Husvisningar & Svår fråga

Ja ni, det är sannerligen inte lätt att hinna med att skriva här. Just nu har vi fått en ny sak i knät, det som redan var fullsatt... Husvisningar här. Även om det i vårt kontrakt står att vi endast är skyldiga att visa huset för potentiella nya hyresgäster de två sista månaderna, så har de varit som tokiga sedan den dag vi meddelade att vi flyttar (3 mån före) om att de vill göra husvisningar. Som den hyfsat snälla person jag är, förstår jag att om man ska flytta hit i augusti, så vill man titta på hus redan nu, vi ville titta långt tidigare än så. Alltså säger vi ok till det, även om vi redan har SÅ mycket annat att styra med själva just nu.

Husvisning betyder krav på städat och rensat hus. Alltså prövar vi att spränga våra gränser lite ytterligare. Idag gick jag upp 5. Imorgon går jag upp 4.

Igår var det två husvisningar här, idag har det varit en, på fredag är nya inbokade. HOPPAS någon vill ha det direkt, så är det klart med visningar sedan...

Fördelen är väl att det är trevligt att se sitt hus så välfejat :) . Å andra sidan kan man inte njuta riktigt utan går som på nålar när barnen far fram med sina kompisar och jag VET att snart måste allt vara fixat och röjt igen.

Malin fortsätter att ha utmanande uppgifter i framför allt Humanities (samhällskkunskap). Nu ska de göra en uppsats och en poster på frågan "Är det alltid så att ändamålen helgar medlen?". På engelska heter det "Do the ends always justify the means?". Ingen lätt fråga!

De ska ge ett exempel med bilder från första världskriget, andra världskriget och en valfritt aktuell händelse. De ska ta ställning till och svara ja eller nej på frågan. För WW2 har många valt atombomberna. Var de försvarbara eftersom de stoppade kriget och annars skulle många fler människor ha dött i fortsatt krig?

Malin har valt Utöja i Norge som sitt moderna exempel. Någon annan har valt Guantanamo. Återigen häpnar jag över att de förväntar sig att 12-åringar ska kunna känna till exempel som dessa och kunna resonera kring frågan så som det står i instruktionen. Har lovat Malin att läsa hennes uppsats innan hon kommer hem, så jag ska skynda mig att göra det NU.

Snart kommer R hem och vi ska iväg. Då har jag bett min snälla vän Amy att hämta Johan här då han kommit hem med bussen och ätit mellis, för att köra honom till tennisen. Han missade förra veckan och jag vill inte att han missar idag igen. Malin kan inte ta honom dit. Vi hinner hem för att hämta som tur är. Imorgon ska Amy ställa upp igen och utfordra och köra Malin. TACK för fantastiska vänner!!

Ha det fint allihop!

Mot uppsatsen!
Ingrid

Vad händer här hos oss?

Upp tidigt denna lördag morgon. Rikard har precis kört våra förmodligen sista gäster här i England, till flygplatsen. Det är vänner från Boston som varit på besök. Fantastiskt roligt!

De sista två veckorna har jag inte kunnat bestämma mig för om det känns som om jag varit mer död än levande eller om jag tvärtom levt livet så fullt ut som man bara kan göra genom att inte slösa bort en sekund... Jag föredrar att tänka på det som det senare :) .

Det har varit gäster 12 av 13 dagar, skolresor för barnen, bostadsletande i Sverige (R har varit där och jag har försökt leva mig in i det härifrån), matlagning i massor, lägenhetsletande i England, uppdatering av CV, jobbdiskussioner, skolmöten, andra möten, roliga utflykter och en hel massa annat. Det har inte varit mycket sömn.

Ibland tycker jag det är kul att beskriva en av mina dagar som små tidsdokument för mig själv för framtiden. Det här var min torsdag:

5.00 Rikard flyger till Dublin.
5.45 Jag går upp och gör mig iordning och förbereder det som går för besökarna.
6.00 Sms från Linnéa om att hon kommit väl fram till Haag dagen innan och familjen är bra.
6.30 Väcker Johan.
6.35 Malin är sjuk. Skriver till skolan och meddelar.
6.50 Har Johan klar och ger tydliga instruktioner om att komma med skolbussen.
7.00 Cyklar stressad till tåget i byn.
7.17 Andas ut. Tar tåget med 3 trevliga tjejer till Chelsea Flower show. FANTASTISK dag!
7.25 Sms till Malin om att hon ska kolla att J kommer med buss. Säger att hon inte behöver bry sig om gästerna, de kommer att klara sig själva under dagen och gå på upptäcktsfärd i byn.
9.00 Framme vid Flower showen. Något jag sett fram emot att uppleva under vår tid här. Glad!
14.00 Mitt sällskap i Chelsea åker hem. Jag stannar en dryg timme till för att gå sakta, dricka vatten, andas och insupa lite mer av det vi inte sett. Det var väl investerad tid i mig själv.
Tar 600 foton på Flower showen.....
16.30 Hemma från Chelsea. Sätter igång och gör snittar.
16.50 Rikard hem från Dublin.
17.20 Johan kommer med Late bus.
17.30 R kompletteringshandlar.
18.00 Grillen i full gång. Vi dricker vin och äter snittar.
18.30 Middag. Cheesecaken var som tur var klar och gjord redan tidigare i veckan.
20.00 Tvärdrag i huset, Johan kan inte somna pga värmen. Malin mår bra igen.
20.30 Vuxna till Crazy Bear. En upplevelse tyckte gästerna!
22.00 Hemma. Inväntar TC den tredje gästen som varit på tjänsteresa och nu ska ansluta.
22.30 Alla samlade och dricker öl och pratar. Tidig kväll. Vi lägger oss strax efter midnatt.

Så kommer vi till "Världen är liten". Våra vänner från Boston har andra vänner som de känt sedan universitetstiden. De har följts åt, men ses inte jättemycket längre. Nu hade i alla fall vännernas vänner flyttat till London för ett halvår sedan. Nu ville de passa på att träffa dem också när de var här och det skulle de göra på fredagen. Vi säger också ibland att vi bor "i London" även om vi bor ganska långt utanför. Vännerna frågade sina vänner var de bodde och fick till svar att de bodde i en liten by en bit utanför och det visade sig vara VÅR BY! Det ÄR en mysig och trevlig by, men det finns RÄTT många sådana att välja på. Måste säga att det är HELT otroligt. Det bor över 300 milj invånare i USA och våra vänner har bott i flera delstater, några av deras vänner flyttar till England och bosätter sig 15 min promenad från oss.... De har en son i samma skola som våra barn och mamman är med i American Women's Club där jag är med...

Rörande mitt fel på bloggen har jag inte fått något svar på vad jag gjort för fel, så jag tror aldrig jag kommer att få det... Får väl ta bort det jag gissar är fel och pröva att lägga ut det igen. Vi får se, det är inget akut, fast det RETAR mig att jag inte kan få ett svar.

Karin, jättekul att läsa om dina exempel på när internetkollen slagit till! Det med mailen till Peter var absolut roligast :) . Inte länge kvar till Julia kommer nu :))) . Härligt!

Catharina, vad roligt med TV-inspelningen. Verkligen konstigt att inte fler barn nappade på det!! Det skulle mina gjort direkt!
Bra att ni inte tänker sälja stugan i första taget ;) .
Klarade du dig undan förkylningen?

NU ska jag gå ut i solen och njuta en liten stund. UNDERBART!

Kram Ingrid

Höstens första besök

Simon, Malin, Johan, Linnéa, Henrik & Filip.
Den här bilden gör mig lycklig!
Våra fina ungar som följts åt genom åren!
Här på Piccadilly Circus.

Första helgen i oktober fick vi höstens första besök. Det var vänner från "Midsommargänget", "Nyårsgänget", Rikards "LTH-kompisar", ja kärt barn har många namn. Vanligast är dock att just de här går under namnen, Sven, Gunilla, Henrik, Filip och Simon.

Drygt två timmar försenade den siste september kom de till flygplatsen. Vi var glada att de kom! Gunilla (tillsammans med Karin) är den enda av våra besökande som en gång drabbats av att flyget hit helt enkelt ställdes in och inte ersattes av något annat, så hon kom aldrig den gången :( . Nu tog sig dock flyget hela vägen och sedan lyckades de med hyrbil hitta ända fram till vårt hus. Härligt! ALLTID lika trevligt att komma samman! Det blev en väldigt trevlig kväll.

På lördagen begav vi oss alla in till London. Vi började med ett besök på Harrod's där alla som vanligt hittade något att titta på som de gillade. BÄST är alltid matavdelningen :) !

FINA cupcakes!

Malin älskar historien om att Harrod's är varuhuset som en gång hade som slogan att "det du inte kan köpa på Harrod's kan du inte köpa någon annanstans heller" och att det betydde att man kunde köpa en tiger där om man ville... Så hårt går de inte ut längre, men visst erbjuder de fortfarande väldigt mycket. De har t ex en djuravdelning som är enorm! De säljer hundvalpar där som man kan se i små rum, vilket känns otroligt otidsenligt och säkert skulle fördömas av många, men jag tror i och för sig att de tar väl hand om sina djur. Själv tänkte jag inte så mycket på djuren när jag pratar om den avdelningen utan om alla TILLBEHÖR. De har miljoner halsband, korgar, leksaker och annat till djuren. De har t o m ett café-hörn där man kan köpa läckerbitar och kokböcker till sina djurs favör! Otroligt, ser så fint ut att man lätt skulle kunna ta en munsbit själv av misstag, tror inte de smakar lika bra (för människor) som de ser ut.

Där finns också något så exklusivt som ett hund-spa! Jag tänker mig det som något Hollywoodkändisar använder för sina djur, men förstår såklart att marknaden är större än jag anar :) . Denna är inte lika privat som spa för människor, här är stora glasfönster så att man kan se när djuren "behandlas och skäms bort. Alla var mycket fascinerade!

Hund på SPA!

Att gå på Harrod's matavdelning gör dig väldigt hungrig, så vi letade upp en trevlig italiensk restaurang och hade turen att få ett långbord för 10 personer. Inte illa! Alla hittade mat de gillade och det blev en alltigenom trevlig lunch.

Filip väljer bland alla alternativ i menyn...

Min fantastiska pastarätt.

