Hatchlands Park

Att göra sig klar inför ett nytt skolår är inte bara den "walk in the park" som skolan trevligt nog erbjuder några dagar innan skolstart, det innebär också en hel del praktiskt fixande av skolmaterial och det arrangerade vi under sista helgen på sommarlovet. Johan passade också på att träffa amerikanska kompisarna Rowan och Reese på gatan, både på fredagen innan vi åkte till skolan och på lördagen. Våra tjejer tog med dem ut på rugbyfältet mittemot vårt hus och fotograferade dem. Över huvud taget har våra tjejer dille på att fota titt som tätt.

Söta systrar, Reese & Rowan

Men ändå, sista dagen innan skolan började, på söndagen, så ville vi göra något mysigt med hela familjen. De vuxna ville uppleva något intressant via sitt National Trust medlemsskap och eftersom vi hade fritt inträde på nöjesparken Thorpe Park, bestämde vi oss för att ge oss iväg till två ställen som gjorde att alla fick en grand finale på ett underbart sommarlov.

Först det som de vuxna ville eftersom det alltid är bra att ha något att se fram emot för barnen... Vi ställde kosan mot Hatchlands Park som ligger lite öster om Guildford.

Barnen på Hatchlands Park

Jag kan inte FÖRSTÅ hur många sådana här mindre slott eller större herrgårdar eller vad de kategoriseras som, det kan finnas! Det här landet kryllar av dem och alla har sin egen intressanta historia.

Hatchlands Park består av såväl en sevärd byggnad som en vacker park. Parken är väldigt stor, 170 hektar, och gavs redan på 1500-talet av den berömde Henrik VIII till hovmannen Anthony Browne. 1750 köpte amiralen Edward Boscawen och hans fru Frances Hatchlands Park och rev det hus som stod där då för att bygga det som i stora delar än idag är huvudbyggnaden på området. Tyvärr fick inte amiralen njuta så mycket av Hatchlands eftersom han 1761 blev sjukt ute på havet och strax därefter dog hemma. Frances bodde kvar några år, men 1770 sålde hon Hatchlands Park (som hon sorgligt nog kallade "den ofullbordade herrgården") till familjen Sumner. De bodde kvar i fyra generationer och andra generationen gjorde en hel del förändringar och tillbyggen, men fjärde generationen hade olyckligtvis inte råd att bo kvar utan sålde 1888 Hatchlands till baronen Stuart Rendel, som bl a satt i parlamentet för de liberala.

Rendel var nära vän med Gladstone, som var premiärminister under lång tid, och inne på Hatchlands finns en byst av Gladstone. Paret Rendel hade fyra döttrar, varav en gifte sig med Gladstones son. Äldsta dottern gifte sig med Harry Goodhart och deras son tog så småningom över Hatchlands Park och la då också till Rendel i efternamn som den del av arvsövertagandet. Denna nye Rendel, med förnamn Harry Stuart, utbildade sig till arkitekt. Han var mycket konstärlig och musikalisk. Han förändrade inte så mycket på huvudbyggnaden, men byggde flera nya saker på stället, bland annat stall och andra hus. Han flyttade också ett stentempel med koppartak från Busbridge Park till Hatchlands och la till en inskription på basen av templet, till minne av sin mor Rose Ellen. 1945 skänkte Harry Stuart Hatchlands Park till National Trust, men han bodde själv kvar till 1959.

Stentemplet med inskriptionen som finns på den gröna ringen ni ser runt "golvet"

I stallet fanns fanns stora skyltar som berättade om Hatchlands historia och människorna som bott där. Superintressant!

De är så duktiga på alla sådana här utflyktsmål på att göra det så intressant som möjligt för HELA familjerna, så i stallet stod t ex en tom tavelram och en instruktion till barnen att de kunde pröva att göra sitt eget porträtt genom att fotografera sig inuti ramen. Så enkelt och ändå tyckte t o m våra stora barn att det var kul för en liten stund.

Syskonkärlek
Porträtt av syskonen Linnéa & Johan som bodde i
England under några år av sin barndom.
År 2011

Interiören i huset är gjord av Robert Adam, en hyllad skotsk arkitekt och Hatchlands är ett tidigt arbete av honom. Det finns många kopplingar till havet i inredningen och det beror på att han gjorde arbetet på uppdrag av en amiral.

Bild från en av salongerna.
I alla dessa typer av hus finns FANTASTISKA målningar och TAK.

