Konfirmationsförberedelser

Då nationaldagen var över hade vi några dagar på oss att förbereda Linnéas konfirmationshelg. Det var inte bara själva konfirmationen utan egentligen mest det faktum att vi skulle vara rätt många personer och att få ihop det logistiskt var största utmaningen. Det gick dock bra och när helgen kom fungerade allt helt perfekt, inte minst förstås tack vara alla hjälpsamma och positiva släktingar och vänner.

Trots devisen, "det är nyttigt för barn att ha tråkigt", vilken jag instämmer helt och full i, så konstaterar vi att Johan är otroligt dålig på att sysselsätta sig själv just nu, om han inte har tillgång till vänner eller en skärm. Då jag är gammeldags motsträvig till för mycket TV och dator och andra liknande spel (typ Nintendo), så blir det därför ibland rätt tröttsamt när Johan var femte minut talar om att han har IIIIIIINGENTING att göra. Jag föreslår att han ska öppna alla sina skåp och lådor för att se vad som finns där, men även om han gillar att måla i en målarbok när han sitter med kompisar i USA, så vill han ABSOLUT inte göra det när han är ensam och uttråkad. Typ.

Att under några dagar då för mig att försöka vara helt fokuserad på något, när Johan inte har något att göra kan vara rätt tröttsamt, så att en av mammorna i klassen erbjudit sig att komma till skolan och baka med barnen en dag den där veckan var hur trevligt som helst (förutom att jag skulle leta upp lämpligt förkläde då förstås, vilket jag inte hittade, men en av pappas stora t-shirts fick duga som ersättning). De hade en jättetrevlig bakövning och hem kom Johan både med färdiga bullar och deg, så att han kunde baka lite till hemma. Perfekt sysselsättning som jag gillar!

Stolt Johan med nygräddad bulle.

En annan idé för att sysselsätta barnen samtidigt som vi gjorde det trevligare för våra kommande gäster, var att göra namnskyltar till sovrummen. Vi hade gjort en konfirmationsinbjudan och i sista minuten skickat med post till våra släktingar. Som TUR var fick alla den innan de gav sig iväg. Där fanns förutom inbjudan en plan för vad som skulle hända under dagarna, rumshänvisningar till var de skulle bo samt allas ankomst- och avgångstider med flygen, vilka var rätt många olika. Jag hade döpt rummen till olika saker som "Konfirmationslyan" (Linnéas rum, där moster skulle sova), "Gröna gästis" (gästrummet där farmor och farfar skulle bo, "Knyppelnästet" (Malins rum för mormor och morfar) samt "Stora Lekhörnet" (Johas hörnrum där småkusinerna med föräldrar skulle härbärgeras). Dessa rumsnamn gjorde barnen nu med pärlor och det var ett stort jobb som tog tid, men de var verkligen duktiga. Skyltarna hängdes sedan på dörrhandtagen till rummen. (Häftmassa och spikar på dörrarna är som ni vet "big no-no" :) . )

Så här kul kan det vara att "pärla" i alla åldrar :) !

Även om inte bilden ovan visar det så är det faktiskt mer med sanningen överensstämmande att det var Malin som gjorde de flesta skyltarna och över huvud taget hjälpte till med ALLT möjligt inför konfirmationen, utan henne hade det verkligen inte blivit så bra. Ovanstående pärlplattor gjordes med vanliga HAMA pärlor, men det finns ju också minipärlor och de är OBESKRIVLIGT små, och sätts bäst på "piggarna" m h a pincett. För att inte sprida ut oss på för många "teman" kom Malin och jag på att även placeringsnamnskyltarna skulle göras av pärlor och då fick det bli minipärlor. SÅ pilligt och inte blev vi klara i tid heller. Alla var ju dock tvungna att ha en skylt, så när gästerna lagt sig då de anlänt, gjorde jag de sista skyltarna till både 2 och 3 på nätterna. Här är några av de färdiga namnen:

Naturligtvis hade jag inte behövt vara uppe så sent om jag fokuserat på min uppgift, men jag ville inte missa årets sista coffee morning med svenskorna, allra minst när det var Ylva tillsammans med en av de andra tjejerna som höll i det. På onsdagen begav jag mig därför iväg till High Wycombe för en trevlig pratstund och avslutning för året med dessa tjejer/damer. Jättekul och gott!

