Nytt skolår innebar traditionell utvärdering av vilka aktiviteter barnen skulle göra utanför skolan. Johan ville gärna fortsätta med sin tennis och vi bestämde oss för att han skulle göra det två gånger i veckan på klubben här i byn.
Linnéa ville också fortsätta med sin tennis, men hon var inte alls nöjd med klubben här. Hon tyckte att det var ett gäng tonåringar som inte tog träningen på något större allvar och att de fick minimalt med feedback om hur de skulle förbättra sitt spel. Alltså ville hon inte fortsätta i den klubben och var väldigt angelägen om att hitta något alternativ. Vi kontaktade massor av klubbar i byar och städer runtomkring, samt frågade folk vi trodde hade någon bra input. Av en tillfällighet började jag prata med en mamma på skolan som visade sig ha en dotter som är ENORMT duktig på tennis och då menar jag en av de bättre i sin åldersgrupp i England. Mamman tipsade mig om ett antal klubbar och coacher som hennes dotter spelat för. Ett alternativ var en av två klubbar i grannbyn. Vi kontaktade en coach som träffade L och provspelade en lektion med henne. Han hade två grupper, men den ena var för avancerad för L och den andra för lätt. Det slutade med att L hade ett antal privatlektioner med honom under hösten, vilket var jättebra. Hon behövde dock en grupp att spela i också, förutom att det blir väldigt dyrt att enbart köra privatlektioner är det roligt att ha några andra att spela mot. Ett annat av skolmammans tips ledde till en tränare i en klubb i en by rätt långt iväg, där den duktiga dottern spelade. Vi åkte dit och L prövade på en grupp och trivdes direkt. Tränaren är väldigt osnobbig och rolig, men väldigt duktig. Det är både killar och tjejer och i början var den duktiga dottern med där. Hon hade nämligen haft en skada tidigare och tappat sugen för tennisen lite så hon gjorde detta för att börja komma igång igen. Hon var flera år yngre än de andra, men hon är lång och mogen så det funkade fint.
Sedan i höstas har L varit med i den här gruppen och det har varit riktigt bra. De tränar ute året runt och senaste månaderna har det ofta varit bara L och en annan kille (den duktiga tjejen har vi inte sett till på evigheter) och då får de superbra intensivträning, vilket L verkligen gillar. Tennisen är Linnéas största intresse och hon njuter av sina träningar. Hon har också fått erbjudande att gå en ungdomstränarkurs, men eftersom vi får betala den själva och hon inte har möjlighet att träna några här, så valde vi bort det.
Malin då. Hon har LÄNGE pratat om att hon vill börja ta sånglektioner. Vi har inte riktigt tagit tag i det eftersom hon inte varit så superduktig på att sjunga och i valet mellan så många andra saker som de vill göra har det fått vänta. Till slut kände jag dock att om tjejen vill sjunga så KLART att hon ska få göra det. På Fayren var det en som hade ett bord och presenterade sin sång- och dansskola, Tuffney. Den unga tjejen som äger och driver dessa grupper är flickvän till en kille på Rikards jobb, så vi hade hört talas om dem tidigare. Det finfina var att de hade grupper i vår by och det är praktiskt, men även kul för att Malin då skulle kunna träffa några lokala tjejer vilket tilltalade mig. De hade en sånggrupp utan krav på att man skulle kunna något i förväg och vi anmälde Malin. Sedan visade det sig att denna grupp inte var i vår by utan i den stad där R jobbar, men men.
Malin var överlycklig när vi åkte till första lektionen. Säkert lite nervös, men ändå förväntansfull för detta var som sagt något hon verkligen sett fram emot och det blev en fullträff. Det är en liten grupp, ca fem stycken och alla är spralliga och pratsamma på ett positivt sätt.
Första gången:
Tjej till Malin: Aren't you from England?
Malin: No, I'm from Sweden.
Tjejen: So why do you speak American?
:) Ja, det var ju helt ologiskt. Om en svensk tjej flyttar hit borde hon väl lära sig brittiska och inte amerikanska... Så Malin fick förstås berätta att hon går på internationell skola och att det går fler amerikaner där än engelska elever. Tror de tyckte det var lite spännande.
De får själva vara med att bestämma en del av vad de vill sjunga och vi tycker verkligen att Malin utvecklat sin sång sedan hon började där. Hon sjunger högt och mycket här hemma. Vi är så glada att vi ordnade det här för henne, för hon tycker det är riktigt roligt.
Det är faktiskt de enda aktiviteter de gör utanför skolan. I skolans regi spelar Johan fotboll, medan tjejerna gör olika saker i olika perioder. Det här är väldigt annorlunda mot Sverige och Danmark där barnen hade MASSOR av aktiviterer som jag körde runt till, men de hinner faktiskt inte med mer här eftersom skoldagarna är så långa.
I början av terminen är det coffee mornings på skolan för alla nya klasser, en dag per årskurs. Alltså var jag på coffee morning tre gånger och fick träffa massor av nya föräldrar med barn i samma klasser som våra. Hälften av all information var generell skolinfo, så när jag hörde den för tredje gången och dessutom hade hört den då vi började året innan, så var det rätt tjatigt, men det var det ändå värt, för det är kul att få lite koll på vilka de andra föräldrarna är.
Lite lekar brukar alltid göras på de här coffee morningarna och en var att vi skulle ställa oss i ordning efter hur länge vi varit på skolan. Vi hade också frågor/bingo med massa uppgifter där man skulle hitta någon som t ex pratade tre språk, som var född i samma land som man själv, som hade bott i fler än fem länder osv. Det är en rolig aktivitet som direkt tvingar folk att börja prata. Jag gillar sådant jättemycket. En annan variant på det är att alla står i en stor cirkel och så säger en "utropare" t ex "Alla som har bestigit ett berg" och så ska alla som gjort det gå in i mitten och göra high five med varandra och så håller man på så ett tag utifrån olika påståenden :) . Med tanke på detta är det toppen att jag har tre barn så jag får leka så mycket, ha ha.
Så var det ju den där alldeles vanliga kvällen då jag gav mig iväg till Sainsbury's där jag gör mina flesta inköp. Inte bara skolmaterial skulle fyllas på i hyllorna utan även andra förråd skulle fyllas upp. I tvålavdelningen skulle jag köpa frestande duschtvålar till tjejerna att ha med till skolgympan. Det är nämligen så att fast att det är obligatoriskt att duscha efter gympan här är det nästan INGEN som gör det. De gör det inte på lower school, men ska göra det i MS och HS. De har dock inte den traditionen och det är stressigt till nästa lektion. För mig uppvuxen i Sverige där ALLA verkligen alltid duschar efter gympan är detta ofattbart och jag tvingar därför mina tjejer att duscha, men vet att de smiter ifrån så ofta de kan eftersom ingen annan gör det. OM det nu är obligatoriskt tycker jag det är URDÅLIGT att de inte gör mer för att se till att det funkar.
Ok, vi är nu tillbaka i butikens tvålavdelning där jag tar någon ny snygg flaska och öppnar flerpkorken för att dofta (mina föräldrar har lärt mig att det heter "lukta illa" och "dofta gott") på innehållet. Det bär sig dock inte bättre än att tvål flyger med ljusets hastighet rakt in i mitt ena öga. Det gör FRUKTANSVÄRT ont och jag ser inte ett dugg. Jag viker mig som en fällkniv medan tårarna sprutar och att ingen tar min handväska i kundvagnen och går iväg är ett under. Jag sitter på huk och håller i vilken förpackning som helst för att se ut som om jag läser på den medan jag väntar på att ögat ska lugna sig, för om någon kommer och ser hur jag står och "stortjuter" så vet jag inte vad varken de eller jag ska göra. Vatten, vatten tänker man, men inget vatten har man. Ur ögat verkar komma litervis med tvål fast det max kan ha varit typ en droppe.
Till SLUT är jag redo att fly fältet ut ur butiken. Lyckas både betala och halvblind köra hem. NATURLIGTVIS ingen Rikard hemma, för han var på resa någonstans. Barnen undrade vad som hänt. Jag sköljde ögat igen och igen och igen och igen. Ögat var ILLRÖTT och det rann konstigt ur det hela tiden. Två dagar efter att det hände vaknade jag på morgonen med att det runnit tvålblandning ur ögat som torkat in på huden. På dagarna hade jag tvålblandning i ögat i två dagar efter att det hände. HELT overkligt. Tog fotobildbevis på hur jag såg ut, men tyvärr inte förrän på slutet och det är verkligen inte lämpligt att visa här, men tro mig, jag kommer ta på simglasögon varje gång jag vill "dofta" på en tvål i fortsättningen. Jag har ALDRIG varit med om maken och att det skulle ta dagar innan jag blev av med tvålen, kunde jag inte drömma om. Undras hur mycket som fanns kvar i flaskan som jag lämnade i butiken. Någon måste sedan ha köpt den och blivit lurad på en stor del av innehållet...
Vet ni vad, jag vet att jag beskrivit det här ögontvålbadet förut, men kunde inte låta blir att göra det igen. Det kan ju finnas MASSOR av nya läsare här som missat detta förra gången ;) .
När synen var räddad och vi hade lediga stunder skrev vi tackkort. Linnéa till alla som uppvaktat henne vid konfirmationen (det hanns inte med innan sommarlovet) och jag till de amerikanska vänner vi besökt under sommaren.
Så gjorde september entré. Det kändes som om augusti verkligen var en månad som sprang förbi, men när jag tittar tillbaka inser jag att vi gjorde rätt mycket där ändå. 1 september var dagen då Kate och jag skulle göra vårt första framläggande. Vi hade ett möte med Head of school samt alla divisionernas tre rektorer. Jag gjorde en presentationsmall (väldigt enkel och med hjälp från Rikard, men ändå), som vi sedan använt för alla våra presentationer under året. Kate tyckte det var lite ambitiöst med en formell presentation, men jag vill alltid ge ett genomtänkt, strukturerat och professionellt intryck i allt jag gör. Jag har envisats med att göra power point presentationer till alla våra möten med vårt team och det har varit SÅ uppskattat. Det blir lättare för dem att ta in all vår information när det inte bara är vi som pratar och överöser dem med allt möjligt, utan det också finns i strukturerade stolpar och bilder.
Min kompromiss för att göra vårt rektorsmöte avslappnat men ändå med ett bra intryck var att jag skrev ut vår presentation på papper och satte in dem i flastfickor i en folder. Sedan la jag den mitt på det runda bord vi satt vid och bläddrade i den medan jag presenterade hur vår grupp såg ut, vilka planer vi hade och vad vi behövde för feedback från dem. Det blev succé! De blev eld och lågor över våra idéer, framför allt Lower Schools rektor såg hur allt passade in i deras övriga tänk. HS rektor var tveksam till vilken tid eleverna hade för extra evenemang och vad de verkligen är intresserade av. Hon har helt rätt i att de äldre eleverna är mer svårflörtade. Vi fick i alla fall fullständig uppbackning och uppmuntran, så även om vi hade ont om tid på mötet kändes det fantastiskt när vi gick därifrån. Jag kände att vi tagit greppet om vad vi ville och snabbt fått fram det genom att vi hade en struktur som vi kunde lägga fram och därmed spårade inte samtalet ut som det så lätt blir när man talar fritt. Jippi!
(Jag fick börja rektorsmötet med att säga att jag var glad att se dem även om jag såg ledsen ut och röd i ögat. Detta var morgonen efter tvålolyckan och jag såg FÖRFÄRLIG ut, tur att man inte är fåfäng, ha ha ha ha.)
Från ett idag vårlikt och soligt England,
Ingrid
Visar inlägg med etikett Aktiviteter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Aktiviteter. Visa alla inlägg
söndag 18 mars 2012
fredag 10 februari 2012
Tennis i snön
Vintern har kommit även till England. Till vår glädje, det är härligt med snö, men nog tar man det lite väl långt i det här landet. Alla ska härdas! Vad då inomhusträning...
