Höstens första besök

Simon, Malin, Johan, Linnéa, Henrik & Filip.
Den här bilden gör mig lycklig!
Våra fina ungar som följts åt genom åren!
Här på Piccadilly Circus.

Första helgen i oktober fick vi höstens första besök. Det var vänner från "Midsommargänget", "Nyårsgänget", Rikards "LTH-kompisar", ja kärt barn har många namn. Vanligast är dock att just de här går under namnen, Sven, Gunilla, Henrik, Filip och Simon.

Drygt två timmar försenade den siste september kom de till flygplatsen. Vi var glada att de kom! Gunilla (tillsammans med Karin) är den enda av våra besökande som en gång drabbats av att flyget hit helt enkelt ställdes in och inte ersattes av något annat, så hon kom aldrig den gången :( . Nu tog sig dock flyget hela vägen och sedan lyckades de med hyrbil hitta ända fram till vårt hus. Härligt! ALLTID lika trevligt att komma samman! Det blev en väldigt trevlig kväll.

På lördagen begav vi oss alla in till London. Vi började med ett besök på Harrod's där alla som vanligt hittade något att titta på som de gillade. BÄST är alltid matavdelningen :) !

FINA cupcakes!

Malin älskar historien om att Harrod's är varuhuset som en gång hade som slogan att "det du inte kan köpa på Harrod's kan du inte köpa någon annanstans heller" och att det betydde att man kunde köpa en tiger där om man ville... Så hårt går de inte ut längre, men visst erbjuder de fortfarande väldigt mycket. De har t ex en djuravdelning som är enorm! De säljer hundvalpar där som man kan se i små rum, vilket känns otroligt otidsenligt och säkert skulle fördömas av många, men jag tror i och för sig att de tar väl hand om sina djur. Själv tänkte jag inte så mycket på djuren när jag pratar om den avdelningen utan om alla TILLBEHÖR. De har miljoner halsband, korgar, leksaker och annat till djuren. De har t o m ett café-hörn där man kan köpa läckerbitar och kokböcker till sina djurs favör! Otroligt, ser så fint ut att man lätt skulle kunna ta en munsbit själv av misstag, tror inte de smakar lika bra (för människor) som de ser ut.

Där finns också något så exklusivt som ett hund-spa! Jag tänker mig det som något Hollywoodkändisar använder för sina djur, men förstår såklart att marknaden är större än jag anar :) . Denna är inte lika privat som spa för människor, här är stora glasfönster så att man kan se när djuren "behandlas och skäms bort. Alla var mycket fascinerade!

Hund på SPA!

Att gå på Harrod's matavdelning gör dig väldigt hungrig, så vi letade upp en trevlig italiensk restaurang och hade turen att få ett långbord för 10 personer. Inte illa! Alla hittade mat de gillade och det blev en alltigenom trevlig lunch.

Filip väljer bland alla alternativ i menyn...

Min fantastiska pastarätt.

Då kaggen var fylld begav vi oss till Piccadilly Circus och därefter blev det shopping. Johan hade längtat SÅ efter att gå till leksaksaffären Hamley's och det är så svårt att säga vem som kommer att gilla vilken butik. De besökande killarna föll inte alls för detta, de har vuxit ifrån den typen av butik eller så var de nog helt enkelt mer sugna på annan shopping, typ kläder. Så när de snabbt var nöjda på Hamley's stannade jag kvar där en stund med Johan. De andra gick till Linnéas favoritbutik, Drop Dead och lite andra klädställen, men det dröjde inte länge innan de bestämde sig för att det var dags för en fika. Jag tror de är en fikafamilj ;) . I alla fall så minns jag att Filip inte var mycket mer än ca 5 år då han var på kalas hos Linnéa och då alla andra barn för länge sedan fikat färdigt på kakor och bullar, så satt Filip fortfarande kvar och åt. Han berättade glatt för mig att "mor säger att jag är en fikanisse" :) ! Tur att han simmar 10 000-tals meter flera gånger om dagen, för det är minsann inga kakor som satt sig på honom som på en annan....

De hittade en mysig bakgård med såväl fik som butiker runt omkring. Johan och jag hade svårt att hitta dit, men det var det värt.

Fika!

I gemensam trupp tog vi oss sedan till den nya M&M-butiken. Den har blivit ett måste att visa för rätt många besökare det här året :) .

SÅ många oemotståndliga saker.
Uppfinningsrikedomen på M&M är stor!

Filip letar likheter...
Vet inte varför just Fille fastnade på så många fler bilder än de andra....

Det känns som om vi åt mest hela tiden, men ändå blev det stressigt när det var dags för kvällsmat. Tiden hade flugit iväg och det fick bli en snabb, enkel kvällsmat på Subway. Det är dock inte det sämsta. Deras olika smörgåsvarianter är riktigt goda och såväl vuxna som barn blir nöjda. Klart användbart alternativ till McD.

Snabbt snabbt åt vi och sedan stegade vi iväg mot Lyric Theatre där vi köpt biljetter till "Thriller Live", hyllningsföreställningen till Michael Jacksons ära. Det passade bra eftersom det var något ALLA skulle kunna gilla och så blev det.

