Upp tidigt denna lördag morgon. Rikard har precis kört våra förmodligen sista gäster här i England, till flygplatsen. Det är vänner från Boston som varit på besök. Fantastiskt roligt!
De sista två veckorna har jag inte kunnat bestämma mig för om det känns som om jag varit mer död än levande eller om jag tvärtom levt livet så fullt ut som man bara kan göra genom att inte slösa bort en sekund... Jag föredrar att tänka på det som det senare :) .
Det har varit gäster 12 av 13 dagar, skolresor för barnen, bostadsletande i Sverige (R har varit där och jag har försökt leva mig in i det härifrån), matlagning i massor, lägenhetsletande i England, uppdatering av CV, jobbdiskussioner, skolmöten, andra möten, roliga utflykter och en hel massa annat. Det har inte varit mycket sömn.
Ibland tycker jag det är kul att beskriva en av mina dagar som små tidsdokument för mig själv för framtiden. Det här var min torsdag:
5.00 Rikard flyger till Dublin.
5.45 Jag går upp och gör mig iordning och förbereder det som går för besökarna.
6.00 Sms från Linnéa om att hon kommit väl fram till Haag dagen innan och familjen är bra.
6.30 Väcker Johan.
6.35 Malin är sjuk. Skriver till skolan och meddelar.
6.50 Har Johan klar och ger tydliga instruktioner om att komma med skolbussen.
7.00 Cyklar stressad till tåget i byn.
7.17 Andas ut. Tar tåget med 3 trevliga tjejer till Chelsea Flower show. FANTASTISK dag!
7.25 Sms till Malin om att hon ska kolla att J kommer med buss. Säger att hon inte behöver bry sig om gästerna, de kommer att klara sig själva under dagen och gå på upptäcktsfärd i byn.
9.00 Framme vid Flower showen. Något jag sett fram emot att uppleva under vår tid här. Glad!
14.00 Mitt sällskap i Chelsea åker hem. Jag stannar en dryg timme till för att gå sakta, dricka vatten, andas och insupa lite mer av det vi inte sett. Det var väl investerad tid i mig själv.
Tar 600 foton på Flower showen.....
16.30 Hemma från Chelsea. Sätter igång och gör snittar.
16.50 Rikard hem från Dublin.
17.20 Johan kommer med Late bus.
17.30 R kompletteringshandlar.
18.00 Grillen i full gång. Vi dricker vin och äter snittar.
18.30 Middag. Cheesecaken var som tur var klar och gjord redan tidigare i veckan.
20.00 Tvärdrag i huset, Johan kan inte somna pga värmen. Malin mår bra igen.
20.30 Vuxna till Crazy Bear. En upplevelse tyckte gästerna!
22.00 Hemma. Inväntar TC den tredje gästen som varit på tjänsteresa och nu ska ansluta.
22.30 Alla samlade och dricker öl och pratar. Tidig kväll. Vi lägger oss strax efter midnatt.
Så kommer vi till "Världen är liten". Våra vänner från Boston har andra vänner som de känt sedan universitetstiden. De har följts åt, men ses inte jättemycket längre. Nu hade i alla fall vännernas vänner flyttat till London för ett halvår sedan. Nu ville de passa på att träffa dem också när de var här och det skulle de göra på fredagen. Vi säger också ibland att vi bor "i London" även om vi bor ganska långt utanför. Vännerna frågade sina vänner var de bodde och fick till svar att de bodde i en liten by en bit utanför och det visade sig vara VÅR BY! Det ÄR en mysig och trevlig by, men det finns RÄTT många sådana att välja på. Måste säga att det är HELT otroligt. Det bor över 300 milj invånare i USA och våra vänner har bott i flera delstater, några av deras vänner flyttar till England och bosätter sig 15 min promenad från oss.... De har en son i samma skola som våra barn och mamman är med i American Women's Club där jag är med...
Rörande mitt fel på bloggen har jag inte fått något svar på vad jag gjort för fel, så jag tror aldrig jag kommer att få det... Får väl ta bort det jag gissar är fel och pröva att lägga ut det igen. Vi får se, det är inget akut, fast det RETAR mig att jag inte kan få ett svar.
Karin, jättekul att läsa om dina exempel på när internetkollen slagit till! Det med mailen till Peter var absolut roligast :) . Inte länge kvar till Julia kommer nu :))) . Härligt!
Catharina, vad roligt med TV-inspelningen. Verkligen konstigt att inte fler barn nappade på det!! Det skulle mina gjort direkt!
Bra att ni inte tänker sälja stugan i första taget ;) .
Klarade du dig undan förkylningen?
NU ska jag gå ut i solen och njuta en liten stund. UNDERBART!
Kram Ingrid
Visar inlägg med etikett Familj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Familj. Visa alla inlägg
lördag 26 maj 2012
söndag 19 februari 2012
Hatchlands Park
Att göra sig klar inför ett nytt skolår är inte bara den "walk in the park" som skolan trevligt nog erbjuder några dagar innan skolstart, det innebär också en hel del praktiskt fixande av skolmaterial och det arrangerade vi under sista helgen på sommarlovet. Johan passade också på att träffa amerikanska kompisarna Rowan och Reese på gatan, både på fredagen innan vi åkte till skolan och på lördagen. Våra tjejer tog med dem ut på rugbyfältet mittemot vårt hus och fotograferade dem. Över huvud taget har våra tjejer dille på att fota titt som tätt.
Men ändå, sista dagen innan skolan började, på söndagen, så ville vi göra något mysigt med hela familjen. De vuxna ville uppleva något intressant via sitt National Trust medlemsskap och eftersom vi hade fritt inträde på nöjesparken Thorpe Park, bestämde vi oss för att ge oss iväg till två ställen som gjorde att alla fick en grand finale på ett underbart sommarlov.
Först det som de vuxna ville eftersom det alltid är bra att ha något att se fram emot för barnen... Vi ställde kosan mot Hatchlands Park som ligger lite öster om Guildford.
Jag kan inte FÖRSTÅ hur många sådana här mindre slott eller större herrgårdar eller vad de kategoriseras som, det kan finnas! Det här landet kryllar av dem och alla har sin egen intressanta historia.
Hatchlands Park består av såväl en sevärd byggnad som en vacker park. Parken är väldigt stor, 170 hektar, och gavs redan på 1500-talet av den berömde Henrik VIII till hovmannen Anthony Browne. 1750 köpte amiralen Edward Boscawen och hans fru Frances Hatchlands Park och rev det hus som stod där då för att bygga det som i stora delar än idag är huvudbyggnaden på området. Tyvärr fick inte amiralen njuta så mycket av Hatchlands eftersom han 1761 blev sjukt ute på havet och strax därefter dog hemma. Frances bodde kvar några år, men 1770 sålde hon Hatchlands Park (som hon sorgligt nog kallade "den ofullbordade herrgården") till familjen Sumner. De bodde kvar i fyra generationer och andra generationen gjorde en hel del förändringar och tillbyggen, men fjärde generationen hade olyckligtvis inte råd att bo kvar utan sålde 1888 Hatchlands till baronen Stuart Rendel, som bl a satt i parlamentet för de liberala.
Rendel var nära vän med Gladstone, som var premiärminister under lång tid, och inne på Hatchlands finns en byst av Gladstone. Paret Rendel hade fyra döttrar, varav en gifte sig med Gladstones son. Äldsta dottern gifte sig med Harry Goodhart och deras son tog så småningom över Hatchlands Park och la då också till Rendel i efternamn som den del av arvsövertagandet. Denna nye Rendel, med förnamn Harry Stuart, utbildade sig till arkitekt. Han var mycket konstärlig och musikalisk. Han förändrade inte så mycket på huvudbyggnaden, men byggde flera nya saker på stället, bland annat stall och andra hus. Han flyttade också ett stentempel med koppartak från Busbridge Park till Hatchlands och la till en inskription på basen av templet, till minne av sin mor Rose Ellen. 1945 skänkte Harry Stuart Hatchlands Park till National Trust, men han bodde själv kvar till 1959.
I stallet fanns fanns stora skyltar som berättade om Hatchlands historia och människorna som bott där. Superintressant!
De är så duktiga på alla sådana här utflyktsmål på att göra det så intressant som möjligt för HELA familjerna, så i stallet stod t ex en tom tavelram och en instruktion till barnen att de kunde pröva att göra sitt eget porträtt genom att fotografera sig inuti ramen. Så enkelt och ändå tyckte t o m våra stora barn att det var kul för en liten stund.
Interiören i huset är gjord av Robert Adam, en hyllad skotsk arkitekt och Hatchlands är ett tidigt arbete av honom. Det finns många kopplingar till havet i inredningen och det beror på att han gjorde arbetet på uppdrag av en amiral.
Då National Trust fått Hatchlands Park arrenderade de ut det och 1987 var det Alec Cobbe som flyttade in. Jag är inte säker, men tror att han var konstnär. Något han är mycket berömd för är sina samlingar, både av målningar, men också av musikinstrument och då framför allt klaviaturinstrument. Han köpte in instrument som ägts eller spelats på av de främsta av de främsta. Denna musiksamling finns att beskåda på Hatchland och hålls i ett sådant skick att de är fullt fungerande och regelbundet används för olika konserter. 18 av instrumenten har ägts eller spelats på av storheter som bl a Mozart, Bach, Haydn, Beethoven, Chopin och Liszt! Många av instrumenten var HELT fantastiskt vackra, men tyvärr kom man till dessa i slutet på rundturen och då var barnen ganska trötta på att gå runt där inne och titta. Det tycker jag är lite synd nu när jag tänker tillbaka på besöket där.
Under kriget uppläts egendomen för en skola och på 60-70-talet var det inrymde de återigen en skola där och då var det en s k Finishing school. Jag fick slå upp vad det betydde och det kallas även "Charm school". Det är en skola för flickor som får lära sig kulturella och sociala aktiviteter. Hmm, de gav exempel på att prinsessan Diana (och hennes "efterträdare" Camilla) såväl som Greklands exdrottning Anne-Marie har gått på Finishing school, men det var utomlands t ex i Schweiz.
Ok, nog om huset. Lite om parken också. Det finns en liten trädgård vid sidan av huset som kallas Gertrude Jekylls trädgård. Jekyll var en engelsk, mycket framgångsrik trädgårdsdesigner vid förra sekelskiftet. Hon skapade mer än 400 trädgårdar i Europa och USA och skrev mer än 1000! artiklar till trädgårdstidningar. Den här trädgården gjorde hon kring 1900 på uppdrag av familjen Rendel och den är mycket vacker.
När vi var hungriga begav vi oss ut i stora parken för att hitta något ställe att äta vår medhavda primitiva matsäck.
Det var under den där promenaden som mina tjejer undrade varför vi skulle ut i en park, "för vi var ju ingen "naturfamilj", vi är en "museumfamilj" till skillnad från kusinernas familj (min systers) som är tvärtom". Och det lät som om natur var roligare än museum, men eftersom vi inte var en naturfamilj fanns det inte någon anledning att lägga tid på att vara i naturen, utan vi kunde lika gärna åka direkt till tivolit. Ungefär så gick deras utläggning. Jag försökte berätta om alla gånger vi varit ute i naturen, men de bara skrattade och argumenterade emot. Senare när vi pratat med moster Kerstin om detta hävdar hon att de visst inte är en naturfamilj utan de går på museum också, ha ha ha ha. Så detta är nu ett stående skämt varje gång vi närmar oss en grön yta större än en normal trädgård, att jag hävdar att vi gör det för att vi VISST är en "naturfamilj".
Det var dock bara glada miner när vi var i parken. Fast tjejerna spelade dödströtta och rullade på marken mest överallt...
Hatchlands Park är speciellt berömt för sina många döda träd som står ÖVERALLT. De står kvar för att de är bostad till många unika ovanliga djur som bara lever i just sådana träd.
I parken finns också ett ishus byggt i slutet på 1750-talet. Det har tjocka väggar för att isoleringens skull och där lagrade de kött och fisk och tog is till sommarens drinkar. Behovet av stora mängder ren is gjorde att de importerade is från Skandinavien!
Så småningom var det dock dags att köra till Thorpe Park. Där var massor av folk och vi hade lite otur med köer som stod still ibland, men på det hela taget tyckte alla att det var KUL!
När vi åkte hem på kvällen var vi alla MYCKET nöjda och glada med vår dag och vårt sommarlov. Jag måste säga att INGEN kan ha dragit UT så mycket på ett sommarlov som jag. Det började live i juni och nu i februari har jag äntligen redogjort färdigt för det :) .
Boktokig, kunde inte låta bli att kolla det här med aktiviteter kopplade till Dickensjubileumet :) . Naturligtvis finns den MASSOR av saker och mycket är samlat på en hemsidag just för detta ändamål. Om du är nyfiken kan du titta på den här: http://www.dickens2012.org/ .
Britt, ja jag sparar fågelbajset ett tag till, ha ha. Ända till maj?
Catharina, det vore kul att komma över och inspektera köket samt grilla och bada (eller badandet kan i och för sig barnen få roa sig med själva :) )! Kan du inte maila lite köksbilder?
Ja, det skulle väl varit något om vi gjort hunden i snön, ha ha!
Kim, jag skrattade gott när jag läste om ditt hundklistermärke och när du skrev det förstod jag PRECIS vad du menade för jag har sett sådana i bilfönstren och det är verkligen jättelikt! Så komiskt! BRA att du inte hade sett svaret innan du kommenterade för då hade du kanske aldrig tänkt på att det var något annat än fågelbajs :) .
När bodde du i München och varför? Hade ni barn med er?
Tror våra barn är så överstimulerade efter vår tid här att de tycker det blir skönt med lugn och ro när vi flyttar hem... ;) ? Jag hoppas det.
Ni har så stor tomt så ni kanske kan bygga er egen tennisbana... så kan ni göra extra pengar på att hyra ut den när du inte hinner spela... Fast jag tycker ni ska hoppa över att spela i snö.
Det är faktiskt kul att bo i England just nu, för det händer verkligen många saker (det kanske det alltid gör här, men det känns så för mig). Charles lär ju inte hinna vara kung så länge, så det blir ändå spännande att se vad han gör av sina år. Rimligen bör sedan William däremot få lite fler år vid tronen..., hoppas jag får uppleva det. Nu väntar vi på att Victoria får sin bebis när som helst...
När det gäller tunneln måste man inte boka i förväg, men det är smart att göra det så att man inte behöver vänta, för det är rätt många som åker. Vi tycker det är lätt att boka tid när vi åker härifrån, för då vet vi ungefär när vi kommer dit, men kör man ända från Sverige fungerar det inte för det kan slå på många timmer beroende på hur trafiken flyter genom Europa och andra faktorer (läs antal toapauser, matstopp etc :) ).
Tack för ALLA kommentarer! Hoppas att du nu kommit väl fram och att allt går bra och blir spännande på ett fantastiskt sätt, samt att du får massor av bra idéer till dina kommande böcker. Bra att du uppfyller dina drömmar! Lycka till!!
Tor, det förstår jag, blev nästan tårögd själv :) . Hälsar honom såklart!
Nu är vårt sportlov slut, men i Sverige är de i full gång. Vi ser fram emot besök!
