Som ni vet är etik och moral väldigt viktiga områden för mig. Jag tror inte vi kan lagstadga om allt utan vi behöver sunt förnuft i grunden och människor som tar ansvar för sina handlingar. Det finns en stolthet i att ta sitt etiska och moraliska ansvar. Det anspelas ofta på det i böcker och filmer, så jag tror att det är något som talar till det djupt primitiva hos oss människor. I vardagen är det sedan naturligtvis mycket svårare att efterleva vad som är rätt och fel. Det är också intressant att se hur många anser "om det var en STOR och VIKTIG situation, så skulle de definitivt göra det rätta och stå upp för den svage/rättvisan eller vad det nu än månde vara, men just i dagens lilla omständighet är det inte så viktigt". Så tycker inte jag, enligt mig börjar det i det lilla och bygger upp till det stora.
Alltså tar jag även "bloggreglerna" på allvar. När jag startade den första bloggen i Danmark skrev jag till de som ansvarade för det bloggverktyg jag använde då och frågade vilka regler som gällde för att visa bilder på andra personer på min blogg och fick ett luddigt svar, men tog i alla fall med mig att man i princip inte får visa bilder på personer som inte godkänt det. Sedan dess har jag en excelfil där jag skrivit upp namnen på alla vänner och släktingar jag frågat om det är ok att jag visar bilder på här på vår blogg. Jag brukar också nästan alltid lägga en länk under alla bilder jag inte tagit själv och skriva var jag tagit dem ifrån.
Då jag tittar på MASSOR av andra bloggar av alla slag, tycker jag själv att jag är noggrannare än de flesta andra och har undrat om det finns någon kontroll av det här över huvud taget. Inte för att jag efterlyst någon utan mer av nyfikenhet. Hur fungerar det i verkligenheten? Är det någon som agerar om det visas något otillåtet.
Svaret är JA! För nu har jag nämligen själv blivit kontaktad för att jag publicerat något otillåtet. Jag har fått ett vänligt men tydligt mail om att ett av mina USA-inlägg innehåller otillåtet material. Det har tagits bort från bloggen och lagts tillbaka bland utkasten. För att få publicera det igen måste jag ta bort det otillåtna. Om jag inte gör det utan publicerar det som det är igen, så kan det naturligtvis få följdverkningar.
Problemet är att jag inte VET vad det är som är otillåtet i inlägget! Där finns en karta över USA som jag tagit från nätet utan att hänvisa till varifrån den är. Kan det vara problemet? Räcker det i så fall att jag skriver varifrån den kommer eller måste jag ta bort den? Där finns en bild på en bok vi köpte till Malin och jag skriver om Mad Lips och visar hur det ser ut. Kan felet ligga där? Jag har lagt en länk till någon sida..... Jag har INGEN aning!
Jag kan ta bort alla de sakerna och lägga upp inlägget igen. Jag kan låta bli att publicera det igen över huvud taget för att inte riskera något, eftersom det inte är någon som ska läsa inlägget igen egentligen, men då har jag ju inte lärt mig för framtida inlägg.
Så här långt har jag helt enkelt bara svarat på mailet och frågat vad det är som är otillåtet i inlägget. De kanske inte är vana vid så långa inlägg, så de förstår inte att det inte är så lätt att veta för mig... Vi får se vad jag får för svar. Jag undrar naturligtvis också hur de HITTAT felet! Är det någon som upptäckt det och anmält mig eller är det några automatscanningar som fått en träff. Är mailet något som går ut automatiskt eller finns det någon som verkligen sänt det till mig?
Är det någon av er som bloggar i blogspot som fått ett liknande påpekande någon gång? I så fall, skriv gärna och berätta vad det handlade om och vad ni gjorde.
Annars är det fortsatt fullt upp här. Gäster, flytt, aktivt liv i England (främst via skolan), är det som fyller mer än den tid vi har. Jag har förstått att det fina vädret nu anlänt till Skandinavien. Vi hoppas att det är i antågande hitåt också. Det är inte fullt så illa som tidigare, men det är absolut inte sol och varmt. Väderleksrapporterna ser dock lovande ut. Jag håller tummarna. I veckan ska jag på Chelsea Flower show!
Britt, ja det var Tuulas bröd :) ! Bra att det blir bättre utbud på nyttigare färdigrätter i butikerna!
Karin, det är SÅ härligt att läsa om det fina vädret hos er! Vi LÄNGTAR här också! Kom solen, kom! Det var ju inte riktigt sant att jag lurade i dem att det var svensk frukost! De är ju faktiskt svenskar själva, så de bör veta bättre om de inte varit här för länge ;) . Kram.
Här får vi nytt besök imorgon. Igår åkte min syster hem, så det är fullt ös idag för att ladda om.
Många kramar och tankar till er alla!
Ingrid
Visar inlägg med etikett Blogg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Blogg. Visa alla inlägg
måndag 21 maj 2012
måndag 30 april 2012
Nytt uppdaterat bloggverktyg
Hej alla!
Inte kan man ta bloggpaus över helgen utan att det händer något....
Nu har hela blogspot uppdaterats utifrån ett användarperspektiv. Jag tror inte det är någon skillnad alls för er som bara läser här, utan det är när jag ska skriva till er som det ser helt annorlunda ut och jag försöker just nu sätta mig in i var jag gör vad.
Efter en fullmatad helg med besök, kan jag väl lugnt säga att leta runt här för att se om det tillkommit några nya finesser som vore kul/bra att ta till, har jag dåligt med tid till.
Vad säger ni andra som bloggar i blogspot? Är uppdateringen bra? Är det något speciellt ni är glada för att de förändrat eller lagt till?
Britt, nu har vi börjat nedräkningen ;) ! Jättekul!
Nej, du gillar danskt rågbröd, så det är tur att du är så ofta i grannlandet och det borde väl finnas något ställe i Malmö som säljer bra danskt rågbröd? Rikard har blivit expert på att fylla resväskor med allt möjligt, men det är sant, han packar helst själv, ha ha.
Boktokig, jag måste också ha kaviar till ägg! Och det är bara då jag äter kaviar, inte på smörgås :) . Såklart vill man pröva allt det nya i första hand! Jag gillar fortfarande att gå och handla här, det finns mycket som vi inte prövat än, men alla i familjen är inte lika nyfikna som jag...
Frukost är det mål de flesta av oss vill ha som vi brukar och det är väl därför brödet blir så viktigt. Tror jag.
Jag är också osttokig! Kanske har vi lite lika smakpreferenser... här finns fantastiska ostar! Inte som i Frankrike förstås, men det finns en hel del. Jag tycker det jag saknar mest återigen är frukostosten, där är utbudet magert och inte som jag vill att det ska smaka.
Karin, nej jag tror inte du är svår med maten! Jag saknar faktiskt inte så mycket här heller. Kanske är det inte så konstigt. Det MESTA finns att få tag i och om inte så finns det så mycket annat att välja på. Barnen blir jätteglada när någon köper med sig falukorv till oss. Det har jag inga problem att klara mig utan överhuvudtaget, ha ha. Roligast med lokal mat är ju när någon i landet bjuder en på det, så att det smakar precis som det ska.
The not-yet-desperate housewife, SÅ spännande med huset!!! Hur går det? Vad säger Johan?
Jag kommer gärna, ser fram emot vad för nybakat det än blir ;) !
Det är inte allt som är värt att läsas ikapp här... ha ha. KRAM.
Nu blir det några snabba dagar innan vi får nytt efterlängtat besök på torsdag.
Då ser vi om det här inlägget kommer ut till er som det ska....
Kram allihop!
Ingrid
Inte kan man ta bloggpaus över helgen utan att det händer något....
Nu har hela blogspot uppdaterats utifrån ett användarperspektiv. Jag tror inte det är någon skillnad alls för er som bara läser här, utan det är när jag ska skriva till er som det ser helt annorlunda ut och jag försöker just nu sätta mig in i var jag gör vad.
Efter en fullmatad helg med besök, kan jag väl lugnt säga att leta runt här för att se om det tillkommit några nya finesser som vore kul/bra att ta till, har jag dåligt med tid till.
Vad säger ni andra som bloggar i blogspot? Är uppdateringen bra? Är det något speciellt ni är glada för att de förändrat eller lagt till?
Britt, nu har vi börjat nedräkningen ;) ! Jättekul!
Nej, du gillar danskt rågbröd, så det är tur att du är så ofta i grannlandet och det borde väl finnas något ställe i Malmö som säljer bra danskt rågbröd? Rikard har blivit expert på att fylla resväskor med allt möjligt, men det är sant, han packar helst själv, ha ha.
Boktokig, jag måste också ha kaviar till ägg! Och det är bara då jag äter kaviar, inte på smörgås :) . Såklart vill man pröva allt det nya i första hand! Jag gillar fortfarande att gå och handla här, det finns mycket som vi inte prövat än, men alla i familjen är inte lika nyfikna som jag...
Frukost är det mål de flesta av oss vill ha som vi brukar och det är väl därför brödet blir så viktigt. Tror jag.
Jag är också osttokig! Kanske har vi lite lika smakpreferenser... här finns fantastiska ostar! Inte som i Frankrike förstås, men det finns en hel del. Jag tycker det jag saknar mest återigen är frukostosten, där är utbudet magert och inte som jag vill att det ska smaka.
Karin, nej jag tror inte du är svår med maten! Jag saknar faktiskt inte så mycket här heller. Kanske är det inte så konstigt. Det MESTA finns att få tag i och om inte så finns det så mycket annat att välja på. Barnen blir jätteglada när någon köper med sig falukorv till oss. Det har jag inga problem att klara mig utan överhuvudtaget, ha ha. Roligast med lokal mat är ju när någon i landet bjuder en på det, så att det smakar precis som det ska.
The not-yet-desperate housewife, SÅ spännande med huset!!! Hur går det? Vad säger Johan?
Jag kommer gärna, ser fram emot vad för nybakat det än blir ;) !
Det är inte allt som är värt att läsas ikapp här... ha ha. KRAM.
Nu blir det några snabba dagar innan vi får nytt efterlängtat besök på torsdag.
Då ser vi om det här inlägget kommer ut till er som det ska....
Kram allihop!
Ingrid
måndag 23 april 2012
Trevligt besök som vi äntligen fick till!
 |
| Svenskar i England |
Jag har en person som jag kallar min "bloggkompis" eftersom vi har kommit i kontakt med varandra via våra bloggar. Hon heter Melanie och jag tycker jättemycket om henne. Hon är rolig, hon är östgöte, hon är bra på att lyssna (ibland pratar jag så hon inte får en syl i vädret), hon har åsikter och hon är här i landet med man och tre barn sedan lika lång tid tillbaka som undertecknad.
Vi försöker mer eller mindre aktivt att få till lite träffar live ibland, inte bara kommunikation via bloggarna, men det är inte så lätt. Tillsammans har vi sex barn som alla kräver sitt, vi bor en bit ifrån varandra och ibland har vi gäster från Sverige. När höstterminen dragit igång kom vi i alla fall till skott och fick till en träff med hela familjerna. Otroligt kul!
Den tredje söndagen i september kom Melanie med (vid den tiden) blivande maken Johan (de har sedan gift sig i år på Alla hjärtans dag) och barnen Leon, Ina och Oliver. Det är alltid en intressant blandning av nervöst och spännande när man ska träffa en ny familj första gången. Bara för att Melanie och jag har haft trevligt ihop behöver det ju inte vara så att hela våra familjer tycker det är kul att hänga, men naturligtvis gick det hur bra som helst. Deras barn är lite yngre än våra, men den äldste killen är mellan Malin och Johan.
Vi åt och pratade och på ett eller annat sätt måste barnen ha klarat sig bra tillsammans för vi såg inte mycket av dem. Om jag minns rätt hann de med en tur till lekparken mellan varven och vi hade tur med vädret som var soligt och fint.
När tiden springer iväg fort är det ju så sant att man har roligt, annars skulle det inte vara så. Dessa barn går i en engelsk skola, vilket fungerar väldigt bra och jag tycker det är så kul att höra om deras erfarenheter av sin flytt till England eftersom vi kan dra så många paralleller, men även se tydliga skillnader. De kommer såklart mycket bättre in i det engelska livet med tanke på att deras barn direkt får engelska kamrater, medan vi lever i den ibland lite skyddade och avgränsade internationella bubblan där man aldrig vet hur länge de man umgås med kommer att stanna.
Vi tog varsin bild av våra familjer enligt ovan och jag tror Melanies blev bättre, men den här får duga :) . Jag gillar ordspråket "Främlingar är vänner du ännu inte känner", tycker det är fint och något vi verkligen fått bevis för under våra år utomlands.
Melanie, här kom inlägget jag slår vad om att du aldrig trodde skulle komma, ha ha.
TYVÄRR missade jag Tigermamma-dokumentären! Tror inte de döttrarna har haft det lätt! När våra barn avundas de asiatiska barnens resultat tror jag inte de har en susning om vilket jobb som ligger bakom!
Har ni det trevligt med besöken?
Britt, tack för sång idag! Bra att du skrev till Malin, hon blir så glad! Bilden överst i bloggen nu är från Skottland.