Johan kör tennis ute året runt! I onsdags ringde jag och frågade om det var inställt. ICKE!
Johan ville först inte gå, men efter lektionen sa han att det hade varit JÄTTEKUL! Han tycker riktigt mycket om sin onsdagstränare. På lördagarna lär han sig inte lika mycket, men jag föreslog att han kan ju träna på de tips han fått på onsdagen då, ifall lördagstränaren inte ger så mycket feedback. Det verkar funka bra. Jag undrar dock ändå om man verkligen lär sig något när man spelar i kyla med vantar....
Britt, du är snäll som är så positiv! Du kan i alla fall relatera till de gamla inläggen och allt som står är sant :) ! Lite tokigt är det med cykeln, men så är det.
Karin, TACK för länken! Jättekul att höra drottningen är hon var 14! år. TÄNK vad hon varit med om! Jag lyssnade på lite annat också! Stod en del intressant fakta om henne på den sidan också.
Astrid, jag tycker också att man måste beundra engelska drottningen. Oavsett vad man tycker om monarkier (jag gillar dem för det mesta :) ) eller saker som England varit inblandade i, så är en person som ärvt sin roll och bemästrat den i SÅ många år, värd all beundran.
Ingrid
Johan kör tennis ute året runt! I onsdags ringde jag och frågade om det var inställt. ICKE!
 |
| Johan värmer upp. |
 |
| Sedan är det bara att köra igång. Johan in action. De har röjt TVÅ banor, de ni ser bakom är täckta med snö.... |
Johan ville först inte gå, men efter lektionen sa han att det hade varit JÄTTEKUL! Han tycker riktigt mycket om sin onsdagstränare. På lördagarna lär han sig inte lika mycket, men jag föreslog att han kan ju träna på de tips han fått på onsdagen då, ifall lördagstränaren inte ger så mycket feedback. Det verkar funka bra. Jag undrar dock ändå om man verkligen lär sig något när man spelar i kyla med vantar....
Britt, du är snäll som är så positiv! Du kan i alla fall relatera till de gamla inläggen och allt som står är sant :) ! Lite tokigt är det med cykeln, men så är det.
Karin, TACK för länken! Jättekul att höra drottningen är hon var 14! år. TÄNK vad hon varit med om! Jag lyssnade på lite annat också! Stod en del intressant fakta om henne på den sidan också.
Astrid, jag tycker också att man måste beundra engelska drottningen. Oavsett vad man tycker om monarkier (jag gillar dem för det mesta :) ) eller saker som England varit inblandade i, så är en person som ärvt sin roll och bemästrat den i SÅ många år, värd all beundran.
Ingrid
torsdag 9 februari 2012
Dalbyvecka med mycket tennis
Sista veckan i Sverige i somras tillbringade vi i Dalby. Alla hade sett fram emot det väldigt mycket, men för barnen var ändå väntan svårast. Hela året i England såg de fram emot att få komma hem och träffa sina vänner, men så skulle vi bara först, åka på semester och sedan träffa familjer och därefter åka på golfkurs osv osv. Orsaken till att det blev så var kopplat till att Linnéa och Johan VERKLIGEN ville gå på tennisskola i S Sandby. Jag förstår dem. Det är en fantastisk tennisklubb med mycket duktiga tränare. Tennisskolan låg i slutet på sommaren och därför kom vi inte ordentligt till Dalby förrän då.
Upplägget på tennisskolan är att man kan välja att spela en eller två veckor, 1-4 timmar per dag. Vi kunde bara den ena veckan, så den var given, sedan fick de själva välja hur mycket de ville spela (Linnéa valde 3 tim & Johan 2 tim).
Eftersom vi sålt vårt hus, tänkte vi göra som vi gjort någon gång tidigare, hyra några vänners hus om de ändå var iväg på semester. Det var dock ingen som var på semester så att det passade oss riktig, men istället erbjöd våra vänner Karin & Thomas, oss generöst att bo hos dem. Det är nämligen omöjligt att bo i Malmö och köra till Sandby varje dag för fem lektioner tennis. Det räcker bra att lyckas med det konststycket från Dalby...
SÅ efter Malins kalas, flög Rikard måndag morgon till England för att jobba, medan jag och tjejerna packade (igen) och lämnade farmor och farfar för en knapp veckas flytt till Dalby. Själv fick jag eget gästrum, Johan sov förstås med kompisen Alfred, medan Linnéa och Malin (när hon var där) sov i deras Johans rum (han var på fjällvandring hela veckan).
Vi åkte direkt till första tennislektionen eftersom den började kl 9. Om barnen ska gå på tennis fem timmar per dag och de har tre grupper igång parallellt per timme, så kan man tycka att våra barn av rena rama slumpen skulle ha åtminstone en timmes träning samtidigt, men ICKE.
Så här fördelade sig barnens lektioner:
9-10 Linnéa
10-11 Johan
12.30-13.30 Linnéa
13.30-14.30 Johan
14.30-15.30 Linnéa
Mellan Dalby och Sandby är det ca 10 min med bil. Någon gång fick Linnéa stanna och vänta till Johan var klar, men då skulle i så fall han vänta först under hennes lektion för att det skulle bli någon avlastning i körandet... Dessutom behövde barnen komma hem och äta emellanåt, samt få chansen att träffa sina kompisar. ALLTSÅ körde jag i princip sju gånger om dagen till och från Sandby! Snacka om CURLINGMAMMA!
Tyvärr var det en dålig vecka vädermässigt och FLERA träningar fick ställas in p g a regn. Barnen svampade banorna för att de skulle torka upp fortare HUR många gånger som helst. Urtrist för alla inblandade. Så egentligen försvann minst 25% av alla träningar, förmodligen nästan 1/3.
De träningar som blev av var vi i alla fall väldigt nöjda med som vanligt. Alla Néas grupper var bra. Det är olika barn med i varje grupp och du har lite olika tränare. Johans ena grupp var sådär, men efter snack med tränaren bytte de grupp direkt, så de är verkligen prestigelösa och vill att det ska bli bra.
Malin som inte skulle spela tennis hade bestämt träff med kompisarna Molly och Emilia. Direkt efter avlämning på tennis måndag morgon körde jag Malin till Molly och där sov hon sedan två nätter. De har SÅ mysigt ihop dessa båda tjejer. Deras personligheter passar bra ihop. Mollys familj har köpt vårt gamla hus, så det var både kul och konstigt för Malin att bo där.
När tennisens första dag var över och vi hade landat hos Karin och Thomas blev det en underbar kväll! Vi har alltid trevligt när vi ses och det är kul att bli uppdaterad om vad som sker hemma i Dalby. Att de dessutom båda är väldigt intresserade av mat och därmed utsökta kockar, borgar för att man ALLTID får en god middag i deras sällskap.
När Johan inte spelade tennis och jag körde runt på Linnéa, hade han tur att kunna följa med Alfred till Dalby-badet. Det är också en sådan där typisk grej som barnen verkligen längtar efter när de kommer hem på sommaren, att gå på Dalbybadet. Nu börjar tjejernas kompisar ha "växt ifrån" det och går till andra ställen och badar, t ex Stenbrottet och det tar en stund innan våra barn ställer om sina hjärnor och hänger på dit istället.
Något vi också fick gjort mellan träningarna, hur vi nu lyckades med det, var att åka till tennisbutiker i Malmö och Lund. Både L & J behövde nya tennisskor. Johan har haft Babolat innan och de är så snygga, därför var det toppen att vi hittade ett par nya sådana till bra pris. Kul var också att hitta ett för oss nytt tennisklädmärke Pearl Tennis. Det är SVENSKT! Fina och bra grejer, så L fick köpa på sig en del till sin hösttennisresa.
Så fort Alfred, lillebror Edvin & Johan hade en chans så byggde de Lego, de hade hela golvet på övervåningen fullt med Lego. Vilket paradis!
På onsdagen hämtade jag Malin hos Molly och körde henne till Malmö Arena. Där träffade vi Amy och hennes barn härifrån England. De har sommarhus i Skanör och hade planerat en dag på Tivoli i Köpenhamn och bjöd med Malin som födelsedagspresent. VÄLDIGT snällt! De hade jätteroligt! Både Linnéa och Malin har varsin kompis i England som har svenska pappor och sommarhus i Sverige. Det känns kul att de på det sättet kommer att kunna hålla kontakten även den dag vi flyttar hem.
Tisdag kväll var vårt värdpar borta och onsdag kväll var vi bjudna på kalas hos våra underbara tidigare grannar, familjen G. Deras son Alexander fyllde år och det var väldigt mysigt att vi kunde får vara med och fira. Med några färgglada tröjor som present gav vi oss dit till det mest gästfria hem vi känner till. Dörren är alltid öppen för alla! De bryr sig inte det minsta om ifall det är städat, om de har annat på gång eller om det finns något att bjuda på. Kaffet och en stol är alltid redo! Jag vet att alla på hela gatan instämmer om att det går inte att hitta finare grannar i HELA världen.
Det var huset fullt med folk och massor av gott att äta. För oss var det underbart att få sitta och prata med gamla vänner, även om jag mitt i var tvungen att köra till Malmö och hämta Malin.
Samtidigt som vi njöt av att vara på hemmaplan var Rikard i England. Det var den veckan det totalt spårade ur här, när det var upplopp på gatorna mest överallt. Det var riktigt ruggigt och ni som läste om hur rädd Malin var i Chicago och Philadelphia, kan förstå att hon absolut INTE ville följa med tillbaka till England efter sommarlovet när hon hörde detta. Hon blev dock lugnare då vi sa att i den by där vi bor hade det inte hänt någonting samt att det var insatt MASSOR av poliser och premiärministern hade gått ut och tydligt markerat HÅRDA straff för ALLA inblandade. Då vi åkte tillbaka till England en vecka efter att kravallerna börjat, var det åter kontroll och ordning på gatorna i England och jag måste säga att jag var imponerad över med vilken handlingskraft och effektivitet den här krisen hanterades.
På torsdagen hade f d grannarna Astrid och Tor bjudit över oss på fika. När Malin och jag kom dit doftade hela huset av nybakade kanelbullar! Så goda! Malin åt flera stycken :) . Det var jättetrevligt att få en lite pratstund i lugn och ro. Någorlunda lugnt i alla fall, mellan tenniskörningarna. Linnéa träffade Neami och senare på kvällen Katja.
På Dalbybadet var det kulturafton och eftersom Karin är lik mig så tillvida att hon tycker man ska uppmuntra alla lokala initiativ, kände vi oss manade att gå dit. Trots regn... Barnen var måttligt roade, men vi gick dit med Alfred, Edvin, Malin och Johan. Några av Malins kompisar hade sagt att de skulle komma, men faktum var att ingen dök upp och vi var en mycket mager men tapper skara som stod och lyssnade på de band som med all sin energi försökte göra det bästa av situationen. Jag tror vi såg tre band, de var ok men de hade mycket emot sig. Ja, vad ska jag säga, bättre lycka nästa gång!
Mitt i konserten skickades det runt frågeformulär, där publiken skulle svara på vad de tyckte om initiativet till kulturkvällar i byn. Det blev nästan komiskt när folk skulle skriva i regnet med papper som vättes upp av vätan, bläck som flöt.... ja jösses. Bara nordbor är så tåliga och det verkar vara få av dem kvar...
På kvällen kom R tillbaka från London och hälsade på oss en stund. Kul för honom också att få träffa våra vänner, men han sov inte där utan hos sina föräldrar.
På fredagen var vädret ok, så efter några dagar med många inställda tennislektioner flöt det på igen. Malin träffade Emilia och jag snackade en stund med hennes mamma Helen. Alltid kul att se våra tjejer tillsammans eftersom de följts åt sedan de var 1 år och kul att blir uppdaterad på vad som händer i byn och bland de andra jämnåriga barnen som Malin förr gick i skolan med.