Totalt var vi 14 personer boende här under konfirmationshelgen och från början hade vi tänkt att de som inte fick plats i bilen skulle ta tåget från byn till Svenska kyrkan. Vid närmare eftertanke insåg vi att det inte skulle vara tillförlitligt nog och helgtiderna passade inte så bra. Alltså hyrde vi två bilar för helgen och det var verkligen ett bra beslut, förutom att Rikard råkat boka dem fel helg, så att de inte fanns att hämta när han kom till flygplatsen med övriga chaufförer. Det var rätt körigt där ett tag, MEN det ordnade sig, som det mesta gör och DÄREFTER hade vi friheten att åka med så många vi ville, när vi ville och det var SKÖNT!

Vi hade räknat ut att vi bara klarade att hantera ett begränsat antal måltider här i huset och därför skulle vi lördag kväll gå ut på restaurang. Även om vi hade bilar, var det skönt om vi kunde vara nära hemma, med tanke på att en del vill dricka vin, små barn kan behöva gå hem tidigare och det tar tid att transportera en stor grupp. Alltså bestämde vi oss för att försöka hitta en restaurang i byn. Rikard och jag var på expeditioner. Vi har en fin fiskrestaurang i byn, där kunde vi få bord och bra mat. Vi har en restaurang med en mat- och en pubdel. De vägrade ta så stora sällskap en lördagkväll, de hade tillräckligt med gäster ändå vid många småbord. Fy så sniket! Vi har en annan restaurang med både mat- och pubdel. Det var White Hart där vi åt första kvällen vi kom till byn för ett år sedan. Vi trodde inte maten var så bra där som på de båda andra ställena. Där kunde vi få ett eget rum där de dukade upp till alla. Vi bestämde oss för det och hoppades att maten skulle vara bra. Att sitta avskilt är guld värt med många barn, då kan de röra sig och göra mer vad de vill. På fiskrestaurangen hade vi suttit i ett stort rum med alla andra gäster. Det visade sig vara ett ypperligt beslut.

Huset möblerades om för att vi skulle kunna sova och äta på ett bra sätt för alla. Förutom några extra kuddar som några gäster tog med, hade vi faktiskt allt vi behövde så att alla fick en sovplats. Hela vår familj bodde i "master bedroom" (alltså vårt sovrum).

Tal skrevs, presenter slogs in och den "nobelduk" vi fick när vi gifte oss och som vi faktiskt aldrig använt, togs fram för att dukas med till konfirmationsmiddagen. Det kändes verkligen som om ifall vi inte skulle använda den då, när skulle vi då använda den. Den är lång och vacker. Vi fick den av Rikards studentgäng från Lund. Den överlevde t o m middagen utan rödvinsfläckar eller annat bestående. Det trodde jag aldrig!

Till slut välkomnade vi de första gästerna. Dessa fick visserligen hjälpa till att jobba en del, men vi såg inga sura miner utan de var bara räddande änglar.
Nu när jag tänker tillbaka på dessa långa dagar, är det faktiskt bara med ett leende på läpparna. Det är kul att ha gäster och planera för att alla ska ha trevligt tillsammans!

Kim, nu är jag helt bra i ögat och full av nya upplevelser... :)

The not-yet-desperate housewife, luktade tvålarna gott på ditt Sainsbury? :)

Karin, flygfän i ögonen är inte heller kul. Kul att ni gillar boken! Kanske vågar ni er på Häxorna nästa gång :) ? Jag har fortfarande inte smält alla dina märkliga sammanträffanden!

Ingrid