Hatchlands Park

Att göra sig klar inför ett nytt skolår är inte bara den "walk in the park" som skolan trevligt nog erbjuder några dagar innan skolstart, det innebär också en hel del praktiskt fixande av skolmaterial och det arrangerade vi under sista helgen på sommarlovet. Johan passade också på att träffa amerikanska kompisarna Rowan och Reese på gatan, både på fredagen innan vi åkte till skolan och på lördagen. Våra tjejer tog med dem ut på rugbyfältet mittemot vårt hus och fotograferade dem. Över huvud taget har våra tjejer dille på att fota titt som tätt.

Söta systrar, Reese & Rowan

Men ändå, sista dagen innan skolan började, på söndagen, så ville vi göra något mysigt med hela familjen. De vuxna ville uppleva något intressant via sitt National Trust medlemsskap och eftersom vi hade fritt inträde på nöjesparken Thorpe Park, bestämde vi oss för att ge oss iväg till två ställen som gjorde att alla fick en grand finale på ett underbart sommarlov.

Först det som de vuxna ville eftersom det alltid är bra att ha något att se fram emot för barnen... Vi ställde kosan mot Hatchlands Park som ligger lite öster om Guildford.

Barnen på Hatchlands Park

Jag kan inte FÖRSTÅ hur många sådana här mindre slott eller större herrgårdar eller vad de kategoriseras som, det kan finnas! Det här landet kryllar av dem och alla har sin egen intressanta historia.

Hatchlands Park består av såväl en sevärd byggnad som en vacker park. Parken är väldigt stor, 170 hektar, och gavs redan på 1500-talet av den berömde Henrik VIII till hovmannen Anthony Browne. 1750 köpte amiralen Edward Boscawen och hans fru Frances Hatchlands Park och rev det hus som stod där då för att bygga det som i stora delar än idag är huvudbyggnaden på området. Tyvärr fick inte amiralen njuta så mycket av Hatchlands eftersom han 1761 blev sjukt ute på havet och strax därefter dog hemma. Frances bodde kvar några år, men 1770 sålde hon Hatchlands Park (som hon sorgligt nog kallade "den ofullbordade herrgården") till familjen Sumner. De bodde kvar i fyra generationer och andra generationen gjorde en hel del förändringar och tillbyggen, men fjärde generationen hade olyckligtvis inte råd att bo kvar utan sålde 1888 Hatchlands till baronen Stuart Rendel, som bl a satt i parlamentet för de liberala.

Rendel var nära vän med Gladstone, som var premiärminister under lång tid, och inne på Hatchlands finns en byst av Gladstone. Paret Rendel hade fyra döttrar, varav en gifte sig med Gladstones son. Äldsta dottern gifte sig med Harry Goodhart och deras son tog så småningom över Hatchlands Park och la då också till Rendel i efternamn som den del av arvsövertagandet. Denna nye Rendel, med förnamn Harry Stuart, utbildade sig till arkitekt. Han var mycket konstärlig och musikalisk. Han förändrade inte så mycket på huvudbyggnaden, men byggde flera nya saker på stället, bland annat stall och andra hus. Han flyttade också ett stentempel med koppartak från Busbridge Park till Hatchlands och la till en inskription på basen av templet, till minne av sin mor Rose Ellen. 1945 skänkte Harry Stuart Hatchlands Park till National Trust, men han bodde själv kvar till 1959.

Stentemplet med inskriptionen som finns på den gröna ringen ni ser runt "golvet"

I stallet fanns fanns stora skyltar som berättade om Hatchlands historia och människorna som bott där. Superintressant!

De är så duktiga på alla sådana här utflyktsmål på att göra det så intressant som möjligt för HELA familjerna, så i stallet stod t ex en tom tavelram och en instruktion till barnen att de kunde pröva att göra sitt eget porträtt genom att fotografera sig inuti ramen. Så enkelt och ändå tyckte t o m våra stora barn att det var kul för en liten stund.

Syskonkärlek
Porträtt av syskonen Linnéa & Johan som bodde i
England under några år av sin barndom.
År 2011

Interiören i huset är gjord av Robert Adam, en hyllad skotsk arkitekt och Hatchlands är ett tidigt arbete av honom. Det finns många kopplingar till havet i inredningen och det beror på att han gjorde arbetet på uppdrag av en amiral.

Bild från en av salongerna.
I alla dessa typer av hus finns FANTASTISKA målningar och TAK.

