Boston - Akvarium & Harvard

Den 7 juli var det dags att säga farväl till Alex och Olivia. De skulle resa hem till Iowa igen. Varenda dag tillsammans med dem hade varit fantastisk och det är verkligen så att tiden går fort när man har roligt.

Rikard tog med sig tjejerna och Linnéa till flygplatsen. Samtidigt åkte vi andra i förväg till Boston Aquarium. Där var MASSOR av folk, men det gick bra ändå. Det var ett överskåligt och fint akvarium. Speciellt gillade jag att man gick i en spiral runt en JÄTTESTOR cylinder som var ett akvarium flera våningar upp, så man kunde på ena sidan av gången se olika akvarium och på den andra var det cylindern som gick genom flera våningar.

Alex P & Malin framför ett riktigt fiskstim

Det är väldigt svårt att fotografera inne på ett akvarium, för där är så mörkt och så ska man ta en bild genom en glasruta, inga bra förutsättningar.


Ful fisk?




Söta pingviner!

Att få klappa/hålla djur är väl dock alltid kul. Här fångar Malin en sjöstjärna:

Här har vi tagit oss upp till toppen på den stora cylindertanken:



Vi fick ställa frågor och fick en hel del information.



Häftigt att se djuren simma förbi i vattnet.

Vi avslutade vårt akvariebesök med att klappa på lite rockor. De fanns i ett jättestort ganska grunt akvarium.

Man måste ha tålamod, så kommer de simmande rätt fram till dig.

Rikard och Linnéa hade anslutit med oss på akvariumet och då vi var klara tog vi oss tillbaka till Faneuil Market där vi hade varit dagen därpå. Där finns, vad jag skulle kalla, en stor saluhall med matställen på båda sidor om gången i en LÅNG rad. Där fanns verkligen något att äta för alla och jag älskade det stället.



Gången i saluhallen.
Bakom pelarna står de och säljer mat från hela världen.



Linnéa och Johan framför ett pizzaställe.

Vi satt ute i solen och åt.

Finfina tjejer!

Därefter delade vi på oss. Erica tog med sig Connor (som hade en match på kvällen), Linnéa och Johan med hem, medan Rikard och jag behöll Alex och Malin hos oss. Min kompis Anna hade bett oss handla Converseskor och det var dags att börja leta efter dessa. Vi hade sett en butik som hette Converse, MEN de hade inga skor, bara kläder och annat... Istället gick vi en sväng på GAP och Malin fick köpfeber, provade massor av saker. Vi köpte en del både till henne och Johan. Dessutom blev det de här fina topparna till båda tjejerna, kunde inte låta bli :) .

Malin & söta Alex med världens längsta ögonfransar!

Vi hittade också var sin liten present till våra föräldrar, en fin träskylt där det, om jag nu minns det rätt, stod:

Grandma & Grandpa's place.

Where memories are created.

Hemma blev det snabb in och vända innan vi gav oss iväg allihop för att titta på Connors rugbymatch. TC hade redan åkt dit med Connor och Johan. Erica hade packat en korg med snacks att ta med.

Eftersom vi inte alls är särskilt insatta i den här sporten tyckte vi det var jättekul att få lära oss lite regler och se killarna in action. De var så tuffa i sina sportkläder. Tyvärr gick det inte vägen och de förlorade matchen, men vad gjorde väl det.



Connor in action!



Publiken :) !

Well done Connor!
We were impressed!

Hemma föll mörkret och det var förberett för S'mores. De säger att man måste äta en sak 7 (eller var det 9 eller 13... :) ) gånger för att veta om man tycker om det (oliver är tydligen ett bra exempel på det). När det gäller S'mores räcker det med en gång för att man ska vara fast! Jag är så glad att vi fick chansen att göra detta en gång till i USA för jag vet att vi inte kommer att göra det själva hemma, det kommer bara inte att bli av, tyvärr. Erica använde en annan sorts crackers än Joan och tydligen har de flesta en bestämd uppfattning om vilken sort det ska vara, men jag lyckades inte ens lära mig det :) .

Tänk att ha en sådan här "krukspis" att grilla vid:



Dessa tjejer kan äta!
Yummie, yummie, yummie!

