Linnéa på bal

Linnéa redo för "prom"!

Igår kväll var årets "prom" (bal) för High School. Egentligen ska det bara vara för sistaårseleverna, men eftersom skolan inte är tillräckligt stor för att kunna arrangera en fest för bara de äldsta, så görs istället en prom för alla HS eleverna. Linnéa var inte med förra året, men i år kändes det helt rätt för henne att vara med.

Sötaste, finaste baltjejen!!

Det var ju ingen nackdel att värmen kom denna dag, vi ståtade med 20 grader och strålande sol!

Ingrid

Aktiviter, uppstarter & tvålbestyr

Nytt skolår innebar traditionell utvärdering av vilka aktiviteter barnen skulle göra utanför skolan. Johan ville gärna fortsätta med sin tennis och vi bestämde oss för att han skulle göra det två gånger i veckan på klubben här i byn.

Linnéa ville också fortsätta med sin tennis, men hon var inte alls nöjd med klubben här. Hon tyckte att det var ett gäng tonåringar som inte tog träningen på något större allvar och att de fick minimalt med feedback om hur de skulle förbättra sitt spel. Alltså ville hon inte fortsätta i den klubben och var väldigt angelägen om att hitta något alternativ. Vi kontaktade massor av klubbar i byar och städer runtomkring, samt frågade folk vi trodde hade någon bra input. Av en tillfällighet började jag prata med en mamma på skolan som visade sig ha en dotter som är ENORMT duktig på tennis och då menar jag en av de bättre i sin åldersgrupp i England. Mamman tipsade mig om ett antal klubbar och coacher som hennes dotter spelat för. Ett alternativ var en av två klubbar i grannbyn. Vi kontaktade en coach som träffade L och provspelade en lektion med henne. Han hade två grupper, men den ena var för avancerad för L och den andra för lätt. Det slutade med att L hade ett antal privatlektioner med honom under hösten, vilket var jättebra. Hon behövde dock en grupp att spela i också, förutom att det blir väldigt dyrt att enbart köra privatlektioner är det roligt att ha några andra att spela mot. Ett annat av skolmammans tips ledde till en tränare i en klubb i en by rätt långt iväg, där den duktiga dottern spelade. Vi åkte dit och L prövade på en grupp och trivdes direkt. Tränaren är väldigt osnobbig och rolig, men väldigt duktig. Det är både killar och tjejer och i början var den duktiga dottern med där. Hon hade nämligen haft en skada tidigare och tappat sugen för tennisen lite så hon gjorde detta för att börja komma igång igen. Hon var flera år yngre än de andra, men hon är lång och mogen så det funkade fint.

Sedan i höstas har L varit med i den här gruppen och det har varit riktigt bra. De tränar ute året runt och senaste månaderna har det ofta varit bara L och en annan kille (den duktiga tjejen har vi inte sett till på evigheter) och då får de superbra intensivträning, vilket L verkligen gillar. Tennisen är Linnéas största intresse och hon njuter av sina träningar. Hon har också fått erbjudande att gå en ungdomstränarkurs, men eftersom vi får betala den själva och hon inte har möjlighet att träna några här, så valde vi bort det.

Malin då. Hon har LÄNGE pratat om att hon vill börja ta sånglektioner. Vi har inte riktigt tagit tag i det eftersom hon inte varit så superduktig på att sjunga och i valet mellan så många andra saker som de vill göra har det fått vänta. Till slut kände jag dock att om tjejen vill sjunga så KLART att hon ska få göra det. På Fayren var det en som hade ett bord och presenterade sin sång- och dansskola, Tuffney. Den unga tjejen som äger och driver dessa grupper är flickvän till en kille på Rikards jobb, så vi hade hört talas om dem tidigare. Det finfina var att de hade grupper i vår by och det är praktiskt, men även kul för att Malin då skulle kunna träffa några lokala tjejer vilket tilltalade mig. De hade en sånggrupp utan krav på att man skulle kunna något i förväg och vi anmälde Malin. Sedan visade det sig att denna grupp inte var i vår by utan i den stad där R jobbar, men men.

Malin var överlycklig när vi åkte till första lektionen. Säkert lite nervös, men ändå förväntansfull för detta var som sagt något hon verkligen sett fram emot och det blev en fullträff. Det är en liten grupp, ca fem stycken och alla är spralliga och pratsamma på ett positivt sätt.

Första gången:

Tjej till Malin: Aren't you from England?
Malin: No, I'm from Sweden.
Tjejen: So why do you speak American?

:) Ja, det var ju helt ologiskt. Om en svensk tjej flyttar hit borde hon väl lära sig brittiska och inte amerikanska... Så Malin fick förstås berätta att hon går på internationell skola och att det går fler amerikaner där än engelska elever. Tror de tyckte det var lite spännande.

De får själva vara med att bestämma en del av vad de vill sjunga och vi tycker verkligen att Malin utvecklat sin sång sedan hon började där. Hon sjunger högt och mycket här hemma. Vi är så glada att vi ordnade det här för henne, för hon tycker det är riktigt roligt.

Det är faktiskt de enda aktiviteter de gör utanför skolan. I skolans regi spelar Johan fotboll, medan tjejerna gör olika saker i olika perioder. Det här är väldigt annorlunda mot Sverige och Danmark där barnen hade MASSOR av aktiviterer som jag körde runt till, men de hinner faktiskt inte med mer här eftersom skoldagarna är så långa.

I början av terminen är det coffee mornings på skolan för alla nya klasser, en dag per årskurs. Alltså var jag på coffee morning tre gånger och fick träffa massor av nya föräldrar med barn i samma klasser som våra. Hälften av all information var generell skolinfo, så när jag hörde den för tredje gången och dessutom hade hört den då vi började året innan, så var det rätt tjatigt, men det var det ändå värt, för det är kul att få lite koll på vilka de andra föräldrarna är.

Lite lekar brukar alltid göras på de här coffee morningarna och en var att vi skulle ställa oss i ordning efter hur länge vi varit på skolan. Vi hade också frågor/bingo med massa uppgifter där man skulle hitta någon som t ex pratade tre språk, som var född i samma land som man själv, som hade bott i fler än fem länder osv. Det är en rolig aktivitet som direkt tvingar folk att börja prata. Jag gillar sådant jättemycket. En annan variant på det är att alla står i en stor cirkel och så säger en "utropare" t ex "Alla som har bestigit ett berg" och så ska alla som gjort det gå in i mitten och göra high five med varandra och så håller man på så ett tag utifrån olika påståenden :) . Med tanke på detta är det toppen att jag har tre barn så jag får leka så mycket, ha ha.

Så var det ju den där alldeles vanliga kvällen då jag gav mig iväg till Sainsbury's där jag gör mina flesta inköp. Inte bara skolmaterial skulle fyllas på i hyllorna utan även andra förråd skulle fyllas upp. I tvålavdelningen skulle jag köpa frestande duschtvålar till tjejerna att ha med till skolgympan. Det är nämligen så att fast att det är obligatoriskt att duscha efter gympan här är det nästan INGEN som gör det. De gör det inte på lower school, men ska göra det i MS och HS. De har dock inte den traditionen och det är stressigt till nästa lektion. För mig uppvuxen i Sverige där ALLA verkligen alltid duschar efter gympan är detta ofattbart och jag tvingar därför mina tjejer att duscha, men vet att de smiter ifrån så ofta de kan eftersom ingen annan gör det. OM det nu är obligatoriskt tycker jag det är URDÅLIGT att de inte gör mer för att se till att det funkar.