Föreställningen är en musikföreställning där Jacksons låtar avlöser varandra, den ena efter den andra. Det är inte en teater om hans liv, även om de då och då sa något eller visade en text. Melodierna framfördes med massor och dansare och färgsprakande kläder. De presenterades mestadels i kronologisk ordning och låtarna från Michaels barndom framfördes av en liten kille som var helt fantastiskt duktig! Alla hade otroliga röster och vid flera tillfällen stod hela publiken och sjöng med och dansade. Vilket ös! Vi hade en toppenkväll!

I väntan på "The King of Pop"....
Som ni ser satt vi på balkongplatser.

Det var ett trött men nöjt gäng som åkte hemåt i natten:

Så blev det en ny dag, söndag. London Eye och Big Ben hägrade för gästerna. Linnéa hade ett stort skoljobb framför sig och jag hade en aktivitet på måndagen att förbereda. Det gjorde att vi valde att dela upp oss. Linnéa och jag stannade hemma, medan de andra begav sig in till London. Gästerna hade tur under sina dagar här, för det var fint väder nästan hela tiden.

Typisk Londonvy.

Tvillingarna i väntan på London Eye turen.
De tänkte titta på en 3D-film, men det blev aldrig i slutänden.

Sven spanar ut över London.

Henrik, Johan & Simon ser ner på London :) .

Fin vy över Themsen och Parlamentet.

Väl nere på jorden igen gav de sig iväg till butiken "Forbidden Planet". Det är en butik som våra barn älskar och många av våra besök har tyckt att det är kul att komma dit. Det är jättestort och i källaren har de en gigantisk avdelning med Fantasy-litteratur. De har hur många Mangaböcker som helst och det var när Linnéa läste många sådana under en period, som vi hittade detta ställe. Där finns också massor av saker, en star wars-avdelning, en muminhörna osv. Själv ÄR jag ju inte så intresserad av de här sakerna, men barnen och många vuxna tycker verkligen att det är superkul.

Simon & Filip prövar ett nytt utseende.

Sådana här figurer kan man köpa omålade på the Forbidden Planet.
Här är de delvis målade när de kom hem.

När de kom hem hade jag middagen klar och det blev ännu en uppsluppen kväll tillsammans.

Henrik var snäll och gav Linnéa en omgång massage:

Men nära vänner går tiden verkligen alltid fort. Jag tycker ofta att jag slutar umgänget med en känsla av att "vi måste se till att träffas mycket oftare". Måndag var en vanlig dag för oss. Rikard och barnen gav sig iväg till jobb och skola. Jag skulle på mitt håll. Våra gäster hade ytterligare en dags semester innan de skulle flyga hem på kvällen, så vi sa farväl efter frukost och så begav de sig på egen hand in till London och jag vet att de hade en riktigt bra dag tillsammans fick en fin avslutning på din Englandstur.

TACK för att ni kom, kära vänner! Vi ser mycket fram emot fler möjligheter att ses när vi flyttar hem!

Kim, det känns som om vi båda har mer än vanligt att stå i. Det är jättekul att läsa om din resa till Singapore! Jag tror verkligen att det är som om du tittat in i vår värld lite grand :) . Träffade du många föräldrar också? Gissar att de höll sig framme :) . Härligt med sol och värme efter den här regniga perioden!
Cachen säger inte mig heller något. Ska fråga husets tekniskt ansvariga.... Tack för tipset!
Bra att du tycker bloggförändringarna är till det bättre! Jag börjar bli van vid denna nu och tycker mest det är på statistiksidan jag ser en förbättring, om man tycker det är spännande. Förstår ditt missnöje om de förändrade till det sämre på din hemsida!
Det är verkligen trist att du inte hinner komma hit! Vi ska vara här en del i sommar, du kanske kan passa på och ta sista chansen då?
Det är bara kul att läsa och kommentera hos dig och det gör inget allt när du inte hinner svara! Det är inte meningen att du ska känna den pressen alls!

Idag har varit en.........överraskande dag. Tyvärr inte i positiv bemärkelse. Ska skriva om det direkt till er, så om en stund blir det ett inlägg från nutiden. Det kan ju vara positivt i alla fall :) !

Kram Ingrid

Trevligt besök som vi äntligen fick till!

Svenskar i England

Jag har en person som jag kallar min "bloggkompis" eftersom vi har kommit i kontakt med varandra via våra bloggar. Hon heter Melanie och jag tycker jättemycket om henne. Hon är rolig, hon är östgöte, hon är bra på att lyssna (ibland pratar jag så hon inte får en syl i vädret), hon har åsikter och hon är här i landet med man och tre barn sedan lika lång tid tillbaka som undertecknad.

Vi försöker mer eller mindre aktivt att få till lite träffar live ibland, inte bara kommunikation via bloggarna, men det är inte så lätt. Tillsammans har vi sex barn som alla kräver sitt, vi bor en bit ifrån varandra och ibland har vi gäster från Sverige. När höstterminen dragit igång kom vi i alla fall till skott och fick till en träff med hela familjerna. Otroligt kul!

