagade hos vår inte helt enkla tandläkare, gick av i förra veckan igen. I måndags lagade de den igen, men det känns fortfarande inte bra, så idag måste jag tillbaka och prata med dem. Jobbigt!

Johan har inte varit så glad över skolan sista veckan. Det är flera småsaker som tillsammans gör att han inte varit så positiv som vanligt. Efter att jag pratat med nya läraren igår, hoppas jag att det vänder nu.

Multikulturella gruppen som jag leder tar mycket mera tid i anspråk än jag tänkt mig. Min kollega är en engagerad idéspruta som vill göra massor av nya event, medan jag vill hinna med en hel del andra saker också.

Det är liksom lite av varje som gör att det känns motigt just nu. Det är dock bara småsaker och jag kan räkna upp lika många små positiva glädjeämnen, så jag får väl mentalt fokusera på dessa istället och hoppas att hjärnan åter väger över på det hållet.

Karin, ja vad var det som hände? :) Det var inte märkvärdigare än att jag fick en hel dag hemma med endast ett tandläkarbesök, vilket gjorde att jag hann med både att blogga och få undan en hel del andra saker här hemma. Skönt!
Kul att ni börjat läsa Häxorna. Jag har börjat läsa den andra Doktor Proktor för Johan, han gillar dem. Håller med dig om att Boktokigs tips är bra och hennes smak passar oftast mig också perfekt.

Britt, jag hoppas att barnen följer med på midsommar några år till i alla fall. Så länge vi bor utomlands är det en fördel för oss då barnen inte har andra kompisar hemma som planerar något annat. Jag skrattar när du skriver att du hoppas vi har några Fruit Flakes kvar när ni kommer i november. Jag har köpt för att det ska räcka hela året och Rikard tycker det är alldeles för mycket och tror nog vi kommer få lådvis kvar att släpa med hem till Sverige. Jag tror dock inte det är någon risk för det alls, men till november räcker de säkert i alla fall. De är absolut mer goda än nyttiga, men kanske lite bättre än godis :) .
Det är kul att shoppa med tjejerna, speciellt med Malin just nu faktiskt. Kanske var det inte du som sa det där med dagarna som inte räknades. Jag minns att det var Rikard som citerade dig från när ni pratat i telefon och kanske ändrades orden lite på vägen, ha ha. Bra blev det i alla fall!

Astrid, TACK vad snäll du är! Det ÄR inte klokt att det är TRE månader sedan midsommar och att jag skriver om det NU! Jag vill ju dock inte glömma hur trevligt det var så jag måste skriva ner det :) ...
Att äntligen glida ner i sin trånga flygplansstol med en bok och veta att det man glömt inte går att göra något åt och att det kommer ordna sig ändå, samt att man inte kan tvätta, jobba, handla eller något annat, DET är underbart, nästan lika bra som resmålet, ha ha.

Anna F, jag tror som du att det är kombinationen teater-farmor-kusiner, som är framgångsreceptet :) !

Kim, ja i måndags hade jag äntligen en lugnare dag hemma och hann både blogga undan och göra en del annat. Midsommarlekarna var så trevliga och jag gillar verkligen när vuxna och barn kan leka tillsammans på lika villkor!
Livets positiva utmaningar har jag inget emot, men ständigt packande av väskor tycker jag är både jobbigt och tråkigt! Är du packad och iväg för Bokmässan nu?

Catharina, det är jättkul att du tycker om att läsa det jag skriver! Du får gärna kopiera idéer från våra midsommarlekar. Visst var det Fruit Flakes ni fick med er. Vi gillar att dela med oss av våra produktfavoriter, så ni vet vad vi pratar om :) . Kul att ni tyckte om dem!

NU har jag skrivit om allt igen och tror inte jag missat så mycket av det jag skrev första gången...

Kram Ingrid

PS Väldigt lustigt att reklamen på min blogg just nu (där jag skriver in och ni inte kan se) är "Har du fått flatlöss?"!! Kan inte ens kalla det sammanträffande. Har de redan automatscannat vad jag skriver om och slängt in lämplig reklam? I så fall kan jag hälsa dem att scanningen fungerar SÅDÄR. Flatlössen lyser tack och lov med sin frånvaro (har i och för sig aldrig haft några så jag vet kanske inte om vi har sådana eller ej...), men hårlöss kan ni skicka hit lite medel mot. Vi bor i England. Skicka ett mail så återkommer jag med adress om var produktproverna ska skickas :) . DS

Tandläkarbesök

Nu är hela familjen inskriven hos en tandläkare. Vi har planerat att göra det under en tid, men i torsdags bröt jag av en hörna på en hörntand och då blev läget akut, så det var bara att ta tag i det. Det var en hörna som gått av tidigare och lagats och nu lossnade lagningen, helt oväntat. Jag åt inte ens knäckebröd, möjligen en gurkbit.

Nåväl, det var vasst som bara den på tanden, så vi satsade på den tandläkare amerikanska familjen på gatan skrivit in sig hos. Det är en nyöppnad praktik med två indiska tandläkare. Vi fyllde i papper för alla i familjen och hängde på låset fredag morgon. Barnen hade hunnit iväg med skolbussen och vi hoppades på att få en akuttid för mig. Det var dock inte så enkelt. Jag kunde få en tid i måndags. Ok då. Tyckte det var lika bra att boka in tider för resten av familjen också eftersom det är ca ett år sedan barnen var i DK och Rikard har inte varit hos tandläkaren sedan före DK, dvs för typ fyra år sedan. Själv har jag varit hos vår svenska tandläkare för ca 1,5 år sedan. Resten av familjen kunde också få tid i måndags... kl 15.50, borde vara en attraktiv tid efter skola och jobb, men det var ledigt.