Ett annat av de vackra rummen

Då National Trust fått Hatchlands Park arrenderade de ut det och 1987 var det Alec Cobbe som flyttade in. Jag är inte säker, men tror att han var konstnär. Något han är mycket berömd för är sina samlingar, både av målningar, men också av musikinstrument och då framför allt klaviaturinstrument. Han köpte in instrument som ägts eller spelats på av de främsta av de främsta. Denna musiksamling finns att beskåda på Hatchland och hålls i ett sådant skick att de är fullt fungerande och regelbundet används för olika konserter. 18 av instrumenten har ägts eller spelats på av storheter som bl a Mozart, Bach, Haydn, Beethoven, Chopin och Liszt! Många av instrumenten var HELT fantastiskt vackra, men tyvärr kom man till dessa i slutet på rundturen och då var barnen ganska trötta på att gå runt där inne och titta. Det tycker jag är lite synd nu när jag tänker tillbaka på besöket där.

Vårt foto av en cembalo, ser inte så mycket ut för världen...

National Trust bild av samma instrument!! Så vackert, hade varit kul att höra hur det låter...

Under kriget uppläts egendomen för en skola och på 60-70-talet var det inrymde de återigen en skola där och då var det en s k Finishing school. Jag fick slå upp vad det betydde och det kallas även "Charm school". Det är en skola för flickor som får lära sig kulturella och sociala aktiviteter. Hmm, de gav exempel på att prinsessan Diana (och hennes "efterträdare" Camilla) såväl som Greklands exdrottning Anne-Marie har gått på Finishing school, men det var utomlands t ex i Schweiz.

Ok, nog om huset. Lite om parken också. Det finns en liten trädgård vid sidan av huset som kallas Gertrude Jekylls trädgård. Jekyll var en engelsk, mycket framgångsrik trädgårdsdesigner vid förra sekelskiftet. Hon skapade mer än 400 trädgårdar i Europa och USA och skrev mer än 1000! artiklar till trädgårdstidningar. Den här trädgården gjorde hon kring 1900 på uppdrag av familjen Rendel och den är mycket vacker.

Gertrude Jekylls trädgård
Bild från http://www.infobritain.co.uk/Hatchlands_Park.htm

Jag njuter av Jekylls trädgård

När vi var hungriga begav vi oss ut i stora parken för att hitta något ställe att äta vår medhavda primitiva matsäck.

Det var under den där promenaden som mina tjejer undrade varför vi skulle ut i en park, "för vi var ju ingen "naturfamilj", vi är en "museumfamilj" till skillnad från kusinernas familj (min systers) som är tvärtom". Och det lät som om natur var roligare än museum, men eftersom vi inte var en naturfamilj fanns det inte någon anledning att lägga tid på att vara i naturen, utan vi kunde lika gärna åka direkt till tivolit. Ungefär så gick deras utläggning. Jag försökte berätta om alla gånger vi varit ute i naturen, men de bara skrattade och argumenterade emot. Senare när vi pratat med moster Kerstin om detta hävdar hon att de visst inte är en naturfamilj utan de går på museum också, ha ha ha ha. Så detta är nu ett stående skämt varje gång vi närmar oss en grön yta större än en normal trädgård, att jag hävdar att vi gör det för att vi VISST är en "naturfamilj".

Det var dock bara glada miner när vi var i parken. Fast tjejerna spelade dödströtta och rullade på marken mest överallt...

Tokiga, glada systrar!
Här tycker jag att det syns att Malin färgat håret, mer än vi tyckte när det begav sig :) .

Vackert!

Vackert!

Hatchlands Park är speciellt berömt för sina många döda träd som står ÖVERALLT. De står kvar för att de är bostad till många unika ovanliga djur som bara lever i just sådana träd.

Död (i baggrunden ser ni ännu en död)

Dödare

I parken finns också ett ishus byggt i slutet på 1750-talet. Det har tjocka väggar för att isoleringens skull och där lagrade de kött och fisk och tog is till sommarens drinkar. Behovet av stora mängder ren is gjorde att de importerade is från Skandinavien!

Malin & Johan framför ishuset

Så småningom var det dock dags att köra till Thorpe Park. Där var massor av folk och vi hade lite otur med köer som stod still ibland, men på det hela taget tyckte alla att det var KUL!

Nöjd Malin på väg upp i karusellen. Vi sitter alla i samma "båt".

Malin & Johan efter att ha envisats med att åka karusellen som OFELBART
gör dig fullstädigt genomblöt :) !

När vi åkte hem på kvällen var vi alla MYCKET nöjda och glada med vår dag och vårt sommarlov. Jag måste säga att INGEN kan ha dragit UT så mycket på ett sommarlov som jag. Det började live i juni och nu i februari har jag äntligen redogjort färdigt för det :) .

Boktokig, kunde inte låta bli att kolla det här med aktiviteter kopplade till Dickensjubileumet :) . Naturligtvis finns den MASSOR av saker och mycket är samlat på en hemsidag just för detta ändamål. Om du är nyfiken kan du titta på den här: http://www.dickens2012.org/ .

Britt, ja jag sparar fågelbajset ett tag till, ha ha. Ända till maj?

