Hej i sommaren!
Har det inte äntligen kommit lite soligt härligt väder! Det gillar vi verkligen.
Vi har varit på resande fot och i det ingick camping. Då har man inte tillgång till dator. Faktum är att man inte ens har tillgång till mobilladdare. Lite kritiskt... men säkert nyttigt också...
Efter campingtur har jag begett mig till Sverige ett par dagar. Jag har kört en del mil genom landet igår och idag, imorgon kör jag vidare. Som sällskap har jag som vanligt CD-böcker. Idag har jag börjat på "Brobyggarna" som jag lånade av mina föräldrar och som vår granne i Dalby, Astrid, tipsat om. Den börjar bra, så det verkar lovande... Innan den hann jag lyssna på hela Mark Levengoods "Och jag läste att jag inte kunde leva lycklig förutan dig" (om jag nu minns den långa titeln rätt).
När jag kryper ner i tältet i min sovsäck och alla de andra fyra i familjen sover och snusar så gott, då känner jag fullständig lycka. Det är inte för alltid barnen kommer bo kvar hemma och följa med på semesterresor, men än ett litet tag gör de det. De finns där allihop runtomkring mig i en rogivande harmoni. Det är det absolut bästa! Ändå skrattar jag så jag gråter i bilen när jag hör Mark på sin finlandssvenska läsa ur sin bok hur han som barn halvt missnöjd med sitt liv frågar sin mamma (och nu ska ni höra hans röst framför er):
- Mamma, är jag adopterad?
Svaret kommer direkt:
- Inte än.
Ingen beskriver det finskt karga som Mark och det är oemotståndligt.
Sov gott! Vi hörs när jag är hemma i England igen. "Hemma... i England". Snart ska det bli "hemma... i Sverige". I och för sig säger jag nog redan det, men snart är det på riktigt och det kommer definitivt inte att finnas något "hemma i England" kvar. Nu är det inte lång tid kvar.
Kram Ingrid
Visar inlägg med etikett Böcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Böcker. Visa alla inlägg
måndag 2 juli 2012
måndag 25 juni 2012
Urval vårens böcker
Tänkte skriva lite om vad vi läst här under våren. Jag gör ett slumpvis urval och kan återkomma med mer längre fram kanske...
Först ut en bok som alla tre barnen läst och så även jag. "Louise Braille The Boy who invented books for the blind" av Margaret Davidson.
Den här boken är en pärla! Det är en biografi om Braille som uppfann punktskriften. Den är välskriven och mycket intressant. Braille fick verkligen kämpa för sitt språk och hans tålamod är imponerande, vilket jag tyckte var föredömligt att se för våra barn. Rekommenderas varmt.
Boken "En plats de kallar Lyckan" av Mårten Sandén har Linnéa läst i vår.
Linnéa tyckte boken var "okey". Den handlar om överklasskillen John och Mia, som väl då får sägas representera arbetarklassen. Båda har sina utmaningar i livet och båda har hittat ett lusthus dit de brukar dra sig tillbaka för att få vara ifred. En dag stöter de naturligtvis på varandra i lusthuset. Då John bestämmer sig för att bo i lusthuset under tre veckor, umgås de mycket och tar del av varandras "problem". Johns föräldrar har skiljt sig, pappan dricker och till hösten väntar Lundsberg. Materiellt har inget fattats John, men det har ändrat sig på senare tid och John har svårt att hålla skenet uppe inför omgivningen. Mia jobbar på en pizzeria och är trött på sina kompisar, den ena gravid och den andra allmänt korkad (inte mina ord utan så Mia uppfattar henne). Det är tydligt att Mia vill något mer.
Jag förstår precis L's "okey"-bedömning. Det är en bra ungdomsbok, men när man är lite äldre känns temat alltför bekant och handlingen förutsägbar.
"Out of the Depths" av Cathy MacPhail har Malin och jag läst.
Tillsammas har Malin och jag lyckats hitta SÅ många riktigt bra böcker på engelska som vi läst i vår. Den här handlar om en tjej som "ser" döda vilket naturligtvis ställer till stora problem för henne då ingen tror på det hon säger. När boken börjar har hon just bytt skola efter en historia på den förra där hon såg en död lärare. Nu vill hon börja om på nytt och tänker INTE låtsas om ifall hon ser något konstigt. Det är dock svårt när statyer börjar röra på sig och den pojke som mördats på skolan kontaktar henne gång på gång....
Jag brukar inte gilla övernaturliga böcker, men den här var jättebra och Malin tyckte den var super. Hon och jag har ganska lika smak, så vi blev nog båda överraskade av hur mycket vi gillade den. Jag ska idag till biblioteket och beställa lite fler böcker av samma författare. Gäller att passa på så länge vi är här. Jag vet inte om hon finns översatt till svenska.
Jag är SÅ glad över att Malins läsning lossnat efter frökens puff i höstas. Vi fick tillbaka ett s k MAP-test nyligen där de testat Malins (och alla de andra barnens) läsförståelse under vår tid här och OJ vilket skutt uppåt den gjort i år. JÄTTEKUL!
Malins absoluta favoriter "Girl, missing" & "Sister, missing" av Sophie McKenzie
UTAN vidare konkurrens är dessa båda böcker Malins absoluta favoriter i vår! Jag håller på att avsluta den andra nu och förstår henne helt och fullt. Jättebra böcker och Linnéa skulle säkert också gilla dem.
I första boken (jag tror den har filmatiserats nu också...) upptäcker huvudpersonen Lauren som bor i England, att hon eventuellt inte alls är den hon tror. Kanske är hon en tjej som kidnappades i USA när hon var liten. Hon kan inte låte bli att utan sina föräldrars vetskap gräva vidare i frågan och utan en tanke på vidare konsekvenser ger hon sig i kast med jakten på sanningen, vilken blir betydligt farligare än hon kunde drömma om.
I "Sister, missing" är det som om historien upprepar sig, utan att jag kan säga så mycket för att inte förstöra första bokens utveckling. Den utspelare sig två år efter första boken och är HUR spännande som helst. Vi är SÅ glada att vi hittade dessa böcker! Är säker på att de kommer att översättas till svenska förr eller senare och vi rekommenderar dem varmt!
"Hypnotisören" av Lars Kepler i bilstereon
Den här otroligt uppmärksammade debuten av den mystiska pseudonymen är det väl få av er som missat. Nu har den ett par år på nacken, men Rikard och jag har inte lyssnat på den förrän nu. Det ÄR en spännande bok, men kanske hade vi för höga förväntningar. Vi tyckte det var flera tillfällen då boken haltade och var alltför orealistisk eller bara onödigt ologisk. Första halvan var bättre än slutet. Dock väl värd att läsa och PERFEKT under en långkörning. Ingen risk att man somnar vid ratten :) .
Jag vet att den finns översatt till många språk, bl a engelska.
Johans typ av humor i "My Weird School" av Dan Gutman
Det här är en serie böcker med massor av titlar som Johan avverkat en del av i vår. Det handlar om några killar och varje bok har en anställd på skolan som huvudperson och varje titel har ett rim liknande de ni ser ovan. Jag har läst ett par av dem och de är kul!
Johan skrattar ibland högt när han läser dessa böcker. Killarna är så gnälliga över en del tjejer och över skolan, men naturligtvis dras de med i roliga saker pga t ex smarta lärare och som läsare förstår man att killarna är rätt löjliga som försöker spela tuffa och ha lite attityd.
Boktokig, TACK! Vad kul med en hälsning från dig! Vad lustigt... kanske såg du att jag varit inne hos dig och skrivit idag, men då hade jag inte sett din kommentar här! Jag har varit dålig på att följa bloggar senaste månaderna tyvärr.