Kram Ingrid
 |
| Söta systrar, Reese & Rowan |
Först det som de vuxna ville eftersom det alltid är bra att ha något att se fram emot för barnen... Vi ställde kosan mot Hatchlands Park som ligger lite öster om Guildford.
 |
| Barnen på Hatchlands Park |
Hatchlands Park består av såväl en sevärd byggnad som en vacker park. Parken är väldigt stor, 170 hektar, och gavs redan på 1500-talet av den berömde Henrik VIII till hovmannen Anthony Browne. 1750 köpte amiralen Edward Boscawen och hans fru Frances Hatchlands Park och rev det hus som stod där då för att bygga det som i stora delar än idag är huvudbyggnaden på området. Tyvärr fick inte amiralen njuta så mycket av Hatchlands eftersom han 1761 blev sjukt ute på havet och strax därefter dog hemma. Frances bodde kvar några år, men 1770 sålde hon Hatchlands Park (som hon sorgligt nog kallade "den ofullbordade herrgården") till familjen Sumner. De bodde kvar i fyra generationer och andra generationen gjorde en hel del förändringar och tillbyggen, men fjärde generationen hade olyckligtvis inte råd att bo kvar utan sålde 1888 Hatchlands till baronen Stuart Rendel, som bl a satt i parlamentet för de liberala.
Rendel var nära vän med Gladstone, som var premiärminister under lång tid, och inne på Hatchlands finns en byst av Gladstone. Paret Rendel hade fyra döttrar, varav en gifte sig med Gladstones son. Äldsta dottern gifte sig med Harry Goodhart och deras son tog så småningom över Hatchlands Park och la då också till Rendel i efternamn som den del av arvsövertagandet. Denna nye Rendel, med förnamn Harry Stuart, utbildade sig till arkitekt. Han var mycket konstärlig och musikalisk. Han förändrade inte så mycket på huvudbyggnaden, men byggde flera nya saker på stället, bland annat stall och andra hus. Han flyttade också ett stentempel med koppartak från Busbridge Park till Hatchlands och la till en inskription på basen av templet, till minne av sin mor Rose Ellen. 1945 skänkte Harry Stuart Hatchlands Park till National Trust, men han bodde själv kvar till 1959.
 |
| Stentemplet med inskriptionen som finns på den gröna ringen ni ser runt "golvet" |
De är så duktiga på alla sådana här utflyktsmål på att göra det så intressant som möjligt för HELA familjerna, så i stallet stod t ex en tom tavelram och en instruktion till barnen att de kunde pröva att göra sitt eget porträtt genom att fotografera sig inuti ramen. Så enkelt och ändå tyckte t o m våra stora barn att det var kul för en liten stund.
 |
| Syskonkärlek Porträtt av syskonen Linnéa & Johan som bodde i England under några år av sin barndom. År 2011 |
 |
| Bild från en av salongerna. I alla dessa typer av hus finns FANTASTISKA målningar och TAK. |
 |
| Ett annat av de vackra rummen |
 |
| Vårt foto av en cembalo, ser inte så mycket ut för världen... |
 |
| National Trust bild av samma instrument!! Så vackert, hade varit kul att höra hur det låter... |
Ok, nog om huset. Lite om parken också. Det finns en liten trädgård vid sidan av huset som kallas Gertrude Jekylls trädgård. Jekyll var en engelsk, mycket framgångsrik trädgårdsdesigner vid förra sekelskiftet. Hon skapade mer än 400 trädgårdar i Europa och USA och skrev mer än 1000! artiklar till trädgårdstidningar. Den här trädgården gjorde hon kring 1900 på uppdrag av familjen Rendel och den är mycket vacker.
 |
| Gertrude Jekylls trädgård Bild från http://www.infobritain.co.uk/Hatchlands_Park.htm |
 |
| Jag njuter av Jekylls trädgård |
Det var under den där promenaden som mina tjejer undrade varför vi skulle ut i en park, "för vi var ju ingen "naturfamilj", vi är en "museumfamilj" till skillnad från kusinernas familj (min systers) som är tvärtom". Och det lät som om natur var roligare än museum, men eftersom vi inte var en naturfamilj fanns det inte någon anledning att lägga tid på att vara i naturen, utan vi kunde lika gärna åka direkt till tivolit. Ungefär så gick deras utläggning. Jag försökte berätta om alla gånger vi varit ute i naturen, men de bara skrattade och argumenterade emot. Senare när vi pratat med moster Kerstin om detta hävdar hon att de visst inte är en naturfamilj utan de går på museum också, ha ha ha ha. Så detta är nu ett stående skämt varje gång vi närmar oss en grön yta större än en normal trädgård, att jag hävdar att vi gör det för att vi VISST är en "naturfamilj".
Det var dock bara glada miner när vi var i parken. Fast tjejerna spelade dödströtta och rullade på marken mest överallt...
 |
| Tokiga, glada systrar! Här tycker jag att det syns att Malin färgat håret, mer än vi tyckte när det begav sig :) . |
 |
| Vackert! |
 |
| Vackert! |
 |
| Död (i baggrunden ser ni ännu en död) |
 |
| Dödare |
 |
| Malin & Johan framför ishuset |
 |
| Nöjd Malin på väg upp i karusellen. Vi sitter alla i samma "båt". |
 |
| Malin & Johan efter att ha envisats med att åka karusellen som OFELBART gör dig fullstädigt genomblöt :) ! |
Boktokig, kunde inte låta bli att kolla det här med aktiviteter kopplade till Dickensjubileumet :) . Naturligtvis finns den MASSOR av saker och mycket är samlat på en hemsidag just för detta ändamål. Om du är nyfiken kan du titta på den här: http://www.dickens2012.org/ .
Britt, ja jag sparar fågelbajset ett tag till, ha ha. Ända till maj?
Catharina, det vore kul att komma över och inspektera köket samt grilla och bada (eller badandet kan i och för sig barnen få roa sig med själva :) )! Kan du inte maila lite köksbilder?
Ja, det skulle väl varit något om vi gjort hunden i snön, ha ha!
Kim, jag skrattade gott när jag läste om ditt hundklistermärke och när du skrev det förstod jag PRECIS vad du menade för jag har sett sådana i bilfönstren och det är verkligen jättelikt! Så komiskt! BRA att du inte hade sett svaret innan du kommenterade för då hade du kanske aldrig tänkt på att det var något annat än fågelbajs :) .
När bodde du i München och varför? Hade ni barn med er?
Tror våra barn är så överstimulerade efter vår tid här att de tycker det blir skönt med lugn och ro när vi flyttar hem... ;) ? Jag hoppas det.
Ni har så stor tomt så ni kanske kan bygga er egen tennisbana... så kan ni göra extra pengar på att hyra ut den när du inte hinner spela... Fast jag tycker ni ska hoppa över att spela i snö.
Det är faktiskt kul att bo i England just nu, för det händer verkligen många saker (det kanske det alltid gör här, men det känns så för mig). Charles lär ju inte hinna vara kung så länge, så det blir ändå spännande att se vad han gör av sina år. Rimligen bör sedan William däremot få lite fler år vid tronen..., hoppas jag får uppleva det. Nu väntar vi på att Victoria får sin bebis när som helst...
När det gäller tunneln måste man inte boka i förväg, men det är smart att göra det så att man inte behöver vänta, för det är rätt många som åker. Vi tycker det är lätt att boka tid när vi åker härifrån, för då vet vi ungefär när vi kommer dit, men kör man ända från Sverige fungerar det inte för det kan slå på många timmer beroende på hur trafiken flyter genom Europa och andra faktorer (läs antal toapauser, matstopp etc :) ).
Tack för ALLA kommentarer! Hoppas att du nu kommit väl fram och att allt går bra och blir spännande på ett fantastiskt sätt, samt att du får massor av bra idéer till dina kommande böcker. Bra att du uppfyller dina drömmar! Lycka till!!
Tor, det förstår jag, blev nästan tårögd själv :) . Hälsar honom såklart!
Nu är vårt sportlov slut, men i Sverige är de i full gång. Vi ser fram emot besök!
Kram Ingrid
fredag 27 januari 2012
Rikards lilla hjälteinsats & en vanlig torsdag
Häromdagen lovade jag att berätta om Rikards lilla hjälteinsats i söndags. Ibland tycker jag det känns nästan som bäst de där dagarna när man har fått göra något som inte kräver särskilt mycket av mig själv, men som faktiskt gjorde skillnad för någon annan. Det får en att känna sig behövd och viktig och kanske är det i slutänden viktigare för mig än vad insatsen för den andra personen var.
Rikard åkte i söndags förgäves när det gällde da Vinci biljetterna, MEN istället råkade han vara på precis rätt plats vid rätt tillfälle för att rädda "en dam i nöd". Lagom chic kom hon stressat gående på tågstationen med flackande blick. RIKARD såg ut som en vänlig prick (såklart!) så hon dök på honom. Berättade att hon skulle till Heathrow (lät amerikansk, sa R) och inte hade de 2.30 pund i mynt som krävdes för att köpa en biljett. Jösses hur lätt är det inte att känna igen sig i en sådan situation! Rikard halade raskt fram slantarna till en oändligt lättad och tacksam dam. I utbyte fick han en 5 dollars sedel :) . Fast han sa att det verkligen inte var nödvändigt, men hon insisterade. Bara att planera en nu tripp till USA nu då ;) ! SÅ enkelt är det att göra en god gärning som känns bra i magen en lång stund för båda parter.
Annars snurrar det på för fullt här i Englandet! Barnen är FULLT sysselsatta med skola, läxor, vänner och aktiviteter. Rikard jobbar, här eller på resande fot någonstans. Själv försöker jag hålla ihop allt jag blandar mig i, vilket lyckas med varierande framgång.
Igår var en vanlig torsdag. Då går vi upp ca 6.30. Så fort alla är iväg kastar jag på mig träningskläder för en timmas utemotion mellan 8-9. Jag hade glömt träningen då jag dagen innan bestämt ett Skypesamtal kl 9, så det fick snabbt skjutas upp tio minuter. Halvsvettig och med begynnande tuff träningsvärk i benen, lyckades jag få igång Skype och möttes av ett glatt återseende hos en dansk väninna som jag inte pratat med på evigheter. Hon har stora förändringar som väntar på jobbet och jag gjorde mitt bästa för att hjälpa till att sortera hennes tankar samt lämplig taktik och rätt vägval för just henne. Det tog ca 2 timmar att få till en perfekt yrkesvägledningsplan och därefter tog jag en välbehövlig dusch samtidigt som jag rasade över att nätverket kraschat igen, för 111 gången senaste veckan och 1111 gången senaste månaden. STORT problem, jag hade ett ANTAL viktiga mail att få iväg, nu fick jag inte ihop det och R gick inte att nå. En del kunde skötas på mobilen.
Lite sen kom jag strax före 12 farande till en "working american woman" som bor nära oss. Eftersom hon jobbar mestadels hemifrån och tycker det är rätt trist här (man och barn trivs dock förträffligt, men jag tror hon längtar hem), har jag länge föreslagit att vi skulle luncha ihop en dag och nu hade vi äntligen fått till det. Hon och hennes man går ut och äter MINST en gång i veckan, så hon har bättre koll än jag på de bra ställena. Hennes favorit är en bra och populär fiskrestaurang i byn där jag inte varit än, så vi vandrade iväg dit. Visade sig att de hade en renovering och just igår öppnade kl 13. Det kunde vi inte vänta på, så då visste W att det öppnat en ny italiensk restaurang i byn, så vi styrde över dit istället. STÄNGT på luncher, endast öppet kvällstid. Typiskt! Hade varken tid eller lust att leta runt mer så vi gick till den största och fräschaste puben i byn som ligger på hörnet nära oss, The Saracens Head. De har en bar och en restaurangdel och vi har varit där ett antal gånger. Alltid väldigt bra mat, så det kändes säkert. Det var det också. W åt en fiskrätt och jag åt en jättegod spännande sallad: Sticky crispy pork with cashew nuts, noodles, coriander, sesame seeds and chicory .
Det var supermysigt att sitta på tu man hand och prata, det har vi inte gjort förut, vi har mest träffats familjevis. Det är mycket förändringar på hennes jobb också... Just nu är det så för MÅNGA av våra vänner. I utlandsvärlden är vi vana vid det, men nu verkar det även röra på sig mycket i företagen hemma, där folk arbetar mer permanent sedan länge. Naturligtvis blev det en del skolsnack också. Vi skulle behövt mer tid på oss, men båda hade saker som väntade.
Eftersom mina gråa hår ger sig mer och mer tillkänna och frisörbesök inte passat in i schemat på länge, insåg jag i onsdags att nästa vecka får jag besök av världens snyggaste Ulrika och jag VILL verkligen inte se ut som om jag glömt att jag har hår på huvudet. Med ett bekymrat leende på läpparna hade jag därför lyckats få en tid med en dags varsel inklämt mellan alla möten och luncher som härjar i kalendern just nu. Efter snabb nota på maten och kram och hej och in i bilen, körde jag därför i ilfart till new town, för att konstatera att jag inte hade några parkeringsautomatpengar. Rusade in på posten och köpte första bästa sak som gav växel och kom med andan i halsen 10 min för sent in till frisören efter att ha rusat genom det regn i solsken, som plötsligt dök upp. (En halvtimme senare haglade det...).
Hos frisören var de som vanligt idel leende och proffsiga. Det ÄR en för fin salong för mig. Känner mig alltid lite bortkommen bland de 17 personer som jobbar där (17!, vad gör alla??). Lär mig aldrig vad alla termer heter på engelska, "bena", "toppar" etc... De är dock VÄLDIGT gulliga, trevligt nyfikna, noggranna och proffsiga. Har fortfarande inte förstått varför de måste vara specialister på att antingen slinga ELLER klippa hår, men ok. Det blir bra, kostar skjortan och jag känner mig snygg efteråt. Fick dock ett 20% rabattkort just där, på senaste American Women's club-mötet och DET var ju bra! Visade sig att det gäller ständigt för oss medlemmar, jag trodde det var ett engångserbjudande, så nu ser jag fram emot billigare besök framöver.
Snygg gick jag in i mataffären, kunde tänkt mig att göra något festligare, men insåg att familjen inte skulle kunna se sig mätta på mitt nyklippta hår. Hem, där Malin faktiskt tyckte att jag var superfin i blåsplattat hår. Hämtade Rikard på jobbet. Hämtade L efter simning på skolan. Åt mat, gjorde läxor, letade efter försvunnen jacka (vi har alltid något vi letar efter i det här huset.....). Rikard fixade dator och jag hoppas vi slipper mer problem nu. Vi svarade på kalasinbjudan, anmälde oss till fest, jag förberedde en grej jag ska göra med lågstadiet nästa vecka, gjorde läxor, vi packade med tjejerna som ska iväg på var sitt håll och kl 1 la vi oss.
Som ni märker är en vanlig dag här inte SÅ annorlunda mot en vanlig dag hemma i Sverige :) .