Ett annat av de vackra rummen

Då National Trust fått Hatchlands Park arrenderade de ut det och 1987 var det Alec Cobbe som flyttade in. Jag är inte säker, men tror att han var konstnär. Något han är mycket berömd för är sina samlingar, både av målningar, men också av musikinstrument och då framför allt klaviaturinstrument. Han köpte in instrument som ägts eller spelats på av de främsta av de främsta. Denna musiksamling finns att beskåda på Hatchland och hålls i ett sådant skick att de är fullt fungerande och regelbundet används för olika konserter. 18 av instrumenten har ägts eller spelats på av storheter som bl a Mozart, Bach, Haydn, Beethoven, Chopin och Liszt! Många av instrumenten var HELT fantastiskt vackra, men tyvärr kom man till dessa i slutet på rundturen och då var barnen ganska trötta på att gå runt där inne och titta. Det tycker jag är lite synd nu när jag tänker tillbaka på besöket där.

Vårt foto av en cembalo, ser inte så mycket ut för världen...

National Trust bild av samma instrument!! Så vackert, hade varit kul att höra hur det låter...

Under kriget uppläts egendomen för en skola och på 60-70-talet var det inrymde de återigen en skola där och då var det en s k Finishing school. Jag fick slå upp vad det betydde och det kallas även "Charm school". Det är en skola för flickor som får lära sig kulturella och sociala aktiviteter. Hmm, de gav exempel på att prinsessan Diana (och hennes "efterträdare" Camilla) såväl som Greklands exdrottning Anne-Marie har gått på Finishing school, men det var utomlands t ex i Schweiz.

Ok, nog om huset. Lite om parken också. Det finns en liten trädgård vid sidan av huset som kallas Gertrude Jekylls trädgård. Jekyll var en engelsk, mycket framgångsrik trädgårdsdesigner vid förra sekelskiftet. Hon skapade mer än 400 trädgårdar i Europa och USA och skrev mer än 1000! artiklar till trädgårdstidningar. Den här trädgården gjorde hon kring 1900 på uppdrag av familjen Rendel och den är mycket vacker.

Gertrude Jekylls trädgård
Bild från http://www.infobritain.co.uk/Hatchlands_Park.htm

Jag njuter av Jekylls trädgård

När vi var hungriga begav vi oss ut i stora parken för att hitta något ställe att äta vår medhavda primitiva matsäck.

Det var under den där promenaden som mina tjejer undrade varför vi skulle ut i en park, "för vi var ju ingen "naturfamilj", vi är en "museumfamilj" till skillnad från kusinernas familj (min systers) som är tvärtom". Och det lät som om natur var roligare än museum, men eftersom vi inte var en naturfamilj fanns det inte någon anledning att lägga tid på att vara i naturen, utan vi kunde lika gärna åka direkt till tivolit. Ungefär så gick deras utläggning. Jag försökte berätta om alla gånger vi varit ute i naturen, men de bara skrattade och argumenterade emot. Senare när vi pratat med moster Kerstin om detta hävdar hon att de visst inte är en naturfamilj utan de går på museum också, ha ha ha ha. Så detta är nu ett stående skämt varje gång vi närmar oss en grön yta större än en normal trädgård, att jag hävdar att vi gör det för att vi VISST är en "naturfamilj".

Det var dock bara glada miner när vi var i parken. Fast tjejerna spelade dödströtta och rullade på marken mest överallt...

Tokiga, glada systrar!
Här tycker jag att det syns att Malin färgat håret, mer än vi tyckte när det begav sig :) .

Vackert!

Vackert!

Hatchlands Park är speciellt berömt för sina många döda träd som står ÖVERALLT. De står kvar för att de är bostad till många unika ovanliga djur som bara lever i just sådana träd.

Död (i baggrunden ser ni ännu en död)

Dödare

I parken finns också ett ishus byggt i slutet på 1750-talet. Det har tjocka väggar för att isoleringens skull och där lagrade de kött och fisk och tog is till sommarens drinkar. Behovet av stora mängder ren is gjorde att de importerade is från Skandinavien!

Malin & Johan framför ishuset

Så småningom var det dock dags att köra till Thorpe Park. Där var massor av folk och vi hade lite otur med köer som stod still ibland, men på det hela taget tyckte alla att det var KUL!

Nöjd Malin på väg upp i karusellen. Vi sitter alla i samma "båt".

Malin & Johan efter att ha envisats med att åka karusellen som OFELBART
gör dig fullstädigt genomblöt :) !

När vi åkte hem på kvällen var vi alla MYCKET nöjda och glada med vår dag och vårt sommarlov. Jag måste säga att INGEN kan ha dragit UT så mycket på ett sommarlov som jag. Det började live i juni och nu i februari har jag äntligen redogjort färdigt för det :) .