Karin, absolut jag fick mailet! Har bara inte hunnit svara, för jag tänkte väl att jag skulle skriva mer än två rader och denna veckan har varit så körig :) . Återkommer! Tack för grattishälsning! Kram.
Anonym, ha ha då förstår jag och det stämmer ju PRECIS! Jag läste att du BODDE i en mångkulturell stad, men nu när jag ser att du JOBBAR där ;) . Ja ja, stor kram!
Dags att sova efter en underbar födelsedag!
Ingrid
torsdag 20 oktober 2011
Om att köra på vänster sida...
Förra veckan hade vi våra amerikanska vänner boendes i Hamburg, här på besök. Mycket trevligt! Kommer säkert att berätta om besöket för er efter jul någon gång ;) .
De är i alla fall nu hemma igen och Tara har författat ett inlägg på sin blogg om hur det är att köra bil på vänster sida. Hon var tuff nog att ensam med fyra barn hyra en stor bil och köra hit från flygplatsen längst bort ifrån där vi bor UTAN GPS. Ni som läst de tidigare inlägg hon gjort som jag länkat till (SPECIELLT det med hennes besök på restuarangen där hon bokstavligen vägrades använda bestick för att dela maten även om hon slagit in båda framtänderna i en olycka och inte kunde tugga), vet han hon har en gyllene förmåga att beskriva saker, så jag kan inte undanhålla er denna beskrivning av hur hon tycker att det är att köra bil på fel sida. Det är ett betydligt längre inlägg än när jag uttalade mig om ämnet i början av vårt tid här (ca 4 meningar) :) .
Enjoy!
http://rabbitbearbug.blogspot.com/2011/10/i-didnt-crash.html
Passar också på att nämna ännu ett lustigt sammanträffande. Tara läste mitt inlägg om Boston där jag beskrev vår promenad längs The Freedom Trail. Hon följer en handfull bloggar och tror ni inte att samtidigt som jag beskrev detta skriver en annan av hennes vänner om precis samma sak!! De hade också gått Freedom Trail. (Förmodligen inte för tre månader sedan, men vi skrev om det samtidigt. Spooky!)
Tara, sweet Scotty! Tell him Johan wants to play too! It was REALLY strange Holly wrote about Freedom Trail at the same time!! Of course I remember her. The great chef!
Britt, nej som turist får man väl inte se hela bilden av ett land, på gott och ont. Jag är glad över de positiva saker vi fick se och uppleva. Harvard eller Eton? Svar: Lund! (Måste vara lite patriot, hög nivå och HELT gratis. Inte illa!)
Vad kul med picknickteater!! Gissar att Riedel är trött på att bara förknippas med Astrid Lindgren och han har såklart gjort massor av annat, men som åskådare kan jag tänka mig att man ändå nästan blir lite besviken när man inte får en liten skvätt Lindgrensånger, eller?
Anna F, tack för mail, svarar snart :) . Bra att presenterna blev uppskattade! Är ni friska nu era stackare? Jag ska berätta om ett märkligt sammanträffande i mail...
Karin, jag har märkt att du gett upp bloggandet för Wordfeud!! Hur kan du prioritera så??! :)) Någon gång i framtiden, när barnen är utflugna och jag pensionär kan vi mötas för en omgång. Till dess avvaktar jag, just nu hinner jag inte med hälften av vad jag ska och fr o m nästa helg väntar 6 omgångar besök på fem veckor... Gissar att du vinner över alla du spelar med?!
Catharina, JAG är också imponerad över hur mycket jag minns. Det kommer liksom fram ur hjärnan efter hand som jag skriver. Från början minns jag inget! Foton är också till STOR hjälp! Jag tror att du är som jag när det gäller kläder, lite ångest innan du hittar det du MÅSTE ha för ett speciellt tillfälle, men efteråt är det jätteskönt att man tvingades ut för att handla de där sakerna för de kommer till nytta i massa andra sammanhang också och det behövdes. Sant?
Tycker absolut du ska lägga till Boston på "vill besöka"-listan! Väl värt ett besök! Krya på dig!!
Fjärde lediga dagen för barnen och de väntar sig nog nu lite mer action och aktiviteter från mamman än de upplevt hittills under veckan...
Kram Ingrid
De är i alla fall nu hemma igen och Tara har författat ett inlägg på sin blogg om hur det är att köra bil på vänster sida. Hon var tuff nog att ensam med fyra barn hyra en stor bil och köra hit från flygplatsen längst bort ifrån där vi bor UTAN GPS. Ni som läst de tidigare inlägg hon gjort som jag länkat till (SPECIELLT det med hennes besök på restuarangen där hon bokstavligen vägrades använda bestick för att dela maten även om hon slagit in båda framtänderna i en olycka och inte kunde tugga), vet han hon har en gyllene förmåga att beskriva saker, så jag kan inte undanhålla er denna beskrivning av hur hon tycker att det är att köra bil på fel sida. Det är ett betydligt längre inlägg än när jag uttalade mig om ämnet i början av vårt tid här (ca 4 meningar) :) .
Enjoy!
http://rabbitbearbug.blogspot.com/2011/10/i-didnt-crash.html
Passar också på att nämna ännu ett lustigt sammanträffande. Tara läste mitt inlägg om Boston där jag beskrev vår promenad längs The Freedom Trail. Hon följer en handfull bloggar och tror ni inte att samtidigt som jag beskrev detta skriver en annan av hennes vänner om precis samma sak!! De hade också gått Freedom Trail. (Förmodligen inte för tre månader sedan, men vi skrev om det samtidigt. Spooky!)
Tara, sweet Scotty! Tell him Johan wants to play too! It was REALLY strange Holly wrote about Freedom Trail at the same time!! Of course I remember her. The great chef!
Britt, nej som turist får man väl inte se hela bilden av ett land, på gott och ont. Jag är glad över de positiva saker vi fick se och uppleva. Harvard eller Eton? Svar: Lund! (Måste vara lite patriot, hög nivå och HELT gratis. Inte illa!)
Vad kul med picknickteater!! Gissar att Riedel är trött på att bara förknippas med Astrid Lindgren och han har såklart gjort massor av annat, men som åskådare kan jag tänka mig att man ändå nästan blir lite besviken när man inte får en liten skvätt Lindgrensånger, eller?
Anna F, tack för mail, svarar snart :) . Bra att presenterna blev uppskattade! Är ni friska nu era stackare? Jag ska berätta om ett märkligt sammanträffande i mail...
Karin, jag har märkt att du gett upp bloggandet för Wordfeud!! Hur kan du prioritera så??! :)) Någon gång i framtiden, när barnen är utflugna och jag pensionär kan vi mötas för en omgång. Till dess avvaktar jag, just nu hinner jag inte med hälften av vad jag ska och fr o m nästa helg väntar 6 omgångar besök på fem veckor... Gissar att du vinner över alla du spelar med?!
Catharina, JAG är också imponerad över hur mycket jag minns. Det kommer liksom fram ur hjärnan efter hand som jag skriver. Från början minns jag inget! Foton är också till STOR hjälp! Jag tror att du är som jag när det gäller kläder, lite ångest innan du hittar det du MÅSTE ha för ett speciellt tillfälle, men efteråt är det jätteskönt att man tvingades ut för att handla de där sakerna för de kommer till nytta i massa andra sammanhang också och det behövdes. Sant?
Tycker absolut du ska lägga till Boston på "vill besöka"-listan! Väl värt ett besök! Krya på dig!!
Fjärde lediga dagen för barnen och de väntar sig nog nu lite mer action och aktiviteter från mamman än de upplevt hittills under veckan...
Kram Ingrid
tisdag 17 maj 2011
Humörhöjare och Glädjedödare
Jag kan inte TÄNKA mig att leva på en öde ö alldeles själv, eller i en stuga i mörka skogen heller, för den delen. Jo, gärna några veckor, det skulle jag verkligen njuta av, men INTE i längden. Mina medmänniskor, vänner, släktingar och kollegor, betyder SÅÅÅÅ mycket för mig. Tänk att inte ha en enda människa att ringa när man är glad eller ledsen, ingen att bjuda hem, ingen som oroar sig för en. Jag har just läst en bok om en man som inte hade EN ENDA vän eller släkting. Naturligtvis är det en bok och även om det finns många ensamma människor, tror jag att det är få som verkligen inte har EN ENDA som tänker på dem, mer eller mindre.
Efter datorallergin och den tillhörande bieffekten, lite lätt irritation, som mycket riktigt botades direkt, faktiskt redan innan jag träffat Ylva, redan när jag satte mig i bilen för att köra dit blev jag glad (lättroad :) ), så har jag funderat på hur lite det är som kan få mig på jättemycket bättre humör och raka motsatsen, hur man på nästan en sekund kan bli på dåligt humör av vissa saker. Naturligtvis gäller det då att tänka på vad Mia Törnblom sa, att det krävs MASSOR av positiv feedback för att man ska klara en dålig kommentar.
Här är några av mina enkla exempel på humörhöjare och glädjedödare de senaste dagarna:
Glädjedödare (tar det tråkigaste först, för att avsluta med det roliga)
Efter datorallergin och den tillhörande bieffekten, lite lätt irritation, som mycket riktigt botades direkt, faktiskt redan innan jag träffat Ylva, redan när jag satte mig i bilen för att köra dit blev jag glad (lättroad :) ), så har jag funderat på hur lite det är som kan få mig på jättemycket bättre humör och raka motsatsen, hur man på nästan en sekund kan bli på dåligt humör av vissa saker. Naturligtvis gäller det då att tänka på vad Mia Törnblom sa, att det krävs MASSOR av positiv feedback för att man ska klara en dålig kommentar.
Här är några av mina enkla exempel på humörhöjare och glädjedödare de senaste dagarna:
Glädjedödare (tar det tråkigaste först, för att avsluta med det roliga)
- Försvunnen bibbabok. Vi är av med en lånad bok från biblioteket här. Vi lånar kopiösa mängder böcker och hittills har vi ALDRIG blivit av med en bok. I Danmark var vi av med en bok JÄTTELÄNGE, men jag hade turen att kunna låna om den hur många gånger som helst och när vi flyttade kom den fram. SÅ GLAD jag blev. Här får vi inte låna om böckerna hur länge som helst och hur mycket vi än letat, så hittar jag inte boken. De har lovat att titta om vi möjligen lämnat tillbaka den och de har glömt registrera den, men jag tror egentligen inte det, utan jag är ganska säker på att boken kommer fram, men jag har INTE lust att leta längre efter den. Klar Glädjedödare.
- I anslutning till den försvunna boken kommer exempel två. Letar överallt och öppnar då varenda låda i barnens rum. Det var länge sedan jag kollade i tjejernas lådor, det är liksom deras privata område och ansvar. Att då hitta drivor med tomma godispapper, halvfulla vattenflaskor, böcker (som borde stå i bokhyllan), nedknölade små kläder, röra röra röra, är en KLAR Glädjedödare.
- Klart roligare då att efter flera månaders frånvaro av LC-möten här, jag har nästan gett upp och jag är SÅ nära att lägga LC till handlingarna, men då organisationen ligger mig varmt om hjärtat, bär det emot. Tycker dock att jag har så mycket roligare i CAWC, svenskgruppen och skolgrupperna. I helgen kom dock ett mail om att vi ska ha ett LC-möte, det är årsmötet som borde varit avklarat i april... De bad alla att göra en rejäl ansträngning för att närvara. Jag svarade att jag ska göra mitt bästa för att komma och avslutade med att skriva "Look forward to see you all!". CC till alla de andra. Kort därefter kommer ett mail från den mest aktiva tjejen i klubben där hon skriver till alla att hon ska försöka komma hon med. Därefter skickar hon ett mail till, bara till mig "Look forward to see you too!". Så gulligt och det fick mig att tänka på hur LITE som behövs för att göra någon glad, i detta fall mig. Jag drog direkt på munnen och kände att KANSKE ska jag ge detta sin chans en liten tid till.
- Igår åkte Rikard till Tyskland, men innan han gav sig iväg kom han hem ett par timmar tidigare från jobbet. Jag var på skolan och när vi kom hem hade han gjort pannkakssmet. Han hade fixat flera saker jag bett om ett tag, bl a tjatat vidare på skolan om huruvida vi skulle få ut några pengar från försäkringen för den resa till Paris som L missade p g a sitt onda knä och NU hade vi fått besked om pengar (irriterande att man ska behöva TJATA för att de ska fixa det som vi faktiskt betalt för). Dessutom var det en del semestergrejer R kollat. Klar Humörhöjare.
- Vaknade imorse och hade fått ett UNDERBART mail från en av mina amerikanska vänner från DK-tiden. Det hon skrev och erbjöd sig gjorde mig så glad och jag kände att jag verkligen önskar att jag hade haft mer tid att umgås med henne då vi bodde nära varandra. Erica = En av dagens Humörhöjare.