Jag kom på att barnen verkligen behövde klippas och insåg hur dyrt det skulle bli i England, så jag hade försökt få en tid hos någon frisör i byn, men icke. Antingen hade de sommarstängt eller var de fullbokade. Grannen Elin ryckte ut och tipsade om deras frisör. Hon ringde och berättade om sin desperata vän som behövde klippa sina barn typ NU och fick tider samma dag. Elin bokade in Alexander också när hon ändå höll på.
Supertrevliga och duktiga frisörer i Staffanstorp! Alla tre barnen blev jättenöjda och total förvirring uppstod då de skulle ta betalt och inte kunde förstå att Linnéa var äldre än Malin... :)
Rikard var i Jönköping och jobbade på fredagen. Han kom hem lagom till att tennis, hårklippning och bilpackning var klar. Då satte vi direkt kurs mot våra vänner i Furulund som bjudit oss på middag denna vår sista sommarkväll i Sverige.
Framme hos Gunilla, Sven och grabbarna fick vi en underbar kväll. Som vanligt fantastiskt god mat, många glada skratt och barn som gillar att umgås. Kort sagt, precis så trevligt som man bara har med riktigt goda vänner. Vi ville nästan aldrig gå hem, bara hålla fast vid det sista av svensk sommar.
Till slut fanns det dock ingen återvändo. Hem till farmor och farfar för en sista natt och den utmanande packningen av SÅ mycket mer än vad som egentligen går in i en bil, MEN jag är envis och Rikard är bra på att packa, så vi fyllde bilen till varenda liten kvadratcentimeter.
Lördag morgon åt vi frukost och satte sedan igång den långa färden hem. Hade bestämt oss för att bila hela vägen och pröva tunneln till England. Efter ett sorgligt farväl till vårt extra sommarhem och med full bensintank bar det sedan iväg. Ut ur Sverige gick bra, Danmark likaså (alltid fint att glida fram där och minnas gamla tider), halvvägs genom Tyskland tog det dock stopp! Köer och långsam trafik, så vi tappade ett par timmar. Därefter gick Holland, Belgien och Frankrike bra. Ganska trötta kom vi till den där tunneln vi ville åka hem med, men icke. Den var fullbokad. Vi körde till båtarna och där fanns plats men det var ett par timmars väntan. Klockan var redan närmare 2 på natten, men vad gör man. Bara att ställa bilen i en kö. Sedan hade vi sådan tur att färjan före inte hade åkt och plötsligt vinkade de på oss, så det var ju bra. Båten var anpassad för nattkörningar med stora liggsoffor överallt, men tyvärr var alla dessa fulla. Vi satt i en bred fönsterkarm. Barnen halvsov lutande mot oss, Johan sov som vanligt bäst, han är liten och kan lättare hitta en bekväm ställning.
I England sov alla barn i bilen och jag med en stund. Vi tog oss hem och kl 4.30 klev vi underbart glada in i vårt hus och däckade DIREKT. 17,5 tim resa tar ut sin rätt...
Sommarlovet utomlands var över. Jag och barnen hade varit borta i drygt sju veckor. Under den tiden hade vi gjort nedslag i 8 länder och 9 (tror jag) USA-stater. Vi hade bytt sovrum mer än 20 gånger, så jag var duktigt trött på resväskor och ompackningar, men VILKEN sommar vi hade. HELT fantastisk!
TACK snälla snälla Karin, Thomas och killar, för att vi fick komma och bo hos er hela veckan!!!
TACK Dalby för att du alltid visar din bästa sida när vi dyker upp!
TACK alla som öppnar sina hem och famnar för oss när vi kommer till Sverige och påminner oss att vi kommer från ett av de finaste länderna i HELA världen. KRAM på er!
Ingrid
Upplägget på tennisskolan är att man kan välja att spela en eller två veckor, 1-4 timmar per dag. Vi kunde bara den ena veckan, så den var given, sedan fick de själva välja hur mycket de ville spela (Linnéa valde 3 tim & Johan 2 tim).
Eftersom vi sålt vårt hus, tänkte vi göra som vi gjort någon gång tidigare, hyra några vänners hus om de ändå var iväg på semester. Det var dock ingen som var på semester så att det passade oss riktig, men istället erbjöd våra vänner Karin & Thomas, oss generöst att bo hos dem. Det är nämligen omöjligt att bo i Malmö och köra till Sandby varje dag för fem lektioner tennis. Det räcker bra att lyckas med det konststycket från Dalby...
SÅ efter Malins kalas, flög Rikard måndag morgon till England för att jobba, medan jag och tjejerna packade (igen) och lämnade farmor och farfar för en knapp veckas flytt till Dalby. Själv fick jag eget gästrum, Johan sov förstås med kompisen Alfred, medan Linnéa och Malin (när hon var där) sov i deras Johans rum (han var på fjällvandring hela veckan).
Vi åkte direkt till första tennislektionen eftersom den började kl 9. Om barnen ska gå på tennis fem timmar per dag och de har tre grupper igång parallellt per timme, så kan man tycka att våra barn av rena rama slumpen skulle ha åtminstone en timmes träning samtidigt, men ICKE.
Så här fördelade sig barnens lektioner:
9-10 Linnéa
10-11 Johan
12.30-13.30 Linnéa
13.30-14.30 Johan
14.30-15.30 Linnéa
Mellan Dalby och Sandby är det ca 10 min med bil. Någon gång fick Linnéa stanna och vänta till Johan var klar, men då skulle i så fall han vänta först under hennes lektion för att det skulle bli någon avlastning i körandet... Dessutom behövde barnen komma hem och äta emellanåt, samt få chansen att träffa sina kompisar. ALLTSÅ körde jag i princip sju gånger om dagen till och från Sandby! Snacka om CURLINGMAMMA!
Tyvärr var det en dålig vecka vädermässigt och FLERA träningar fick ställas in p g a regn. Barnen svampade banorna för att de skulle torka upp fortare HUR många gånger som helst. Urtrist för alla inblandade. Så egentligen försvann minst 25% av alla träningar, förmodligen nästan 1/3.
De träningar som blev av var vi i alla fall väldigt nöjda med som vanligt. Alla Néas grupper var bra. Det är olika barn med i varje grupp och du har lite olika tränare. Johans ena grupp var sådär, men efter snack med tränaren bytte de grupp direkt, så de är verkligen prestigelösa och vill att det ska bli bra.
Malin som inte skulle spela tennis hade bestämt träff med kompisarna Molly och Emilia. Direkt efter avlämning på tennis måndag morgon körde jag Malin till Molly och där sov hon sedan två nätter. De har SÅ mysigt ihop dessa båda tjejer. Deras personligheter passar bra ihop. Mollys familj har köpt vårt gamla hus, så det var både kul och konstigt för Malin att bo där.
När tennisens första dag var över och vi hade landat hos Karin och Thomas blev det en underbar kväll! Vi har alltid trevligt när vi ses och det är kul att bli uppdaterad om vad som sker hemma i Dalby. Att de dessutom båda är väldigt intresserade av mat och därmed utsökta kockar, borgar för att man ALLTID får en god middag i deras sällskap.
När Johan inte spelade tennis och jag körde runt på Linnéa, hade han tur att kunna följa med Alfred till Dalby-badet. Det är också en sådan där typisk grej som barnen verkligen längtar efter när de kommer hem på sommaren, att gå på Dalbybadet. Nu börjar tjejernas kompisar ha "växt ifrån" det och går till andra ställen och badar, t ex Stenbrottet och det tar en stund innan våra barn ställer om sina hjärnor och hänger på dit istället.
Något vi också fick gjort mellan träningarna, hur vi nu lyckades med det, var att åka till tennisbutiker i Malmö och Lund. Både L & J behövde nya tennisskor. Johan har haft Babolat innan och de är så snygga, därför var det toppen att vi hittade ett par nya sådana till bra pris. Kul var också att hitta ett för oss nytt tennisklädmärke Pearl Tennis. Det är SVENSKT! Fina och bra grejer, så L fick köpa på sig en del till sin hösttennisresa.
Så fort Alfred, lillebror Edvin & Johan hade en chans så byggde de Lego, de hade hela golvet på övervåningen fullt med Lego. Vilket paradis!
 |
| Johans stolta legobygge |
På onsdagen hämtade jag Malin hos Molly och körde henne till Malmö Arena. Där träffade vi Amy och hennes barn härifrån England. De har sommarhus i Skanör och hade planerat en dag på Tivoli i Köpenhamn och bjöd med Malin som födelsedagspresent. VÄLDIGT snällt! De hade jätteroligt! Både Linnéa och Malin har varsin kompis i England som har svenska pappor och sommarhus i Sverige. Det känns kul att de på det sättet kommer att kunna hålla kontakten även den dag vi flyttar hem.
Tisdag kväll var vårt värdpar borta och onsdag kväll var vi bjudna på kalas hos våra underbara tidigare grannar, familjen G. Deras son Alexander fyllde år och det var väldigt mysigt att vi kunde får vara med och fira. Med några färgglada tröjor som present gav vi oss dit till det mest gästfria hem vi känner till. Dörren är alltid öppen för alla! De bryr sig inte det minsta om ifall det är städat, om de har annat på gång eller om det finns något att bjuda på. Kaffet och en stol är alltid redo! Jag vet att alla på hela gatan instämmer om att det går inte att hitta finare grannar i HELA världen.
Det var huset fullt med folk och massor av gott att äta. För oss var det underbart att få sitta och prata med gamla vänner, även om jag mitt i var tvungen att köra till Malmö och hämta Malin.
 |
| Grannen Astrid i vitt, Alexander som fyller år & mamma Elin. |
På torsdagen hade f d grannarna Astrid och Tor bjudit över oss på fika. När Malin och jag kom dit doftade hela huset av nybakade kanelbullar! Så goda! Malin åt flera stycken :) . Det var jättetrevligt att få en lite pratstund i lugn och ro. Någorlunda lugnt i alla fall, mellan tenniskörningarna. Linnéa träffade Neami och senare på kvällen Katja.
På Dalbybadet var det kulturafton och eftersom Karin är lik mig så tillvida att hon tycker man ska uppmuntra alla lokala initiativ, kände vi oss manade att gå dit. Trots regn... Barnen var måttligt roade, men vi gick dit med Alfred, Edvin, Malin och Johan. Några av Malins kompisar hade sagt att de skulle komma, men faktum var att ingen dök upp och vi var en mycket mager men tapper skara som stod och lyssnade på de band som med all sin energi försökte göra det bästa av situationen. Jag tror vi såg tre band, de var ok men de hade mycket emot sig. Ja, vad ska jag säga, bättre lycka nästa gång!
 |
| Här ser ni hela den tappra publiken... |
 |
| Här ser man hur Karin klappar för allt hon är värd, för att kompensera för alla de som inte dök upp :) . |
På kvällen kom R tillbaka från London och hälsade på oss en stund. Kul för honom också att få träffa våra vänner, men han sov inte där utan hos sina föräldrar.
På fredagen var vädret ok, så efter några dagar med många inställda tennislektioner flöt det på igen. Malin träffade Emilia och jag snackade en stund med hennes mamma Helen. Alltid kul att se våra tjejer tillsammans eftersom de följts åt sedan de var 1 år och kul att blir uppdaterad på vad som händer i byn och bland de andra jämnåriga barnen som Malin förr gick i skolan med.
Jag kom på att barnen verkligen behövde klippas och insåg hur dyrt det skulle bli i England, så jag hade försökt få en tid hos någon frisör i byn, men icke. Antingen hade de sommarstängt eller var de fullbokade. Grannen Elin ryckte ut och tipsade om deras frisör. Hon ringde och berättade om sin desperata vän som behövde klippa sina barn typ NU och fick tider samma dag. Elin bokade in Alexander också när hon ändå höll på.