Boktokig, kunde inte låta bli att kolla det här med aktiviteter kopplade till Dickensjubileumet :) . Naturligtvis finns den MASSOR av saker och mycket är samlat på en hemsidag just för detta ändamål. Om du är nyfiken kan du titta på den här: http://www.dickens2012.org/ .

Britt, ja jag sparar fågelbajset ett tag till, ha ha. Ända till maj?

Catharina, det vore kul att komma över och inspektera köket samt grilla och bada (eller badandet kan i och för sig barnen få roa sig med själva :) )! Kan du inte maila lite köksbilder?
Ja, det skulle väl varit något om vi gjort hunden i snön, ha ha!

Kim, jag skrattade gott när jag läste om ditt hundklistermärke och när du skrev det förstod jag PRECIS vad du menade för jag har sett sådana i bilfönstren och det är verkligen jättelikt! Så komiskt! BRA att du inte hade sett svaret innan du kommenterade för då hade du kanske aldrig tänkt på att det var något annat än fågelbajs :) .
När bodde du i München och varför? Hade ni barn med er?
Tror våra barn är så överstimulerade efter vår tid här att de tycker det blir skönt med lugn och ro när vi flyttar hem... ;) ? Jag hoppas det.
Ni har så stor tomt så ni kanske kan bygga er egen tennisbana... så kan ni göra extra pengar på att hyra ut den när du inte hinner spela... Fast jag tycker ni ska hoppa över att spela i snö.
Det är faktiskt kul att bo i England just nu, för det händer verkligen många saker (det kanske det alltid gör här, men det känns så för mig). Charles lär ju inte hinna vara kung så länge, så det blir ändå spännande att se vad han gör av sina år. Rimligen bör sedan William däremot få lite fler år vid tronen..., hoppas jag får uppleva det. Nu väntar vi på att Victoria får sin bebis när som helst...
När det gäller tunneln måste man inte boka i förväg, men det är smart att göra det så att man inte behöver vänta, för det är rätt många som åker. Vi tycker det är lätt att boka tid när vi åker härifrån, för då vet vi ungefär när vi kommer dit, men kör man ända från Sverige fungerar det inte för det kan slå på många timmer beroende på hur trafiken flyter genom Europa och andra faktorer (läs antal toapauser, matstopp etc :) ).
Tack för ALLA kommentarer! Hoppas att du nu kommit väl fram och att allt går bra och blir spännande på ett fantastiskt sätt, samt att du får massor av bra idéer till dina kommande böcker. Bra att du uppfyller dina drömmar! Lycka till!!

Tor, det förstår jag, blev nästan tårögd själv :) . Hälsar honom såklart!

Nu är vårt sportlov slut, men i Sverige är de i full gång. Vi ser fram emot besök!

Kram Ingrid

Skolavslutningsvecka

Malin o Johan redo för sista skoldagen.

Onsdagen efter konfirmationen gick tvättmaskinen så varm att den glödde. Jag strök lakan och handdukar för att fylla linneskåpet igen. Eftersom en by här inte är en by om den inte har minst tre kemtvättar och det vill man ju uppmuntra, så fick nobelduken ta en tur till ett sådant ställe. Som den fanatiska styrkexpert och manglare som jag är, dög inte den mangling vi fick tillbaka duken med, utan den fick ta en extra tur på tvättinrättningen, men nu är den fin och på hyllan igen, väntandes på nästa fest.

Farmor gav alla barnen £10 var innan hon åkte och naturligtvis ville de alla ut och handla något för dessa pengar. Tjejerna hade spetsat in sig på en plattång och gick ihop med sina pengar och köpte en. Bra tyckte jag (alltså att de gick ihop med pengarna, om de har en plattång eller ej är inte så viktigt för mig). De fick själva rådgöra med försäljaren i butiken och det var nog ett bra köp för den har framför allt Malin använt FLITIGT sedan dess. I samma butik hittade Johan ett par solglasögon för precis £10, så även han blev nöjd.

Detta var skolavslutningsveckan, så det gick inte att helt slå sig till ro. Som tur var hade vi mycket goda rester från helgen. Det är inte så ofta vi har trerätters en vardag :) .

Johan var med fyrorna på skolresa på onsdagen. Rikard packade matsäcken och skickade t o m med en påse chips. DET var oroande eftersom det är så typiskt engelskt. Så länge har vi ju inte varit här och det är en av de knäppare vanorna här som jag aldrig förstått. Minns väl den dagliga matsäcken då jag var i England på språkresa som ung och den medföljande chipspåsen och JA, jag tyckte också det var hur gott som helst, liksom Johan :) . Till skillnad från den medhavda trekantsmacka av vitt rostbröd som jag hade på min tid, så fick J i alla fall med en nyttig pastasallad också.