- Många humörhöjare denna gång kom via datorn. För bara en liten stund sedan gick jag in och läste Taras blogg. Tara = Amerikansk vän som bor i Hamburg, som hoppade upp i luften på Halloween i Danmark och slog in sina framtänder och sedan INTE fick använda kniv och gaffel på pizzerian som "äter på amerikansk vis med händerna", ÄVEN om tänderna var inslagna och hon var tvungen att dela maten...., hon som firar St Patricks day med mycket grönt. Kanske minns ni henne? Nåväl, hennes senaste blogginlägg fick mig att brista ut i ett gapskratt alldeles för mig själv här hemma. Eftersom jag VET att ni kanske inte klickar på mina länkar här (har inte hört hur många som klickade sig vidare och såg youtube filmen på Fredrik Härén), så är jag på riktigt servicehumör här just nu, så jag klipper helt enkelt in Tara text, så kanske ni också får en HUMÖRHÖJARE och ett gott skratt. Här är länken till hennes blogg, om någon vill läsa mer om hennes underbara beskrivningar av livet i Hamburg: http://rabbitbearbug.blogspot.com/
Ich bin awesome!
I have advanced with my use of the German language. I have reached two major milestones!
Tara, hope it is okey that I copied your text over here, otherwise just tell me?!
Ylva, tack för igår! Lika trevligt som alltid att ses. Jag gillar att vara din trogna bloggföljare! Kul att ses imorgon igen.
Karin, jag tvivlar INTE på dig! Ditt lojala läsande på min blogg under alla våra år utomlands (oj vad länge det lät nu då...) har betytt otroligt mycket för mig!! Jag är verkligen innerligt glad över att ha fått en vän som du. Jag tror glädje och energi fungerar likadant, delad=dubbel, så det är jag inte orolig för. Hoppas att din energi kommit tillbaka lite, om inte annat tror jag att du kan uppskatta Taras text eftersom du läst vad hon skrivit några gånger förut. Jag håller helt med dig om att det är synd att göra bloggarna "privata", så du kan vara lugn just nu. Naturligtvis har du rätt i att det finns de som har sina skäl, för att begränsa tillgängligheten på sina bloggar, men det är en annan sak.
Britt, vi har det SÅ bra som har män som kan och gillar att fixa med våra datorer!!! Jag tror snart våra barn behöver en Mac-dator, då det är vad de använder i skolan och barnen har ibland problem med att ta arbeten mellan dessa båda system. Ni har inte en ni växt ifrån som ni vill bli av med? Bra att Lennart fixade datorn och vad kul att han samlat era fotografier från resan här! Jag vill se! Håller helt med om att kvalitén inte alltid är det viktigaste när man fotograferar, minnena sitter där även om inte allt är perfekt!
The not-yet-desperate-housewife, lägg inte av! Jag gillar verkligen att läsa vad du skriver :) . Det tror jag svärfar gör också, eller hur? Och du har massor andra följare som säkert läser även om de inte kommenterar... Men absolut tar bloggandet mycket tid ibland och då känns det som om de som läser skulle kunna skriva en kort hälsning, som ett litet tack för att de uppskattar den tid man lägger ned för att "roa" dem :) . Har skrivit på din blogg idag och föreslår mail, för avstämning av TRÄFF!!
Bloggläsare, det är min förhoppning att ni alla drabbas av massor av humörhöjare idag!!!
Stor kram,
- I have made an amusing comment to someone ...in German.
- I have reprimanded someone ...in German.
My amusing comment:
I was making my usual trip to the recycling center. This is how the recycling center works: You pull up, tell the attendant what you have to drop off and they tell you which bin to toss it into. Simple enough ...and I'm pretty good at saying "Ich habe papier." and waiting for them to take it to bin "funf".
So I pull up, say my "Ich habe papier." and the guy looks into the backseat of my car where Scotty and Andrea were sitting.
He says "Du hast kinder" ...or something meaning, "you have kids".
Here comes my magic German comment... I SAY... "Yah, und wo ist die Kinder Bin" HAHAHAHAHAHAHA!!! I'm HILARIOUS! :)
My reprimand:
Andrea and I were going to the grocery store right after dropping off the other three kids at school. It was early so I tried for the "Good Parking Spot".
The "Good Parking Spot" is the spot's reserved for those with kids and there are only four of them. They really aren't that good because they are on a steep hill and you have to hold the cart near the car with your foot while unloading it... but whatever, you don't have to cross a street and push your full crooked cart up a big hill just to get back to your car. (Everything is about the lesser of two evils here.)
Anyways, I pull into the "Good Parking Spot" area. One car was in front of me. I see the Good Parking Spots and one is open! WHOO HOOO for me!!!
THEN the car in front of me takes the spot!! A car which DOESN'T HAVE KIDS ...just some guy! ...and HE IST OHNE KINDER!! So I stop the car because I'm kinda mad and my mom says I have a temper. :) I roll the window down getting more irritated knowing that I will soon be pushing my full grocery cart out of the store, across the street and up the hill to the Bad Parking Spots all because of this jerk.
This guy is clearly ohne kinder and he is clearly in the kinder spot. I said, "Wo ist deine kinder." Then I gave him my irritated look and drove off just in case he tried to reply. :)
There you have it. My German teacher will be so proud. :)
I really just love the typical Tara comment "Everything is about the lesser of two evils here.", since she is just a very funny and positive girl, but you might not think so when reading her text. Och hoppsan, nu skrev jag på engelska, men jag vet att ni behärskar det :) .
Tara, hope it is okey that I copied your text over here, otherwise just tell me?!
Ylva, tack för igår! Lika trevligt som alltid att ses. Jag gillar att vara din trogna bloggföljare! Kul att ses imorgon igen.
Karin, jag tvivlar INTE på dig! Ditt lojala läsande på min blogg under alla våra år utomlands (oj vad länge det lät nu då...) har betytt otroligt mycket för mig!! Jag är verkligen innerligt glad över att ha fått en vän som du. Jag tror glädje och energi fungerar likadant, delad=dubbel, så det är jag inte orolig för. Hoppas att din energi kommit tillbaka lite, om inte annat tror jag att du kan uppskatta Taras text eftersom du läst vad hon skrivit några gånger förut. Jag håller helt med dig om att det är synd att göra bloggarna "privata", så du kan vara lugn just nu. Naturligtvis har du rätt i att det finns de som har sina skäl, för att begränsa tillgängligheten på sina bloggar, men det är en annan sak.
Britt, vi har det SÅ bra som har män som kan och gillar att fixa med våra datorer!!! Jag tror snart våra barn behöver en Mac-dator, då det är vad de använder i skolan och barnen har ibland problem med att ta arbeten mellan dessa båda system. Ni har inte en ni växt ifrån som ni vill bli av med? Bra att Lennart fixade datorn och vad kul att han samlat era fotografier från resan här! Jag vill se! Håller helt med om att kvalitén inte alltid är det viktigaste när man fotograferar, minnena sitter där även om inte allt är perfekt!
Väldigt intressant det du skriver om kommatering! Jag tyckte det var spännande att se hur olika och hur uppenbart väldigt fritt det är med kommaanvändandet, när vi jämförde flera olika böcker då ni var här! Komma för att förtydliga tycker jag är bra och det TJATAR jag på barnen om att de måste tänka på och använda.
Bra beskrivning av skolorna här ;) ! På gott och ont, verkligen. Förvånar mig ofta över hur de lyckats "banka in" så många "skrivregler" hos barnen, för många av barnens klasskompisar kan verkligen ge bra feedback till våra barns texter, på en nivå jag ALDRIG tror de skulle få av sina klasskompisar hemma.
Bra beskrivning av skolorna här ;) ! På gott och ont, verkligen. Förvånar mig ofta över hur de lyckats "banka in" så många "skrivregler" hos barnen, för många av barnens klasskompisar kan verkligen ge bra feedback till våra barns texter, på en nivå jag ALDRIG tror de skulle få av sina klasskompisar hemma.
The not-yet-desperate-housewife, lägg inte av! Jag gillar verkligen att läsa vad du skriver :) . Det tror jag svärfar gör också, eller hur? Och du har massor andra följare som säkert läser även om de inte kommenterar... Men absolut tar bloggandet mycket tid ibland och då känns det som om de som läser skulle kunna skriva en kort hälsning, som ett litet tack för att de uppskattar den tid man lägger ned för att "roa" dem :) . Har skrivit på din blogg idag och föreslår mail, för avstämning av TRÄFF!!
Bloggläsare, det är min förhoppning att ni alla drabbas av massor av humörhöjare idag!!!
Stor kram,
Ingrid
måndag 16 maj 2011
Datorallergi
Hej alla!
I fredags utvecklade jag plötsligt en akut datorallergi. Den har suttit i hela helgen, men jag tycker jag börjar repa mig så smått nu. Kanske byggdes allergin upp under mina många timmar framför datorn förra veckan då jag skrev inlägg på inlägg om vår Cornwall-resa, för att då den stora blogspot-kraschen inträffade slå till med full kraft. Kanske var det mina mastodontinlägg som ORSAKADE kraschen? Med tanke på den risken har jag inte vågat ge mig tillkänna hos blogspot, utan har hållt tillbaka alla frustrerande känslor och kanaliserat dem på annat håll istället.
Vad var det som hände? Jag är tyvärr fortfarande svaret skyldig. I förra veckan lär en crasch ha inträffat hos blogspot, vilket jag uppmärksammades på av Rikards mamma som meddelade torsdag kväll att det inte gick att skriva några kommentarer på bloggen. Strax därefter försvann alla inlägg skriva det senaste dygnet och det gällde hos ALLA som använder blogspot. Hur många kan det vara? Miljoner? Någon som vet? Det jag vet är att jag inte skulle vilja vara ansvarig på blogspot när detta inträffade...
Information gick ut på deras infosida om att bloggarna var försatta i "read only"-läge, vilket innebar att ingen kunde kommentera och ingen kunde skriva några nya inlägg. Eftersom jag just då var av med mina två senaste inlägg som är några av de längsta inlägg jag skrivit och som tog mig EVIGHETER att få ihop eftersom varje inladdad bild tar oändligt med tid på sig för att komma på plats, så var jag måttligt förtjust. Redan där kände jag hur datorallergin rasade i kroppen. Fredag kväll kom dock mitt ena inlägg tillbaka, det senast skrivna, men det näst senaste var inte tillbaka bland de publicerade utan som ett utkast. Jag "vågade" inte öppna det utan avvaktade att det också skulle rättas till och komma på plats. Alla andra bloggare var glada då deras inlägg kom tillbaka och satte igång att blogga som vanligt igen.
Hos mig ser "etiketterna" konstiga ut under det inlägg som kom tillbaka och trots ytterligare tre dagar har ännu inte det försvunna inlägget blivit åtgärdat. Informationen på blogspots hjälpsida är mycket knapphändig, vilket gjort min allergi än sämre. Deras senaste meddelande är från i fredags och det säger att de har startat en återuppbyggnad av det som försvunnit. Jag hade väntat mig dagliga uppdateringar från dem, samt att de skulle tala om att "NU är alla korrigeringar klara och allt ska fungera som vanligt". DÅ hade jag vetat att om mitt inlägg inte kommit tillbaka vid den tiden, så skulle det inte göra det alls. Nu väntar jag fortfarande...
Jag bloggar här för att detta ska vara vår utlandsdagbok då vi flyttar hem, för att barnen ska kunna ha detta att titta tillbaka på när de blir äldre, samt för att våra familjer och vänner hemma som är intresserade, ska kunna följa våra eskapader och se lite hur vi mår. Att skriva för framtiden är långsiktigt, därför blir nutidsbehovet viktigt för att jag ska orka knata på här med mitt knattrande. Era hälsningar och kommentarer betyder otroligt mycket för att jag ska känna att någon bryr sig om vad jag skriver, istället för att jag gör ett privat familjefotoalbum med mer kortfattade kommentarer, vilket skulle gått betydligt snabbare. Ibland blir jag otroligt irriterad och ledsen då jag hör någon säga att de läser allt jag skriver, men ändå inte någon gång skriver en enda rad för att säga hej, när jag känner det som om jag generöst delar med mig av vårt liv. I nästa stund tänker jag att det viktigaste är att veta att en person läser vad jag skriver och uppenbarligen får ut något av det samt tänker på oss och då är jag väldigt tacksam för det och tycker det är förmätet att bli irriterad för att de vännerna inte skriver en kommentar också. Det finns naturligtvis en orsak till det, men jag saknar ändå den där hälsningen ibland.
Naturligtvis har jag många gånger tänkt att jag skulle lägga om bloggen så att det blir en blogg där du måste "registrera" dig, så jag vet vem som läser. Det skulle vara ett sätt för mig att få veta det utan att ni behöver skriva en kommentar. Nu kan jag inte se det. Samtidigt tycker jag det leder till en tråkig baksida med bloggarna, nämligen att inte vem som helst kan hitta en blogg som de tycker tilltalar dem av en eller annan anledning (gemensamma intressen, bostadsorter, eller dyl). Det har avhållt mig från att göra det.