Kim, ja två barn är nog ganska lagom. Fast tre är också bra, för det ger lite omväxlande konstellationer i familjen. Det finns liksom inte lite passande en förälder till varje barn hela tiden utan det måste rotera och barnen måste lära sig att klara sig lite själva. Jag älskar att ha tre barn och tycker det är det bästa :) . Såklart. Sedan kan man ju inte alltid VÄLJA. Jag hade en kollega på ett av mina första sommarjobb när jag var ung och hon sa "man får ta dom när man får dom" och det tycker jag var så fint och klokt sagt!
Nej, jag tycker inte det är "jobbigt" med tre barn, men visst kräver de sin tid, precis som de ska. Jag tänker att det skulle varit jättesvårt att ge varje barn den uppmärksamhet de förtjänar om vi hade många fler barn...6-11 låter otroligt svårt! Fast de flesta som har det får det också att fungera. Vi är ju väldigt anpassningsbara!
Du vet att jag tycker du är superduktig på att bemästra alla nya medier och du har verkligen hittat ett bra sätt att använda/utnyttja fb, blogg, och annat. Jättekul att läsa det du skriver om Google+ och LinkedIn eftersom jag inte är där själv!! Tack!
Astrid, ja ni har ju FEM barn! Fantastiskt! Och de verkar så fina allihop :) . Du har helt rätt i att resor är faktiskt något av det mest besvärliga med många barn. Man behöver större bil och det är begränsningar i hur många man får ta in på ett hotellrum. Ett familjerum är betydligt billigare än om man behöver börja boka flera rum och det måste man ju när familjen växer. FEM går ibland, men mer tillåter de oftast inte. Nog vore det tråkigt om alla följde 2 barns-normen. Mångfald är mycket trevligare. Jag tyckte det var så mysigt när Malin var liten och kunde gå över till Emilia som var själv (om inte Andreas var hemma), de fick så mycket uppmärksamhet och lugn. Sedan kunde Emilia komma över till oss och få uppleva lite kaos och syskon plus andra barn som vällde omkring överallt. Toppen!
Anitha, hej igen! Jag tror i alla fall inte att det är din son det är fel på! Barn i den åldern varken ÄR eller ska KÄNNA sig fel! Tycker definitivt ni ska överväga skolbyte, men det är SÅ svårt med tanke på att man vill ha kompisar nära och att det ska fungera med där syskonen är, när man i vardagen ska skjutsa överallt. Vi har lagt ned massor av tid och funderingar på skolval. Supersvårt! I Sverige hade vi barnen på en Montessoriskola som vi var väldigt nöjda med.
VÄLDIGT lustigt med blanketten som endast hade plats för TVÅ barn. Det är ju MÅNGA familjer som har tre barn och det är inte OVANLIGT med fyra barn....
Trevlig helg allihop!
Kram Ingrid
Rikard åkte i söndags förgäves när det gällde da Vinci biljetterna, MEN istället råkade han vara på precis rätt plats vid rätt tillfälle för att rädda "en dam i nöd". Lagom chic kom hon stressat gående på tågstationen med flackande blick. RIKARD såg ut som en vänlig prick (såklart!) så hon dök på honom. Berättade att hon skulle till Heathrow (lät amerikansk, sa R) och inte hade de 2.30 pund i mynt som krävdes för att köpa en biljett. Jösses hur lätt är det inte att känna igen sig i en sådan situation! Rikard halade raskt fram slantarna till en oändligt lättad och tacksam dam. I utbyte fick han en 5 dollars sedel :) . Fast han sa att det verkligen inte var nödvändigt, men hon insisterade. Bara att planera en nu tripp till USA nu då ;) ! SÅ enkelt är det att göra en god gärning som känns bra i magen en lång stund för båda parter.
Annars snurrar det på för fullt här i Englandet! Barnen är FULLT sysselsatta med skola, läxor, vänner och aktiviteter. Rikard jobbar, här eller på resande fot någonstans. Själv försöker jag hålla ihop allt jag blandar mig i, vilket lyckas med varierande framgång.
Igår var en vanlig torsdag. Då går vi upp ca 6.30. Så fort alla är iväg kastar jag på mig träningskläder för en timmas utemotion mellan 8-9. Jag hade glömt träningen då jag dagen innan bestämt ett Skypesamtal kl 9, så det fick snabbt skjutas upp tio minuter. Halvsvettig och med begynnande tuff träningsvärk i benen, lyckades jag få igång Skype och möttes av ett glatt återseende hos en dansk väninna som jag inte pratat med på evigheter. Hon har stora förändringar som väntar på jobbet och jag gjorde mitt bästa för att hjälpa till att sortera hennes tankar samt lämplig taktik och rätt vägval för just henne. Det tog ca 2 timmar att få till en perfekt yrkesvägledningsplan och därefter tog jag en välbehövlig dusch samtidigt som jag rasade över att nätverket kraschat igen, för 111 gången senaste veckan och 1111 gången senaste månaden. STORT problem, jag hade ett ANTAL viktiga mail att få iväg, nu fick jag inte ihop det och R gick inte att nå. En del kunde skötas på mobilen.
Lite sen kom jag strax före 12 farande till en "working american woman" som bor nära oss. Eftersom hon jobbar mestadels hemifrån och tycker det är rätt trist här (man och barn trivs dock förträffligt, men jag tror hon längtar hem), har jag länge föreslagit att vi skulle luncha ihop en dag och nu hade vi äntligen fått till det. Hon och hennes man går ut och äter MINST en gång i veckan, så hon har bättre koll än jag på de bra ställena. Hennes favorit är en bra och populär fiskrestaurang i byn där jag inte varit än, så vi vandrade iväg dit. Visade sig att de hade en renovering och just igår öppnade kl 13. Det kunde vi inte vänta på, så då visste W att det öppnat en ny italiensk restaurang i byn, så vi styrde över dit istället. STÄNGT på luncher, endast öppet kvällstid. Typiskt! Hade varken tid eller lust att leta runt mer så vi gick till den största och fräschaste puben i byn som ligger på hörnet nära oss, The Saracens Head. De har en bar och en restaurangdel och vi har varit där ett antal gånger. Alltid väldigt bra mat, så det kändes säkert. Det var det också. W åt en fiskrätt och jag åt en jättegod spännande sallad: Sticky crispy pork with cashew nuts, noodles, coriander, sesame seeds and chicory .
Det var supermysigt att sitta på tu man hand och prata, det har vi inte gjort förut, vi har mest träffats familjevis. Det är mycket förändringar på hennes jobb också... Just nu är det så för MÅNGA av våra vänner. I utlandsvärlden är vi vana vid det, men nu verkar det även röra på sig mycket i företagen hemma, där folk arbetar mer permanent sedan länge. Naturligtvis blev det en del skolsnack också. Vi skulle behövt mer tid på oss, men båda hade saker som väntade.
Eftersom mina gråa hår ger sig mer och mer tillkänna och frisörbesök inte passat in i schemat på länge, insåg jag i onsdags att nästa vecka får jag besök av världens snyggaste Ulrika och jag VILL verkligen inte se ut som om jag glömt att jag har hår på huvudet. Med ett bekymrat leende på läpparna hade jag därför lyckats få en tid med en dags varsel inklämt mellan alla möten och luncher som härjar i kalendern just nu. Efter snabb nota på maten och kram och hej och in i bilen, körde jag därför i ilfart till new town, för att konstatera att jag inte hade några parkeringsautomatpengar. Rusade in på posten och köpte första bästa sak som gav växel och kom med andan i halsen 10 min för sent in till frisören efter att ha rusat genom det regn i solsken, som plötsligt dök upp. (En halvtimme senare haglade det...).
Hos frisören var de som vanligt idel leende och proffsiga. Det ÄR en för fin salong för mig. Känner mig alltid lite bortkommen bland de 17 personer som jobbar där (17!, vad gör alla??). Lär mig aldrig vad alla termer heter på engelska, "bena", "toppar" etc... De är dock VÄLDIGT gulliga, trevligt nyfikna, noggranna och proffsiga. Har fortfarande inte förstått varför de måste vara specialister på att antingen slinga ELLER klippa hår, men ok. Det blir bra, kostar skjortan och jag känner mig snygg efteråt. Fick dock ett 20% rabattkort just där, på senaste American Women's club-mötet och DET var ju bra! Visade sig att det gäller ständigt för oss medlemmar, jag trodde det var ett engångserbjudande, så nu ser jag fram emot billigare besök framöver.
Snygg gick jag in i mataffären, kunde tänkt mig att göra något festligare, men insåg att familjen inte skulle kunna se sig mätta på mitt nyklippta hår. Hem, där Malin faktiskt tyckte att jag var superfin i blåsplattat hår. Hämtade Rikard på jobbet. Hämtade L efter simning på skolan. Åt mat, gjorde läxor, letade efter försvunnen jacka (vi har alltid något vi letar efter i det här huset.....). Rikard fixade dator och jag hoppas vi slipper mer problem nu. Vi svarade på kalasinbjudan, anmälde oss till fest, jag förberedde en grej jag ska göra med lågstadiet nästa vecka, gjorde läxor, vi packade med tjejerna som ska iväg på var sitt håll och kl 1 la vi oss.
Som ni märker är en vanlig dag här inte SÅ annorlunda mot en vanlig dag hemma i Sverige :) .
Kim, ja två barn är nog ganska lagom. Fast tre är också bra, för det ger lite omväxlande konstellationer i familjen. Det finns liksom inte lite passande en förälder till varje barn hela tiden utan det måste rotera och barnen måste lära sig att klara sig lite själva. Jag älskar att ha tre barn och tycker det är det bästa :) . Såklart. Sedan kan man ju inte alltid VÄLJA. Jag hade en kollega på ett av mina första sommarjobb när jag var ung och hon sa "man får ta dom när man får dom" och det tycker jag var så fint och klokt sagt!
Nej, jag tycker inte det är "jobbigt" med tre barn, men visst kräver de sin tid, precis som de ska. Jag tänker att det skulle varit jättesvårt att ge varje barn den uppmärksamhet de förtjänar om vi hade många fler barn...6-11 låter otroligt svårt! Fast de flesta som har det får det också att fungera. Vi är ju väldigt anpassningsbara!
Du vet att jag tycker du är superduktig på att bemästra alla nya medier och du har verkligen hittat ett bra sätt att använda/utnyttja fb, blogg, och annat. Jättekul att läsa det du skriver om Google+ och LinkedIn eftersom jag inte är där själv!! Tack!
Astrid, ja ni har ju FEM barn! Fantastiskt! Och de verkar så fina allihop :) . Du har helt rätt i att resor är faktiskt något av det mest besvärliga med många barn. Man behöver större bil och det är begränsningar i hur många man får ta in på ett hotellrum. Ett familjerum är betydligt billigare än om man behöver börja boka flera rum och det måste man ju när familjen växer. FEM går ibland, men mer tillåter de oftast inte. Nog vore det tråkigt om alla följde 2 barns-normen. Mångfald är mycket trevligare. Jag tyckte det var så mysigt när Malin var liten och kunde gå över till Emilia som var själv (om inte Andreas var hemma), de fick så mycket uppmärksamhet och lugn. Sedan kunde Emilia komma över till oss och få uppleva lite kaos och syskon plus andra barn som vällde omkring överallt. Toppen!
Anitha, hej igen! Jag tror i alla fall inte att det är din son det är fel på! Barn i den åldern varken ÄR eller ska KÄNNA sig fel! Tycker definitivt ni ska överväga skolbyte, men det är SÅ svårt med tanke på att man vill ha kompisar nära och att det ska fungera med där syskonen är, när man i vardagen ska skjutsa överallt. Vi har lagt ned massor av tid och funderingar på skolval. Supersvårt! I Sverige hade vi barnen på en Montessoriskola som vi var väldigt nöjda med.
VÄLDIGT lustigt med blanketten som endast hade plats för TVÅ barn. Det är ju MÅNGA familjer som har tre barn och det är inte OVANLIGT med fyra barn....
Trevlig helg allihop!
Kram Ingrid
måndag 23 januari 2012
Två barn ska det vara!
Lika säkert som att ett barn är normen i Kina, verkar tanken vara att man ska ha två barn i England.
Första gången denna insikt drabbades oss rejält var när de släppte OS-biljetterna förra året. För det första var det nästan omöjligt att FÅ några biljetter överhuvudtaget, även om de kostade jättemycket. Så man skriver upp sig på så många alternativ som möjligt och för varje tävling, måste man välja vilken av de ca 5 olika prisklasser man vill ha, utan att veta vilken av dem som man skulle ha störst sannoliket att få biljetter till. När man hade bestämt vad man ville ha för biljetter kom bakslaget: Att man bara fick köpa MAX 4 biljetter per person. Jag FÖRSTÅR att det finns en begränsning, men jag tycker verkligen inte att det är SÅ ovanligt med trebarnsfamiljer. Om de hade satt en limit på 10 biljetter, hade jag förstått det, men FYRA. Det innebär att vi inte kan gå och se någonting hela familjen tillsammans och att för varje tävling fick vi bestämma om vi skulle ansöka om tre eller fyra biljetter med tanke på att inte en person alltid kan bli lämnad själv hemma. BUU för det!
(Det gick inte att både Rikard och jag ansökte om 3+2 biljetter till samma tävling för att på så sätt få till hela familjen, eftersom sannlikheten att BÅDE jag och R skulle lottas till att få biljetter till samma evenemang, var typ mindre än 1 %.)
Ok, vi hade nästan kommit över det. Inser att det är OS i LONDON och att såklart vill många ha biljetter och dessa ska fördelas till så många som möjligt. I slutänden fick man nästan inga biljetter ändå efter allt arbete med att välja i all oändlighet vad man ville ha. Då kom nästa tvåbarnsprincip...
Sedan före jul pågår en temporär utställning på National Gallery i London om Leonardo da Vinci. Finns väl knappt ett större namn och SÅKLART har utställningen dragit HORDER av besökare till museumet. Våra vänner bokade biljetter till utställningen i november och var där i helgen. Alla som varit där tycker det har varit fantastiskt. Jag minns när vi var på Windsor Castle att de visade några av da Vincis skisser och vi fick veta att drottningen har 600! skisser av honom. Otroligt! Vännerna berättade att flera av dessa är utlånade till National Gallery utställningen.
Vi har också tänkt gå på da Vinci utställningen som pågår till den 5 februari. Vi har varit på flera populära tillfälliga utställningar och det har varit kö i några timmar ibland, men man har alltid kunnat komma in. Nu fick vi veta att allt är utsålt, men att de varje dag släpper ett antal biljetter utöver det förbokade, men du måste vara beredd att köa. Vännerna berättade att folk köar från 7 på morgonen.
Sagt och gjort. Rikard bestämde sig igår för att göra så, köa alltså. Själv hade jag varit uppe kl 1.30 på natten för att hämta L efter en koncert och sedan steg jag upp vid sex för att köra R till första tunnelbanetåget söndag morgon. Med kaffetermos, en god bok och gott humör gav han sig iväg.....
På plats möttes han av KÖ! De främst i ledet hade varit där sedan före midnatt! Museumet öppnade kl 10 och började sälja biljetterna i kronologisk ordning. Vid 8 hade de den goda servicen att gå ut och fråga varje person i kön hur många biljetter de skulle köpa och "ticka" dessa så att de kunde tala om för de längst bak i kön om det var lönt att stå kvar och vänta eller ej. Måste säga att det var väldigt bra och imponerande gjort, att ha personal på plats för detta så långt innan öppningstid.
