MCT, Skolförening, Open house & Tjejlunch

När jag tittar tillbaka i almanackan för hösten konstaterar jag att det nästan varit någon inbokning varenda dag. Det är STOR skillnad mot hur det var i Danmark. Där hade vi nästan aldrig några möten på skolan och framför allt inte på skoltid. Det var coffee morning en gång i månaden och sedan träffades vi förstås de som ville då och då däremellan. Självklart var jag engagerad i diverse saker där också, men jag hade en hel del dagar då jag inte hade något inbokat, då det gick lätt att ordna gästförberedelser, blogg, shopping, utrensning i garaget, LC-saker osv. Vi var en mindre föräldrargrupp och det fanns inte så mycket sidoaktiviteter att engagera sig i. Sevärdheterna var färre än i London med omnejd. Det är helt klart annorlunda här. Däremot slutade barnen mycket tidigare i skolan i Århus. De skulle hämtas mellan 13-15. Här kommer de inte hem förrän 15.30.

Naturligtvis är det inte som på jobbet, då jag ofta hade möten 6-8 timmar per dag, men å andra sidan så var det massor av saker som jag gör nu som jag inte gjorde då. Det är alltså lätt för mig att se varför många saker jag trodde att jag skulle göra här, inte har blivit gjorda.

Andra veckan i september var alltså också en vecka full med spännande och roliga händelser. På tisdagen den 13:e hade vi vårt första möte med vår Multikulturella grupp (MCT=MultiCultural Team). Kate och jag hade massor av förberedelser inför det, men när vi väl var igång blev det väldigt lyckat. Det kom ca 20 pers (stor förbättring mot förra årets genomsnitt på 5) och alla var entusiastiska och motiverade. Kate hade bakat scones och jag hade kommit med den finfina idén att vi ska försöka göra något som är lite utanför den viktiga agendan, som gör att varje möte blir lite roligare och får våra landsrepresentanter att gå från mötet med ett leende.

Så efter att ha gått igenom teamets uppdrag, presentationer av alla representanter, vilka planerade aktiviteter som redan var fastlagda samt låtit alla delas in i grupper för att brainstorma om nya idéer, så hade vi förberett en rolig multikulturell frågesport. Här kommer några frågor från den:

• Var kastar barnen i Grekland sina mjölktänder för att det ska ge tur?
• Vad gömmer de japanska barnen när det åskar för att inte djävulen ska komma och ta den/det?
• Vad har du gjort i Ryssland om du ber någon att stampa på din fot tre gånger?
• Om du står och pratar med någon på Fiji, vilket är det bästa sättet att visa respekt för den du pratar med?

Sådär ja, skriv era svar i en kommentar så får ni facit i ett senare inlägg.

Frågesporten blev verkligen en trevlig avslutning på vårt första möte och vi var väldigt nöjda när det var över.

På onsdagen hade vi möte i Svenska skolföreningen. Jag saknade verkligen (saknar fortfarande) Sanna som flyttade hem med sina barn under sommarlovet (pappan skulle vara kvar under hösten), men som tur var hade tidigare under året några nya svenskar flyttat till den andra ACS-skolan som vi har skolföreningen med, och vid skolstarten ännu en familj. Alla dessa föräldrar som jag träffar på mötena är supertrevliga. Pernilla tog generöst över efter Sanna som den som oftast öppnar sitt hem för oss på mötena. Sanningen är att jag tror att Eghamgänget tycker det är rätt skönt att inte behöva köra så långt och de är fler, så det är en rätt bra lösning. Från vårt håll och vår skola är det bara Ylva och jag. Dessutom bor de i större hus, men framför allt har de större trädgårdar, så när vi träffas med familjerna är det så mycket bättre förutsättningar att göra saker för barnen ute.

Nåväl, den nyaste familjen hade flyttat hit för att pappan skulle öppna en filial av familjens redan framgångsrika svenska företag. Expandering utomlands alltså. Spännande. Båda föräldrarna var med på detta första möte och jag fick ett jättepositivt intryck av dem. Engagerade och intresserade.

