MCT, Skolförening, Open house & Tjejlunch

När jag tittar tillbaka i almanackan för hösten konstaterar jag att det nästan varit någon inbokning varenda dag. Det är STOR skillnad mot hur det var i Danmark. Där hade vi nästan aldrig några möten på skolan och framför allt inte på skoltid. Det var coffee morning en gång i månaden och sedan träffades vi förstås de som ville då och då däremellan. Självklart var jag engagerad i diverse saker där också, men jag hade en hel del dagar då jag inte hade något inbokat, då det gick lätt att ordna gästförberedelser, blogg, shopping, utrensning i garaget, LC-saker osv. Vi var en mindre föräldrargrupp och det fanns inte så mycket sidoaktiviteter att engagera sig i. Sevärdheterna var färre än i London med omnejd. Det är helt klart annorlunda här. Däremot slutade barnen mycket tidigare i skolan i Århus. De skulle hämtas mellan 13-15. Här kommer de inte hem förrän 15.30.

Naturligtvis är det inte som på jobbet, då jag ofta hade möten 6-8 timmar per dag, men å andra sidan så var det massor av saker som jag gör nu som jag inte gjorde då. Det är alltså lätt för mig att se varför många saker jag trodde att jag skulle göra här, inte har blivit gjorda.

Andra veckan i september var alltså också en vecka full med spännande och roliga händelser. På tisdagen den 13:e hade vi vårt första möte med vår Multikulturella grupp (MCT=MultiCultural Team). Kate och jag hade massor av förberedelser inför det, men när vi väl var igång blev det väldigt lyckat. Det kom ca 20 pers (stor förbättring mot förra årets genomsnitt på 5) och alla var entusiastiska och motiverade. Kate hade bakat scones och jag hade kommit med den finfina idén att vi ska försöka göra något som är lite utanför den viktiga agendan, som gör att varje möte blir lite roligare och får våra landsrepresentanter att gå från mötet med ett leende.

Så efter att ha gått igenom teamets uppdrag, presentationer av alla representanter, vilka planerade aktiviteter som redan var fastlagda samt låtit alla delas in i grupper för att brainstorma om nya idéer, så hade vi förberett en rolig multikulturell frågesport. Här kommer några frågor från den:

• Var kastar barnen i Grekland sina mjölktänder för att det ska ge tur?
• Vad gömmer de japanska barnen när det åskar för att inte djävulen ska komma och ta den/det?
• Vad har du gjort i Ryssland om du ber någon att stampa på din fot tre gånger?
• Om du står och pratar med någon på Fiji, vilket är det bästa sättet att visa respekt för den du pratar med?

Sådär ja, skriv era svar i en kommentar så får ni facit i ett senare inlägg.

Frågesporten blev verkligen en trevlig avslutning på vårt första möte och vi var väldigt nöjda när det var över.

På onsdagen hade vi möte i Svenska skolföreningen. Jag saknade verkligen (saknar fortfarande) Sanna som flyttade hem med sina barn under sommarlovet (pappan skulle vara kvar under hösten), men som tur var hade tidigare under året några nya svenskar flyttat till den andra ACS-skolan som vi har skolföreningen med, och vid skolstarten ännu en familj. Alla dessa föräldrar som jag träffar på mötena är supertrevliga. Pernilla tog generöst över efter Sanna som den som oftast öppnar sitt hem för oss på mötena. Sanningen är att jag tror att Eghamgänget tycker det är rätt skönt att inte behöva köra så långt och de är fler, så det är en rätt bra lösning. Från vårt håll och vår skola är det bara Ylva och jag. Dessutom bor de i större hus, men framför allt har de större trädgårdar, så när vi träffas med familjerna är det så mycket bättre förutsättningar att göra saker för barnen ute.

Nåväl, den nyaste familjen hade flyttat hit för att pappan skulle öppna en filial av familjens redan framgångsrika svenska företag. Expandering utomlands alltså. Spännande. Båda föräldrarna var med på detta första möte och jag fick ett jättepositivt intryck av dem. Engagerade och intresserade.

Vårt största diskussionsämne på dessa möten är faktiskt svenskläraren på den andra skolan. De är inte alls nöjda med henne, då hon inte är pedagogisk överhuvudtaget. Hon kan säkert sin sak och fungerar bra med motiverade elever, men lektionerna ligger efter en redan lång dag och det krävs rätt person för att hantera det. Vår urtrevliga svensklärare, som själv har två tjejer och en kille i ungefär samma ålder som våra barn, tar alltid med fika till barnen (helt på eget initiativ) och det är så smart. Hon vet vad som krävs och gör undervisningen lättsam och kul. Ibland brukar jag skicka med fika till dem eftersom det egentligen inte är hennes jobb att göra det och våra barn är den största delen av gruppen.... i år faktiskt rätt ofta HELA gruppen :) . Vendela som gick med dem förra året är nu för gammal för att få hemspråk och Nyasha har ofta sport den tiden och kommer bara ibland. Lyxigt att skolan tillhandahåller en svensklärare för bara våra barn. Det måste vara minst tre elever och det har vi lyckats prestera alldeles själva :) .