Då kaggen var fylld begav vi oss till Piccadilly Circus och därefter blev det shopping. Johan hade längtat SÅ efter att gå till leksaksaffären Hamley's och det är så svårt att säga vem som kommer att gilla vilken butik. De besökande killarna föll inte alls för detta, de har vuxit ifrån den typen av butik eller så var de nog helt enkelt mer sugna på annan shopping, typ kläder. Så när de snabbt var nöjda på Hamley's stannade jag kvar där en stund med Johan. De andra gick till Linnéas favoritbutik, Drop Dead och lite andra klädställen, men det dröjde inte länge innan de bestämde sig för att det var dags för en fika. Jag tror de är en fikafamilj ;) . I alla fall så minns jag att Filip inte var mycket mer än ca 5 år då han var på kalas hos Linnéa och då alla andra barn för länge sedan fikat färdigt på kakor och bullar, så satt Filip fortfarande kvar och åt. Han berättade glatt för mig att "mor säger att jag är en fikanisse" :) ! Tur att han simmar 10 000-tals meter flera gånger om dagen, för det är minsann inga kakor som satt sig på honom som på en annan....

De hittade en mysig bakgård med såväl fik som butiker runt omkring. Johan och jag hade svårt att hitta dit, men det var det värt.

Fika!

I gemensam trupp tog vi oss sedan till den nya M&M-butiken. Den har blivit ett måste att visa för rätt många besökare det här året :) .

SÅ många oemotståndliga saker.
Uppfinningsrikedomen på M&M är stor!

Filip letar likheter...
Vet inte varför just Fille fastnade på så många fler bilder än de andra....

Det känns som om vi åt mest hela tiden, men ändå blev det stressigt när det var dags för kvällsmat. Tiden hade flugit iväg och det fick bli en snabb, enkel kvällsmat på Subway. Det är dock inte det sämsta. Deras olika smörgåsvarianter är riktigt goda och såväl vuxna som barn blir nöjda. Klart användbart alternativ till McD.

Snabbt snabbt åt vi och sedan stegade vi iväg mot Lyric Theatre där vi köpt biljetter till "Thriller Live", hyllningsföreställningen till Michael Jacksons ära. Det passade bra eftersom det var något ALLA skulle kunna gilla och så blev det.

Föreställningen är en musikföreställning där Jacksons låtar avlöser varandra, den ena efter den andra. Det är inte en teater om hans liv, även om de då och då sa något eller visade en text. Melodierna framfördes med massor och dansare och färgsprakande kläder. De presenterades mestadels i kronologisk ordning och låtarna från Michaels barndom framfördes av en liten kille som var helt fantastiskt duktig! Alla hade otroliga röster och vid flera tillfällen stod hela publiken och sjöng med och dansade. Vilket ös! Vi hade en toppenkväll!

I väntan på "The King of Pop"....
Som ni ser satt vi på balkongplatser.

Det var ett trött men nöjt gäng som åkte hemåt i natten:

Så blev det en ny dag, söndag. London Eye och Big Ben hägrade för gästerna. Linnéa hade ett stort skoljobb framför sig och jag hade en aktivitet på måndagen att förbereda. Det gjorde att vi valde att dela upp oss. Linnéa och jag stannade hemma, medan de andra begav sig in till London. Gästerna hade tur under sina dagar här, för det var fint väder nästan hela tiden.

Typisk Londonvy.

Tvillingarna i väntan på London Eye turen.
De tänkte titta på en 3D-film, men det blev aldrig i slutänden.

Sven spanar ut över London.

Henrik, Johan & Simon ser ner på London :) .

Fin vy över Themsen och Parlamentet.

Väl nere på jorden igen gav de sig iväg till butiken "Forbidden Planet". Det är en butik som våra barn älskar och många av våra besök har tyckt att det är kul att komma dit. Det är jättestort och i källaren har de en gigantisk avdelning med Fantasy-litteratur. De har hur många Mangaböcker som helst och det var när Linnéa läste många sådana under en period, som vi hittade detta ställe. Där finns också massor av saker, en star wars-avdelning, en muminhörna osv. Själv ÄR jag ju inte så intresserad av de här sakerna, men barnen och många vuxna tycker verkligen att det är superkul.

Simon & Filip prövar ett nytt utseende.

Sådana här figurer kan man köpa omålade på the Forbidden Planet.
Här är de delvis målade när de kom hem.

När de kom hem hade jag middagen klar och det blev ännu en uppsluppen kväll tillsammans.

Henrik var snäll och gav Linnéa en omgång massage:

Men nära vänner går tiden verkligen alltid fort. Jag tycker ofta att jag slutar umgänget med en känsla av att "vi måste se till att träffas mycket oftare". Måndag var en vanlig dag för oss. Rikard och barnen gav sig iväg till jobb och skola. Jag skulle på mitt håll. Våra gäster hade ytterligare en dags semester innan de skulle flyga hem på kvällen, så vi sa farväl efter frukost och så begav de sig på egen hand in till London och jag vet att de hade en riktigt bra dag tillsammans fick en fin avslutning på din Englandstur.

TACK för att ni kom, kära vänner! Vi ser mycket fram emot fler möjligheter att ses när vi flyttar hem!

Kim, det känns som om vi båda har mer än vanligt att stå i. Det är jättekul att läsa om din resa till Singapore! Jag tror verkligen att det är som om du tittat in i vår värld lite grand :) . Träffade du många föräldrar också? Gissar att de höll sig framme :) . Härligt med sol och värme efter den här regniga perioden!
Cachen säger inte mig heller något. Ska fråga husets tekniskt ansvariga.... Tack för tipset!
Bra att du tycker bloggförändringarna är till det bättre! Jag börjar bli van vid denna nu och tycker mest det är på statistiksidan jag ser en förbättring, om man tycker det är spännande. Förstår ditt missnöje om de förändrade till det sämre på din hemsida!
Det är verkligen trist att du inte hinner komma hit! Vi ska vara här en del i sommar, du kanske kan passa på och ta sista chansen då?
Det är bara kul att läsa och kommentera hos dig och det gör inget allt när du inte hinner svara! Det är inte meningen att du ska känna den pressen alls!

Idag har varit en.........överraskande dag. Tyvärr inte i positiv bemärkelse. Ska skriva om det direkt till er, så om en stund blir det ett inlägg från nutiden. Det kan ju vara positivt i alla fall :) !

Kram Ingrid

En lugnare vecka med goda luncher

En lugnare vecka för mig betyder en vecka med inte så många möten. Efter skolstart och uppstartsmöten på alla möjliga håll, så kom det faktiskt en vecka i september då det var lite lugnare. Som ni vet behövde jag det eftersom jag låg efter med lite av varje (typ bloggen ;) ). Det är dock någon som ser till att det inte blir några större vacuum eller stillestånd i ens liv.... Just när jag drog efter andan och fick ny luft, satte tandläkarproblematiken igång. Den kindtand jag tappat en hörna på innan sommaren och fått lagad, tappade sin lagning. Jag gick till tandläkaren som fixade den igen, men den höll bara typ två dagar. Tillbaka igen och ni ska veta att min tandläkare har aldrig varit på charmkurs och hårdhänt är ett understatement när det gäller henne. Hon ville verkligen inte fixa tanden fler gånger och sa att det inte behövdes, men veckan efter ville jag ändå ge det en sista chans. Funderade mycket på att gå till en annan tandläkare, men det var rätt besvärligt rent praktiskt. Sista lagningen satt bättre, hela flera veckor, sedan släppte den. Jag gick aldrig tillbaka igen efter det. Jag har en liten tand utan ett hörn och det får vara så nu tills jag ska till tandläkaren nästa gång.

De här tandbekymren var rätt jobbiga, men jag fick annat att tänka på då Johan kom hem med löss. Tjejerna hade som tur var inga och det gick rätt bra att bli av med dem, så jag var ganska ok med det ändå, man har vid det här laget blivit en ganska luttrad förälder. Sedan dess har vi varit lusfria. Jag hoppas det var sista gången vi hade löss i den här familjen!

Lugnare vecka innebär att man kan boka in massa trevligheter när man egentligen borde göra nyttigheter hemma. Jag jobbade den där veckan fruktansvärt mycket med att sätta allt på banan i den multikulturella gruppen. Det är dock alltid massor av personer jag har sagt till att "vi ABSOLUT måste ta en fika eller lunch tillsammans snart" och tiden bara flyger iväg. Nu den tredje tisdagen i den nionde månaden bestämde jag mig ändå för att ta chansen att luncha med Linnéas bästa kompis Amandas mamma, Toni. Vi gick till ett superbra lunchställe i grannbyn, Fego. Det hade förstås hänt hur mycket som helst sedan vi pratade innan sommaren, så vi tjattrade på som BARA den. Hon har hela tiden varit intresserad av att börja arbeta och vid den här tiden var hon i full gång med att hitta en lösning på det, så hon var jätteglad. Hon var mindre glad över att behöva bo kvar i deras stora fina hus som hon inte alls tycker om.

Den supertrevliga lunchen gav mersmak och jag bokade in mig på ännu en lunch. Det var "Culinary Adventure"-gruppen i American Women's club som skulle ha planeringsmöte på en omtalad Thai-restaurang i Bourne End som ligger ganska nära oss. Vi var ett stort gäng som tog oss dit, och satt ca 15 pers vid ett långbord. Vi var nästan ensamma där på lunchen. Någon planering blev inte av, vet inte om de aldrig tänkt det eller om det helt enkelt var för svårt med så många människor, men HELT fantastisk, varierad och annorlunda Thailändsk mat fick vi äta. Allt MYCKET vackert upplagt. Jag tyckte nästan uppläggningarna var ännu mer imponerande än smakerna. Det var jättekul att jag bokade in mig på besöket på Thai Thai, som restaurangen heter.

Min fantastiskt vackra Pad Thai.
Till utseendet väldigt olik den jag beställer på vår Thai i byn :) .