Utflykten gick till Natural History museum och Science Museum. Johan har varit där förut, men vad gör det, man skulle kunna gå dit varenda dag utan att ha sett allt :) . Johan gick i en grupp med flera av sina bästisar, så de hade väldigt kul och som en extra överraskning hade de bokat in att barnen skulle få gå på en IMAX film (gissar att det är 4D).

Lower school hade End of the year school party där jag lovat att hjälpa till och det var på torsdagen. Vi skulle bidra med kanelbullar, vilket är något av Rikards specialité, så han bakade bullar så det stod härliga till och hela huset luktade underbart. Linnéa ville inte ha några presenter till sina lärare, men Johan ville ha något så han fick med sig bullpåsar att dela ut till alla han ville. Malin hade någon väldigt speciell lärare som varit helt fantastisk och skulle flytta vidare. Till henne köpte vi Fredrik Häréns otroligt intressanta bok "The developing countries". Jag hoppas att ni minns hänvisningen till honom på Youtube, som jag tipsade om tidigare i år! Det finns ett äkta par där båda arbetar på skolan varav den ena varit en fantastisk lärare till Linnéa och den andra tråkigt nog blivit allvarligt sjuk. De fick en korg med saker, bl a Häréns bok.

Själva partyt var jättetrevligt. Först samlades alla fyrorna för pyssel. Det var införskaffat tre saker som alla barn skulle göra och alla var väldigt trevliga. Till varje lärare hade de köpt en låda som såg ut som en bok om man ställde den i en bokhylla. På pärmryggen hade de skrivit klass och årtal samt lärarens namn. Varje barn skulle ta ett färgat papper och kuvert. På pappret skulle de skriva något de tyckte om med sin lärare eller något kul minne de hade från skolåret som gått. Därefter hade de MASSOR av saker att dekorera breven med. När de var färdiga la de sitt brev i lärarens boklåda. Vilket otroligt trevligt minne som är väldigt lätt att förvara! Därefter skulle de ta en fyrkantig vit lakansbit, ca 20 x 20 cm. På denna var fäst en plastficka och till den skulle alla barn ha tagit med ett foto av sig själva. Naturligtvis hade inte alla barn gjort det och naturligtvis fanns det någon fantastisk mamma som täckte upp och satte igång och fotografera de missade barnen, koppla in kameran till en dator och skrev ut bilder, så att ALLA barnen var med. Även dessa tygrutor dekorerades och när alla var klara knöt vi ihop rutorna med färgade tygband i de förtryckta hörnhålen på tygen, så det blev till en stor väggbonad med bilder av alla barnen. Otroligt fint!! Till sist fick alla barnen var sin tröja som de fick låta alla klasskompisar och lärare skriva sina namn på, som ett minne till dem själva. Barnen var SÅ duktiga och självgående. De fick göra pysslen i vilken ordning de ville och alla tog det seriöst. Det flöt helt på helt fantastiskt.

Därefter gick vi till skolans dansstudio och gjorde lekar, bl a där de skulle springa fram och sätta sig på en ballong så den smällde. Johan hoppade så högt för att landa på ballongerna att det är ett rent under att han inte slog ihjäl sig! Efter lekarna var det framdukat en enorm buffé av allt föräldrarna bidragit med och barnen njöt av alla godsaker. Undrar om någon åt lunch den dagen...

Efter skolan var det dags för nästa avslutningsaktivitet. En mamma i 6:an hade föreslagit att vi skulle åka med alla barnen i sexorna till ett trevlig badhus. Det var helt frivilligt, men det var många som nappat på det förslaget. De flesta föräldrar hade bilarna fulla med mer än sina egna barn. Jag hade nästan full bil med bara våra barn, men vi tog även med Malins kompis Grace. Det var fler än Malin som hade syskon med.

Badet heter Aqua Splash och ligger i Hemel Hempstead. Det var en anläggning där man kunde göra alla möjliga sorters idrotter, det fanns förutom alla olika slags sporthallar, fast food restauranger och spelmaskiner. Det var jättefint och det var nästan bara vi där på eftermiddagen. Enda problemet var att det var SÅ varmt att sitta inne i badhuset, vilket man måste göra för att hålla koll på sina barn, men vi mammor snackade och det var kul att få möjlighet att prata lite närmare med en del som jag bara hälsat på tidigare. Jag fick också klart för mig vilka av dem som skulle flytta hem under sommaren, vilket jag inte hade koll på innan. Väldigt bra avslutningsgrej för barnen och nu när hösten är här vill Malin att vi åker dit igen med familjen, vilket vi säkert kommer att göra.