Den tredje söndagen i september kom Melanie med (vid den tiden) blivande maken Johan (de har sedan gift sig i år på Alla hjärtans dag) och barnen Leon, Ina och Oliver. Det är alltid en intressant blandning av nervöst och spännande när man ska träffa en ny familj första gången. Bara för att Melanie och jag har haft trevligt ihop behöver det ju inte vara så att hela våra familjer tycker det är kul att hänga, men naturligtvis gick det hur bra som helst. Deras barn är lite yngre än våra, men den äldste killen är mellan Malin och Johan.

Vi åt och pratade och på ett eller annat sätt måste barnen ha klarat sig bra tillsammans för vi såg inte mycket av dem. Om jag minns rätt hann de med en tur till lekparken mellan varven och vi hade tur med vädret som var soligt och fint.

När tiden springer iväg fort är det ju så sant att man har roligt, annars skulle det inte vara så. Dessa barn går i en engelsk skola, vilket fungerar väldigt bra och jag tycker det är så kul att höra om deras erfarenheter av sin flytt till England eftersom vi kan dra så många paralleller, men även se tydliga skillnader. De kommer såklart mycket bättre in i det engelska livet med tanke på att deras barn direkt får engelska kamrater, medan vi lever i den ibland lite skyddade och avgränsade internationella bubblan där man aldrig vet hur länge de man umgås med kommer att stanna.

Vi tog varsin bild av våra familjer enligt ovan och jag tror Melanies blev bättre, men den här får duga :) . Jag gillar ordspråket "Främlingar är vänner du ännu inte känner", tycker det är fint och något vi verkligen fått bevis för under våra år utomlands.

Melanie, här kom inlägget jag slår vad om att du aldrig trodde skulle komma, ha ha.

TYVÄRR missade jag Tigermamma-dokumentären! Tror inte de döttrarna har haft det lätt! När våra barn avundas de asiatiska barnens resultat tror jag inte de har en susning om vilket jobb som ligger bakom!  

Har ni det trevligt med besöken?

Britt, tack för sång idag! Bra att du skrev till Malin, hon blir så glad! Bilden överst i bloggen nu är från Skottland.

Karin, absolut jag fick mailet! Har bara inte hunnit svara, för jag tänkte väl att jag skulle skriva mer än två rader och denna veckan har varit så körig :) . Återkommer! Tack för grattishälsning! Kram.

Anonym, ha ha då förstår jag och det stämmer ju PRECIS! Jag läste att du BODDE i en mångkulturell stad, men nu när jag ser att du JOBBAR där ;) . Ja ja, stor kram!

Dags att sova efter en underbar födelsedag!

Ingrid

Catharina med familj på besök

Lars, Hugo, Johan, Moa, Malin, Linnéa och Catharina

Innan sommarlovet var helt över fick vi ett trevligt besök av min LC-kompis Catharina och hennes familj. De hade åkt över redan på helgen när vi var på väg hem från Sverige och tog några dagar i London innan de kom ut till oss. De har två glada och trevliga barn, Hugo och Moa.

Tisdagen den 16 augusti hittade de efter en del felkörningar hem till oss. Hugo och Johan "fann" varandra direkt och hade massor av kul tillsammans under deras besök. Efter en del bilåkande var det säkert toppen för alla att få hoppa av sig på studsmattan ett tag (nej det var inte sant, inte alla, det var bara barnen som hoppade).

Malin tog sig an Moa och de gjorde sådana där tjejiga saker som båda gillar. Hårplattning, sminkning och nagelfixning.

Jag älskar den här bilden på tjejerna!

På kvällen åt vi lasagne och marängsviss. Detta är inte så viktigt att nämna om det inte vore för den här underbara bilden som visar så tydligt att Malin ÄLSKAR denna dessert (vi hade ju haft den bara någon vecka tidigare också, då vi firade M's födelsedag).

Malin kastar längtansfulla blickar (Moa vekar inte nödbedd hon heller :) )...

Det var en fin kväll och eftersom barnen var så nöjda hemma, passade vi vuxna på att gå en liten runda i byn. Rikard arbetade tyvärr på dagarna, så vi fick njuta extra av att vara tillsammans på kvällarna.

Nästa dag satte vi kurs mot skolan. SÅ mycket som  jag skrivit om den till Catharina, ville de såklart se den. Nu är det ju bara så att vem som helst kommer INTE in där! Det finns vakter dygnet runt och bommar som bara öppnas om de vill släppa in dig. I slutet på sommarlovet renoverade de fasaden på ena sidan av skolan och de gjorde säkert en del inne i huset också för att bli klara för skolstart. Alltså var det STOPP vid bommen. Av säkerhetsskäl var det inte att tänka på att låta någon komma in!

Vakten undrade om jag bokat tid (det hade jag inte såklart). Han ringde till Head of school och jag fick gå in i vakthuset och prata med henne (jösses!!). Hon sa att av säkerhetsskäl (ja, de sa det flera gånger) så kunde de inte släppa in oss, men jag förklarade att vi hade vänner ÄNDA från Sverige och undrade om det var ok att vi bara gick omkring ute och på LÅNGT avstånd från huset om vi ställde bilen UTANFÖR skolan. Hon bad verkligen om ursäkt, det handlade om säkerhet, men ok det kunde vi väl få göra. (Är HELT säkert på att det endast var tack vare mitt stora engagemang på skolan som vi på nåder fick gå in.)