Karin, ja det blev lite midsommarkänsla även här till slut :) . Du får INTE kalla det "in i fållan" ha ha ha ha, det låter ju HEMSKT! Vi har mycket att se fram emot när vi kommer hem. Ifall jag inte får ett jobb som jag går upp i till 150%, vilket lätt händer när det gäller mig, så ska vi nog hinna se och göra mycket kul hemma också.
Kim, ja de ljusa kvällarna på sommaren vill man helst inte missa... Det är inte lika ljust här som hemma, men det är ändå ganska bra just nu. Nästa år blir det midsommar i Sverige. Vi har traditioner sedan länge med ett midsommar- och nyårsgäng och det är alltid trist när man missar något år. Vi Skypade med dem på midsommaraftong :) . Tekniken är fantastisk.
Håller med dig om att Elizabeth är imponerande! Jag undrar också hur det blir när Charles en dag tar över. Han har ju sannerligen fått vänta....
Jag har läst ikapp på din blogg!! :)
The not-yet-desperate housewife, jamen visst ler hon mot mig! Det är ju det som är det trista med att fotografera att man inte upplever ögonblicket för man har fullt upp med kameran :) .
Astrid, jag stod bredvid en hovfotograf som ständigt följer kungafamiljen här, så jag hade kanske tur... hon kanske log mot honom, ha ha.
Britt, vad kul att du nämnde drottningens kläder! Det är rosa! Innan vi gick in slog vi vad om vilken färg hon skulle ha på kläderna. De andra hade sett att hon hade blått på sig första dagen som var dagen före. Jag gissade på ROSA! De andra på gult och grönt. Det var ungefär det enda jag vann den dagen och det gav inga pengar, ha ha.
IDAG skiner solen här! Underbart! Det är svårt att fatta att det är sommar....
Kram Ingrid
Först ut en bok som alla tre barnen läst och så även jag. "Louise Braille The Boy who invented books for the blind" av Margaret Davidson.
Den här boken är en pärla! Det är en biografi om Braille som uppfann punktskriften. Den är välskriven och mycket intressant. Braille fick verkligen kämpa för sitt språk och hans tålamod är imponerande, vilket jag tyckte var föredömligt att se för våra barn. Rekommenderas varmt.
Boken "En plats de kallar Lyckan" av Mårten Sandén har Linnéa läst i vår.
Linnéa tyckte boken var "okey". Den handlar om överklasskillen John och Mia, som väl då får sägas representera arbetarklassen. Båda har sina utmaningar i livet och båda har hittat ett lusthus dit de brukar dra sig tillbaka för att få vara ifred. En dag stöter de naturligtvis på varandra i lusthuset. Då John bestämmer sig för att bo i lusthuset under tre veckor, umgås de mycket och tar del av varandras "problem". Johns föräldrar har skiljt sig, pappan dricker och till hösten väntar Lundsberg. Materiellt har inget fattats John, men det har ändrat sig på senare tid och John har svårt att hålla skenet uppe inför omgivningen. Mia jobbar på en pizzeria och är trött på sina kompisar, den ena gravid och den andra allmänt korkad (inte mina ord utan så Mia uppfattar henne). Det är tydligt att Mia vill något mer.
Jag förstår precis L's "okey"-bedömning. Det är en bra ungdomsbok, men när man är lite äldre känns temat alltför bekant och handlingen förutsägbar.
"Out of the Depths" av Cathy MacPhail har Malin och jag läst.
Tillsammas har Malin och jag lyckats hitta SÅ många riktigt bra böcker på engelska som vi läst i vår. Den här handlar om en tjej som "ser" döda vilket naturligtvis ställer till stora problem för henne då ingen tror på det hon säger. När boken börjar har hon just bytt skola efter en historia på den förra där hon såg en död lärare. Nu vill hon börja om på nytt och tänker INTE låtsas om ifall hon ser något konstigt. Det är dock svårt när statyer börjar röra på sig och den pojke som mördats på skolan kontaktar henne gång på gång....
Jag brukar inte gilla övernaturliga böcker, men den här var jättebra och Malin tyckte den var super. Hon och jag har ganska lika smak, så vi blev nog båda överraskade av hur mycket vi gillade den. Jag ska idag till biblioteket och beställa lite fler böcker av samma författare. Gäller att passa på så länge vi är här. Jag vet inte om hon finns översatt till svenska.
Jag är SÅ glad över att Malins läsning lossnat efter frökens puff i höstas. Vi fick tillbaka ett s k MAP-test nyligen där de testat Malins (och alla de andra barnens) läsförståelse under vår tid här och OJ vilket skutt uppåt den gjort i år. JÄTTEKUL!
Malins absoluta favoriter "Girl, missing" & "Sister, missing" av Sophie McKenzie
UTAN vidare konkurrens är dessa båda böcker Malins absoluta favoriter i vår! Jag håller på att avsluta den andra nu och förstår henne helt och fullt. Jättebra böcker och Linnéa skulle säkert också gilla dem.
I första boken (jag tror den har filmatiserats nu också...) upptäcker huvudpersonen Lauren som bor i England, att hon eventuellt inte alls är den hon tror. Kanske är hon en tjej som kidnappades i USA när hon var liten. Hon kan inte låte bli att utan sina föräldrars vetskap gräva vidare i frågan och utan en tanke på vidare konsekvenser ger hon sig i kast med jakten på sanningen, vilken blir betydligt farligare än hon kunde drömma om.
I "Sister, missing" är det som om historien upprepar sig, utan att jag kan säga så mycket för att inte förstöra första bokens utveckling. Den utspelare sig två år efter första boken och är HUR spännande som helst. Vi är SÅ glada att vi hittade dessa böcker! Är säker på att de kommer att översättas till svenska förr eller senare och vi rekommenderar dem varmt!
"Hypnotisören" av Lars Kepler i bilstereon
Den här otroligt uppmärksammade debuten av den mystiska pseudonymen är det väl få av er som missat. Nu har den ett par år på nacken, men Rikard och jag har inte lyssnat på den förrän nu. Det ÄR en spännande bok, men kanske hade vi för höga förväntningar. Vi tyckte det var flera tillfällen då boken haltade och var alltför orealistisk eller bara onödigt ologisk. Första halvan var bättre än slutet. Dock väl värd att läsa och PERFEKT under en långkörning. Ingen risk att man somnar vid ratten :) .
Jag vet att den finns översatt till många språk, bl a engelska.
Johans typ av humor i "My Weird School" av Dan Gutman
Det här är en serie böcker med massor av titlar som Johan avverkat en del av i vår. Det handlar om några killar och varje bok har en anställd på skolan som huvudperson och varje titel har ett rim liknande de ni ser ovan. Jag har läst ett par av dem och de är kul!
Johan skrattar ibland högt när han läser dessa böcker. Killarna är så gnälliga över en del tjejer och över skolan, men naturligtvis dras de med i roliga saker pga t ex smarta lärare och som läsare förstår man att killarna är rätt löjliga som försöker spela tuffa och ha lite attityd.
Boktokig, TACK! Vad kul med en hälsning från dig! Vad lustigt... kanske såg du att jag varit inne hos dig och skrivit idag, men då hade jag inte sett din kommentar här! Jag har varit dålig på att följa bloggar senaste månaderna tyvärr.
Karin, ja det blev lite midsommarkänsla även här till slut :) . Du får INTE kalla det "in i fållan" ha ha ha ha, det låter ju HEMSKT! Vi har mycket att se fram emot när vi kommer hem. Ifall jag inte får ett jobb som jag går upp i till 150%, vilket lätt händer när det gäller mig, så ska vi nog hinna se och göra mycket kul hemma också.