Någon skolavslutning av det slag som vi är vana vid har de tyvärr inte här. Ingen "Den blomstertid". På high school är det faktiskt raka motsatsen. Om man inte "graduate", så behöver man inte ens vara i skolan sista dagen för det händer ändå inget, så L var hemma på fredagen. Trist och tråkigt tycker jag. Det tyckte inte hon, men innerst inne måste de väl ändå tycka det... :)  Nej, kanske inte, eftersom 9:orna kommit överens om att de skulle åka till nöjesparken Thorpe Park, alltså de nior som har snälla föräldrar som skjutsar dem dit och sedan hämtar dem igen. Till dem hör jag, så L och jag hämtade en annan tjej i 9:an. Det är inte en som L brukar umgås med, så det var riktigt kul att höra dem snacka i baksätet, för det var helt andra diskussioner än de L har med sina vänner. De hade riktigt kul där, så det var roligt att de kom iväg.

Malin och Johan åkte dock till skolan. Överst i detta inlägg ser ni en bild på dem innan de gav sig iväg. Betygen fås inte i skolan sista dagen, vilket är otroligt trist och de skickades faktiskt hem så sent att vi PRECIS hade hunnit åka till Sverige när de kom. Urtråkigt att åka på sommarlov utan att ha fått sina betyg. Antiklimax. Tur i oturen så var R tvungen att åka tillbaka till England och jobba flera gånger under sommaren och då kunde han hämta med sig betygen, vilka såg utmärkt bra ut för alla barnen. Speciellt värt att omnämna tycker jag, är att Malin fick en 7:a i betyg i Science. Betygsskalan är 1-7 och att få en sjua är nästan omöjligt sägs det. Jag tror det innebär att du måste göra klart mer än lärarna förväntar sig. Många på skolan har såklart höga ambitioner för sina barn, så lärarna påpekar ALLTID att en 4.a är ett bra betyg. Nu kan jag inte hålla med om det riktigt men en 5:a är helt ok. Rektorn på MS beskrev betygen så här en gång: "Får man en 4:a är det bra, får man en 5:a är det mycket bra, får man en 6:a ska man fira och får man en 7:a då är det dags att ta av sig skorna och dansa på borden. SÅ förvänta er inte att era barn ska komma hem med genomgående 7:or, för det är nästan en omöjlighet."

SOMMARLOV, ja så var det faktiskt. Vårt första skolår i England var till ända. Det gick jättebra. Nästan allt levde upp till förväntningarna och några saker överraskade positivt. Vi lärde känna nya vänner, några kanske blir vänner för livet. Vi hade bott i London (nästan) precis som vi drömde om när vi först började prata om att flytta utomlands. Det var dags för sommarlov, inte ett kort som i Danmark, utan ett långt som i Sverige. Skolan slutade INNAN midsommarafton, precis som det ska vara. Vi var väldigt glada och nöjda!

Ingrid

Vänner, att boka biljetter samt Thorpe park

Jag vet att det blir massa gamla inlägg här nu och allt är inaktuellt, så luta er bara tillbaka och läs en bok, medan jag avverkar detta, ni behöver absolut inte läsa allt!

Knappt hade vi fått iväg greker och Linnéa förrän det körde ihop sig lite igen. Ben och Wendy på gatan undrade om vi ville gå ut och äta middag med dem på fredagen, men det kunde vi ju inte eftersom vi hade ISST's-tjejerna här. Då föreslog de att vi skulle träffas någon av de båda kommande helgerna, men jag visste ju att vi skulle ha besök under båda dessa, så det var handling som gällde om vi skulle kunna ses innan sommarlovet. Alltså bjöd jag över dem på middag till oss på lördagkvällen. Den tanken var helt igenom god, trots att vi dessutom hade deras barn Rowan och Reese här större delen av dagen, OM det inte hade varit för att....

Jag hade 1,5 vecka tidigare kommit på att vi skulle åka till USA, alla tyckte det var en fantastisk idé. Vi hade stämt av med alla tänkbara familjer i USA och hemma för att få ihop denna idé, med en helhetsplan för sommaren. Det gick bra och pusslet var klart. DÅ fick vi veta att faster Anna skulle fira sin 40-årsdag när vi planerade att vara iväg, det var två dagar innan vi slutgiltigt skulle boka biljetterna och jag blev lätt förtvivlad och väldigt ledsen. Vi ville verkligen inte missa detta firande. Efter en del dividerande och vändande och vridande på om huruvida vi kunde skjuta vår USA-resa åt något håll, så bestämde vi i alla fall oss för att låta USA-resan ligga som den ursprungligen var tänkt att göra, för att istället fira Anna på något annat sätt vid lämpligt tillfälle.