Vårt största diskussionsämne på dessa möten är faktiskt svenskläraren på den andra skolan. De är inte alls nöjda med henne, då hon inte är pedagogisk överhuvudtaget. Hon kan säkert sin sak och fungerar bra med motiverade elever, men lektionerna ligger efter en redan lång dag och det krävs rätt person för att hantera det. Vår urtrevliga svensklärare, som själv har två tjejer och en kille i ungefär samma ålder som våra barn, tar alltid med fika till barnen (helt på eget initiativ) och det är så smart. Hon vet vad som krävs och gör undervisningen lättsam och kul. Ibland brukar jag skicka med fika till dem eftersom det egentligen inte är hennes jobb att göra det och våra barn är den största delen av gruppen.... i år faktiskt rätt ofta HELA gruppen :) . Vendela som gick med dem förra året är nu för gammal för att få hemspråk och Nyasha har ofta sport den tiden och kommer bara ibland. Lyxigt att skolan tillhandahåller en svensklärare för bara våra barn. Det måste vara minst tre elever och det har vi lyckats prestera alldeles själva :) .

På Svenska skolföreningsmötet planerade vi också vilka svenska traditioner vi ville uppmärksamma under året och på något sätt fira tillsammans. Det är ett trevligt initiativ, men alltför ofta är det svårt att få in i schemat bland alla andra saker som händer på helger och efter skolan i veckorna är det oftast för sent.

På kvällen var det öppet hus på Middle School. Rikard skulle med Malin till första sångträningen och även de andra barnen behövde skjutsas, så jag åkte till skolan med danska Heidi. Trevligt, då fick vi en pratstund i bilen samtidigt. Precis som förra året fick jag Malins schema och skulle följa det med ungefär 10 istället för 80 min per ämne. Det är ett toppensätt att lära känna de nya lärarna och hitta runt. Dessutom har de åtta ämnen på två dagar, så vi skulle klämma in två dagar i vårt schema, för att hinna träffa alla lärare och se alla klassrum. Jag fick ett positivt intryck av alla nya lärare. Dramaläraren verkade kul, engelskaläraren gullig, spanskläraren ambitiös, science-läraren inte like entusiastisk som den förra men bra, matteläraren SUPER. Övriga tre lärare hade hon kvar sedan förra året och de är bra. Nåja, i idrott är det inte bra, men det är en HELT annan historia. Största förbättringen i år är spanskläraren, från att ha haft en ostrukturerad, glad men opedagogisk lärare förra året har hon i år en liten chic, superstrikt ung tjej. Malin har lärt sig SÅ mycket mer i år och jag tycker synd om dem som har kvar förra årets lärare.

På torsdagen hade danska Anne Mette bjudit in ett skandinaviskt gäng på kaffe. Det var Ylva, Heidi, Annick, Nina och jag. Nu vet jag inte hur de gör på Fyn där Anne Mette kommer ifrån , men i Århus fick jag i alla fall inte "kaffe" på det viset. Anne Mette dukade fram mer och mer ju längre vi satt där. Det var faktiskt lite svårt att förstå, så vi åt nog alla lite för mycket av det första brödet hon satte fram. Det stod där jättelänge och  A M var så lugn, men efter hand så satte hon alltså fram en helt ny omgång mat med något helt annat. Spännande ingredienser och goda blandningar. Efter ett tag började jag fundera på om det skulle komma mer eller om jag skulle våga fylla det sista lilla hålet i magen som fanns kvar :) .

Det var en väldigt trevlig lunch. Vi pratade om SÅ många saker, ganska djupa samtal blev det emellanåt, om sådant som inte alltid går som på räls. Det kan vara rätt besvärligt att flytta mellan länder, att vara familjer med föräldrar från olika länder (av oss sju som satt där är fyra gifta med en man från ett annat land än deras eget!) eller att försöka rota sig på en plats igen efter att ha vant sig vid att flytta runt. För Heidi som var den enda som var ny för året, var det kul att få chansen att lära känna lite svenskar och danskar i nya landet (vi räknar alltid Annick och Amy som svenskar också i dessa lägen även om de är från Frankrike och USA :) ).