Nästa dag var dagen då vi planerat att lämna Boston, men vännernas gästfrihet och önskan om ännu ett besöksmål gjorde att vi valde att stanna ytterligare ett dygn. Målet för vår sista dag i Boston var Harvard. Jag hade inte förstått förrän jag kom dit hur KUL jag verkligen tyckte det var att besöka detta mytomspunna, världsberömda lärosäte (som ingår i Ivy league, som jag numera vet vad det är ;) ). Det här blev en av mina personliga höjdpunkter under resan, så intressant och inspirerande, mycket tack vare vår fantastiske guide:

Han såg ut som Indiana Jones tills han tog
av sig hatt och glasögon, ha ha.

Connor mådde inte riktigt bra, så han stannade hemma med Erica, medan vår familj tog med oss Alex som inte besökt Harvard förut (det är ju några år till hon behöver tänka på högre studier...).

Guiden var alltså HELT enastående, energin var så hög att han verkade gå på något ;) . Han var som en stå upp komiker och det gick i högt tempo med många skratt hela tiden. Den ena berättelsen avlöste den andra.

Vi fick veta att Harvard är den tredje rikaste institutionen i VÄRLDEN, efter Nr 1 Vatikanstaten och Nr 2 Microsoft. INTE illa!! När vi genade över gräset sa guiden "let's cross over the lawn, they can for sure replace it" :) .

Här är statyn av Harvards grundare John Harvard, 1638:

Men det var inte sant, nej det var inte sant.... för denna staty dras med inte mindre än tre lögner.

1. Det är inte John Harvard som statyn visar. Ingen vet nämligen hur han såg ut, utan istället är det en "random" (som barnen älskar att säga om det mesta) student som helt tillfälligt blev utvald att sitta modell (Sherman Hoar var namnet).

2. Harvard var inte heller grundare ("founder" som det står på sockeln). Istället var John Harvard en av finansiärerna som möjliggjorde grundandet av universitetet.

3. Slutligen grundades inte Harvard 1638 utan 1636. Rätt ska vara rätt!

Traditionen säger att studenterna ska gnugga lite på "Johns" högerfot innan viktiga prov så ger det tur, därför är den delen av statyn alldeles skinande. Vår guide sa att idag är det inte många studenter som gör detta, utan istället har det blivit mer av en turistgrej (mycket riktigt skulle varenda en i den japanska gruppen vi såg, fotograferas medan de stod och höll på THE SKO) och om vi rörde den där foten skulle vi garanterat få massa helt andra saker än tur och han skulle INTE ta oss i hand vid avslutningen på vår rundtur :) .

Harvard är USAs äldsta universitet och det grundades av regeringen i Massachusetts. Listan på berömda personer som gått på Harvard kan göras HUR lång som helst (naturligtvis många av presidenterna).

Här står jag framför en byggnad som ser ut som en kyrka, men inte är det och har aldrig varit det. Där inne äter förstaårseleverna lunch och INGEN annan får gå in där. Detta är för att de ska få ha ett eget fredat utrymme där de kan bygga upp kontakter med varandra och veta att alla är i samma situation. Maten är dock inte vidare god där enligt guiden.

Mycket riktigt är byggnaden inspirerad av Oxford
University och inuti ser det ut som i Harry Potter
filmerna som är inspelade i Oxford. Kul för oss att
höra som bor här just nu :) .

OM jag förstod det rätt hade Harvard länge sin egen brandstation, men efter en brand då den egna brandkåren och stadens brandkår båda ansåg att det var den andres ansvar att släcka, så togs ansvaret för brandstationerna helt över av kommunen.

En historia om en kvinnlig student (sådana blev faktiskt inte intagna på helt samma villkor som männen förrän väldigt sent), berättar om hur alla var inne i den viktiga tentaperioden. Vädret var strålande och de flesta ville till strand och bad. Den aktuella kvinnans vänner skulle göra just detta, men hon var tvungen att först skriva sin examensuppsats. Hon hade 4 timmar på sig och var väl förberedd. Till vännerna sa hon att hon skulle komma senast efter två timmar, för testet kunde inte vara så svårt. Hon infann sig på morgonen och fick sitt prov. En fråga stod överst på pappret: Vad är meningen med livet? Det var INTE vad hon hade väntat sig. Det är inte en fråga man kan besvara snabbt och det insåg hon. Hon ville dock SÅ gärna till sina vänner så hon skrev på provet ungefär så här och lämnade sedan in det:

"Jag är verkligen ledsen, men en sådan här vacker dag måste jag ta till vara på och jag beger mig nu därför till havet och mina vänner."

