Svenskar i England |
Jag har en person som jag kallar min "bloggkompis" eftersom vi har kommit i kontakt med varandra via våra bloggar. Hon heter Melanie och jag tycker jättemycket om henne. Hon är rolig, hon är östgöte, hon är bra på att lyssna (ibland pratar jag så hon inte får en syl i vädret), hon har åsikter och hon är här i landet med man och tre barn sedan lika lång tid tillbaka som undertecknad.
Vi försöker mer eller mindre aktivt att få till lite träffar live ibland, inte bara kommunikation via bloggarna, men det är inte så lätt. Tillsammans har vi sex barn som alla kräver sitt, vi bor en bit ifrån varandra och ibland har vi gäster från Sverige. När höstterminen dragit igång kom vi i alla fall till skott och fick till en träff med hela familjerna. Otroligt kul!
Den tredje söndagen i september kom Melanie med (vid den tiden) blivande maken Johan (de har sedan gift sig i år på Alla hjärtans dag) och barnen Leon, Ina och Oliver. Det är alltid en intressant blandning av nervöst och spännande när man ska träffa en ny familj första gången. Bara för att Melanie och jag har haft trevligt ihop behöver det ju inte vara så att hela våra familjer tycker det är kul att hänga, men naturligtvis gick det hur bra som helst. Deras barn är lite yngre än våra, men den äldste killen är mellan Malin och Johan.
Vi åt och pratade och på ett eller annat sätt måste barnen ha klarat sig bra tillsammans för vi såg inte mycket av dem. Om jag minns rätt hann de med en tur till lekparken mellan varven och vi hade tur med vädret som var soligt och fint.
När tiden springer iväg fort är det ju så sant att man har roligt, annars skulle det inte vara så. Dessa barn går i en engelsk skola, vilket fungerar väldigt bra och jag tycker det är så kul att höra om deras erfarenheter av sin flytt till England eftersom vi kan dra så många paralleller, men även se tydliga skillnader. De kommer såklart mycket bättre in i det engelska livet med tanke på att deras barn direkt får engelska kamrater, medan vi lever i den ibland lite skyddade och avgränsade internationella bubblan där man aldrig vet hur länge de man umgås med kommer att stanna.
Vi tog varsin bild av våra familjer enligt ovan och jag tror Melanies blev bättre, men den här får duga :) . Jag gillar ordspråket "Främlingar är vänner du ännu inte känner", tycker det är fint och något vi verkligen fått bevis för under våra år utomlands.
Melanie, här kom inlägget jag slår vad om att du aldrig trodde skulle komma, ha ha.
TYVÄRR missade jag Tigermamma-dokumentären! Tror inte de döttrarna har haft det lätt! När våra barn avundas de asiatiska barnens resultat tror jag inte de har en susning om vilket jobb som ligger bakom!
Har ni det trevligt med besöken?
Britt, tack för sång idag! Bra att du skrev till Malin, hon blir så glad! Bilden överst i bloggen nu är från Skottland.
Karin, absolut jag fick mailet! Har bara inte hunnit svara, för jag tänkte väl att jag skulle skriva mer än två rader och denna veckan har varit så körig :) . Återkommer! Tack för grattishälsning! Kram.
Anonym, ha ha då förstår jag och det stämmer ju PRECIS! Jag läste att du BODDE i en mångkulturell stad, men nu när jag ser att du JOBBAR där ;) . Ja ja, stor kram!
Dags att sova efter en underbar födelsedag!
Ingrid
1 kommentar:
HA! Nä det trodde jag väl aldrig. Det var skojsamt! Jag är lite orolig över att ni flyttar tillbaka. Jo, även om vi inte träffas så ofta. Hur ska det gå?! Nu har jag haft gäster så länge att jag har lite att läsa ikapp på din blogg. Och så kan det vara så att vi hittat vårt hus här. Ska se om Johan gillart. Vi ses snart. Du får gärna komma hit. Jag bakar något läckert. :)
Skicka en kommentar