På torsdagskvällen var det pubmingel för föräldrarna på skolan. Vår duktiga "Social Coordinator" på skolan hade bokat upp två pubar, en åt vårt håll utanför London och en mer mot London, så kunde intresserade föräldrar gå till den som var närmast eller passade dem bäst. Jättebra idé. Vi hade tänkt gå dit, men Johan var helt slut när han och tjejerna kom med Late bus kl 17.20. De behövde mat och hjälp med läxor. Pubträffen började kl 18. ALLDELES för tidigt enligt mig. Eftersom jag hinner vara så social på dagtid, så lät jag Rikard gå på puben. Han uppskattar att träffa de andra föräldrarna och det blev en riktigt trevlig kväll med bra blandning på folk och opretentiöst umgänge. Kul!

Sedan bar det sig inte bättre än att Heidi bjöd mig på lunch på den sydafrikanska restaurangen i vår by, The Cape, på fredagen. Hon ville tacka mig för att vi hjälpt och tagit emot dem så väl när de flyttade hit. Det behövde hon naturligtvis inte, men bara tanken säger ju vilken fin person hon är och varför jag tyckte så mycket om henne redan från början.

The Cape är ett URTREVLIGT lunchställe med bra mat. Jag tycker det är så fantastiskt att vi har en sydafrikansk restaurang i vår by, det får mig att tänka på när jag själv var i Sydafrika och det gör att jag kommer i ännu bättre stämning. Jag hade varit där innan Heidi och jag gick dit, men då visste jag inte att det var ett afrikanskt ställe. Jag BORDE kopplat det till the Capetown, men nix, så när Heidi föreslog det "sydafrikanska stället" visste jag inte vad hon menade :) .

Nåväl, jag har frestande bilder från den lunchen också:

SÅ god sallad!!

Och kolla in muggen till Heidis pommes!

Helgen som avslutade veckan var lugn. Vi visste att många helger med gäster väntade, så vi behövde förbereda oss för det och se till att andra saker var avklarade innan besöken. Ungefär som med löss och extra tandläkarbesök som ramlar in just när man tror att det ska vara lite lugnt, så passade vår skrivare på att totalt kasta in handduken denna helgen. Med alla läxor barnen ska prestera klarar man  sig inte länge utan skrivare, så R införskaffade och installerade kvickt en ny och så gick en dag till det. Å ANDRA sidan är det ju toppen när det INTE händer när man redan är superstressad och i ett kritiskt läge.

Barnen hade förstås fullt med läxor att ägna sig åt. Nytt år innebär ofelbart att något barn ska göra en tidslinje eller en berättelse om viktiga händelser i sitt liv, landet de kommer ifrån eller något liknande. Den här gången var det Johan som skulle göra en tidslinje. Det är mycket arbete, men som tur var tyckte han det var riktigt kul och han arbetade på som bara den.

Johan piffar det sista på sin fina presentation med lite klistermärken.

Lördag kväll tog vi med Heidi och Per till Royal Standard, den prisbelönta charmiga puben utanför byn. Vi lämnade alla våra barn hos deras barn eftersom det bestämts att Johan skulle sova där vilket han var överlycklig över och deras killar ville inte vara ensamma hemma, så våra tjejer var där medan vi vuxna var på puben. Det var första gången vi satt ned alla fyra vuxna tillsammans och det blev en lättsam och trevlig kväll. Vad avundsjuk jag är på den trevliga pubkultur för alla åldrar som de har här! Det kommer vi sakna när vi flyttar hem.

Kram allihop,
Ingrid

Trevligt besök som vi äntligen fick till!

Svenskar i England

Jag har en person som jag kallar min "bloggkompis" eftersom vi har kommit i kontakt med varandra via våra bloggar. Hon heter Melanie och jag tycker jättemycket om henne. Hon är rolig, hon är östgöte, hon är bra på att lyssna (ibland pratar jag så hon inte får en syl i vädret), hon har åsikter och hon är här i landet med man och tre barn sedan lika lång tid tillbaka som undertecknad.

Vi försöker mer eller mindre aktivt att få till lite träffar live ibland, inte bara kommunikation via bloggarna, men det är inte så lätt. Tillsammans har vi sex barn som alla kräver sitt, vi bor en bit ifrån varandra och ibland har vi gäster från Sverige. När höstterminen dragit igång kom vi i alla fall till skott och fick till en träff med hela familjerna. Otroligt kul!

Den tredje söndagen i september kom Melanie med (vid den tiden) blivande maken Johan (de har sedan gift sig i år på Alla hjärtans dag) och barnen Leon, Ina och Oliver. Det är alltid en intressant blandning av nervöst och spännande när man ska träffa en ny familj första gången. Bara för att Melanie och jag har haft trevligt ihop behöver det ju inte vara så att hela våra familjer tycker det är kul att hänga, men naturligtvis gick det hur bra som helst. Deras barn är lite yngre än våra, men den äldste killen är mellan Malin och Johan.

Vi åt och pratade och på ett eller annat sätt måste barnen ha klarat sig bra tillsammans för vi såg inte mycket av dem. Om jag minns rätt hann de med en tur till lekparken mellan varven och vi hade tur med vädret som var soligt och fint.

När tiden springer iväg fort är det ju så sant att man har roligt, annars skulle det inte vara så. Dessa barn går i en engelsk skola, vilket fungerar väldigt bra och jag tycker det är så kul att höra om deras erfarenheter av sin flytt till England eftersom vi kan dra så många paralleller, men även se tydliga skillnader. De kommer såklart mycket bättre in i det engelska livet med tanke på att deras barn direkt får engelska kamrater, medan vi lever i den ibland lite skyddade och avgränsade internationella bubblan där man aldrig vet hur länge de man umgås med kommer att stanna.

Vi tog varsin bild av våra familjer enligt ovan och jag tror Melanies blev bättre, men den här får duga :) . Jag gillar ordspråket "Främlingar är vänner du ännu inte känner", tycker det är fint och något vi verkligen fått bevis för under våra år utomlands.

Melanie, här kom inlägget jag slår vad om att du aldrig trodde skulle komma, ha ha.

TYVÄRR missade jag Tigermamma-dokumentären! Tror inte de döttrarna har haft det lätt! När våra barn avundas de asiatiska barnens resultat tror jag inte de har en susning om vilket jobb som ligger bakom!  

Har ni det trevligt med besöken?

Britt, tack för sång idag! Bra att du skrev till Malin, hon blir så glad! Bilden överst i bloggen nu är från Skottland.

Karin, absolut jag fick mailet! Har bara inte hunnit svara, för jag tänkte väl att jag skulle skriva mer än två rader och denna veckan har varit så körig :) . Återkommer! Tack för grattishälsning! Kram.

Anonym, ha ha då förstår jag och det stämmer ju PRECIS! Jag läste att du BODDE i en mångkulturell stad, men nu när jag ser att du JOBBAR där ;) . Ja ja, stor kram!

Dags att sova efter en underbar födelsedag!

Ingrid

Finaste huset till salu

Våra vänner i Boston som vi hälsade på i somras ska flytta söderut (inom landet). Alltså är deras fantastiska hus till salu. ÅHHHHH vad jag önskar att vi skulle flytta till Boston! Jag skulle slå till inom 30 sekunder. Det är ett av mina absoluta favorithus.

Kolla vilken fin film de gjort inför försäljningen:

http://www.youtube.com/watch?v=DRgEVmpYgls&feature=youtube_gdata_player

Sådana filmer vill vi se för hus vi vill köpa i Sverige också!

Jag har precis varit iväg och tränat och sitter nu och väntar på den obligatoriska träningsvärken som ofelbart alltid inträffar efter dessa pass... Fast det är inte läge att sitta så länge eftersom jag snart måste köra till skolan.

Glada hälsningar,
Ingrid

Kärleksförklaring till Tor, bilar, pool och livet

Ibland bara bubblar det ur barnen något som man önskar att man hade haft inspelat för all framtid. Idag sa Johan något som var så underbart att jag måste berätta det för er och jag vet såklart att speciellt en person kommer att bli väldigt glad.

Det står ofta väldig fina bilar här och var i byn och idag när vi körde förbi det hemliga hotellet (mer om det vid annat tillfälle) stod det en väldigt elegant svart bil utanför. Jag hann inte se vad det var för märke, men det var inte Rolls Royce, Jaguar eller Rover. Jag var på väg med Johan till hans kompis Frederik (den danske som flyttar efter denna vecka) och när jag ser den här bilen säger jag "åh titta vilken fin bil!".

Då säger Johan:

"Åh mamma, när jag ser alla fina bilar här tänker jag alltid på när jag inte fick åka häst och vagn med Malin och Emilia och istället fick åka med Tors fina bil som han hade byggt själv."

"Mmm, det var verkligen snällt av Tor", säger jag. "Men Tor kan väl vara sträng om det behövs", fortsätter jag med tanke på att vi precis innan vi såg bilen pratat om stränga lärare och "nannies".

"Neeeej, jag har faktiskt aldrig sett honom arg, mer än på deras hund såklart!", svarar Johan.

Han fortsätter: "Alltså Tor har massor bilar, och så har han pool mamma och så har han byggt MASSOR av flygplan. Han är precis som jag vill va!"

Tor är en av våra grannar på gatan där vi bodde i Sverige. Ni vet att jag skrivit om goda grannar förut och när ni ser vad Johan säger förstår ni att precis vartenda ord är sant :) !

Tor, jag ÖNSKAR verkligen att du hade hört när Johan själv sa detta. Han lät så otroligt glad och lycklig. Jag trodde inte att han själv spontant skulle nämna den här turen till skolan för så länge sedan när han faktiskt inte var så gammal, men vissa saker glömmer man aldrig. Visst blir man alldeles varm i hjärtat?!

Boktokig, vad roligt att du gillade vår skolfilm! Mmm, jag är SÅ glad för skolan! Tänk vad häftigt om du hade jobbat där :) !
Jag hoppas också att jag är så pigg som drottningen i den åldern, men inte att jag behöver jobba så mycket som hon faktiskt fortfarande gör! Man kan se henne bara som en symbol, men hon har gjort mycket "på riktigt" också och inte minst hennes resa till Irland nyligen måste ha varit speciell med tanke på dessa länders tuffa historia, skönt att få knyta ihop den säcken.
Jag vet inte vad för firande som görs med tanke på Dickens, men jag är SÄKER på att det görs saker. Museumet har speciella event med hänsyn till jubileumet, men jag tror det görs mer storslagna saker på fler håll. Har tyvärr inte någon vidare koll på det... De hade uppmärksammat det i skolan på High School sa Linnéa.