Supertrevliga och duktiga frisörer i Staffanstorp! Alla tre barnen blev jättenöjda och total förvirring uppstod då de skulle ta betalt och inte kunde förstå att Linnéa var äldre än Malin... :)
 |
| Johan och Alex nyfriserade och SÅ snygga! Även Johan har spraymönster i håret, men det syns inte här :) . |
Rikard var i Jönköping och jobbade på fredagen. Han kom hem lagom till att tennis, hårklippning och bilpackning var klar. Då satte vi direkt kurs mot våra vänner i Furulund som bjudit oss på middag denna vår sista sommarkväll i Sverige.
Framme hos Gunilla, Sven och grabbarna fick vi en underbar kväll. Som vanligt fantastiskt god mat, många glada skratt och barn som gillar att umgås. Kort sagt, precis så trevligt som man bara har med riktigt goda vänner. Vi ville nästan aldrig gå hem, bara hålla fast vid det sista av svensk sommar.
Till slut fanns det dock ingen återvändo. Hem till farmor och farfar för en sista natt och den utmanande packningen av SÅ mycket mer än vad som egentligen går in i en bil, MEN jag är envis och Rikard är bra på att packa, så vi fyllde bilen till varenda liten kvadratcentimeter.
Lördag morgon åt vi frukost och satte sedan igång den långa färden hem. Hade bestämt oss för att bila hela vägen och pröva tunneln till England. Efter ett sorgligt farväl till vårt extra sommarhem och med full bensintank bar det sedan iväg. Ut ur Sverige gick bra, Danmark likaså (alltid fint att glida fram där och minnas gamla tider), halvvägs genom Tyskland tog det dock stopp! Köer och långsam trafik, så vi tappade ett par timmar. Därefter gick Holland, Belgien och Frankrike bra. Ganska trötta kom vi till den där tunneln vi ville åka hem med, men icke. Den var fullbokad. Vi körde till båtarna och där fanns plats men det var ett par timmars väntan. Klockan var redan närmare 2 på natten, men vad gör man. Bara att ställa bilen i en kö. Sedan hade vi sådan tur att färjan före inte hade åkt och plötsligt vinkade de på oss, så det var ju bra. Båten var anpassad för nattkörningar med stora liggsoffor överallt, men tyvärr var alla dessa fulla. Vi satt i en bred fönsterkarm. Barnen halvsov lutande mot oss, Johan sov som vanligt bäst, han är liten och kan lättare hitta en bekväm ställning.
I England sov alla barn i bilen och jag med en stund. Vi tog oss hem och kl 4.30 klev vi underbart glada in i vårt hus och däckade DIREKT. 17,5 tim resa tar ut sin rätt...
Sommarlovet utomlands var över. Jag och barnen hade varit borta i drygt sju veckor. Under den tiden hade vi gjort nedslag i 8 länder och 9 (tror jag) USA-stater. Vi hade bytt sovrum mer än 20 gånger, så jag var duktigt trött på resväskor och ompackningar, men VILKEN sommar vi hade. HELT fantastisk!
TACK Dalby för att du alltid visar din bästa sida när vi dyker upp!
TACK alla som öppnar sina hem och famnar för oss när vi kommer till Sverige och påminner oss att vi kommer från ett av de finaste länderna i HELA världen. KRAM på er!
Ingrid
tisdag 6 december 2011
Gröna kort i fjällen
Efter USA-resan var det verkligen kul att komma hem till farmor och farfar och uppdatera varandra om allt som hänt när vi varit borta. Kusinerna var förstås jätteglada att ses och dessutom hade vi en extra baby att kela med då Daniel och Anna var barnvakter till grannarna som gifte sig och lämnade bort sin gulliga son ett tag.
Även om vi skulle fira Malin senare, passade farmor och farfar på att uppvakta henne och hon fick ett otroligt fint halsband som hon sedan dess använder nästan varje dag. Lyckat köp!! |
| Farmor överlämnar present till Malin samma dag som vi kom hem från USA. |
 |
| Här ser ni Malin med det fina halsbandet. Bilden är tagen i höstas. |
Vårt sommarlov höll sannerligen ett högt tempo i glada sju veckor, men det var inte utan att det var lite segt att på kvällen när Daniels familj gått hem sätta igång och packa om alla väskor, för att bestämma vad Rikard skulle ta med till England nästa dag som vi inte behövde mer under sommaren, vad jag och barnen skulle ta med oss till fjällen samt vad vi skulle lämna hos farmor och farfar.
Eftersom vi bor utomlands har vi många vi vill träffa när vi åker hem, så även om jag visste att vi kunde göra de praktiska proven var som helst, insåg jag att om alla fyra skulle kunna fokusera för att få det här gjort, gällde det att tänka till. Trodde också att det skulle vara en fördel om samma golf-PRO hjälpte oss. Rikard hade begränsat antal semesterdagar och de flesta gick åt under USA-resan. Jag hade gjort en plan där vi klämde in honom så mycket som möjligt när vi skulle träffa nära och kära och utöver det försökte jag och barnen klara oss själva. Alltså frågade jag mina föräldrar om de hade lust att följa med mig upp till deras fjällstuga en vecka, för att hålla mig och barnen sällskap samt hjälpa till lite. Även jag skulle kunna fokusera mig på att spela och jag ville inte vara ensam med barnen i ett hus långt bort om någon skulle hända. Att få tid att träffa dem samtidigt var också något vi såg riktigt mycket fram emot. Det ville de som tur var väldigt gärna :) !!
Hade INTE tid för alltför många transportdagar, så jag hade bestämt mig för att köra alla 100 milen upp till fjällen på en och samma dag. Naturligtvis var jag lite orolig att det skulle bli problem med jetleg dagen efter USA, men det gick HELT perfekt. Vi lämnade farmor och farfar efter frukost, Rikard åkte tillbaka till England för att jobba. Med bilen full av resväskor och golfklubbor körde vi till Motala. Där tog vi några timmars paus, för lunch och vila. Sedan begav vi oss norrut i en tjejbil (mormor, tjejerna och jag) och en killbil (morfar och Johan). På kvällen kom vi fram till UNDERBARA fjällen!
De som känner oss vet att när vi gör något, gör vi det ordentligt (en sanning med modifikation, men det gäller i de flesta sammanhang). Alltså spelade vi golf denna vecka, vilket vi var där för och då menar jag MYCKET golf, i princip från morgon till kväll.
På måndag var det en väldig massa bollar som slogs iväg på driving rangen, sedan puttade vi och gick på korthålsbanan. Det här är den klubb vi är medlemmar i eftersom vi gick kursen där förra sommaren. Inte så praktiskt i längden att vara medlem i en klubb i Jämtland, men just nu ok.
 |
| Många bollar blir det. Alla i full gång! |
Tyvärr fick mamma ta en hel del av markservicen denna vecka, då hon var den enda som inte spelade golf. Pappa hjälpte mig rätt mycket med att gå med något av barnen för att dela på dem ibland.
Det var fyra praktiska prov som skulle göras:
1. Långa slag från driving rangen. Av 10 bollar skulle minst 6 gå minst 60 m.
2. Puttar. 10 korta varav hälften skulle i hål. 10 långa varav hälften nära hål.
3. Bunkerslag. Av 5 bollar i bunkern skulle 2 eller 3 gå ur.
4. Chippar. Av 10 skulle hälften komma inom 1-2m från flaggan.
Min taktik för att vi alla skulle klara det här var att jag såg det som att vi tillsammans hade 16 prov vi skulle klara av. I vilken ordning vi klarade dem, spelade ingen som helst roll. Vi var tvungna att gambla lite. Alltså skulle vi träna järnet en dag, för att sedan be om att få spela upp för PRO Johan. Förhoppningsvis skulle vi klara några av de 16 proven och därmed reducera det vi skulle intensivträna på för att någon/några dagar senare göra om de prov vi misslyckats med.
Så efter en dags intensivträning pratade vi med PROn och bokade tid för uppspel nästa morgon.
På kvällen firade mormor och morfar Malins födelsedag. Hon fick många presenter och njöt av uppvaktningen :) !
 |
| Malin uppvaktas av mormor |
 |
| Malin var så glad över sina presenter! |
Under kvällarna i fjällen hade vi mys med kortspel, TV, böcker, chips och annat gott. Det var faktiskt underbart sköna dagar på det hela taget. SÅ mycket frisk luft och mycket motion.
Sedan var det min tur. Nu började barnen skratta och fnissa eftersom jag tänker SÅ länge innan jag slår. Alltså sa Johan att man hade x antal sekunder på sig innan man behövde slå (tror det var 30s) och så tog han tid. Jag slog nog efter 20s och Johan sa att x sekunder är JÄTTELÄNGE, och därför känns som lång tid när man står bredvid, men i verkligenheten var inte mamma alls så långsam. HA! Slå är hon dock inte så bra på.... Jag klarade också mina 7/10, men det var inga snygga slag och mer tur än skicklighet måste jag säga. Tjejerna däremot lyckades inte, utan slog 5/10 båda två och blev därmed underkända på testet, även om deras träffar var mycket bättre än mina och Johans.
Bunkerslagen kvar. Johan hade superflyt och slog ut sina bollar. Själv klarade jag mig precis och det var definitivt mer tur än skicklighet! Man får inte "grunda" klubban i en bunker, vilket betyder att man inte får sätta den mot marken utan måste hålla den i luften innan man slår till. Supersvårt att balansera tycker jag! Linnéa var mest säker på detta test. Tyvärr, tyvärr missade Malin bunkerslagen och det var lite synd om henne, för det innebar faktiskt att Johan och jag KLARADE alla våra test och var klara med de praktiska proven och därmed redo för nästa steg som är fadderrundor, dvs att man går ut på riktiga banan och spelar med någon som redan har grönt kort. Någon gång i min vildaste fantasi trodde jag att vi skulle få gröna kort efter teori- och praktiska prov, men icke.
Jag frågade PROn hur Johan kunde slå så bra, han använder ju INGEN teknik alls medan vi andra tänker på allt möjligt. "Han har väl visst taktik!", sa PRO Johan och menade att Johan är helt avslappnad och tänker inte så mycket, vilket är nyckeln. Samtidigt så går det bara till en viss gräns, han missar också väldigt många slag och blir inte jämn som du blir om du tänker lite mer. Naturligtvis hade han rätt.
Nu gällde det att dela upp barnen. Efter lunch tog pappa med sig Johan ut på en första fadderrunda. SÅ stolt han var:
De gick 9 hål, mer finns inte en chans för Johan att orka så här i början.
 |
| Provsving. Kan ni förstå hur VACKERT det är på denna golfbana mellan fjällen?! Och hur BACKIGT, ingen lätt promenad i skogen där inte... |
 |
| Det är viktigt att ta ut riktningen... |
 |
| Sedan är det bara att klippa till. |
 |
| Lite paus måste man ta ibland längs banan. Både för att dricka, äta och tittta på utsikten. |
Tjejerna och jag gav oss ut på korthålsbanan. Där får man spela hur mycket man vill även innan man har klarat sina prov. Jag tycker dessutom att den är väldigt trevlig, för den tar LAGOM mycket tid. Linnéa var klart bäst av oss. Malin tappade lite sugen när det gick dåligt.
 |
| Linnéa spelar in till första hålet på korthålsbanan. |
 |
| Malin tränade bunkerslag, om och om och om och om igen.... Hon blev till slut så säker på bunkerslag att hon sällan missade en boll! Otroligt! |
Medan vi väntade på att killarna skulle komma tillbaka från stora banan, kom flickorna i snack med ett äldre par från Uppsala. De var nog i 60-årsåldern och verkligen så HELT fantastiskt trevliga!! Mannen som hette Mats, var SÅ barnkär, glad och hjälpsam. Kvinnan lugn och så trevlig. Vi förstod efter ett tag att de träffats på äldre dagar, men brukade åka upp hit regelbundet och bo i Klövsjö ("Sveriges vackraste by"). En son med fru och litet barn skulle komma till dem några dagar senare. Mannen var i alla fall väldigt duktig på golf och la ner massor av tid på att coacha tjejerna både på driving rangen och inte minst med Malin i bunkern. Rörande och jättekul!