Ok, vi är nu tillbaka i butikens tvålavdelning där jag tar någon ny snygg flaska och öppnar flerpkorken för att dofta (mina föräldrar har lärt mig att det heter "lukta illa" och "dofta gott") på innehållet. Det bär sig dock inte bättre än att tvål flyger med ljusets hastighet rakt in i mitt ena öga. Det gör FRUKTANSVÄRT ont och jag ser inte ett dugg. Jag viker mig som en fällkniv medan tårarna sprutar och att ingen tar min handväska i kundvagnen och går iväg är ett under. Jag sitter på huk och håller i vilken förpackning som helst för att se ut som om jag läser på den medan jag väntar på att ögat ska lugna sig, för om någon kommer och ser hur jag står och "stortjuter" så vet jag inte vad varken de eller jag ska göra. Vatten, vatten tänker man, men inget vatten har man. Ur ögat verkar komma litervis med tvål fast det max kan ha varit typ en droppe.

Till SLUT är jag redo att fly fältet ut ur butiken. Lyckas både betala och halvblind köra hem. NATURLIGTVIS ingen Rikard hemma, för han var på resa någonstans. Barnen undrade vad som hänt. Jag sköljde ögat igen och igen och igen och igen. Ögat var ILLRÖTT och det rann konstigt ur det hela tiden. Två dagar efter att det hände vaknade jag på morgonen med att det runnit tvålblandning ur ögat som torkat in på huden. På dagarna hade jag tvålblandning i ögat i två dagar efter att det hände. HELT overkligt. Tog fotobildbevis på hur jag såg ut, men tyvärr inte förrän på slutet och det är verkligen inte lämpligt att visa här, men tro mig, jag kommer ta på simglasögon varje gång jag vill "dofta" på en tvål i fortsättningen. Jag har ALDRIG varit med om maken och att det skulle ta dagar innan jag blev av med tvålen, kunde jag inte drömma om. Undras hur mycket som fanns kvar i flaskan som jag lämnade i butiken. Någon måste sedan ha köpt den och blivit lurad på en stor del av innehållet...

Vet ni vad, jag vet att jag beskrivit det här ögontvålbadet förut, men kunde inte låta blir att göra det igen. Det kan ju finnas MASSOR av nya läsare här som missat detta förra gången ;) .

När synen var räddad och vi hade lediga stunder skrev vi tackkort. Linnéa till alla som uppvaktat henne vid konfirmationen (det hanns inte med innan sommarlovet) och jag till de amerikanska vänner vi besökt under sommaren.
Så gjorde september entré. Det kändes som om augusti verkligen var en månad som sprang förbi, men när jag tittar tillbaka inser jag att vi gjorde rätt mycket där ändå. 1 september var dagen då Kate och jag skulle göra vårt första framläggande. Vi hade ett möte med Head of school samt alla divisionernas tre rektorer. Jag gjorde en presentationsmall (väldigt enkel och med hjälp från Rikard, men ändå), som vi sedan använt för alla våra presentationer under året. Kate tyckte det var lite ambitiöst med en formell presentation, men jag vill alltid ge ett genomtänkt, strukturerat och professionellt intryck i allt jag gör. Jag har envisats med att göra power point presentationer till alla våra möten med vårt team och det har varit SÅ uppskattat. Det blir lättare för dem att ta in all vår information när det inte bara är vi som pratar och överöser dem med allt möjligt, utan det också finns i strukturerade stolpar och bilder.

Min kompromiss för att göra vårt rektorsmöte avslappnat men ändå med ett bra intryck var att jag skrev ut vår presentation på papper och satte in dem i flastfickor i en folder. Sedan la jag den mitt på det runda bord vi satt vid och bläddrade i den medan jag presenterade hur vår grupp såg ut, vilka planer vi hade och vad vi behövde för feedback från dem. Det blev succé! De blev eld och lågor över våra idéer, framför allt Lower Schools rektor såg hur allt passade in i deras övriga tänk. HS rektor var tveksam till vilken tid eleverna hade för extra evenemang och vad de verkligen är intresserade av. Hon har helt rätt i att de äldre eleverna är mer svårflörtade. Vi fick i alla fall fullständig uppbackning och uppmuntran, så även om vi hade ont om tid på mötet kändes det fantastiskt när vi gick därifrån. Jag kände att vi tagit greppet om vad vi ville och snabbt fått fram det genom att vi hade en struktur som vi kunde lägga fram och därmed spårade inte samtalet ut som det så lätt blir när man talar fritt. Jippi!

(Jag fick börja rektorsmötet med att säga att jag var glad att se dem även om jag såg ledsen ut och röd i ögat. Detta var morgonen efter tvålolyckan och jag såg FÖRFÄRLIG ut, tur att man inte är fåfäng, ha ha ha ha.)

Från ett idag vårlikt och soligt England,
Ingrid

Sleepover med tonåringar & Mot Sverige

Barnen hade riktigt svårt att förstå att det var dags att fokusera på sommarsemestern. Framför allt Linnéa tyckte hela tiden att det var någon kompis hon bara behövde se EN gång till. Hon frågade också Rikard om hon kunde ha en sleepover med flera kompisar samtidigt och det gick bra sa han. TROR ni att han frågade om det var bara tjejer? Eller att han förstod att det var två killar och två tjejer? Nix, det kom fram när jobbiga mamma hörde sig för och blev den som undrande. Då var det halvt bestämt redan, så jag kände att det bara var att löpa linan ut. Hoppades att de andra föräldrarna inte skulle tycka att vi var konstiga som gick med på detta.

Uppenbarligen var de andra föräldrarna mer oroliga än undertecknad, då de samtliga ringde och kollade läget med mig. Det brukar vi minsann inte märka mycket av. Jag svarade att "jo, det var ok med oss", "absolut skulle de sova i skilda sovrum, tjejerna och killarna" och "ja, vi skulle också vara hemma under kvällen".

Jag tänkte inte att det skulle blir så besvärligt, utan väntade mig mest att de skulle hänga framför TV:n och se så många filmer som man kan klämma in på en natt. Den andra tjejen skulle dessutom upp tidigt eftersom hon skulle flyga till USA ca kl 11, så vi skulle lämna henne vid tunnelbanan kl 8.

Ungdomarna kom en efter en. Jag hälsade på deras föräldrar och häpnade över en av killarna som kom som han stod och gick..... att ingen tar med lakan eller möjligen en sovsäck när de går bort har jag förstått för länge sedan, men någon sorts klädombyte borde väl ändå behövas eller i ALLA FALL en tandborste???!!! Eller tror de att det också ingår.... För mig är det obegripligt att en mamman kan släppa av sin son utan att tänka att han borde haft något med sig, men men, de har väl andra munrengöringsvanor än vi.

Handfallna tycker jag också dessa barn är (måste nästan kalla dem barn eftersom de ÄR så handfallna), när de ska sitta vid ett bord och äta en vanlig måltid. Normal konversationsförmåga existerar inte. När en ville ha kaffe och jag frågade vilken sorts kaffe som önskades visste han inte. Jag satte fram Nescafé, men det visade sig att det visste han inte hur man gjorde. L sa att han aldrig gjorde något hemma i köket hemma över huvud taget!! STÖN.