Happy Valentin's day!
Kärlek till alla!
Ingrid

Faddersystem

Vi har ett faddersystem på skolan. När en ny familj kommer ska de (om de vill såklart) få kontakt med någon annan förälder på skolan, men även barnen ska kunna få en "email buddy". Någon att maila/chatta med innan de kommer, så att de kan ställa frågor och känna att de har en kontakt innan den stora dagen då de börjar på riktigt.

Då vi flyttade hit fungerade detta väldigt dåligt, men i år har det fungerat riktigt bra! En mamma är välkomstansvarig och hon har varit i kontakt med VARENDA ny familj på väg in till skolan och följt upp dem på behövliga sätt.

Jag erbjöd mig innan sommaren att vara kontaktperson om det behövdes och då framför allt för svenska och danska familjer. Det känns naturligt och vi är få familjer från dessa länder, så jag insåg att jag skulle kunna vara till nytta. Det finns en annan dansk familj som har barn på High School, så det behövde inte vara jag som ryckte ut för alla. Norska familjer har vi gott om, så där kände jag inte alls att jag behövdes.

Våra tjejer erbjöd sig också att vara "buddysar", men de blev aldrig kontaktade. Det blev däremot jag. Mitt förslag var att Deb (som är välkomstansvarig) skulle fråga alla nya familjer som ville ha en kontakt huruvida de ville ha en familj som var från samma land eller som bodde i närheten av där de skulle bo eller som hade barn i samma ålder som deras. Jag tycker nämligen att det är tre helt olika behov som man känner att man behöver hjälp med när man är ny. Ibland är det t ex viktigast att få kontakt med någon som bor i närheten, så man kan fråga om praktiska saker och det spelar inte så stor roll ifall man är av samma nationalitet eller ej.

I slutet på sommarlovet fick jag två familjer att kontakta. Den ena var en engelsk mamma med två söner, varav den ena med svensk pappa (som mamman skiljt sig ifrån). De flyttade hit från Sverige. Det gick enkelt. Denna mamma behövde ju egentligen ingen hjälp rörande hur det var att praktiskt bo i England, hon behövde mest få en inkörsport till skolan. Vi mailade lite i början och rätt snabbt var de självgående. Äldsta sonen går i Linnéas klass och är väldigt trevlig.

Den andra familjen jag fick kontakta var en dansk familj som skulle bo i vår by och hade två söner i samma ålder som Malin och Johan. Jag blev direkt överlycklig och hoppfull rörande den yngre killen, eftersom vi saknat en jämnårig kompis till Johan som bor nära. Vi höll tummarna för att personkemin mellan grabbarna skulle falla väl ut OCH det gjorde den, till 100 %. Faktiskt inte bara mellan killarna utan även mammorna.... :)

Denna danska familj kom hit efter två år i Budapest. Jag såg fram emot att kunna underhålla min danska, men det har inte behövts egentligen eftersom de har sommarhus i Sverige och pappan har arbetat flera år i Stockholm, men jag envisas med att FÖRSÖKA prata danska med dem och det går tydligen sådär eftersom mamman Heidi tycker jag pratar mest svenska... Ja ja.

Jag har mycket att berätta och återkomma till när det gäller denna trevliga danska bekantskap som vi haft turen att göra, men det tråkigaste är att de faktiskt flyttar hem till Danmark efter denna vecka. Det var inte planen, men är en bra lösning för dem. Vi tycker dock det är väldigt, väldigt tråkigt och kommer sakna dem mycket under vår resterande tid här.

"Faddrandet" är som mest intensivt under början av höstterminen, men här kommer familjer året runt. Just nu är jag fadder för en belgisk familj som flyttat till vår by. De har också två söner, som verkar ha kommit väl in i skolan nu efter ett par veckor. Hos dem är det mamman som jobbar och pappan som är hemma, så jag har försökt hjälpa till med att få honom i kontakt med andra hemmapappor. Känner att det nog är dags att göra en uppföljning på det under kommande vecka.

Vi hade ett faddersystem på vår förskola i Sverige också. Det är ett väldigt bra och trevligt sätt att hjälpa nya familjer in i skolmiljön, men det kräver en hängiven och systematisk person som vi haft i Deb här i år. Jag är jätteglad att få haft möjligheten att jobba med henne i flera sammanhang.

Ingrid

Dalbyvecka med mycket tennis

Sista veckan i Sverige i somras tillbringade vi i Dalby. Alla hade sett fram emot det väldigt mycket, men för barnen var ändå väntan svårast. Hela året i England såg de fram emot att få komma hem och träffa sina vänner, men så skulle vi bara först, åka på semester och sedan träffa familjer och därefter åka på golfkurs osv osv. Orsaken till att det blev så var kopplat till att Linnéa och Johan VERKLIGEN ville gå på tennisskola i S Sandby. Jag förstår dem. Det är en fantastisk tennisklubb med mycket duktiga tränare. Tennisskolan låg i slutet på sommaren och därför kom vi inte ordentligt till Dalby förrän då.

Upplägget på tennisskolan är att man kan välja att spela en eller två veckor, 1-4 timmar per dag. Vi kunde bara den ena veckan, så den var given, sedan fick de själva välja hur mycket de ville spela (Linnéa valde 3 tim & Johan 2 tim).

Eftersom vi sålt vårt hus, tänkte vi göra som vi gjort någon gång tidigare, hyra några vänners hus om de ändå var iväg på semester. Det var dock ingen som var på semester så att det passade oss riktig, men istället erbjöd våra vänner Karin & Thomas, oss generöst att bo hos dem. Det är nämligen omöjligt att bo i Malmö och köra till Sandby varje dag för fem lektioner tennis. Det räcker bra att lyckas med det konststycket från Dalby...

SÅ efter Malins kalas, flög Rikard måndag morgon till England för att jobba, medan jag och tjejerna packade (igen) och lämnade farmor och farfar för en knapp veckas flytt till Dalby. Själv fick jag eget gästrum, Johan sov förstås med kompisen Alfred, medan Linnéa och Malin (när hon var där) sov i deras Johans rum (han var på fjällvandring hela veckan).

Vi åkte direkt till första tennislektionen eftersom den började kl 9.  Om barnen ska gå på tennis fem timmar per dag och de har tre grupper igång parallellt per timme, så kan man tycka att våra barn av rena rama slumpen skulle ha åtminstone en timmes träning samtidigt, men ICKE.

Så här fördelade sig barnens lektioner:

9-10 Linnéa
10-11 Johan
12.30-13.30 Linnéa
13.30-14.30 Johan
14.30-15.30 Linnéa

Mellan Dalby och Sandby är det ca 10 min med bil. Någon gång fick Linnéa stanna och vänta till Johan var klar, men då skulle i så fall han vänta först under hennes lektion för att det skulle bli någon avlastning i körandet... Dessutom behövde barnen komma hem och äta emellanåt, samt få chansen att träffa sina kompisar. ALLTSÅ körde jag i princip sju gånger om dagen till och från Sandby! Snacka om CURLINGMAMMA!

Tyvärr var det en dålig vecka vädermässigt och FLERA träningar fick ställas in p g a regn. Barnen svampade banorna för att de skulle torka upp fortare HUR många gånger som helst. Urtrist för alla inblandade. Så egentligen försvann minst 25% av alla träningar, förmodligen nästan 1/3.

De träningar som blev av var vi i alla fall väldigt nöjda med som vanligt. Alla Néas grupper var bra. Det är olika barn med i varje grupp och du har lite olika tränare. Johans ena grupp var sådär, men efter snack med tränaren bytte de grupp direkt, så de är verkligen prestigelösa och vill att det ska bli bra.

Malin som inte skulle spela tennis hade bestämt träff med kompisarna Molly och Emilia. Direkt efter avlämning på tennis måndag morgon körde jag Malin till Molly och där sov hon sedan två nätter. De har SÅ mysigt ihop dessa båda tjejer. Deras personligheter passar bra ihop. Mollys familj har köpt vårt gamla hus, så det var både kul och konstigt för Malin att bo där.

När tennisens första dag var över och vi hade landat hos Karin och Thomas blev det en underbar kväll! Vi har alltid trevligt när vi ses och det är kul att bli uppdaterad om vad som sker hemma i Dalby. Att de dessutom båda är väldigt intresserade av mat och därmed utsökta kockar, borgar för att man ALLTID får en god middag i deras sällskap.

När Johan inte spelade tennis och jag körde runt på Linnéa, hade han tur att kunna följa med Alfred till Dalby-badet. Det är också en sådan där typisk grej som barnen verkligen längtar efter när de kommer hem på sommaren, att gå på Dalbybadet. Nu börjar tjejernas kompisar ha "växt ifrån" det och går till andra ställen och badar, t ex Stenbrottet och det tar en stund innan våra barn ställer om sina hjärnor och hänger på dit istället.

Något vi också fick gjort mellan träningarna, hur vi nu lyckades med det, var att åka till tennisbutiker i Malmö och Lund. Både L & J behövde nya tennisskor. Johan har haft Babolat innan och de är så snygga, därför var det toppen att vi hittade ett par nya sådana till bra pris. Kul var också att hitta ett för oss nytt tennisklädmärke Pearl Tennis. Det är SVENSKT! Fina och bra grejer, så L fick köpa på sig en del till sin hösttennisresa.

Så fort Alfred, lillebror Edvin & Johan hade en chans så byggde de Lego, de hade hela golvet på övervåningen fullt med Lego. Vilket paradis!

Johans stolta legobygge

På onsdagen hämtade jag Malin hos Molly och körde henne till Malmö Arena. Där träffade vi Amy och hennes barn härifrån England. De har sommarhus i Skanör och hade planerat en dag på Tivoli i Köpenhamn och bjöd med Malin som födelsedagspresent. VÄLDIGT snällt! De hade jätteroligt! Både Linnéa och Malin har varsin kompis i England som har svenska pappor och sommarhus i Sverige. Det känns kul att de på det sättet kommer att kunna hålla kontakten även den dag vi flyttar hem.

