Chicago

Chicago
Skyskrapor som återspeglar andra skyskrapor

Vad associerar ni Chicago med?

Jag tänker på Oprah Winfrey, gangsters och skyskrapor (ja, i den ordningen).

Som ni förstår var min kunskap om denna stad inte så stor, men efter en lång flygresa visste jag mycket bättre. Chicago ligger i södra änden av den stora sjön Lake Michigan och tillhör staten Illinois. I Chicago bor nästan 3 miljoner människor och staden är bland annat berömd för Willis Tower och sitt mycket fina konstmuseum Art Institute of Chicago, som ligger vid havet. Som av en händelse, var det kvällsöppet just på tisdagar, stod det i boken....

Även om vi landade lite efter kl 14 i USA, betydde det inte att vi var på hotellet strax därefter. Att komma in i USA tar tid. Kön till passkontrollen ringlade sig lång. Rikard hade haft med sig lite frukt i sin ryggsäck, men han visste att man inte fick ta in det i landet, så när vi gick av planet slängde vi det som var kvar i en papperskorg. Mathundarna som kontrollerade alla i passkön, var dock duktiga och stannade vid Rikards väska, varpå vi fick visa att det inte fanns något kvar. Det räckte inte, så vi fick ändå gå i en speciell kontroll efter passkontrollen för att de säkert skulle veta att vi inte hade någon frukt med.

Hotellet hade en shuttlebus till flygplatsen som skulle gå med jämna mellanrum, men informationsskyltarna var inte de bästa, så det tog lite tid och till slut ville vi inte vänta till den kom utan tog en taxi så vi kom till vårt hotell.


Pigga tjejer vid hotellet trots att kl för oss var midnatt.




Hotellrum i Chicago med två typiska Grand lit sängar som inte är
tillräckligt när man är fyra stora och en liten person...
Insåg denna resa att tjejerna verkligen är stora.
De sover t ex inte alls lika bekvämt och smidigt i bilen som de alltid gjort förr.



Inga löjliga små snibbar här inte, utan städerskan hade lagt ner ett gediget
arbete på att det skulle vara fint när vi kom.

Våra barn blir verkligen jätteglada om det finns pool på hotellet som om det går försöker vi boka hotell med den faciliteten. Det innebär att i valet mellan att bo nära flygplatsen eller inne i centrum, vilket båda delar har sina fördelar, så blir det ofta nära flygplatserna, för där har de oftare pool. Gissar att det är lättare med utrymme där. Detta hotell hade pool och hade barnen fått bestämma hade de nog kastat sig i den direkt, MEN det fick de inte :) .

I väntan på hotellets shuttlebuss.

Vi räknade med att ha lite tidsomställningsproblem i början av resan, så vi hade bestämt oss för en natt i Chicago för att kunna landa lite och vara själva första natten. Det gav oss också en chans att få en liten flukt på denna skyskrapornas storstad (skyskraporna "uppfanns här" kan man säga och det märktes).

Glada Franz-barn i USA

Fulla av energi lämnade vi alltså raskt vårt bagage för att sedan ta hotellets buss tillbaka till flygplatsen och därifrån vidare in till Chicago. Eftersom det nu var i slutet på dagen visade det sig att vissa turister faktiskt kom tillbaka från en dag inne i stan, så några vi mötte gav oss deras dagbiljetter, så vi fick fria resor. Trevliga vänliga själar redan där.

Chicago är staden där bilarna kör under tunnelbanan så här:

Visst känner ni igen det från filmer :) ?

Vi satte kurs mot det berömda konstmuseumet (heter det museumet?) där jag spetsat in mig på verk av Grant Wood (för er som vet hur hans tavlor med farmarparet ser ut, så kan det vara kul att veta att Grants tandläkare var modell för bonden, undrar om min tandläkare här vill vara modell om jag målar en tavla...), bara för att komma fram och se att det såg fint ut men att det var stängt. NUFÖRTIDEN har de kvällsöppet en annan dag. Det skulle kunna vara typiskt mig att vara duktig och skriva till resehandboken och upplysa om denna förändring, men jag har redan engagerat mig i så mycket annat (t ex lusinfo till skolan och uppköp av utgående Fruit Flakes), så jag lämnar detta till någon annan vänlig själ.