Vår Johan höll dock låda motsvarande de andras tystnad. Jag hade beställt pizza till dem för det var vad de önskade, men jag satt inte med när de åt. Vår Johan slog vad om hur mycket pizza han kunde äta, vilket till sist övergick till att han slog vad med en av killarna om att denne inte kunde äta 10 pizza-bitar och om han kunde det skulle han få £50 av Johan. (Eller någon annan horribel summa.) Linnéa sa "nej, nej, nej" till Johan som framhärdade. Han trodde inte någon kunde äta så många pizzabitar och killen var inte sen att anta utmaningen. Som tur var behöll L förståndet och förklarade för Johan vad han just höll på att ge sig in i och till slut tog Johan sitt förnuft till fånga och killen slapp äta så mycket pizza. Puh! Kan inte tänka mig hur knäckt Johan skulle blivit av att vara tvungen att ge bort sina besparingar.

Ja, så försvann ungdomarna in i det lilla gästrummet där vi bäddat för killarna. Inte ville de kolla på TV, så den fick vi ha för oss själva. Någon kvällsfika var de inte heller så intresserade av. No worry, de var ju BARA kompisar (hört den förut?). Märkligt nog har L blivit tillsammans med en av dessa killar efter sommarlovet, undras om det beror på något som hände i vårt gästrum mellan KOMPISARNA?

En efter en la sig familjemedlemmarna, men jag kände ett visst (STORT) ansvar gentemot de andra föräldrarna och jag hörde hur det pratades och skrattades med jämna mellanrum uppifrån. Kl 1.30 knackade jag på dörren och sa att det var dags att lägga sig. Vi skulle ju ändå upp rätt tidigt! Kände att jag inte kunde komma till ro förrän jag visste att tonåringarna gjort det. Tjejerna stängde in sig i L's rum, men inte släckte de....

Strax kom Johan nattvandrades in till oss med en kudde under armen och hade noterat samma sak "Mamma, tjejerna är fortfarande vakna.", upplyste han mig. Jag tog chansen: "Jag vet", sa jag, "kan inte du knacka på L's dörr och säga 'Dags att sova'?". Nope, det ville han inte, istället gled han in bredvid pappa och så sov de bägge som stockar. Klockan gick och inte släcktes det hos tjejerna.

Jag tänkte inte somna förrän jag visste att dessa fyra änglarna sov gott i TVÅ rum. I en sådan här situation kan man inte spä på ett dåligt svenskt rykte om vår lättfothet, utan jag måste ju stävja denna uppfattning. Någon gång vid 2.30-3, kände jag att även undertecknad förtjänade ett par timmars sömn och det här var inte mitt initiativ från början, så jag väckte Rikard och bad honom säga till de som ännu var vakna att det var SOVDAGS.

Rikard hittade tjejerna i soffan där nere kollandes på film. Hos killarna var det tyst, vilket kan ha berott på att vi glömt sätta in en sänglampa till dem, så kanske somnade de i mörkret oavsett vad som eventuellt var planerat. Tjejerna upplyste R om att de hade tänkt gör en "all nighter" eller vad de nu kallade det. Innebörden var i alla fall att de skulle stanna uppe hela natten eftersom kompisen skulle upp tidigt och då skulle hon ju DESSUTOM sova bättre på planet till USA. Jo jo, men vår dotter skulle inte till USA och hade därmed inget behov av att sova hela nästa dag.

Skjuts isäng med dem och därefter somnade de och så även jag. När vi väckte dem var de i rätt sängar och trötta! Killarna sov längre än tjejerna.

Facit: Nej, jag gör inte om det på ett tag. Inga mixade övernattningar här som jag ska övervaka. Min amerikanska vän Tara i Hamburg skrev: I think most Americans would never in a million years have a teenager boy/girl sleepover party. :). You are brave. :). I'm not sure what I would do... Det fick mig inte precis att känna mig lugnare...

Det var skönt när killarna var upphämtade igen och vi ÄNTLIGEN kunde fokusera på packning och hemresa till Sverige. Det är SVÅRT att packa för 7,5 veckors resa innehållandes golfspel, USA-trip, midsommarfirande, besök hos vänner och familj, födelsedagsfirande mm. Inget tvivel om att bilen var FULL då vi gav oss iväg mot färjan som skulle ta oss till Esbjerg för vidare körning mot Sverige.

Vi åkte onsdag förmiddag och visste att Amy och hennes barn Emma och Erik, skulle med på samma båt, vilket var trevligt för då kunde vi äta middag ihop. Märkligt nog körde vår familj in i färjelägret till den hänvisade filen där vi skulle vänta på avgång och kliver ur bilen bara för att se att Amy just stannar bakom oss. Otroligt!!

Alla blev på gott humör då vi såg de tokiga bilar som parkerade efter Amy, speciellt Johan!

Alla dessa roliga bilar med resenärer skulle till Tyskland i charity-syfte. Jag vet inte riktigt hur man tjänar pengar bara genom att köra runt och se kul ut och vara glad, men uppenbarligen fungerar det :) .

Lyckan var fullständig hos Johan när de började prata med honom:

Vem vill inte fightas med Darth Vader?

Ombord på båten blev det en riktigt trevlig och lugn överfart. Det är verkligen inte några speciellt roliga båtar, det finns nästan INGENTING att göra, men vi åt ihop med Amys familj och efter det gick barnen till deras hytt och kollade på film medan vi vuxna pratade. Inte dumt alls.

Vi sov gott och att till slut dagen före midsommar köra i land i Danmark var underbart!

Britt, javisst har vi lärt känna ENORMT många människor under våra år utomlands och det är med vemod och fundersamhet som jag tänker på vilka av dem som vi kommer att lyckas hålla kontakten med då vi flyttar hem och vilka som blir ljuva minnen av en väldigt fin tid. De är omöjligt att hålla kontakt med alla, precis som med människor från alla perioder av ens liv. Ibland blir man mer vän med någon efter att vägarna skiljts åt, än man var när man bodde nära. Konstigt, men det beror lite på hur bra båda parter är på att underhålla och utveckla relationerna.

Kim, japp jag konstaterar just nu att världen är full av sammanträffanden och dubbelbokningar, båda skapar huvudbry, men på olika sätt :) .

Catharina, javisst var det lite galet att ha en sommarfest direkt efter konfirmationen, men jag var väl så uppfylld av yra att jag bara fortsatte, ha ha. Vad duktig du är som fixat hemsidan!!! Jag har kollat in den och det ser jättefint ut. Det är fantastiskt att ni ska ha Jenny Berggren som föredragshållare! Har inte hunnit börja på hennes bok ännu men ser fram emot det. En sådan Ronja-docka hade vi också här, fast hon hette Trulsa :) . Jag brukar försöka komma med någon konstruktiv feedback, men jag har faktiskt inga förbättringar att föreslå just nu.... bra jobbat!

Dags för läxläsning med tjejerna!
Ingrid

Linnéas konfirmationshelg

Konfirmanden Linnéa

"Kom, ty nu är allting förberett."

Ja, så säger prästen när det är dags för nattvard och så kände vi efter konfirmationsförberedelserna. Bilar inhyrda, kläder köpta, mat planerad, rum städade, presenter klara, restaurang bokad. Osv osv.

Om ni har glömt det så har jag varnat er. Det är gamla upplevelser jag beskriver här nu och det här inlägget blir LÅNGT. Blir det jobbigt kan ni bara kolla in bilderna och bespara er mer detaljerad läsning.

Torsdag kväll anlände farmor och farfar till Heathrow och min syster Marit till Gatwick. Rikard körde och hämtade på flygplatserna. Det var så kul att alla började samlas. Efter lite sen mat, gick folk och la sig i omgångar. På fredagen var det en hel del jobb kvar att göra, det handlade om mat och städning. Våra gäster högg i där det behövdes och så tog de en lång promenad med Johan till byn för att handla födelsedagspresent till en kille i Johans klass som hade kalas på lördagen (det är verkligen guld värt med den typen av hjälp när man är stressad). Jojomän, nog klämde vi in det också :) .