Nu är väl de flesta av oss funtade så att vi vill inte ge upp, vi strävar vidare, efter några dagars nedstämdhet så biter vi ihop och tar tag i saker och ting igen, för vad är alternativet. Där är jag nu. Jag gillar verkligen inte att komma efter på bloggen och det är helt och hållet för min egen skull, jag vill att det jag skriver är aktuellt och i efterhand är det svårare att komma ihåg saker. Samtidigt hinner jag inte blogga alla dagar, då det ibland är annat som jag prioriterar högre. När jag så redan var jättemycket efter förra veckan och hade tagit mig förbi den största delen av reserapporteringen, så kom bloggkraschen väldigt dåligt timat för just mig, så då halkade efter igen.
Nu är det dock måndag, en ny vecka, nya tag. Malin kördes tidigt till skolan idag för en resa till Lake district. Förra veckan hände otroligt många roliga saker, denna veckan kommer fler. Det finns mycket att se fram emot och jag ska sätta igång med lite sammanfattningar här igen.
Det inlägg som försvann finns till största delen kvar som utkast. Jag kommer inte att skriva om det som fattas med bilder utan bara lägga till några korta rader för min egen skull för att avsluta inlägget. Sedan lägger jag ut det igen, då kommer det förmodligen i fel ordning mot inlägget som kommit tillbaka, men förhoppningsvis hann ni läsa det innan det försvann och kan bara strunta i dessa Cornwall-inlägg för att fokusera på senare rapporterade upplevelser.
Det är VERKLIGEN intressant hur ens humör och hur man känner sig, kan ändras så snabbt. Dagen innan bloggproblemet var jag SÅ nära att skriva någonstans att jag kände mig så glad och lyckligt lottat, just då kunde jag inte tänka mig mycket som skulle kunna göra mig till en lyckligare människa. Ni vet, ibland har man bara sådana där dagar av total eufori. Två dagar senare kändes det INTE alls så, ha ha.
Kom ihåg att en kommentar här någon gång ibland, är otroligt uppskattad. Speciellt för mig, men även för resten av familjen!
Till alla er som bloggar: Tyvärr har allergin varit allvarlig, så jag har inte kunnat se vad ni skrivit senaste tiden, men jag återhämtar mig nu snabbt och hälsningar kommer säkert att dyka upp både här och där de närmaste dagarna.
Hoppas att ni alla har en lika trevlig vecka som undertecknad att se fram emot!
Britt, jag är tillbaka med förnyad kraft. Tack för alla dina kommentarer! SÅ lång Hoffmans äventyr var! Det måste varit en fantastisk upplevelse! Jag har läst dina mail och det blir väl lite svar både här och där. Nu ska jag dock iväg på olika andra håll resten av dagen och R ska resa iväg som vanligt... Det är JÄTTEBRA att du uppdaterar mig på skrivreglerna! Jag ska själv läsa din bok lite noggrannare längre fram.
Maria, TACK för din hälsning här!!! Det visar ännu en gång vilket speciellt känsligt band vi har oss emellan, som du ser ovan var det perfekt timing och precis vad jag behövde. Ja, England har verkligen mycket mer att erbjuda än man ibland tänker på! Jag ringer förmodligen ikväll, är lite desperat :) . STOR KRAM.
Boktokig, tack för din kommentar, den kom när jag som bäst behövde den! Jag SÖG åt mig alla snälla och trevliga saker du skrev :) . Jag gillar också bilden på Johan och Linnéa jättemycket. Alla måste ha varit väldigt kramiga på semester, för vi har massor av krambildern, ha ha. Hoppas att ni väljer att åka hitåt någon gång med familjen, för det finns verkligen massor att se och göra runt om i Storbritannien.
Nu blir det lunch och gemensam peptalk, för Ylva och mig, det brukar inte vara så svårt att bli på bättre humör i goda vänners sällskap, så jag är säker på att när jag går därifrån kommer både hon och jag tycka att livet leker igen.
Kram allihop!
Ingrid
I fredags utvecklade jag plötsligt en akut datorallergi. Den har suttit i hela helgen, men jag tycker jag börjar repa mig så smått nu. Kanske byggdes allergin upp under mina många timmar framför datorn förra veckan då jag skrev inlägg på inlägg om vår Cornwall-resa, för att då den stora blogspot-kraschen inträffade slå till med full kraft. Kanske var det mina mastodontinlägg som ORSAKADE kraschen? Med tanke på den risken har jag inte vågat ge mig tillkänna hos blogspot, utan har hållt tillbaka alla frustrerande känslor och kanaliserat dem på annat håll istället.
Vad var det som hände? Jag är tyvärr fortfarande svaret skyldig. I förra veckan lär en crasch ha inträffat hos blogspot, vilket jag uppmärksammades på av Rikards mamma som meddelade torsdag kväll att det inte gick att skriva några kommentarer på bloggen. Strax därefter försvann alla inlägg skriva det senaste dygnet och det gällde hos ALLA som använder blogspot. Hur många kan det vara? Miljoner? Någon som vet? Det jag vet är att jag inte skulle vilja vara ansvarig på blogspot när detta inträffade...
Information gick ut på deras infosida om att bloggarna var försatta i "read only"-läge, vilket innebar att ingen kunde kommentera och ingen kunde skriva några nya inlägg. Eftersom jag just då var av med mina två senaste inlägg som är några av de längsta inlägg jag skrivit och som tog mig EVIGHETER att få ihop eftersom varje inladdad bild tar oändligt med tid på sig för att komma på plats, så var jag måttligt förtjust. Redan där kände jag hur datorallergin rasade i kroppen. Fredag kväll kom dock mitt ena inlägg tillbaka, det senast skrivna, men det näst senaste var inte tillbaka bland de publicerade utan som ett utkast. Jag "vågade" inte öppna det utan avvaktade att det också skulle rättas till och komma på plats. Alla andra bloggare var glada då deras inlägg kom tillbaka och satte igång att blogga som vanligt igen.
Hos mig ser "etiketterna" konstiga ut under det inlägg som kom tillbaka och trots ytterligare tre dagar har ännu inte det försvunna inlägget blivit åtgärdat. Informationen på blogspots hjälpsida är mycket knapphändig, vilket gjort min allergi än sämre. Deras senaste meddelande är från i fredags och det säger att de har startat en återuppbyggnad av det som försvunnit. Jag hade väntat mig dagliga uppdateringar från dem, samt att de skulle tala om att "NU är alla korrigeringar klara och allt ska fungera som vanligt". DÅ hade jag vetat att om mitt inlägg inte kommit tillbaka vid den tiden, så skulle det inte göra det alls. Nu väntar jag fortfarande...
Jag bloggar här för att detta ska vara vår utlandsdagbok då vi flyttar hem, för att barnen ska kunna ha detta att titta tillbaka på när de blir äldre, samt för att våra familjer och vänner hemma som är intresserade, ska kunna följa våra eskapader och se lite hur vi mår. Att skriva för framtiden är långsiktigt, därför blir nutidsbehovet viktigt för att jag ska orka knata på här med mitt knattrande. Era hälsningar och kommentarer betyder otroligt mycket för att jag ska känna att någon bryr sig om vad jag skriver, istället för att jag gör ett privat familjefotoalbum med mer kortfattade kommentarer, vilket skulle gått betydligt snabbare. Ibland blir jag otroligt irriterad och ledsen då jag hör någon säga att de läser allt jag skriver, men ändå inte någon gång skriver en enda rad för att säga hej, när jag känner det som om jag generöst delar med mig av vårt liv. I nästa stund tänker jag att det viktigaste är att veta att en person läser vad jag skriver och uppenbarligen får ut något av det samt tänker på oss och då är jag väldigt tacksam för det och tycker det är förmätet att bli irriterad för att de vännerna inte skriver en kommentar också. Det finns naturligtvis en orsak till det, men jag saknar ändå den där hälsningen ibland.
Naturligtvis har jag många gånger tänkt att jag skulle lägga om bloggen så att det blir en blogg där du måste "registrera" dig, så jag vet vem som läser. Det skulle vara ett sätt för mig att få veta det utan att ni behöver skriva en kommentar. Nu kan jag inte se det. Samtidigt tycker jag det leder till en tråkig baksida med bloggarna, nämligen att inte vem som helst kan hitta en blogg som de tycker tilltalar dem av en eller annan anledning (gemensamma intressen, bostadsorter, eller dyl). Det har avhållt mig från att göra det.
Nu är väl de flesta av oss funtade så att vi vill inte ge upp, vi strävar vidare, efter några dagars nedstämdhet så biter vi ihop och tar tag i saker och ting igen, för vad är alternativet. Där är jag nu. Jag gillar verkligen inte att komma efter på bloggen och det är helt och hållet för min egen skull, jag vill att det jag skriver är aktuellt och i efterhand är det svårare att komma ihåg saker. Samtidigt hinner jag inte blogga alla dagar, då det ibland är annat som jag prioriterar högre. När jag så redan var jättemycket efter förra veckan och hade tagit mig förbi den största delen av reserapporteringen, så kom bloggkraschen väldigt dåligt timat för just mig, så då halkade efter igen.
Nu är det dock måndag, en ny vecka, nya tag. Malin kördes tidigt till skolan idag för en resa till Lake district. Förra veckan hände otroligt många roliga saker, denna veckan kommer fler. Det finns mycket att se fram emot och jag ska sätta igång med lite sammanfattningar här igen.
Det inlägg som försvann finns till största delen kvar som utkast. Jag kommer inte att skriva om det som fattas med bilder utan bara lägga till några korta rader för min egen skull för att avsluta inlägget. Sedan lägger jag ut det igen, då kommer det förmodligen i fel ordning mot inlägget som kommit tillbaka, men förhoppningsvis hann ni läsa det innan det försvann och kan bara strunta i dessa Cornwall-inlägg för att fokusera på senare rapporterade upplevelser.
Det är VERKLIGEN intressant hur ens humör och hur man känner sig, kan ändras så snabbt. Dagen innan bloggproblemet var jag SÅ nära att skriva någonstans att jag kände mig så glad och lyckligt lottat, just då kunde jag inte tänka mig mycket som skulle kunna göra mig till en lyckligare människa. Ni vet, ibland har man bara sådana där dagar av total eufori. Två dagar senare kändes det INTE alls så, ha ha.
Kom ihåg att en kommentar här någon gång ibland, är otroligt uppskattad. Speciellt för mig, men även för resten av familjen!
Till alla er som bloggar: Tyvärr har allergin varit allvarlig, så jag har inte kunnat se vad ni skrivit senaste tiden, men jag återhämtar mig nu snabbt och hälsningar kommer säkert att dyka upp både här och där de närmaste dagarna.
Hoppas att ni alla har en lika trevlig vecka som undertecknad att se fram emot!
Britt, jag är tillbaka med förnyad kraft. Tack för alla dina kommentarer! SÅ lång Hoffmans äventyr var! Det måste varit en fantastisk upplevelse! Jag har läst dina mail och det blir väl lite svar både här och där. Nu ska jag dock iväg på olika andra håll resten av dagen och R ska resa iväg som vanligt... Det är JÄTTEBRA att du uppdaterar mig på skrivreglerna! Jag ska själv läsa din bok lite noggrannare längre fram.
Maria, TACK för din hälsning här!!! Det visar ännu en gång vilket speciellt känsligt band vi har oss emellan, som du ser ovan var det perfekt timing och precis vad jag behövde. Ja, England har verkligen mycket mer att erbjuda än man ibland tänker på! Jag ringer förmodligen ikväll, är lite desperat :) . STOR KRAM.
Boktokig, tack för din kommentar, den kom när jag som bäst behövde den! Jag SÖG åt mig alla snälla och trevliga saker du skrev :) . Jag gillar också bilden på Johan och Linnéa jättemycket. Alla måste ha varit väldigt kramiga på semester, för vi har massor av krambildern, ha ha. Hoppas att ni väljer att åka hitåt någon gång med familjen, för det finns verkligen massor att se och göra runt om i Storbritannien.
Nu blir det lunch och gemensam peptalk, för Ylva och mig, det brukar inte vara så svårt att bli på bättre humör i goda vänners sällskap, så jag är säker på att när jag går därifrån kommer både hon och jag tycka att livet leker igen.
Kram allihop!
Ingrid
tisdag 14 december 2010
Fotoproblem bl a
Jag är hemma igen. Jag trodde mig vara full av entusiasm, men finns det något mer demotiverande än när man har goda intentioner att göra diverse saker, men så kör man huvudet i väggen HELA tiden. Är man på ett jobb eller tillsammans i en grupp är det lättare att peppa varandra att ta nya tag och hitta andra lösningar eller så, men när man är själv hemma har man lust att strunta i allt och lägga sig i soffan med en bok istället. Stön.
Vad är det jag stönar om egentligen :) ? Nej, det är inget speciellt som hänt och ALLT går inte fel.
Redan innan jag åkte till Hamburg hade jag massor att skriva om här och jag har flera bilder att visa, så igår var det första jag försökte göra då alla de andra kommit iväg, att skriva ett inlägg här. Då gick det inte att ladda in fler bilder för på blogspot laddas fotona via Picassa och där är en begränsning för hur många bilder man får lägga in och den gränsen har jag nått nu. Sedan måste man börja betala (ja, detta förstod jag förstås inte förrän Rikard hjälpt mig att forska lite under kvällen).