Klockan var redan kväll och vi hade inte mycket tid på oss, men vi satte kurs mot nästa lämpliga sevärdhet som dessutom låg alldeles intill. Millenium Park.

Linnéa har lärt Johan att älska kaffe från Starbucks (det är ju inte svart om jag
säger så) och så fort han får vill han ha det. Inte särskilt nyttigt förstås, men
eftersom jag inte själv dricker kaffe glädjs jag åt att två av mina barn redan är
fast och kommer att klara kaffefikandet galant som vuxna. Pappa är ÄNNU
gladare över att de dricker kaffe och hoppas att de kommer att lära sig dricka
öl också, ha ha (inte redan hoppas jag). Det är såklart INTE fri kaffedrickning!

Millennium Park öppnade 2005 och är nu ett mycket populärt turistmål och vi förstår verkligen varför. När jag läste i boken om Crown Fountain kunde jag faktiskt inte se framför mig vad det var "shifting array of faces", men allt föll på plats när vi kom dit. Det är två HÖGA block mittemot varandra på ganska långt avstånd. På blocken visas ansikten av Boston-bor som skiftas med jämna mellanrum.

Malin med ena ansiktet bakom sig.

Plötsligt så börjar det spruta vatten ur munnen på ansiktena!! Besökande barn var som galna och sprang runt i vattnet och stod i det sprutande vattnet :) . Dock inte vi, för vi hade inte lämpliga kläder för detta.

Här ser ni det andra blocket och till höger i bild det som var på de tidigare bilderna, så ser ni ungefär hur långt ifrån varandra de står och hur det hela tiden rinner vatten nedför sidorna på blocken:

Vi gick till en annan del av parken och tittade på den fina utomhusscenen, Jay Pritzker Pavilion, med stålbågar och former som går överallt där publiken står/sitter. Längst bort i bild är själva scenen:

Sedan kom vi till det absolut bästa vi såg i Boston, Anish Kapoors skulptur Cloud Gate, som i folkmun kallas "Bönan" och den ser ju ut som en stor Jelly Bean som är ett mycket populärt godis i USA, så det är helt logiskt. Den kan bäst beskrivas som en gigantisk spegel i form av en böna och den speglar förstås allting runt omkring. Magiskt faktisk, speciellt att se den från dagsljus och gående mot kvällsmörker. Det var helt otroligt att det inte gick att se EN ENDA skarv på den här jättesaken, någonstans måste ju spegeln satts ihop...

Titta själva, här går vi mot den och ni ser hur skyskrapor till höger och vänster speglas i bönan, samt himlen och såklart alla som står på marken:

Här kunde barnen stannat HUR längs som helst. De tog MASSOR av foton på sig själva. Här är det Johan som ligger på marken och speglar sig på undersidan av "bönan":

Rikard tyckte såklart det var häftigt att hitta en hel butik med bara Weber Grill-grejer. Här skulle Fredrik i Solsidan gått i spinn!!

Webergrillen på utsidan var GIGANTISK!
"Everything's big in America..."

Massor av skyskrapor såg vi förstås och det roliga var att de alla var så varierande i sin arkitektur!