Kim, ja de ljusa kvällarna på sommaren vill man helst inte missa... Det är inte lika ljust här som hemma, men det är ändå ganska bra just nu. Nästa år blir det midsommar i Sverige. Vi har traditioner sedan länge med ett midsommar- och nyårsgäng och det är alltid trist när man missar något år. Vi Skypade med dem på midsommaraftong :) . Tekniken är fantastisk.
Håller med dig om att Elizabeth är imponerande! Jag undrar också hur det blir när Charles en dag tar över. Han har ju sannerligen fått vänta....
Jag har läst ikapp på din blogg!! :)
The not-yet-desperate housewife, jamen visst ler hon mot mig! Det är ju det som är det trista med att fotografera att man inte upplever ögonblicket för man har fullt upp med kameran :) .
Astrid, jag stod bredvid en hovfotograf som ständigt följer kungafamiljen här, så jag hade kanske tur... hon kanske log mot honom, ha ha.
Britt, vad kul att du nämnde drottningens kläder! Det är rosa! Innan vi gick in slog vi vad om vilken färg hon skulle ha på kläderna. De andra hade sett att hon hade blått på sig första dagen som var dagen före. Jag gissade på ROSA! De andra på gult och grönt. Det var ungefär det enda jag vann den dagen och det gav inga pengar, ha ha.
IDAG skiner solen här! Underbart! Det är svårt att fatta att det är sommar....
Kram Ingrid
torsdag 19 april 2012
Påskläsning
Jag har läst mycket sista tiden. Under påsklovet läste jag två böcker som var väldigt intressanta och som jag tycker har otroligt mycket gemensamt. Vid första anblicken tror jag inte man kan se minsta tänkbara gemensamma nämnare, men vid en närmare analys, jodå absolut!
Böckerna jag pratar om är:
"Tigermammans stridsrop" har vi läst i skolans multikulturella bokklubb. Det var verkligen en perfekt bok för den gruppen. Förmodligen har flera av er läst/hört om den i medier eftersom den varit mycket omskriven. Jag minns debatten som rasade i USA när den kom ut och det pratades redan då en del om den bland föräldrarna på vår skolan.
"Tigermamman..." handlar om en i USA boende kinesisk mamma (hon är född i USA, men räknar sig som kinesisk) och sättet hon har uppfostrat sina barn på. Många skulle säkert kalla henne känslokall, slavdrivare och egoistisk. Jag hade inga positiva tankar om författaren Amy Chua utifrån det jag läst och hört, så jag var rätt skeptisk till boken. MEN jag överraskades över att Amy verkligen ger prov på en hel del humor och hon lyckas faktiskt på ett väldigt bra sätt förklara i flera avseenden vad som skiljer ett kinesiskt (hon menar att detta ofta liknar uppfostran i många asiatiska länder) respektive ett "Western" (med det menar hon i första hand USA där hon bor och har lätt att jämföra men även västerländskt i generell bemärkelse) sätt att uppfostra barnen.
Vi kan tycka att det är groteskt och undra huruvida det fungerar (hur blir barnen som vuxna???) eller att hon måste överdriva, men faktum är att många kinesiska mammor har Amy som förebild och i vår bokklubbsdiskussion bekräftade de asiatiska förälrarna som var där (från Taiwan, Japan och Indien) att de verkligen kände igen det Amy beskriver även om ALLA dessa föräldrar fördömde hennes sätt. De gjorde en ranking på asiatiska länders "värsta" tigermammor och nr 1 enligt dem är Korea! Därefter kommer Kina, Japan och Indien. Åh vad jag uppskattar att få sitta i detta forum och höra hur de resonerar och tänker!
Vad gör då Amy, jo hon driver sina båda döttrar med en dåres envishet och målmedvetenhet. Hon förväntar sig inget annat än att de är bäst i ALLT de gör, VAD det än krävs! Jag tror att redan här skulle många av oss mena att det går inte att "TVINGA" barn till framgång, det går bara till en viss nivå. I så fall kan Amy bevisa motsatsen, döttrarna är i TOPP och når resultat som ingen av oss skulle kunna drömma om. Sedan kommer naturligtvis frågan om barnen blir lyckliga, kommer de klara sig socialt och hur högt pris för framgången är man beredd att betala. Ja, det vet inte jag.
Jag tror att jag låter rätt mycket som om jag försvarar Amy när jag reflekterar över boken och det gör jag INTE, MEN jag är fullt medveten om att halva jordens befolkning bor i länder där det här är ett vanligt och helt acceptabelt sätt att uppfostra barn. Uppenbarligen har flera av de här länderna nått stora framgångar i vissa avseenden (vad är lycka? vad är framgång?) och då tänker jag faktiskt inte minst ekonomiskt. Vi kan absolut sitta hur mycket som helst och mena att vi är lyckligare och har andra värderingar, men världen styrs av pengar, det tror jag ALDRIG vi kommer ifrån och jag undrar om vi är beredda att leva hur fattigt som helst bara för att vara lyckliga på det sätt vi menar är mer rätt. Räcker vår uppbyggda självkänsla (Amy skriver också tydligt att hon menar att amerikanska barn och föräldrar är inte är lyckligare och tryggare, än kinesiska och att det inte hjälper barn att säga "well done" till precis allt de gör, så att barnen aldrig lär sig vad som verkligen skiljer ett bra arbete från ett dåligt...), om vi skulle vara tvungna att leva hela familjen i en liten lägenhet och aldrig ha råd att resa på semestrar medan de högpresterande nydrillade barn som fostrats på ett annat sätt, istället sitter på pengarna. Det är funderingar som den här boken väcker hos mig.
Men så är det ju det här med kreativitet. Jag tror mig ha hört att vi "västerlänningar" är bättre på kreativitet. Det låter rimligt att om man tokdrillas hela tiden och inte får göra några egna val, så bör grogrunden för kreativt tänkande begränsas påtagligt. Jag tror verkligen att vi har bättre förutsättningar för kreativt tänkande med det synsätt på uppfostran som vi generellt har, men frågan är om vi ser till att utveckla och stimulera det kreativa tänkandet i tillräckligt hög grad. "Nöden är uppfinningarnas moder." "Det är viktigt att ha tråkigt, då stimuleras kreativiteten." Men HAR våra barn någon "nöd" då? HAR de tillräckligt "tråkigt"? Jag tvivlar! (Nu pratar jag inte om att det naturligtvis finns massor av barn som har det svårt, jag pratar i mer generella termer.) Jag upplever att våra barn tar ALLA chanser att sätta sig framför en skärm och jag inbillar mig att jag håller emot mer än de flesta av deras kompisars föräldrar, men alla våra tre sitter rätt mycket framför dator, mobil eller TV. Med tanke på det gör jag definitivt inte allt jag kan för att mina barn ska ha ett kreativt försprång jämfört med de kunskapsproppade asiatiska barnen som Amy skriver om.
Som sagt, detta är en PERFEKT bokklubbsbok!
Över till den andra boken. "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak". Jag tror ingen av oss kan glömma Pigge Werkelin som var i tidningarna nästan varje dag under Tsunamikatastrofen och hur vi hemifrån följde hans envisa kamp att hitta alla sina tre döda familjemedlemmar. Ingen var förmodligen oberörd och kanske minns ni också det kontroversiella uttalandet som basunerades ut om att "Pigge ville ha en ny familj". I den här boken berättas Pigges egen version av vad som hände under katastrofen, samt hur han klarade av att ta sig vidare, dag efter dag. Det här är ingen ny bok, men den är sannerligen fortfarande lika läsvärd. Jag minns och kände igen mycket i boken från Pigges "Sommar"-program på radio som sändes för några år sedan.