Vi hade fått tips av Sarah på en bra website där vi skulle boka flygbiljetterna. Skulle vi flyga ut från Köpenhamn eller London? Då kom min vän Joan med ett nytt inspel, kunde vi ta med oss deras tjejer till Boston när vi åkte vidare till nästa familj, eftersom alla våra barn känner varandra? Nya flighter kollades och vi stämde av med Erica i Boston om det var ok och vi funderade på hur vi skulle få ihop det med bilar. Varje gång något nytt diskuterades, så gick det en stund och sedan fanns inte de biljetter vi tänkte boka kvar. Eftersom det är rätt många flighter och vi är fem personer, så finns det massor av olika alternativ, men för varje dag blev de dyrare och dyrare. Rikard slet sitt hår under lördagen för att få ihop ett bra bokningsalternativ och möjligheten att flyga från Hamburg dök upp. Det gjorde en dansk familj som var här och hälsade på hos oss, för det var mycket billigare än att flyga från Danmark. ÄNTLIGEN hittade vi en bra resa igen. Jag vill inte ha bilen ståendes på en flygplats i Tyskland så länge, vilken tur då att vi har en massa familjer från DK som flyttat dit. Kontaktade Tara som sa att vi naturligtvis fick ha vår bil parkerad hos dem under vår resa. TACK underbara Tara!

Dags att boka resan. Problem med bankkortet!! Rikard försökte ALLT, han knappade in alla våra personuppgifter gång på gång, inget funkade. Timmarna gick, gästerna på kvällen skulle snart komma, jag städade efter grekiskorna och lagade mat, medan Rikard satt vid datorn. Han ringde en service och fick tag i en vänlig dam, som lovade att hjälpa oss. De gick igenom HELA proceduren igen, hon knappade in ALLA våra uppgifter, för att till SLUT när det var dags att betala, konstatera igen att vårt bankkort inte fungerade. STÖN, tänk om de kunde prövat att boka EN resa för EN person, bara för att se om det gick.

Vi parkerade biljettbokningen och jag meddelade Tara att jag skulle återkomma, samt talade om vilka problem vi hade med att boka biljetterna.

Det BLEV faktiskt en väldigt trevlig kväll med våra vänner. Johan har så kul med Rowan och oftast går det bra även med Reese. Malin är också fantastisk på att vara med dessa tre och gjuta olja på vågorna när det behövs. Vi grillade och åt marängswiss, vi pratade och njöt av dessa trevliga människor. Så småningom gick de hem i natten och våra barn slocknade direkt.

DÅ satte biljettbokaren igång igen! Tara hade mailat tillbaka till oss och föreslagit en ny websida och minsann, strax hade Rikard hittat en bra flightkombination för oss, som inte var så dyr som den senaste versionen tidigare på dagen hade rusat upp till och TJOFF bara så var biljetterna bokade och klara! Inga problem med bankkort där inte. OJ så gott Rikard somnade sedan!!!

Söndagen var ju dagen då familjen glömde bort Mors Dag, så jag tänker genast glömma det också. Det roligaste som hände den dagen var att vi spelade Monopol på kvällen. Det har vi nog aldrig gjort med i alla fall Johan förut och det var riktigt kul! Det är verkligen SÅ sällan man hinner sitta och spela en längre stund, men det gjorde vi då och det tyckte alla var lika kul!

På måndagen gav jag mig iväg med Malin och Johan till tivolit Thorpe Park. Vi har ett årskort dit, men har aldrig varit där (det är bara L som varit där med kompisar), så jag tyckte det passade alldeles utmärkt. Rikard stannade hemma för att fixa lite, det är så sällan han får vara hemma i huset alldeles själv.

Linnéa hade berättat att det var en park mer för tonåringar och det stämde verkligen. Det FANNS karuseller för yngre barn, men inte så många och det FANNS ovanligt många attraktioner för de mer våghalsiga. Alla våra barn är rätt tuffa, men TYVÄRR, TYVÄRR så var Johan några millimeter under 140 cm, som var gränsen för många av attraktionerna. Barnen var så glada tillsammans och Malin var så snäll och hoppade över nästan alla karuseller som Johan inte kunde åka, men lite trist var det. Jag har lovat Johan att vi åker dit igen efter sommaren och då har han säkert växt de där sista millimetrarna.



I kö till första attraktionen och efter den var vi nog blöta för resten av dagen :)



Här syns det hur icke småbarnsfamiljaktig parken var.
I barnkarusellerna fanns inte en kotte, medan det var 45 min långa köer till allt annat.