Gårdagen kom och vi insåg att barnen hade svenska efter skolan och då våra barn är merparten av gruppen, kändes det inte bra att de uteblev. Rikard ringde och avbokade tandläkartiden för barnen, inget problem. En stund senare kom jag till min tandläkartid. Fick vänta rätt länge...

När jag väl kom in gick det dock undan. Tandläkaren var säkert mycket kompetent, men ack så effektiv och allvarlig. Först fick jag svara på massor av frågor, sedan gick hon igenom alla mina tänder i ett snabbt tempo jämfört med hemma, men absolut med korrekta upplysningar. Hon röntgade mina tänder och talade om att jag hade två små hål som behövde lagas och att de gör det med "silver" (amalgam). Jag sa att det ville jag inte ha och hon verkade tycka att jag var pjoskig och talade om att vill man ha "white fillings" får man betala det själv. Jag sa att då ville jag göra det och hon talade om vad det skulle kosta, samt att jag kunde ju ta white fillings där det syns och amalgam längre bak uppe. Som om det är fåfänga som driver min ståndpunkt!

Jag har egentligen väldigt få lagningar sedan tidigare och är inte särskilt insatt i amalgam eller inte-frågan, men det känns bara som om vi slutade med amalgam i Sverige för EVIGHETER sedan och att om något, så tar folk BORT sina dito fyllningar. Har jag rätt eller fel??

Så sa hon att jag var klar. KLAR? Skulle hon inte laga den avbitna hörnan?? Nej, det där vara bara ett första inskrivningsbesök och då gjorde de bara en allmän undersökning! Jag trodde att jag var där för att laga min tand och tyckte redan att jag väntat hela helgen. Men, det ansågs tydligen inte akut med trasiga tänder. Imorgon ska jag dit igen och göra lagningen. Vitt eller silver??

Själva besöket i måndags kostade bara £16.50, det tyckte jag ändå var rätt billigt. I receptionen vid betalningen kom tandläkaren utfarande igen och undrade om det var avbokningar under eftermiddagen. Receptionsdamen nickade mot mig och sa att det var mina tre barn, men att min man skulle komma som planerat. Tandläkaren gick och damen viskade att man egentligen skulle avanmäla 48 timmar före avtalad tid. Jag tänkte att då hade vi knappt bokat in tiden, eftersom det var på fredagen vi gjorde det. Lustigt att de inte sa något om det när Rikard ringde!

På eftermiddagen var vi tillbaka med Rikard, då var tandläkaren så trevlig så och R's tänder var i perfekt skick, inte minsta lilla hål, trots att han inte varit hos tandläkaren på SÅ länge. Kunde inte låta bli att säga att "det måste bero på att du äter så lite godis". Ha ha.

Ok, Rikard billiga tandvårdskostnader kan kanske bekosta mina white fillings...

Barnen bokade jag över på den andra tandläkaren, är mycket nöjd med det då hon verkar mycket gladare och piggare.

Efter allt ståhej, sa snälla Kajsa som samordnar alla svenskor i området, att jag skulle pratat med henne. Hon och några andra går till en praktik som heter Scandinavian Dental Clinic och där finns en bra tandläkare som är iranier och utbildad i Sverige. Synd att vi inte visste det! Nu håller vi oss dock till denna tills vidare. 50% av oss var ju helnöjda och godkända :)

Boklusen, tack för kommentar här på min blogg! Vad kul! Jag FÖRSTÅR att du längtar efter vår. Även om jag inte vet var i Sverige du bor, så förstår jag, eftersom hela landet verkar ha samma känsla. Låt oss hoppas att den kommer med stormsteg nu :) .

Britt, du är så klok, det jämnade verkligen ut sig mellan dagarna i förra veckan! (För det mesta blir det plus i slutändan. :) ) Kanske är det sommar när ni kommer! Jag hoppas att det inte går alltför fort nu, utan att den ljusgröna vårfärgen håller i sig länge. Så kul att det nu är dags för konstresa igen! Jag tror absolut att det kommer att vara vår där! Senaste dagarna har de haft samma temperaturer som vi. Mailen redde ju ut sig och det var tur att det inte var något fel "linjerna". Lovar att återkomma kring myrorna. Idag har jag inte varit hemma, så jag har inte sett hur många kryp som hälsat på...

Astrid, tack, en del bilder blev väldigt fina, men jag är inte särskilt duktig på att fotografera, har inte tillräckligt med tålamod. Jag blir dock glad när resultatet blir så fint som förra veckan.

Karin, jag tar inte alls illa upp, ha ha. Jag tycker också att bilderna blir bättre nuförtiden och kanske beror det på datorn, men jag tror också att det beror på bättre kameror och bättre fotopapper (om man skriver ut dem). Dessutom förändras ju bilderna över tiden, de tappar färg och när man då jämför en gammal bild med en ny några år senare, så ser väl den gamla ut att vara av sämre kvalité, även om den inte var fullt så dålig från början. Vad vet jag :) ? Är det så illa med matbilderna, tycker du... ? Jag tycker de bilder du lagt ut då ni gjorde från veckolådan, ofta var väldigt fina.
Jag läste om dina simskolebestyr, men glömde kommentera det igår. Håller med dig, man får se den extra tiden i ett längre perspektiv. Det är guld värt nästa gång när du är helt fri och någon annan kan ta M.

Silver, vitt, silver, vitt, silver...
Ingrid