Förutom att boken beskriver en osedvanligt driftig och målmedveten person, som Pigge utan tvivel är, så är den en stor känga åt vårt "svenska system", som vi tror fungerar som det ska och litar på ska ställa upp när det verkligen gäller. Tsunami-katastrofen har i utvärderingar visat att Sverige brast i väldigt många avseenden när det gällde vilka förväntningar man kan ställa på ett land vid en katastrof. Jag HOPPAS att utvärderingarna har lett till avsevärda förbättringar och att våra myndigheter är betydligt bättre förberedda och kan hantera en eventuell framtida katastrof på ett helt annat sätt.
Pigge är en otrolig inspiration för mig. Jag instämmer med hans tänk och beundrar hans mod och styrka. Det råkar vara så att jag var på samma ställe som Pigge sommaren efter katastrofen då han träffade den kvinna han lever med idag, kanske var det där det sa "klick" även om det i boken står att det inte klickade så mycket som växte fram något. Jag känner inte alls Pigge, men eftersom jag var där just då, så har jag en speciell medkänsla för honom och glädjs med hela mitt hjärta när jag läser om den lycka och framgång som han lyckas skapa och uppleva, trots det han gått igenom. Inte i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig hur det skulle vara att i ett enda penseldrag förlora hela min familj. Det känns nästan farligt att ens tänka på det. Jag tar med mig många många kloka saker som Pigge berättar om i boken. Rekommenderas varmt!!
VAD har då dessa båda böcker gemensamt, över huvud taget??
Jo, Amy och Pigge är båda två personer som är exceptionellt målmedvetna och vet vad de vill. De är inte heller rädda för att tala OM det. De står för sina ambitioner, även när de utsätts för kritik och de UPPNÅR sina mål (om vilka man kan ha synpunker, men så är det med det mesta). För mig är det intressant, lärorikt och inspirerande att läsa om det sortens människor. Jag är också en person som blir tillfredsställd av att arbeta hårt för att uppnå ett mål. Jag gillar att se hur bra jag klarar av att göra något, jag gillar att försöka överträffa mig själv, jag gillar känslan när man når i mål med något man kämpat för. SPECIELLT gillar jag att göra allt detta tillsammans med andra. Inget slår delad framgång i team, när man känner att alla har gett sitt bästa!
Så även om du absolut inte står ut med Amys barnuppfostringsmetoder eller Pigges sätt att utnyttja medierna för att nå sina mål, så finns det så mycket annat att ta med sig från dessa böcker och därför tycker jag de är läsvärda och jag tycker det var kul att läsa dem parallellt för trots att de behandlade två så totalt olika situationer, så såg jag likheter, som jag nog inte sett om jag läst dem vid helt olika tillfällen.
Märkligt sammanträffande var det att jag satt en tredjedel in i Pigges bok när de stora Tsunamivarningarna gick ut förra veckan. DET var skumt. SKÖNT att det inte blev någon ny storkatastrof!
Ok, något helt annat, vi ska ta svaren på frågorna i den multikulturella frågesporten jag la ut för några inlägg sedan :) !
"Anonym" som jag ännu inte vet vem det är, hade många kreativa svar.
Karin var sportslig och sökte ej svaren på nätet (det hade, som hon förstod, naturligtvis varit FUSK :) ).
Britt, jag saknar dig när du inte har möjlighet att kommentera här :) . Håller med dig om att vi borde ha avverkat mer på listan, men det är väl så att det finns väldigt mycket att göra, samt att allt man gör finns kanske inte på listan, ha ha. Vissa saker man gör tycker man om och vill visa andra och då blir det inget nytt man ser, men det är bra ändå. Massor av kramar.
Melanie, hur kan någon INTE tycka om M&M ;) , Linnéa och jag förstår inte vad du menar, ha ha. Ja det är ett kul ställe även om det är superkommersiellt. Lägger såklart genast till New Forest! Tack för påminnelsen! Har inte hunnit svara på ditt mail, men har läst det.
Ylva, heja heja, du jobbar på så bra på vårt nya gemensamma forum!
Ingrid
Böckerna jag pratar om är:
"Tigermammans stridsrop" har vi läst i skolans multikulturella bokklubb. Det var verkligen en perfekt bok för den gruppen. Förmodligen har flera av er läst/hört om den i medier eftersom den varit mycket omskriven. Jag minns debatten som rasade i USA när den kom ut och det pratades redan då en del om den bland föräldrarna på vår skolan.
"Tigermamman..." handlar om en i USA boende kinesisk mamma (hon är född i USA, men räknar sig som kinesisk) och sättet hon har uppfostrat sina barn på. Många skulle säkert kalla henne känslokall, slavdrivare och egoistisk. Jag hade inga positiva tankar om författaren Amy Chua utifrån det jag läst och hört, så jag var rätt skeptisk till boken. MEN jag överraskades över att Amy verkligen ger prov på en hel del humor och hon lyckas faktiskt på ett väldigt bra sätt förklara i flera avseenden vad som skiljer ett kinesiskt (hon menar att detta ofta liknar uppfostran i många asiatiska länder) respektive ett "Western" (med det menar hon i första hand USA där hon bor och har lätt att jämföra men även västerländskt i generell bemärkelse) sätt att uppfostra barnen.
Vi kan tycka att det är groteskt och undra huruvida det fungerar (hur blir barnen som vuxna???) eller att hon måste överdriva, men faktum är att många kinesiska mammor har Amy som förebild och i vår bokklubbsdiskussion bekräftade de asiatiska förälrarna som var där (från Taiwan, Japan och Indien) att de verkligen kände igen det Amy beskriver även om ALLA dessa föräldrar fördömde hennes sätt. De gjorde en ranking på asiatiska länders "värsta" tigermammor och nr 1 enligt dem är Korea! Därefter kommer Kina, Japan och Indien. Åh vad jag uppskattar att få sitta i detta forum och höra hur de resonerar och tänker!
Vad gör då Amy, jo hon driver sina båda döttrar med en dåres envishet och målmedvetenhet. Hon förväntar sig inget annat än att de är bäst i ALLT de gör, VAD det än krävs! Jag tror att redan här skulle många av oss mena att det går inte att "TVINGA" barn till framgång, det går bara till en viss nivå. I så fall kan Amy bevisa motsatsen, döttrarna är i TOPP och når resultat som ingen av oss skulle kunna drömma om. Sedan kommer naturligtvis frågan om barnen blir lyckliga, kommer de klara sig socialt och hur högt pris för framgången är man beredd att betala. Ja, det vet inte jag.
Jag tror att jag låter rätt mycket som om jag försvarar Amy när jag reflekterar över boken och det gör jag INTE, MEN jag är fullt medveten om att halva jordens befolkning bor i länder där det här är ett vanligt och helt acceptabelt sätt att uppfostra barn. Uppenbarligen har flera av de här länderna nått stora framgångar i vissa avseenden (vad är lycka? vad är framgång?) och då tänker jag faktiskt inte minst ekonomiskt. Vi kan absolut sitta hur mycket som helst och mena att vi är lyckligare och har andra värderingar, men världen styrs av pengar, det tror jag ALDRIG vi kommer ifrån och jag undrar om vi är beredda att leva hur fattigt som helst bara för att vara lyckliga på det sätt vi menar är mer rätt. Räcker vår uppbyggda självkänsla (Amy skriver också tydligt att hon menar att amerikanska barn och föräldrar är inte är lyckligare och tryggare, än kinesiska och att det inte hjälper barn att säga "well done" till precis allt de gör, så att barnen aldrig lär sig vad som verkligen skiljer ett bra arbete från ett dåligt...), om vi skulle vara tvungna att leva hela familjen i en liten lägenhet och aldrig ha råd att resa på semestrar medan de högpresterande nydrillade barn som fostrats på ett annat sätt, istället sitter på pengarna. Det är funderingar som den här boken väcker hos mig.