När killarna kom tillbaka var de så nöjda. Johan hade fått ihop typ 1 poäng, men vad gjorde det. Morfar signerade scoringkortet till Johan som ett minne av hans första runda.
Hem till mormor för middag, kortspel och prat i lugn och ro. Vi såg också några ENORMT gamla program med Magnus och Brasse, som hette "Skyll inte på mig". Jag har aldrig sett dem förut. Barnen tyckte de var OMÅTTLIGT kul :) !
Jag HAR lite svårt att koncentrera mig på mitt spel när jag har barnen med mig. Alltså går jag gärna helt emot min natur och stiger upp i svinottan för att komma ut på banan för att spela lite själv. Johan envisades med att han ville komma med och jag sa att det var ok, så onsdagmorgon smög vi upp tidigt med morfar och gav oss iväg för 9 hål. Det skulle vara tävlingar denna dag och därför var HELA banan avstängd från 8 på morgonen. Vi räknade med kaos där då vi anlände före kl 7 med tanke på alla som skulle värma upp innan de skulle ut. DÖM om vår förvåning när det istället var HELT dött på golfklubben, shoppen var inte öppen, inte EN själ syntes till. Jag fick en sådan otroligt dålig magkänsla, ni vet som när man tror att någon dött och de har ställt in ALLT.
Vi gav oss iväg denna vackra morgon. Det gick urdåligt för mig för det mesta, men det var i alla fall ett första försök, min första fadderrunda. Pappa skrev ett scoringkort för mig att spara också. När vi var klara började klubben vakna till liv och jag pratade med PRO Johan. Det visade sig att tävlingarna inte startade förrän kl 13, men då skulle de gå ut på alla hål samtidigt och därför fick ingen gå ut efter 8. Vi mötte Mats och hans fru när vi åkte hemåt, de var också uppe tidigt och vi sa att vi kanske skulle ses senare på dagen.
Detta var tredje dagen och onsdag. Även om vi spelade en hel del golf, gick korthålsbanan på eftermiddagen, så var det ändå den dag då vi tog det lite lugnare. Alla behövde det och det var ändå tävlingar på banan. Jag och tjejerna spelade på korthåls och var "jagade" av en familj med en pappa som tog golfen på blodigt allvar och vi höll på att skratta ihjäl oss åt alla hans kommentarer. Däremot hade han en liten kille som var HELT otrolig på att spela. Imponerande!
 |
| Jag och Mamma utanför bowlingrestaurangen. |
Vi skulle börja med en timmes bowlande på en av två banor, innan vi skulle äta. Vi fick inte igång apparaten och det fick INTE de som jobbade heller. Det var en kille som slet som ett djur och startade om allt gång på gång och provspelade och startade om. Under tiden drack vi öl och vin :) . Hela poängen var att vi skulle spela bowling... den andra banan var upptagen och de undrade om vi ville äta först och spela senare, men vi är ju en familj som hellre äter sent (och speciellt hellre än att SPORTA sent, om nu bowling är någon sport överhuvudtaget...). Vi frågade när den andra banan var ledig och bestämde oss för att vänta ut dem. Hängde i baren medan vi väntade.
Till slut blev det spela av och vi hade jättekul! Mamma tjuvtränar ibland i Motala, så riktigt rättvist var det inte, men i slutänden tror jag att vi vann var sin gång och hann inte avsluta sista rundan. Bra :) !
 |
| Såklart delar jag med mig av några underbara matbilder! Kan ni förstå hur GOTT det här var? (Känner i skrivande stund hur det kurrar i magen...) |
 |
| Bowlingmamma redo att hugga in. Vi började med att sitta ute i den sköna kvällen. |
 |
| UNDERBAR huvudrätt! |
 |
| Jag lassar upp potatis. |
 |
| När det kom till efterrätten hade vi flyttat in. Den var också jättegod. |
När vi ätit upp var vi väldigt nöjda med vår kväll på tu man hand. Så mysigt! Vi ringde "chauffören", som kom och hämtade oss. Hemma hade de haft riktig myskväll med god mat och annat trevligt. Han är en hejare på att fixa morfar :) .
Innan jag nu går vidare med fjällrapporten, vill jag berätta att jag alldeles nyss skulle ställa mig och stryka och tittade på TV4 play för att se om det fanns något jag kunde titta på samtidigt. Satte igång MatTina och till min STORA överraskning visar det sig att hon sänder två av fyra program JUST från Vemdalen!! Återigen ett lustigt sammanträffande... Hon säger dessutom att hon faktiskt har en stuga där, men trots många besök där uppe genom åren, har jag inte sett henne personligen :) .
På torsdagen hade jag bokat en lektion för tjejerna så att PRO Johan skulle kunna ge dem lite bra input inför eftermiddagen då vi tänkte göra ett nytt försök att klara de sista tre proven. Johan ville naturligtvis följa med men vi hade ETT prioriterat mål och det var att alla skulle klara sina prov och det hade han redan gjort, alltså fick han inte ta uppmärksamhet från den hjälp tjejerna förtjänade.
Trevlige Mats var på golfklubben igen och gick fram till PRO Johan och frågade om han inte tyckte att våra tjejer var riktigt duktiga? :)) Tjejerna fick jättebra råd och när lektionen var över, stannade Mats och coachade dem en lång stund till. Malin tränade dessutom vidare på sina bunkerslag och lyckades fortsatt slå ut nästan varenda boll. Mats berättade att de hade kommit tillbaka på eftermiddagen dagen innan för de tänkte tagit med sig några av våra barn på en runda för att de skulle få dela upp sig lite. HUR omtänksamt var inte det av några människor vi aldrig träffat förut. Man blir VARM i hjärtat när man träffar så generösa personer!
Vi spelade på korthålsbanan och för att variera oss hittade vi på vårt eget spel utifrån något som finns på riktigt som vi hört om. Vi slog ut var sin boll och där den bästa bollen låg, la vi alla bollarna inför nästa slag. Sedan slog vi alla bollar igen och flyttade de två sämsta bollarna till den bästa placeringen. Så höll vi på till alla bollar var i hål och så samlade vi poäng ihop. Det blev massor av höga poäng, vilket visar att då och då slog vi verkligen en hel del rätt bra bollar, men ingen var duktig nog att hålla en jämn hög nivå. Det var också bra med tanke på att L sa att hon inte tyckte om golf för att man hela tiden måste tävla och räkna poäng. TÄNK ända sedan hon var i förskolan har hon deklarerat att hon inte tycker om att tävla... Vi sa att man tävlar väl i tennis också som hon älskar, men hon menade att det kunde man verkligen spela bara för skoj skull. Jag menade att det kunde man göra med golf också, spela utan att räkna poäng och då frågade hon mig om jag visste någon som gått en golfrunda utan att räkna poäng och jag fick erkänna att det visste jag inte.... vem skulle vilja ta risken att spela bästa rundan och inte har noterat det?
Medan vi var på golfbanan, gav sig Johan iväg med mormor och morfar för att plocka hjortron. J muttrade lite när vi gav oss iväg, MEN så fort vi åkt var han på strålande humör (VÄLDIGT typiskt Johan!!) och han njöt stort på myren och hittade MASSOR av hjortron!
 |
| Hjortronplockning |
 |
| Njutfika på myren, mormor och Johan. |
Det lär ha varit väldigt trevligt ända till de skulle ge sig av hem och mormor tappade Johans hjortronburk rätt i marken där det var som mest grusigt. Då tappade Johan sugen.... Ja ja det är sånt som händer.
SAMTIDIGT på en golfbana i närheten, samlade vi oss för nytt uppspel. Oj, oj, oj, vad bra det är att tvingas träna lite extra. Tjejerna la upp sina 10 bollar på driving rangen och satte igång och slå mot 60m flaggan. Tjoff, smock, smack, så slog Malin iväg 9 perfekta slag av 10. Därefter Linnéa 10 av 10! BRA JOBBAT tjejer!
Därefter skulle Malin göra sina bunkerslag. Hon var full av självförtroende, men blev lite nervös när det var dags. 2 av 5 skulle ut ur bunkern. Hon slog två bollar. INGEN gick ut och jag såg hur hon sjönk ihop. "Nu gör vi så här", sa PRO Johan och flyttade de tre återstående bollarna från den otroligt branta höga kanten hon skulle över till "ingången" på bunkern där det nästan inte var någon kant alls, bara sand som vid en kant gick över i gräs. Naturligtvis slog Malin ut alla tre bollarna därifrån utan problem och hade därmed klarat provet. Sedan backade hon tillbaka till de båda första bollarna som inte gick ur i början, utan stannade kvar i bunkern och slog ut dem också utan problem. BRA Malin!!!
PRO Johan förklarade: "Det är bara så att jag ska se henne slå ut 2/5 bollar ur bunkern och det gjorde jag. Det står inte i någon regelbok var i bunkern de ska ligga." Sedan berättade han att han hade sett henne slå bunkerslag i två dagar och att hon fått upp nästan varenda boll. Så han visste att hon kunde! TUSEN TACK till en så flexibel och bra PRO som Johan är och har varit för oss.
16 av 16 prov var avklarade. Vårt mål var nått och jag var otroligt glad och stolt. Tror även golffantasterna farmor och farfar tyckte det var kul när vi kunde berätta att vi klarat oss :) .
Därefter ville förstås alla ut på banan och pröva lyckan. Morfar och Johan anslöt och vi lyckades smita in på 10:e hålet och spela de sista 9 då några andra gick av efter de 9 första. Smart eftersom det inte fanns några tider att gå ut egentligen... Det gick riktigt bra för Linnéa. Uselt för undertecknad och Malin. Inte så bra för Johan heller och han är inte mogen nog att ta det, så han spelade faktiskt inte sista hålen.
Det var en HELT FANTASTISK knapp vecka i fjällens underbara natur där vi både klarade våra golfprov, samt fick tid med mormor och morfar. TACK för att ni ville följa med oss och hjälpa till samt hålla oss sällskap!!!
Ljuvliga Jämtland och Härliga Härjedalen, det stämmer verkligen!
Ingrid
tisdag 21 juni 2011
ISST's med Grekiska tjejer samt rockkonsert
Vår skola har tre idrottsblock under året som Middle Schools och High Schools elever kan vara med i efter skoltid. I varje idrottsblock finns vanligtvis tre idrotter att välja mellan. Våra tjejer har varit med i alla block och valt följande idrotter (inte någon gång har de valt samma sport :) ).
Malin
Höst: Volleyboll
Vinter: Basket
Vår: Softball
Linnéa
Höst: Fotboll
Vinter: Simning
Vår: Tennis
Under hela perioden har de matcher mot lag på andra internationella skolor. I slutet på perioden har de en heldagsturnering då alla lagen träffas samtidigt.
Utöver dessa matcher finns det för High School en tävling som heter ISST's (International Schools Sports Tournament), som är en organisation mellan 22 internationella skolor främst i Europa.
http://www.isstsports.org/
I slutet på varje idrottsblock reser idrottarna till en plats där alla skolor möts under flera dagar och tävlar mot varandra. Det här sista blocket var vår skola värd för tennismatcherna och eftersom alla gästande elever ska bo hos familjer på skolan, ställde vi upp med husrum för två tjejer från Grekland. Linnéa har tidigare varit iväg och bott inneboende i Paris.
Alla tennisspelare från olika länder kom onsdagen den 25 maj och skulle stanna till lördagen den 28:e. Vi var några föräldrar som pratade ihop oss lite om lämplig mat, om vi skulle träffas tillsammans samt om vi skulle visa dem något av England. Flera kontaktade mig och frågade om vi skulle träffas med våra gästande tennisspelare och jag var positiv, men i slutänden blev det inget, av olika orsaker.