Tisdag kväll var vårt värdpar borta och onsdag kväll var vi bjudna på kalas hos våra underbara tidigare grannar, familjen G. Deras son Alexander fyllde år och det var väldigt mysigt att vi kunde får vara med och fira. Med några färgglada tröjor som present gav vi oss dit till det mest gästfria hem vi känner till. Dörren är alltid öppen för alla! De bryr sig inte det minsta om ifall det är städat, om de har annat på gång eller om det finns något att bjuda på. Kaffet och en stol är alltid redo! Jag vet att alla på hela gatan instämmer om att det går inte att hitta finare grannar i HELA världen.

Det var huset fullt med folk och massor av gott att äta. För oss var det underbart att få sitta och prata med gamla vänner, även om jag mitt i var tvungen att köra till Malmö och hämta Malin.

Grannen Astrid i vitt, Alexander som fyller år & mamma Elin.

Samtidigt som vi njöt av att vara på hemmaplan var Rikard i England. Det var den veckan det totalt spårade ur här, när det var upplopp på gatorna mest överallt. Det var riktigt ruggigt och ni som läste om hur rädd Malin var i Chicago och Philadelphia, kan förstå att hon absolut INTE ville följa med tillbaka till England efter sommarlovet när hon hörde detta. Hon blev dock lugnare då vi sa att i den by där vi bor hade det inte hänt någonting samt att det var insatt MASSOR av poliser och premiärministern hade gått ut och tydligt markerat HÅRDA straff för ALLA inblandade. Då vi åkte tillbaka till England en vecka efter att kravallerna börjat, var det åter kontroll och ordning på gatorna i England och jag måste säga att jag var imponerad över med vilken handlingskraft och effektivitet den här krisen hanterades.

På torsdagen hade f d grannarna Astrid och Tor bjudit över oss på fika. När Malin och jag kom dit doftade hela huset av nybakade kanelbullar! Så goda! Malin åt flera stycken :) . Det var jättetrevligt att få en lite pratstund i lugn och ro. Någorlunda lugnt i alla fall, mellan tenniskörningarna. Linnéa träffade Neami och senare på kvällen Katja.

På Dalbybadet var det kulturafton och eftersom Karin är lik mig så tillvida att hon tycker man ska uppmuntra alla lokala initiativ, kände vi oss manade att gå dit. Trots regn... Barnen var måttligt roade, men vi gick dit med Alfred, Edvin, Malin och Johan. Några av Malins kompisar hade sagt att de skulle komma, men faktum var att ingen dök upp och vi var en mycket mager men tapper skara som stod och lyssnade på de band som med all sin energi försökte göra det bästa av situationen. Jag tror vi såg tre band, de var ok men de hade mycket emot sig. Ja, vad ska jag säga, bättre lycka nästa gång!

Här ser ni hela den tappra publiken...

Här ser man hur Karin klappar för allt hon är värd, för att kompensera
för alla de som inte dök upp :) .

Mitt i konserten skickades det runt frågeformulär, där publiken skulle svara på vad de tyckte om initiativet till kulturkvällar i byn. Det blev nästan komiskt när folk skulle skriva i regnet med papper som vättes upp av vätan, bläck som flöt.... ja jösses. Bara nordbor är så tåliga och det verkar vara få av dem kvar...

På kvällen kom R tillbaka från London och hälsade på oss en stund. Kul för honom också att få träffa våra vänner, men han sov inte där utan hos sina föräldrar.

På fredagen var vädret ok, så efter några dagar med många inställda tennislektioner flöt det på igen. Malin träffade Emilia och jag snackade en stund med hennes mamma Helen. Alltid kul att se våra tjejer tillsammans eftersom de följts åt sedan de var 1 år och kul att blir uppdaterad på vad som händer i byn och bland de andra jämnåriga barnen som Malin förr gick i skolan med.

Jag kom på att barnen verkligen behövde klippas och insåg hur dyrt det skulle bli i England, så jag hade försökt få en tid hos någon frisör i byn, men icke. Antingen hade de sommarstängt eller var de fullbokade. Grannen Elin ryckte ut och tipsade om deras frisör. Hon ringde och berättade om sin desperata vän som behövde klippa sina barn typ NU och fick tider samma dag. Elin bokade in Alexander också när hon ändå höll på.

Supertrevliga och duktiga frisörer i Staffanstorp! Alla tre barnen blev jättenöjda och total förvirring uppstod då de skulle ta betalt och inte kunde förstå att Linnéa var äldre än Malin... :)

Johan och Alex nyfriserade och SÅ snygga!
Även Johan har spraymönster i håret, men det syns inte här :) .

Rikard var i Jönköping och jobbade på fredagen. Han kom hem lagom till att tennis, hårklippning och bilpackning var klar. Då satte vi direkt kurs mot våra vänner i Furulund som bjudit oss på middag denna vår sista sommarkväll i Sverige.

Framme hos Gunilla, Sven och grabbarna fick vi en underbar kväll. Som vanligt fantastiskt god mat, många glada skratt och barn som gillar att umgås. Kort sagt, precis så trevligt som man bara har med riktigt goda vänner. Vi ville nästan aldrig gå hem, bara hålla fast vid det sista av svensk sommar.

Till slut fanns det dock ingen återvändo. Hem till farmor och farfar för en sista natt och den utmanande packningen av SÅ mycket mer än vad som egentligen går in i en bil, MEN jag är envis och Rikard är bra på att packa, så vi fyllde bilen till varenda liten kvadratcentimeter.

Lördag morgon åt vi frukost och satte sedan igång den långa färden hem. Hade bestämt oss för att bila hela vägen och pröva tunneln till England. Efter ett sorgligt farväl till vårt extra sommarhem och med full bensintank bar det sedan iväg. Ut ur Sverige gick bra, Danmark likaså (alltid fint att glida fram där och minnas gamla tider), halvvägs genom Tyskland tog det dock stopp! Köer och långsam trafik, så vi tappade ett par timmar. Därefter gick Holland, Belgien och Frankrike bra. Ganska trötta kom vi till den där tunneln vi ville åka hem med, men icke. Den var fullbokad. Vi körde till båtarna och där fanns plats men det var ett par timmars väntan. Klockan var redan närmare 2 på natten, men vad gör man. Bara att ställa bilen i en kö. Sedan hade vi sådan tur att färjan före inte hade åkt och plötsligt vinkade de på oss, så det var ju bra. Båten var anpassad för nattkörningar med stora liggsoffor överallt, men tyvärr var alla dessa fulla. Vi satt i en bred fönsterkarm. Barnen halvsov lutande mot oss, Johan sov som vanligt bäst, han är liten och kan lättare hitta en bekväm ställning.

I England sov alla barn i bilen och jag med en stund. Vi tog oss hem och kl 4.30 klev vi underbart glada in i vårt hus och däckade DIREKT. 17,5 tim resa tar ut sin rätt...

Sommarlovet utomlands var över. Jag och barnen hade varit borta i drygt sju veckor. Under den tiden hade vi gjort nedslag i 8 länder och 9 (tror jag) USA-stater. Vi hade bytt sovrum mer än 20 gånger, så jag var duktigt trött på resväskor och ompackningar, men VILKEN sommar vi hade. HELT fantastisk!

TACK snälla snälla Karin, Thomas och killar, för att vi fick komma och bo hos er hela veckan!!!

TACK Dalby för att du alltid visar din bästa sida när vi dyker upp!

TACK alla som öppnar sina hem och famnar för oss när vi kommer till Sverige och påminner oss att vi kommer från ett av de finaste länderna i HELA världen. KRAM på er!

Ingrid

Skåne, Motala och Småland

Efter vår fina tur till Ven, var Rikard tvungen att åka till England och jobba igen. Merparten av hans semesterdagar gick åt i USA. Rikards föräldrar skulle åka på semester och därmed hade jag och barnen en vecka på egen hand i Sverige. Vi gladde oss åt att träffa flera olika vänner.

Söndag åkte Rikard till England medan jag och barnen begav oss till Åhus för att träffa kusinerna. Då vi kom dit var bara morbror Göran och kusin Gustav hemma, så vi tog en tur till hamnen där glassbåten ligger och köpte glass och njöt i solen.

Néa, Malin, Johan & kusin Gustav i Åhus hamn

Knappt hade vi fått i oss glassen så ringde mina föräldrar och sa att de anlänt. Vi körde tillbaka till kusinernas hus och strax därefter kom moster och tjejkusinerna också. Barnen lekte och vi firade min svåger som fyllt år. Med både kaniner och marsvin i huset, var tjejerna rätt upptagna. Killarna började spela landhockey och morfar var inte sen att hänga på.

Gustav fintar snabbt mellan morfars ben...

När kvällen kom stannade Linnéa kvar hos kusin Erica, medan mormor och morfar tog med sig Malin och Johan till Motala. De hade båda önskat att få åka dit själva, men det var ok att åka tillsammans utan föräldrar :) . Själv körde jag hem till svärföräldrarna igen och vi fick en kort stund att prata bara vi vuxna innan sängdags. Jättemysigt!

Måndag åkte svärföräldrarna på semester en vecka och jag begav mig till det hyrda förråd vi har för saker som inte tagits med till England. Vi hyr två förråd och de kostar MÅNGA tusenlappar per månad. Sura pengar. Jag röjde fram en del saker vi ville ha med till England, lite som skulle slängas och en del som skulle gås igenom. När detta var packat i bilen åkte jag till en gräsplätt längs med havet i Malmö. Där satte jag mig och gick igenom förrådspapper och annat. Riktigt skönt faktiskt att i lugn och ro få sortera gammalt "skräp". Fram mot kvällen åkte jag hem vill min vän Karin som jag gärna ville hinna träffa under lovet. Hon hade erbjudit mig att bo hos dem ett par dagar, så kunde vi umgås på kvällarna och var för sig göra annat på dagarna. Toppenlösning!

Hos Karin fick jag eget rum då deras äldsta dotter precis gett sig iväg på ett utbytesstudentår på andra sidan jordklotet. Själva hade de samma dag kommit hem från sin Frankrikeresa, så det var verkligen snällt att jag fick komma. Vi åt jättegod kyckling och pratade, pratade, pratade.  Nästa dag skulle Karin på kusinträff och jag hade ännu en dag med förrådsrensning. På kvällen fixade jag mat till de kom hem och så fick vi pratat lite till. Sanningen är att under de där dagarna dök det också upp ett jobb för mig, så förrådsrensningen gick inte FULLT så bra som tänkt. Jag la istället rätt mycket tid på att uppdatera CV och skriva presentationsbrev för mig själv. I slutänden gick det inte att få ihop med ett boende i utlandet, men det var verkligen kul att ha blivit kontaktad och få frågan.