När jag läser in mig på en plats kollar jag också vilka restauranger de rekommenderar. Ofta är det naturligtvis de unika femstjärniga ställena som vi ändå inte tänker gå till med hela barnaskaren, sedan finns det en sådan hel massa med "vanliga" restauranger att de sällan lyckas framhålla någon speciell. I Chicago hade jag i alla fall läst att de var berömda för en pizza gjord på ett speciellt sätt, naturligtvis kallat Chicago style. DET tänkte jag borde passa hela familjen och kändes inte så exklusivt. Pizzan "uppfanns" på 40-talet av Ike Sewell på en restaurang kallad Pizzeria Uno. Den blev snabbt så populär att Ike öppnade en restaurang i kvarteret mittemot som fick heta Pizzeria Due. Idag serveras Chicago style pizza på många ställen, men Uno och Due finns faktiskt kvar och varför sträva efter något mindre än orignalet?

Med karta i handen gick vi till Uno. Det var en liten restaurang och trottoaren utanför var full med väntande folk med menyer i händerna för att förbereda sig. En timmes väntan sa de. Då gick vi tvärs över gatan till Due, där de sa att det var 20 min väntan och vi beslöt oss för att det var det värt. I praktiken tog det nog ungefär lika lång tid på båda ställena och menyerna var också helt lika.

Pizzeria Uno skymtar på sitt hörn och i bakgrunden
en av alla skyskrapor.

Här är Due, men tyvärr är fotot taget från restaurangen så husen bakom har inget att göra med hur det verkligen såg ut:

Så här ser det ut på riktigt:

Bild från: http://www.chibarproject.com/Rest/pizzeria_due/pizzeria_due.html

Jobbig väntan på bord första dagen i USA då kl är 20 där men 3 på natten i kroppen.

Restaurangerna var enligt min mening väldigt nedslitna och det är helt klart att de lever mycket på sitt gamla rykte. På väggen satt foto med Paloma Picasso som varit där och ätit med sin man, för typ väldigt länge sedan :) .

Pizzan då, ja vi skulle nog egentligen inte ens kalla det pizza, det påminde betydligt mer om paj. (Våra barn hävdar att hos farmor och farfar serveras det paj till förrätt, paj till huvudrätt och paj till efterrätt och det är inte positivt enligt dem, så då förstår ni att det här inte gick hem särskilt väl. Vi vuxna ÄLSKAR paj!) Det var som ett djupt skal med fyllning och eftersom jag VET att Chicagoborna verkligen älskar denna pizza, tolkar jag det som om man bör växa upp med den för att uppskatta storheten.

När vi ÄNTLIGEN fick vårt bord och därefter ÄNTLIGEN fick in maten, började tröttheten slå till lite på barnen, eller hade de blivit överhungriga. Dessutom började vi bli stressade för att hinna med tåget tillbaka till flygplatsen för att hinna med sista bussen till hotellet. Pizzan var JÄTTEVARM och svår att slänga i sig snabbt. Johan och jag beställde glatt in iste och blev GRYMT besvikna då det var beskt så munnen vred sig. Smakade precis som vanligt te utan socker eller mjölk, men kallt. Vi fick senare veta att så är iste i norra USA, i södra är det tvärtom sött så man storknar. Vi skulle ha beställt "sötat iste"...

Här ser ni våra tre pizzor och jag tror inte vi åt hälften av dem, p g a att
barnen inte gillade dem och vi andra inte hann. Trist!
Under bordet satt klistrade gamla tuggummin. Äckligt!
Ursäkta bildkvalitén :) .

För fantasterna finns det såklart en kokbok, så att man själv kan lära sig att göra dessa mästerverk. Likheten med paj är" som ni ser" slående:

Malin tyckte inte alls om Chicago på kvällen! Det var mörkt och en del uteliggare och en del som kom fram och pratade med de som väntade utanför restaurangen. Utryckningsfordonen hade siréner med en ljudnivå jag aldrig hört förut, det ekade mellan husen. Alltså var Malin halvt skräckslagen under den raska och ganska långa, promenaden till tåget.