Någonstans i vagnen under & bakom vattnet, finns M & J...

Glad förväntan!

Efter att ha avverkat en hel massa karuseller avslutade vi vårt besök med att se en MC-show. Ja, nu vet jag inte om det är den rätta benämningen för de här fordonen... är det kanske speedway-hojar? Eller något annat... Det var i alla fall väldigt kul och de var OTROLIGT duktiga. Det var fyra killar varav en svensk, som åkte upp för en ramp och gjorde "konster i luften då de flög över till en "landningsbacke". De gjorde t o m volter. Jag tyckte det var omåttligt modigt och kul att se på. Detsamma tyckte barnen. Tyvärr gick svenskens cykel sönder på slutet, så då kunde han inte vara med. (Skönt att det inte hände när han var uppe i luften, tänkte jag.)


Svensken in action



Här syns ramp och "landningsbana" rätt bra.



De flög i luften.



De låg på sidan.



De snurrade.



De stod på händer.



De åkte i par.

Nog med MC-bilder. Det var kul i alla fall och NATURLIGTVIS ville barnen stannat längre, men det var dags att åka hem. Barnen skulle till skolan nästa dag och jag skulle till London för att möta L när hon kom med tåget tillbaka från Paris.

Karin, tack för uppmuntrande ord om LC och du har helt rätt med CAWC :) ! Som jag skrev ovan i detta inlägg, så förväntar jag mig inte att ni ska läsa allt, jag vet att det är midsommarvecka och mycket annat som händer, jag skriver mest undan för min egen skull. Jag håller med dig om att det här med märkliga sammanträffanden får en att känna att det är någon mystisk mening med det som händer.
När det gäller att publicera bilder på bloggen är jag så konfunderad. Själv är jag ju väldigt noga med att inte publicera någon på bild som jag inte frågat först. Samtidigt ser jag hur andra inte alls bryr sig om det, så då vet jag inte hur noga det är. Jag reagerade t ex väldigt när Pernilla Wahlgren publicerade bilder från en teaterföreställning, hon om någon borde ju inte göra det eftersom de alltid talar om innan en föreställning att man inte får fotografera och om då de som är i branschen och har en blogg med så många läsare, gör det, så kan det ju sända en konstig signal om att det inte är så viktigt. Jag vet inte....

Kim, jag funderar kring det här med att visa bilder på bloggen av personer som inte gett sitt medgivande. Hur resonerar du? När du visar bilder från skolklasser du besökt t ex, har du fått godkänt från barnens föräldrar att du får visa bilder av de du pratat för på din blogg? När jag började blogga, frågade jag blogg.se, vad reglerna var och då sa de regelverket inte var helt enkelt, men principen var att man inte får visa bilder på privatpersoner utan deras medgivande.

Britt, du har ett SÅ fantastiskt MINNE! Du kommer inte bara ihåg saker som hänt dig själv utan också massor av saker som händer andra. Jag hade helt glömt när vi träffade våra gulliga japanska vänner på Kastrup! Det var så kul och verkligen ett underligt sammanträffande! De skulle flytta hem och vi skulle till England.

Boktokig, från Österlen till Norrland, det låter som om ni ska resa en del i sommar :) . Hoppas du kan läsa i bilen?!

Dags att jaga upp Linnéa och hennes övernattande vänner som är vakna, men inte orkar masa sig ur sängen :) .

Ha en bra dag!
Ingrid

Födelsedagsfirande

Jag brukar, som några av er vet, vara väldigt ambitiös med barnens kalas. Det började med att jag inte ville ha McDonalds- eller Bowlingkalas när L var liten och för att kompensera det, som barnen tyckte verkade väldigt kul, så har jag ansträngt mig extra för att kalasen hemma skulle vara roliga ändå. Ville inte vara med och driva på känslan att man MÅSTE hyra något stort ställe för ett kalas. Däremot tycker jag att kalas många gånger blir en enda stor röra och fullt kaos när 10-15 barn härjar vilt i ett hus, alltså har vi kört detaljplanerade kalas (minutplanering, helt seriöst), med "organiserade"aktiviteter och lagövningar där ingen förlorar. Det har funkat jättebra och varit väldigt kul.

I år hade dock Johan lite klara önskemål rörande sitt födelsedagsfirande och jag tycker att det känns som om jag aldrig kommit så lindrigt undan med förarbete och sonen verkar lika glad. Undras om detta är ett tecken på att våra ovanliga temakalas nu är över och barnen stora, eller om det finns hopp om ett par spännande år till. Det återstår att se...