Medan jag levde livet i Malmö njöt Linnéa med Erica. De är tighta vänner och kan verkligen dröna omkring utan att göra något särskilt, hur länge som helst.

I Motala var det fullt ös som vanligt. Jag tror uppdelningen blev helt naturlig. Malin la beslag på mormor och Johan på morfar. De spelade minigolf, åkte på Skänninge marknad (jag blev avundsjuk och nostalgisk), var ute med båten, spelade kort och massa annat.

Alla var väldigt nöjda på sitt håll, jag tror t o m Rikard tyckte det var riktigt lugnt och skönt i England :) .

Efter några dagar var nästa plan att barnen och jag skulle ta oss till mina föräldrars hus i Småland. Dit skulle också min kompis Anna och hennes tre barn ta sig. Vi tyckte vi hade tänkt ut resorna så bra! Annas killar skulle till morfar och Bodil i Skåne innan, så jag skulle hämta dem där och ta med dem till Småland och Anna som bor i Motala skulle ta med Malin och Johan därifrån. Genialiskt! Ända till Annas son Martin blev sjuk och fick akut opereras och så kunde han och Axel inte åka till Skåne. Anna kunde inte ta fem barn med sig i bilen. Alltså bokade vi tågbiljetter till Malin och Johan istället. Johan tyckte det var SÅ spännande att åka tåg själv med Malin, men hon var lite nervös. Hon har åkt  tåg själv innan med Linnéa och de skulle inte byta någonstans. Dagen innan de skulle åka med tåget var den dagen då en flicka som åkte tåg blev avslängd av en konduktör och en kvinna tog hand om flickan hela natten innan hon kom till rätta. Minns ni?? DETTA hörde Malin och sedan sov hon inte på hela natten. På morgonen ringde min mamma mig och talade om att barnen inte skulle ta tåget utan att de skulle köra dem till Småland istället. Malin var orolig och de hade redan bestämt sig. Malin sa förstås att det var ok att ta tåget, men mormor visste bättre. Johan blev sur på Malin för att han inte fick åka tåg. Vilken cirkus :) . Anna kom sedan på att Malin kunde ju tagit tåget med Axel, så hade det säkert gått utan problem, vilket hon hade rätt i. Vi tänkte nog inte riktigt smart där.

Till Småland kom dock alla till slut efter att jag sagt hej till Karin med familj och hämtat Linnéa hos Erica. Mormor och morfar var inte nere en timme ens. Därefter hade vi några sköna dagar i den småländska skogen. Fridfullt med barn som älskar att "hänga" tillsammans. Vi hade ordnat middag för varsin kväll och båda köpt mat till allt däremellan, vilket gjorde att vi hade mycket att äta och allt gick väldigt enkelt. Anna och jag har känt varandra länge och rest ihop vid flera tillfällen, så det brukar flyta på rätt bra.

Linnéa har fotoat Axel, Malin, Martin, Nora och Johan framför Smålandshuset.

Annas familj golfar också och förra året gick vi kurs tillsammans. Sedan dess har de spelat betydligt mer än oss och Axen har blivit helt FANTASTISKT duktig, det är som om han spelat i åratal. Nu när alla utom Nora var redo för riktiga banor, så skulle vi naturligtvis ta chansen. Malin hade dock ont i sina handleder sedan hon spelat med farmor och farfar och då drämt klubban i marken vid ett slag, så hon var inte så sugen på det. Dessutom hade vi Nora, som inte alltid vill vara caddie. Alltså bestämde vi att de tjejerna skulle stanna hemma medan vi andra gav oss iväg. Bra beslut, de hade jättemysigt tillsammans på tu man hand :) .

Med två äldre bröder, kanske det är kul med en
stor tjej som tycker om att göra sådana här
saker med dig...

Vi andra begav oss till Mohedas golfbana där de var SÅ trevliga. Eftersom vi var tvungna att ha en fadder med i varje grupp och de enda som var kvalificerade för det var Anna och Axel, så föll sig indelningen ganska naturlig, med en mamma i varje grupp och syskonen så splittrade som möjligt. Anna är bäst på att spela så hon tog de minsta, Martin och Johan. Jag gick med proffsen, Axel och Linnéa. Banan var väldigt enkel, mycket platt (vi var vana vid fjällen :) ) och lite vatten. Däremot en hel massa bunkrar. Axel spelade jättebra och det gjorde Linnéa också som fick ihop 13 poäng (behöver 18 för att komma upp på nästa nivå) och det här var hennes andra runda på riktig bana. Själv fick jag väl ihop typ 4 p... Inget stämde för mig. Johan tyckte det var så kul att gå med Martin och båda höll humöret uppe, även om Johan inte alls är så duktig än.

Anna är en hurtbulle och tidigt varje morgon hela sommarlovet gick hon LÅNGA, VÄLDIGT raska promenader. I Småland följde jag med henne. Vi stack innan alla barn vaknat och det var jätteskönt eftersom vi då även kunde prata utan att bli avbrutna.

Andra dagen var det några som absolut ville spela golf igen, medan andra var av totalt motsatt åsikt. Linnéa ville inte. Anna skulle inte eftersom Nora inte kunde vara på golfbanan och för mig gick det så dåligt dagen före att jag inte var ett dugg sugen på att ge mig på det igen, så vi körde killarna och Malin till golfbanan. Betalade greenfee och skickade iväg dem.

Vi andra fyra gav oss iväg till Huseby Bruk som ligger ett par mil söder om Växjö. Det är stort, fint och berömt. Trots att jag har varit 100-tals gånger i området sedan barnsben, så har jag faktiskt aldrig varit där, men det var väl värt ett besök. Vi hann bara se en bråkdel av allt som fanns att se och göra. Där fanns många gamla hus med hantverk, några sådana besökte vi, samt att vi fikade och kollade på loppis, men slottet och museibitarna missade vi. På caféet fanns dock en utställning om de som bott på slottet och den var väldigt intressant. På den här kartan kan ni få en känsla av hur mycket det fanns att se, även om det inte finns förklaringar på vad numren betyder. Väl värt ett besök!



Vi hade ju dock våra golfare att hämta, så vi kunde inte stanna hur länge som helst. Vi åkte till golfbanan och satte oss på nionde hålet och väntade på dem. Redan på avstånd syntes det att Johan inte var på gott humör. Det syntes tydligt på stegen och mycket riktigt spelade han inte på hålet. När de kom fick vi veta att det inte gått bra för Johan (inte alls konstigt vi KAN ju inte spela än, men han har så svårt att acceptera att minst varannat slag BLIR dåligt), så han hade inte spelat sista hålen. För Malin hade det gått sådär, men hon kan hantera det. För Axel och framför allt Martin hade det dock gått riktigt bra och de ville väldigt gärna spela även de sista nio hålen. Det ville inga av mina barn, men det behövde ju inte hindra killarna. Anna gick för att betala ytterligare greenfee, men de var så jysta att de sa att det inte behövdes. Vi var verkligen imponerade över Mohedas generösa och trevliga personal båda dagarna vi var där!

Vi andra åkte hem till stugan och slappade lite samt förberedde mat. När vi hämtade killarna var de överlyckliga, för att det gått så bra och någon av dem sänkte sitt handikapp! På kvällen åkte vi till den lilla småländska sjön och badade i coca cola-vattnet, som barnen säger för att det är så brunt jmf med Vättern och havet i Skåne.

Sedan var det lördag och våra tre dagar tillsammans redan över. Städning i huset och därefter färd hemåt mot Malmö där farmor och farfar tog emot oss igen :) .

Även om det bara var några få dagar, så var det ett toppenbeslut att åka till Småland och umgås där, ingen är hemma hos sig själv och stressas av allt det vanliga utan man kommer ifrån, dessutom är det ungefär halva vägen mellan Motala och Malmö, så det var lätt för alla att ta sig dit. Det blev bra!

Ingrid

North Carolina

Vännernas hus i North Carolina.
Vår populära hyrbil i förgrunden.

Våra vänners hemvister i USA tog oss till flera ställen som vi aldrig skulle kommit på att besöka annars och det är fantastiskt roligt att få möjligheten att se hur deras liv hemma är, eftersom vi bara känner dem från deras utlandsperioder. Vårt sista stopp var Durham i North Carolina.

Vi tog oss alltså lite inåt landet igen och om det varit varmt tidigare så nådde temperaturerna verkligen sin kulmen här! Det är samma breddgrad som norra Afrika, så det är klart att det var varmt... minst 40 grader varje dag.

Då vi anlände var det ett glatt återseende av Sarah och dotter Marguerite. Sarah var ju hos oss i England innan sommaren, men nu skulle vi får träffa hela familjen. Vi begav oss nästan direkt till deras lilla tempererade bad med en pool. Inget fancy men fyllde SÅ väl sitt behov. Efter en stund anlände pappa Chuck också direkt från jobbet och sedan blev det vilt vattenkrig och jag tror barnen bytte lag lite som det passade dem, det var nog till slut alla mot alla, förutom Sarah och jag som höll ihop hela tiden. :)

Så småningom gick vi mammor upp ur vattnet och satte oss och pratade. Barnen började hoppa från hopptornet. Det var nästan bara vi där, så vårt gäng kunde härja runt lite som de ville. Sista 10 min varje timme var vuxentid i poolen! Då fick alla barn hoppa upp och sätta sig längs poolkanten en stund. Intressant och rätt bra!

I juni då R och jag firade bröllopsdag fick jag en iPhone i present. I den lilla världen bland föräldrarna på skolan var jag nästan den enda som inte kunde kolla mina mail när vi satt i möten, så jag "behövde" verkligen en sådan (sanning med modifikation och det tog lite tid innan jag blev kompis med den). Största nöjet var nästan då jag hade fått den på morgonen innan barnen vaknat och satt telefonen på köksbordet och hörde Linnéa komma ned för trappan. "Lyssna nu!", viskade jag till Rikard och två sekunder senare hörde vi ett tjut och L störtade in i köket. "VEM har fått en iPhone????? MAMMA! Varför då?? DU behöver ju inte en sådan, du förstår ju inte ens hur den fungerar!!!" Ungefär så lät det och jag var väldigt nöjd med min telefon :) . NÅVÄL, det var bara en tillbakablick för att berätta att nu satte jag mig där jämte poolen och hade precis tagit på mig shortsen och kände hur i samma ögonblick som jag satte mig föll nya mobilen ur fickan i stenplattorna och är det något iPhonarna INTE är bra på så är det sina frontglas som spricker hur lätt som helst. Jag hade redan planerat att köpa ett skydd i USA, men hade inte hunnit göra det, så TYVÄRR fick den en liten spricka i ett hörn. L talade om att ALLA iPhonar ser ut så och en del är spruckna tvärsöver hur mycket som helst, men jag blev ändå ledsen.