Catharina, det vore kul att komma över och inspektera köket samt grilla och bada (eller badandet kan i och för sig barnen få roa sig med själva :) )! Kan du inte maila lite köksbilder?
Ja, det skulle väl varit något om vi gjort hunden i snön, ha ha!

Kim, jag skrattade gott när jag läste om ditt hundklistermärke och när du skrev det förstod jag PRECIS vad du menade för jag har sett sådana i bilfönstren och det är verkligen jättelikt! Så komiskt! BRA att du inte hade sett svaret innan du kommenterade för då hade du kanske aldrig tänkt på att det var något annat än fågelbajs :) .
När bodde du i München och varför? Hade ni barn med er?
Tror våra barn är så överstimulerade efter vår tid här att de tycker det blir skönt med lugn och ro när vi flyttar hem... ;) ? Jag hoppas det.
Ni har så stor tomt så ni kanske kan bygga er egen tennisbana... så kan ni göra extra pengar på att hyra ut den när du inte hinner spela... Fast jag tycker ni ska hoppa över att spela i snö.
Det är faktiskt kul att bo i England just nu, för det händer verkligen många saker (det kanske det alltid gör här, men det känns så för mig). Charles lär ju inte hinna vara kung så länge, så det blir ändå spännande att se vad han gör av sina år. Rimligen bör sedan William däremot få lite fler år vid tronen..., hoppas jag får uppleva det. Nu väntar vi på att Victoria får sin bebis när som helst...
När det gäller tunneln måste man inte boka i förväg, men det är smart att göra det så att man inte behöver vänta, för det är rätt många som åker. Vi tycker det är lätt att boka tid när vi åker härifrån, för då vet vi ungefär när vi kommer dit, men kör man ända från Sverige fungerar det inte för det kan slå på många timmer beroende på hur trafiken flyter genom Europa och andra faktorer (läs antal toapauser, matstopp etc :) ).
Tack för ALLA kommentarer! Hoppas att du nu kommit väl fram och att allt går bra och blir spännande på ett fantastiskt sätt, samt att du får massor av bra idéer till dina kommande böcker. Bra att du uppfyller dina drömmar! Lycka till!!

Tor, det förstår jag, blev nästan tårögd själv :) . Hälsar honom såklart!

Nu är vårt sportlov slut, men i Sverige är de i full gång. Vi ser fram emot besök!

Kram Ingrid

Charles Dickens 200 år

Jag tycker det är ganska kul när Google uppmärksammar något speciellt och anpassar sin logo efter det. Tidigare har det bara varit vid enstaka tillfällen, men nu är det NÄSTAN varje dag. Ibland vet jag inte längre vad det de hänvisar till är för något. Har också förstått att det inte är alltid de gör samma sak överallt i världen.

Idag är det i alla fall en speciellt Google logo med hänvisning till att Charles Dickens föddes för exakt 200 år sedan. Jag instämmer med Google, Dickens är väl värd att uppmärksamma!

Här i England finns ett Dickens-museum som vi besökt innan vi flyttade hit. Det är förlagt i den enda byggnad som han bodde i som fortfarande finns kvar. Även om han endast bodde där i tre år, hände det mycket under den perioden och han sa själv att det var "hans hus i stan". Där föddes två av hans barn och där skrev han två av sina mest berömda böcker, Nicholas Nickleby & Oliver Twist.

Malin på Charles Dickens museum 2009.

Jag kan varmt rekommendera detta museum om man är litterärt intresserad och där finns även ett mysigt café.

http://www.dickensmuseum.com

Här i London har delar av familjen också sett musikalen Oliver Twist. Det är en FANTASTISK föreställning med underbar musik. Ett riktigt bra val om man vill se något tillsammans med sina barn.

Linnéa har läst Dickens i skolan, det är ett måste på de internationella och förmodligen även brittiska skolorna. Det har inte varit någon uppoffring, hon har verkligen uppskattat böckerna. Jag vet att de jobbade länge med "Lysande utsikter" (Great expectations).

Charles Dickens hade en ganska tuff barndom då föräldrarna fick det svårt ekonomiskt. Dickens arbetade 12 timmar per dag i en skokrämsbutik, men lönen var så låg att han knappt kunde äta sig mätt. Det blev inte mycket med hans skolgång, men längre fram lärde han sig stenografera och kom in i journalistbranschen. Hans första bok var Pickwickklubben.

Med sin fru fick Dickens 10 barn och han blev väldigt framgångsrik som författare under sin levnadstid. Det tycker jag alltid är glädjande att höra med tanke på hur många konstnärer som faktiskt aldrig blivit det. Han dog ung, endast 58 år gammal, av ett slaganfall. Mot sin önskan begravdes han i "Poets' corner" i Westminster Abbey.