Men så är det ju det här med kreativitet. Jag tror mig ha hört att vi "västerlänningar" är bättre på kreativitet. Det låter rimligt att om man tokdrillas hela tiden och inte får göra några egna val, så bör grogrunden för kreativt tänkande begränsas påtagligt. Jag tror verkligen att vi har bättre förutsättningar för kreativt tänkande med det synsätt på uppfostran som vi generellt har, men frågan är om vi ser till att utveckla och stimulera det kreativa tänkandet i tillräckligt hög grad. "Nöden är uppfinningarnas moder." "Det är viktigt att ha tråkigt, då stimuleras kreativiteten." Men HAR våra barn någon "nöd" då? HAR de tillräckligt "tråkigt"? Jag tvivlar! (Nu pratar jag inte om att det naturligtvis finns massor av barn som har det svårt, jag pratar i mer generella termer.) Jag upplever att våra barn tar ALLA chanser att sätta sig framför en skärm och jag inbillar mig att jag håller emot mer än de flesta av deras kompisars föräldrar, men alla våra tre sitter rätt mycket framför dator, mobil eller TV. Med tanke på det gör jag definitivt inte allt jag kan för att mina barn ska ha ett kreativt försprång jämfört med de kunskapsproppade asiatiska barnen som Amy skriver om.
Som sagt, detta är en PERFEKT bokklubbsbok!
Över till den andra boken. "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak". Jag tror ingen av oss kan glömma Pigge Werkelin som var i tidningarna nästan varje dag under Tsunamikatastrofen och hur vi hemifrån följde hans envisa kamp att hitta alla sina tre döda familjemedlemmar. Ingen var förmodligen oberörd och kanske minns ni också det kontroversiella uttalandet som basunerades ut om att "Pigge ville ha en ny familj". I den här boken berättas Pigges egen version av vad som hände under katastrofen, samt hur han klarade av att ta sig vidare, dag efter dag. Det här är ingen ny bok, men den är sannerligen fortfarande lika läsvärd. Jag minns och kände igen mycket i boken från Pigges "Sommar"-program på radio som sändes för några år sedan.
Förutom att boken beskriver en osedvanligt driftig och målmedveten person, som Pigge utan tvivel är, så är den en stor känga åt vårt "svenska system", som vi tror fungerar som det ska och litar på ska ställa upp när det verkligen gäller. Tsunami-katastrofen har i utvärderingar visat att Sverige brast i väldigt många avseenden när det gällde vilka förväntningar man kan ställa på ett land vid en katastrof. Jag HOPPAS att utvärderingarna har lett till avsevärda förbättringar och att våra myndigheter är betydligt bättre förberedda och kan hantera en eventuell framtida katastrof på ett helt annat sätt.
Pigge är en otrolig inspiration för mig. Jag instämmer med hans tänk och beundrar hans mod och styrka. Det råkar vara så att jag var på samma ställe som Pigge sommaren efter katastrofen då han träffade den kvinna han lever med idag, kanske var det där det sa "klick" även om det i boken står att det inte klickade så mycket som växte fram något. Jag känner inte alls Pigge, men eftersom jag var där just då, så har jag en speciell medkänsla för honom och glädjs med hela mitt hjärta när jag läser om den lycka och framgång som han lyckas skapa och uppleva, trots det han gått igenom. Inte i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig hur det skulle vara att i ett enda penseldrag förlora hela min familj. Det känns nästan farligt att ens tänka på det. Jag tar med mig många många kloka saker som Pigge berättar om i boken. Rekommenderas varmt!!
VAD har då dessa båda böcker gemensamt, över huvud taget??
Jo, Amy och Pigge är båda två personer som är exceptionellt målmedvetna och vet vad de vill. De är inte heller rädda för att tala OM det. De står för sina ambitioner, även när de utsätts för kritik och de UPPNÅR sina mål (om vilka man kan ha synpunker, men så är det med det mesta). För mig är det intressant, lärorikt och inspirerande att läsa om det sortens människor. Jag är också en person som blir tillfredsställd av att arbeta hårt för att uppnå ett mål. Jag gillar att se hur bra jag klarar av att göra något, jag gillar att försöka överträffa mig själv, jag gillar känslan när man når i mål med något man kämpat för. SPECIELLT gillar jag att göra allt detta tillsammans med andra. Inget slår delad framgång i team, när man känner att alla har gett sitt bästa!
Så även om du absolut inte står ut med Amys barnuppfostringsmetoder eller Pigges sätt att utnyttja medierna för att nå sina mål, så finns det så mycket annat att ta med sig från dessa böcker och därför tycker jag de är läsvärda och jag tycker det var kul att läsa dem parallellt för trots att de behandlade två så totalt olika situationer, så såg jag likheter, som jag nog inte sett om jag läst dem vid helt olika tillfällen.
Märkligt sammanträffande var det att jag satt en tredjedel in i Pigges bok när de stora Tsunamivarningarna gick ut förra veckan. DET var skumt. SKÖNT att det inte blev någon ny storkatastrof!
Ok, något helt annat, vi ska ta svaren på frågorna i den multikulturella frågesporten jag la ut för några inlägg sedan :) !
"Anonym" som jag ännu inte vet vem det är, hade många kreativa svar.
Karin var sportslig och sökte ej svaren på nätet (det hade, som hon förstod, naturligtvis varit FUSK :) ).
- Var kastar barnen i Grekland sina mjölktänder för att det ska ge tur?
- Upp på taket.
- Vad gömmer de japanska barnen när det åskar för att inte djävulen ska komma och ta den/det?
- Naveln
- Vad har du gjort i Ryssland om du ber någon att stampa på din fot tre gånger?
- Krockat med dem ("bumped in to them"), som när man går på någon i affären.
- Om du står och pratar med någon på Fiji, vilket är det bästa sättet att visa respekt för den du pratar med?
- Håll ihop dina händer bakom ryggen.
Britt, jag saknar dig när du inte har möjlighet att kommentera här :) . Håller med dig om att vi borde ha avverkat mer på listan, men det är väl så att det finns väldigt mycket att göra, samt att allt man gör finns kanske inte på listan, ha ha. Vissa saker man gör tycker man om och vill visa andra och då blir det inget nytt man ser, men det är bra ändå. Massor av kramar.
Melanie, hur kan någon INTE tycka om M&M ;) , Linnéa och jag förstår inte vad du menar, ha ha. Ja det är ett kul ställe även om det är superkommersiellt. Lägger såklart genast till New Forest! Tack för påminnelsen! Har inte hunnit svara på ditt mail, men har läst det.
Ylva, heja heja, du jobbar på så bra på vårt nya gemensamma forum!
Ingrid
onsdag 14 mars 2012
Roald Dahl för vuxna
Roald Dahl är verkligen en av mina favoritförfattare. Tycker han har skrivit SÅ många fantastiska böcker för barn. Matilda är vår favorit och den har nu satts upp som teater här i London. Det är i princip utsålt, men den är förlängd ett halvår och jag hoppas vi får till biljetter för den föreställningen.
Förra året hittade jag en jättefin självbiograi av Roald Dahl. Idag var jag på biblioteket här och fick syn något helt nytt, nämligen boken till vänster ovan. Det visar sig att Dahl skrivit ganska många noveller för vuxna, många gånger för olika tidningar eller magasin. I höstas började man ge ut många av novellerna i novellsamlingar och ovan syns två av dem.