Hur farligt det var??? Inte över huvud taget!! Trust me! De hade byggnadsställningar mot en vägg och vi hade väl ändå inte stört någon som jobbade där!! Jag raljerar lite, men kan inte låta bli, deras säkerhetstänkande går till överdrift allt som oftast... (Glöm att barnen får kasta snöboll nu t ex!) Vi höll oss väluppfostrat  på avstånd och tittade på den vackra skolgården och huset på avstånd. Det gick väldigt bra och jag tror våra gäster tyckte det var kul att ha sett.

På skolgården. Jag i rött. Bakom mig i hörnet mellan byggnaderna kan ni
KANSKE se lite byggnadsställning...

Medan vi fixade lunch var barnen på lekparken i vårt område.

Starka killar!

Efter lunch begav sig våra gäster till Model Village och tog med Malin och Johan. Den här världens äldsta modellby som ligger här, är väl värd ett besök!

Det finns ett papper med frågor man leta upp svar på ibland småhusen.
Det gjorde barnen och det är riktigt kul!

Där finns också en lekplats där barnen hade väldigt kul!
Johan överlycklig som lokförare :) .

Supersöta Moa & Malin

Styra båtar på vattnet. Lyckliga killar!
Typisk grej som jag sällan låter J göra.

Själv stannade jag hemma och förberedde lite för middagen på kvällen, samt svarade på några av de MÅNGA skolmejl som ramlat in inför skolstarten. Hade stämt träff med våra vänner när de var klara men blev lite sen och oturligt nog började det regna just då, men de här killarna tyckte inte alls att det var besvärligt med regn :) .

Torra, glada och nöjda killar!

Hugo och Johan köpte varsitt (är det nu ett ord eller ej..., vågar ju inte riskera särskrivningspolisen genom att skriva "var sitt"...) flygplan som de sedan hade SÅ kul med tillsammans.

På kvällen grillade vi. Vet inte hur många gånger vi grillade i fjol, men många var det och ingen tröttnade :) . Det spelade inte ens någon roll om det regnade som den här dagen...

Hungriga barn och utanför fönstret syns Rikard och paraplyet på gräsmattan :) .

Även om killarna hade mycket kul utan "skärmar", så kunde dessa såklart inte undvikas helt. Att spela trummor och gitarr framför Wii var mycket populärt på kvällarna.

Veckans rockstjärnor!

Även tjejerna hittade en skärm att roa sig vid...

Kul att även Linnéa är med på en bild :) .

Med så glada barn var det lätt för oss vuxna att smita iväg till puben. Som vanligt valde vi inte någon av de i byn, även om de är väldigt trevliga, utan vi åkte till Royal Standard Pub. Det är en berömd, mycket gammal pub, så det är roligast att visa upp den för vänner som kommer hit. De har lokala produkter och mycket charm.

Väl hemma igen var vi "still going strong" och tog fram spelet Cranium, för en omgång. Vi älskar att spela spel och det är lika kul varje gång vi har gäster med samma intresse. Vi körde tjejerna mot killarna och min blygsamhet förbjuder mig att berätta om vem som vann... ;) .

Så fort sprang våra få dagar med Catharinas familj iväg. Efter frukost på torsdag morgon gav de sig iväg för vidare upptäcktsfärder i England. Tyvärr ösregnade det... Bland annat skulle de besöka något RT-minnesmärke (RT betyder Round Table och är en klubb Rikard varit med i hemma), som lät kul eftersom RT startade här i England. Hoppas vi också kan komma dit någon gång...

Tack för besök Catharina med familj!! Jättekul att ha er här! Stort tack också för kopior på fotografier och hjälp med att minnas lite bättre vad vi hittade på tillsammans! Kram.

Ingrid

Tomt i gästrummet

Oj, vad tyst det blev när mina föräldrar åkte igår kväll efter att vi haft gäster i elva dagar. Det har varit väldigt kul och gått mycket bra. Speciellt när föräldrar åker hem är det dock lite sorgligt och vemodigt hur bra det än varit. Nu vet vi dock att vi ses till jul och att det inte är så långt dit. Däremot är det också kluvet, för vi VILL inte att tiden ska gå fort till jul, det är så mycket vi ska hinna se, göra, tänka och gå igenom innan dess, som vi vill njuta av.

Senaste veckan kom hösten hit. Hittills har jag inte haft jacka på, det är dags för det nu. Nästan över en natt blåste alla löv på träden ner och det är disigt med ca 12-13 grader varje dag.

Rikard var i Sverige i torsdags och är i Danmark idag. Jag har möten med anknytning till skolan hela dagen.

Det är dags att byta bil för oss. Den nya skulle kommit för en vecka sedan, men blev uppskjuten två veckor. P g a det fick R ett mail i fredags att bilen behövde besiktigas senast söndag (i förrgår). Vet inte riktigt hur de tänkte att vi skulle få ihop det... Det blev i alla fall tvunget att göra det idag och naturligtvis har jag flera körningar att få ihop under dagen, men tack vare två vänliga mammor får jag skjuts dit jag ska.