Britt, jag förstår att ni inte hann umgås så mycket när Rikard och tjejerna kom denna gång, speciellt inte med tanke på att flyget var rätt försenat på vägen till er... Det låter i alla fall på dem som om det var en viktig resa, med tanke på vad de berättar. Ska bli skönt att få hem dem inatt :) .
Bra idé, med om det händer något när ni är här med hänsyn till drottningjubileumet. Jag kollar!

Karin, DET programmet hade jag velat höra! Jag har aldrig hört de inspelningarna. Ja, tänk vad hon har upplevt!

Kram alla bokslukare!
Ingrid

Två barn ska det vara!

Lika säkert som att ett barn är normen i Kina, verkar tanken vara att man ska ha två barn i England.

Första gången denna insikt drabbades oss rejält var när de släppte OS-biljetterna förra året. För det första var det nästan omöjligt att FÅ några biljetter överhuvudtaget, även om de kostade jättemycket. Så man skriver upp sig på så många alternativ som möjligt och för varje tävling, måste man välja vilken av de ca 5 olika prisklasser man vill ha, utan att veta vilken av dem som man skulle ha störst sannoliket att få biljetter till. När man hade bestämt vad man ville ha för biljetter kom bakslaget: Att man bara fick köpa MAX 4 biljetter per person. Jag FÖRSTÅR att det finns en begränsning, men jag tycker verkligen inte att det är SÅ ovanligt med trebarnsfamiljer. Om de hade satt en limit på 10 biljetter, hade jag förstått det, men FYRA. Det innebär att vi inte kan gå och se någonting hela familjen tillsammans och att för varje tävling fick vi bestämma om vi skulle ansöka om tre eller fyra biljetter med tanke på att inte en person alltid kan bli lämnad själv hemma. BUU för det!

(Det gick inte att både Rikard och jag ansökte om 3+2 biljetter till samma tävling för att på så sätt få till hela familjen, eftersom sannlikheten att BÅDE jag och R skulle lottas till att få biljetter till samma evenemang, var typ mindre än 1 %.)

Ok, vi hade nästan kommit över det. Inser att det är OS i LONDON och att såklart vill många ha biljetter och dessa ska fördelas till så många som möjligt. I slutänden fick man nästan inga biljetter ändå efter allt arbete med att välja i all oändlighet vad man ville ha. Då kom nästa tvåbarnsprincip...

Sedan före jul pågår en temporär utställning på National Gallery i London om Leonardo da Vinci. Finns väl knappt ett större namn och SÅKLART har utställningen dragit HORDER av besökare till museumet. Våra vänner bokade biljetter till utställningen i november och var där i helgen. Alla som varit där tycker det har varit fantastiskt. Jag minns när vi var på Windsor Castle att de visade några av da Vincis skisser och vi fick veta att drottningen har 600! skisser av honom. Otroligt! Vännerna berättade att flera av dessa är utlånade till National Gallery utställningen.

Vi har också tänkt gå på da Vinci utställningen som pågår till den 5 februari. Vi har varit på flera populära tillfälliga utställningar och det har varit kö i några timmar ibland, men man har alltid kunnat komma in. Nu fick vi veta att allt är utsålt, men att de varje dag släpper ett antal biljetter utöver det förbokade, men du måste vara beredd att köa. Vännerna berättade att folk köar från 7 på morgonen.

Sagt och gjort. Rikard bestämde sig igår för att göra så, köa alltså. Själv hade jag varit uppe kl 1.30 på natten för att hämta L efter en koncert och sedan steg jag upp vid sex för att köra R till första tunnelbanetåget söndag morgon. Med kaffetermos, en god bok och gott humör gav han sig iväg.....

På plats möttes han av KÖ! De främst i ledet hade varit där sedan före midnatt! Museumet öppnade kl 10 och började sälja biljetterna i kronologisk ordning. Vid 8 hade de den goda servicen att gå ut och fråga varje person i kön hur många biljetter de skulle köpa och "ticka" dessa så att de kunde tala om för de längst bak i kön om det var lönt att stå kvar och vänta eller ej. Måste säga att det var väldigt bra och imponerande gjort, att ha personal på plats för detta så långt innan öppningstid.

Rikard fick veta att de släppte 800 biljetter, samt att man fick köpa MAX FYRA biljetter per person!!! Vad tror de? Att folk inte HAR mer än två barn?? Nu hade dock R räknat ut att paret som stod bakom honom, bara skulle ha två biljetter och säkert kunde tänka sig att köpa en extra, men ändå. Vad värre var att Rikard skulle få biljetter ungefär vid nr 780, vilket ju var väldig TUR med tanke på att de släppte 800 st totalt, MEN det var OTUR att de biljetterna skulle gälla ungefär vid 18 på kvällen då vi skulle på en föreställning på annat håll och därför inte skulle kunna använda biljetterna. ALLTSÅ var det bara för pappa att vända hem med tunnelbanan igen, utan biljetter. TRIST!