Efter badet åkte vi hem och installerade oss lite. Flickorna fick bo i det inglasade rummet, medan vi andra fick ett eget gästrum. Sarah och jag åkte för att hämta take away food, i form av typisk mat för den här delen av USA. Som ni förstår älskade jag det initiativet! De kallar det för barbeque, men det är inte alls grillat i den form vi tänker oss. Så här såg vår middagsmat ut:

Önskar att jag kunde beskriva den här maten i detalj, men det kan jag inte. Det är i alla fall kyckling till höger. Bakom den det som ser ut som små korvar och som jag tror är Hushpuppies, vilket är friterade saker gjorda på majsmjöl, egg, mjöl, bakpulver, olja, salt och lite annat. Mycket gott! Det gula i burken är macaroni&cheese (amerikanernas nationalrätt förutom hamburgare och Malins favoritmat). Till höger om den det som jag tror är det viktigaste när vi pratar om typisk mat för området, nämligen på något sätt tillagat griskött som sedan skurits i fina strimlor och blandats lite med något. Väldigt gott! Sedan var det där gröna framför makaronerna också något speciellt, men det kommer jag inte ihåg. Grisköttet i den här formen är i alla fall det viktigaste! Verkligen kul att få pröva på allt för det var helt nytt för oss.

Här är en sida som väl beskriver den här typiska maten (men det var inte från det stället vi hämtade vår mat):

http://feistyfoodie.com/2011/10/03/bullocks-barbeque/

På kvällen blev det häng och prat. Barnen kollade lite på TV och jag slog in de sista paketen till Malin... När Sarah och jag handlade köpte vi en tårta till Malin också, nästa dag var nämligen hennes födelsedag!

13 juli. Malins födelsedag! HON har firat på många ställen :) . I Danmark, Schweiz, Finland, Sverige och nu USA. Så blir det när man fyller så mycket mitt i semestertider som man kan göra. Med Linnéa på juldagen tänkte vi att DET skulle vi inte göra om, så blev det istället MITT i sommaren. Vilka dåliga planerare vi är :) . Johan har vi prickat in lagom ofta på påsklovet, ha ha.

Malin blev glad för ALLA sina presenter!!

Moster Marits parfym hade fått följa med ända hit. :)

Överenskommelsen var att vi skulle fira henne lite grand, men vi kunde inte ta med alla presenter, utan sedan skulle vi fira på riktigt när vi kom hem. Det blev därför lite svårt att bestämma vad hon skulle få denna dag och vad vi skulle spara till vi kom hem. Vi hade köpt en del i USA, men allt fick hon inte denna dag.

Malin älskar choklad och alltså blev hon överförtjust i sin tårta. Hon åt mesta delen av den helt själv :) .

Vad vet vi då om North Carolina och Durham? Ja vi visste inte så mycket när vi kom dit och faktiskt inte så mycket mer efter vårt besök heller. Tror det märktes att vi var i slutet på resan och redan hade upplevt mycket. Det fanns inte några tydliga MÅSTEN, vilket gjorde att vi var friare att välja vad vi ville lägga tid på och därmed kan besluten samtidigt bli svårare. Sällskapet var trevligt i sig utan utflykter och dessutom var det så varmt att ett dagligt besök på badet var nödvändigt (i alla fall för barnen). Luftkonditionering inomhus hade förstås de här vännerna också, precis som de andra.

Något vi inte visste, som vi fick lära oss, var att området är känt för sina tobaksodlingar. På samma gata som våra vänner bodde fanns faktiskt ett berömt tobaksmuseum, Duke Homestead & Tobacco Museum, som jag gärna skulle besökt denna dag. Washington Duke hette han som var med och byggde upp det stora tobaksföretaget och museumet ligger där hans bostad låg. TYVÄRR tyckte Malin inte att det här lät som någon vidare spännande födelsedagsaktivitet och hon fick välja. Då blev det SHOPPING :) !

Vi gav oss iväg till ett stort fint köpcentra. Det var på väg dit och där som vi förstod att vi var i en mycket större ort, som dessutom nästan växt i hop med Raleigh, som också var rätt stort, än vad vi tidigare trott. Vid vännernas hus och närmiljö fick vi känslan att det var minsta byn, men jag blev misstänksam när det fanns sådana jätteköpcentra, för var fanns underlaget för dem? I Durham visade det sig bo ca 230 000 invånare och det är ju inte så lite precis. Vi körde också förbi det hus där familjen bott då Marguerite var liten. Kul!

Det var faktiskt lite utrymme för mer shopping, så det var inte så dumt tänkt av Malin i alla fall. Vi köpte en klänning på Abercrombie&Fitch, samt jeans och lite annat till M. Jag köpte ett skydd till min mobil. L köpte också en del kläder. Sedan åt vi lunch på en food court i köpcentrat. Det är så praktiskt att alla kan köpa mat de gillar och att man ändå sedan kan sitta ihop. Jag gillar det upplägget.

Sedan åkte R med barnen till badet, medan jag tvättade (jo det är faktiskt sådant man måste göra när man är iväg så länge), skrev lite hem och pratade med Sarah. Chuck arbetade.

Vi njöt i deras trädgård och på kvällen åt vi bl a färsk underbart god majs. Sarah "får" en låda färska matvaror levererad till jobbet varje vecka. Jag älskade att kolla igenom alla spännande saker hon fick i den. SÅ läckert!

Ljuvlig trädgård!

Underbara uteplatsen med bastun som Chuck precis byggt!! Coolt.

Så här såg det ut senare på kvällen när vi vuxna satt sent och förde några
av alla de fantastiskt spännande samtal vi hann med.

Så här VIT var majsen vi åt.
Såklart borde jag förstått för länge sedan att även majs finns i många varianter.
Inte minst sedan vi köpt popcorn till farfar i fem färger på majskornen :) .

Så finns det en majsätarbild som måste kommenteras extra mycket. Jag har ju läst Lemony Snickets underbart fantasirika böcker om syskonen Baudelaire, under våra många och långa bilresor. Vi har avverkat 9 av 13 delar. I den senaste var de på ett tivoli och tvingades klä ut sig till missfoster för att vara med i missfosterföreställningen. Jag VET att det här låter både absurt och osmakligt, men i sitt sammanhang lovar jag att det inte är så illa som ni tror. I alla fall så låtsas de båda äldsta barnen att de är typ en siamesisk tvilling och i föreställningen äter de majs vilket inte är så enkelt när var sin hand från två personer ska samarbeta....

Här prövar Johan och Rikard att äta majs som Violet och Klaus:

Några av Malins presenter att speciellt nämna, ett läppglans med marängsviss-"smak" som vi fick säga till Malin att inte ÄTA :) . Jepp, hon gillade det skarpt.

The Care & Keeping of You Collection. En OTROLIGT populär bok att köpa bland ALLA amerikanska föräldrar till sina döttrar är "The Body Book for Girls". Visst är den amerikansk, men jag tycker ändå den är superbra gjord. Den handlar om allt en tjej behöver veta som är på väg in i puberteten. Nu är vår Malin rätt mogen och har bra koll ändå, men i den här som jag köpte ingick tre andra böcker också nämligen en "journal" till den ovan nämnda boken samt boken "The Feelings book" och en journal till den. Malin ÄLSKAR fylla i böcker och de här journalerna handlade om att fylla i MASSOR av saker om dig själv, så som "när är du glad eller rädd eller arg", "ringa in de egenskaper som beskriver dig", mm mm. Malin satt med dessa böcker så fort hon hade en ledig stund :) !



På tal om "fylla i", så hade Malin, Olivia och Alex P ägnat sig åt en annan sorts fylleri-övning så fort de kunde när de var tillsammans, nämligen de berömda amerikanska Mad Libs historierna. Du köper en bok och de finns i allmänna varianter, för olika åldrar eller på ett tema. De har tydligen funnits hur länge som helst. I Sverige gör vi motsvarande ibland, men mer på egen hand. Det är en text med massor av ord som fattas. Under raden där ordet ska stå, står om du ska fylla i ett verb, substantiv, adjektiv eller annat. En skriver och säger till de andra att säga ett verb t ex och så fyller man i ord på alla tomma platser, sedan läser man upp hela berättelsen som då förmodligen blir väldigt kul. 

Eftersom Erica visste att Malin tyckt att detta var så kul, så köpte hon en Mad Libs bok i present till Malin från Alex P. Såklart blev det jättepoppis och M hade inte ens väntat sig en present från dem!

Sedan fick hon ett spel och en del andra grejer.

Ny dag i NC och den sista riktiga dagen på vår USA-resa (ni ser det finns ett slut även på mina inlägg om USA!!!). Vi började med att besöka vännernas skolor, först Marguerites högstadieskola. Den var stor och ganska sliten, men verkade fungera ypperligt. Jättekul att vi nu kan se framför oss var hon är på dagarna! Därefter åkte vi till Sarahs arbetsplats som är en gymnasieskola av speciellt slag, faktiskt särskilt omnämnd på Wikipedias sida om Durham...

Durham är inte en rik, högstatus stad, men är rankad som ett av de bättre områdena i hela USA för bra skolor! Sarah arbetar på en High School som heter North Carolina School for Science and Mathematics. Det är en internatskola som drivs av staten NC och här får elever med särskild talang inom naturvetenskap och matematik gå. Upptagningsområdet är hela staten och skolan kostar inget. Många elever kommer från mycket fattiga och enkla förhållanden och det här är verkligen en fantastisk chans och ett privilegium för många av dem. Flera av dem går sedan vidare på stipendium till de bästa universiteten i USA (förmodligen till flera Ivy League ställen, som jag skrivit om tidigare :) ).  Sarah undervisar i historia och hon är SÅ kunnig inom ämnet, det är en fröjd att lyssna på henne och jag är övertygad om att hon är en lysande och mycket inspirerande lärare!