Rikard fick veta att de släppte 800 biljetter, samt att man fick köpa MAX FYRA biljetter per person!!! Vad tror de? Att folk inte HAR mer än två barn?? Nu hade dock R räknat ut att paret som stod bakom honom, bara skulle ha två biljetter och säkert kunde tänka sig att köpa en extra, men ändå. Vad värre var att Rikard skulle få biljetter ungefär vid nr 780, vilket ju var väldig TUR med tanke på att de släppte 800 st totalt, MEN det var OTUR att de biljetterna skulle gälla ungefär vid 18 på kvällen då vi skulle på en föreställning på annat håll och därför inte skulle kunna använda biljetterna. ALLTSÅ var det bara för pappa att vända hem med tunnelbanan igen, utan biljetter. TRIST!
Nästa vecka kommer han dock att stå där igen har han sagt! Då tar han bilen in till London en timme tidigare. Vi får diskutera om det kommer att räcka, med tanke på att det närmar sig sista datum och jag gissar att fler och fler kommer komma på att de måste passa på....
Vill ni läsa om utställningen kan ni klicka här:
http://www.nationalgallery.org.uk/whats-on/exhibitions/leonardo-da-vinci-painter-at-the-court-of-milan
Jag vet inte hur de tänker här när det gäller nöjen för trebarnsfamiljer. Kanske tror de att det kostar så mycket att ha tre barn, att man ändå inte har råd att gå på sådana här tillställningar (vilket de kanske har rätt i :) ).
Jag tror dock nu att jag hittat något om familjebiljetter till da Vinci. VET inte om de går att köpa som sådana här sista minuten biljetter eller om det bara var för förhandsbokningar, men vi ska ta reda på det...
Just det, Rikard gjorde ju en god gärning därinne i arla morgonstund också! Tror jag skriver om det senare i ett separat inlägg, eller får han göra det själv... :)
Catharina, du skriver väl ganska lagom mycket på fb tycker jag! Jag förstår hur du tänker kring bilder och tänker likadant, men jag är ju i praktiken helt inkonsekvent eftersom jag här lägger ut bilder hej vilt, men jag försöker att aldrig lägga ut ofördelaktiga bilder på folk och inte om de inte gett tillåtelse till att jag visar dem. Skriver bara ut förnamn på folk, det är också en princip jag har.
Än har jag inte "rensat" bland vänner, men tror det är dags snart och ska uppmana tjejerna att göra detsamma.
Astrid, ja jag blev jätteglad att Kim skrev så fint om min blogg! DU skriver ALDRIG något irrelevant eller ointressant på fb! Tror inte du tycker det är värt att lägga tid på det helt enkelt :) ! Jag tror det är naturligt när man har en blogg att man väljer att lägga ut bilder där och inte alltid på fb också, man har helt enkelt inte tid att uppdatera överallt hela tiden. Såg att du skrivit ett nytt inlägg på bloggen, men har inte hunnit kommentera än! Så fantastiskt med prästvigningen!
Britt, ja jag är verkligen glad att jag började blogga när vi flyttade utomlands. Det har varit ett jättebra sätt att hålla kontakten och berätta om vad vi gör, men även för vår egen skull att kunna titta tillbaka på när vi kommer hem igen. Såg ditt mail och svarar separat på det.
Linnéa har inte hunnit börja på boken än. Hon är fast i någon bok hon läser för svenskan i Sverige och snart är det dags för nationella prov för henne...
Jaså, Johan är helt ute nu... ja vi är i alla fall väldigt nöjda med det namnet och tycker det är fint :) . Det går verkligen i faser med namn!
Märtha, jag visste inte att du var på fb!! Jag ser att Helen är inne ibland, men de har ju lite andra tider där... Ja, det är verkligen en stor fördel med fb, snabba svar. Det blir ju som massutskick när man skriver något där och förhoppningsvis är det någon därute som "hör när man ropar".
TACK för goda nyheter om att hela familjen mår bra!! Nu behöver vi nog snart lite nya foton :) .
Mmm visst var det väldigt fint och uppmuntrande av Kim! Det var en trevlig överraskning!
Ok alla, vi går mot upploppet på januari. Hoppsan så fort tiden går. Dags att fylla dessa sista dagar med riktigt bra innehåll.
Kram Ingrid
Första gången denna insikt drabbades oss rejält var när de släppte OS-biljetterna förra året. För det första var det nästan omöjligt att FÅ några biljetter överhuvudtaget, även om de kostade jättemycket. Så man skriver upp sig på så många alternativ som möjligt och för varje tävling, måste man välja vilken av de ca 5 olika prisklasser man vill ha, utan att veta vilken av dem som man skulle ha störst sannoliket att få biljetter till. När man hade bestämt vad man ville ha för biljetter kom bakslaget: Att man bara fick köpa MAX 4 biljetter per person. Jag FÖRSTÅR att det finns en begränsning, men jag tycker verkligen inte att det är SÅ ovanligt med trebarnsfamiljer. Om de hade satt en limit på 10 biljetter, hade jag förstått det, men FYRA. Det innebär att vi inte kan gå och se någonting hela familjen tillsammans och att för varje tävling fick vi bestämma om vi skulle ansöka om tre eller fyra biljetter med tanke på att inte en person alltid kan bli lämnad själv hemma. BUU för det!
(Det gick inte att både Rikard och jag ansökte om 3+2 biljetter till samma tävling för att på så sätt få till hela familjen, eftersom sannlikheten att BÅDE jag och R skulle lottas till att få biljetter till samma evenemang, var typ mindre än 1 %.)
Ok, vi hade nästan kommit över det. Inser att det är OS i LONDON och att såklart vill många ha biljetter och dessa ska fördelas till så många som möjligt. I slutänden fick man nästan inga biljetter ändå efter allt arbete med att välja i all oändlighet vad man ville ha. Då kom nästa tvåbarnsprincip...
Sedan före jul pågår en temporär utställning på National Gallery i London om Leonardo da Vinci. Finns väl knappt ett större namn och SÅKLART har utställningen dragit HORDER av besökare till museumet. Våra vänner bokade biljetter till utställningen i november och var där i helgen. Alla som varit där tycker det har varit fantastiskt. Jag minns när vi var på Windsor Castle att de visade några av da Vincis skisser och vi fick veta att drottningen har 600! skisser av honom. Otroligt! Vännerna berättade att flera av dessa är utlånade till National Gallery utställningen.
Vi har också tänkt gå på da Vinci utställningen som pågår till den 5 februari. Vi har varit på flera populära tillfälliga utställningar och det har varit kö i några timmar ibland, men man har alltid kunnat komma in. Nu fick vi veta att allt är utsålt, men att de varje dag släpper ett antal biljetter utöver det förbokade, men du måste vara beredd att köa. Vännerna berättade att folk köar från 7 på morgonen.
Sagt och gjort. Rikard bestämde sig igår för att göra så, köa alltså. Själv hade jag varit uppe kl 1.30 på natten för att hämta L efter en koncert och sedan steg jag upp vid sex för att köra R till första tunnelbanetåget söndag morgon. Med kaffetermos, en god bok och gott humör gav han sig iväg.....
På plats möttes han av KÖ! De främst i ledet hade varit där sedan före midnatt! Museumet öppnade kl 10 och började sälja biljetterna i kronologisk ordning. Vid 8 hade de den goda servicen att gå ut och fråga varje person i kön hur många biljetter de skulle köpa och "ticka" dessa så att de kunde tala om för de längst bak i kön om det var lönt att stå kvar och vänta eller ej. Måste säga att det var väldigt bra och imponerande gjort, att ha personal på plats för detta så långt innan öppningstid.
Rikard fick veta att de släppte 800 biljetter, samt att man fick köpa MAX FYRA biljetter per person!!! Vad tror de? Att folk inte HAR mer än två barn?? Nu hade dock R räknat ut att paret som stod bakom honom, bara skulle ha två biljetter och säkert kunde tänka sig att köpa en extra, men ändå. Vad värre var att Rikard skulle få biljetter ungefär vid nr 780, vilket ju var väldig TUR med tanke på att de släppte 800 st totalt, MEN det var OTUR att de biljetterna skulle gälla ungefär vid 18 på kvällen då vi skulle på en föreställning på annat håll och därför inte skulle kunna använda biljetterna. ALLTSÅ var det bara för pappa att vända hem med tunnelbanan igen, utan biljetter. TRIST!
Nästa vecka kommer han dock att stå där igen har han sagt! Då tar han bilen in till London en timme tidigare. Vi får diskutera om det kommer att räcka, med tanke på att det närmar sig sista datum och jag gissar att fler och fler kommer komma på att de måste passa på....
Vill ni läsa om utställningen kan ni klicka här:
http://www.nationalgallery.org.uk/whats-on/exhibitions/leonardo-da-vinci-painter-at-the-court-of-milan
Jag vet inte hur de tänker här när det gäller nöjen för trebarnsfamiljer. Kanske tror de att det kostar så mycket att ha tre barn, att man ändå inte har råd att gå på sådana här tillställningar (vilket de kanske har rätt i :) ).
Jag tror dock nu att jag hittat något om familjebiljetter till da Vinci. VET inte om de går att köpa som sådana här sista minuten biljetter eller om det bara var för förhandsbokningar, men vi ska ta reda på det...
Just det, Rikard gjorde ju en god gärning därinne i arla morgonstund också! Tror jag skriver om det senare i ett separat inlägg, eller får han göra det själv... :)
Catharina, du skriver väl ganska lagom mycket på fb tycker jag! Jag förstår hur du tänker kring bilder och tänker likadant, men jag är ju i praktiken helt inkonsekvent eftersom jag här lägger ut bilder hej vilt, men jag försöker att aldrig lägga ut ofördelaktiga bilder på folk och inte om de inte gett tillåtelse till att jag visar dem. Skriver bara ut förnamn på folk, det är också en princip jag har.
Än har jag inte "rensat" bland vänner, men tror det är dags snart och ska uppmana tjejerna att göra detsamma.
Astrid, ja jag blev jätteglad att Kim skrev så fint om min blogg! DU skriver ALDRIG något irrelevant eller ointressant på fb! Tror inte du tycker det är värt att lägga tid på det helt enkelt :) ! Jag tror det är naturligt när man har en blogg att man väljer att lägga ut bilder där och inte alltid på fb också, man har helt enkelt inte tid att uppdatera överallt hela tiden. Såg att du skrivit ett nytt inlägg på bloggen, men har inte hunnit kommentera än! Så fantastiskt med prästvigningen!
Britt, ja jag är verkligen glad att jag började blogga när vi flyttade utomlands. Det har varit ett jättebra sätt att hålla kontakten och berätta om vad vi gör, men även för vår egen skull att kunna titta tillbaka på när vi kommer hem igen. Såg ditt mail och svarar separat på det.
Linnéa har inte hunnit börja på boken än. Hon är fast i någon bok hon läser för svenskan i Sverige och snart är det dags för nationella prov för henne...
Jaså, Johan är helt ute nu... ja vi är i alla fall väldigt nöjda med det namnet och tycker det är fint :) . Det går verkligen i faser med namn!
Märtha, jag visste inte att du var på fb!! Jag ser att Helen är inne ibland, men de har ju lite andra tider där... Ja, det är verkligen en stor fördel med fb, snabba svar. Det blir ju som massutskick när man skriver något där och förhoppningsvis är det någon därute som "hör när man ropar".
TACK för goda nyheter om att hela familjen mår bra!! Nu behöver vi nog snart lite nya foton :) .
Mmm visst var det väldigt fint och uppmuntrande av Kim! Det var en trevlig överraskning!
Ok alla, vi går mot upploppet på januari. Hoppsan så fort tiden går. Dags att fylla dessa sista dagar med riktigt bra innehåll.
Kram Ingrid
lördag 14 januari 2012
Slut med sängkompisar
När vi fick Linnéa var vi, som de flesta förstagångsföräldrar, ganska ambitiösa med det mesta (tygblöjor, ordentliga sov/mattider, hemlagad barnmat, långpromenader med vagnen varje dag mm mm). Det gick väldigt lätt eftersom hon var världens enklaste bebis! ALLTID nöjd. När hon var två månader började hon sova 12 timmar per natt i ett streck. Tror de andra båda var snarare två år, innan de nådde det målet...
Då L närmade sig ettårsåldern, började hon drömma på natten ibland och vaknade till. Hon satte sig i sängen och ropade på oss, vi hämtade henne till oss och hon somnade direkt och låg blixt stilla mellan oss hela natten. Vi tyckte dock ändå att det var viktigt med rutiner och att hon sov i sin egen säng. Tror en tanke var att hon skulle känna sig trygg med sig själv och när hon blev större, kunna sova hos kompisar utan att bli ledsen och vilja gå hem när det blev sent (bra att tänka på det redan när barnen är så små...).
Sedan kom Malin. Jösses, man var glad om man fick sova över huvud taget, oavsett vad man gav avkall på för principer. Ibland gjorde vi några slitsamma försök och satte bl a hjul på spjälsängen för att kunna "gunga" henne till sömns om hon vaknade. Minns hur vi kröp längs golvet till spjälsängen för att hon inte skulle se oss och började halvt medvetslösa gunga sängen tills hon förhoppningsvis somnade om. Då hon gick över till vanlig säng, var det inte frågan om att sätta sig upp och ropa på oss, utan Malin tassade tyst som bara den själv in till oss och gled ner i sängen helt omärkbart, däremot kunde hon sedan när hon väl somnat om snurra runt som värsta slingerormen i våra sängar. Underlakan, örngott, allt var snart en total röra.
Vi tänkte oss ju kanske ett barn till och skulle vi orka det var det viktigt att rutinerna fungerade, så till viss del kämpade vi på med att få tjejerna att sova i sina sängar. Att de skulle somna i egen säng och själva, efter godnattsaga, tummade vi i alla fall aldrig på och det fungerade fint. Men lite nattvandring in till oss var det. Då sa min syster som precis börjat få egna barn att någon sagt till henne "det kommer en dag när barnen inte vill sova hos oss och då ska jag inte ångra att de inte fick sova det så länge de kunde". Jag tror detta nådde mig väldigt lägligt, var nog mottaglig för ett finfint argument om varför det inte gjorde så mycket om barnen inte sov i egna sängarna.
Sedan dess har vi alltid haft barn i sängarna någon/några nätter varje vecka. Oftast bara ett, men ibland alla tre. Det går det också. Sällan varje natt och inte samma barn hela tiden. Alla har tyckt om att sova hos kompisar, så det gick ju bra med det också :) . Har vi någon gång sagt att "inatt vill jag att du sover hela natten i din säng för...", så har de utan problem gjort det. Om någon sagt "men om jag inte kan det och sett ledsna ut" har de fått komma ändå om de vaknat, även om vi vuxna varit sjuka, eller skullat upp supertidigt för att åka på någon resa t ex.
Senaste åren är det förstås mest Johan som kommit in till oss, han lägger sig gärna utanför R och hänger nästan över sängkanten, så att han aldrig ramlat ur sängen är ett underverk. Eller ligger han som en pinne mitt i sängen, verkligen inte alls störande. Vi har för LÄNGE sedan slutat märka när han kommer.