Nästa vecka kommer han dock att stå där igen har han sagt! Då tar han bilen in till London en timme tidigare. Vi får diskutera om det kommer att räcka, med tanke på att det närmar sig sista datum och jag gissar att fler och fler kommer komma på att de måste passa på....

Vill ni läsa om utställningen kan ni klicka här:
http://www.nationalgallery.org.uk/whats-on/exhibitions/leonardo-da-vinci-painter-at-the-court-of-milan

Jag vet inte hur de tänker här när det gäller nöjen för trebarnsfamiljer. Kanske tror de att det kostar så mycket att ha tre barn, att man ändå inte har råd att gå på sådana här tillställningar (vilket de kanske har rätt i :) ).

Jag tror dock nu att jag hittat något om familjebiljetter till da Vinci. VET inte om de går att köpa som sådana här sista minuten biljetter eller om det bara var för förhandsbokningar, men vi ska ta reda på det...

Just det, Rikard gjorde ju en god gärning därinne i arla morgonstund också! Tror jag skriver om det senare i ett separat inlägg, eller får han göra det själv... :)

Catharina, du skriver väl ganska lagom mycket på fb tycker jag! Jag förstår hur du tänker kring bilder och tänker likadant, men jag är ju i praktiken helt inkonsekvent eftersom jag här lägger ut bilder hej vilt, men jag försöker att aldrig lägga ut ofördelaktiga bilder på folk och inte om de inte gett tillåtelse till att jag visar dem. Skriver bara ut förnamn på folk, det är också en princip jag har.
Än har jag inte "rensat" bland vänner, men tror det är dags snart och ska uppmana tjejerna att göra detsamma.

Astrid, ja jag blev jätteglad att Kim skrev så fint om min blogg! DU skriver ALDRIG något irrelevant eller ointressant på fb! Tror inte du tycker det är värt att lägga tid på det helt enkelt :) ! Jag tror det är naturligt när man har en blogg att man väljer att lägga ut bilder där och inte alltid på fb också, man har helt enkelt inte tid att uppdatera överallt hela tiden. Såg att du skrivit ett nytt inlägg på bloggen, men har inte hunnit kommentera än! Så fantastiskt med prästvigningen!

Britt, ja jag är verkligen glad att jag började blogga när vi flyttade utomlands. Det har varit ett jättebra sätt att hålla kontakten och berätta om vad vi gör, men även för vår egen skull att kunna titta tillbaka på när vi kommer hem igen. Såg ditt mail och svarar separat på det.
Linnéa har inte hunnit börja på boken än. Hon är fast i någon bok hon läser för svenskan i Sverige och snart är det dags för nationella prov för henne...
Jaså, Johan är helt ute nu... ja vi är i alla fall väldigt nöjda med det namnet och tycker det är fint :) . Det går verkligen i faser med namn!

Märtha, jag visste inte att du var på fb!! Jag ser att Helen är inne ibland, men de har ju lite andra tider där... Ja, det är verkligen en stor fördel med fb, snabba svar. Det blir ju som massutskick när man skriver något där och förhoppningsvis är det någon därute som "hör när man ropar".
TACK för goda nyheter om att hela familjen mår bra!! Nu behöver vi nog snart lite nya foton :) .
Mmm visst var det väldigt fint och uppmuntrande av Kim! Det var en trevlig överraskning!

Ok alla, vi går mot upploppet på januari. Hoppsan så fort tiden går. Dags att fylla dessa sista dagar med riktigt bra innehåll.

Kram Ingrid

Sommarsemester i Motala

Jag måste bli färdig med sommarlovet innan jullovet börjar... Ni vet att jag inte förväntar mig att ni läser allt det här gamla!

Sommarlov i Motala, det blev faktiskt några riktigt fina, sköna och lugna dagar. I min familj är det nu sällan lugnt (vilket jag kan sakna någon gång ibland), men jämfört med hur det brukar vara, så klassar jag detta som avkoppling med upplevelser.

Det blev väldigt mycket badande och båtturer. Våra barn kan ta morgondopp, middagbad och nattbad, allt är lika uppskattat :) . Vi har underbara, fantastiska strandbilder, men jag ska låta bli att lägga ut dem här. Lite bilder i anslutning till det kommer dock. Mestadels hade vi faktiskt sol, men visst fick vi vår beskärda del av regn och kyla också.