Dagen därpå vaknade hon med värsta ångesten och rusade till skolan för att få tag i professorn/handledaren/läraren eller vad han nu var, för att be om ursäkt för vad hon skrev dagen innan och be på sina bara knän om att få göra om testet. Innan hon hann säga så mycket gav han dock testet tillbaka till henne och överst stod A+ med kommentaren "Med beröm godkänt. Du har verkligen förstått meningen med livet."

Myt eller verklighet, vad vet jag, men jag tror helt klart att saker som denna mycket väl kan ha hänt.

Här är Harvards bibliotek:

The Harry Elkins Widener Memorial Library

Här berättades den mest fängslande historien under vår vandring. Harry var student på Harvard. Efter sin examina begav han sig tillsammans med sin familj till Europa för att fira. Där köpte han upp värdefulla gamla böcker (han var en stor samlare), bl a en Gutenberg bibel. Då han skulle resa hem äntrade han berömda Titanic, men som den mycket rika och välbeställda person han var så hade han ordnat en plats i en av livbåtarna när katastrofen var ett faktum. Sittandes där kom han plötsligt på att "shit, jag har ju glömt Gutenbergbibeln i min fina hytt...." och så rusade han iväg för att hämta den och det gick som det gick för stackars Harry. Även hans far dog där, efter att ha satt sin fru i säkerhet i en livbåt.

Harrys mor var FÖRTVIVLAD och inget kunde trösta henne. Till minne av sin son ville hon skänka Harvard ett nytt mycket fint bibliotek och det tackade universitetet inte nej till. Modern hade dock sett att mindre byggnader uppförts till andra studenters minne och senare rivits och det fick ABSOLUT inte hända hennes sons bibliotek, bl a därför ställde hon vissa ultimatum för att de skulle få det här biblioteket:

1. INGA väggar får rivas eller flyttas (citat: not a brick, stone or piece of mortar shall be changed). Om de gör det skulle biblioteket tillfalla staden istället för universitetet.

2. Ett minnesrum för sonen skulle finnas i biblioteket och där ska ställas in färska blommor varje dag.

3. Alla studenter på Harvard ska genomgå ett simtest. Modern var nämligen övertygad om att ifall sonen bara hade kunnat simma, skulle han ha överlevt Titanic-tragedin....

SÅ kraven godkändes och 3,5 miljoner dollar (vi pratar 1910-talet) donerades till bygget som är världens största akademiska bibliotek med 5,7 miljoner volymer. Då ventilation skulle installeras och när datatekniken med behov till åtskilliga ledningar som behövdes skulle dras, tvingades man göra detta via fönstren på ett komplicerat sätt på grund av faktumet att inte en tegelsten får flyttas.

För att kunna förse minnesrummet med färska blommor varje dag, har universitetet ett eget växthus som driver fram den speciella sorts blommor som krävs. Vår guide menade att Harry är det mest väluppvaktade spöket som finns i världen.

Simprovskravet har upphört sedan 70-talet då rullstolsburna studenter började på universitetet.

Många helt unika och mycket värdefulla böcker som köpts under Europaresan försvann i djupet med Harry. En ny Gutenbergbibel införskaffades dock så småningom och finns i minnesrummet tillsammans med alla de andra 3500 sällsynta böcker som ingick i Harrys samling.

Eftersom jag minns allt detta helt klart även efter fyra månader (till skillnad från vad vi gjorde förra helgen, fast att jag gnuggat geniknölarna), så förstår ni vilken fantastisk berättare vår guide var. När jag söker på nätet ser jag dock att det finns lite varianter på den här historien, bl a om det var Gutenbergbibeln som han skulle hämta, om han över huvud taget gick för att hämta en bok, samt att simprovskravet kanske inte ställdes av mamman. För oss berättades det dock enligt ovan.

Tentaångest har eleverna tydligen såväl vid Lunds Universitet där jag gick, som på Harvard. Om de slutade med att klappa på högerfoten, så gjorde de något annat istället. Några studenter revs av ångest innan en tenta och det slutade med att de gick ut nakna till statyn och gav upp ett tentavrål. Vrålas gör det nog lite än idag. Vi slapp att ta av oss nakna, men fick avsluta vår tur med ett gemensamt Harvardvrål:

Gemensamt vrål!