På eftermiddagen anlände Rikards bror med familj. Äntligen kom småkusinerna och våra barn var överlyckliga. En stund senare kom mina föräldrar. Vi skojade med dem och sa att de hade smitit från den sista städningen, men det tog de igen med råge då alla de andra åkt hem.

Så var vi alla samlade, det var bara min syster Kerstin med familj som vi saknade. 14 personer var inhysta och samlades för en första gemensam middag. Hur trevligt som helst!

Nu var det inte bara Linnéa som skulle firas. Vi hade ju fått veta att faster Anna skulle fira sin 40-årsdag när vi var i USA, så nu sjöng vi för henne istället denna kväll och överlämnade ett kuvert med info om att hon fick en överraskningsdag av oss. Ett utsatt datum skulle hon vara redo för avhämtning, man och småkusiner skulle inkluderas och den enda upplysningen hon fick var att hon skulle få nytta av hon varit så flitig i löparspåret under året.... Anna såg glad ut och hur den dagen sedan förlöpte kommer jag skriva om i ett HELT annat inlägg.

Ja må hon leva!

Och här sitter den blivande jubilaren. Glad som alltid:

Anna 39 år

Under lördagen började de logistiska utmaningarna. Linnéa skulle till svenska kyrkan för att repetera inför söndagen och Johan skulle på kalas till Aiden. Felbokade bilar skulle hämtas på flygplatsen, vilket tog TID. Plötsligt närmade sig Johans kalas och vi hade ingen av de tre bilarna här. KRIS! Kalaset var i High Wycombe, ca 20 min bilresa från oss. Jag ringde till vännerna på gatan och frågade Ben om han MÖJLIGEN kunde tänka sig och köra mig och Johan till kalaset. Jodå, tack och lov för snälla vänner! Vi rusade till Rowan och Reese, där pappa förstått det akuta läget och stod beredd. MEN istället för att köra oss, tog han adressen, sa åt mig att lugnt gå hem och lovade att lämna Johan på bowlingkalaset. Han var själv med barnen och de kunde lika gärna åka dit och roa sig de också, så han lovade att även köra hem Johan. VILKEN räddande ÄNGEL! Jag kände verkligen hur skönt det var att vi hjälpt dem med barnen så många gånger eftersom båda föräldrarna jobbar och det ibland kör ihop sig.

Hemma förberedde våra mammor och jag mat inför konfirmationsmiddagen. Här gör de baconlindad italiensk potatiskaka:


Mormor och farmor

Det ringde på dörren och jag bad någon att öppna. Det är nämligen SÅ märkligt att vår ytterdörr inte har något handtag! Det går alltså inte att ha dörren olåst men stängd så att barnen kan springa ut i trädgården och sedan komma tillbaka och gå in själva. Istället måste de VARJE gång ringa på dörren. Tröttsamt! På sommaren går det bra när man kan lämna dörren öppen.

Nåväl, farmor gick och öppnade och jag hörde någon sorts förvirring i hallen och gick dit. DÅ stod en av mina allra bästa vänner Maria där!!! Jag blev verkligen helt MÅLLÖS, för det var så oväntat och jag fattade ingenting... Hon och hennes dotter Sofia hade lämnat pappa och storebror hemma för att komma hit och överraska oss på Linnéas konfirmation och ÖVERRASKA gjorde hon verkligen. Rikard visste om det, men hade inte på något sätt avslöjat något. (Hon var tvungen att veta var vi befann oss, så hon tog sig till rätt ställe.)

Maria och jag har följts åt sedan universitetstiden, där hon var hela den årgångens studiestjärna. Jag åkte till London och överraskade henne för många år sedan då hon tog sin MBA examen. Vi har gjort många saker och delar väldigt många upplevelser tillsammans. Hon och hennes man var på patienthotellet och besökte Linnéa då hon var två dagar gammal. Det var första gången någon av oss fick barn, så det var speciellt. Sofia har ärvt våra tjejers kläder i snart 10 år. Jag älskar Maria för hon säger sanningar till mig på ett otroligt kärleksfullt och ärligt sätt. Jag blev alltså väldigt chockad och så otroligt glad när hon plötsligt stod i vår hall denna speciella helg.

Tyvärr trodde Maria att konfirmationen var på lördagen och det kan ha varit jag som någon gång varit otydlig, så de kunde inte stanna och vara med på själva konfirmationen på söndagen, men som Maria sa, "nu gör vi det bästa av den tid vi är här med er". Det gjorde hon verkligen, som vanligt. Hon gick rakt ut i köket och högg in. Lagade mat så det stod härliga till!

Maria, en av mina allra bästa vänner.

Vi åt lunch med lax, nypotatis, romsås och annat. Därefter tog vi våra tre bilar och gav oss iväg på utflykt. Målet var Hughenden Manor, men vi stannade för tidigt och hamnade först vid Hughenden Church. Nu gjorde inte det så mycket då det var en otroligt vacker kyrkan där det hade varit bröllop kort innan vi kom dit.

De sista gästerna lämnade precis när vi kom:


Vilka kor går lösa vid en parkering...?



Vackra Hughenden church
Foto från: http://www.petes-walks.co.uk/



Moster Marit vid kyrkingången



Kyrkan från insidan

Vi körde vidare upp till det riktiga målet, Hughenden Manor. Det ligger norr om High Wycombe och några mil från oss. Här bodde Benjamin Disraeli, som i slutet på 1800-talet under två perioder var Storbritanniens premiärminister. Han är den ende sådan hittills med judisk bakgrund. Han var nära vän med Drottning Victoria och blev adlad Earl av Beaconsfield. Disraeli grundade det moderna konservativa partiet och arbetade mot rådande klassklyftor. Förutom att arbeta politiskt var han även författare och skrev då mest "romanser". Han var gift med Mary Anne Lewis och några barn fick de inte.

Hughenden Manor, byggdes som det ser ut nu i slutet av 1700-talet, men är mest känt för att ha varit Disraelis bostad, även om han också hade flera bostäder inne i London. Huset är idag möblerat och presenterat så som det såg ut när premiärministern bodde där. Efter hans död tog ett syskonbarn över det och 1947 övergick det till National Trust som än idag hand har Hughenden Manor och det är den organisationen jag fick ett medlemsskap i när jag fyllde år. Jag är SÅ glad över alla spännande ställen jag upptäckt och kan besöka tack vara detta medlemsskap. Dessutom får jag säga att de är väldigt snälla för det mesta. Här kom jag nu t ex med STORFAMILJEN och alla fick gå in på mitt medlemsskap. Egentligen borde de betalt, men nej det gick så bra ändå.

Hughenden Manor sett från trädgården

Och här från entrésidan
Foto från: http://www.bbc.co.uk/threecounties/content/articles/2007/03/12/treasure_quest_110307_feature.shtml

Åh, vad det är spännande med så mycket lokalhistoria. Jag lärde mig massor där. Rummen var så vackra.


Biblioteket

Disraelis skrivbord

Rikard hämtade Linnéa som kom från kyrkan och i entrén blev det glädjens återseende. Naturligtvis tyckte hon det var jättekul att Maria och Sofia också anslutit.

Kramar i Hughendens entré

Speciellt roligt på detta ställe var att de tryckt citat av Disraeli på rullgardiner i huset. Ibland har de rullgardiner för att skydda inredning och interiör i dessa gamla hus och att då göra något kul av det, var en bra tanke. Disraelis huvudmotståndare politiskt var Gladstone, både Disraeli och Drottningen tyckte mycket illa om Gladstone. En gång sa Disraeli så här:

The difference between a misfortune and a calamity is this: If Gladstone fell into the Thames, it would be a misfortune. But if someone dragged him out again, that would be a calamity.