På Svenska skolföreningsmötet planerade vi också vilka svenska traditioner vi ville uppmärksamma under året och på något sätt fira tillsammans. Det är ett trevligt initiativ, men alltför ofta är det svårt att få in i schemat bland alla andra saker som händer på helger och efter skolan i veckorna är det oftast för sent.

På kvällen var det öppet hus på Middle School. Rikard skulle med Malin till första sångträningen och även de andra barnen behövde skjutsas, så jag åkte till skolan med danska Heidi. Trevligt, då fick vi en pratstund i bilen samtidigt. Precis som förra året fick jag Malins schema och skulle följa det med ungefär 10 istället för 80 min per ämne. Det är ett toppensätt att lära känna de nya lärarna och hitta runt. Dessutom har de åtta ämnen på två dagar, så vi skulle klämma in två dagar i vårt schema, för att hinna träffa alla lärare och se alla klassrum. Jag fick ett positivt intryck av alla nya lärare. Dramaläraren verkade kul, engelskaläraren gullig, spanskläraren ambitiös, science-läraren inte like entusiastisk som den förra men bra, matteläraren SUPER. Övriga tre lärare hade hon kvar sedan förra året och de är bra. Nåja, i idrott är det inte bra, men det är en HELT annan historia. Största förbättringen i år är spanskläraren, från att ha haft en ostrukturerad, glad men opedagogisk lärare förra året har hon i år en liten chic, superstrikt ung tjej. Malin har lärt sig SÅ mycket mer i år och jag tycker synd om dem som har kvar förra årets lärare.

På torsdagen hade danska Anne Mette bjudit in ett skandinaviskt gäng på kaffe. Det var Ylva, Heidi, Annick, Nina och jag. Nu vet jag inte hur de gör på Fyn där Anne Mette kommer ifrån , men i Århus fick jag i alla fall inte "kaffe" på det viset. Anne Mette dukade fram mer och mer ju längre vi satt där. Det var faktiskt lite svårt att förstå, så vi åt nog alla lite för mycket av det första brödet hon satte fram. Det stod där jättelänge och  A M var så lugn, men efter hand så satte hon alltså fram en helt ny omgång mat med något helt annat. Spännande ingredienser och goda blandningar. Efter ett tag började jag fundera på om det skulle komma mer eller om jag skulle våga fylla det sista lilla hålet i magen som fanns kvar :) .

Det var en väldigt trevlig lunch. Vi pratade om SÅ många saker, ganska djupa samtal blev det emellanåt, om sådant som inte alltid går som på räls. Det kan vara rätt besvärligt att flytta mellan länder, att vara familjer med föräldrar från olika länder (av oss sju som satt där är fyra gifta med en man från ett annat land än deras eget!) eller att försöka rota sig på en plats igen efter att ha vant sig vid att flytta runt. För Heidi som var den enda som var ny för året, var det kul att få chansen att lära känna lite svenskar och danskar i nya landet (vi räknar alltid Annick och Amy som svenskar också i dessa lägen även om de är från Frankrike och USA :) ).

På kvällen var vi tillbaka på skolan igen för då var det öppet hus för High School. De kör samma upplägg som middle school med att man följer sitt barns schema och går till de klassrum som de gör på dagarna och där träffar berörd lärare. Lilla ekonomiläraren verkade annorlunda och otypisk för denna skola men bra, matteläraren snäll men utan stora förväntningar på eleverna, engelskläraren bra, spanskläraren en äldre version av Malins unga, strikta och chica, fysikläraren super och psykologiläraren en typisk sådan. I idrott och band är det samma läge som förra året.

Ja, det var lite av varje som hände där i september. Tror att detta visar att mina dagar här är rätt lika era hemma, förutom att jag inte jobbar då förstås.

Britt, jag håller helt med dig. Det där föredraget om placering i syskonskaran är ett av de jag varit på som gjort störst intryck på mig och lämnat mest spår. Jag minns så mycket av vad hon pratade om och fick flera aha-upplevelser. Gulliga Lina, snart kommer kusinerna att kunna träffas mycket oftare! Hade ni en trevlig middag?

Solen är tillbaka efter en regnig och rätt dålig förra vecka. Typiskt nog kom det fina vädret tillbaka lagom till mina föräldrar åkte hem.

Kram Ingrid