Peer Mentor

Nu kommer motrapporten till den upprörda poängjakten i Johans klass och det ultimata beviset på att barn inte alls tar saker så allvarligt som vi vuxna. Man skulle kunna tro att detta var något som bekymrade Johan dagligen, men icke. Varje dag är det nya saker han kommer hem och berättar.

Idag RUSADE Johan in strålande glad och hoppade upp i min famn. "Idag har det hänt TRE roliga saker på skolan!!" Ok, låt mig gissa, svarade jag och började såklart med att säga "Hade du alla rätt på spellingen?".

Jodå, Johan hade haft alla rätt på spellingen och fröken hade varit så glad för det var flera som hade alla rätt och de som inte hade det hade bara haft ett eller två fel. Att han fick 50 poäng dessutom var inget han nämnde speciellt...

Sedan hade Jenna delat ut varsin stor påse med godis när de gick hem, för att det var Halloween (nästan allt var redan uppätet, trots att de inte får äta på skolbussen... :) ).

Det bästa av allt var dock att han hade varit Peer Mentor idag. Han berättade för mig vad det är. Endast fjärdeklassarna får vara detta och de får turas om en vecka var, men Johan var i den första gruppen och var mäkta stolt. På rasterna får han bära en blå väst och en ryggsäck. Han ska gå runt och se att allt går bra för de i lower school (klass 0-4) och hjälpa de som är ledsna eller bråkar. I ryggsäcken finns flera saker, men han kom bara ihåg penna, block och ett "wheel of choise". På det senare står olika saker som "shake hands", "go away", "apologize" o s v. Det ska Johan använda som en rådgivning till sig själv i en konflikt mellan andra och så ska han föreslå att de ska göra något av alternativen.

En peer mentor är alltså en liten minidomare i konflikterna på skolgården och en hjälpare till någon som är ledsen eller ensam. Just nu när Johan är så stolt och glad över detta, tycker jag bara att det är gulligt. Han tar sin uppgift på stort allvar och ser fram emot morgondagens raster. "Jag önskar att jag fick vara mer än en vecka säger han." Det finns säkert några nackdelar med detta också, men just idag tänker jag bara positiva tankar och glädjs med honom.

Vi har haft en del Halloween-besök ikväll. Våra barn har dock inte gjort något själva.

Linnéas kompisar från Dalby har kommit och jag hör dem snacka och skratta för fullt uppifrån gästrummet (städat mellan gästerna och nybäddat med rena lakan).

Malin råkade äta en m&m med jordnöt, för att den var iblandad med de vanliga och det kliar i hela halsen på henne. Hon har fått antimedicin, men är inte bra än. Hoppas det lägger sig snart. Förutom det hade hon det regelbundna fystestet på skolan idag och hon har en fantastisk reaktionsförmåga och bl a gjorde hon 100 situps. Bra jobbat!

The not-yet-desperate housewife, nej det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig, ha ha. Är ni nöjda med er tur hem till Sverige? Bra att ni kom iväg va :) !

Saltistjejen, hej igen. Såklart att det blir jobbigt att vara själv så länge med små barn! Även när alla vill väl, så är det påfrestande eftersom barn i den åldern egentligen mår bäst av fasta rutiner och då duger det inte alltid med de hjälpande händer som finns till hands. Jag har lite mer att berätta om DC, men vi hade alldeles för lite tid där. Skulle gärna åka tillbaka dit i framtiden och till NY kommer vi säkert igen. Har bara skrapat på ytan och blir frestad av så mycket som du skriver om att ni ser och gör. Inte minst alla matställen :) !
Jag har bara läst väldigt lite hos Annika, men hon verkar också vara en otroligt trevlig tjej!

Britt, ja det är synd att vi inte är i Århus där alla barnen klädde ut sig på Halloween och då INTE bara i hemska kläder utan som i USA där det kan vara vad som helst. Då skulle rymddräkten kommit väl till pass.
Jag funderar om dagens astronauter skulle ge sig iväg i den månfarkosten...?
Tack för mail också! L är bättre i knät idag och nu njuter hon i fulla drag med gamla vänner!

Minsann, två inlägg på en och samma dag :) !

Ingrid