På kvällen var vi tillbaka på skolan igen för då var det öppet hus för High School. De kör samma upplägg som middle school med att man följer sitt barns schema och går till de klassrum som de gör på dagarna och där träffar berörd lärare. Lilla ekonomiläraren verkade annorlunda och otypisk för denna skola men bra, matteläraren snäll men utan stora förväntningar på eleverna, engelskläraren bra, spanskläraren en äldre version av Malins unga, strikta och chica, fysikläraren super och psykologiläraren en typisk sådan. I idrott och band är det samma läge som förra året.

Ja, det var lite av varje som hände där i september. Tror att detta visar att mina dagar här är rätt lika era hemma, förutom att jag inte jobbar då förstås.

Britt, jag håller helt med dig. Det där föredraget om placering i syskonskaran är ett av de jag varit på som gjort störst intryck på mig och lämnat mest spår. Jag minns så mycket av vad hon pratade om och fick flera aha-upplevelser. Gulliga Lina, snart kommer kusinerna att kunna träffas mycket oftare! Hade ni en trevlig middag?

Solen är tillbaka efter en regnig och rätt dålig förra vecka. Typiskt nog kom det fina vädret tillbaka lagom till mina föräldrar åkte hem.

Kram Ingrid

Sveriges nationaldag

6 juni var förstås ingen helgdag här, men vi hade ändå planerat en del firande. Barnen läser svenska varannan vecka efter ordinarie skoldag och just denna dag var det planerat en avslutning för alla de elever som har NLE (Native Language Education). Samordnaren på skolan hade föreslagit att barnen kunde sjunga en sång på sitt hemspråk om de ville eller läsa en dikt eller något annat.

Den svenska gruppen är inte stor och med tre barn är vi ganska dominerande om jag säger så. Ylva har ett barn med i gruppen, Nyasha brukar också komma då och då, men mest är det våra barn. Alltså kände jag mig manad att engagera mig och tillsammans med läraren Helena bestämde vi att våra barn skulle sjunga "Den blomstertid nu kommer", det var ju en sorts skolavslutning och vi vill gärna att barnen lär sig denna psalm och kopplar den till skolavslutning, även om vi inte bor i Sverige. Ylvas Vendela kunde tyvärr inte vara med så det var Nyasha och våra barn. Till saken hör att såväl Nyasha som Linnéa har otroligt fina sångröster och våra andra båda hävdar sig rätt bra de med.

Jag tränade med dem och de sjöng sången, men de var först ut och anfölls av någon sorts blygsel, så inte var det något av deras bättre framträdanden, men men . Det blev i alla fall en släng av "Den blomstertid..." och barnen som kom efter var nog mindre nervösa. :)

Malin (på vilken det syns TYDLIGT hur pinsamt hon tycker det är),
Johan, Nyasha och Linnéa.

Till barnens försvar skall sägas att de andra grupperna fick hjälp med sina framträdande av föräldrar och/eller lärare. Notera L's glasögon som hon sedan väckte uppmärksamhet med vart hon än gick under sommaren, inte minst i USA (passkontroll, incheckningsdiskar, butiker etc). Det är inte ens solglasögon, det är bara fashion rakt igenom :) .

Efter framträdanden blev det diverse sockerstinna snacks. Vår svenskfröken hade gjort jättegoda kladdkakemuffins.

Mums, mums, äta äta.
Evenemanget hölls i Middle schools bibliotek.

Innan vi avrundade fick vår snälla fröken Helena en blomma från svenskeleverna. Det är inte lätt att alltid träffa dem efter en lång skoldag, men hon lyckas engagera dem med uppgifter och har nästan alltid med någon fika till dem. Efter att jag förstått det har jag faktiskt skickat med något ibland för att inte hon ska behöva göra det på frivillig basis hela tiden. Rent undervisningsmässigt skulle jag säga att barnen inte lär sig så mycket nytt, men det säkerställs att de inte tappar mer i alla fall.

Blomma till svenskfröken i svenska färger

Nationaldagsfirandet var dock inte slut med detta utan efter NLE-avslutningen var det dags att fira på riktigt, det andra var ju en avslutning med svenskanknytning som av en ren tillfällighet inföll på nationaldagen. Linnéa hade dock mycket i skolan och släpptes av hemma, vi andra åkte vidare...