Framme på flygplatsen skulle shuttlebussen gå när som helst, men inte kom den. Vi väntade, Rikard ringde hotellet, de sa att den var på väg, men den kom inte, vi väntade, barnen satt inne på flygplatsen där de kunde se ut, till slut ringde R hotellet igen och de lovade skicka en taxi då de inte kunde förklara vart bussen tagit vägen, ingen taxi kom. Nu var klockan närmare midnatt och för oss var den 7 på morgonen i Sverige och INGEN hade sovit mer än en stund på flyget. Barnen var RIKTIGA hjältar!! Vi övervägde att ta vilken taxi som helst, men till SLUT kom det en taxi till oss och vi åkte tillbaka till hotellet som betalade för oss. Alla STUPADE i säng.

Vår tro hade varit att vi skulle hålla oss vakna så länge som möjligt, men vi skulle förmodligen somna tidigt USA-tid och vakna i ottan. Nu blev det SENT USA-tid, vilket gjorde att vi vaknade senare än vi trott nästa dag, men faktiskt därmed var rätt in i USA-tid och hade absolut ingen jetleg alls. Fantastiskt!

Trots att vi då inte kom upp så tidigt kunde vi inte avstyra barnens efterlängtade bad i poolen, så de började där när vi vaknade.

Eftersom hotellfrukost vanligtvis inte ingår i USA, bestämde vi oss för att äta ute. Ofta kostar hela familjen då lika mycket som en persons frukost om du äter på hotellet. Denna dag skulle vi få vår hyrbil och köra till IOWA för att träffa våra första nära vänner i Danmark, men vi hade sagt till dem att vi skulle in och titta lite på Chicago först.

Alltså tog vi shuttlebussen till flygplatsen och sedan tåget in till city igen.

L på tunnelbanestationen vid flygplatsen.

Det var strålande fint soligt väder och Johan var på bästa fotohumör. Vi såg en skyskrapa som J tog massor av foton av nerifrån och upp :) .

Johans foto av skyskrapa som speglar annan skyskrapa



Oj vad högt det är när man står längst ned...



Här är samma hus igen och vi har många fler...



Kom nångång, vinkar Rikard och tjejerna från andra sidan torget... Hungriga.



VEM som bestämde att vi skulle äta frukost på McD, vet inte jag, men
själv var jag garanterat inte tillfrågad.

Frukosten på McDonalds fyllde sin funktion, vi blev mätta. Det fanns lite av varje att välja på bl a American pancake och barnen var nöjda. Bra.

Mätta och redo att utforska Chicago några timmar igen.

Målet denna dag, på Rikards uttryckliga begäran, var Willis Tower. Det är tidigare känt som Sears Tower och var vid färdigställandet 1973-74 världens högsta byggnad. Det passerade då World Trade Centre som till dess varit högst. Sedan behöll Sears Tower denna position ända fram till 1996 då Petronas Towers i Malaysia, passerade i höjd.

Sears Tower fick sitt namn efter det stora bolaget Sears. De var världens största detaljhandelsföretag med 350 000! anställda. De ville samla sina tusentals anställda i Chicagoområdet på ett ställe och det blev i denna byggnad.

Willis Tower

OM jag nu  minns det rätt så är arkitekturen inspirerad av cigaretter som åker upp ur ett paket och ni ska tänka er att en i mitten är högst och så är det några bredvid som åkt upp lite grand och längst i sidan är cigaretterna fortfarande helt nere i paketet. Hoppas ni förstår... Byggnaden består konstruktionsmässigt av 9 block som står 3x3 bredvid varandra. Blocket i mitten är förstås högst och det är 108 våningar. Högsta byggnaden än idag i USA och högsta punkten i staten Illinois.

Vädret var strålande även denna dag (liksom genom hela vår USA-resa). Det jag verkligen uppskattar med attraktioner i USA är att de är duktiga på att tänka helhet. Även om det är köer, har man aldrig tråkigt för det händer något hela tiden. Ska man inte fotograferas för att senare kunna köpa fina bilder, så är det utställningar om hur huset byggdes eller jämförelser med andra höga byggnader i världen eller så får du veta hur många Obama högt Willis Tower är och även hur många dig själv högt som huset är osv osv. Detta är vi  inte alls lika bra på i Europa! Minns väl hur vi stod i två timmar och väntade på att komma  upp i Eiffeltornet då Johan var 2 år och det var inte tal om någon "underhållning".

