Humörhöjare och Glädjedödare

Jag kan inte TÄNKA mig att leva på en öde ö alldeles själv, eller i en stuga i mörka skogen heller, för den delen. Jo, gärna några veckor, det skulle jag verkligen njuta av, men INTE i längden. Mina medmänniskor, vänner, släktingar och kollegor, betyder SÅÅÅÅ mycket för mig. Tänk att inte ha en enda människa att ringa när man är glad eller ledsen, ingen att bjuda hem, ingen som oroar sig för en. Jag har just läst en bok om en man som inte hade EN ENDA vän eller släkting. Naturligtvis är det en bok och även om det finns många ensamma människor, tror jag att det är få som verkligen inte har EN ENDA som tänker på dem, mer eller mindre.

Efter datorallergin och den tillhörande bieffekten, lite lätt irritation, som mycket riktigt botades direkt, faktiskt redan innan jag träffat Ylva, redan när jag satte mig i bilen för att köra dit blev jag glad (lättroad :) ), så har jag funderat på hur lite det är som kan få mig på jättemycket bättre humör och raka motsatsen, hur man på nästan en sekund kan bli på dåligt humör av vissa saker. Naturligtvis gäller det då att tänka på vad Mia Törnblom sa, att det krävs MASSOR av positiv feedback för att man ska klara en dålig kommentar.

Här är några av mina enkla exempel på humörhöjare och glädjedödare de senaste dagarna:

Glädjedödare (tar det tråkigaste först, för att avsluta med det roliga)

• Försvunnen bibbabok. Vi är av med en lånad bok från biblioteket här. Vi lånar kopiösa mängder böcker och hittills har vi ALDRIG blivit av med en bok. I Danmark var vi av med en bok JÄTTELÄNGE, men jag hade turen att kunna låna om den hur många gånger som helst och när vi flyttade kom den fram. SÅ GLAD jag blev. Här får vi inte låna om böckerna hur länge som helst och hur mycket vi än letat, så hittar jag inte boken. De har lovat att titta om vi möjligen lämnat tillbaka den och de har glömt registrera den, men jag tror egentligen inte det, utan jag är ganska säker på att boken kommer fram, men jag har INTE lust att leta längre efter den. Klar Glädjedödare.
• I anslutning till den försvunna boken kommer exempel två. Letar överallt och öppnar då varenda låda i barnens rum. Det var länge sedan jag kollade i tjejernas lådor, det är liksom deras privata område och ansvar. Att då hitta drivor med tomma godispapper, halvfulla vattenflaskor, böcker (som borde stå i bokhyllan), nedknölade små kläder, röra röra röra, är en KLAR Glädjedödare.

Humörhöjare

• Klart roligare då att efter flera månaders frånvaro av LC-möten här, jag har nästan gett upp och jag är SÅ nära att lägga LC till handlingarna, men då organisationen ligger mig varmt om hjärtat, bär det emot. Tycker dock att jag har så mycket roligare i CAWC, svenskgruppen och skolgrupperna. I helgen kom dock ett mail om att vi ska ha ett LC-möte, det är årsmötet som borde varit avklarat i april... De bad alla att göra en rejäl ansträngning för att närvara. Jag svarade att jag ska göra mitt bästa för att komma och avslutade med att skriva "Look forward to see you all!". CC till alla de andra. Kort därefter kommer ett mail från den mest aktiva tjejen i klubben där hon skriver till alla att hon ska försöka komma hon med. Därefter skickar hon ett mail till, bara till mig "Look forward to see you too!". Så gulligt och det fick mig att tänka på hur LITE som behövs för att göra någon glad, i detta fall mig. Jag drog direkt på munnen och kände att KANSKE ska jag ge detta sin chans en liten tid till.
• Igår åkte Rikard till Tyskland, men innan han gav sig iväg kom han hem ett par timmar tidigare från jobbet. Jag var på skolan och när vi kom hem hade han gjort pannkakssmet. Han hade fixat flera saker jag bett om ett tag, bl a tjatat vidare på skolan om huruvida vi skulle få ut några pengar från försäkringen för den resa till Paris som L missade p g a sitt onda knä och NU hade vi fått besked om pengar (irriterande att man ska behöva TJATA för att de ska fixa det som vi faktiskt betalt för). Dessutom var det en del semestergrejer R kollat. Klar Humörhöjare.
• Vaknade imorse och hade fått ett UNDERBART mail från en av mina amerikanska vänner från DK-tiden. Det hon skrev och erbjöd sig gjorde mig så glad och jag kände att jag verkligen önskar att jag hade haft mer tid att umgås med henne då vi bodde nära varandra. Erica = En av dagens Humörhöjare.
• Många humörhöjare denna gång kom via datorn. För bara en liten stund sedan gick jag in och läste Taras blogg. Tara = Amerikansk vän som bor i Hamburg, som hoppade upp i luften på Halloween i Danmark och slog in sina framtänder och sedan INTE fick använda kniv och gaffel på pizzerian som "äter på amerikansk vis med händerna", ÄVEN om tänderna var inslagna och hon var tvungen att dela maten...., hon som firar St Patricks day med mycket grönt. Kanske minns ni henne? Nåväl, hennes senaste blogginlägg fick mig att brista ut i ett gapskratt alldeles för mig själv här hemma. Eftersom jag VET att ni kanske inte klickar på mina länkar här (har inte hört hur många som klickade sig vidare och såg youtube filmen på Fredrik Härén), så är jag på riktigt servicehumör här just nu, så jag klipper helt enkelt in Tara text, så kanske ni också får en HUMÖRHÖJARE och ett gott skratt. Här är länken till hennes blogg, om någon vill läsa mer om hennes underbara beskrivningar av livet i Hamburg: http://rabbitbearbug.blogspot.com/

Ich bin awesome!