Här ser ni att lite regn inte stoppar våra barn från att gå och bada:

Tjejerna efter bad i Pariserviken:

Så här sitter Johan och morfar gärna när Rikard styr båten:

Fast ännu bättre är att få ro med morfar med i den uppblåsbara:

Efter ett bad är det skönt att få krypa in i varma kläder:

Linnéa

För att inte tala om att få sätta tänderna i en så här god salladslunch:

Våra barn ÄLSKAR att fotografera nuförtiden och favoritmotivet är dem själva :) . Kamerorna är FULLA av sådana bilder där de poserar i mer eller mindre seriösa uppställningar. Här är tjejerna på väg till badet och passar på att föreviga sig...

Nåväl, vi gjorde lite annat också under våra fyra dagar i Motala. På söndagen gick vi tipsrunda. Det var värsta positivaste nostalgitrippen för mig. Inget har förändrats på 30 år!! SÅ kul!

Då jag växte upp som barn var det tipsrunda runt "udden", som vi sa (för att man de facto följer en promenad längs med en udde). Det är bingo och det är tipsfrågor. Som barn gick jag ibland med familjen, men ibland stack jag bara dit med någon kompis. Då gjorde vi alltid bingo-brickorna. Tipspromenaden har jag alltid uppfattat som något för de vuxna. Idag är inte bingo något som står högt i kurs hos mig överhuvudtaget, få saker verkar så tråkigt som en bingohall, enligt mig.

Nåväl, vi gick över ängen....

Vad kokar de ihop för fuffens här då...

Därefter inhandlades bingolotter och tipskuponger enligt var och ens önskemål. Sedan var det bara att sätta igång:

Barnen tyckte det var så kul att de sprang i förväg mest hela tiden...
Kul att L nu verkligen kan hjälpa till med svaren på tipsrundan.

Roligast är att det nästan alltid är någon som vinner på bingolapparna. R och jag hade inga, men både Malin och Johan vann (så otroligt typiskt, L gillar inte spel och liknande och naturligtvis vinner hon inte). Dessutom tror jag att båda mina föräldrar vann på någon rad var.

Malin och Johan superglada över sina bingovinster.
ICA checkarna som de fick löste mormor in mot pengar :) .

Linnéa hittade ett träd att klättra in i.

Tipsrundan får man inte svar på om man har vunnit direkt, så jag gissar att vi inte vann något för jag hörde aldrig något senare. Detta var i alla fall en riktig höjdpunkt. Så enkelt och så trevligt! Inser nu när jag tänker på det att kanske var det här mitt "intresse" för frågesport, pubquiz och födelsedagstipsrundor började...

Med mormor och morfar åkte vi också in en dag till Linköping för att besöka Flygvapenmuseumet. Det visade sig vara ett otroligt fint och jätteintressant museum med flera avdelningar och något för alla intressen (faktiskt!).

Vi borde ha tittat på översiktsplanen för museumet INNAN vi gick in, för i slutänden visade det sig att vi la lite för mycket tid i flygplanshallen och missade massa andra intressanta saker. Flygplanshallen innehöll massor av flygplan av alla sorter. Vi hade tur och kom i snack med en i personalen som hade arbetat på Saab och det hade hans pappa också. Han kunde berätta de mest otroliga historier om hur de parkerat flygplan på isen och nästa dag när de kom ut hade den smält och planet låg på sjöns botten. Han berättade också att det inte fanns någon tanke på att spara planen, utan när de var uttjänta skulle de gå till skrot helt enkelt. Det är egentligen pga olydiga befäl som sparade och gömde undan planen, som de finns kvar att se idag.

Frågesport: Vilket flygplan är det här?
PS Jag är lättlurad ;) .

Fråga 2 Vad är det här?
Svårare nivå!

Fråga 3 Denna ska alla kunna!
Så nu har ni tre frågor att grubbla lite på under helgen...

I ett plan kunde man gå in och våra tjejer spexade därinne...

Som ni ser är de rädda för ett anfall.
På nästa bild i rullen vi tagit, "sover" tjejerna. Tokiga ungar!

Det fanns en utställning om katapult-stolar! Väldigt intressant att se hur de utvecklats! Dessutom en film med intervjuer av folk som har skjutit ut sig. Superspännande och man satt på sköna höga stolar i en liten biograf.

En annan utställning heter "Kalla kriget". Den var uppbyggd per årtionde och för varje sådant hade de inrett ett hem som var helt tidstypiskt. Så mycket nostalgi!! Här hade vi ALLDELES för lite tid.

Det fanns också en interaktiv avdelning där barnen hade jättekul med experiment, simulatorer och annat.

Malin känner på vinddraget när en jetmotor drar igång

Vi avslutade i den avdelning jag önskar att vi hade börjat i: DC3:an. Sedan 2009 finns den bärgade DC3:an på detta museum:

Här ligger resterna efter DC3:an efter 50 år på Östersjöns botten

Här fanns en stor utställning med berättelser om vad som hände innan planet sköts ned, vilka besättningsmännen (de lyckades identifiera fyra av åtta vid bärgningen) var, hur bärgningen gick till mm mm. SÅ intressant!