Det var väldigt kul att få göra ett besök på denna skola med fin utrustning för många av deras specialområden. Däremot tyckte jag att deras internatrum som de delar tre och tre var synnerligen påvra. Var sin övervåningssäng som stod tätt intill varandra och under den var sitt skrivbord. Jag tyckte att det såg ganska trist och slitet ut, men gissar att det blir annorlunda när eleverna får in sina privata tillhörigheter.

Framför Sarahs High School

Jättefina nya byggnader på området!

Sarahs kontor

Efter skolbesöken gav vi oss iväg till North Carolina Museum of Life and Science. Ett jättefint museum med MÅNGA olika delar. Vi började inomhus, där man kunde pröva på att göra flera olika experiment, mycket interaktivt.

Här ryker torrisen! Alltså torr-isen, inte någon tråkmåns :) !

Det här var HUR roligt som helst!
Skivan i mitten snurrade för fullt och så ställde man cylindrarna på högkant och
skulle få dem att stå kvar så länge som möjligt. Kom de fel drog de iväg med
blixtens hastighet av snurrskivan, men ofta kunde man få dem att stå länge.
Otroligt beroendeframkallande!

Det här var också superkul! Johan blev helt fast!
Genom att luta på och snurra på "skärmen" så zoomade man in till exempel
på den plats där man själv bor. Häftigt!
Som Google maps, men maffigare. 

Vid några datorskärmar kunde man lära sig vika origamifigurer. Där fastnade såklart Johan och Malin. Sedan kunde de inte slita sig från det här stället:

Någon sorts "datorsand" faller ner och när du står framför skärmen känner
något av var du skuggar och "sanden faller efter din kropp. Barnen stod i
alla möjliga positioner och lät sand falla över sig och byggde broar och annat
mellan sig. Väldigt kul!!

Till slut lyckades vi få med oss barnen ut och där hann vi inte titta på allt trevligt som fanns, men vi såg några söta djur och Johan spelade på några oljefatstrummor:

Så gick vi in i fjärilshusen. Det GÅR bara inte att se sig mätt på fjärilar! De är så vackra och sköra! Ändå tyckte jag nog att det roligaste var att de hade ett helt fönster med puppor som satt på rad på snören som med jämna mellanrum öppnades (pupporna alltså) och ut kom en ny fjäril. Väldigt roligt att stå och se på!!

Fjäril som nästan smälter in bland blommorna.

Häftigt att kunna hålla en fjäril i handen.

Tror inte vi kunde namnet på många fjärilar, men de var vackra allihop.

Efter fjärilshuset gav vi oss ut på dinosauriestigen. Det var stora dinosaurier utplacerade längs en promenad genom skogen. På några ställen fanns det babydinosaurier och ägg också. Gulligt! Påminde lite om dinosaurieparken som finns i Åstorp, Skåne.

På en dinosaurie var det tillåtet att klättra, på de andra inte.

Dinosaurierna var väldigt fint integrerade i naturen!

Orken var verkligen på upphällningen och värmen var stekande, men vi begav oss ut på vilddjurspromenaden också. Kom till de stora björnarnas plats, bara för att konstatera att de VERKLIGEN inte hade lust att vara ute i den stekande hettan. Till slut fick vi i alla fall se någon brunbjörn på avstånd, men vi nöjde oss med det och begav oss väldigt nöjda tillbaka hem.

Malin är det av våra barn som är den största djurvännen och så fort hon kunde satt hon så här med en av vännernas katter:

Inte så bra för en som är allergisk mot katter,
men det verkar inte beröra henne så mycket längre :) .

Det var vår sista kväll tillsammans och det råkade vara den natten då den SISTA Harry Potter-filmen hade premiär. Marguerite är stort Potter-fan och hade bokat biljetter med sina kompisar. Vi frågade om några av våra barn var intresserade och naturligtvis var de det, så vi köpte biljetter till dem och den även intresserade Rikard. Filmen fick såklart inte börja sändas förrän efter midnatt...

Innan filmen lämnade vi vuxna barnen hemma. De fick pizza och vi gav oss ut på stan. Det var tveksamt om vi skulle ge oss iväg, men jag är jätteglad att vi gjorde det, för vi hamnade faktiskt i Durhams centrum och det hade vi dittills HELT missat. Det var jättefint i området där tobaksfabrikerna legat, men där de idag byggt om till bostäder, kontor, affärer, restauranger och trevliga promenadstråk. Vi började med att gå en härlig promenad där. Ett par mycket dåliga mobilfoton ska försöka ge en bild av hur trevligt det var och hur det såg ut:

Sarah, Chuck & Rikard.
Vi är otroligt glada för de underbara vänner våra
utlandsäventyr fört med sig.
Vi sörjer att de är utspridda över världen så att vi
inte kan ha regelbunden kontakt med dem.
En fin sista kväll med vänner i USA.

Kanske syns det att det står "Lucky strike"
på skorstenen...

När hungern blev för svår och jag började bli stressad över om R skulle hinna hem och sova något innan filmen eftersom vi sedan skulle upp illtidigt dagen efter för hemfärd, så åkte vi till den HELT fantastiska restaurangen Piedmont. Vilket ställe! Mat gjord helt från lokala producenter med säsongsanpassad meny. Våra vänner bjöd oss på den ena delikatessen efter den andra och det var ungefär som tapas, att man kunde prova lite av allting. Verkligen högklassig mat där varenda råvara kom till sin rätt. FANTASTISK avslutning på vår resa!!

Vi hann hem så att Rikard hann sova en knapp timme innan de gav sig iväg till biografen. Filmen började 00.01 och flera i publiken hade klätt ut sig:

Våra barn och R hade inte sett alla tidigare Harry Potter filmer, men de tyckte alla att det var jättekul att uppleva detta! Filmen var två timmar lång, så kanske var de hemma igen och i säng kl 2.30. Sedan gick vi upp vid 4, för att kl 5 lämna North Carolina. Vi hade ca 5 timmars körning norrut till Washington DC varifrån vår färd hemåt skulle ta sin början. Som ni förstår var det tre väldigt trötta sovande barn vi hade i bilen, men vi vuxna njöt av den tidiga morgonen och pratade om hur bra och lyckat allt varit under vår semester. Jag vågade inte somna ifall Rikard skulle bli trött.

Jag FÖRSTÅR att det här inte var någon säker sovställning, men tycker
det är en otrolig bild som bokstavligt visar tre barn sovande huller om buller på
varandra. J är nere till höger underst, i mitten ovanpå det är M och på hennes
huvud tronar L :) . Fina, smidiga, resvana ungar!!

Då barnen vaknat till liv åt vi på en tradig McDonalds längs vägen och blev mätta. Deras smoothies var dock väldigt goda. Drygt 12 lämnade vi DC och flög till NY. Där köpte vi en Starbucks-mugg och åt lunch. Sedan väntade vi ett par sega timmar innan flighten gick till Hamburg.

Hej då USA!
Tack för allt fantastiskt du bjöd oss på denna sommar!

Bra timing med jetleg även denna gång. Det var nämligen inte ett dugg svårt att sova på vilken tid som helst för att anpassa oss till europeisk tid, efter den natten. :) På vägen hem njöt även jag av att titta på film. Såg bl a "Allt för min syster" (My sister's keeper). Otroligt bra och SÅ sorglig, grät mig igenom den.

Vi landade och kände oss rätt ok i Hamburg. Tog en taxi till Taras hus där bilen väntade på oss (de var själva i USA). Det var tidig morgon i Tyskland och sen kväll för oss. Körde raka spåret hem till farmor och farfar i Malmö via Danmark. På Fyn var det lunchdax och vi ville VERKLIGEN inte passera ännu ett McDonalds. Körde av på en sidoväg för att hitta ett trevlig lunchställe som gärna serverade Stjärneskud, vilket inte visade sig så lätt. Till slut hittade vi en restaurang med mycket begränsad meny, litet familjedrivet. Barnen var verkligen inte alls sugna på något där, men Rikard fick en så här fin tallrik med mat:

Han var jättenöjd!

Min mat var också god, men var fanns potatisen?? Konstigt.

På det hela taget blev det en väldigt dyr affär (välkommen tillbaka till Danmark) som inte tillfredställde särskilt många i familjen...

Kärt och glatt återseende med Rikards familj när vi kom dit. Farmor hade bjudit över Rikards bror Daniel med familj, så det blev full ös från första stund. Men vi var några som njöt av att smita in ett varv i duschen, efter att ha rest 1,5 dygn i samma kläder.

NU är det HELT färdigt med alla USA rapporter! Jag är verkligen ledsen att det blivit en så långdragen historia! Jag är glad för alla som velat läsa om vad vi gjorde och upplevde! Även framöver kommer det bli rätt mycket tillbakablickar här på vår blogg och de kommer garanterat inte bli hälften så intressanta som USA-resan, så det är sannerligen HELT ok om ni hoppar över en del av det jag skriver den närmaste tiden!!

Britt, kul att höra att du hade en skön dag igår. Alla superlativ var väl valda för att de passade på just DIG :) ! Så synd att Sofia missade tomten! Förstår att Lina blev förvirrad, jag undrar också varför tomten hade vita kläder...

Tack för boktips! Alltid välkommet! Tycker du kan höja procenten för lugnet till ca.... 88% :) .

Anna F, aj aj aj, det känns inte alls bra att vi kanske kommer göra Sofia besviken med skolvalen... hoppas hon hinner börja fundera på andra saker till dess. Det händer ju mycket i huvudet på barn :) . Är hon bra där hon brände sig? Hon var väl värd lite extra uppmärksamhet efter att ha råkat ut för det, som gör SÅ ont!

Kim, vad kul att höra att du också läst och tyckte om "Himlen börjar här"! Förutom den gripande storylinen var det så kul med de färgstarka personerna, tyckte jag. Kul om ni också kan roa er med frågorna! Hoppas att ni kan läsa svaren högt och få er lite glada skratt... Jag ler varje gång jag tänker på "shot bollarna", ha ha.

Kramar såhär i sluttampen på november,

Ingrid