Nu verkar det dock vara slut med sängkompisar. Jag insåg i veckan när Rikard var i Sverige att det var tomt bredvid mig varje morgon då jag vaknade. Johan har definitiv inte kommit in sedan början av december och jag tror det är så länge att det kan vara för evigt. Saknar det faktiskt redan... Den där lilla varma kroppen som kommer och kryper in alldeles nära.
OJ, vad jag är glad att vi inte stod på oss och fick barnen att sova i sina egna sängar alltid. Inte för barnens skull, utan för vår egen. TACK mysiga ungar för alla gosiga nätter! Nu får mamma och pappa nöja sig med att ha sängen själva.
Kom inte och säg att jag inte är generös, som tar er med hela vägen in i sängkammaren ;) !
The not-yet-desperate housewife, såklart att du fastnade i det nakna, ha ha. Jag har inte heller någon större erfarenhet av utlandsmassage, men gissar att man inte kan ha ALLA kläder på sig... Å andra sidan brukar inte JAG vara HELT naken i Sverige heller, utan oftast säger de att man ska behålla mer eller mindre underkläder på...
Britt, vad tuff du är som tar massage utomlands. Själv kan jag tycka att det är lite svårt och nervöst just för att man inte vet riktigt vad de förväntar sig. Kineserna ska jag absolut undvika efter din beskrivning. Jag hade en på jobbet hon var så hårdhänt att mina ögon tårades när hon höll på.
Du är ju en riktig massageexpert! Vad är "hamam"?
Kim, ja eller hur! Så tänkte jag också, speciellt eftersom jag aldrig varit helt naken själv när jag fått massage i Sverige. Men visst, såklart att det skulle vara Swedish massage, ha ha.
Trevlig kväll alla!
Ingrid
Då L närmade sig ettårsåldern, började hon drömma på natten ibland och vaknade till. Hon satte sig i sängen och ropade på oss, vi hämtade henne till oss och hon somnade direkt och låg blixt stilla mellan oss hela natten. Vi tyckte dock ändå att det var viktigt med rutiner och att hon sov i sin egen säng. Tror en tanke var att hon skulle känna sig trygg med sig själv och när hon blev större, kunna sova hos kompisar utan att bli ledsen och vilja gå hem när det blev sent (bra att tänka på det redan när barnen är så små...).
Sedan kom Malin. Jösses, man var glad om man fick sova över huvud taget, oavsett vad man gav avkall på för principer. Ibland gjorde vi några slitsamma försök och satte bl a hjul på spjälsängen för att kunna "gunga" henne till sömns om hon vaknade. Minns hur vi kröp längs golvet till spjälsängen för att hon inte skulle se oss och började halvt medvetslösa gunga sängen tills hon förhoppningsvis somnade om. Då hon gick över till vanlig säng, var det inte frågan om att sätta sig upp och ropa på oss, utan Malin tassade tyst som bara den själv in till oss och gled ner i sängen helt omärkbart, däremot kunde hon sedan när hon väl somnat om snurra runt som värsta slingerormen i våra sängar. Underlakan, örngott, allt var snart en total röra.
Vi tänkte oss ju kanske ett barn till och skulle vi orka det var det viktigt att rutinerna fungerade, så till viss del kämpade vi på med att få tjejerna att sova i sina sängar. Att de skulle somna i egen säng och själva, efter godnattsaga, tummade vi i alla fall aldrig på och det fungerade fint. Men lite nattvandring in till oss var det. Då sa min syster som precis börjat få egna barn att någon sagt till henne "det kommer en dag när barnen inte vill sova hos oss och då ska jag inte ångra att de inte fick sova det så länge de kunde". Jag tror detta nådde mig väldigt lägligt, var nog mottaglig för ett finfint argument om varför det inte gjorde så mycket om barnen inte sov i egna sängarna.
Sedan dess har vi alltid haft barn i sängarna någon/några nätter varje vecka. Oftast bara ett, men ibland alla tre. Det går det också. Sällan varje natt och inte samma barn hela tiden. Alla har tyckt om att sova hos kompisar, så det gick ju bra med det också :) . Har vi någon gång sagt att "inatt vill jag att du sover hela natten i din säng för...", så har de utan problem gjort det. Om någon sagt "men om jag inte kan det och sett ledsna ut" har de fått komma ändå om de vaknat, även om vi vuxna varit sjuka, eller skullat upp supertidigt för att åka på någon resa t ex.
Senaste åren är det förstås mest Johan som kommit in till oss, han lägger sig gärna utanför R och hänger nästan över sängkanten, så att han aldrig ramlat ur sängen är ett underverk. Eller ligger han som en pinne mitt i sängen, verkligen inte alls störande. Vi har för LÄNGE sedan slutat märka när han kommer.
Nu verkar det dock vara slut med sängkompisar. Jag insåg i veckan när Rikard var i Sverige att det var tomt bredvid mig varje morgon då jag vaknade. Johan har definitiv inte kommit in sedan början av december och jag tror det är så länge att det kan vara för evigt. Saknar det faktiskt redan... Den där lilla varma kroppen som kommer och kryper in alldeles nära.
OJ, vad jag är glad att vi inte stod på oss och fick barnen att sova i sina egna sängar alltid. Inte för barnens skull, utan för vår egen. TACK mysiga ungar för alla gosiga nätter! Nu får mamma och pappa nöja sig med att ha sängen själva.
Kom inte och säg att jag inte är generös, som tar er med hela vägen in i sängkammaren ;) !
The not-yet-desperate housewife, såklart att du fastnade i det nakna, ha ha. Jag har inte heller någon större erfarenhet av utlandsmassage, men gissar att man inte kan ha ALLA kläder på sig... Å andra sidan brukar inte JAG vara HELT naken i Sverige heller, utan oftast säger de att man ska behålla mer eller mindre underkläder på...
Britt, vad tuff du är som tar massage utomlands. Själv kan jag tycka att det är lite svårt och nervöst just för att man inte vet riktigt vad de förväntar sig. Kineserna ska jag absolut undvika efter din beskrivning. Jag hade en på jobbet hon var så hårdhänt att mina ögon tårades när hon höll på.
Du är ju en riktig massageexpert! Vad är "hamam"?
Kim, ja eller hur! Så tänkte jag också, speciellt eftersom jag aldrig varit helt naken själv när jag fått massage i Sverige. Men visst, såklart att det skulle vara Swedish massage, ha ha.
Trevlig kväll alla!
Ingrid
tisdag 22 november 2011
November Check - Svar
Lite återkoppling till det frågeformulär jag satte ihop till familjen förra fredagen. Det blev en DUNDERSUCCÉ! Precis vad vi behövde och ibland skrattade barnen så de kiknade. Först fick alla skriva in sina svar och sedan gick vi laget runt och berättade vad vi svarat på en fråga i taget. Johan skrev SÅ fint med skrivstil och genomtänkt, men stavar så illa att jag tror jag får skriva en tolkning för att kunna tyda svaren nästa år. Underbart!
Jag sa att de fick lägga till en fråga om de ville och då föreslog Rikard årets händelse och tänkte främst på familjen, men man fick även skriva något som hänt i världen. Alla nämnde familjens USA-resa som årets händelse.
Jag skrev att jag inte skulle redovisa svaren, för jag tycker det är ganska personligt, men eftersom en del var så kul så kommer här lite valda delar :) .
Farmor skrev att hon hoppades att alla svarade att de ville bo i Sverige om 5 år, men faktum är att ingen svarade det. Det var inte heller så att de flesta svarade Danmark eller England. Jag tror svaren var mer ett uttryck för den äventyrslust och mersmak som utlandsåren gett oss, inte nödvändigtvis att vi inte kommer att vilja bo och trivas bra i Sverige när vi flyttar hem. Farmor kan alltså vara fortsatt lugn.
Favoritbil: Här svarade Malin "Allt UTOM Volvo", vilket utlöste många skratt, med hänsyn till att våra bortskämda barn tycker det är SÅ tråkigt att vi nästa vecka får vår nya tjänstebil och att den kommer att vara ännu en Volvo. Den fjärde i rad. Tro oss, vi har utvärderat alternativen och kommit fram till att detta är den bästa bilen för oss. Barnen får finna sig, men Malins svar blev så kul i detta sammanhang :) . Linnéa var inne på samma spår genom att svara: "Inte vår".
Favoritmat: Exempel på Johans underbara svar är "Shot bollar". De måste det vara krut i! Obsevera även särskrivningen. Så när vi svenskar serverar 1150 köttbullar i skolan på torsdag kommer jag att tänka på att det är "shot bollar".
Årets bästa bok: Jag kunde inte nöja mig med en och bröt från alla regler genom att skriva tre, varav en som jag inte ens hade läst hälften av, men kände på mig att den skulle vara den bästa och mycket riktigt när jag läste ut den senare under veckan var det helt rätt beslut. "Himlen börjar här", rekommenderas varmt! Klassas nog som ungdomsbok, men jag tyckte fantastiskt mycket om den.
Pappa ansågs ibland lite mossig i sina svar, såsom när det gällde favoritartist/grupp och liknande, men jag tyckte han återspeglade sin personlighet väl då han på frågan Tråkigaste jag vet, svarade "Finns inget". Otroligt! På samma fråga svarade Johan "6 sidor matte och mer", vilket visar rätt tydligt hur mycket matteläxor han haft sista tiden.
Bäst på TV: ALLA barnen svarar Häxan Surtant (plus en del andra program)!
Favoritleksak: Malin 12 år, svarar förstås "använder inte leksaker". Typiskt den åldern! Alla andra hade ett svar.
Slutligen Årets förebild: Vi vuxna kläckte ur oss några offentliga personer medan Johan rabblade hela familjen plus Linnéas kompis Nyasha, båda tjejerna skrev varandra! OJ, så varm i hjärtat jag blev av dessa svar!!! Finaste barnen i världen!
Så vad väntar ni på? Bara kopiera och gör samma övning med barn, barnbarn, vänner eller andra. Anpassa frågorna, skriv nya och stryk en del. Det är SÅ kul att prata om svaren tillsammans!
Britt, jepp alla i den här familjen som bjuder på godis blir populära :) . Jag hade inte heller hört det där om bibeln, jättespännande! Malin hade historieläxa idag och det handlade om upptäcktsresanden och hur en del kom till Bahamas och om Boston Teaparty. Såklart är det fantastiskt för henne att personligen kunna relatera till dessa platser där hon varit!
Kram Ingrid
Jag sa att de fick lägga till en fråga om de ville och då föreslog Rikard årets händelse och tänkte främst på familjen, men man fick även skriva något som hänt i världen. Alla nämnde familjens USA-resa som årets händelse.
Jag skrev att jag inte skulle redovisa svaren, för jag tycker det är ganska personligt, men eftersom en del var så kul så kommer här lite valda delar :) .
Farmor skrev att hon hoppades att alla svarade att de ville bo i Sverige om 5 år, men faktum är att ingen svarade det. Det var inte heller så att de flesta svarade Danmark eller England. Jag tror svaren var mer ett uttryck för den äventyrslust och mersmak som utlandsåren gett oss, inte nödvändigtvis att vi inte kommer att vilja bo och trivas bra i Sverige när vi flyttar hem. Farmor kan alltså vara fortsatt lugn.
Favoritbil: Här svarade Malin "Allt UTOM Volvo", vilket utlöste många skratt, med hänsyn till att våra bortskämda barn tycker det är SÅ tråkigt att vi nästa vecka får vår nya tjänstebil och att den kommer att vara ännu en Volvo. Den fjärde i rad. Tro oss, vi har utvärderat alternativen och kommit fram till att detta är den bästa bilen för oss. Barnen får finna sig, men Malins svar blev så kul i detta sammanhang :) . Linnéa var inne på samma spår genom att svara: "Inte vår".
Favoritmat: Exempel på Johans underbara svar är "Shot bollar". De måste det vara krut i! Obsevera även särskrivningen. Så när vi svenskar serverar 1150 köttbullar i skolan på torsdag kommer jag att tänka på att det är "shot bollar".
Årets bästa bok: Jag kunde inte nöja mig med en och bröt från alla regler genom att skriva tre, varav en som jag inte ens hade läst hälften av, men kände på mig att den skulle vara den bästa och mycket riktigt när jag läste ut den senare under veckan var det helt rätt beslut. "Himlen börjar här", rekommenderas varmt! Klassas nog som ungdomsbok, men jag tyckte fantastiskt mycket om den.
Pappa ansågs ibland lite mossig i sina svar, såsom när det gällde favoritartist/grupp och liknande, men jag tyckte han återspeglade sin personlighet väl då han på frågan Tråkigaste jag vet, svarade "Finns inget". Otroligt! På samma fråga svarade Johan "6 sidor matte och mer", vilket visar rätt tydligt hur mycket matteläxor han haft sista tiden.
Bäst på TV: ALLA barnen svarar Häxan Surtant (plus en del andra program)!
Favoritleksak: Malin 12 år, svarar förstås "använder inte leksaker". Typiskt den åldern! Alla andra hade ett svar.
Slutligen Årets förebild: Vi vuxna kläckte ur oss några offentliga personer medan Johan rabblade hela familjen plus Linnéas kompis Nyasha, båda tjejerna skrev varandra! OJ, så varm i hjärtat jag blev av dessa svar!!! Finaste barnen i världen!
Så vad väntar ni på? Bara kopiera och gör samma övning med barn, barnbarn, vänner eller andra. Anpassa frågorna, skriv nya och stryk en del. Det är SÅ kul att prata om svaren tillsammans!
Britt, jepp alla i den här familjen som bjuder på godis blir populära :) . Jag hade inte heller hört det där om bibeln, jättespännande! Malin hade historieläxa idag och det handlade om upptäcktsresanden och hur en del kom till Bahamas och om Boston Teaparty. Såklart är det fantastiskt för henne att personligen kunna relatera till dessa platser där hon varit!
Kram Ingrid
fredag 11 november 2011
November Check
Ok, ni vet att jag är lite tokig och vad händer för kul i november, förutom Halloween, vår förlovningsdag, Fars Dag och vackra höstfärger i naturen? Ja, jag tänkte nu i alla fall införa en ny liten aktivitet i familjen som jag just döpt till November Check. Från början kallade jag det quiz, men så insåg jag att det är ingen riktig sådan, därav det nya namnet check.
Det är ju så kul att titta tillbaka på vad man tyckte och tänkte förr, så nu ska jag dokumentera lite sådana saker. Alltså ska hela familjen ikväll, innan helgens besök anländer, ha myskväll och fylla i svar på följande frågor:
Nästa år kör vi samma lista igen och så ser vi hur svaren kommer ändra sig....
Nix, svaren kommer inte att redovisas på bloggen.
Såklart har det gått lite fort för mig att göra denna sammanställning, för nu ska jag ju till skolan på vår första Lower School multikulturella aktivitet, som blir Latinamerika. Alltså behöver jag er hjälp innan jag skriver ut formuläret. Vad borde jag mer lägga till på listan???
Jag ser fram emot alla era förslag!
Vi hörs snart igen!
Nu kör jag mot skolan.