Över till mailen istället, massor att besvara. Nej, då gick inte vissa mail att skicka. "Du måste editera för ditt mail fastnar i vårt spamfilter." Typ så skrev de. Det var några tack-mail jag skulle skriva, så jag tog bort den röda färgen på texten, jag ändrade här och där, men nix. Editera mera, typ fick jag till svar. När R kom hem och fortsatte felsöka visade det sig att man inte fick "döpa" sitt mail till "Good to see you!". SUCK! Är det ett uttryck för hemska glädjeflickor eller?
Igång med alla julkort istället då. Gick bra en stund ända till jag insåg att Rikard hade alla adresser som jag behövde på jobbet. Kollade upp en del på nätet och det gick ju bra, men det blev ingen struktur på ordningen av alla jag skulle skriva till.
Letade efter några saker jag visste att jag lagt på olika ställen, men kunde INTE hitta dem. När de andra kom hem visade det sig förstås att de "lånat" mina saker och "glömt" sätta tillbaka dem.
Datorn hade kraschat här hemma när jag var borta, så nu är alla mina internetsidor borta ur det automatiska minnet, eller vad man ska kalla det. Många sidor har man ju i huvudet, men inte alla...
Jag pallar inte de här små hacken i arbetet hela tiden. Ställde mig och gjorde barnens favoritjulgodis istället och när de kom hem från skolan sa jag att de fick äta upp nästan alltihop. SÅ populär jag blev och det kändes lite mysigare och bättre. Linnéa har exams hela veckan, vilket innebär att de inte ha några lektioner utan prov i alla ämnen. Varje ämne har en halvdag för prov. Vissa dagar har hon två prov, som igår då hon hade idrott på förmiddagen och matte på eftermiddagen. Idag har hon kemiprov på em, men hon åkte ändå med bussen i morse. Tycker väl det är kul att träffa kompisar under en ledig förmiddag eller att sitta och hänga och plugga lite i biblioteket. Helt ok.
Idag är vissa problem lösta, andra inte. Man får dock inte misströsta. Människan har en unik förmåga att bita ihop och komma igen. Nu ska jag till posten och skicka alla julkort från engelska Elaine som bor i Hamburg och skickade med dem i min resväska för att jag skulle kunna skicka dem härifrån. Mycket smart och billigare. Skönt för henne att vara klar med alla sina julkort...
Nu börjar julkorten trilla in här från alla ordentliga människor som alltid är tidigt ute. Jag ÄLSKAR att få julkort, verkligen. Tittar på de vackra bilderna och blir lika glad varje gång jag ser brevbäraren den här årstiden. TACK för kort Marit, Maria & PO, fam Nilsson, Elaine med familj samt Terttu & Raimo!! De senare är min moster och morbror i Finland (tror inte de läser min blogg :) ) och de skickar nästan varje år kort med korsstygnsbroderier som hon gör själv. Fantastiskt!
Kommer att bombardera er med inlägg om vad som hänt sista veckan så fort jag kan ladda in bilder igen.
Tojis, hej, tack för hälsning! SÅ kul! Jag lovar att meddela när jag vet vad man ska göra med nagellacken. Har inte hunnit forska vidare än och mina flaskor står kvar i badrumsfönstret... Bra att du påminner mig om att jag är lyckligt lottad, du har rätt. London och Hamburg, vilken kosmopolit jag är :) . För de mesta gnäller jag inte utan värdesätter verkligen allt positivt jag har, stort som smått. Kram.
Karin, jag håller med, Lucia är stämningsfullt och ligger så lagom i tiden före jul. Våra barn lussade här igår morse och eftersom jag missade svenska kyrkans luciatåg, blir det mitt enda Luciafirande år. Så avancerat med så svåra sånger för Malins klass, de är ju inte så gamla. Bra jobbat!
Bra med Londonsjuka, då kanske hon tjatar hit sin mamma igen :) . Jag hade aldrig haft is i magen att kolla bloggar om vi försovit oss! Kanske var jag utvilad på bilden, INNAN alla hack igår, ha ha.
Britt, tack, det är skönt att vara hemma igen (trots det jag skriver ovan :) ). Vi klarade oss undan det mesta regnet i Hamburg och det var kul att se alla igen.
VILKEN konstig dansföreställning! Jag håller med dig! Ibland blir det så modernt att man inte fattar någonting och det känns nästan som Kejsarens nya kläder. Det blir nog MYCKET bättre på Nallekonserten på lördag! Hur var Lucia på Bullen?
Det borde ju mindre bilar och bättre med parkeringar när citytunneln är klar...? Har ni premiäråkt ännu?
Så gulligt med Lina hos Hansatomten! Var hon imponerad?
Namnsdagshälsning till Malin framfördes!
Naemi, du är supergullig!! Vi får väl se om tomten kommer till dig med ett extra paket eller ej... :) .
Catharina, som tur var slapp vi nästan allt regn, det var underbart att sitta på flyget och läsa i lugn och ro. Tack för fina bilder på barnen! De är SÅ lika er, en av varje :) .
Det som en trevlig kväll på teatern! Vad kul ta fram en egen pin!! Designar du den?
Johan Glans är så rolig! Tänk så kul när han var hos oss på LC i Eslöv. SÅ underhållande!
Jag vill gärna läsa artikeln om svenska kyrkan i London! Hoppas du kan få hit en länk.
Spännande med ombyggnad av stugan! Vad har ni nu på gång?
Jag älskar paté ;) !
Boktokig, jag tycker det är kul när du betygsätter böckerna. Det ger en fingervisning i kombination med den skriftliga recensionen.
Mot posten! (Jösses, jag låter verkligen som en hemmafru! Dagens stora aktivitet, gå till posten. Hjälp!)
Kram Ingrid
Vad är det jag stönar om egentligen :) ? Nej, det är inget speciellt som hänt och ALLT går inte fel.
Redan innan jag åkte till Hamburg hade jag massor att skriva om här och jag har flera bilder att visa, så igår var det första jag försökte göra då alla de andra kommit iväg, att skriva ett inlägg här. Då gick det inte att ladda in fler bilder för på blogspot laddas fotona via Picassa och där är en begränsning för hur många bilder man får lägga in och den gränsen har jag nått nu. Sedan måste man börja betala (ja, detta förstod jag förstås inte förrän Rikard hjälpt mig att forska lite under kvällen).
Över till mailen istället, massor att besvara. Nej, då gick inte vissa mail att skicka. "Du måste editera för ditt mail fastnar i vårt spamfilter." Typ så skrev de. Det var några tack-mail jag skulle skriva, så jag tog bort den röda färgen på texten, jag ändrade här och där, men nix. Editera mera, typ fick jag till svar. När R kom hem och fortsatte felsöka visade det sig att man inte fick "döpa" sitt mail till "Good to see you!". SUCK! Är det ett uttryck för hemska glädjeflickor eller?
Igång med alla julkort istället då. Gick bra en stund ända till jag insåg att Rikard hade alla adresser som jag behövde på jobbet. Kollade upp en del på nätet och det gick ju bra, men det blev ingen struktur på ordningen av alla jag skulle skriva till.
Letade efter några saker jag visste att jag lagt på olika ställen, men kunde INTE hitta dem. När de andra kom hem visade det sig förstås att de "lånat" mina saker och "glömt" sätta tillbaka dem.
Datorn hade kraschat här hemma när jag var borta, så nu är alla mina internetsidor borta ur det automatiska minnet, eller vad man ska kalla det. Många sidor har man ju i huvudet, men inte alla...
Jag pallar inte de här små hacken i arbetet hela tiden. Ställde mig och gjorde barnens favoritjulgodis istället och när de kom hem från skolan sa jag att de fick äta upp nästan alltihop. SÅ populär jag blev och det kändes lite mysigare och bättre. Linnéa har exams hela veckan, vilket innebär att de inte ha några lektioner utan prov i alla ämnen. Varje ämne har en halvdag för prov. Vissa dagar har hon två prov, som igår då hon hade idrott på förmiddagen och matte på eftermiddagen. Idag har hon kemiprov på em, men hon åkte ändå med bussen i morse. Tycker väl det är kul att träffa kompisar under en ledig förmiddag eller att sitta och hänga och plugga lite i biblioteket. Helt ok.
Idag är vissa problem lösta, andra inte. Man får dock inte misströsta. Människan har en unik förmåga att bita ihop och komma igen. Nu ska jag till posten och skicka alla julkort från engelska Elaine som bor i Hamburg och skickade med dem i min resväska för att jag skulle kunna skicka dem härifrån. Mycket smart och billigare. Skönt för henne att vara klar med alla sina julkort...
Nu börjar julkorten trilla in här från alla ordentliga människor som alltid är tidigt ute. Jag ÄLSKAR att få julkort, verkligen. Tittar på de vackra bilderna och blir lika glad varje gång jag ser brevbäraren den här årstiden. TACK för kort Marit, Maria & PO, fam Nilsson, Elaine med familj samt Terttu & Raimo!! De senare är min moster och morbror i Finland (tror inte de läser min blogg :) ) och de skickar nästan varje år kort med korsstygnsbroderier som hon gör själv. Fantastiskt!
Kommer att bombardera er med inlägg om vad som hänt sista veckan så fort jag kan ladda in bilder igen.
Tojis, hej, tack för hälsning! SÅ kul! Jag lovar att meddela när jag vet vad man ska göra med nagellacken. Har inte hunnit forska vidare än och mina flaskor står kvar i badrumsfönstret... Bra att du påminner mig om att jag är lyckligt lottad, du har rätt. London och Hamburg, vilken kosmopolit jag är :) . För de mesta gnäller jag inte utan värdesätter verkligen allt positivt jag har, stort som smått. Kram.
Karin, jag håller med, Lucia är stämningsfullt och ligger så lagom i tiden före jul. Våra barn lussade här igår morse och eftersom jag missade svenska kyrkans luciatåg, blir det mitt enda Luciafirande år. Så avancerat med så svåra sånger för Malins klass, de är ju inte så gamla. Bra jobbat!
Bra med Londonsjuka, då kanske hon tjatar hit sin mamma igen :) . Jag hade aldrig haft is i magen att kolla bloggar om vi försovit oss! Kanske var jag utvilad på bilden, INNAN alla hack igår, ha ha.
Britt, tack, det är skönt att vara hemma igen (trots det jag skriver ovan :) ). Vi klarade oss undan det mesta regnet i Hamburg och det var kul att se alla igen.
VILKEN konstig dansföreställning! Jag håller med dig! Ibland blir det så modernt att man inte fattar någonting och det känns nästan som Kejsarens nya kläder. Det blir nog MYCKET bättre på Nallekonserten på lördag! Hur var Lucia på Bullen?
Det borde ju mindre bilar och bättre med parkeringar när citytunneln är klar...? Har ni premiäråkt ännu?
Så gulligt med Lina hos Hansatomten! Var hon imponerad?
Namnsdagshälsning till Malin framfördes!
Naemi, du är supergullig!! Vi får väl se om tomten kommer till dig med ett extra paket eller ej... :) .
Catharina, som tur var slapp vi nästan allt regn, det var underbart att sitta på flyget och läsa i lugn och ro. Tack för fina bilder på barnen! De är SÅ lika er, en av varje :) .
Det som en trevlig kväll på teatern! Vad kul ta fram en egen pin!! Designar du den?
Johan Glans är så rolig! Tänk så kul när han var hos oss på LC i Eslöv. SÅ underhållande!
Jag vill gärna läsa artikeln om svenska kyrkan i London! Hoppas du kan få hit en länk.
Spännande med ombyggnad av stugan! Vad har ni nu på gång?
Jag älskar paté ;) !
Boktokig, jag tycker det är kul när du betygsätter böckerna. Det ger en fingervisning i kombination med den skriftliga recensionen.
Mot posten! (Jösses, jag låter verkligen som en hemmafru! Dagens stora aktivitet, gå till posten. Hjälp!)
Kram Ingrid
måndag 29 november 2010
Det är JU så lätt hänt
Jag har en dålig vana att ta till ett "ju" stup i kvarten när jag skriver. Det är ju ;) ett sätt att mjuka upp det man skriver lite, men man kan ju inte upprepa sig i all oändlighet. VARJE gång jag skrivit en text måste jag ju gå tillbaka och stryka hälften av alla "ju" som smugit sig in. Annars skulle det ju bli olidligt att läsa vad jag skriver.
Den kanske inte är riktigt samma sak, men jag brukar också få lägga till ett antal kommatecken i mina texter vid genomläsningen, annars blir meningarna hopplöst långa och svårförståeliga.
Har ni några dåliga skrivvanor?
Nu måste jag i säng. Ska upp klockan 5 och köra L's kompis till flygplatsen. Är lite orolig då det ska blir nollgradigt och vi här inte har några vinterdäck. HOPPAS att de saltar??!!
Natti, Ingrid
Den kanske inte är riktigt samma sak, men jag brukar också få lägga till ett antal kommatecken i mina texter vid genomläsningen, annars blir meningarna hopplöst långa och svårförståeliga.
Har ni några dåliga skrivvanor?
Nu måste jag i säng. Ska upp klockan 5 och köra L's kompis till flygplatsen. Är lite orolig då det ska blir nollgradigt och vi här inte har några vinterdäck. HOPPAS att de saltar??!!