Naturligtvis lånade jag boken idag och den är helt ny. Trots att jag har många andra böcker igång just nu och en bokklubbsbok jag inte påbörjat än, fast det är diskussion på måndag, så kunde jag inte låta bli att börja titta lite på den första novellen då jag satt i bilen och väntade på att Johan skulle avsluta sin tennis. Det är något magiskt med vissa böcker, de bara drar en till sig. Den här boken var en sådan för mig.
Jag kan såklart inte ge något som helst utlåtande om boken ännu, men språket verkar inte besvärligt och jag gillade det lilla jag läste idag, så jag ser verkligen fram emot fortsättningen. Inser att jag måste passa på att läsa och låna så mycket av det unikt engelska så länge jag har chansen!
Britt, ja tänk om det vore så väl att det kom en ny klonad danskfamilj :) . Nej, det var förstås bara jag som skrev om gamla historiska fakta. Johan ser extra liten ut bredvid tjejerna eftersom de står i lite nedförssluttning och han står lägst. Mmm det känns faktiskt väldigt bra att du kan "försvara" mig och berätta vad jag gör. Tror min mamma också får göra det ganska ofta.
Karin, och ni är så fantastiska som står ut med att läsa om det gamla dravlet!! Ja, vi har otroligt kul tillsammans när vi jobbar här. Jag är så imponerad och glad över de många fantastiska kvinnor (några få män har väl också slunkit med, men mest är det tjejer) jag lärt känna här i England!
Astrid, vad kul! Är det klart att dottern med familj flyttar hem? Vad tycker de om det? Kul för er blir det i alla fall! Ska hon jobba då? Oj, vad mycket frågor som kommer upp i huvudet när jag tänker på det :) . Hon verkar också ha varit en engagerad mamma på deras internationella skola. Med våra erfarenheter tror jag att de kommer att sakna Dubai när de flyttar hem, men det blir säkert också väldigt skönt att få landa och rota sig där man har sina rötter.
Kram allihop!
Ingrid
tisdag 7 februari 2012
Charles Dickens 200 år
Jag tycker det är ganska kul när Google uppmärksammar något speciellt och anpassar sin logo efter det. Tidigare har det bara varit vid enstaka tillfällen, men nu är det NÄSTAN varje dag. Ibland vet jag inte längre vad det de hänvisar till är för något. Har också förstått att det inte är alltid de gör samma sak överallt i världen.
Idag är det i alla fall en speciellt Google logo med hänvisning till att Charles Dickens föddes för exakt 200 år sedan. Jag instämmer med Google, Dickens är väl värd att uppmärksamma!
Här i England finns ett Dickens-museum som vi besökt innan vi flyttade hit. Det är förlagt i den enda byggnad som han bodde i som fortfarande finns kvar. Även om han endast bodde där i tre år, hände det mycket under den perioden och han sa själv att det var "hans hus i stan". Där föddes två av hans barn och där skrev han två av sina mest berömda böcker, Nicholas Nickleby & Oliver Twist.
Jag kan varmt rekommendera detta museum om man är litterärt intresserad och där finns även ett mysigt café.
http://www.dickensmuseum.com
Här i London har delar av familjen också sett musikalen Oliver Twist. Det är en FANTASTISK föreställning med underbar musik. Ett riktigt bra val om man vill se något tillsammans med sina barn.
Linnéa har läst Dickens i skolan, det är ett måste på de internationella och förmodligen även brittiska skolorna. Det har inte varit någon uppoffring, hon har verkligen uppskattat böckerna. Jag vet att de jobbade länge med "Lysande utsikter" (Great expectations).
Charles Dickens hade en ganska tuff barndom då föräldrarna fick det svårt ekonomiskt. Dickens arbetade 12 timmar per dag i en skokrämsbutik, men lönen var så låg att han knappt kunde äta sig mätt. Det blev inte mycket med hans skolgång, men längre fram lärde han sig stenografera och kom in i journalistbranschen. Hans första bok var Pickwickklubben.
Med sin fru fick Dickens 10 barn och han blev väldigt framgångsrik som författare under sin levnadstid. Det tycker jag alltid är glädjande att höra med tanke på hur många konstnärer som faktiskt aldrig blivit det. Han dog ung, endast 58 år gammal, av ett slaganfall. Mot sin önskan begravdes han i "Poets' corner" i Westminster Abbey.
Britt, jag förstår att ni inte hann umgås så mycket när Rikard och tjejerna kom denna gång, speciellt inte med tanke på att flyget var rätt försenat på vägen till er... Det låter i alla fall på dem som om det var en viktig resa, med tanke på vad de berättar. Ska bli skönt att få hem dem inatt :) .
Bra idé, med om det händer något när ni är här med hänsyn till drottningjubileumet. Jag kollar!
Karin, DET programmet hade jag velat höra! Jag har aldrig hört de inspelningarna. Ja, tänk vad hon har upplevt!
Kram alla bokslukare!
Ingrid
Idag är det i alla fall en speciellt Google logo med hänvisning till att Charles Dickens föddes för exakt 200 år sedan. Jag instämmer med Google, Dickens är väl värd att uppmärksamma!
Här i England finns ett Dickens-museum som vi besökt innan vi flyttade hit. Det är förlagt i den enda byggnad som han bodde i som fortfarande finns kvar. Även om han endast bodde där i tre år, hände det mycket under den perioden och han sa själv att det var "hans hus i stan". Där föddes två av hans barn och där skrev han två av sina mest berömda böcker, Nicholas Nickleby & Oliver Twist.
 |
| Malin på Charles Dickens museum 2009. |
Jag kan varmt rekommendera detta museum om man är litterärt intresserad och där finns även ett mysigt café.
http://www.dickensmuseum.com
Här i London har delar av familjen också sett musikalen Oliver Twist. Det är en FANTASTISK föreställning med underbar musik. Ett riktigt bra val om man vill se något tillsammans med sina barn.
Linnéa har läst Dickens i skolan, det är ett måste på de internationella och förmodligen även brittiska skolorna. Det har inte varit någon uppoffring, hon har verkligen uppskattat böckerna. Jag vet att de jobbade länge med "Lysande utsikter" (Great expectations).
Charles Dickens hade en ganska tuff barndom då föräldrarna fick det svårt ekonomiskt. Dickens arbetade 12 timmar per dag i en skokrämsbutik, men lönen var så låg att han knappt kunde äta sig mätt. Det blev inte mycket med hans skolgång, men längre fram lärde han sig stenografera och kom in i journalistbranschen. Hans första bok var Pickwickklubben.
Med sin fru fick Dickens 10 barn och han blev väldigt framgångsrik som författare under sin levnadstid. Det tycker jag alltid är glädjande att höra med tanke på hur många konstnärer som faktiskt aldrig blivit det. Han dog ung, endast 58 år gammal, av ett slaganfall. Mot sin önskan begravdes han i "Poets' corner" i Westminster Abbey.
Britt, jag förstår att ni inte hann umgås så mycket när Rikard och tjejerna kom denna gång, speciellt inte med tanke på att flyget var rätt försenat på vägen till er... Det låter i alla fall på dem som om det var en viktig resa, med tanke på vad de berättar. Ska bli skönt att få hem dem inatt :) .
Bra idé, med om det händer något när ni är här med hänsyn till drottningjubileumet. Jag kollar!
Karin, DET programmet hade jag velat höra! Jag har aldrig hört de inspelningarna. Ja, tänk vad hon har upplevt!
Kram alla bokslukare!
Ingrid
måndag 9 januari 2012
Några av höstens böcker
En vecka i skolan avklarad, samt en dröse andra grejer som väntade då vi kom hem från jullovet. Dessutom är det mesta nu uppackat och placerat där det hör hemma. Nya julklappar, tvättade kläder, samt en del undanplockade julsaker.