Kram Ingrid
Det är ju så kul att titta tillbaka på vad man tyckte och tänkte förr, så nu ska jag dokumentera lite sådana saker. Alltså ska hela familjen ikväll, innan helgens besök anländer, ha myskväll och fylla i svar på följande frågor:
November check 2011
Namn:_________________________________________________________________
Favoritmat:____________________________________________________________
Favoritfärg:____________________________________________________________
Årets bästa lästa bok:_____________________________________________________
Bästa artist/grupp:______________________________________________________
Årets bästa sedda film:__________________________________________________
Bästa vänner:___________________________________________________________
Vill resa till:_____________________________________________________________
Önskar mest i julklapp:_____________________________________________________
Tråkigast jag vet:__________________________________________________________
Bäst på TV:___________________________________________________________
Favoritleksak:___________________________________________________________
Önskejobb:_____________________________________________________________
Gör mig lycklig:_________________________________________________________
Godaste godiset:________________________________________________________
Bäst med Sverige:________________________________________________________
Bäst med Danmark:_______________________________________________________
Bäst med England:________________________________________________________
Favoritklädesplagg:______________________________________________________
Vill jag bo om 5 år:_____________________________________________________
Favorittidning:______________________________________________________
Årets förebild:________________________________________________________
Favoritbil:_______________________________________________________________Nästa år kör vi samma lista igen och så ser vi hur svaren kommer ändra sig....
Nix, svaren kommer inte att redovisas på bloggen.
Såklart har det gått lite fort för mig att göra denna sammanställning, för nu ska jag ju till skolan på vår första Lower School multikulturella aktivitet, som blir Latinamerika. Alltså behöver jag er hjälp innan jag skriver ut formuläret. Vad borde jag mer lägga till på listan???
Jag ser fram emot alla era förslag!
Vi hörs snart igen!
Nu kör jag mot skolan.
Kram Ingrid
tisdag 8 november 2011
Tomt i gästrummet
Oj, vad tyst det blev när mina föräldrar åkte igår kväll efter att vi haft gäster i elva dagar. Det har varit väldigt kul och gått mycket bra. Speciellt när föräldrar åker hem är det dock lite sorgligt och vemodigt hur bra det än varit. Nu vet vi dock att vi ses till jul och att det inte är så långt dit. Däremot är det också kluvet, för vi VILL inte att tiden ska gå fort till jul, det är så mycket vi ska hinna se, göra, tänka och gå igenom innan dess, som vi vill njuta av.
Senaste veckan kom hösten hit. Hittills har jag inte haft jacka på, det är dags för det nu. Nästan över en natt blåste alla löv på träden ner och det är disigt med ca 12-13 grader varje dag.
Rikard var i Sverige i torsdags och är i Danmark idag. Jag har möten med anknytning till skolan hela dagen.
Det är dags att byta bil för oss. Den nya skulle kommit för en vecka sedan, men blev uppskjuten två veckor. P g a det fick R ett mail i fredags att bilen behövde besiktigas senast söndag (i förrgår). Vet inte riktigt hur de tänkte att vi skulle få ihop det... Det blev i alla fall tvunget att göra det idag och naturligtvis har jag flera körningar att få ihop under dagen, men tack vare två vänliga mammor får jag skjuts dit jag ska.
Det lyxiga med besiktningen är att de kommer hem och hämtar bilen och när den är klar återlämnas den vid huset. Imponerande, eller hur!
Ikväll är R iväg, så det blir ett bra tillfälle att gå igenom bloggar och mail. Igår när barnen var i säng somnade jag också, fast jag sett fram emot att bara slänga mig framför TV:n och se vad som helst. Det var dock bra för nu är jag pigg igen idag.
Hoppas alla ni mår fint också och har en bra vecka bakom er?!
Anna M, tack för kommentar! Du vet att jag blir jätteglad! Fegis som inte bad tanten om ursäkt, inte likt dig, ha ha. Det blir väl bra att du får glasögon, det verkar vara betydligt vanligare ibland vuxna nuförtiden, än att INTE ha det. Undras vad statistiken är...?? Vi hörs!
Kim, det är VERKLIGEN fantastiskt att ha en egen trädgård att skörda, men jag vet också vilket arbete som ligger bakom innan man är där. Några salladsfrön blir det inte, men kanske sätter vi lite egen potatis.
Jag vet nog att du också har haft bråda dagar :) . Som tur är, är inte alla dagar så köriga, för då hade man nog inte klarat sig länge..., fast jag har det kanske rätt mycket stressigare än många andra för att jag hoppar på allt möjligt, så det är helt självvalt och det är bara ibland som det blir att jag känner att NU blev det mer än jag önskade.
När det gäller vår skola, så är det väl som på alla ställen att det finns både bra och dåliga saker. Vi tycker skolan här är nästan enbart helt fantastisk, men visst finns det exempel på motsatsen och poängsystemet är helt klart ett sådant. Varje människa är ju verkligen unik och i den bästa av världar ser vi det som en tillgång och försöker lyfta fram de goda och starka sidorna hos alla.
Avslutar med TACK för omtänksamma ord. Det är verkligen så tungt med sjukdomar som inte går att rå på. Jag känner mig så hjälp- och maktlös. Det känns som om man skulle kunna göra vad som helst för att ändra på situationen, men det hjälper inte. Är dock rörd över hur alla sluter upp och försöker bidra med det vi kan här, trots allt är vi många som inte känner den här familjen jätteväl eller sedan väldigt länge. Det är fint att se tycker jag och jag tror att det är som du säger, att de uppskattar det mycket.
Britt, kul att höra om teatern! Du har kanske rätt om Malmsjö, tänk vad länge han varit med. Fantastiskt!
Hur kunde du "råka" köpa den där salladen, ha ha! Att du fick ta med den in i Sverige... fast det kanske var länge sedan.
Astrid, du har ju HAFT dina dagar motsvarande mina när NI hade huset fullt av barn och allt annat ovanpå det. Jag tycker du gör mycket fortfarande! Kollade din blogg häromdagen och såg att du inte hade uppdaterat och just denna vecka var det ju bra för mig, när jag haft så lite tid att läsa :) . Nu ser jag dock fram emot nya intressanta uppdateringar om hur livet lever hemma! Kram till er båda!
Daniel & Anna, VÄLKOMNA hem!! Hur har ni haft det? Hoppas allt gått bra och att ni haft riktigt kul! Ser fram emot rapport! Kram till hela familjen!
Vi hörs snart igen!
Kram Ingrid
Senaste veckan kom hösten hit. Hittills har jag inte haft jacka på, det är dags för det nu. Nästan över en natt blåste alla löv på träden ner och det är disigt med ca 12-13 grader varje dag.
Rikard var i Sverige i torsdags och är i Danmark idag. Jag har möten med anknytning till skolan hela dagen.
Det är dags att byta bil för oss. Den nya skulle kommit för en vecka sedan, men blev uppskjuten två veckor. P g a det fick R ett mail i fredags att bilen behövde besiktigas senast söndag (i förrgår). Vet inte riktigt hur de tänkte att vi skulle få ihop det... Det blev i alla fall tvunget att göra det idag och naturligtvis har jag flera körningar att få ihop under dagen, men tack vare två vänliga mammor får jag skjuts dit jag ska.
Det lyxiga med besiktningen är att de kommer hem och hämtar bilen och när den är klar återlämnas den vid huset. Imponerande, eller hur!
Ikväll är R iväg, så det blir ett bra tillfälle att gå igenom bloggar och mail. Igår när barnen var i säng somnade jag också, fast jag sett fram emot att bara slänga mig framför TV:n och se vad som helst. Det var dock bra för nu är jag pigg igen idag.
Hoppas alla ni mår fint också och har en bra vecka bakom er?!
Anna M, tack för kommentar! Du vet att jag blir jätteglad! Fegis som inte bad tanten om ursäkt, inte likt dig, ha ha. Det blir väl bra att du får glasögon, det verkar vara betydligt vanligare ibland vuxna nuförtiden, än att INTE ha det. Undras vad statistiken är...?? Vi hörs!
Kim, det är VERKLIGEN fantastiskt att ha en egen trädgård att skörda, men jag vet också vilket arbete som ligger bakom innan man är där. Några salladsfrön blir det inte, men kanske sätter vi lite egen potatis.
Jag vet nog att du också har haft bråda dagar :) . Som tur är, är inte alla dagar så köriga, för då hade man nog inte klarat sig länge..., fast jag har det kanske rätt mycket stressigare än många andra för att jag hoppar på allt möjligt, så det är helt självvalt och det är bara ibland som det blir att jag känner att NU blev det mer än jag önskade.
När det gäller vår skola, så är det väl som på alla ställen att det finns både bra och dåliga saker. Vi tycker skolan här är nästan enbart helt fantastisk, men visst finns det exempel på motsatsen och poängsystemet är helt klart ett sådant. Varje människa är ju verkligen unik och i den bästa av världar ser vi det som en tillgång och försöker lyfta fram de goda och starka sidorna hos alla.
Avslutar med TACK för omtänksamma ord. Det är verkligen så tungt med sjukdomar som inte går att rå på. Jag känner mig så hjälp- och maktlös. Det känns som om man skulle kunna göra vad som helst för att ändra på situationen, men det hjälper inte. Är dock rörd över hur alla sluter upp och försöker bidra med det vi kan här, trots allt är vi många som inte känner den här familjen jätteväl eller sedan väldigt länge. Det är fint att se tycker jag och jag tror att det är som du säger, att de uppskattar det mycket.
Britt, kul att höra om teatern! Du har kanske rätt om Malmsjö, tänk vad länge han varit med. Fantastiskt!
Hur kunde du "råka" köpa den där salladen, ha ha! Att du fick ta med den in i Sverige... fast det kanske var länge sedan.
Astrid, du har ju HAFT dina dagar motsvarande mina när NI hade huset fullt av barn och allt annat ovanpå det. Jag tycker du gör mycket fortfarande! Kollade din blogg häromdagen och såg att du inte hade uppdaterat och just denna vecka var det ju bra för mig, när jag haft så lite tid att läsa :) . Nu ser jag dock fram emot nya intressanta uppdateringar om hur livet lever hemma! Kram till er båda!
Daniel & Anna, VÄLKOMNA hem!! Hur har ni haft det? Hoppas allt gått bra och att ni haft riktigt kul! Ser fram emot rapport! Kram till hela familjen!
Vi hörs snart igen!
Kram Ingrid
torsdag 3 november 2011
Min onsdag
Så går en dag....
5.40 Smyger upp. Äter frukost.
5.50 Kör R till tåg.
6.10 Bär ut sopor till tomtgränsen.
6.40 Väcker barnen.
7.00 Går igenom dagsplanen med barnen & ser till att allt är under kontroll.
7.25 Skickar iväg barnen med skolbussen.
7.45 Fixar mailboxen. Startar tvätt- och diskmaskin. Fyller termos med kaffe.
8.45 Fixar frukost till gäster (L's kompisar)
9.00 Väcker tjejerna som jag trodde var vakna. Stressar deras frukost. Stackarna.
9.40 Till tunnelbanestation. Parkering knökfull. Felparkerar på golfbanans parkering.
10.10 Tunnelbanan till Westfield.
10.45 Lämnar tjejerna på stora köpcentrat Westfield.
10.55 Tunnelbana hem igen.
11.00 Missar svenska kaffemorgonen.
11.40 Levererar termoskanna med kaffe till kaffemorgonen. Får god smörgås i näven.
12.04 Framme på skolans styrelsemöte. De hade inte börjat.
12.30 Desperata vänner fast utomlands ringer och berättar att de inte får biljetter hem.
13.55 Lämnar styrelsemötet 1 tim för tidigt.
14.00 Tankar bilen som någon HELT opassande lämnat tom.
14.15 Till tunnelbanestation.
14.20 Tunnelbana till Westfield. Smsar järnet till alla inblandade och några till.
14.55 Hämtar tjejerna på Westfield.
15.00 Tunnelbana hem. Smsar med L om att vi ska komma till skolan, men vi hinner inte dit innan alla kompisar åkt hem. Trist!
15.30 Kör järnet för att hinna hem före skolbussen. Har TUR, de är lite sena och vi kommer ikapp dem i storrondellen. Genar och hinner in på uppfarten före bussen.
15.57 Kör omklädd Johan som slängt i sig två smörgåsar, till tennisen.
16.05 Lämnar J på tennis.
16.15 Till A som hade kaffemorgon och hämtar min termos.
16.35 Hämtar Malin hemma och kör henne till grannstaden där hon har sånglektion.
17.00 Lämnar Malin.
17.27 Hämtar J på tennisen. 27 min försenad. Har mutat honom 10 p per minut jag är försenad till tennisen eftersom jag är sen varje gång och det var mitt sätt att få honom att stå ut med att vänta själv en evighet varje gång. Idag tjänade han alltså £2.70.
17.38 Lämnar J hemma.
18.00 Tillbaka i grannstaden för att hämta Malin. 15 min försenad. Inga pengar utdelas till henne...
18.28 På Heathrow airport för att hämta mormor & morfar, som landat 40 min tidigare.
18.55 R kommer till byn med tåg, tar taxi hem.
19.00 Vi kommer till byn. Åker direkt till Thai restaurangen och beställer kvällsmat.
19.10 Äter räkchips för att stilla hunger.
19.30 12 lådor Thaimat för £60 är klart och vi kör hem.
19.40 Kramkalas i hallen. Gästerna har flyttat ut ur gästrummet. R har städat där och gjort redo för mina föräldrar.
19.50 Middag.
20.25 J gör läxa som han glömde göra när jag var ute och körde. Han är pigg och fokuserad.
21.10 J klar med läxa och bryter ihop av trötthet. Morfar fångar J och läser honom till sömns i morfars säng där de trängs i natt.
21.10 Malin sliter med läxor och är supertrött.
22.00 Jag skriver lapp till M's lärare och talar om att M inte gjort sina läxor för att hon istället varit på Heathrow.
22.15 M sover.
22.30 Kvällskaffe och genomgång av morgondagen.
23.00 Jag tvingar L med kompisar att gå och LÄGGA sig.
23.30 Vi försöker boka musikalbiljetter till helgen.
23.45 Mina föräldrar lägger sig.
23.50 R och jag meddelar skolan om volleybollåtaganden för helgen, samt svarar på några andra viktiga mail.
00.00 R lägger sig och jag packar det han ska ha med sig på sin resa till Sv imorgon.
00.30 Jag bloggar.
01.00 Jag hoppas att jag sover
04.30 Väckarklockan ringer för R.
05.00 Taxi hämtar R
06.20 Jag ska fundera på om jag vill gå upp.... :)
Vad har ni gjort idag?
Märtha, jo jag kommer ihåg rätt så bra. Inte årtal och sådant, men det brukar jag googla :) . Teneriffa låter HELT underbart. Skulle kunna tänka mig det just nu faktiskt...
Britt, du behöver inte vara orolig. Jag läste en superspännande bok på alla tunnelbaneturer och lyssnade färdigt på "Den gode maken på Zebra Drive" i bilen när jag körde. Så det var ren njutningstid!
Jo, Johan gillar att vara minidomare, ha ha. Malin får vara med de stora tjejerna, men hon har inte haft så mycket tid. Kom det några spöken på besök?