Natti, Ingrid
torsdag 14 oktober 2010
Svensk Coffee Morning
SOM tiden flyger iväg!!
Som ni ser har jag istället för att uppdatera bloggen med nytt inlägg igår, så har jag istället uppdaterat med nytt utseende. Äntligen har vi fått in en header-bild som vi pratat om länge. Dessutom har jag hittat lite nya bakgrunder, så jag ska kunna variera mig lite. Nice. Jag har också gått igenom ALLA skrivna inlägg och satt etiketter på dem. De står under varje inlägg och är mest för min egen skull. Om jag vill läsa alla inlägg jag skrivit om "London" klickar jag på det och så kommer de upp. Eller kan det vara ett bra sätt att söka upp t ex alla "teatrar" vi sett här. Ni kan också klicka där om ni vill, men då måste ni hitta ett inlägg om det ni vill läsa om och det finns ingen sammanställning av mina etiketter som ni kan se. Så egentligen kan ni bara låtsas att de inte finns där, men nu vet ni vad det är om ni undrar.
Då jag gick igenom alla inläggen såg jag att jag inte skrivit om den svenska coffee morningen och insåg att den var samma dag som Karin kom och därmed föll bort ur minnet över helgen. Det kändes som om det var så mycket längre sedan....
Här kommer därför en liten sammanfattning av min utflykt i onsdags förra veckan.
Så fort jag träffat någon svensk här, har de direkt sagt "åh är du svensk, då måste du ju komma med i vår svenska coffee morning, du ska komma i kontakt med Kajsa". Alla är så vänliga, så innan jag hunnit göra något själv hade några förmedlat mitt namn till Kajsa och hon skrev och välkomnade mig hit. Hon berättade att de är ca 25-30 svenskor i det här området som träffas en gång i månaden för coffee morning hemma hos varandra (fungerar ungefär som våra coffee mornings i DK med undantaget att den man är hos bjuder på det man äter, så man behöver inte "bring a dish to share" vilket jag tycker är skönt, man gör allt en gång och njuter resten av året/åren). Sedan träffas en del av dem och går "organiserade" promenader och fikar, några andra träffas för filmkväll en gång per månad (i måndags såg de Mannen på taket med Carl-Gustav Lindstedt och hade skrattat åt hur osmarta poliserna var och att de inte hade några mobiler utan sprang in och ut i telefonkiosker :)) ), och så tror jag att de har en bokklubb också.
Den här gruppen glider lite ihop med SWEA, som jag tror att jag nämnt.... det är ett nätverk för svenska kvinnor i utlandet, som har en stor sektion i London, men störst är de nog i USA. Flera av kvinnorna i den här coffee morning gruppen är med i SWEA, men de flesta inte, eftersom träffarna hålls inne i London och vi med barn har svårt att hinna in dit om vi ska vara hemma innan barnen kommer hem från skolan. Men promenaderna hålls t ex som en del av SWEA.... Ja ja.
Förra veckans coffee morning hölls MÄRKLIGT NOG hemma hos östgötska Sanna! Samma tjej som jag var på möte hos för ett par veckor sedan med Svenska skolföreningen. Lustigt sammanträffande och lite komiskt. Hon bor ganska långt ifrån oss och det är det längsta från vårt område som några i gruppen bor, så de trodde inte så många skulle komma, men det var huset fullt :) .
Kajsa bjöd i alla fall in mig och erbjöd sig att hämta mig så vi kunde åka tillsammans. Det var jag väldigt tacksam för eftersom jag inte hade bil den dagen (R var ju på sin utbildning långt iväg) och så fick vi ju chansen att prata lite på vägen. Med i bilen var också en annan dam. Både hon och Kajsa är pensionärer och har bott i vår by i 20 år minst. De trivs SÅ bra. Och varje sommar åker de hem till sina sommarställen i Sverige. Många svenskar som bor här har sommarhus i Skanör, så det måste vara en STOR koloni med utlandssvenskar som träffas där varje år och det förklarar varför jag när jag flyttade till DK fick veta att det fanns en SWEA-grupp för hemvändande kvinnor, just där.
TYVÄRR har jag inga bilder från Coffee morningen, det kändes liksom inte rätt att sätta igång och knäppa loss där när jag var ny. Det var tjejer i alla åldrar, från ca 30-75 år. Ljudnivån var HÖG och det var ett enormt tjattrande. SÅ trevligt! Vi träffades kl 11 och nästan prick 13 gick alla hem, så det är väl ganska bra att de har en tid, så vet alla vad som gäller.
Nästa gång ska vi träffas i vår by hemma hos den amerikanska mamman som pratar perfekt svenska. Jag är jätteglad över den här gruppen, alla var så vänliga, roliga och trevliga. Det är kul med blandningen av folk i olika åldrar och att vi har bott här olika länge och är en blandning mellan de som bor här permanent och oss som är här mer tillfälligt.
Igår hade de en promenad som hade varit supertrevlig (jag var dock i London på andra äventyr) och på vägen hem förra veckan fick jag tips om en sak jag ska göra idag. Tänk vad ni har mycket spännande läsning att se fram emot :))) .
Karin D, ja jag var så glad att jag äntligen tog mig tid att sätta mig in lite mer i de tekniska finesserna här på bloggen. Nu håller jag på att förstå hur jag kan lägga upp mig som "följare" hos andra och det enda jag inte lyckas med är att få in en bild på mig själv....
Jag hade redan sett Katas videoinlägg :) , kan inte låta bli att titta in hos henne nu och följa efterdyningarna av Englandsresan.
Märtha, ja det var verkligen tur att det var en felskrivning, ha ha! Cupcakesen (svengelska) var faktiskt inte så stora, barnen klarade av att äta flera stycken... De blev så fina när de dekorerade alla olika, så skulle aldrig jag som är så praktisk kommit på att göra! Amerikaner pratar bara om cupcakes, för det vi kallar muffins, eller kanske säger vi muffins med glasyr... Deras muffins är ju mycket större och så är det nästan alltid något i dem, såsom chocolate chips eller nå't. Hur är det med Helen, hon hade inte skrivit något mer om resan på bloggen än? Gissar att hon är hemma igen och jobbar för fullt.
GRATTIS-hälsningar till KENT i efterskott! Jag var borta igår hela dagen så jag hann inte skriva det här då :) !! Hoppas att ni hade en bra dag och att vårt kort kom fram.
Ha en bra dag alla!
Ingrid
Som ni ser har jag istället för att uppdatera bloggen med nytt inlägg igår, så har jag istället uppdaterat med nytt utseende. Äntligen har vi fått in en header-bild som vi pratat om länge. Dessutom har jag hittat lite nya bakgrunder, så jag ska kunna variera mig lite. Nice. Jag har också gått igenom ALLA skrivna inlägg och satt etiketter på dem. De står under varje inlägg och är mest för min egen skull. Om jag vill läsa alla inlägg jag skrivit om "London" klickar jag på det och så kommer de upp. Eller kan det vara ett bra sätt att söka upp t ex alla "teatrar" vi sett här. Ni kan också klicka där om ni vill, men då måste ni hitta ett inlägg om det ni vill läsa om och det finns ingen sammanställning av mina etiketter som ni kan se. Så egentligen kan ni bara låtsas att de inte finns där, men nu vet ni vad det är om ni undrar.
Då jag gick igenom alla inläggen såg jag att jag inte skrivit om den svenska coffee morningen och insåg att den var samma dag som Karin kom och därmed föll bort ur minnet över helgen. Det kändes som om det var så mycket längre sedan....
Här kommer därför en liten sammanfattning av min utflykt i onsdags förra veckan.
Så fort jag träffat någon svensk här, har de direkt sagt "åh är du svensk, då måste du ju komma med i vår svenska coffee morning, du ska komma i kontakt med Kajsa". Alla är så vänliga, så innan jag hunnit göra något själv hade några förmedlat mitt namn till Kajsa och hon skrev och välkomnade mig hit. Hon berättade att de är ca 25-30 svenskor i det här området som träffas en gång i månaden för coffee morning hemma hos varandra (fungerar ungefär som våra coffee mornings i DK med undantaget att den man är hos bjuder på det man äter, så man behöver inte "bring a dish to share" vilket jag tycker är skönt, man gör allt en gång och njuter resten av året/åren). Sedan träffas en del av dem och går "organiserade" promenader och fikar, några andra träffas för filmkväll en gång per månad (i måndags såg de Mannen på taket med Carl-Gustav Lindstedt och hade skrattat åt hur osmarta poliserna var och att de inte hade några mobiler utan sprang in och ut i telefonkiosker :)) ), och så tror jag att de har en bokklubb också.
Den här gruppen glider lite ihop med SWEA, som jag tror att jag nämnt.... det är ett nätverk för svenska kvinnor i utlandet, som har en stor sektion i London, men störst är de nog i USA. Flera av kvinnorna i den här coffee morning gruppen är med i SWEA, men de flesta inte, eftersom träffarna hålls inne i London och vi med barn har svårt att hinna in dit om vi ska vara hemma innan barnen kommer hem från skolan. Men promenaderna hålls t ex som en del av SWEA.... Ja ja.
Förra veckans coffee morning hölls MÄRKLIGT NOG hemma hos östgötska Sanna! Samma tjej som jag var på möte hos för ett par veckor sedan med Svenska skolföreningen. Lustigt sammanträffande och lite komiskt. Hon bor ganska långt ifrån oss och det är det längsta från vårt område som några i gruppen bor, så de trodde inte så många skulle komma, men det var huset fullt :) .
Kajsa bjöd i alla fall in mig och erbjöd sig att hämta mig så vi kunde åka tillsammans. Det var jag väldigt tacksam för eftersom jag inte hade bil den dagen (R var ju på sin utbildning långt iväg) och så fick vi ju chansen att prata lite på vägen. Med i bilen var också en annan dam. Både hon och Kajsa är pensionärer och har bott i vår by i 20 år minst. De trivs SÅ bra. Och varje sommar åker de hem till sina sommarställen i Sverige. Många svenskar som bor här har sommarhus i Skanör, så det måste vara en STOR koloni med utlandssvenskar som träffas där varje år och det förklarar varför jag när jag flyttade till DK fick veta att det fanns en SWEA-grupp för hemvändande kvinnor, just där.
TYVÄRR har jag inga bilder från Coffee morningen, det kändes liksom inte rätt att sätta igång och knäppa loss där när jag var ny. Det var tjejer i alla åldrar, från ca 30-75 år. Ljudnivån var HÖG och det var ett enormt tjattrande. SÅ trevligt! Vi träffades kl 11 och nästan prick 13 gick alla hem, så det är väl ganska bra att de har en tid, så vet alla vad som gäller.
Nästa gång ska vi träffas i vår by hemma hos den amerikanska mamman som pratar perfekt svenska. Jag är jätteglad över den här gruppen, alla var så vänliga, roliga och trevliga. Det är kul med blandningen av folk i olika åldrar och att vi har bott här olika länge och är en blandning mellan de som bor här permanent och oss som är här mer tillfälligt.
Igår hade de en promenad som hade varit supertrevlig (jag var dock i London på andra äventyr) och på vägen hem förra veckan fick jag tips om en sak jag ska göra idag. Tänk vad ni har mycket spännande läsning att se fram emot :))) .
Karin D, ja jag var så glad att jag äntligen tog mig tid att sätta mig in lite mer i de tekniska finesserna här på bloggen. Nu håller jag på att förstå hur jag kan lägga upp mig som "följare" hos andra och det enda jag inte lyckas med är att få in en bild på mig själv....
Jag hade redan sett Katas videoinlägg :) , kan inte låta bli att titta in hos henne nu och följa efterdyningarna av Englandsresan.
Märtha, ja det var verkligen tur att det var en felskrivning, ha ha! Cupcakesen (svengelska) var faktiskt inte så stora, barnen klarade av att äta flera stycken... De blev så fina när de dekorerade alla olika, så skulle aldrig jag som är så praktisk kommit på att göra! Amerikaner pratar bara om cupcakes, för det vi kallar muffins, eller kanske säger vi muffins med glasyr... Deras muffins är ju mycket större och så är det nästan alltid något i dem, såsom chocolate chips eller nå't. Hur är det med Helen, hon hade inte skrivit något mer om resan på bloggen än? Gissar att hon är hemma igen och jobbar för fullt.
GRATTIS-hälsningar till KENT i efterskott! Jag var borta igår hela dagen så jag hann inte skriva det här då :) !! Hoppas att ni hade en bra dag och att vårt kort kom fram.
Ha en bra dag alla!
Ingrid
torsdag 19 augusti 2010
Kommentarer
Ni är flera som skrivit om att det inte fungerar att skriva kommentarer här. Det beklagar jag, för jag vill ju väldigt gärna att ni ska kunna skriva en hälsning till mig! Har inte hunnit göra något med inställningarna här de senaste dagarna utan det har varit fullt upp att bara skriva inläggen, men Karin (min privata tekniska support) tipsade om inställningar och nu på morgonen har jag varit inne och gjort en justering, som jag hoppas ska leda till att alla kan kommentera.