Hoppas att ni som varit lediga även förra veckan har njutit!
Känner att det är dags att skriva lite om en del av de böcker vi läst sista tiden.
Malin har hittat två triologier som hon är mitt i. De är verkligen TOTALT olika varandra, men hon gillar dem båda riktigt mycket.
Jag börjar med de som hon är mest lyrisk över. Hon säger att det är de bästa böcker hon någonsin läst. De heter "Once", "Then" och "Now" av författaren Morris Gleitzman. Jag har själv precis börjat läsa första delen. Tror inte varken Malin eller jag kan beskriva böckerna bättre än de gör på Scholastics hemsida (http://clubs-kids.scholastic.co.uk/products/78851). Vi har läst, köpt och lånat många böcker från Scholastic under våra utlandsår.
Över till den andra trilogin Malin läser. De handlar om Luke och Eve och är skrivna av författaren Sophie McKenzie. Jag har läst den första boken "Six Steps to a Girl" och var från början väldigt skeptisk och tyckte de såg mer än ytliga ut, typiskt osvenska på ett dåligt sätt :) . MEN jag fick backa. Det var en riktigt bra bok för yngre tonåringar skrivet utifrån en killes perspektiv, vilket är lite ovanligt när böckerna ser ut så här. Det fanns mer djup i den än jag väntat mig. Ska nog läsa en del till och se hur saker och ting utvecklar sig...
Johanna Lindbäck har verkligen slagit igenom stort med sina böcker i Sverige, tycker jag härifrån att det verkar som. Jag vet inte hur det är med er som har unga tonåringar, har de läst många av hennes böcker? Linnéa har läst "Min typ brorsa". Det har jag också, samt att jag läste "En liten chock", som L ratade efter 20 sidor för att hon "inte gillar böcker där elever blir förälskade i sina lärare" (punkt, liksom). Jag tycker Johanna skriver väldigt bra för en svår målgrupp. Trodde L skulle gilla dem jättemycket, men slogs plötsligt av att hon på ganska kort tid, bara mognat förbi den här typen av böcker. Jag vet inte om det beror på att hon själv haft pojkvän ett tag och umgås med lite äldre elever och tycker att personerna i böckerna är lite för primitiva. Hmmm, för ett år sedan tror jag verkligen att hon skulle varit helt FAST i dem. Nu känner jag att det gäller att kasta dem i famnen på Malin med rätt timing, det är definitivt för tidigt nu, men om något år kanske...eller två.
"Min typ brorsa" handlar om en tjej som när mamman träffar en ny man, får två låtsasbrorsor i sin egen ålder. Istället för att bli den negativa upplevelse som hon väntade sig, så tycker hon väldigt mycket om killarna, lite för mycket faktiskt med den ena. Boken ställer egentligen frågan om huruvida det är ok att bli kär i en låtsasbrorsa. En väldigt intressant fråga som jag tror många ungdomar kan relatera till. Bra diskussionsunderlag för skola tycker jag!
Jag är EVIGT tacksam mot våra utlandsskolor som har "tvingat" Linnéa att läsa SÅ många klassiker, det har varit en viktig del av engelskundervisningen. Det är flera Shakespeare, Dickens, Steinbeck, Flugornas herre, To Kill a Mockingbird osv osv. Det roliga är att hon verkligen ÄLSKAT att läsa dem, TROTS att hon under de här åren i övrigt tappat rätt mycket av sitt läsintresse. Jag har försökt läsa många av dem ungefär samtidigt som L och det med STOR behållning. Jag är ju oftast en tid efter L, men förstår hennes positiva inställning och jag beklagar att jag själv fick läsa så få av dessa böcker i skolan, ja alltså just dessa har jag inte läst någon av, men lite Strindberg och annat blev det ändå.
Senast har L och jag läst 1984, hon på engelska och jag på svenska. Avslutade min bok idag. Även om jag vetat vad den handlat om är det en annan sak att läsa den på riktigt. USCH vilken jobbig och HEMSK bok! L sa att hennes bästa kompis Amanda och någon annan hade t o m skrivit en sång med inspiration av boken. Häftigt! De har även sett filmen Animal Farm, så de täcker väl Orwell lite i övrigt också.
Vad kan man säga, det här är en bok som borde vara OBLIGATORISK läsning för ALLA i skolan tycker jag. Tidigt gymnasium tror jag är en perfekt ålder, för den kräver sannerligen en stor mognad. Beskrivningen av ett framtidssamhälle där alla är ständigt kontrollerade och hur man lyckas med det, är för alltid högaktuell och viktig att debattera. Rekommenderas inte för nöjes skull, men för allas medborgerliga plikts skull! Faktiskt!
Dessutom gjorde den mig väldigt nyfiken på författaren, vem var personen som skrev några så här unika böcker vid den tiden, så jag har läst på om det också.
Nog är det märkligt att den svenska versionen skriver titlen med siffror, medan den engelska inte gör det?!
I höstas lyssnade jag på den MYCKET tjocka och Augustprisbelönta boken "De fattiga i Lodz" av Steve Sem-Sandberg. Det är inte ALLS svårt att förstå att han fick priset för denna SÅ gedigna och som tidsdokument, viktiga bok. MEN ack SÅ lång den var och SÅ många människor som passerade revy. DEN kräver en hel del av sin läsare och vissa hemskheter KAN jag inte ta till mig, jag kan inte tänka på att vi människor kan var så grymma mot varandra. Det är en stor synd och skam!
Länge har vi hört om den rosade författaren Cornelia Funke. Hennes böcker är ofta ruskigt tjocka, men mycket populära bland lästokiga ungdomar. Jag hade lånat "Bläckhjärta" som CD-bok och det tog oss ett halvår att komma igenom den. Det är inte tillräckligt ofta vi har alla tre barnen samtidigt i bilen länge nog för att sätta igång en CD-bok.
Först tänkte jag mig den bara för tjejerna, men det visade sig att Johan var den som var MEST fängslad av den. Döm om min chock när L sa att det finns två fortsättningsdelar till den som är MINST lika tjocka.
Det här är en bok som går under kategorin "Fantasy" något som jag kategoriskt undviker om jag inte blir påtvingad det. Jag är inte mycket för övernaturliga historier, men läser dem gärna för barnen eftersom jag inte själv kan ge dem mycket inspiration på området (avslutade t ex den tredje Doktor Proktor-boken för Johan igår och han ÄLSKAR dem, trots att de är VÄLDIGT avancerade med sina många underfundigheter (finns det barn som läser dem själva...?) och de är fulla av påhittade grejer och tjocka som BARA den, Jo Nesbö är författaren).
I "Bläckhjärta" finns Maggie, dotter till en pappa som binder om gamla böcker, men som också visar sig ha den märkvärdiga gåvan att då han läser högt ur boken kan personer i boken komma till liv och komma ut i vår värld och SAMTIDIGT kan någon här hamna i boken! Olyckligtvis har pappa Mo, även kallad Trolltunga (av förklarliga skäl), läst fram en riktigt hemsk figur, Capricorn, och han är ute efter Mo, för att han ska läsa fram fler hemska varelser.
Jo, det ÄR en väldigt bra och spännande bok, men vi i vår familj tycker den skulle vunnit på att vara något mer komprimerad... Roligt var att varje kapitel inleddes med ett citat ur en bok och det var roligt när man lyssnade på boken, att gissa var citatet kom ifrån och märkligt att så många kom från SVENSKA böcker! (Cornelia är ett Astrid Lindgren fan, tro mig!)
