Devon och vägen hem

Frukosten på lilla familjehotellet var BÄST. De kom ut och frågade vad vi ville ha och jag fick min favorit, nylagad omelett med tomater och färskstekta champinjoner.

Sista dagen på vår resa var minst detaljplanerad, så efter den superba frukosten samlades vi i ett rum för rådslag. Alla önskemål beaktades (nåja, nästan alla) och så lämnade vi värdparet som vinkade till oss när vi körde iväg.

Nationalparken Dartmoor var ett av önskemålen på pappas "vill se"-lista, bl a eftersom han som ung läste Baskervilles hund, som utspelar sig i detta mystiska och vackra landskap. Det är verkligen helt annorlunda än det som ligger runt omkring. På kartan ser ni vilket stort område som nationalparken upptar.

Karta från: http://www.timjellicoeturf.co.uk/index.php?page=Devon-turf

Det finns hur många vägar som helst inne i parken, men vi valde några som passade hur vi skulle köra i övrigt.


Bilstopp för att beundra det vackra landskapet.




Bästa tänkbara klätterstenar!
Vi är oeniga om huruvida de är placerade såhär av människor eller om
naturen själv ligger bakom denna uppställning.
Vad tror ni?



Fina Linnéa på toppen av stenen.
Noterar att hon håller mobilen i ett stadigt grepp, även där...

När vi kom vidare i Nationalparken och passerade den i tidigare inlägg omnämnda, mycket smala bron, så stannade vi till. Det gick snabbt från att barnen var framme vid vattnet, till att de tog av skor och vadade omkring, till att de plötsligt hade badkläder på sig och hade SÅ kul!


Vacker bäck, eller är det en å?



Vilken härlig "rastplats"!

Glad Badkille!

De där andra tre vuxna jag hade med mig var nu kaffesugna igen ;) , jag måste spara mycket tid på att inte dricka kaffe (nu skulle de andra genast kontra med hur mycket TE jag dricker istället, men jag lovar, jag klarar mig helt utan det när jag är på semester, ha ha). Vi hittade en rastplats med en liten kiosk där de sålde kaffe. Satte oss vid en bäck och barnen tyckte det var en utmärkt idé att bada IGEN, men NIX, det var inte läge, de fick glass istället.

Kusin Jenny, Linnéa och Malin

Vi åkte vidare genom det vackra Dartmoor-landskapet. Vi såg hästar, får, vida vidder och smala vägar. När magen började knorra åt vi lunch på en ganska genuin landsortspub. Det blev god mat på vårt sista restaurangbesök under resan.

Paj med potatis... ja varför inte?

Min goda fisk av ovanlig sort.
TYVÄRR minns jag inte vad den hette, men de hade en SÅ fin fiskbok
på puben (imponerade på mig, för det hade jag inte väntat mig) där ALLA
möjliga fiskar presenterades och längst ned på sidan stod fiskarnas namn
på 5-10 olika språk bl a svenska.

Mätta insåg vi att det var dags att styra bilen hemåt. Mormor, som har koll på lite av varje, hade tänkt ut att vi skulle passera Stonehenge längs vägen och med tanke på att det är Englands mest populära sevärdhet, vilken ingen av barnen sett hittills, så var det lämpligt att göra ett stopp där, det hade hon HELT rätt i. Speciellt kul för Jenny, som inte har lika lätt att åka dit igen som vi har, det ligger ca 1,5 timmes resväg från där vi bor.

Stonehenge ingår också i National Trust samt i den liknande organisationen English Heritage, men här visade de stenansikten (kul skrivet va?) och vägrade släppa in oss utan våra medlemskort. Då både R och jag varit där förut, skickade vi in barnen med mormor och morfar för att titta och lära. Tjejerna var måttligt engagerade, kanske för att de började bli trötta på upplevelser, kanske för att Jenny tappade ett örhänge och blev fokuserad på det (hon hittade det) eller kanske för att de inte förstod det spännande med detta gamla stenmonument... Johan gick dock HELA "hörlursturen" och lyssnade uppmärksamt och intresserat! Mormor och morfar var väldigt imponerade :) . Så är det, alla har sina dagar, ibland är vi på topp och ibland är det inte mycket som tilltalar oss.

Stonehenge från utsidan av stängslet :) .

Vår resa var slut, vi åkte hem och om jag minns det rätt hämtade jag mat på Thai-restaurangen. Vi är otroligt nöjda med vår Cornwall/Devon-tur, som verkligen gav mersmak! Åker GÄRNA dit igen, men vet också att det finns så mycket mer att se. Livets alla möjligheter är oändliga och fantastiska, åtminstone för de flesta av oss som lever i den här delen av världen.

TACK för trevligt ressällskap, mormor, morfar och Jenny!!!

TACK alla som läst, kommenterat och följt med oss här!

Eder reseguide,
Ingrid