Därför ber jag nu alla som tidigare inte kunnat skriva en kommentar att göra ett försök på detta inlägg för att se om det fungerar. Ni behöver inte skriva någon lång text, bara göra "testing testing". Så får vi se hur det går nu....
Tor, håller du ställningarna hemma? Idag kommer Rikard hem för ett snabbesök i huset. Kanske ser du honom svischa förbi :-) .
Astrid, hur går det med bloggandet? Du måste ge mig din bloggadress så jag kan se vad du skriver!
Karin D, TACK för alla kommentarer! Ja, det är coolt att du är på foto här på min blogg :-) och att jag har åtminstonde en officiell följare, ha ha. Jag tycker också det var en otroligt trevlig idé med välkomstbesöket. I helgen ska vi gå och hälsa på våra grannar. TACK för DN-tipset, precis sådan info som jag samlar på mig just nu!
Ja, vilken tid lever jag i? Jag är helt säker på att våra barn fått pennor och skrivböcker under såväl låg- som mellanstadium när vi bodde hemma... Ärvda böcker hade de dock där också :-) . Jag måste fråga runt bland några kompisar och höra hur det är på andra ställen hemma...
Britt, jag är alltid lite fundersam när vi kommer till ett nytt hus (vilket ju har hänt ovanligt många gånger senaste åren) om hur det ska gå att fördela rummen bland barnen, men hittills har det faktiskt gått helt utan problem... Lita på att ni kommer att få fortsätta ta med er mat till oss :-)) !!! Johanmjölk tror jag inte finns så jag skickade med 20 liter med flyttfirman så att vi klarar oss några veckor.... Har hittat vaniljyoghurt som Malin gillar, men den är fettfri och innehåller sötningsmedel, så jag är inte nöjd med den. Jag vill ha en lätt variant utan konstiga tillsatser. Flyttgubbarna var så duktiga och tyckte inte pianot var något problem alls (jag tänker på en engelsk mamma på skolan i DK som flyttade dit en flygel till ÖVERVÅNINGEN). Nu har vi pianot i rummet närmast ytterdörren, så det kunde inte varit bättre efter omständigheterna.
Det kom bara en kommentar från dig, så det blev ju bra, fast dumt att det är otydligt... Vi ska gå och hälsa på våra nya grannar i helgen. Du behöver inte ha dåligt samvete för era grannar, de har säkert haft fullt upp ändå :-) .
Anna, vi har också haft lite regn här, men nu skiner solen, fast det är inte den där sommarvärmen vi varit vana vid. Tvärtom fryser barnen i huset... Hoppas inte sommaren är helt slut redan! Kul att ni bokat biljetter!!!!Kram.
Mot flyttkartongerna!
Ingrid
Därför ber jag nu alla som tidigare inte kunnat skriva en kommentar att göra ett försök på detta inlägg för att se om det fungerar. Ni behöver inte skriva någon lång text, bara göra "testing testing". Så får vi se hur det går nu....
Tor, håller du ställningarna hemma? Idag kommer Rikard hem för ett snabbesök i huset. Kanske ser du honom svischa förbi :-) .
Astrid, hur går det med bloggandet? Du måste ge mig din bloggadress så jag kan se vad du skriver!
Karin D, TACK för alla kommentarer! Ja, det är coolt att du är på foto här på min blogg :-) och att jag har åtminstonde en officiell följare, ha ha. Jag tycker också det var en otroligt trevlig idé med välkomstbesöket. I helgen ska vi gå och hälsa på våra grannar. TACK för DN-tipset, precis sådan info som jag samlar på mig just nu!
Ja, vilken tid lever jag i? Jag är helt säker på att våra barn fått pennor och skrivböcker under såväl låg- som mellanstadium när vi bodde hemma... Ärvda böcker hade de dock där också :-) . Jag måste fråga runt bland några kompisar och höra hur det är på andra ställen hemma...
Britt, jag är alltid lite fundersam när vi kommer till ett nytt hus (vilket ju har hänt ovanligt många gånger senaste åren) om hur det ska gå att fördela rummen bland barnen, men hittills har det faktiskt gått helt utan problem... Lita på att ni kommer att få fortsätta ta med er mat till oss :-)) !!! Johanmjölk tror jag inte finns så jag skickade med 20 liter med flyttfirman så att vi klarar oss några veckor.... Har hittat vaniljyoghurt som Malin gillar, men den är fettfri och innehåller sötningsmedel, så jag är inte nöjd med den. Jag vill ha en lätt variant utan konstiga tillsatser. Flyttgubbarna var så duktiga och tyckte inte pianot var något problem alls (jag tänker på en engelsk mamma på skolan i DK som flyttade dit en flygel till ÖVERVÅNINGEN). Nu har vi pianot i rummet närmast ytterdörren, så det kunde inte varit bättre efter omständigheterna.
Det kom bara en kommentar från dig, så det blev ju bra, fast dumt att det är otydligt... Vi ska gå och hälsa på våra nya grannar i helgen. Du behöver inte ha dåligt samvete för era grannar, de har säkert haft fullt upp ändå :-) .
Anna, vi har också haft lite regn här, men nu skiner solen, fast det är inte den där sommarvärmen vi varit vana vid. Tvärtom fryser barnen i huset... Hoppas inte sommaren är helt slut redan! Kul att ni bokat biljetter!!!!Kram.
Mot flyttkartongerna!
Ingrid
GRATTIS RIKARD....i nästa vecka!
GRATTIS på födelsedagen Rikard!!! (Wow på denna bloggen kan jag få färg på bokstäverna :-) .)
Vi bestämde förra veckan att flytta Rikards födelsedag. Det kändes som om den skulle försvinna i den mest intensiva flyttperioden och det ville vi inte. Dessutom kändes det knäppt att köpa presenter i Sverige och ta med sig hit. Alltså ska vi fira hans födelsedag som om den inträffar på fredag nästa vecka istället.
Vi kunde dock inte låta bli att ta tillfället i akt att köpa någon av de goda desserter som de är mästare på här. Jag köpte faktiskt två. En kyld avancerade cheesecake i glasskålar till bara oss vuxna som vi välförtjänt åt i går kväll. FANTASTISKT goda!!! I morse uppvaktade vi honom med en djupfryst chokladmoussetårta med hallon i. Det var också otroligt god. Jag kommer aldrig att behöva göra desserter själv mer ;-)) .
Eftersom vi bestämt oss för att flytta födelsedagen gick R upp och duschade för att gå till jobbet idag. Detta trots att min säng var tom och han då borde förstått att någon var på gång, annars skulle jag ALDRIG gått upp så tidigt. Men det var ju i och för sig rätt kul att han fick hoppa i säng igen och bli riktigt överraskad över att vi faktiskt kom sjungande med tårta och kaffe på sängen.
Senare idag åker R till Sverige, men alla vi här hemma önskar dig en TOPPENDAG både idag och nästa vecka!
Kram från oss här hemma!
Ingrid & Barnen
Vi bestämde förra veckan att flytta Rikards födelsedag. Det kändes som om den skulle försvinna i den mest intensiva flyttperioden och det ville vi inte. Dessutom kändes det knäppt att köpa presenter i Sverige och ta med sig hit. Alltså ska vi fira hans födelsedag som om den inträffar på fredag nästa vecka istället.
Vi kunde dock inte låta bli att ta tillfället i akt att köpa någon av de goda desserter som de är mästare på här. Jag köpte faktiskt två. En kyld avancerade cheesecake i glasskålar till bara oss vuxna som vi välförtjänt åt i går kväll. FANTASTISKT goda!!! I morse uppvaktade vi honom med en djupfryst chokladmoussetårta med hallon i. Det var också otroligt god. Jag kommer aldrig att behöva göra desserter själv mer ;-)) .
Eftersom vi bestämt oss för att flytta födelsedagen gick R upp och duschade för att gå till jobbet idag. Detta trots att min säng var tom och han då borde förstått att någon var på gång, annars skulle jag ALDRIG gått upp så tidigt. Men det var ju i och för sig rätt kul att han fick hoppa i säng igen och bli riktigt överraskad över att vi faktiskt kom sjungande med tårta och kaffe på sängen.
Senare idag åker R till Sverige, men alla vi här hemma önskar dig en TOPPENDAG både idag och nästa vecka!
Kram från oss här hemma!
Ingrid & Barnen
onsdag 18 augusti 2010
Husbesiktning och Skolfamiljsbesök
Vi har internet i huset!!! Så jag är redan tillbaka. Vi insåg att vi inte skulle klara oss länge utan uppkoppling (efter att R suttit på McDonalds med gratis uppkoppling och försökt fixa några viktiga saker såsom försäkringar o dyl, då plötsligt nätet där dog), så nu har han köpt någon dong eller vad det heter och det fungerar fint. Vilken TUR att jag har en så tekniskt begåvad man!
Jag har förstått att flera av er har haft problem med att kunna kommentera här. Vad trist om det är besvärligare än på vår andra blogg! Jag har inte hunnit kolla det själv ännu, men jag har förstått att ni måste öppna något google konto. Jag trodde att det räckte att man klickade på anonym, men som sagt jag ska prova själv en dag, men inte just nu....
Det är lite körigt att hinna skriva här samtidigt som allt annat händer, men jag vill ju så gärna berätta vad vi gör och jag märker att jag redan nästan glömt vad vi gjorde igår, så jag skriver så mycket jag kan.
Igår sov alla ut ordentligt för första gången på väldigt länge. Jag vaknade först och de andra sov ytterligare en lång stund. Efter hotellfrukost och lite shopping (jag köpte en del treats till barnen för att de skulle vara nöjda under hela husbesiktningen :-)) ), så åkte vi till huset. Alla var spända på att se det igen och naturligtvis mindes vi inte riktigt allt rätt, men så är det ju när man tittar på så många hus under så kort tid.
Det första som skulle hända i huset var alltså att det skulle besiktigas. Vi visste inte riktigt vad det innebar och var lite nervösa, då det sagts att det nu skulle göras på ägarnas bekostnad och när vi flyttar ut på vår bekostnad och kommer de då att anmärka på minsta lilla sak så att vi får ersätta det....Vi visste inte heller vem som skulle vara med på besiktningen.
Det gick i alla fall väldigt bra. Varken husägare (the landlord har jag nu lärt mig att det heter) eller mäklare (som är vår kontaktperson under hela hyresperioden) var på plats, utan det var bara en kvinnlig besiktigare. Hon var mycket trevlig och förklarade vad hon gjorde. Det här gör hon hela dagarna sedan länge så hon kunde sin sak. Hon gick från rum till rum och pratade i en handbandspelare. Hon räknade varenda krok på väggarna och redovisade, hon talade om var det fanns många fläckar på heltäckningsmattorna, hon sa var det blivit lagat i taken, hon talade om vilka väggar som det var fläckar efter häftmassa på, hon räknade varje litet märke i badrumsgolvets klinkers och handfat, hon tände alla lampor och talade om ifall de fungerade eller ej, hon kollade om gardinerna var rena och hela osv osv. Hon anmärkte på nästan allt och talade om att nästan allt såsom fläckar på heltäckningsmattor och dylikt, räknas som normalt slitage. Så istället för att jag kände som före att de kommer sätta dit oss på varenda liten prick vi förstört, så kommer det förmodligen istället vara så att några ytterligare små fläckar här eller där kommer inte att märkas i redovisningen då hon sa "åtskilliga" om många saker. Hela rundturen i och utanför huset, tog nästan 2,5 timme.
Under besiktningen gick barnen runt i huset och tittade på rummen för att bestämma vem som skulle bo var, samt att de satt på golvet i ett rum och läste och åt lite godis. När damen gått hade vi vuxna en liten avstämning om rummen och sedan pratade vi med barnen ett och ett och nu har alla barn ett rum de är nöjda med. Malin har inte fått det enda rummet utan heltäckningsmatta som vi tänkt, för det var SÅ litet. Nu prövar vi ett annat och ser hur det fungerar. Det lilla rummet får nog bli gästrum eller arbetsrum istället. Vi är inte helt säkra på hur allt blir ännu.
Så blev det en snabblunch på Pizza Hut (som jag nämnde i ett tidigare inlägg) och jag rusade in i en affär och köpte lite fint presentsnöre. Dagen innan vi åkte från Sverige var det ju en amerikansk mamma som skrev till ett antal nya familjer med barn i 9:an och 7:an och bjöd över oss på te. Hon hade två döttrar i dessa klasser och de har bott här i många år. Jag svarade och berättade lite om oss och då sa hon att jag gärna fick ta med M och J också, så vi bestämde att M skulle komma med och J skulle vara med R. Jag hade köpt med ett antal Nobless chokladlådor som jag knöt ihop och tog med mig. Inte visste jag vad som var lämpligt att ha med eller ej. Rikard talade dessutom om att "afternoon tea" kunde betyda middag...
Ingen av de andra 9:orna kunde komma, men det kom en annan tjej som skulle gå i 7:an. De var också amerikaner och har varit här i ett år, men på en annan skola som de inte var nöjda med. Värdfamiljen var väldigt trevlig och väldigt pratsam. Mamman verkade ha varit engagerad i det mesta och de bodde mysigt på landet utanför byn där vi bor. Både M och L verkade ha roligt med tjejerna och det är ju inte fel att ha ett bekant ansikte när skolan börjar nästa vecka.