Kram och godnatt,
Ingrid
5.40 Smyger upp. Äter frukost.
5.50 Kör R till tåg.
6.10 Bär ut sopor till tomtgränsen.
6.40 Väcker barnen.
7.00 Går igenom dagsplanen med barnen & ser till att allt är under kontroll.
7.25 Skickar iväg barnen med skolbussen.
7.45 Fixar mailboxen. Startar tvätt- och diskmaskin. Fyller termos med kaffe.
8.45 Fixar frukost till gäster (L's kompisar)
9.00 Väcker tjejerna som jag trodde var vakna. Stressar deras frukost. Stackarna.
9.40 Till tunnelbanestation. Parkering knökfull. Felparkerar på golfbanans parkering.
10.10 Tunnelbanan till Westfield.
10.45 Lämnar tjejerna på stora köpcentrat Westfield.
10.55 Tunnelbana hem igen.
11.00 Missar svenska kaffemorgonen.
11.40 Levererar termoskanna med kaffe till kaffemorgonen. Får god smörgås i näven.
12.04 Framme på skolans styrelsemöte. De hade inte börjat.
12.30 Desperata vänner fast utomlands ringer och berättar att de inte får biljetter hem.
13.55 Lämnar styrelsemötet 1 tim för tidigt.
14.00 Tankar bilen som någon HELT opassande lämnat tom.
14.15 Till tunnelbanestation.
14.20 Tunnelbana till Westfield. Smsar järnet till alla inblandade och några till.
14.55 Hämtar tjejerna på Westfield.
15.00 Tunnelbana hem. Smsar med L om att vi ska komma till skolan, men vi hinner inte dit innan alla kompisar åkt hem. Trist!
15.30 Kör järnet för att hinna hem före skolbussen. Har TUR, de är lite sena och vi kommer ikapp dem i storrondellen. Genar och hinner in på uppfarten före bussen.
15.57 Kör omklädd Johan som slängt i sig två smörgåsar, till tennisen.
16.05 Lämnar J på tennis.
16.15 Till A som hade kaffemorgon och hämtar min termos.
16.35 Hämtar Malin hemma och kör henne till grannstaden där hon har sånglektion.
17.00 Lämnar Malin.
17.27 Hämtar J på tennisen. 27 min försenad. Har mutat honom 10 p per minut jag är försenad till tennisen eftersom jag är sen varje gång och det var mitt sätt att få honom att stå ut med att vänta själv en evighet varje gång. Idag tjänade han alltså £2.70.
17.38 Lämnar J hemma.
18.00 Tillbaka i grannstaden för att hämta Malin. 15 min försenad. Inga pengar utdelas till henne...
18.28 På Heathrow airport för att hämta mormor & morfar, som landat 40 min tidigare.
18.55 R kommer till byn med tåg, tar taxi hem.
19.00 Vi kommer till byn. Åker direkt till Thai restaurangen och beställer kvällsmat.
19.10 Äter räkchips för att stilla hunger.
19.30 12 lådor Thaimat för £60 är klart och vi kör hem.
19.40 Kramkalas i hallen. Gästerna har flyttat ut ur gästrummet. R har städat där och gjort redo för mina föräldrar.
19.50 Middag.
20.25 J gör läxa som han glömde göra när jag var ute och körde. Han är pigg och fokuserad.
21.10 J klar med läxa och bryter ihop av trötthet. Morfar fångar J och läser honom till sömns i morfars säng där de trängs i natt.
21.10 Malin sliter med läxor och är supertrött.
22.00 Jag skriver lapp till M's lärare och talar om att M inte gjort sina läxor för att hon istället varit på Heathrow.
22.15 M sover.
22.30 Kvällskaffe och genomgång av morgondagen.
23.00 Jag tvingar L med kompisar att gå och LÄGGA sig.
23.30 Vi försöker boka musikalbiljetter till helgen.
23.45 Mina föräldrar lägger sig.
23.50 R och jag meddelar skolan om volleybollåtaganden för helgen, samt svarar på några andra viktiga mail.
00.00 R lägger sig och jag packar det han ska ha med sig på sin resa till Sv imorgon.
00.30 Jag bloggar.
01.00 Jag hoppas att jag sover
04.30 Väckarklockan ringer för R.
05.00 Taxi hämtar R
06.20 Jag ska fundera på om jag vill gå upp.... :)
Vad har ni gjort idag?
Märtha, jo jag kommer ihåg rätt så bra. Inte årtal och sådant, men det brukar jag googla :) . Teneriffa låter HELT underbart. Skulle kunna tänka mig det just nu faktiskt...
Britt, du behöver inte vara orolig. Jag läste en superspännande bok på alla tunnelbaneturer och lyssnade färdigt på "Den gode maken på Zebra Drive" i bilen när jag körde. Så det var ren njutningstid!
Jo, Johan gillar att vara minidomare, ha ha. Malin får vara med de stora tjejerna, men hon har inte haft så mycket tid. Kom det några spöken på besök?
Kram och godnatt,
Ingrid
onsdag 14 september 2011
Kvar To Do England
"I want it all, I want it all, I want it all, and I want it now!"
Sjunger Queen
Jodå, jodå, jodå, jag vet att vardagen har sin charm och sitt värde, mycket mer att jag förstår till vardags. Jag vet också att vardagen är viktig för barnen, det är uppenbart att de helst bara vill vara hemma på helgerna och träffa sina kompisar, men JAG, jag vill vara turist på heltid. Mycket mer än jag har möjlighet till nu, inser jag att man knappast kan få och ändå är jag inte nöjd. Det är en överdrift, för jag är i det stora hela väldigt nöjd, men vi är på halvtid nu i England och jag börjar känna stress över allt jag vill hinna se och göra innan vi flyttar hem. Visst kan jag göra saker själv på dagarna och dessutom väldigt mycket med andra som är lediga dagtid, men jag TYCKER OM att göra saker med familjen.
Nu är min plan att sätta upp en lapp på kylskåpet där vi skriver upp vad vi absolut inte får missa att göra här innan vi flyttar hem. Alla får skriva på listan och jag har redan fått en hel del input:
Tio besök från Sverige är inbokade för i höst. Funderar på om jag kan skicka ut ovanstående lista till dem och be dem pricka för vad de har lust att göra tillsammans med oss...
Har ni förslag på andra saker som ni tycker jag ska tillfoga på listan?
Den är väldigt London-fokuserad, så det är väl en del i England som ska läggas till också.
Måsta angripa det här på ett vetenskapligt sätt nu känner jag. Räknar till 46 saker på listan, tror det kan vara ungefär så många helger som vi har kvar till vi flyttar hem, det innebär minst en sak per helg av ovanstående. Det får bli målet! Förstås får vi klämma in flera saker vissa helger för att kunna ta det lugnt ibland, det fattar även jag.
Faktum är, att när vi flyttar hem ska jag göra en lista på saker jag vill se och göra där också, för det finns kvar att göra där också :) .
Idag blir det svenska skolföreningen. Inte mycket turistkänsla över det, men kul det också!
Kram alla!
Ingrid
Sjunger Queen
Jodå, jodå, jodå, jag vet att vardagen har sin charm och sitt värde, mycket mer att jag förstår till vardags. Jag vet också att vardagen är viktig för barnen, det är uppenbart att de helst bara vill vara hemma på helgerna och träffa sina kompisar, men JAG, jag vill vara turist på heltid. Mycket mer än jag har möjlighet till nu, inser jag att man knappast kan få och ändå är jag inte nöjd. Det är en överdrift, för jag är i det stora hela väldigt nöjd, men vi är på halvtid nu i England och jag börjar känna stress över allt jag vill hinna se och göra innan vi flyttar hem. Visst kan jag göra saker själv på dagarna och dessutom väldigt mycket med andra som är lediga dagtid, men jag TYCKER OM att göra saker med familjen.
Nu är min plan att sätta upp en lapp på kylskåpet där vi skriver upp vad vi absolut inte får missa att göra här innan vi flyttar hem. Alla får skriva på listan och jag har redan fått en hel del input:
- Downing Street
- Skottland
- Se The Mouse Trap
- Westfield
- Portobello Market
- Yellow Garden
- Edinborough Tattoo
- Sleepover för barnen på museum
- London Transport Museum
- Duxford Air show
- Världens minsta polisstation
- Musical Phantomen på Operan
- London Aquarium
- Cykla längs med Themsen
- Åka kanalbåt
- Museum of Childhood
- Tower of London
- Tower Bridge på nära håll
- Teater på The Globe
- Konsert på Royal Albert Hall
- Föreställning på Operan
- Imperial War Museum
- The Design Museum
- Unicorn Museum
- Hitta en föreställning med Tell me on a Sunday
- The Golden Hinde
- The Roof Gardens
- Greenwich
- Royal Air Force Museum
- Chislehurst Caves
- Kew Garden
- Horniman Museum
- Ride a Duck
- Ta tåget till Paris
- Cybercandy
- Crystal Palace Park
- Jamie Oliver restaurang
- Holland Park Adventure Playground
- White Cube
- Utvalda Afternoon Tea
- Chelsea Flower show
- Ascot
- Columbia Flower show
- HUR MÅNGA MATSTÄLLEN SOM HELST
- Royal Academy
- The Queens Gallery
- Barnbokmässa
- Wales
- The Round Table
- Poohstickbridge
- Hadrians Wall
- Bokmässa http://www.londonbookfair.co.uk/ 16-18 apr 2012
Tio besök från Sverige är inbokade för i höst. Funderar på om jag kan skicka ut ovanstående lista till dem och be dem pricka för vad de har lust att göra tillsammans med oss...
Har ni förslag på andra saker som ni tycker jag ska tillfoga på listan?
Den är väldigt London-fokuserad, så det är väl en del i England som ska läggas till också.
Måsta angripa det här på ett vetenskapligt sätt nu känner jag. Räknar till 46 saker på listan, tror det kan vara ungefär så många helger som vi har kvar till vi flyttar hem, det innebär minst en sak per helg av ovanstående. Det får bli målet! Förstås får vi klämma in flera saker vissa helger för att kunna ta det lugnt ibland, det fattar även jag.
Faktum är, att när vi flyttar hem ska jag göra en lista på saker jag vill se och göra där också, för det finns kvar att göra där också :) .
Idag blir det svenska skolföreningen. Inte mycket turistkänsla över det, men kul det också!
Kram alla!
Ingrid
fredag 9 september 2011
I mitt huvud
Tänk vad det snurrar saker i huvudet hela tiden, på oss alla. Tänk om man kunde se alla dessa tankar, luften skulle ju vara PROPPTJOCK!
Mitt huvud har snurrat extra fort senaste veckorna. Planerade möten har ändrat datum och ibland upptäcker jag hur det nästan blivit dubbelbokningar som skulle kunnat sluta riktigt besvärligt, bara för att jag inte hinner skriva in dem i almanackan innan nästa sak dunkar in. Ärligt talat har det varit ett par dubbelbokningar också, men jag har nu fått ordning på dem. Tror jag. Hoppas jag.
Förra vecka försvann min klocka. Utan den är jag hjälplös och naken. Visste att den var här hemma och att jag borde ta tag i att leta efter den, kanske hade jag lagt den i handväskan (full med saker) eller en byxficka, men jag hann inte komma till letande på över en vecka. Plötsligt en morgon denna vecka låg Johan i vår säng och sa "jag har hittat din klocka mamma!". Då hade han känt mellan madrasserna i våra sängar och där hade den ramlat ner. HUR mycket jag än skulle letat hade jag inte kommit på att titta där, så vad bra att jag besparat mig den tiden. IBLAND är det bättre att vänta lite och se om saker kommer fram av sig självt, fast jag kan också konstatera att ju längre det går innan man hittar försvunna saker, desto större risk att de aldrig kommer fram, så oftast säger jag att det gäller att leta direkt när man har färskt i minnet vad som hänt.
Jag handlade mat häromkvällen. Vid kassan stod en omåttligt charmig kille i 11-12-årsåldern och undrade "Do you need help to pack?". No, I thought. Yes please, I said. Han stod där för att samla in pengar till någonting, har absolut ingen som helst aning om till vad. Bredvid sig hade han en hink där jag skulle lägga ett bidrag till insamlingen, som tack för packhjälpen och det gjorde jag såklart. Detta händer med jämna mellanrum. Även när inga trevliga hjälpare finns på plats frågar alltid kassörskan "Do you need help packing?" och varje gång svarar jag "No thanks, I am fine." Naturligtvis för att jag är det, men också för att jag har ingen aning om vad som händer om jag säger att jag vill ha hjälp? Kommer det någon rusande då och hjälper mig? Ska de ha en peng för det eller det är den normala servicen för butiken... Kan de i så fall bära varorna till bilen också, följa med hem, fixa lite kvällsmat och dra över badrummen samtidigt.....?
Tjejerna är på topp här hemma just nu. Som jag noterat förut är det nästan bara Malin som kan få Linnéa att skratta så hon gråter. Det gör Malin genom att härma någon person eller sjunga någon egenpåhittad knäpp sång. Självklart går Malin igång på detta, för hon älskar såklart att få bekräftelse från storasyster som hon ser upp till. Speciellt som hon inte får det från lillebror trots idoga försök där hon hjälper honom och är allmänt snäll för det mesta, men han har sin förkärlek för Linnéa som är lite äldre. Ibland spelar Malin över och närmar sig den magiska gränsen och även om jag kan tycka det är kul, så ger jag lite intryck av att de är något jobbiga, varpå de eldar upp sig och skrattar ännu mer. Detta är högst medvetet från mamman, jag tror det svetsar dem samman för framtiden att ha mig som en gemensam "motståndare", ha ha. Klurig jag är va :) ?!
Idag är första dagen sedan tisdag förra veckan som jag INTE har något jag ska iväg på. Skolan har verkligen hållt mig sysselsatt. Det känns bra att det är fredag. Malin ska få hit två kompisar på sleepover och glädjer sig jättemycket. Jag ska få lite gjort både här och där. Känns väldigt bra. Rikard har kört till Cornwall för ett jobb. Alla i familjen har mycket på gång både för idag och till helgen. Det blir nog bra.
Astrid, vad roligt att du tyckte om att läsa om konfirmationen!
Trevlig helg till er allihop!
Kram Ingrid
Mitt huvud har snurrat extra fort senaste veckorna. Planerade möten har ändrat datum och ibland upptäcker jag hur det nästan blivit dubbelbokningar som skulle kunnat sluta riktigt besvärligt, bara för att jag inte hinner skriva in dem i almanackan innan nästa sak dunkar in. Ärligt talat har det varit ett par dubbelbokningar också, men jag har nu fått ordning på dem. Tror jag. Hoppas jag.
Förra vecka försvann min klocka. Utan den är jag hjälplös och naken. Visste att den var här hemma och att jag borde ta tag i att leta efter den, kanske hade jag lagt den i handväskan (full med saker) eller en byxficka, men jag hann inte komma till letande på över en vecka. Plötsligt en morgon denna vecka låg Johan i vår säng och sa "jag har hittat din klocka mamma!". Då hade han känt mellan madrasserna i våra sängar och där hade den ramlat ner. HUR mycket jag än skulle letat hade jag inte kommit på att titta där, så vad bra att jag besparat mig den tiden. IBLAND är det bättre att vänta lite och se om saker kommer fram av sig självt, fast jag kan också konstatera att ju längre det går innan man hittar försvunna saker, desto större risk att de aldrig kommer fram, så oftast säger jag att det gäller att leta direkt när man har färskt i minnet vad som hänt.