I have advanced with my use of the German language. I have reached two major milestones!

- I have made an amusing comment to someone ...in German.

- I have reprimanded someone ...in German.

My amusing comment:

I was making my usual trip to the recycling center. This is how the recycling center works: You pull up, tell the attendant what you have to drop off and they tell you which bin to toss it into. Simple enough ...and I'm pretty good at saying "Ich habe papier." and waiting for them to take it to bin "funf".

So I pull up, say my "Ich habe papier." and the guy looks into the backseat of my car where Scotty and Andrea were sitting.

He says "Du hast kinder" ...or something meaning, "you have kids".

Here comes my magic German comment... I SAY... "Yah, und wo ist die Kinder Bin" HAHAHAHAHAHAHA!!! I'm HILARIOUS! :)

My reprimand:

Andrea and I were going to the grocery store right after dropping off the other three kids at school. It was early so I tried for the "Good Parking Spot".

The "Good Parking Spot" is the spot's reserved for those with kids and there are only four of them. They really aren't that good because they are on a steep hill and you have to hold the cart near the car with your foot while unloading it... but whatever, you don't have to cross a street and push your full crooked cart up a big hill just to get back to your car. (Everything is about the lesser of two evils here.)

Anyways, I pull into the "Good Parking Spot" area. One car was in front of me. I see the Good Parking Spots and one is open! WHOO HOOO for me!!!

THEN the car in front of me takes the spot!! A car which DOESN'T HAVE KIDS ...just some guy! ...and HE IST OHNE KINDER!! So I stop the car because I'm kinda mad and my mom says I have a temper. :) I roll the window down getting more irritated knowing that I will soon be pushing my full grocery cart out of the store, across the street and up the hill to the Bad Parking Spots all because of this jerk.

This guy is clearly ohne kinder and he is clearly in the kinder spot. I said, "Wo ist deine kinder." Then I gave him my irritated look and drove off just in case he tried to reply. :)

There you have it. My German teacher will be so proud. :)

I really just love the typical Tara comment "Everything is about the lesser of two evils here.", since she is just a very funny and positive girl, but you might not think so when reading her text. Och hoppsan, nu skrev jag på engelska, men jag vet att ni behärskar det :) .

Tara, hope it is okey that I copied your text over here, otherwise just tell me?!

Ylva, tack för igår! Lika trevligt som alltid att ses. Jag gillar att vara din trogna bloggföljare! Kul att ses imorgon igen.

Karin, jag tvivlar INTE på dig! Ditt lojala läsande på min blogg under alla våra år utomlands (oj vad länge det lät nu då...) har betytt otroligt mycket för mig!! Jag är verkligen innerligt glad över att ha fått en vän som du. Jag tror glädje och energi fungerar likadant, delad=dubbel, så det är jag inte orolig för. Hoppas att din energi kommit tillbaka lite, om inte annat tror jag att du kan uppskatta Taras text eftersom du läst vad hon skrivit några gånger förut. Jag håller helt med dig om att det är synd att göra bloggarna "privata", så du kan vara lugn just nu. Naturligtvis har du rätt i att det finns de som har sina skäl, för att begränsa tillgängligheten på sina bloggar, men det är en annan sak.

Britt, vi har det SÅ bra som har män som kan och gillar att fixa med våra datorer!!! Jag tror snart våra barn behöver en Mac-dator, då det är vad de använder i skolan och barnen har ibland problem med att ta arbeten mellan dessa båda system. Ni har inte en ni växt ifrån som ni vill bli av med? Bra att Lennart fixade datorn och vad kul att han samlat era fotografier från resan här! Jag vill se! Håller helt med om att kvalitén inte alltid är det viktigaste när man fotograferar, minnena sitter där även om inte allt är perfekt!

Väldigt intressant det du skriver om kommatering! Jag tyckte det var spännande att se hur olika och hur uppenbart väldigt fritt det är med kommaanvändandet, när vi jämförde flera olika böcker då ni var här! Komma för att förtydliga tycker jag är bra och det TJATAR jag på barnen om att de måste tänka på och använda.
Bra beskrivning av skolorna här ;) ! På gott och ont, verkligen. Förvånar mig ofta över hur de lyckats "banka in" så många "skrivregler" hos barnen, för många av barnens klasskompisar kan verkligen ge bra feedback till våra barns texter, på en nivå jag ALDRIG tror de skulle få av sina klasskompisar hemma.

The not-yet-desperate-housewife, lägg inte av! Jag gillar verkligen att läsa vad du skriver :) . Det tror jag svärfar gör också, eller hur? Och du har massor andra följare som säkert läser även om de inte kommenterar... Men absolut tar bloggandet mycket tid ibland och då känns det som om de som läser skulle kunna skriva en kort hälsning, som ett litet tack för att de uppskattar den tid man lägger ned för att "roa" dem :) . Har skrivit på din blogg idag och föreslår mail, för avstämning av TRÄFF!!

Bloggläsare, det är min förhoppning att ni alla drabbas av massor av humörhöjare idag!!!

Stor kram,

Ingrid