Det serverads te och en småkaka, så det kändes avslappnat och inte alltför pretantiöst.
Vi hade så mycket att prata om och jag fick tips om både det ena och det andra. De hade fått sina "skolstartspaket" från skolan och det hade inte vi, så vi visste t ex inte att tjejerna skulle ha matteprov på fredag, för att hamna i rätt grupper. Det innebär att jag måste ta mig till skolan själv på fredag då Rikard är tillbaka i Sverige, vilket jag inte alls planerat, men det ska nog gå bra. Tjejerna är nervösa för sina prov, men det kommer säkert också att gå bra. Det spelar ingen roll vilken grupp de kommer i, bara det är en grupp som passar dem.
Under tiden var R och J på stan och handlade massa omvandlingsdosor till alla våra kontakter och så fick J titta i några leksaks- och spelaffärer. När de hämtat oss tog killarna ett dopp i hotellpoolen innan vi gick till puben och åt (där vi träffade flyttgubbarna). Johan somnade i min famn på restaurangen så ni förstår att det är ett hårt liv vi lever...
Väl på hotellet däckade resten av familjen ganska snart också.
Britt, vad bra att du fick till det med kommentarer!! Jag gissar att barnen blev glada när du hämtade dem idag! 2 månader är länge, men det är ju toppen att de har fått vara lediga hela sommaren. Nu bor vi inte på hotell mer, det var bara de två första nätterna. Hotellet ligger inte alls inne i London utan väldigt nära här där vi ska bo. Det funkar fint och är praktiskt. Inatt är de premiär i det nya huset och barnen somnade blixtsnabbt, så de verkar känna sig hemmastadda. Jag läste om översvämningarna i Åkarp i tidningen på flyget hit. HEMSKT!
Karin D, det klart att en halvdag på jobbet och lyxlunch inte sitter fel, ha ha.
Anna, det låter lika bra att Lina leker med käpphästen. Som vanligt är vi ju bara glada när några av våra gamla saker kommer till användning hos er. Britt fick också en hel del bra spel till exempel. Så skönt att barnen är glada att vara tillbaka på dagis. Jag tycker de är så duktiga just på det där att göra det spännande för barn i olika åldrar. På vårt dagis fick de flytta upp på övervåningen och äta, när de blev 5-6 år och då kände de sig så stora. Dessutom hade de också vissa speciella dagar då de gjorde något projekt som inte de små fick vara med på. Toppen! Fy vad trist att ni är ensamma tjejer hemma! Men det fixar ni såklart bra och snart är han hemma igen!
Från vårt nya hus,
Ingrid
Jag har förstått att flera av er har haft problem med att kunna kommentera här. Vad trist om det är besvärligare än på vår andra blogg! Jag har inte hunnit kolla det själv ännu, men jag har förstått att ni måste öppna något google konto. Jag trodde att det räckte att man klickade på anonym, men som sagt jag ska prova själv en dag, men inte just nu....
Det är lite körigt att hinna skriva här samtidigt som allt annat händer, men jag vill ju så gärna berätta vad vi gör och jag märker att jag redan nästan glömt vad vi gjorde igår, så jag skriver så mycket jag kan.
Igår sov alla ut ordentligt för första gången på väldigt länge. Jag vaknade först och de andra sov ytterligare en lång stund. Efter hotellfrukost och lite shopping (jag köpte en del treats till barnen för att de skulle vara nöjda under hela husbesiktningen :-)) ), så åkte vi till huset. Alla var spända på att se det igen och naturligtvis mindes vi inte riktigt allt rätt, men så är det ju när man tittar på så många hus under så kort tid.
Det första som skulle hända i huset var alltså att det skulle besiktigas. Vi visste inte riktigt vad det innebar och var lite nervösa, då det sagts att det nu skulle göras på ägarnas bekostnad och när vi flyttar ut på vår bekostnad och kommer de då att anmärka på minsta lilla sak så att vi får ersätta det....Vi visste inte heller vem som skulle vara med på besiktningen.
Det gick i alla fall väldigt bra. Varken husägare (the landlord har jag nu lärt mig att det heter) eller mäklare (som är vår kontaktperson under hela hyresperioden) var på plats, utan det var bara en kvinnlig besiktigare. Hon var mycket trevlig och förklarade vad hon gjorde. Det här gör hon hela dagarna sedan länge så hon kunde sin sak. Hon gick från rum till rum och pratade i en handbandspelare. Hon räknade varenda krok på väggarna och redovisade, hon talade om var det fanns många fläckar på heltäckningsmattorna, hon sa var det blivit lagat i taken, hon talade om vilka väggar som det var fläckar efter häftmassa på, hon räknade varje litet märke i badrumsgolvets klinkers och handfat, hon tände alla lampor och talade om ifall de fungerade eller ej, hon kollade om gardinerna var rena och hela osv osv. Hon anmärkte på nästan allt och talade om att nästan allt såsom fläckar på heltäckningsmattor och dylikt, räknas som normalt slitage. Så istället för att jag kände som före att de kommer sätta dit oss på varenda liten prick vi förstört, så kommer det förmodligen istället vara så att några ytterligare små fläckar här eller där kommer inte att märkas i redovisningen då hon sa "åtskilliga" om många saker. Hela rundturen i och utanför huset, tog nästan 2,5 timme.
Under besiktningen gick barnen runt i huset och tittade på rummen för att bestämma vem som skulle bo var, samt att de satt på golvet i ett rum och läste och åt lite godis. När damen gått hade vi vuxna en liten avstämning om rummen och sedan pratade vi med barnen ett och ett och nu har alla barn ett rum de är nöjda med. Malin har inte fått det enda rummet utan heltäckningsmatta som vi tänkt, för det var SÅ litet. Nu prövar vi ett annat och ser hur det fungerar. Det lilla rummet får nog bli gästrum eller arbetsrum istället. Vi är inte helt säkra på hur allt blir ännu.
Så blev det en snabblunch på Pizza Hut (som jag nämnde i ett tidigare inlägg) och jag rusade in i en affär och köpte lite fint presentsnöre. Dagen innan vi åkte från Sverige var det ju en amerikansk mamma som skrev till ett antal nya familjer med barn i 9:an och 7:an och bjöd över oss på te. Hon hade två döttrar i dessa klasser och de har bott här i många år. Jag svarade och berättade lite om oss och då sa hon att jag gärna fick ta med M och J också, så vi bestämde att M skulle komma med och J skulle vara med R. Jag hade köpt med ett antal Nobless chokladlådor som jag knöt ihop och tog med mig. Inte visste jag vad som var lämpligt att ha med eller ej. Rikard talade dessutom om att "afternoon tea" kunde betyda middag...
Ingen av de andra 9:orna kunde komma, men det kom en annan tjej som skulle gå i 7:an. De var också amerikaner och har varit här i ett år, men på en annan skola som de inte var nöjda med. Värdfamiljen var väldigt trevlig och väldigt pratsam. Mamman verkade ha varit engagerad i det mesta och de bodde mysigt på landet utanför byn där vi bor. Både M och L verkade ha roligt med tjejerna och det är ju inte fel att ha ett bekant ansikte när skolan börjar nästa vecka.
Det serverads te och en småkaka, så det kändes avslappnat och inte alltför pretantiöst.
Vi hade så mycket att prata om och jag fick tips om både det ena och det andra. De hade fått sina "skolstartspaket" från skolan och det hade inte vi, så vi visste t ex inte att tjejerna skulle ha matteprov på fredag, för att hamna i rätt grupper. Det innebär att jag måste ta mig till skolan själv på fredag då Rikard är tillbaka i Sverige, vilket jag inte alls planerat, men det ska nog gå bra. Tjejerna är nervösa för sina prov, men det kommer säkert också att gå bra. Det spelar ingen roll vilken grupp de kommer i, bara det är en grupp som passar dem.
Under tiden var R och J på stan och handlade massa omvandlingsdosor till alla våra kontakter och så fick J titta i några leksaks- och spelaffärer. När de hämtat oss tog killarna ett dopp i hotellpoolen innan vi gick till puben och åt (där vi träffade flyttgubbarna). Johan somnade i min famn på restaurangen så ni förstår att det är ett hårt liv vi lever...
Väl på hotellet däckade resten av familjen ganska snart också.
Britt, vad bra att du fick till det med kommentarer!! Jag gissar att barnen blev glada när du hämtade dem idag! 2 månader är länge, men det är ju toppen att de har fått vara lediga hela sommaren. Nu bor vi inte på hotell mer, det var bara de två första nätterna. Hotellet ligger inte alls inne i London utan väldigt nära här där vi ska bo. Det funkar fint och är praktiskt. Inatt är de premiär i det nya huset och barnen somnade blixtsnabbt, så de verkar känna sig hemmastadda. Jag läste om översvämningarna i Åkarp i tidningen på flyget hit. HEMSKT!
Karin D, det klart att en halvdag på jobbet och lyxlunch inte sitter fel, ha ha.
Anna, det låter lika bra att Lina leker med käpphästen. Som vanligt är vi ju bara glada när några av våra gamla saker kommer till användning hos er. Britt fick också en hel del bra spel till exempel. Så skönt att barnen är glada att vara tillbaka på dagis. Jag tycker de är så duktiga just på det där att göra det spännande för barn i olika åldrar. På vårt dagis fick de flytta upp på övervåningen och äta, när de blev 5-6 år och då kände de sig så stora. Dessutom hade de också vissa speciella dagar då de gjorde något projekt som inte de små fick vara med på. Toppen! Fy vad trist att ni är ensamma tjejer hemma! Men det fixar ni såklart bra och snart är han hemma igen!
Från vårt nya hus,
Ingrid
lördag 14 augusti 2010
Välkommen till vår nya blogg!
Välkomna hit alla som tagit sig omaket att skriva in en ny adress till vår blogg!!
Ni är faktiskt många som frågat vad bloggen ska heta när vi flyttar, om de ska byta namn. Jag har funderat på det ett tag och kände nu att det var logiskt att starta en ny blogg under det naturliga namnet franziengland. Det är i alla fall lätt att komma ihåg för alla som följt oss tidigare. DOCK har jag valt att byta bloggsystem, eller vad det heter. Nu prövar vi blogspot istället och ser om det är bättre, enklare, mer flexibelt, eller vad. Ni kan ju i alla fall glädja er åt en ny bakgrund tills jag lär mig variera mig själv och det är ju alltid något :-) .
Äventyret i England börjar imorgon. Nu är vi nästan packade och vid lunchtid imorgon lämnar vi Sverige. Vi har ikväll fått en inbjudan för Linnéa och Ingrid, hem till en familj med en tjej i 9:an som Linnéa ska starta i. De har varit i flera år på skolan och har nu bjudit in fem nya elever med föräldrar. Väldigt spännande! Vi ska dit på måndag, så det är ju TUR att vi åker imorgon så vi hinner dit. Får väl se hur många andra som har anlänt. Rivstart blir det ju i alla fall...men det passar väl oss.
TACK för att ni kom förbi idag farmor och farfar! Och för att ni tog med er Sofia. Vi lovar att försöka hålla er uppdaterade så mycket som möjligt och koppla in Skype snarast, så vi kan ses i alla fall på det sättet. Vi kommer att sakna er jättejättemycket!!!
Skriv gärna en hälsning till oss, så att vi vet att den nya bloggen fungerar!
MOT ENGLAND!
Pirriga, men glada hälsningar från oss alla,
Franzarna
Ni är faktiskt många som frågat vad bloggen ska heta när vi flyttar, om de ska byta namn. Jag har funderat på det ett tag och kände nu att det var logiskt att starta en ny blogg under det naturliga namnet franziengland. Det är i alla fall lätt att komma ihåg för alla som följt oss tidigare. DOCK har jag valt att byta bloggsystem, eller vad det heter. Nu prövar vi blogspot istället och ser om det är bättre, enklare, mer flexibelt, eller vad. Ni kan ju i alla fall glädja er åt en ny bakgrund tills jag lär mig variera mig själv och det är ju alltid något :-) .
Äventyret i England börjar imorgon. Nu är vi nästan packade och vid lunchtid imorgon lämnar vi Sverige. Vi har ikväll fått en inbjudan för Linnéa och Ingrid, hem till en familj med en tjej i 9:an som Linnéa ska starta i. De har varit i flera år på skolan och har nu bjudit in fem nya elever med föräldrar. Väldigt spännande! Vi ska dit på måndag, så det är ju TUR att vi åker imorgon så vi hinner dit. Får väl se hur många andra som har anlänt. Rivstart blir det ju i alla fall...men det passar väl oss.
TACK för att ni kom förbi idag farmor och farfar! Och för att ni tog med er Sofia. Vi lovar att försöka hålla er uppdaterade så mycket som möjligt och koppla in Skype snarast, så vi kan ses i alla fall på det sättet. Vi kommer att sakna er jättejättemycket!!!
Skriv gärna en hälsning till oss, så att vi vet att den nya bloggen fungerar!
MOT ENGLAND!
Pirriga, men glada hälsningar från oss alla,
Franzarna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)