Även när vi kommit upp i huset och kunde se de fantastiska vyerna åt alla håll, så fanns det även där MASSOR av intressant information om kända Chicagobor och massa annat. Jag fick bl a lära mig att universitetet i Chicago hade fått FLEST nobelpris i hela världen, ja alltså personer knutna dit och det gällde nog alla kategorier om jag minns rätt!


Vy från huset taget med Rikards fina kamera.



Vy från Willis Tower taget med Johans kamera!
Ack så mycket trevligare med denna soliga look. Märkligt




Detta trekantiga hus minns barnen allra bäst. Det var folk som såg ut att
träna på taket och så var det. Det är ett fängelse som ligger mitt i Chicago
och fångarna har sin rastgård däruppe. Lite svårt att spela t ex basket på
en trekantig bana eller?



Ja, här vore väl inte fel att ha sin båt...

Nej men titta här! Är det inte huset Johan innan fotade
nerifrån hur många gånger som helst. Sedan fotade han
uppenbarligen det uppifrån också :) .

Inget varar för evigt och det gäller även Sears framgångssaga. Det gick faktiskt bara utför för dem de kommande årtiondena och så småningom sålde de huset. Idag är det många företag som har kontor där, men det största är ett försäkringsbolag som heter Willis och därför har de fått ge sitt namn till huset. Själv tycker jag det är knäppt att huset ändrar namn, men så är det ju med idrottsarenor och liknande också nuförtiden, så det är väl ett tidens tecken. Dock tycker jag inte bättre om det för det.

Idag har de hängt på något som kallas Skydeck på husfasaden högst upp i Willis Tower. Det är som en glaskub där man kan ställa sig och det känns lite som att stå utan riktigt fotfäste. Malin tyckte det var läskigt. Hon hade flera tillfällen i sommar då hon tyckte många saker var otäcka!

Det var förstås köer för att gå ut i de båda Skydeck som fanns. Det fanns även ett tredje där du kunde bli proffsfotograferad.

Barnen ute i Skydeck.

Johan ligger ute på Skydeck.

Från Skydeck kunde man se till Oprah Winfreys TV-hus. Det var mycket uppmärksamhet kring henne i USA då vi var där eftersom hon ganska nyligen sänt sin sista talkshow.

Det var hög tid för oss att dra oss tillbaka. Någon lunch var vi dock tvungna att få i oss. Jag hade tagit reda på att den andra typiska maten som Chicago är kända för är Chicago Dog, d v s en speciell varmkorv. Denna säljs i nästan hela USA, men kommer alltså härifrån. Naturligtvis ville vi prova, men jag insåg snabbt att det inte var lönt att försöka få några av barnen att äta detta, så de fick vanliga hot dogs och L tog någon sandwich. Lämpligt nog kunde allt detta fås i Willis towers egen fastfood-avdelning på vägen ut från den stora och obligatoriska souvenirbutiken.


Lunchdags

Även om jag försöker visa upp min lunch, så tror jag inte det syns tillräckligt tydligt, så här är en närbild som jag hittat på nätet och det är EXAKT så den ser ut:

Bild från: http://lifestyle.ezinemark.com/top-10-typical-foods-in-the-united-states-773663434fa0.html

Det är många naturliga färgämnen man får på köpet som ni ser :) . Viktigt är vallmofrön på brödet och att ketchup är ABSOLUT förbjudet att servera till.