Det lyxiga med besiktningen är att de kommer hem och hämtar bilen och när den är klar återlämnas den vid huset. Imponerande, eller hur!

Ikväll är R iväg, så det blir ett bra tillfälle att gå igenom bloggar och mail. Igår när barnen var i säng somnade jag också, fast jag sett fram emot att bara slänga mig framför TV:n och se vad som helst. Det var dock bra för nu är jag pigg igen idag.

Hoppas alla ni mår fint också och har en bra vecka bakom er?!

Anna M, tack för kommentar! Du vet att jag blir jätteglad! Fegis som inte bad tanten om ursäkt, inte likt dig, ha ha. Det blir väl bra att du får glasögon, det verkar vara betydligt vanligare ibland vuxna nuförtiden, än att INTE ha det. Undras vad statistiken är...?? Vi hörs!

Kim, det är VERKLIGEN fantastiskt att ha en egen trädgård att skörda, men jag vet också vilket arbete som ligger bakom innan man är där. Några salladsfrön blir det inte, men kanske sätter vi lite egen potatis.
Jag vet nog att du också har haft bråda dagar :) . Som tur är, är inte alla dagar så köriga, för då hade man nog inte klarat sig länge..., fast jag har det kanske rätt mycket stressigare än många andra för att jag hoppar på allt möjligt, så det är helt självvalt och det är bara ibland som det blir att jag känner att NU blev det mer än jag önskade.
När det gäller vår skola, så är det väl som på alla ställen att det finns både bra och dåliga saker. Vi tycker skolan här är nästan enbart helt fantastisk, men visst finns det exempel på motsatsen och poängsystemet är helt klart ett sådant. Varje människa är ju verkligen unik och i den bästa av världar ser vi det som en tillgång och försöker lyfta fram de goda och starka sidorna hos alla.
Avslutar med TACK för omtänksamma ord. Det är verkligen så tungt med sjukdomar som inte går att rå på. Jag känner mig så hjälp- och maktlös. Det känns som om man skulle kunna göra vad som helst för att ändra på situationen, men det hjälper inte. Är dock rörd över hur alla sluter upp och försöker bidra med det vi kan här, trots allt är vi många som inte känner den här familjen jätteväl eller sedan väldigt länge. Det är fint att se tycker jag och jag tror att det är som du säger, att de uppskattar det mycket.

Britt, kul att höra om teatern! Du har kanske rätt om Malmsjö, tänk vad länge han varit med. Fantastiskt!
Hur kunde du "råka" köpa den där salladen, ha ha! Att du fick ta med den in i Sverige... fast det kanske var länge sedan.

Astrid, du har ju HAFT dina dagar motsvarande mina när NI hade huset fullt av barn och allt annat ovanpå det. Jag tycker du gör mycket fortfarande! Kollade din blogg häromdagen och såg att du inte hade uppdaterat och just denna vecka var det ju bra för mig, när jag haft så lite tid att läsa :) . Nu ser jag dock fram emot nya intressanta uppdateringar om hur livet lever hemma! Kram till er båda!

Daniel & Anna, VÄLKOMNA hem!! Hur har ni haft det? Hoppas allt gått bra och att ni haft riktigt kul! Ser fram emot rapport! Kram till hela familjen!

Vi hörs snart igen!

Kram Ingrid

Peer Mentor

Nu kommer motrapporten till den upprörda poängjakten i Johans klass och det ultimata beviset på att barn inte alls tar saker så allvarligt som vi vuxna. Man skulle kunna tro att detta var något som bekymrade Johan dagligen, men icke. Varje dag är det nya saker han kommer hem och berättar.

Idag RUSADE Johan in strålande glad och hoppade upp i min famn. "Idag har det hänt TRE roliga saker på skolan!!" Ok, låt mig gissa, svarade jag och började såklart med att säga "Hade du alla rätt på spellingen?".

Jodå, Johan hade haft alla rätt på spellingen och fröken hade varit så glad för det var flera som hade alla rätt och de som inte hade det hade bara haft ett eller två fel. Att han fick 50 poäng dessutom var inget han nämnde speciellt...

Sedan hade Jenna delat ut varsin stor påse med godis när de gick hem, för att det var Halloween (nästan allt var redan uppätet, trots att de inte får äta på skolbussen... :) ).

Det bästa av allt var dock att han hade varit Peer Mentor idag. Han berättade för mig vad det är. Endast fjärdeklassarna får vara detta och de får turas om en vecka var, men Johan var i den första gruppen och var mäkta stolt. På rasterna får han bära en blå väst och en ryggsäck. Han ska gå runt och se att allt går bra för de i lower school (klass 0-4) och hjälpa de som är ledsna eller bråkar. I ryggsäcken finns flera saker, men han kom bara ihåg penna, block och ett "wheel of choise". På det senare står olika saker som "shake hands", "go away", "apologize" o s v. Det ska Johan använda som en rådgivning till sig själv i en konflikt mellan andra och så ska han föreslå att de ska göra något av alternativen.