Ja, det var väldigt intressant på flygvapenmuseumet och vi kan varmt rekommendera det för alla!

Eftersom vi träffar våra familjer så sällan nuförtiden är det alltid några födelsedagar som ska firas när vi ses. Malin var avklarad i fjällen, men när Rikard anlänt var det hans födelsedag som skulle tas ut i förskott och eftersom veckan redan gått i golfens tecken, passade det väl bra att han fick lite nya golfkläder av mina föräldrar. Bra köp som passade perfekt. Tycker R ser väldigt nöjd ut:

Därefter serverades en sådan här:

Denna mycket lättgjorda, men goda tårta har vi ätit på alla födelsedagar i min familj så länge jag kan minnas. Själva är vi inte så konsekventa, utan vi har lite olika tårtor, men jag har uppenbart serverat den så många gånger att Rikards bror döpt den till Yngvessontårta efter min familj, ha ha.

Besök hos mina föräldrar på sommarlovet brukar ofelbart innebära många goda kötträtter, för då ska det hittas ett nytt recept lämpligt att servera på deras traditionella kräftskiva (det är huvudrätten efter kräftorna som ska varieras). Så ock i år, vi prövade flera goda saker och här är det en fläskfilérätt som fick väl godkänt, men ändå inte var tillräckligt bra i slutänden:

Det som också är härligt med att komma hem till våra föräldrar på sommaren är att det finns så mycket ÄTBART där. Att få gräva upp sin egen potatis är jättekul!

Johan var supernöjd med sin skörd :) !

En dag ringde min syster och sa att det var ett dåligt svartvinbärsår och hon behövde för att kunna göra marmelad. Hon erbjöd våra barn en liten peng för att plocka hos mormor och morfar, vilket Malin och Johan såg som ett perfekt sätt att tjäna lite extra sommarpengar. Bra jobbat barnen! (Det ligger i familjen att vara "tvungen" att plocka vinbär på sommarlovet.)


Tjejernas fotodille fortsatte. De kan ta miljoner bilder på sig själva och varandra. Hopplöst många foton blir det sedan att bläddra bland... En del blir dock väldigt bra :) .

Som Malin på båtbryggan.

Eller Malin "manbliraldrigförgammalförattgunga".

Lillebror springer på ängen funkar också som motiv :) .

Ja, jag tror att detta är en rätt bra sammanfattning av våra semesterdagar med mormor och morfar. Fint att tänka tillbaka på så här i vintertid faktiskt :) .

Ingrid

Roald Dahl Museum

Lördag, två veckor tillbaka, alla utsövda och redo för en ny dag. Medan Rikard hämtade hem tjejerna efter sina respektive övernattningar, började vi andra med att ta oss ner i vår by. Johan hade sitt presentkort med sig som han fick när han fyllde år och köpte en radiostyrd "bilhelikopter". Farmor tittade på lite kläder. Vi pratade om lämpliga konfirmationspresenter till Linnéa. Svårt!

Farmor och farfar hade inte uppvaktat mig på födelsedagen och nu när de var här fick jag välja något jag ville ha. Jag var inne på lite olika saker, bl a någon bok. När vi var i byn gick vi in i en inrednings/presentbutik. Där har de några HELT fantastiska franska dukar. Jag har tittat på dem förut, men skulle aldrig kommit på tanken att köpa en själv bara sådär. Juna-duken jag fick av Rikard påminner en del om dessa, jag tror att Juna hämtat inspiration från detta franska märke: Le Jacquard Francais. Britt som var med i butiken och är frankofil tyckte också att de var jättefina med följden att hon KÖPTE en sådan duk till mig i födelsedagepresent!! Jag blev verkligen SÅ glad. Den är helt fantastiskt vacker och passar perfekt i vårt matrum här.

Här är några bilder från nätet på dessa dukar, ingen av dem är i samma färgställningar som desa, men ni stilen på mustiga färger och vackra mönster.





Mitt förslag om att på eftermiddagen göra ett besök på Roald Dahl-museumet fick positiv respons. Vi har inte varit där ännu och det lockade SÅ mycket. Jag tycker verkligen att han var en OTROLIGT begåvad författare. Favoriter hos oss är "Häxorna" och "Matilda". Filmatiseringen av Matilda är en av de BÄSTA familjefilmer jag vet.