Denna text fanns tryckt på två rullgardiner i ett rum och här är den ena:

Vi tog en mycket kort titt på den vackra trädgården innan vi var tvungna att skynda hemåt.

BFF vid staty i parken :) .

En sak till Hughenden Manor är berömt för är att under andra världskriget hade det Brittiska flygministeriet sin bas här. De planerade sina flygraider härifrån bl a den kända "Dumbusters" som var sprängningen av en damm, vilket ledde till att flera städer översvämmades och el slogs ut. Därför var Hughenden ett av Hitlers prioterade mål i GB under kriget. I källaren finns en utställning och material från den perioden. Superintressant!

Hemma lyckades 16 glada utan problem samsas om badrummen, för att svira om till kvällens middag på The White Hart. Det kändes som om det var där firandet av Linnéa verkligen började.


Jättefin bild av mormor, Linnéa och farmor.
Man kan tro att våra mammor planerat matchande kläder :) .



Gruppbild!

Middagen blev fantastiskt lyckad. Det var SÅ bra att vi fick sitta i ett eget rum. Jag hade köpt ett pyssel till barnen, som de roade sig med hur länge som helst.

Mosaikbildspyssel

Det var lite för svårt för kusin Lina, men hon var inte ledsen för det (hon fick god hjälp av många). Hon gick från famn till famn under hela middagen och alla var lika glada att få ha henne i knät!

Farfar, barnbarnet LINA och Linnéa.



Lindy och LINA. Linslusen Malin står bakom.



Även jag fick en gosestund med LINA.

Jag VET att det blir många bilder, men VEM kan motstå denna bildserie av detta urcharmiga lilla troll.


Kusin Sofia hade världens tålamod och var så duktig med sin mosaiktavla!!

Marias Sofia och Malin

Nu över till MATBILDER ;) !

Maten var jättegod och riklig (i de flesta fall, min förrättspaté var av någon anledning hur liten som helst).



Stor räkcocktail



Väldigt god, men konstigt färgmatchad Pilgrimsmusselförrätt.



När Sofia fick in den här "fish & chips"-rätten där fisken var stor som
en val, blev hon HELT mållös!



Havets läckerheter förnekade sig inte!



Två efterrätter på en bild, allt för att bli lite mer effektiv...



Maria + Rikard + Jordgubbar har alltid varit något speciellt.
Ännu en gång bevisades detta....

Middagen var inte bara holabalo. Det hölls också redan denna kväll ett par rörande tal till Linnéa. Först ut var Maria, som inte kunde vara med dagen efter. Hon sa några väl valda ord som gjorde mig varm om hjärtat. Roligast sedan var att Sofia skulle överlämna en present, men bara tog kortet. Efter en stund undrade Maria om L gillade presenten och L visste inte riktigt vad hon skulle svara, "jo, kortet var fint...?", men jag såg att presenten hängde kvar på Marias stol och det blev skratt och riktig presentöppning. L fick ett Efva Attling halsband som det står Hope på. Jättefint!


Maria håller tal.
Här ser man också rätt mycket av det rum vi satt i.



Linnéa med det fina kortet :) .

Sedan reste sig farfar. Linnéa är första barnbarnet på både Rikards och min sida. Hon har fått sitt namn efter gammelfarmor, Rikards farmor som betydde väldigt mycket för sin familj, inte minst Rikard stod henne nära då han var hennes första barnbarn. Eftersom Linnéa dessutom är ett väldigt vackert namn kändes det mycket bra att ge vårt första barn det namnet. Till vår stora glädje hann också gammelfarmor uppleva och glädjas åt barnbarnsbarnet en tid.

Förr i tiden (ja det gällde faktiskt även undertecknad :) ), så fick man ju ofta en konfirmationspsalmbok med ingraverat namn. En sådan hade gammelfarmor också och nu hade farmor och farfar tagit med denna som gåva till gammelfarmors namne. Det passade verkligen bra och jag tror Linnéa blev väldigt glad över den presenten. Vissa saker kan inte köpas för pengar....., fantastiskt kul att psalmboken finns kvar och är så fin.

Så småningom var vi tvungna att avrunda och gå hemåt i senkvällen. Maria och Sofia var tvungna att åka tillbaka till London där de hade sitt hemliga övernattningsställe hos en familjemedlem, eftersom de skulle flyga hem nästa dag. Jag körde dem till tunnelbanestationen och tog som tur var med mamma som sällskap. Någonstans var vägarna avstängda och jag lyckades köra vilse. Knäppt! Då var det skönt att inte vara ensam, men naturligtvis hittade vi hem efter ett tag.

Ni ser, jag har verkligen FÖRSÖKT att göra detta kortfattat ;) , men det GÅR inte. Trodde jag skulle få in L's konfirmationshelg i ett inlägg, men det blir för LÅNGT. Själva konfirmationsdagen får därför ett eget inlägg... Sorry!

Britt, du är så snäll! Det blev verkligen en kul helg med många minnen att bära med sig. Det enda som är bra med att jag är sen med att skriva här, är att jag själv får återuppleva allt vi gjorde under lite lugnare former :) .

Karin, allt för dig, det VET du. Till nästa inlägg lovar jag att duka upp igen, så att du får se nobelduken, ha ha. Mmm, minipärlornan är verkligen MINI! Du måste berätta om de andra sammanträffandena! Om du inte bloggar om dem får du maila!
Tack för tips om dagens Google!! Vi kollade det till frukost allihop och påmindes om när vi var och såg "We will Rock you"!

Mot skolan för möte IGEN!
Kram Ingrid

Konfirmationsförberedelser

Då nationaldagen var över hade vi några dagar på oss att förbereda Linnéas konfirmationshelg. Det var inte bara själva konfirmationen utan egentligen mest det faktum att vi skulle vara rätt många personer och att få ihop det logistiskt var största utmaningen. Det gick dock bra och när helgen kom fungerade allt helt perfekt, inte minst förstås tack vara alla hjälpsamma och positiva släktingar och vänner.

Trots devisen, "det är nyttigt för barn att ha tråkigt", vilken jag instämmer helt och full i, så konstaterar vi att Johan är otroligt dålig på att sysselsätta sig själv just nu, om han inte har tillgång till vänner eller en skärm. Då jag är gammeldags motsträvig till för mycket TV och dator och andra liknande spel (typ Nintendo), så blir det därför ibland rätt tröttsamt när Johan var femte minut talar om att han har IIIIIIINGENTING att göra. Jag föreslår att han ska öppna alla sina skåp och lådor för att se vad som finns där, men även om han gillar att måla i en målarbok när han sitter med kompisar i USA, så vill han ABSOLUT inte göra det när han är ensam och uttråkad. Typ.

Att under några dagar då för mig att försöka vara helt fokuserad på något, när Johan inte har något att göra kan vara rätt tröttsamt, så att en av mammorna i klassen erbjudit sig att komma till skolan och baka med barnen en dag den där veckan var hur trevligt som helst (förutom att jag skulle leta upp lämpligt förkläde då förstås, vilket jag inte hittade, men en av pappas stora t-shirts fick duga som ersättning). De hade en jättetrevlig bakövning och hem kom Johan både med färdiga bullar och deg, så att han kunde baka lite till hemma. Perfekt sysselsättning som jag gillar!