En peer mentor är alltså en liten minidomare i konflikterna på skolgården och en hjälpare till någon som är ledsen eller ensam. Just nu när Johan är så stolt och glad över detta, tycker jag bara att det är gulligt. Han tar sin uppgift på stort allvar och ser fram emot morgondagens raster. "Jag önskar att jag fick vara mer än en vecka säger han." Det finns säkert några nackdelar med detta också, men just idag tänker jag bara positiva tankar och glädjs med honom.

Vi har haft en del Halloween-besök ikväll. Våra barn har dock inte gjort något själva.

Linnéas kompisar från Dalby har kommit och jag hör dem snacka och skratta för fullt uppifrån gästrummet (städat mellan gästerna och nybäddat med rena lakan).

Malin råkade äta en m&m med jordnöt, för att den var iblandad med de vanliga och det kliar i hela halsen på henne. Hon har fått antimedicin, men är inte bra än. Hoppas det lägger sig snart. Förutom det hade hon det regelbundna fystestet på skolan idag och hon har en fantastisk reaktionsförmåga och bl a gjorde hon 100 situps. Bra jobbat!

The not-yet-desperate housewife, nej det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig, ha ha. Är ni nöjda med er tur hem till Sverige? Bra att ni kom iväg va :) !

Saltistjejen, hej igen. Såklart att det blir jobbigt att vara själv så länge med små barn! Även när alla vill väl, så är det påfrestande eftersom barn i den åldern egentligen mår bäst av fasta rutiner och då duger det inte alltid med de hjälpande händer som finns till hands. Jag har lite mer att berätta om DC, men vi hade alldeles för lite tid där. Skulle gärna åka tillbaka dit i framtiden och till NY kommer vi säkert igen. Har bara skrapat på ytan och blir frestad av så mycket som du skriver om att ni ser och gör. Inte minst alla matställen :) !
Jag har bara läst väldigt lite hos Annika, men hon verkar också vara en otroligt trevlig tjej!

Britt, ja det är synd att vi inte är i Århus där alla barnen klädde ut sig på Halloween och då INTE bara i hemska kläder utan som i USA där det kan vara vad som helst. Då skulle rymddräkten kommit väl till pass.
Jag funderar om dagens astronauter skulle ge sig iväg i den månfarkosten...?
Tack för mail också! L är bättre i knät idag och nu njuter hon i fulla drag med gamla vänner!

Minsann, två inlägg på en och samma dag :) !

Ingrid

Linnéas konfirmation



Kusin i hatten!



Tittut! Fina Sofia redo för konfirmation.



Nix, man KAN inte få för många bilder av småkusiner i mammas hatt :) !

Söndag, själva konfirmationsdagen var det FULL fart som gällde. Vi är familjen som vill sitta långt fram och se bra. Jag minns med en skämmig känsla min egen konfirmation då släktingar åkte i förväg till kyrkan och markerade platser, ungfär som tokiga tyskar på charterresa till Kanarieöarna. Visst var det kul att de satt längst fram, men idag är jag en person som aldrig skulle kunna göra så, skulle tycka att det var SÅ pinsamt, alltså är alternativet att vara där själv i god tid. Det var också instruktionen som gällde för alla.

En eloge till våra väldrillade familjer! Det var frukost och omklädning i omgångar, så alla var klara i god tid! Innan vi gav oss iväg fick Linnéa sin present av gudmor/moster Marit samt mormor och morfar, ett guldkors med guldkedja. Eftersom det var ett smycke som passade särskilt bra att bära just den dagen, så ville de att hon skulle få det i förväg så att hon kunde göra det.

Gudmor Marit, konfirmand Linnéa och mormor i Värendsdräkt.

I karavan körde vi till svenska kyrkan i London och fick parkering utanför dörren. Därmed också sagt att vi var först på plan och intog första bänkraderna :) .

Här sitter vi och väntar i en nästan tom kyrka.
Barnen med några "övervakare" är ute på vift.

Så småningom fylldes bänkarna på och barnen (och farmor :) ) intog första parkett:

Konfirmandernas stolar längst fram i kyrkan var förberedda:

Konfirmationsprästen likaså:

Äntligen kom de!! Alla de nio fina konfirmanderna, sju killar och två tjejer som båda lystrar till namnet Linnéa.

Jag som älskade mitt konfirmationsläger och allt vi gjorde i kyrkan på själva konfirmationen, önskade att det varit mer som hänt och lite mer action kanske, men det här var kanske den variant som passade bäst för denna grupp. Många konfirmationsgrupper arbetar med frälsarkransen som jag berättat om förut. Det är ett armband med pärlor som representerar olika saker. Konfirmanderna gick fram och berättade om vad de olika pärlorna stod för och satte in det i ett sammanhang. Det var egentligen allt de gjorde som redovisning, men det gjorde de bra :) .

Linnéa läste så bra om hemlighetspärlorna.

Efter gudstjänsten då även Malin och Johan valde att för första gången gå fram och ta nattvard, blev det mingel i stora salen:

Eftersom svenska kyrkorna i utlandet inte längre får bidrag från Sverige är de i ständigt behov av pengar. I vår har man kunnat köpa "stenar" till en renovering. Nu bestämde vi konfirmandföräldrar att gå ihop och köpa en sten från alla konfirmander som tack för konfirmationstiden och dedikera den till konfirmationsprästen och diakonissan som varit ledare för våra ungdomar.