Den här tennistävlingen har varit föremål för många diskussioner i vår familj i vår. Linnéa har varit med i tennisteamet, men p g a sin knäskada (som är mycket bättre nu), så har hon inte kunnat spela så mycket. Samma helg som ISST's, skulle L vara i Paris med konfirmationsgruppen och då de varit alldeles för få erfarna tennistjejer i laget blev tennistränaren på skolan väldigt besviken på L för att hon inte kunde vara med på ISST's. Hade det varit en lagsport kunde L varit med to-fre och hoppat över lör, men i tennis spelar man för sig själv eller i par och går vidare hela tiden, så kan man inte vara med alla dagar kan man inte vara med alls. Linnéa förstod inte varför hon inte kunde ta tåget själv till Paris och träffa konfirmanderna senare... Jag ansåg att eftersom hon då ISST's deltagande bestämdes, inte kunde gå ordentligt, var det inte värt att försöka leta efter någon lösning på detta (bland ALLA TUSENTALS andra saker man gör samtidigt) eftersom vi inte ens visste om hon skulle KUNNA spela tennis vid den här tiden och att då ändra en resa som varit planerad så länge, kändes bara för mycket. Några månder senare när tävlingen var här, så hade L kommit över detta och dagarna blev SÅ lyckade och bra för henne i ALLA avseenden...
Kl 16.30 skulle vi hämta våra inneboende på skolan, det visade sig att olika länders elever skulle hämtas olika tider, så Toni hade skrämt upp mig tidigare på dagen genom att säga att det var kl 14, men det var bara hennes gäster. Toni och jag hade tänkte åka till Windsor med gästerna eftersom London tyvärr var lite långt bort så dags på dagen. Malin var med mig och hämtade. Våra tjejer var riktigt trevliga och vi gillade dem direkt. De gick i 11:an, så de hade redan varit med ett par år tidigare på ISST's vilket innebar att de kände igen en del från andra länder. Kul! Den ena tjejens föräldrar var båda från Grekland, medan den andra hade en grekisk pappa och en amerikansk mamma. Båda hade gått större delen av sin uppväxt på den internationella skola de kom från.
Jag frågade när de hade anlänt och fick till svar "Kl 10". Jaha, svarade jag och frågade vad de hade gjort hela dagen. "Varit i Windsor." RIDÅ! Tänk om vi kunde fått hämta dem tidigare på dagen, då hade vi haft gott om tid att åka med dem till London. Det var vad det holländska teamet hade gjort med hela sin grupp. Nåväl, våra tjejer hade stigit upp fyra på morgonen och klockan var två timmar mer för dem, så de var mer än nöjda med att bara komma hem, äta lasagne, prata och sedan få ta det lugnt. Linnéa var inte hemma, så jag sa till Malin att hon kunde fråga om de ville se en film. Johan ville gärna välja film. Jag sa att han kunde få vara med och titta, men INTE välja. Det slutade med att de alla fyra satt och såg på The Parent Trap. Det säger allt om hur söta tjejerna var, som valde denna film :) .
Linnéa då, var var hon? MUSIK är superviktigt för henne nuförtiden, känner precis igen det själv från när jag var i den åldern. Hon har pratat SÅ många gånger om att hon vill gå på konsert, men det har inte riktigt passat någon gång. NU denna onsdag, så var det plötsligt en konsert som en annan tjej i 9:an köpt biljetter till och de hade fått två över. L fick erbjudande att följa med och var ELD och LÅGOR. Mamman, som är ordförande i PTSA och den som bjöd hem oss första dagen vi var i England och ännu bodde på hotell, skulle köra dem dit och tillbaka. Fast att L BORDE varit hemma och umgåtts med gästerna (det var vad Toni krävde att Amanda gjorde), så sa vi ja.
Här är L's sammanfattning av kvällen:
Det var helt fantaskiskt!! :D :D :D Min kompis mamma tog oss för att kolla på ett JÄTTEbra band som heter 3OH!3, det var en rätt så liten lokal men ett superläge och allt var perfekt. Jag var så tacksam att mamma och pappa lät mig gå! En av de bästa kvällarna i mitt liv (: musiken var bäst och vi fick se dom på jättenära håll och sen var jag med några superbra kompisar som jag älskar! Jag kan inte riktigt förklara hur kul det var xP men det var såååå superbra så det finns inte xD haha xx
You're welcome, Linnéa :) . Ni sov så gott i bilen när ni kom hem sent, men det syntes på er att ni hade haft kul!
Sedan blev det några bråda dagar. Först på morgonen skulle Rikard och barnen till skolan, sedan skulle tennistjejerna ha frukost och matlådor, för att sedan skjutsas till skolan. På dagarna var alla tennismatcherna i Watford där det fanns MASSOR av inomhusbanor. Det var tur, för TYVÄRR visade sig inte vädret från sin bästa sida. Det regnade SÅ mycket dessa dagar. Även om Linnéa inte kunde vara med och spela tyckte jag vi kunde åka dit och titta, för att visa vårt intresse och för att det var kul. Alltså åkte jag med Linnéa och Malin till Watford efter skolan på torsdagen. Det var en bit att köra, men gick bra. Linnéa "hängde" med sina tenniskompisar medan Malin och jag tittade runt på spelarna och väntade. Våra gäster spelade dubbel och hade förlorat båda sina matcher.
De grekiska ville verkligen, verkligen se London. De hade aldrig varit i England förut. De andra familjerna tyckte inte det var lönt att åka in för några timmar på kvällen, men vi bestämde oss för att göra ett försök. Torsdag kväll var enda kvällen Linnéa hade med tjejerna. Jag skulle på årsmöte med LC, så vi bestämde att Rikard och Linnéa skulle ge sig iväg med tjejerna. Vi hade förberett mat, så att de bara skulle komma hem snabbt och äta och sedan ge sig iväg. Vi åkte direkt till skolan efter att vi varit och tittat på tennisen för att hämta hem tjejerna då de kom med bussen en liten stund senare. Det var mycket trafik, så vi var lite sena, alltså vågade jag inte köra hem med L först så att hon kunde packa till Paris samt plugga till ett matteprov. Istället samlades vi tillsammans med alla andra föräldrar som hade barn hos sig. Och vi väntade och väntade och VÄNTADE. Vilken öken, 1,5 timme för sent kom de och då var det VERKLIGEN försent att åka till London. Klockan var 20 när vi kom hem, jag RUSADE och bytte kläder för att åka på årsmöte med LC-klubben och sedan fick de roa sig hemma bäst de kunde.
Nästa dag samma procedur, förutom att Malin dessutom skulle genomföra en välgörenhetsaktivitet på skolan och L skulle ha packat till sin konfirmationsresa. Rikard hämtade Linnéa direkt efter skolan och åkte med henne till London och tåget mot Paris. Sedan kom han hem och vi fick fatt i våra grekiska tjejer och så åkte Rikard in till London igen med dem. De åt därinne och hann både med att träffa några av deras kompisar ett par gånger samt se massor av typiska Londonvyer. Tjejerna var SÅ nöjda och glada då de kom hem! Det var lite sent med tanke på att även lördagen var en tidig idrottsdag, men vad gör det när man har kul. De grekiska killarna var tydligen väldigt duktiga och det var TVÅ grekiska killar i singelfinalen, men den enes skor hade gått sönder på fredagen, så våra tjejer köpte nya till honom då de var i London. När jag körde tjejerna till skolan på lördagen för sista avlämningen fick jag veta att killen som inte behövde nya skor var en av våra tjejers kille och hon var så glad över att han var i final.
Det var en allt igenom positiv upplevelse att ha tjejerna boende hos oss. Nästa år går tennistävlingarna i Aten och de sa att Linnéa skullle säga till att hon vill bo hos en av dem. Gulligt! Vi minns dem när vi använder den goda grekiska olivoljan eller honungen som vi fick av dem. Retsinan står däremot på vänt...
Ingrid
Malin
Höst: Volleyboll
Vinter: Basket
Vår: Softball
Linnéa
Höst: Fotboll
Vinter: Simning
Vår: Tennis
Under hela perioden har de matcher mot lag på andra internationella skolor. I slutet på perioden har de en heldagsturnering då alla lagen träffas samtidigt.
Utöver dessa matcher finns det för High School en tävling som heter ISST's (International Schools Sports Tournament), som är en organisation mellan 22 internationella skolor främst i Europa.
http://www.isstsports.org/
I slutet på varje idrottsblock reser idrottarna till en plats där alla skolor möts under flera dagar och tävlar mot varandra. Det här sista blocket var vår skola värd för tennismatcherna och eftersom alla gästande elever ska bo hos familjer på skolan, ställde vi upp med husrum för två tjejer från Grekland. Linnéa har tidigare varit iväg och bott inneboende i Paris.
Alla tennisspelare från olika länder kom onsdagen den 25 maj och skulle stanna till lördagen den 28:e. Vi var några föräldrar som pratade ihop oss lite om lämplig mat, om vi skulle träffas tillsammans samt om vi skulle visa dem något av England. Flera kontaktade mig och frågade om vi skulle träffas med våra gästande tennisspelare och jag var positiv, men i slutänden blev det inget, av olika orsaker.
Den här tennistävlingen har varit föremål för många diskussioner i vår familj i vår. Linnéa har varit med i tennisteamet, men p g a sin knäskada (som är mycket bättre nu), så har hon inte kunnat spela så mycket. Samma helg som ISST's, skulle L vara i Paris med konfirmationsgruppen och då de varit alldeles för få erfarna tennistjejer i laget blev tennistränaren på skolan väldigt besviken på L för att hon inte kunde vara med på ISST's. Hade det varit en lagsport kunde L varit med to-fre och hoppat över lör, men i tennis spelar man för sig själv eller i par och går vidare hela tiden, så kan man inte vara med alla dagar kan man inte vara med alls. Linnéa förstod inte varför hon inte kunde ta tåget själv till Paris och träffa konfirmanderna senare... Jag ansåg att eftersom hon då ISST's deltagande bestämdes, inte kunde gå ordentligt, var det inte värt att försöka leta efter någon lösning på detta (bland ALLA TUSENTALS andra saker man gör samtidigt) eftersom vi inte ens visste om hon skulle KUNNA spela tennis vid den här tiden och att då ändra en resa som varit planerad så länge, kändes bara för mycket. Några månder senare när tävlingen var här, så hade L kommit över detta och dagarna blev SÅ lyckade och bra för henne i ALLA avseenden...
Kl 16.30 skulle vi hämta våra inneboende på skolan, det visade sig att olika länders elever skulle hämtas olika tider, så Toni hade skrämt upp mig tidigare på dagen genom att säga att det var kl 14, men det var bara hennes gäster. Toni och jag hade tänkte åka till Windsor med gästerna eftersom London tyvärr var lite långt bort så dags på dagen. Malin var med mig och hämtade. Våra tjejer var riktigt trevliga och vi gillade dem direkt. De gick i 11:an, så de hade redan varit med ett par år tidigare på ISST's vilket innebar att de kände igen en del från andra länder. Kul! Den ena tjejens föräldrar var båda från Grekland, medan den andra hade en grekisk pappa och en amerikansk mamma. Båda hade gått större delen av sin uppväxt på den internationella skola de kom från.
Jag frågade när de hade anlänt och fick till svar "Kl 10". Jaha, svarade jag och frågade vad de hade gjort hela dagen. "Varit i Windsor." RIDÅ! Tänk om vi kunde fått hämta dem tidigare på dagen, då hade vi haft gott om tid att åka med dem till London. Det var vad det holländska teamet hade gjort med hela sin grupp. Nåväl, våra tjejer hade stigit upp fyra på morgonen och klockan var två timmar mer för dem, så de var mer än nöjda med att bara komma hem, äta lasagne, prata och sedan få ta det lugnt. Linnéa var inte hemma, så jag sa till Malin att hon kunde fråga om de ville se en film. Johan ville gärna välja film. Jag sa att han kunde få vara med och titta, men INTE välja. Det slutade med att de alla fyra satt och såg på The Parent Trap. Det säger allt om hur söta tjejerna var, som valde denna film :) .