Stolt Johan med nygräddad bulle.

En annan idé för att sysselsätta barnen samtidigt som vi gjorde det trevligare för våra kommande gäster, var att göra namnskyltar till sovrummen. Vi hade gjort en konfirmationsinbjudan och i sista minuten skickat med post till våra släktingar. Som TUR var fick alla den innan de gav sig iväg. Där fanns förutom inbjudan en plan för vad som skulle hända under dagarna, rumshänvisningar till var de skulle bo samt allas ankomst- och avgångstider med flygen, vilka var rätt många olika. Jag hade döpt rummen till olika saker som "Konfirmationslyan" (Linnéas rum, där moster skulle sova), "Gröna gästis" (gästrummet där farmor och farfar skulle bo, "Knyppelnästet" (Malins rum för mormor och morfar) samt "Stora Lekhörnet" (Johas hörnrum där småkusinerna med föräldrar skulle härbärgeras). Dessa rumsnamn gjorde barnen nu med pärlor och det var ett stort jobb som tog tid, men de var verkligen duktiga. Skyltarna hängdes sedan på dörrhandtagen till rummen. (Häftmassa och spikar på dörrarna är som ni vet "big no-no" :) . )

Så här kul kan det vara att "pärla" i alla åldrar :) !

Även om inte bilden ovan visar det så är det faktiskt mer med sanningen överensstämmande att det var Malin som gjorde de flesta skyltarna och över huvud taget hjälpte till med ALLT möjligt inför konfirmationen, utan henne hade det verkligen inte blivit så bra. Ovanstående pärlplattor gjordes med vanliga HAMA pärlor, men det finns ju också minipärlor och de är OBESKRIVLIGT små, och sätts bäst på "piggarna" m h a pincett. För att inte sprida ut oss på för många "teman" kom Malin och jag på att även placeringsnamnskyltarna skulle göras av pärlor och då fick det bli minipärlor. SÅ pilligt och inte blev vi klara i tid heller. Alla var ju dock tvungna att ha en skylt, så när gästerna lagt sig då de anlänt, gjorde jag de sista skyltarna till både 2 och 3 på nätterna. Här är några av de färdiga namnen:

Naturligtvis hade jag inte behövt vara uppe så sent om jag fokuserat på min uppgift, men jag ville inte missa årets sista coffee morning med svenskorna, allra minst när det var Ylva tillsammans med en av de andra tjejerna som höll i det. På onsdagen begav jag mig därför iväg till High Wycombe för en trevlig pratstund och avslutning för året med dessa tjejer/damer. Jättekul och gott!

Totalt var vi 14 personer boende här under konfirmationshelgen och från början hade vi tänkt att de som inte fick plats i bilen skulle ta tåget från byn till Svenska kyrkan. Vid närmare eftertanke insåg vi att det inte skulle vara tillförlitligt nog och helgtiderna passade inte så bra. Alltså hyrde vi två bilar för helgen och det var verkligen ett bra beslut, förutom att Rikard råkat boka dem fel helg, så att de inte fanns att hämta när han kom till flygplatsen med övriga chaufförer. Det var rätt körigt där ett tag, MEN det ordnade sig, som det mesta gör och DÄREFTER hade vi friheten att åka med så många vi ville, när vi ville och det var SKÖNT!

Vi hade räknat ut att vi bara klarade att hantera ett begränsat antal måltider här i huset och därför skulle vi lördag kväll gå ut på restaurang. Även om vi hade bilar, var det skönt om vi kunde vara nära hemma, med tanke på att en del vill dricka vin, små barn kan behöva gå hem tidigare och det tar tid att transportera en stor grupp. Alltså bestämde vi oss för att försöka hitta en restaurang i byn. Rikard och jag var på expeditioner. Vi har en fin fiskrestaurang i byn, där kunde vi få bord och bra mat. Vi har en restaurang med en mat- och en pubdel. De vägrade ta så stora sällskap en lördagkväll, de hade tillräckligt med gäster ändå vid många småbord. Fy så sniket! Vi har en annan restaurang med både mat- och pubdel. Det var White Hart där vi åt första kvällen vi kom till byn för ett år sedan. Vi trodde inte maten var så bra där som på de båda andra ställena. Där kunde vi få ett eget rum där de dukade upp till alla. Vi bestämde oss för det och hoppades att maten skulle vara bra. Att sitta avskilt är guld värt med många barn, då kan de röra sig och göra mer vad de vill. På fiskrestaurangen hade vi suttit i ett stort rum med alla andra gäster. Det visade sig vara ett ypperligt beslut.

Huset möblerades om för att vi skulle kunna sova och äta på ett bra sätt för alla. Förutom några extra kuddar som några gäster tog med, hade vi faktiskt allt vi behövde så att alla fick en sovplats. Hela vår familj bodde i "master bedroom" (alltså vårt sovrum).

Tal skrevs, presenter slogs in och den "nobelduk" vi fick när vi gifte oss och som vi faktiskt aldrig använt, togs fram för att dukas med till konfirmationsmiddagen. Det kändes verkligen som om ifall vi inte skulle använda den då, när skulle vi då använda den. Den är lång och vacker. Vi fick den av Rikards studentgäng från Lund. Den överlevde t o m middagen utan rödvinsfläckar eller annat bestående. Det trodde jag aldrig!

Till slut välkomnade vi de första gästerna. Dessa fick visserligen hjälpa till att jobba en del, men vi såg inga sura miner utan de var bara räddande änglar.
Nu när jag tänker tillbaka på dessa långa dagar, är det faktiskt bara med ett leende på läpparna. Det är kul att ha gäster och planera för att alla ska ha trevligt tillsammans!

Kim, nu är jag helt bra i ögat och full av nya upplevelser... :)

The not-yet-desperate housewife, luktade tvålarna gott på ditt Sainsbury? :)

Karin, flygfän i ögonen är inte heller kul. Kul att ni gillar boken! Kanske vågar ni er på Häxorna nästa gång :) ? Jag har fortfarande inte smält alla dina märkliga sammanträffanden!

Ingrid

I Paris med konfirmationsgruppen

Eftersom jag konfirmerar mig detta året så är det mycket in till svenska kyrkan i London men de hade också bestämt att vi skulle åka till Paris en långhelg. Först var jag skeptisk till idén eftersom att jag knappt kände de i min grupp och jag hade redan varit i Paris tre gånger innan.

På tåget dit var det som vanligt jag och Hugo och Linnéa som satt och pratatde om allt möjligt, bara för att det inte skulle bli pinsamt. Vi kom fram till kyrkan på kvällen och bäddade och bara saktade ner lite och sög in stunden. På kvällen var jag och Linnéa redan jättenära och vi kom bara varandra närmare under hela resan vilket är otroligt kul!!! :)x Alla killarna började också nappa på det med att vara kompisar och för första gången under hela konfirmationsåret så kunde vi alla sitta och prata med varandra xP

Nästa dag åkte vi runt och såg alla turistattraktioner. Det var mysigt, men tröttsamt. Det var 30 grader ute och alla ville bara hem egentligen, fast ändå älskade vi att vara ute! Det berodde på att när vi var i kyrkan var vi tvungna att stanna i våra rum hela tiden, så när vi var ute njöt vi av det. Nästa dag övade och jobbade vi på förberedelser inför konfirmationen som var två veckor senare. Vi fick träffa de tre konfirmanderna från Paris också, de var trevliga.