Själva födelsedagen var ju förra lördagen. Johan hade varit vaken lite innan vi kom och hoppat upp och satt på sig sin favoritpyjamas, men när vi kom låtsades han sova så sött. Sedan började en dag med en strålande Johan, som verkligen NJÖT av att fylla år. SÅ härligt att se. Han blev lika glad för VARJE paket han öppnade:

Lycka!



Ännu mera lycka!

Det kom även en del gratulationskort och paket på posten.
Alltid lika kul!
Dessutom blir det fler paket då våra föräldrar kommer på besök...



Malin som kämpar för att vara ett lika självklart val för beundran från
Johans sida, såsom Linnéa är, plockade här hem extra poäng :) .
En "bollskjutare" är en given succé för vår 9-åring!

 På tårtfronten har vi i England lämnat den traditionella och inom familjen kallade "Yngvessontårtan", till förmån för alla färdigköpta som egentligen inte är godare, men fortfarande till utseendet, nyhetens behag med sina roliga utseenden, framför allt till barnen. Naturligtvis älskade Johan att få en sådan här tårta:

Super Mario! Gillar Johan. Vet inte mamma vem det är, typ :) :

Här har Johan lagt upp de flesta av sina presenter:

Det syns att Johan blivit en riktig läskille :) !
Läskigt läge är en ny bokserie för oss. Spännande!
Discolampan fick han för att han önskat sig ett disco-kalas.
Pennskrinet med pennor (bästa sort enl tjejerna), kom från mormor och morfar
och Johan är överlycklig för dem :) !
Av oss vuxna fick han en "upplevelse", mer om den framöver...

Eftersom det inte är SÅ ofta man fyller år på helgen och då vi har de här nöjeskorten inköpta som vi inte hunnit använda så mycket, så bestämde vi vuxna att vi skulle ge oss iväg till en nöjespark. Det var länge sedan sist (endast Linnéa har varit iväg på egen hand) och kändes vårlikt. Johan själv önskade på fredagen att vi skulle åka tillbaka till Warwick Castle, men jag sa att vi hade en annan överraskning och som tur var blev han minst lika glad för det. Vi begav oss alltså efter morgonbestyren iväg till Chessington, ett av två nöjesfält med karuseller som inte ligger så långt från oss. Det här låg nära Guildford, där jag var och träffade min bloggkompis tidigare i veckan.

Det var UNDERBART att se barnen ha så kul tillsammans.



Rikard och Johan i full fart.
Rikard med ett grepp om orädda Johans ben :) .



Malin stylar i 3D-glasögon.

Linnéa försöker undkomma frestande godis.
Pga fastan äter inte L godis på 40 dagar, skulle vara spännande
att se Malin och Johan försöka sig på det "experimentet" :) .

Så mycket svårare än det ser ut!
En sekund senare föll han...

Sörjer att alla nöjesparkers matställen är SÅ lika OCH undermåliga. Vi valde en asiatisk "restaurang" för att variera oss, men nudlarna påminde mest om överkokt spagetti. SÅ besvikna!

Annars var det mest roliga och nya, jämfört med alla nöjesparker som ändå är rätt lika, en karusell som vi kallade "såpbubblekarusellen". En UNDERBAR tur för mindre barn med badankor som tema. (Varför har ingen annan kommit på att göra en åktur med såpbubblor som sprutar ut, det är en toppenidé.) Det var inte supermycket bubblor, men mycket vatten och mycket att se på. Fick lite samma känsla som "Small, small world" på Disneyworld, för er som varit där och vet vad det är... Vatten sprutade och vi åkte här under:

Malin tyckte förstås att det var en toppenidé att sträcka upp armen
och bryta vattenstrålen. Det är det inte som ni alla förstår... ha ha.

När parken stängde åkte vi hem, beställde pizza, enligt Johans önskan och hade myskväll med spel. Det innebar att vi spelade hans nya spel Carcassonne. Väldigt roligt!! Passar dessutom för 2-5 spelare, vilket är utmärkt.

Det var en mycket nöjd 9-åring som la sig på kvällen och det blev en väldigt smidig och avslappnad dag i solen. Vi är så glada över vår lille kille, som inte är så liten längre!

Helen A, jättekul att höra att du är här och läser även om du inte ger dig tillkänna bland kommentarerna. Vi har inte alls glömt bort att "bjuda" hit er, men "besöksluften" gick ur oss lite efter hösten och skolan har hållt oss sysselsatta med aktiviteter även på helgerna under våren, så vi har inte fått till det. Sorry, vi gör ett nytt försök till hösten. Kram till er alla tre.

Ingrid