Vad smakade den då? Ja, enligt mig så är detta något som är klart överreklamerat och själv behöver jag inte pröva den fler gånger. Det var gott med den stora inlagda gurkan på, men ganska svårätet. Tycker det är lustigt att den anses så unik att den blivit känd under eget namn. För mig kunde jag lika gärna fått en sådan här om jag gått till en korvmoj hemma och sagt, "jag vill ha lite Bostongurka på, tomat, senap, lök" o s v. Inte hade jag då tänkt att det var ett unikt koncept att sprida över världen. Hittar t o m en 7 min lång film på youtube där de visar hur man gör denna sak... och de kallar såklart korven HELT UNIK.

Jag känner att vi fick pröva de båda mest kände maträtterna från staden, men det är inte maten jag kommer att minnas bäst från Chicago :) . Det blir de faktiskt väldigt många FINA skyskraporna, spegelbönan och utsikterna. Jag gillade staden väldigt mycket.

Full fart tillbaka till flygplatsen med tåget. Efter en del letande fick vi veta att busskyltarna var fel, men till slut kom vi rätt och tog en shuttlebus till biluthyrningsfirman. Där gick det väldigt smidigt, vi skulle ha en sjusitsig bil och då R fixat allt pappersarbete samt hyrt en GPS, så gick vi till ett område där vår kategori bilar stod och så fick vi själva välja vilken bil vi ville ha (färg, märke etc). Då vi körde ut från området registrerade de vilken bil vi tagit. Enkelt och kul. BARNEN älskade vår fina hyrbil med fällbara säten och gott om plats.

Barnen laddade för resa till Alex och Olivia.

Vi åkte till hotellet och hämtade alla våra saker. Därefter gav vi oss iväg mot IOWA. Denna plats som ingen förstår varför vi skulle åka till, men som tjejerna tycker är USAs finaste plats och där vi har våra bästa vänner från vårt första år i Danmark, familjen Felton.

Resan dit gick helt smärtfritt och tog ca 4 timmar. Det hade mörknat när vi kom fram. Senare fick vi veta att de trodde vi skulle komma dagen efter, men att de såklart blev jätteglada när vi ringde och sa att vi skulle komma på kvällen, för de tyckte vi skulle vara där väldigt få dagar. Vi hade lite dåligt samvete för att vi kom så sent på dagen, så det blev nog en bra kompromiss.

Återseendet var FANTASTISKT!!!!!

Jag har förstått att det varit lite problem att lämna kommentarer på bloggen under någon period de senaste dagarna. Nu tror jag dock att det fungerar bra igen.

Anonym (som jag tror är Anna :) ), jag tycker nog också att det känns väldigt avlägset att börja samla in 200 kr per år från 1:an för att kunna åka någonstans i 9:an. Det måste vara rätt många barn som flyttar till eller från klassen under den tiden... Dessutom väldigt ofattbart för en 7-åring att planera för vad de ska göra när de blir 15! Men jag håller med dig, det blir nog bra :) .

Britt, ÅH vad bra att du  prövade att kommentera OCH att det gick bra! Jag kan inte heller tro på att det finns familjer i Sverige som inte har råd att köpa en frukt om dagen till sina barn.... däremot att många inte kommer ihåg att ta med den :) .

Karin, det där låter som en YPPERLIG present till Rikard. Måste genast kolla med honom om han känner till det!

Catharina, stackars stackars dig!! Det var inte din helg fullt ut!! Hoppas att denna dag varit riktigt bra istället?! Hann du med i kyrkan och gick det bra på golf och hos kompisar för barnen?
Det är otroligt trist när man skrivit något och det bara försvinner! Det ÄR inte lika lätt att hinna förbereda sig inför resor med det liv vi lever nu, men Lars gjorde ju ett bra urval för er Englandsresa! KRAM!

Denna helg har vi inte gjort mycket, för vi behövde vara hemma och fixa, men det känns inte som om vi fått gjort så mycket som vi önskat med det heller. Nya oväntade saker har tagit över istället, men det är så det är ibland.

Nästa helg kommer gäster och sedan kommer det rulla på med besök nästan fram till jul.

Kram Ingrid