Vår eminenta guide avslutade vår tur med att tala om att "turen var gratis, men att de gärna ville att man skänkte en slant till studentorganisationen och att en parkering i området i genomsnitt kostade ca $10 och han hoppades att vi tyckte han var värd minst lika mycket som en rektangulär bit asfalt". Jo ni, han hade talets gåva :) .

När jag sökt information på nätet nu för att säkra mina uppgifter ser jag att studenter på Harvard kan hyra konst att ha på sina studentväggar, för en mycket billig peng (vi pratar hundralappar). De kan välja äkta Picasso och motsvarande om de lovar att inte ha studentfester på rummet. Förstör de konstverket, får de ersätta det... på tal om att de är den tredje rikaste institutionen. Tror jag ska fråga på vår skola om de har några Picasso till uthyrning.

Vi besökte en av Harvards butiker där man kunde köpa all slags saker som det står Harvard på. Därefter var det lunchdags. Vi hittade en Wagamama-restaurang och eftersom vi gillar den i England och det inte var en hamburgerkedja och alla barn skulle gilla maten, SÅ gick vi in.



Alex P och Malin med sina goda lunchtallrikar





Allt är gott därinne!



Min underbara lax

På Harvard finns det också ett antal museum! Dessa har funnits länge och innehåller fantastiska samlingar. Vi valde efter lunchen att besöka Harvard Museum of Natural History. Jag tycker fortfarande att det är ganska fascinerande att de har sådana här museum som drivs av ett universitet! Det var precis som ett vanligt museum, men i lite mindre format än Natural History Museum i London :) .

Vi började i det som kallas Mineralogical and Geological Museum. Det skulle ha varit paradiset för min stentokiga lillasyster!!! Tänkte på henne hela tiden jag gick där.

Alex och Malin fulla av beundran!

Kerstin, only for you :) !! Ett riktigt stennördrum!
Vanliga människor kunde njuta av de mest fantastiska färgfulla skapelser.

Vi gick vidare till delarna som hette Museum of Comparative Zoology respektive  Havard University Herbaria. Lärde oss massa spännande saker om färger på djur, djur som kan ändra kön etc etc.



Interaktivitet är alltid kul!



Många konstiga djur finns det (eller har funnits).

Efter ett tag kom TC och anslöt med oss. Jättekul!!

TC, Malin & Alex.
Nog är det otroliga skatter på ett universitet!

Detta var vårt besök på anrika Harvard, SÅ väl värt en extra dag i Boston! Min favorit var den guidade turen. Alla barnen hade kul och ingen av oss rörde den blanka foten, men vi har ändå både tur och lycka :) .

Harvardbarnen med statyn i bakgrunden.

Vi körde och lämnade TCs bil på hans jobb, så skulle han cykla dit nästa morgon (det är långt, men han är vältränad!) och så åkte vi till biluthyrningen och hämtade vår bil som vi skulle ha kommande dagar.

Hemma väntade Erica och Connor och alla tjejer gav sig iväg på en shoppingtur medan killarna hade film- och popcornkväll. Alla var nöjda :) . Det är alltid kul att handla med andra och höra om deras favoritbutiker. Gulliga Erica köpte födelsedagspresent till Malin som hon smugglade med oss då vi åkte. Jag köpte en del tuffa kläder till Johan. Linnéa köpte också lite kläder. (Malin hade fått tidigare då vi var på GAP.)

På kvällen satt vi bara och pratade. Det är alltid vemodigt att tänka på att det är sista kvällen tillsammans och inte veta hur många månader eller år det tar innan man ses igen. Det är hjärtskärande. Vi kunde dock skoja rätt mycket om våra kommande dagar eftersom undertecknad hade svårt att förstå hur mycket man kan hinna med på tre dagar när man samtidigt ska köra från Boston till North Carolina... Jag hade så många idéer och en av de jag helst ville förverkliga var den om att besöka en Amish-by. Det är människor som lever ungefär som man gjorde på 1850-talet. De använder inte modern teknik och utbildar sig normalt inte efter 8:an eftersom de anser att man inte behöver mer kunskap än så för att leva det liv de gör.