Svenska skolföreningen som månar om svenska traditioner hade planerat att vi skulle fira nationaldagen tillsammans och det blev en väldigt lyckad tillställning som jag efteråt var otroligt glad att vi bestämt oss för att ta del av. Det är framför allt svenska familjer med barn på ACS Hillingdon och Egham, som är med och Pernilla som ganska nyligen flyttat till England med sina fyra barn och man, ställde sitt fina hem till förfogande.

Det fanns mat som tilltalade både stora och små, de flesta barn var glada åt korv med bröd medan vi vuxna fick en SÅ god lax med underbara sallader. Gott, gott, gott!

SÅ god sallad till en underbar laxsida!

Totalt tror jag 12 barn var på plats vilka var spridda i åldrar från ca 3-14 år och inte kände varandra nämnvärt, men vad gjorde det. De hittade snabbt varandra och jag tror alla hade en fantastisk kväll och stiftade ny kontakter att gå direkt hem och "adda" på facebook...

Vårt medtagna Kubb-spel var populärt.

Birgitta som är en stark och fantastisk drivkraft i Svenska skolföreningen (utan att själv ens ha barn i skolåldern längre) hade föreslagit den goda idén att alla barnen som en sommarpresent skulle få 100 kr att köpa en bok för under sommarlovet och för detta hade hon t o m ordnat svenska pengar! Pernilla hade gjort JÄTTEFINA diplom till alla barn för väl genomförda svenskstudier under året (fast de var genomförda i skolornas regi, men vi uppmärksammade ändå det och barnen ser nog inte skillnaden så tydligt.

Malin i ny klänning och Birgitta, grundare av skolföreningen.

Sedan fick vi en fantastiskt underbart god "marängtårta" som jag tror Sanna hade gjort. I min familj går den under namnet "Märthas tårta" då mamma fått receptet av faster Märtha. Helt i linje med det hävdar Rikard att det är stört omöjligt att hitta ett recept i sin mammas receptbok eftersom köttbullar inte går att hitta under K utan under typ M, eftersom det är Marys köttbullar :) .

Några av Egham-tjejerna sjunger i kör tillsammans så de drog med alla i diverse fina sommarsånger och det var så mysigt. Självklart sjöng vi också nationalsången.

Eftersom trevliga Sanna då ännu velade om huruvida hon skulle flytta till hem till Sverige under sommaren eller ej (vilket blev att de flyttade), så var det lite vemodigt att säga hej då inför lovet. Det var vårt första år här och mycket nytt hade hänt. Sanna som så generöst öppnat sitt hem för svenska skolföreningen och med vem jag fick en rolig dag i London är en trevlig bekantskap som jag kommer sakna kommande år.

TUSEN TUSEN TACK till Pernilla och alla de andra i skolföreningen som ordnade denna dag för oss!! Flera av er ser vi fram emot att träffa under kommande år igen!

Så jag får säga att så här mycket har vi inte firat svenska nationaldagen på flera år och det var kul att få lite ordning på firartorpet!

Britt, visst är det skönt att ekonomin i Sverige är så pass bra jämfört med många andra länder!! Läste ditt mail och jag tror det räcker att du skriver att din son är sig lik :) . Förstår att du saknar din bil. Johan kastade sig igår på golvet och sa att du INTE får sälja den!

Franzarna, visst är han kul farbror Rikard :) !! Vilka vedproblem ni har ;)) . Tänkte på era spindlar när jag igår såg på någon tidnings hemsida och någon som spetsat en råtta i avloppen och den var verkligen LIKA STOR SOM EN KATT!!! SÅ äckligt!! Tycker era spindlar i det sammanhanget lät som rena husdjuret :) .

Kim, det är bra att ha en man med humor, det gör vardagen mycket roligare. Ja, jag vet, lovar att bli bättre på att kolla de engelska tidningarna :) ! Tänk att det där isbjörnsryktet FORTFARANDE lever! Otroligt.

Karin, jag VET vad du tycker om Aftonbladet, ha ha. Här kollar vi in både där och på andra tidningar ibland. Snällt att du nedlåter dig till att läsa en så oseriös persons blogg ändå ;) . Därmed förstår du väl att du SÅKLART har stort inflytande här, ge mig en hint och jag lyder blint. Ha ha. Hösttema låter fint och oroa dig inte för bloggen, du hänger med bra tycker jag. Är det bra med Julia? Kram.

Ingrid