Linnéa då, var var hon? MUSIK är superviktigt för henne nuförtiden, känner precis igen det själv från när jag var i den åldern. Hon har pratat SÅ många gånger om att hon vill gå på konsert, men det har inte riktigt passat någon gång. NU denna onsdag, så var det plötsligt en konsert som en annan tjej i 9:an köpt biljetter till och de hade fått två över. L fick erbjudande att följa med och var ELD och LÅGOR. Mamman, som är ordförande i PTSA och den som bjöd hem oss första dagen vi var i England och ännu bodde på hotell, skulle köra dem dit och tillbaka. Fast att L BORDE varit hemma och umgåtts med gästerna (det var vad Toni krävde att Amanda gjorde), så sa vi ja.
Här är L's sammanfattning av kvällen:
Det var helt fantaskiskt!! :D :D :D Min kompis mamma tog oss för att kolla på ett JÄTTEbra band som heter 3OH!3, det var en rätt så liten lokal men ett superläge och allt var perfekt. Jag var så tacksam att mamma och pappa lät mig gå! En av de bästa kvällarna i mitt liv (: musiken var bäst och vi fick se dom på jättenära håll och sen var jag med några superbra kompisar som jag älskar! Jag kan inte riktigt förklara hur kul det var xP men det var såååå superbra så det finns inte xD haha xx
You're welcome, Linnéa :) . Ni sov så gott i bilen när ni kom hem sent, men det syntes på er att ni hade haft kul!
Sedan blev det några bråda dagar. Först på morgonen skulle Rikard och barnen till skolan, sedan skulle tennistjejerna ha frukost och matlådor, för att sedan skjutsas till skolan. På dagarna var alla tennismatcherna i Watford där det fanns MASSOR av inomhusbanor. Det var tur, för TYVÄRR visade sig inte vädret från sin bästa sida. Det regnade SÅ mycket dessa dagar. Även om Linnéa inte kunde vara med och spela tyckte jag vi kunde åka dit och titta, för att visa vårt intresse och för att det var kul. Alltså åkte jag med Linnéa och Malin till Watford efter skolan på torsdagen. Det var en bit att köra, men gick bra. Linnéa "hängde" med sina tenniskompisar medan Malin och jag tittade runt på spelarna och väntade. Våra gäster spelade dubbel och hade förlorat båda sina matcher.
De grekiska ville verkligen, verkligen se London. De hade aldrig varit i England förut. De andra familjerna tyckte inte det var lönt att åka in för några timmar på kvällen, men vi bestämde oss för att göra ett försök. Torsdag kväll var enda kvällen Linnéa hade med tjejerna. Jag skulle på årsmöte med LC, så vi bestämde att Rikard och Linnéa skulle ge sig iväg med tjejerna. Vi hade förberett mat, så att de bara skulle komma hem snabbt och äta och sedan ge sig iväg. Vi åkte direkt till skolan efter att vi varit och tittat på tennisen för att hämta hem tjejerna då de kom med bussen en liten stund senare. Det var mycket trafik, så vi var lite sena, alltså vågade jag inte köra hem med L först så att hon kunde packa till Paris samt plugga till ett matteprov. Istället samlades vi tillsammans med alla andra föräldrar som hade barn hos sig. Och vi väntade och väntade och VÄNTADE. Vilken öken, 1,5 timme för sent kom de och då var det VERKLIGEN försent att åka till London. Klockan var 20 när vi kom hem, jag RUSADE och bytte kläder för att åka på årsmöte med LC-klubben och sedan fick de roa sig hemma bäst de kunde.
Nästa dag samma procedur, förutom att Malin dessutom skulle genomföra en välgörenhetsaktivitet på skolan och L skulle ha packat till sin konfirmationsresa. Rikard hämtade Linnéa direkt efter skolan och åkte med henne till London och tåget mot Paris. Sedan kom han hem och vi fick fatt i våra grekiska tjejer och så åkte Rikard in till London igen med dem. De åt därinne och hann både med att träffa några av deras kompisar ett par gånger samt se massor av typiska Londonvyer. Tjejerna var SÅ nöjda och glada då de kom hem! Det var lite sent med tanke på att även lördagen var en tidig idrottsdag, men vad gör det när man har kul. De grekiska killarna var tydligen väldigt duktiga och det var TVÅ grekiska killar i singelfinalen, men den enes skor hade gått sönder på fredagen, så våra tjejer köpte nya till honom då de var i London. När jag körde tjejerna till skolan på lördagen för sista avlämningen fick jag veta att killen som inte behövde nya skor var en av våra tjejers kille och hon var så glad över att han var i final.
Det var en allt igenom positiv upplevelse att ha tjejerna boende hos oss. Nästa år går tennistävlingarna i Aten och de sa att Linnéa skullle säga till att hon vill bo hos en av dem. Gulligt! Vi minns dem när vi använder den goda grekiska olivoljan eller honungen som vi fick av dem. Retsinan står däremot på vänt...
Ingrid
fredag 17 juni 2011
Sarah på besök & barnens idrottsturneringar samt Johans kalas...
Helgen för tre veckor sedan (kommer bara mer och mer efter som ni märker) hade vi den stora glädjen att få ta emot ett långväga besök under några få dagar. Det var vår vän Sarah från USA, som vi lärde känna i Århus, som hade vägarna hitåt. Orsaken till hennes korta besök samt förklaringen till varför hon kom utan man och barn, var att hon skulle träffa en avlägsen släkting. Hon pratade hela tiden om sin "cousin", som hon nästan inte visste något om. Jag tyckte att man borde veta lite mer om en kusin, men då hon kom hit fick jag lära mig att de kallar alla släktingar efter syskon för "cousin" oavsett om det är kusiner, sysslingar (nästkusiner), bryllingar eller annat. Det förklarade varför hon inte hade så djupa insikter om denna dam som var lite äldre än Sarah själv.
Vi hade då turen att bo på rätt plats under Sarahs släktforskning, så hon bodde hos oss fre-lör och sön-mån, så jag tycker vi hade tur som fick rå om henne så pass mycket ändå.
Sarah anlände fredag lunch och jag hämtade upp henne på Heathrow. KÄRT återseende! Hela familjen var hos oss i Småland förra året, så det känns som om vi faktiskt har haft möjlighet att hålla ganska bra kontakt trots de långa avstånden.
Hemma åt vi lunch tillsammans med Rikard, väldigt trevligt att vara bara vi vuxna. Sarah och hennes man är otroligt inspirerande samtalspartners och våra diskussioner är alltid djupa och givande. Jag uppskattar dem väldigt mycket. Efter vår goda långa salladslunch som vi inte ville skulle ta slut, så var Rikard ändå tvungen att jobba igen och vi tjejer gav oss ut för att titta lite på vår by och de närmaste omgivningarna.
Senare på eftermiddagen åkte vi till skolan, Sarah är själv lärare på High School så hon tyckte det var kul att se hur våra barns skola ser ut. Vi tittade på Linnéa som hade tennisträning, enda tjej bland massa killar. Så småningom kom hon vi väntade på, nämligen Malin som varit iväg på skolresa hela veckan. Det hade varit en incident kvällen innan då Malin hamnade på sjukhus (läs tidigare inlägg), så jag var väldigt glad över att få hem henne.
Det var en stor buss full med glada och mycket trötta sjätteklassare som kom in på skolgården! Sarah med en stor social talang pratade med lite olika föräldrar, framför allt med Toni. Jag tackade alla lärare som tagit hand om Malin och sedan körde vi hem och familjen var fulltalig igen. Sarah hade med sig presenter, bl a några lokala kex från en by med folk som lever lite för sig själva och producerar saker för att försörja sig. Sådana saker gillar jag väldigt mycket! Det är svårt att hitta saker att ge bort som inte finns överallt nuförtiden och allt som går att ÄTA passar oss perfekt :) . Det var en pumpa variant, vilket barnen tyckte var passande när det kom från USA och så här såg de ut (jättegoda är de dessutom):
Vi grillade på kvällen och det var kul att se hur glada även barnen var att träffa Sarah. Hon imponerade med att nästan inte vara påverkad av tidsomställningen över huvud taget, hur hon nu fixade det, men jag tror hon somnade ovaggad när hon väl kom isäng fredag kväll och så gjorde Malin.
På lördagen hade vår familj diverse aktiviteter. Linnéa åkte tidigt till ACS Cobham (skolan med simhallen) där det var tennisturnering mellan olika internationella skolor. Efter matcherna skulle hon stanna en stund och träffa Jack, en kille från skolan i Århus som är internatelev på Cobham. Malin hade sovmorgon, men då hon vaknade packade vi ihop för henne och åkte till skolan där alla softball-spelare samlades för att åka buss till en avslutande softball-turnering mellan internationella skolor som samordnades av American school of London. Sarah kördes till en buss för vidare färd mot Oxford, då "kusinen" bodde en bit därifrån. Slutligen skulle Johan på kalas hos Gabe, något vi totalt missat men som de var vänliga nog att ha överseende med och Johan var så välkommen ändå. Rikard gav sig iväg med Johan, men efter ett tag gick inte tåget längre, så de fick ta bussar och de blev sena och det var allmänt besvärligt. Då Johan var avlämnad åkte Rikard och tittade på Malins softball. Det var sista chansen för någon av oss att se henne spela en gång och det hade varit jättekul, sa R. Det blev inte mindre kul när laget vann hela säsongsturneringen, det har inte vår skola gjort i så många sporter i år, så det var verkligen kul och Malins glädje var inte att ta miste på!!
Efter ett tag körde jag runt och hämtade upp alla utspridda familjemedlemmar igen :) .
På söndagen åkte jag in till London och mötte Sarah då hon kom tillbaka. Hon var SÅ nöjd med sin kusinträff. De hade tittat på foton, pratat familjer och jämfört allt möjligt. Kul!
Tillsammans gav vi oss sedan iväg mot British museum, som Sarah hade önskat att vi skulle se. Hon arbetar som historielärare på high school och ville speciellt kolla in Asien-avdelningen. Vi hann både se museum och prata samtidigt :) . När vi var nöjda gick vi till ett café där vi tog en snabb fika och åt en underbart god pecannötpaj! Jag VET att jag tog ett foto där men med vilken kamera??? Ingen aning, kan inte hitta bilden, kanske var det med Sarahs, ha ha. Överhuvud taget togs det VÄLDIGT få bilder denna helg och av de som togs är de flesta ovisbara.
Sedan blev det bokhandlar för resten. Först Mangaböcker till de manga-frälsta barnen och därefter besök på Waterstones underbara flaggskeppsbutik på Picadilly. Där träffade vi en enormt engagerad försäljare som håller på att skriva en bok. Hon var ung och väldigt kunnig om barn- och ungdomsböcker. Hon pratade om hur stor skillnad det är att skriva för barn jämfört med för unga vuxna och hur berättarformen tydligt byts från tredje person till jag-form där. Spännande. Sarah och hon pratade länge om engelsk kontra amerikansk barnlitteratur och var överens om att den engelska var SÅ mycket bättre. Till slut berättade hon att hon hade en sjukdom som gör att hon måste SOVA jättemycket och det skulle hon göra dagen efter och sedan skulle hon skriva. TÄNK vad mycket intressanta människor det finns. Inte utan att man känner sig väldigt vanlig och tråkig ibland...
Rikard höll ställningarna hemma. Malin var på biokalas för Natalia, Linnéa var på poolparty hos Carlos och då vi kom hem hade Rikard middag klar till oss. Supertacksamt!! Sedan blev det prata, prata, inte minst om vår kommande USA-resa.
Måndag morgon försvann alla familjemedlemmar till jobb och skola, medan jag körde Sarah till Heathrow. En kort men välutnyttjad helg var till ända. TACK för att du kom Sarah!