Här sitter farfar och filosoferar samt håller koll på alla springande släktingar:

Tyvärr är det inte så lätt att bjuda in vänner till en konfirmation som sker så här utomlands, men Linnéas kompis Nyasha hade sagt att hon ville komma och det var verkligen jättekul och betydde mycket för Linnéa. Nyasha går i Linnéas klass här och är världens roligaste, snällaste och mest utåtriktade tjej. Jag tycker hon är fantastisk och hon får vår dotter att skratta när hon som bäst behöver det. Nyashas mamma är fransyska (och pratar felfri svenska), pappan är svensk och Nyasha själv är född i Zimbabwe, men hon har bott flera år i Malmö. Kul!

Nyasha och Linnéa

Malin är enastående på att ta hand om, leka med och engagera sig i yngre barn, både i England men såklart också med favoriterna, kusinerna i Sverige. Tänk vad mysigt med en storkusin som läser serietidningar för dig:

Här är Linnéa med Lina och tre av konfirmationskamraterna som hon blev så tight med efter helgen i Paris. SYND att de inte ska träffas mer! Hoppas någon tar tag i och ordnar en återträff! Jag?

Naturligtvis tog vi även en del mer uppställda minneskort. Här är Linnéa med präst och diakon, som betytt mycket för konfirmtionsgruppen:

Och så HELA gänget igen:

Det blev dags att säga förväl till konfirmationsvännerna och sedan körde bilkaravanen hem till oss för att äta middag. Vi hade flyttat matbordet in till brasrummet och lagt i extraskivor. Det blev jättebra! Dörren hade varit stängd så att det skulle bli lite av en överraskning för Linnéa. Som jag nämnde i tidigare inlägg hade vi lagt på Nobelduken och kanske syns lite av hur det blev på denna bild, även om den inte är så bra:

Jag tycker det är tråkigt med middagar där alla springer omkring hela tiden. Jag minns det faktiskt redan från min universitetstid, hur trött jag kunde bli på att det alltid var någon som var på toaletten eller ute och rökte eller något annat. Såklart behöver värdfolk och andra röra på sig och det har jag inget problem med, mitt problem är när det smittar så att till slut är alla ute och vandrar och så måste man hämta tillbaka dem till varje rätt. Ofta tror jag också att alla springer för att man faktiskt vill hjälpa till, vilket behövs när man är många. Så ta nu detta uttalande för vad det är, det är inte någon väldigt stor sak för mig :) .

För att alla skulle få mat lite smidigt, så bad jag släkten hjälpa oss. Daniel och Anna fick ansvar för servering av förrätten, mina föräldrar huvudrätten och Rikards föräldrar efterrätten.

Här är vår förrätt som var en parmesankorg fylld med pärltomater, sparris och lite annat:

Sedan kom oxfilén med den skivade och stekta baconlindade italienska potatiskakan (långa namn, tror jag låter bli att skriva ner de andra tillbehören :) ).

Middagen avslutades med en daimcheesecake med bl a chocolate chips cookies i botten:

Under middagen hölls ett antal fantastiska tal! Ovanligt för L att vara så i centrum. Vi skrattade en hel del, men fast att vi inte skulle det så grät vi också. För att Linnéa blivit en så stor och fin tjej, för att vi har så underbara familjer, för att alla var tillsammans och för att det är så fantastisk att leva när livet är som just där och då. Eller ja, det var i alla fall därför jag grät, jag vet ju inte med de andra, de kanske fick en fluga i ögat eller hade skalat för mycket lök.

Först ut att säga några väl valda ord var Malin, då hon och Johan överlämnade sin stora present innehållandes en stor turkos vitprickig resväska.

Sedan pratade farmor:

Med stor inlevelse (jag älskar denna bilden):

Därefter morfar:

Nyasha hade inte förberett något tal och ingen förväntade sig att hon skulle hålla något, men hon är en tjej som gillar att prata och dessutom verkligen har talets gåva, så hon vände en stol och satte sig och höll ett spontant tal till L och det vara så fint:

Eftersom bilden ovan inte är så bra då dagsljuset stjäl upp märksamheten får det bli en bild till på Nyasha:

Gudmor Marit höll tal:

Och undertecknad:

Johan hade en flyttkartong och det vet väl alla kusiner hur kul man ha med en sådan:

Linnéa blev verkligen uppmärksammad och uppvaktad på sin konfirmationsdag. Hon fick SÅ många fina presenter, t ex ett George Jensen smycke av farmor och farfar. Vi hade köpte en tavelram med stansade bokstäver i. Det stod LOVE och eftersom det är fyra bokstäver satte vi in en bild på var och en av oss i familjen tillsammans med Linnéa. Mitt i allt annat glömde vi att ge henne tavlan, men då festen var över fick hon den.

Tiden går fort när man har roligt och så kändes det verkligen. Kvällen kom och farmor och farfar samt småkusinerna med föräldrar var tvungna att åka hem :( . Det blev bilkaravan till Heathrow och tillbakalämnande av bilar.