Jag handlade mat häromkvällen. Vid kassan stod en omåttligt charmig kille i 11-12-årsåldern och undrade "Do you need help to pack?". No, I thought. Yes please, I said. Han stod där för att samla in pengar till någonting, har absolut ingen som helst aning om till vad. Bredvid sig hade han en hink där jag skulle lägga ett bidrag till insamlingen, som tack för packhjälpen och det gjorde jag såklart. Detta händer med jämna mellanrum. Även när inga trevliga hjälpare finns på plats frågar alltid kassörskan "Do you need help packing?" och varje gång svarar jag "No thanks, I am fine." Naturligtvis för att jag är det, men också för att jag har ingen aning om vad som händer om jag säger att jag vill ha hjälp? Kommer det någon rusande då och hjälper mig? Ska de ha en peng för det eller det är den normala servicen för butiken... Kan de i så fall bära varorna till bilen också, följa med hem, fixa lite kvällsmat och dra över badrummen samtidigt.....?
Tjejerna är på topp här hemma just nu. Som jag noterat förut är det nästan bara Malin som kan få Linnéa att skratta så hon gråter. Det gör Malin genom att härma någon person eller sjunga någon egenpåhittad knäpp sång. Självklart går Malin igång på detta, för hon älskar såklart att få bekräftelse från storasyster som hon ser upp till. Speciellt som hon inte får det från lillebror trots idoga försök där hon hjälper honom och är allmänt snäll för det mesta, men han har sin förkärlek för Linnéa som är lite äldre. Ibland spelar Malin över och närmar sig den magiska gränsen och även om jag kan tycka det är kul, så ger jag lite intryck av att de är något jobbiga, varpå de eldar upp sig och skrattar ännu mer. Detta är högst medvetet från mamman, jag tror det svetsar dem samman för framtiden att ha mig som en gemensam "motståndare", ha ha. Klurig jag är va :) ?!
Idag är första dagen sedan tisdag förra veckan som jag INTE har något jag ska iväg på. Skolan har verkligen hållt mig sysselsatt. Det känns bra att det är fredag. Malin ska få hit två kompisar på sleepover och glädjer sig jättemycket. Jag ska få lite gjort både här och där. Känns väldigt bra. Rikard har kört till Cornwall för ett jobb. Alla i familjen har mycket på gång både för idag och till helgen. Det blir nog bra.
Astrid, vad roligt att du tyckte om att läsa om konfirmationen!
Trevlig helg till er allihop!
Kram Ingrid
söndag 14 augusti 2011
HEMMA i England
7 veckor hemifrån. Så länge har jag nog aldrig varit borta om jag tänker efter. Sommarlovet har varit fantastiskt i många avseenden och jag klurar på hur jag ska kunna återge det på något sätt här. Försökte skriva lite för bloggen i början, men vi har under långa perioder varit utan datorkontakt och i övrigt varit med släkt och vänner så det har inte känts bra att gå iväg och sätta sig vid en dator.
7 länder körde vi igenom för att komma hem. Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och England. Det tog 17,5 timme och vi var här i huset kl 4.30 imorse. Lite senare än tänkt. Jag har räknat ut att vi bytt sovrum över 20 gånger på ca 50 nätter och därför kändes det mer än ljuvligt att kl 5 imorse lägga sitt frisörblonda hår på den egna kudden och sova så länge det bara gick.
Nu ska vi samla ihop oss för skolstart om en vecka. Vi får besök från Sverige innan dess redan i övermorgon. Jag ser fram emot att läsa ikapp på alla bloggar. Ser mindre fram emot att fylla i alla skolans blanketter som anlänt i stort paket.
Kram till er alla. Vi hörs snart igen!
Ingrid
7 länder körde vi igenom för att komma hem. Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och England. Det tog 17,5 timme och vi var här i huset kl 4.30 imorse. Lite senare än tänkt. Jag har räknat ut att vi bytt sovrum över 20 gånger på ca 50 nätter och därför kändes det mer än ljuvligt att kl 5 imorse lägga sitt frisörblonda hår på den egna kudden och sova så länge det bara gick.
Nu ska vi samla ihop oss för skolstart om en vecka. Vi får besök från Sverige innan dess redan i övermorgon. Jag ser fram emot att läsa ikapp på alla bloggar. Ser mindre fram emot att fylla i alla skolans blanketter som anlänt i stort paket.
Kram till er alla. Vi hörs snart igen!
Ingrid
tisdag 7 juni 2011
För att min vardag ska fungera!
Mitt liv skulle inte fungera med vårt tempo om inte vissa saker var på plats! Igår var jag sjuk och trött och stressad. Var TVUNGEN att få iväg några sena brev med inbjudningar som jag förberett ett tag, men inte kunnat slutföra förrän igår. Speciella kuvert var inköpta och i SISTA minuten kom jag på att jag behövde frimärken till Europa. Posten ligger lite dumt till här, så senaste födelsedagarna och mors dag-dagen fick jag sätta på dubbla porton med engelska frimärken och hoppas att översummeringen skulle förlåta att de egentligen inte var avsedda för utrikesbrev. Det gick uppenbarligen bra, eftersom breven kom fram och ingen har klagat, trots att jag skrev avsändare, så de kunde hittat mig om de ville.... (Jag har ännu inte hunnit berätta för er om brevet jag fått från polisen i Windsor.)
Okey, sista minuten-inköp av frimärken, girade in på parkeringen och insåg att det var en betalparkering som kostade minimum 60p för 30 minuter. Endast mynt och inga returer. HADE precis varit duktig och gjort mig av med massa mynt vid alla inköp under helgen, så jag HADE inte 60p. STÖN, hann verkligen inte växla, men tänkte inte chansa och få böter. Fick ihop 40p från plånboken, hittade 10p till i fickan. Fattades 10p. Letade i bilen. IBLAND lägger vi några mynt där, men icke, dessa var använda av någon. Då kom jag ihåg att jag hade ett fack i handväskan där jag la några mynt i julas, för att ha lättillgängligt och TADA, där fanns det mynt jag saknade och det räddade mig för att breven skulle kunna komma iväg igår. (Sände mentala TACK, TACK, TACK, TACK till mig själv för mina små gömmor.)
Detta föranledde mig att tänka på hur viktigt det är för mig att alla småsaker fungerar.
Därför hatar jag när:
Catharina, TACK för krya på mig-hälsning!!!
Kram Ingrid
Okey, sista minuten-inköp av frimärken, girade in på parkeringen och insåg att det var en betalparkering som kostade minimum 60p för 30 minuter. Endast mynt och inga returer. HADE precis varit duktig och gjort mig av med massa mynt vid alla inköp under helgen, så jag HADE inte 60p. STÖN, hann verkligen inte växla, men tänkte inte chansa och få böter. Fick ihop 40p från plånboken, hittade 10p till i fickan. Fattades 10p. Letade i bilen. IBLAND lägger vi några mynt där, men icke, dessa var använda av någon. Då kom jag ihåg att jag hade ett fack i handväskan där jag la några mynt i julas, för att ha lättillgängligt och TADA, där fanns det mynt jag saknade och det räddade mig för att breven skulle kunna komma iväg igår. (Sände mentala TACK, TACK, TACK, TACK till mig själv för mina små gömmor.)
Detta föranledde mig att tänka på hur viktigt det är för mig att alla småsaker fungerar.
Därför hatar jag när:
- inte bilen tankas innan det börjar lysa rött.
- någon tar sista toarullen utan att se till att nya köps hem.
- vi inte har frimärken hemma.
- jag inte har kontanter ute, plus lite mynt.
- det inte finns basvaror i köket (ingredienser till kladdkaka, köttbullar & pasta).
- ett barn säger kl 20 (eller 21 eller 22) att "kan du tvätta det här till imorgon åt mig".
- begära "cash back" varje gång jag handlar mat, så att jag har sedlar (använder inte bankomat här).
- ha tuggummi, druvsocker, några kex, handtvätt och något godis i handväskan (KRISPAKET/muta för barn).
- ha minibok med suduko, liten kortlek eller dyl i handväskan, att roa barn med vid lång väntan.
- ha något att läsa med till mig själv, om någon av ALLA de jag hämtar, blir försenad.
- TJATA på min familj om att SÄGA till när något tar slut!
- tjata på min familj om massa andra saker också, för att de ska förstå att vissa saker måste vara i ordning för att tillvaron ska funka, fast de verkar inte riktigt förstå det... :)
Catharina, TACK för krya på mig-hälsning!!!
Kram Ingrid
tisdag 17 maj 2011
Devon och vägen hem
Frukosten på lilla familjehotellet var BÄST. De kom ut och frågade vad vi ville ha och jag fick min favorit, nylagad omelett med tomater och färskstekta champinjoner.
Sista dagen på vår resa var minst detaljplanerad, så efter den superba frukosten samlades vi i ett rum för rådslag. Alla önskemål beaktades (nåja, nästan alla) och så lämnade vi värdparet som vinkade till oss när vi körde iväg.
Nationalparken Dartmoor var ett av önskemålen på pappas "vill se"-lista, bl a eftersom han som ung läste Baskervilles hund, som utspelar sig i detta mystiska och vackra landskap. Det är verkligen helt annorlunda än det som ligger runt omkring. På kartan ser ni vilket stort område som nationalparken upptar.
Det finns hur många vägar som helst inne i parken, men vi valde några som passade hur vi skulle köra i övrigt.
När vi kom vidare i Nationalparken och passerade den i tidigare inlägg omnämnda, mycket smala bron, så stannade vi till. Det gick snabbt från att barnen var framme vid vattnet, till att de tog av skor och vadade omkring, till att de plötsligt hade badkläder på sig och hade SÅ kul!
De där andra tre vuxna jag hade med mig var nu kaffesugna igen ;) , jag måste spara mycket tid på att inte dricka kaffe (nu skulle de andra genast kontra med hur mycket TE jag dricker istället, men jag lovar, jag klarar mig helt utan det när jag är på semester, ha ha). Vi hittade en rastplats med en liten kiosk där de sålde kaffe. Satte oss vid en bäck och barnen tyckte det var en utmärkt idé att bada IGEN, men NIX, det var inte läge, de fick glass istället.
Vi åkte vidare genom det vackra Dartmoor-landskapet. Vi såg hästar, får, vida vidder och smala vägar. När magen började knorra åt vi lunch på en ganska genuin landsortspub. Det blev god mat på vårt sista restaurangbesök under resan.
Mätta insåg vi att det var dags att styra bilen hemåt. Mormor, som har koll på lite av varje, hade tänkt ut att vi skulle passera Stonehenge längs vägen och med tanke på att det är Englands mest populära sevärdhet, vilken ingen av barnen sett hittills, så var det lämpligt att göra ett stopp där, det hade hon HELT rätt i. Speciellt kul för Jenny, som inte har lika lätt att åka dit igen som vi har, det ligger ca 1,5 timmes resväg från där vi bor.
Stonehenge ingår också i National Trust samt i den liknande organisationen English Heritage, men här visade de stenansikten (kul skrivet va?) och vägrade släppa in oss utan våra medlemskort. Då både R och jag varit där förut, skickade vi in barnen med mormor och morfar för att titta och lära. Tjejerna var måttligt engagerade, kanske för att de började bli trötta på upplevelser, kanske för att Jenny tappade ett örhänge och blev fokuserad på det (hon hittade det) eller kanske för att de inte förstod det spännande med detta gamla stenmonument... Johan gick dock HELA "hörlursturen" och lyssnade uppmärksamt och intresserat! Mormor och morfar var väldigt imponerade :) . Så är det, alla har sina dagar, ibland är vi på topp och ibland är det inte mycket som tilltalar oss.
Vår resa var slut, vi åkte hem och om jag minns det rätt hämtade jag mat på Thai-restaurangen. Vi är otroligt nöjda med vår Cornwall/Devon-tur, som verkligen gav mersmak! Åker GÄRNA dit igen, men vet också att det finns så mycket mer att se. Livets alla möjligheter är oändliga och fantastiska, åtminstone för de flesta av oss som lever i den här delen av världen.
TACK för trevligt ressällskap, mormor, morfar och Jenny!!!
TACK alla som läst, kommenterat och följt med oss här!
Eder reseguide,
Ingrid
Sista dagen på vår resa var minst detaljplanerad, så efter den superba frukosten samlades vi i ett rum för rådslag. Alla önskemål beaktades (nåja, nästan alla) och så lämnade vi värdparet som vinkade till oss när vi körde iväg.
Nationalparken Dartmoor var ett av önskemålen på pappas "vill se"-lista, bl a eftersom han som ung läste Baskervilles hund, som utspelar sig i detta mystiska och vackra landskap. Det är verkligen helt annorlunda än det som ligger runt omkring. På kartan ser ni vilket stort område som nationalparken upptar.
 |
| Karta från: http://www.timjellicoeturf.co.uk/index.php?page=Devon-turf |
 |
| Bilstopp för att beundra det vackra landskapet. |
 |
| Bästa tänkbara klätterstenar! Vi är oeniga om huruvida de är placerade såhär av människor eller om naturen själv ligger bakom denna uppställning. Vad tror ni? |
 |
| Fina Linnéa på toppen av stenen. Noterar att hon håller mobilen i ett stadigt grepp, även där... |
 |
| Vacker bäck, eller är det en å? |
 |
| Vilken härlig "rastplats"! |
 |
| Glad Badkille! |
 |
| Kusin Jenny, Linnéa och Malin |
 |
| Paj med potatis... ja varför inte? |
 |
| Min goda fisk av ovanlig sort. TYVÄRR minns jag inte vad den hette, men de hade en SÅ fin fiskbok på puben (imponerade på mig, för det hade jag inte väntat mig) där ALLA möjliga fiskar presenterades och längst ned på sidan stod fiskarnas namn på 5-10 olika språk bl a svenska. |
Stonehenge ingår också i National Trust samt i den liknande organisationen English Heritage, men här visade de stenansikten (kul skrivet va?) och vägrade släppa in oss utan våra medlemskort. Då både R och jag varit där förut, skickade vi in barnen med mormor och morfar för att titta och lära. Tjejerna var måttligt engagerade, kanske för att de började bli trötta på upplevelser, kanske för att Jenny tappade ett örhänge och blev fokuserad på det (hon hittade det) eller kanske för att de inte förstod det spännande med detta gamla stenmonument... Johan gick dock HELA "hörlursturen" och lyssnade uppmärksamt och intresserat! Mormor och morfar var väldigt imponerade :) . Så är det, alla har sina dagar, ibland är vi på topp och ibland är det inte mycket som tilltalar oss.
 |
| Stonehenge från utsidan av stängslet :) . |
TACK för trevligt ressällskap, mormor, morfar och Jenny!!!
TACK alla som läst, kommenterat och följt med oss här!
Eder reseguide,
Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)