Vi häslade på i en park, vi åt glass och den sista dagen så gick vi till Sacre Coeur. Haha, det var så varmt så det finns inte! Alla svettades ihjäl och ville bara bada. Hahaa, vi skulle gå upp för alla trapporna också, desutom hade de flesta inkluderande mig själv långa byxor och jacka på,, uurgh/: haha men vi hade så klart jättemysigt ändå! Vi åt jättegod lunch efter det under fullständig tystnad, alla var dödströtta och hungriga.

När vi var i Paris såg jag också en massa saker som påminde mig om min kompis Benedikte från Danmark, när vi var där med klassen. Sedan åkte vi hem, vissa helt säkra på vad de skulle göra under konfimationen och andra ingen aning. Jag har SÅ många bra minnen från denna utflykten plus att jag har fått en ny JÄTTEbra kompis, Linnéa som jag älskar (:
haha Linnéa Franz :Dxxx

Och och och vi kollade på film och myste med popcorn och sådant en kväll också:3x Dessutom prövade jag att äta både ostron och sniglar, det första var BLÄÄÄÄ, det andra var MMMMMMMM! xD

Sarah på besök & barnens idrottsturneringar samt Johans kalas...

Helgen för tre veckor sedan (kommer bara mer och mer efter som ni märker) hade vi den stora glädjen att få ta emot ett långväga besök under några få dagar. Det var vår vän Sarah från USA, som vi lärde känna i Århus, som hade vägarna hitåt. Orsaken till hennes korta besök samt förklaringen till varför hon kom utan man och barn, var att hon skulle träffa en avlägsen släkting. Hon pratade hela tiden om sin "cousin", som hon nästan inte visste något om. Jag tyckte att man borde veta lite mer om en kusin, men då hon kom hit fick jag lära mig att de kallar alla släktingar efter syskon för "cousin" oavsett om det är kusiner, sysslingar (nästkusiner), bryllingar eller annat. Det förklarade varför hon inte hade så djupa insikter om denna dam som var lite äldre än Sarah själv.

Vi hade då turen att bo på rätt plats under Sarahs släktforskning, så hon bodde hos oss fre-lör och sön-mån, så jag tycker vi hade tur som fick rå om henne så pass mycket ändå.

Sarah anlände fredag lunch och jag hämtade upp henne på Heathrow. KÄRT återseende! Hela familjen var hos oss i Småland förra året, så det känns som om vi faktiskt har haft möjlighet att hålla ganska bra kontakt trots de långa avstånden.

Pigg Sarah trots att det var mitt i natten för henne.

Hemma åt vi lunch tillsammans med Rikard, väldigt trevligt att vara bara vi vuxna. Sarah och hennes man är otroligt inspirerande samtalspartners och våra diskussioner är alltid djupa och givande. Jag uppskattar dem väldigt mycket. Efter vår goda långa salladslunch som vi inte ville skulle ta slut, så var Rikard ändå tvungen att jobba igen och vi tjejer gav oss ut för att titta lite på vår by och de närmaste omgivningarna.

Senare på eftermiddagen åkte vi till skolan, Sarah är själv lärare på High School så hon tyckte det var kul att se hur våra barns skola ser ut. Vi tittade på Linnéa som hade tennisträning, enda tjej bland massa killar. Så småningom kom hon vi väntade på, nämligen Malin som varit iväg på skolresa hela veckan. Det hade varit en incident kvällen innan då Malin hamnade på sjukhus (läs tidigare inlägg), så jag var väldigt glad över att få hem henne.

Det var en stor buss full med glada och mycket trötta sjätteklassare som kom in på skolgården! Sarah med en stor social talang pratade med lite olika föräldrar, framför allt med Toni. Jag tackade alla lärare som tagit hand om Malin och sedan körde vi hem och familjen var fulltalig igen. Sarah hade med sig presenter, bl a några lokala kex från en by med folk som lever lite för sig själva och producerar saker för att försörja sig. Sådana saker gillar jag väldigt mycket! Det är svårt att hitta saker att ge bort som inte finns överallt nuförtiden och allt som går att ÄTA passar oss perfekt :) . Det var en pumpa variant, vilket barnen tyckte var passande när det kom från USA och så här såg de ut (jättegoda är de dessutom):



Vi grillade på kvällen och det var kul att se hur glada även barnen var att träffa Sarah. Hon imponerade med att nästan inte vara påverkad av tidsomställningen över huvud taget, hur hon nu fixade det, men jag tror hon somnade ovaggad när hon väl kom isäng fredag kväll och så gjorde Malin.

Sallad till vår BBQ.

På lördagen hade vår familj diverse aktiviteter. Linnéa åkte tidigt till ACS Cobham (skolan med simhallen) där det var tennisturnering mellan olika internationella skolor. Efter matcherna skulle hon stanna en stund och träffa Jack, en kille från skolan i Århus som är internatelev på Cobham. Malin hade sovmorgon, men då hon vaknade packade vi ihop för henne och åkte till skolan där alla softball-spelare samlades för att åka buss till en avslutande softball-turnering mellan internationella skolor som samordnades av American school of London. Sarah kördes till en buss för vidare färd mot Oxford, då "kusinen" bodde en bit därifrån. Slutligen skulle Johan på kalas hos Gabe, något vi totalt missat men som de var vänliga nog att ha överseende med och Johan var så välkommen ändå. Rikard gav sig iväg med Johan, men efter ett tag gick inte tåget längre, så de fick ta bussar och de blev sena och det var allmänt besvärligt. Då Johan var avlämnad åkte Rikard och tittade på Malins softball. Det var sista chansen för någon av oss att se henne spela en gång och det hade varit jättekul, sa R. Det blev inte mindre kul när laget vann hela säsongsturneringen, det har inte vår skola gjort i så många sporter i år, så det var verkligen kul och Malins glädje var inte att ta miste på!!

Efter ett tag körde jag runt och hämtade upp alla utspridda familjemedlemmar igen :) .

På söndagen åkte jag in till London och mötte Sarah då hon kom tillbaka. Hon var SÅ nöjd med sin kusinträff. De hade tittat på foton, pratat familjer och jämfört allt möjligt. Kul!

Tillsammans gav vi oss sedan iväg mot British museum, som Sarah hade önskat att vi skulle se. Hon arbetar som historielärare på high school och ville speciellt kolla in Asien-avdelningen. Vi hann både se museum och prata samtidigt :) . När vi var nöjda gick vi till ett café där vi tog en snabb fika och åt en underbart god pecannötpaj! Jag VET att jag tog ett foto där men med vilken kamera??? Ingen aning, kan inte hitta bilden, kanske var det med Sarahs, ha ha. Överhuvud taget togs det VÄLDIGT få bilder denna helg och av de som togs är de flesta ovisbara.

Sedan blev det bokhandlar för resten. Först Mangaböcker till de manga-frälsta barnen och därefter besök på Waterstones underbara flaggskeppsbutik på Picadilly. Där träffade vi en enormt engagerad försäljare som håller på att skriva en bok. Hon var ung och väldigt kunnig om barn- och ungdomsböcker. Hon pratade om hur stor skillnad det är att skriva för barn jämfört med för unga vuxna och hur berättarformen tydligt byts från tredje person till jag-form där. Spännande. Sarah och hon pratade länge om engelsk kontra amerikansk barnlitteratur och var överens om att den engelska var SÅ mycket bättre. Till slut berättade hon att hon hade en sjukdom som gör att hon måste SOVA jättemycket och det skulle hon göra dagen efter och sedan skulle hon skriva. TÄNK vad mycket intressanta människor det finns. Inte utan att man känner sig väldigt vanlig och tråkig ibland...