Morfar hade köpt en bok med pappersflygplan till Johan som de byggde med. De flög väldigt bra och Johan älskade det!!

Sent på kvällen då Rikards familj satt på flyget på väg hemåt, satte vi igång ett NYTT firande. Mormor hade fyllt år och det hade varit mors dag i slutet på maj, så det blev mer sång och nya paket att öppna. Såklart man ska ta varje tillfälle till fest :) . 

Måndag morgon åkte barnen till skolan och sedan höll mina föräldrar ställningarna här hemma (=städade upp efter festen och tog emot barnen efter skolan). Marit var på besök hos oss för första gången och därför begav vi två oss in till London. Vi fick en jättefin dag därinne tillsammans och vi hann prata som vi inte alls brukar hinna annars. Marit hade själv en del önskemål om vad hon ville göra och även om det var lite körigt på slutet, så tror jag att vi hann med det viktigaste. Vi besökte några imponerande stora vintage/second hand-butiker. Hon hittar allt något där, jag blir bara mållös och skulle aldrig kunna köpa något i det ENORMA utbudet. Vi åt lunch på YO! som är en sushi-restaurang där maten åker runt på band och så tar man de tallrikar man vill ha, för att på slutet betala för så många tomma tallrikar som står vid din plats. Det var SÅ gott allting!! Efter maten tog vi oss till Covent Garden och Operan, där hon köpte en tröja i deras affär. Vi passerade också italienska restaurangen Ballerina där det hänger balettskor överallt i taket och på vilken Marit hade ätit förra gången hon var i London för många år sedan.

Johan kom inte med skolbussen hem denna dag så han följde med japanska killen Shin hem. Det var han som på Johans kalas rullade ihop sig i en filt och sa "I am a sushi!" och han som vi träffade första dagen i skolan då tjejerna gjorde test, medan Johan och jag väntade tillsammans med just Shin och hans mamma. De hade med kort varsel fått besked om att flytta hem efter ett år här och det var de besvikna över. Jag hade fått tag i Bröderna Lejonhjärta på engelska som flyttpresent till honom (det var många presenter denna vecka...). Hela året hade Johan väntat på att få följa med en kompis på dennes skolbuss, såsom tjejerna gör ibland, så han var fullkomligt lycklig. Dessutom fick han sova över och åka med bussen tillbaka till skolan nästa dag. Jag trodde Johan skulle vara lite nervös hos en helt ny familj med helt annan kultur, men det var han inte och det gick så bra. Tråkigt att de flyttar hem!!

Jag lämnade Marit med tjejerna och körde mina föräldrar till flygplatsen. Dagen efter på tisdagen var det bara Marit kvar hos oss. Vi besökte skolan och tog det ganska lugnt, innan det var dags för den sista turen den veckan till flygplatsen. Vi var sju gånger på flygplatsen på sex dagar! Det var vemodigt att vinka av sista gästen och kändes både tomt och skönt att köra ensam hemåt med CD-boken snurrandes i bilstereon. Helgen hade gått nästan helt som planerat och blev bättre än vi kunde önskat oss.

TACK alla som kom och delade denna dag med oss!!!

Tara, of course you will have a door sign when coming over, ha ha! A new mom has started at our school (more exactely it IS her children who goes to school) and she is an absolute lookalike to you! I can't stop looking at her (wishing it WAS you) and understand HOW it is possible. I told her at the open house tonight and I think I will send her to your blog and take a look ;) . Rikard TOTALLY agreed with me!

Britt, det är så bra att L smsar med dig! Då får du veta lite dagsfärsk info också och förmodligen helt andra saker än jag skulle berättat om :) . Det är kul med sammanträffanden! Vet inte om de hände mig lika ofta förut, men att jag inte tänkte på det...

Kim, du hade helt rätt, jag gillade ditt inlägg :) ! Det verkar som om böckerna säljer som smör!!! Kul!

Karin, det klart att det där sammanträffandet var slumpartat, men ändå så underligt, varför var någon med samma namn på besök på vår skola just den dagen som hennes namne fyllde år och varför SÅG jag namnet på listan? Jag brukar ju inte stå och läsa den precis. Är du nöjd med nobeldukningen? Några häxor i sikte än?

Catharina, ja så kanske man ska se det, att man är utvald när märkliga sammanträffande sker, jag tror annars att det händer alla då och då men att man inte tänker på det alla gånger, framför allt glömmer jag bort dem, så det är kul att skriva ner dem. Intressant med pärlorna! Jag tycker också förrättsbilden är så läcker! Kul att du gillade den!  Roligt att du såg skylten på er dörr, jag tror den är den enda som överlevt...
Var det ett trevligt möte ikväll? Naturligtvis kan du inte missa ditt sista möte!

Astrid, det på hembygdsgården var VERKLIGEN ett märkligt sammanträffande, otroligt! Hade inte hunnit kolla in på din blogg på ett tag och så hade jag sådan tur när jag gick dit att du precis hade skrivit ett nytt inlägg :) .

Melanie, vad KUL att vi ska ses nästa vecka! Varje gång NoaNoa skickar mail till mig, tänker jag på när vi träffades :) .

Konfirmationskoordinatorn,
Ingrid