Jag har lite svårt för alltför mycket overkliga saker i böcker, är dock mycket mer accepterande när det gäller barnböcker än när det gäller vuxenböcker. Detta ska inte tolkas som att jag tycker det är fel eller dåligt med övernaturliga saker, eller vild fantasi, tvärtom skulle jag verkligen vilja kunna ge mig hän och gilla det, men i vuxenböcker tilltalas jag helt enkelt bara mer av berättelser som SKULLE kunna hända på riktigt. I barnböcker är det dock helt annorlunda och eftersom jag själv inte är en fantasifull person, men tror att FANTASI är OERHÖRT viktigt, tar jag hjälp av böckernas värld för att förmedla så mycket av det som möjligt. Dahl har mycket fantasi i sina berättelser, men det är väl integrerat i berättelserna tycker jag, det har verkligen en god orsak och poäng. Det gillar jag.

Nu hade vi dessvärre bara en bil här hemma och 7 personer blir lite för många i den.... Alltså valde jag att stanna hemma, jag tror att jag får chansen att åka till detta museum en annan gång och på så sätt kunde alla de andra komma iväg. Perfekt! Det är dock lite svårt att återge ett besök man inte själv varit med på, så idag har jag bett Rikard att skriva och berätta om detta museum. Jag ger er alltså dagens gästbloggare: Rikard!

Museet ligger i byn Great Missenden, en 15 minutes bilresa hemifrån. Man parkerar precis utanför byn och promenerar sedan in. Roald bodde här i 36 år, han skrev de flesta av sina mest kända böcker i en stol som finns bevarad på museet.

Stället är ganska litet, med fyllt av charm och inspiration. Som en del av programmet ingår en sagostund. De behövde frivilliga till att spela "de tre små grisarna". Här är jag den tredje och kloka grisen, som just byggt ett starkt hus som vargen pustar o frustar på, men inte har en chans att välta. Barnen hade hejdlöst roligt åt mig som aktör, men lite får man väl bjuda på!

Detta rummet kallas "the boy gallery" och innehåller berättelsen om Roald Dahl's liv. Roald tog mycket bilder på både släkt, vänner och livet runt om. Entrén bestod av ett stort Willy Wonka Choclate Bar! Mums.

Linnea framför en monter med familjen Fox

I "The story Centre" finns berättelser av många av Roald Dahl's filmer, men även hans gamla skrivstol. Det är så roligt att få tillbaks alla minnes av hans böcker och även inse att han faktiskt skrev en hel del vuxenböcker. Runt om hans skrivstol fanns en del intervjuer med andra författare om hur och var de skriver.

Jonhnny Depps rock från Kalle och Chokladfabriken

Som kronan på verket hade de tagit in Johnny Depp's jacka och hatt från Kalle och Chokladfabriken. Det vi ser på bilden är alltså original deteljer från filmen. Det som var lite intressant var att kläderna faktiskt ägs av Mr Depp himself. Om jag förstod texten korrekt användes Oompa loompa som en skiss för hur det skulle se ut i filmen.

En nyckelpipga!

Det fanns en utklädningslåda där Johan kunde bli oompa loomp:ier, eller snarare en nyckelpiga. Han tog på sig mycket annat och hade väldigt roligt i utklädningshörnet.

Malin lyckdes skapa en lång och nästan sammanhängande mening

Här visar Malin hur duktig hon är som författare. De hade lagt fram ett antal ordförslag som man kunde bygga samman till meningar. Den ytan som ni ser filmades konstant och visades sedan på golvet i rummet. Coolt! Malin lyckdes konstruera en mening helt i Roald Dahl anda (?!).


"The disgusting superstar flew over my favourite toothbrush and silently smashed through the sand and happily sank into my tiny chickens"


Det tar många år av hårt studerande bara att förstå att kunna skapa en mening som denna. Eller kanske är det bara en ren slump att det blev så bra och lång?

Mums med varm choklad. Kanske är det Kalles?

Museet har ett underbart fix och vi köpte kaffe, kakor, bullar och annat gott som vi tryckte i oss. Johan ville ha varm choklad som han njöt av.

Godiskaka med choklad, eller var det tvärtom

Ja, ni som känner våra barn kanske kan gissa vem som beställde denna mumsiga ckokladkaka. Gissa vem som till slut fick äta upp den?

Familjen samlad för en mysig och god fikastund

Roald Dahl museets kanske finaste rum var nog museibutiken. Där fanns alla böcker, saker, saker, saker, filmer, pyssel och en hel massa andra bra saker att köpa. Gissa om alla ville spendera sin månadspeng där? Efter fika gad vi oss av hemåt. Nu hade vi lärt oss så många nya och bra saker om Roald Dalh. Tex att han skrev de "Tre små grisarna".


Va! Gick ni på den lätta? Inte skrev han den, inte. Men man kunde gott tro det då de sålde boken på museet. Fast historien var, i deras version, något moderniserad.


Efter Rikards redogörelse är jag ännu mer sugen på att åka dit, så kom hit gott folk med barn, så att jag får sällskap!

Tack alla för kommentarer! Imorgon åker vårt USA-besök hem och då skriver jag mer.

Godnatt!
Ingrid & Rikard