Rikard höll ställningarna hemma. Malin var på biokalas för Natalia, Linnéa var på poolparty hos Carlos och då vi kom hem hade Rikard middag klar till oss. Supertacksamt!! Sedan blev det prata, prata, inte minst om vår kommande USA-resa.

Måndag morgon försvann alla familjemedlemmar till jobb och skola, medan jag körde Sarah till Heathrow. En kort men välutnyttjad helg var till ända. TACK för att du kom Sarah!

Marit, det var JÄTTEKUL att ha dig här. Både för Linnéas konfirmation och för att få visa dig hur vi har det här i England.

Britt, riktigt allt är inte klart för sommaren och lite utrymme för småjusteringar måste få finnas. Såklart hörs vi om detaljerna!

Kim, jepp det blir nog en fullmatad sommar :) . "Hemlig" bok låter hur spännande som helst! Naturligtvis ska jag träffa Kerstin och lovar att hälsa!

Karin, ja hur tänkte vi då...? Inte att vi skulle rubba hela systemet genom att flytta utomlands i alla fall, ha ha. Sladdisar har sina fördelar, speciellt för föräldrarna. (Och speciellt om de är så bedårande som er Malin :) !)

Hilde, where in Finland are you going? I will think about if I have any ideas. I have mentioned the Mumin world before for you, haven't I? And the church pretty much under the ground in Helsinki? There are lots and lots of nice nature there, so you will all like it. Be sure about us coming over to Århus next year too, we wouldn't miss that!! :))

Kram Ingrid

Tack:Dx

Haha tusen tack för alla hälsningar om konfirmationen :) . 

Det gick jättebra och vi hade en väldigt mysig dag! Mest fick jag smycken men också att jag ska få åka på tennisläger i Spanien :D . I kyrkan var jag och min kompis Linnéa nervösa först men allt blev bra och det var svårt att säga hejdå till alla...

Tusen tack igen för alla hälsningar det uppskattas xxx

Linnéa~

Linnéa konfirmeras

"Kom ty nu är allting förberett...."

Efter 4-5 nätter då jag lagt jag lagt mig mellan 2-2.30 (Rikard har nästan varit uppe lika länge), är nu allt klart för konfirmation!

Om 1,5 timme ska alla i huset ha ätit frukost och vi kör i samlad trupp till Svenska kyrkan i London.

Här är vår underbara fina konfirmand och vår kloka, vackra dotter Linnéa:

Lycka till idag önskar hela familjen! Njut!

Njutdagar

Barnens första påsklovsvecka, arbetade Rikard. Tjejerna hade en del skoljobb att göra. Linnéa har intensiva veckor fram till sommarlovet och behöver ligga bra till i förväg för att hinna/orka med. Malin hade en del saker som skulle vara klara efter lovet. Alltså var det bara att hugga i med lite skoljobb trots att det var lov. DET tog dock inte hela dagarna. Det var SÅ fint väder och det blev riktigt fina "njutdagar".

Från början visste jag inte att Malin hade något skoljobb, så för att hon och Johan skulle ha lite roligt då Linnéa var tvungen att plugga, hade jag hittat på lite saker att göra åt dem. Första lovdagen fick de därför i uppgift att gå ut och fotografera 10 olika saker. Jag hade gjort en lista till dem och det stod inte samma saker på bådas listor. De visste inte vad bilderna skulle användas till men exempel på vad de skulle fotografera var:

• en engelsk flagga
• en katt
• en grön bil



Något fult

• människor på avstånd



En psalmbok

• valfritt motiv

En postlåda

De hade jättekul när de var ute och fotograferade. Dagen efter hade jag skrivit ut fotografierna på vanligt papper och så fick de klippa ut dem, för att sedan sätta ihop dem i valfri ordning med text till. så att det blev en berättelse. Sedan läste de upp och visade dessa vid middagen på kvällen. Jätterolig och enkel idé som passar alla åldrar.

Här ser ni "sagorna" på lite avstånd, de är nog inte ens i ordning, men det ger en bild av på vilken nivå det var.

En annan dag sa jag att de skulle planera sitt drömsommarlov. De fick papper och post it-lappar till förfogande, samt fria händer. Det tyckte de var SÅ kul! De satte ihop ett LÅNGT papper där de skrev in alla dagar på sommarlovet och sedan skrev de post it-lappar som de kunde flytta runt tills de var nöjda. Enligt barnens önskemål ska vi förstås besöka alla släktingar och vänner i sommar, men även åka till Hawaii.... (Dream on ungar!)

Sett på det här viset är sommaren LÅÅÅÅÅNG:

Johan ville plötsligt väva en dag. Han sa att de lärt sig det i skolan och att han kunde göra en vävstol. Jag var måttligt intresserad just då och lyckades distrahera det, men önskemålet kom tillbaka lite senare och då kunde jag inte säga nej. Han visste verkligen hur han skulle göra! Han tog en bit pizzakartong, klippte en rektangel och taggade kortsidorna, sedan trädde han trådar på ett smart sätt fram och tillbaka och därefter var det bara att sätta igång. PysselMalin blev strax lika intresserad och en "vävstol" till gjordes raskt. De hade HUR kul som helst och vävde för glatta livet i många timmar!

Lovet var också ett perfekt tillfälle att ta fram en av födelsedagspresenterna vi köpte till Johan, nämligen en dinosaurieutgrävning. Det var ett "stenblock", som man ska pensla och skrapa på, så får man till slut fram skelettdelar till en dinosaurie som du själv får bygga ihop. Väldigt trevlig sak!

Det tar hyfsat lång tid att göra, men det händer något hela tiden, så våra barn tröttnade aldrig på det i alla fall. Perfekt present tycker jag.

Utgrävningen började i köket.

Här har de lyckats hitta lite ben...

Dags att börja bygga dinosaurien.
Bra att vara ute för sandstenen "dammade"rätt mycket!

En dag kom Amanda över och plötsligt var det vilt vattenkrig i trädgården. Alla barnen var inblandade och det började med små vattenpistoler och muggar, för att sluta med "hinkar". Trädgården var SÅ blöt efteråt, jag trodde ett tag att jag skulle få pool, trevligt tänkte jag.

L blev kuppad. A stod framför och hotade med pistol.
Malin smög sig på bakifrån med hink.....

Även en 9-årig kille tar ibland sitt ansvar och luftar nallen Felix. Johan pratade med Felix och de hade det så skönt tillsammans ute i solen.

Felix och Johan hoppar studsmatta.

Felix & Johan klättrar i träd.
Ser ni Felix mellan grenarna till vänster?

Detta var lite av allt vi gjorde de dagar vi var lediga och Rikard jobbade. En hel del skolarbete fick tjejerna också undan och det har de verkligen haft nytta av denna vecka då skolan varit igång igen.

Kim, jag förstår att du kan skriva böcker som har så bra fantasi, "glasen kanske börjar bli utslitna", jo jo, skrattar gott. Jag önskar att uddaglas som jag är trött på gick sönder istället, men de står väl i skåpen och inte på bordet, så risken är inte så stor :) .

The not-yet-desperate-housewife, hmmmm det är väldigt skumt, finns det några annorlunda spänningar i luften här som gör att glasen spricker..., fast som du skriver, lite mer plats i skåpen är inte fel och det ger en förhoppning om att det kan bli dags att köpa något nytt och roligare framöver.

Ylva, visst var det han som Rikard pratade med! Kul att höra att V är kompis med hans dotter :) . Det blir säkert fler pubkvällar. Läste precis om ert påsklov och fick veta en del som du inte berättat, bra med bloggen där. Snart är det PARTYTIME!

Allt gott!
Ingrid