Jag nämnde för vår vän Björn hemma att jag ville besöka en Amishby, varpå han bad mig att fråga dem varför JUST mitten på 1800-talet var det rätta sättet att leva, inte 1700 eller 1600 t ex. DET är ju en kvalificerad fråga (inte undra på att Björn har doktorerat) och jag såg fram emot att komma hem med ett svar till honom.

Nu låg inte Amish precis på vägen och jag visste inte riktigt hur jag skulle kunna klämma in det... Då säger Erica: "Why don't we just call them and ask?" (Som om de har några telefoner...? ) Jag skrattar fortfarande jättemycket åt det när jag tänker på det. Tyvärr blev det aldrig något besök hon Amish-befolkningen och inget telefonsamtal heller, så jag är fortfarande svaret skyldig.

Nästa morgon gav vi oss av med väskor betydligt fullare än när vi kom. Våra presenter motsvarade inte det vi fick istället. Erica hade köpt tröjor, baseballrack och bollar, samt alla kläder vi fått till Johan, mm. Bostonbesöket var underbart! Jag gillade verkligen att vi fick en så bra blandning av allmänna upplevelser tillsammans med att vi se lite av det vardagsliv våra vänner lever där.

Lots and lots of Thank You to our dear friends in Boston, Erica, TC, Connor and Alex!! Thanks for hosting us in such a great way! We appreciated every moment with you and hope to get a chance to see you soon again! Take really good care and we'll keep in touch. Love and hugs to all of you!

Astrid, vad kul att du tyckte om att läsa om mitt Boston-reportage! Av de platser vi besökte är nog Boston den jag helst skulle kunna tänka mig att flytta till. Jättefint med årstider som i Sverige, mycket historia och saker att göra. (Missförstå mig rätt, vi har INGA planer på att flytta till USA, ha ha. Det var rent hypotetiskt!)

Tor, GRATTIS på namnsdagen! Hälsningar från oss alla här!

Tara, hi there, thanks a lot for making last week so good! It was absolutely wonderful to have you over. I am happy you liked our small guestroom and I'll boost myself by knowing that my guestroom contains candy and fruit (but Erica's had the most wonderful lotion...) :)) . I liked the fact that my fan came to use!! Andrea's important forgotten milkcup makes us have to plan a trip to Hamburg sooner or later... Once again thanks for coming over! Forgot to tell you Rioja is my favourite, good choice!

Britt, stämde texten på skylten? Ja vänta får man verkligen göra om man vill se något aktuellt på denna blogg... Jag tror inte heller att ormen var giftig, då borde Erica verkat oroligare.

Nu laddar jag gästrummet för ert nästa besök med nya godsaker. Något särskilt som önskas? Cheesecake går inte att ställa in där ;) ! L smsar varje dag och har det jättebra även om den sociala biten inte är som väntat, men tennisen är super!

Catharina, ha ha ormen var inte så farlig, det var SÅ varmt hela tiden så den låg lojt alldeles stilla. Vad var McMice? Du får påminna mig!

Det är jättespännande med jobbet! Jag tror det blir riktigt bra. Eftersom du trivs så bra, är det nästan som att få betalt för ett fritidsintresse ;) .

Så många spännande personer du lyssnat på den senaste tiden. Det är väldigt inspirerande!

Undras hur många bloggkrångelvarianter det finns... kommentaren försvann i alla fall inte så det var bra!

Kim, du är så snäll, du får mig att känna att det är helt ok att jag yrar om månader gamla händelser på ett ställe där man egentligen ska vara helt up to date :) . Jag ÄLSKAR också CD-böcker, "läser" 85% av allt jag läser på det sättet.

När det gäller andra världskriget finns det ju hur många spännande böcker, av alla slag, som helst att läsa. Hur är det med din nuvarande research, är det lika lätt att hitta fängslande böcker i det ämnet?

Minsann Boston är avklarat och jag minns tillbaka till vårt besök i Hartford.... "coming up next time..." :)

Dags för tennis och sång för barnen. Engelska skolor har inte ledigt så aktiviteterna är igång som vanligt. Granntjejerna gick nyss hem efter att ha satt i sig en ansenlig mängd pannkakor.

Vi hörs!
Ingrid