Marit, det var JÄTTEKUL att ha dig här. Både för Linnéas konfirmation och för att få visa dig hur vi har det här i England.
Britt, riktigt allt är inte klart för sommaren och lite utrymme för småjusteringar måste få finnas. Såklart hörs vi om detaljerna!
Kim, jepp det blir nog en fullmatad sommar :) . "Hemlig" bok låter hur spännande som helst! Naturligtvis ska jag träffa Kerstin och lovar att hälsa!
Karin, ja hur tänkte vi då...? Inte att vi skulle rubba hela systemet genom att flytta utomlands i alla fall, ha ha. Sladdisar har sina fördelar, speciellt för föräldrarna. (Och speciellt om de är så bedårande som er Malin :) !)
Hilde, where in Finland are you going? I will think about if I have any ideas. I have mentioned the Mumin world before for you, haven't I? And the church pretty much under the ground in Helsinki? There are lots and lots of nice nature there, so you will all like it. Be sure about us coming over to Århus next year too, we wouldn't miss that!! :))
Kram Ingrid
Vi hade då turen att bo på rätt plats under Sarahs släktforskning, så hon bodde hos oss fre-lör och sön-mån, så jag tycker vi hade tur som fick rå om henne så pass mycket ändå.
Sarah anlände fredag lunch och jag hämtade upp henne på Heathrow. KÄRT återseende! Hela familjen var hos oss i Småland förra året, så det känns som om vi faktiskt har haft möjlighet att hålla ganska bra kontakt trots de långa avstånden.
 |
| Pigg Sarah trots att det var mitt i natten för henne. |
Hemma åt vi lunch tillsammans med Rikard, väldigt trevligt att vara bara vi vuxna. Sarah och hennes man är otroligt inspirerande samtalspartners och våra diskussioner är alltid djupa och givande. Jag uppskattar dem väldigt mycket. Efter vår goda långa salladslunch som vi inte ville skulle ta slut, så var Rikard ändå tvungen att jobba igen och vi tjejer gav oss ut för att titta lite på vår by och de närmaste omgivningarna.
Senare på eftermiddagen åkte vi till skolan, Sarah är själv lärare på High School så hon tyckte det var kul att se hur våra barns skola ser ut. Vi tittade på Linnéa som hade tennisträning, enda tjej bland massa killar. Så småningom kom hon vi väntade på, nämligen Malin som varit iväg på skolresa hela veckan. Det hade varit en incident kvällen innan då Malin hamnade på sjukhus (läs tidigare inlägg), så jag var väldigt glad över att få hem henne.
Det var en stor buss full med glada och mycket trötta sjätteklassare som kom in på skolgården! Sarah med en stor social talang pratade med lite olika föräldrar, framför allt med Toni. Jag tackade alla lärare som tagit hand om Malin och sedan körde vi hem och familjen var fulltalig igen. Sarah hade med sig presenter, bl a några lokala kex från en by med folk som lever lite för sig själva och producerar saker för att försörja sig. Sådana saker gillar jag väldigt mycket! Det är svårt att hitta saker att ge bort som inte finns överallt nuförtiden och allt som går att ÄTA passar oss perfekt :) . Det var en pumpa variant, vilket barnen tyckte var passande när det kom från USA och så här såg de ut (jättegoda är de dessutom):
Vi grillade på kvällen och det var kul att se hur glada även barnen var att träffa Sarah. Hon imponerade med att nästan inte vara påverkad av tidsomställningen över huvud taget, hur hon nu fixade det, men jag tror hon somnade ovaggad när hon väl kom isäng fredag kväll och så gjorde Malin.
 |
| Sallad till vår BBQ. |
Efter ett tag körde jag runt och hämtade upp alla utspridda familjemedlemmar igen :) .
På söndagen åkte jag in till London och mötte Sarah då hon kom tillbaka. Hon var SÅ nöjd med sin kusinträff. De hade tittat på foton, pratat familjer och jämfört allt möjligt. Kul!
Tillsammans gav vi oss sedan iväg mot British museum, som Sarah hade önskat att vi skulle se. Hon arbetar som historielärare på high school och ville speciellt kolla in Asien-avdelningen. Vi hann både se museum och prata samtidigt :) . När vi var nöjda gick vi till ett café där vi tog en snabb fika och åt en underbart god pecannötpaj! Jag VET att jag tog ett foto där men med vilken kamera??? Ingen aning, kan inte hitta bilden, kanske var det med Sarahs, ha ha. Överhuvud taget togs det VÄLDIGT få bilder denna helg och av de som togs är de flesta ovisbara.
Sedan blev det bokhandlar för resten. Först Mangaböcker till de manga-frälsta barnen och därefter besök på Waterstones underbara flaggskeppsbutik på Picadilly. Där träffade vi en enormt engagerad försäljare som håller på att skriva en bok. Hon var ung och väldigt kunnig om barn- och ungdomsböcker. Hon pratade om hur stor skillnad det är att skriva för barn jämfört med för unga vuxna och hur berättarformen tydligt byts från tredje person till jag-form där. Spännande. Sarah och hon pratade länge om engelsk kontra amerikansk barnlitteratur och var överens om att den engelska var SÅ mycket bättre. Till slut berättade hon att hon hade en sjukdom som gör att hon måste SOVA jättemycket och det skulle hon göra dagen efter och sedan skulle hon skriva. TÄNK vad mycket intressanta människor det finns. Inte utan att man känner sig väldigt vanlig och tråkig ibland...
Rikard höll ställningarna hemma. Malin var på biokalas för Natalia, Linnéa var på poolparty hos Carlos och då vi kom hem hade Rikard middag klar till oss. Supertacksamt!! Sedan blev det prata, prata, inte minst om vår kommande USA-resa.
Måndag morgon försvann alla familjemedlemmar till jobb och skola, medan jag körde Sarah till Heathrow. En kort men välutnyttjad helg var till ända. TACK för att du kom Sarah!
Marit, det var JÄTTEKUL att ha dig här. Både för Linnéas konfirmation och för att få visa dig hur vi har det här i England.
Britt, riktigt allt är inte klart för sommaren och lite utrymme för småjusteringar måste få finnas. Såklart hörs vi om detaljerna!
Kim, jepp det blir nog en fullmatad sommar :) . "Hemlig" bok låter hur spännande som helst! Naturligtvis ska jag träffa Kerstin och lovar att hälsa!
Karin, ja hur tänkte vi då...? Inte att vi skulle rubba hela systemet genom att flytta utomlands i alla fall, ha ha. Sladdisar har sina fördelar, speciellt för föräldrarna. (Och speciellt om de är så bedårande som er Malin :) !)
Hilde, where in Finland are you going? I will think about if I have any ideas. I have mentioned the Mumin world before for you, haven't I? And the church pretty much under the ground in Helsinki? There are lots and lots of nice nature there, so you will all like it. Be sure about us coming over to Århus next year too, we wouldn't miss that!! :))
Kram Ingrid
tisdag 5 april 2011
Den hemliga trädgården
Förra lördagen innan vi gick på skolans talangjakt, bestämde vi oss för att göra en insats för den undermåliga tennisbanan, som våra vänner på gatan har till förfogande i sin trädgård. Enligt 2/3 av barnen är lycka att ha sin egen tennisplan, så vi är otroligt glada för att vi får använda denna och känner därför ett litet ansvar för att hjälpa till att få den iordning, då den heltäckande mossan visar att ingen har spelat där på mycket länge. Vännerna själva var på skidsemester i Alperna.
Rikard tog Linnéa, Johan och lite redskap med sig. Malin och jag förberedde ett av hennes skolprojekt och sedan gick vi också dit. Trädgården de har är så otroligt charmig, så jag bestämde mig för att fotografera den vindlande vägen till tennisbanan. Förhoppningsvis har de inget emot det...
Visst är detta en jättmysig trädgård!! Jag blir glad varje gång jag ska snirkla mig fram till tennisplanen. Tyvärr är denna, enligt grannen till våra vänner, hotad. Tennisplanen ska bort och kanske ska den delen styckas av och ett nytt hus byggas. Det blir dock i alla fall inte före hösten, men trist är det...
Grannen kom vi att börja prata med då hennes hund sprungit bort och hon trodde att vi lämnat portarna öppna så att den rymt ut på gatan. Efter en rejält upprörd start på vårt "samtal" lugnade hon sig och var väldigt trevlig. Tipsade om någon kille i Johans ålder, som kanske bor på vår gata.
TACK TACK TACK till våra vänner som låter oss använda tennisplanen så mycket vi vill!
Karin, jag ska se om jag kan fixa bilden på Karin D & Karin S, den var fin och du ser ut som om du tittar rakt in i kameran, men kanske var du inte i ett sådant tillstånd att du minns det nu i efterhand... ;) .
Kanske blir man mer gråtmild när man blir äldre... det är i alla fall lättare att förstå de som säger att livet borde levas baklänges. Tänk vad jag skulle uppskatta vissa saker då, som jag inte satte tillräckligt värde på när de inträffade.
Nu ska jag fixa lunch och åka med till en mamma som är upptagen med att flytta hela sitt hus idag.
Ute regnar det. Rikard var på Irland igår, kom hem vid 22 och åkte före 5 imorse till Sverige. Johan undrar nog om han drömde att han sov med pappa inatt... han var ju inte där när J la sig och inte när han vaknade, men ändå hade de sovit ihop, då J kom in på småtimmarna :) .
Kram Ingrid
Rikard tog Linnéa, Johan och lite redskap med sig. Malin och jag förberedde ett av hennes skolprojekt och sedan gick vi också dit. Trädgården de har är så otroligt charmig, så jag bestämde mig för att fotografera den vindlande vägen till tennisbanan. Förhoppningsvis har de inget emot det...
 |
| På väg till vännernas hus, som är det höga i bakgrunden till höger om trädet. |
 |
| In genom uppfartsporten mot dörren som står på glänt därframme... |
 |
| Där finns den här fina trädgården! Sedan går vi vidare bakom studsmattan... |
 |
| I murens hörn, bakom träden finns en ny port... |
 |
| Är det inte en underbar mysgång?!! |
 |
| Ute ur gången öppnar sig det här! Tur att de också har trädgårdsmästare :) . Malin går vidare till vänster i bild... |
 |
| En gång mellan fallfärdigt plank och träd, leder fram till tennisbanan. Vid den ser vi Johan... |
 |
| Framme! Linnéa servade lite för att "känna" sig som om hon spelade tennis. Det är ganska uppenbart att det behövs en insats på mossan väl :) ? Rikard hade tagit bort en hel del till vänster i bild och på ställen som inte syns. |
Grannen kom vi att börja prata med då hennes hund sprungit bort och hon trodde att vi lämnat portarna öppna så att den rymt ut på gatan. Efter en rejält upprörd start på vårt "samtal" lugnade hon sig och var väldigt trevlig. Tipsade om någon kille i Johans ålder, som kanske bor på vår gata.
TACK TACK TACK till våra vänner som låter oss använda tennisplanen så mycket vi vill!
Karin, jag ska se om jag kan fixa bilden på Karin D & Karin S, den var fin och du ser ut som om du tittar rakt in i kameran, men kanske var du inte i ett sådant tillstånd att du minns det nu i efterhand... ;) .
Kanske blir man mer gråtmild när man blir äldre... det är i alla fall lättare att förstå de som säger att livet borde levas baklänges. Tänk vad jag skulle uppskatta vissa saker då, som jag inte satte tillräckligt värde på när de inträffade.
Nu ska jag fixa lunch och åka med till en mamma som är upptagen med att flytta hela sitt hus idag.
Ute regnar det. Rikard var på Irland igår, kom hem vid 22 och åkte före 5 imorse till Sverige. Johan undrar nog om han drömde att han sov med pappa inatt... han var ju inte där när J la sig och inte när han vaknade, men ändå hade de sovit ihop, då J kom in på småtimmarna :) .
Kram Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)