Ja, det ÄR inte bara internationella skolor som uppmanar eleverna att läsa klassiker. I svenskan som L läser vid sidan om, har hon läst Selma Lagarlöfs "Löwensköldska ringen". Det tog TID för L att komma igenom den, trots väldigt spännade och bra handling. DESSUTOM tror jag faktiskt att hon läste mer än hon skulle. Hon hade fått tillsänt sig en bok från svenska skolan med både "Löwvensköldska ringen" och "Charlotte Löwensköld", en samlingsbok. Den andra boken är dubbelt så tjock som den första, men det stod inte i "instruktionerna" att de INTE skulle läsa hela pocketboken som innehöll två böcker, så det gjorde L naturligtvis (och jag var inte engagerad i det), men när jag såg uppgifterna hon skulle göra, så verkade det enbart handla om första boken vilken utgjorde mindre än en tredjedel av hela pocketboken. Ingen skada skedd, men med tanke på allt annat L hade att göra och att hon tyckte andra delen var mycket segare, så var det ändå lite irriterande....
För er som inte känner till handlingen så börjar berättelsen med att en rik man begravs med en ring han fått av självaste kungen. Då någon stjäl den fina ringen ur graven blir han otursförföljd och dör snart. Därefter visar det sig att den som har ringen alltid drabbas av olycka. Hur det sedan går kan jag såklart inte berätta...
Nästan ALLTID har jag och barnen samma uppfattning om vad vi tycker om böckerna vi läser, SPECIELLT Johan, fast han tycker i och för sig nästan om ALLT vi läser. Han är den som verkligen verkligen älskar högläsning, tjejerna är ju liksom förbi det nu, så jag får gotta mig allt jag kan så länge J vill. MEN så kom vi till den här boken som jag lånat. Magnus Sedgwick har skrivit en serie som går under namnet "Korpmysterierna" och det är inte typiska smådeckare för barn, utan något helt annat. Jag tycker de är HELKNÄPPA och har svårt att följa tråden och att de är ointressanta och nej helt enkelt gillar jag dem inte något vidare, speciellt med tanke på så mycket annat bra som finns... MEN Johan tycker de är jättebra! Efter den första tänkte jag bara låta dem glida in i glömska varpå J ihärdigt frågade om det inte fanns FLER böcker i serien. Jag sa att det gjorde det, och undrade vad det var han gillade. "Jag tycker det är så intressant att de är berättade ur en korps perspektiv" svarade han då och det klart att det intressanta svaret, kunde jag ju inte motstå, så jag lånade en till och tycker själv att den var lika dålig, medan J tyckte den var lika bra...
Någon annan som själv har läst den eller har barn som läst dessa böcker? Vad tyckte ni i så fall??? Jag är mycket nyfiken.
Jag har nämnt Michael Morpurgo förut, den mycket populäre och store författaren här i England, som jag själv är svag för. Här är en bok, "Cool", Johan läst i skolan och tyckt mycket om, även om det var lite svårt för honom i början att förstå upplägget. Det är en pojke som blir påkörd av en bil och hamnar i koma/medvetslöshet. Hela boken berättas utifrån vad pojken tänker, men han kan inte ge något livstecken ifrån sig till sin omgivning och han lider såklart med dem samt skulle vilja säga ifrån om olika saker ibland, men kan inte. Mycket bra gjort för en ung målgrupp!!
Döm om min förvåning när jag igår tittade på min bokhylla och fick se en bok av Morpurgo. Det är en bok jag fick av en engelsk mamma i Danmark då jag fyllde 40 år. Jag hade då ingen relation till författaren alls och jag har faktiskt inte läst den än heller, men nu blev jag väldigt intresserad. Nog är det lustigt.
Förutom ovanstående läses det alltid fortsättningar i serier som påbörjats tidigare, jag har precis lyssnat på ännu en Damernas Detektivbyrå samt en ny Kallentoft, Johan läser Nelly Rapp och Strumpmannen och i bilen läser vi förstås Lemony Snicket och närmar oss slutet på den olycksaliga berättelsen om syskonen Baudelaire.
Kommande vecka är full av "möten" (det känns ju lite märkligt att kalla t ex en coffee morning för möte, men det får bli samlingsnamnet på allt som innebär att jag har något uppskrivet en speciell tid i almanackan, kan det var ok för en hemmamamma?). Rikard åker till Sverige och alla barnens aktiviteter är i full gång igen. Dessutom en hel del prov i skolan då andra kvartalet på skolåret avslutas den 18 jan och så mycket som möjligt ska klämmas in och avslutas innan dess.
Märtha, skrev du till mig på fb...?? Hmmm, men visst är det Rikard bakom masken, ha ha. Han spökade ut sig på Halloween och det där är spåren av det. TACK för mail! Jag uppskattar det väldigt mycket! Vi är alla SÅ glada att det går bra för er! KRAMAR.
Karin, javisst otroligt begåvade, så många talanger vi har, kan både sjunga, dansa, skriva, laga mat, tvätta och mycket mycket annat :) .
Britt, jag förstår vad du menar med ansiktena. Rikard och jag tyckte Johan och Malin plötsligt blev så lika varandra igen! Linnéa tyckte vi var mest "egen". Såklart jag var lättast att känna igen på rynkorna, ha ha. Men det är intressant att se hur mycket håret gör för snabb identifikation!
Kim, ja vi tycker också de där dansande julkorten är lite kul.
Du måste verkligen pröva att göra fattiga riddare så någon gång när du har gamla bullar. Smälter i mun :) .
Har du läst Simon & ekarna-boken? Oavsett tycker jag du ska ta dig till biografen om du hinner. En fin stor film baserad på en bra bok. Jättekul! Ja inte filmen alltså, utan att de gjort en bra film :) .
Ok, då får vi arbetsmyror sätta fart med lite annat igen... Kram!
Mitt strykjärn gav precis upp sin sista suck! Det är det andra jag slitit ut i år... ja jag stryker VÄLDIGT mycket och båda dessa har många år på nacken. Fick ett nytt när jag fyllde som jag inte tagit fram än (HUR kan man inte hinna packa upp ett strykjärn??!), MEN nu är jag glad att det väntar på mig när krisen är ett faktum.
Det är måndag, nu gör vi denna vecka till en fantastisk sådan! Järnet allihop!
Ingrid
Hoppas att ni som varit lediga även förra veckan har njutit!
Känner att det är dags att skriva lite om en del av de böcker vi läst sista tiden.
Malin har hittat två triologier som hon är mitt i. De är verkligen TOTALT olika varandra, men hon gillar dem båda riktigt mycket.
Jag börjar med de som hon är mest lyrisk över. Hon säger att det är de bästa böcker hon någonsin läst. De heter "Once", "Then" och "Now" av författaren Morris Gleitzman. Jag har själv precis börjat läsa första delen. Tror inte varken Malin eller jag kan beskriva böckerna bättre än de gör på Scholastics hemsida (http://clubs-kids.scholastic.co.uk/products/78851). Vi har läst, köpt och lånat många böcker från Scholastic under våra utlandsår.
Morris Gleitzman Trio
“Once I escaped from an orphanage to find Mum and Dad. Once I rescued a girl called Zelda from a burning house. Once I made a Nazi with toothache laugh.”
Morris Gleitzman’s powerful saga of a young fugitive running for his life in Nazi-occupied Poland, which has captured the hearts and minds of readers worldwide. Once there was a boy called Felix, who believed in good things. Even when his parents were taken by the Nazis. Even when he hid for three years in a Polish orphanage high in the mountains. Then Felix set out to find his parents, and his whole world changed forever… As Felix and his friend Zelda dodge convoys to the death camps, hide from genocidal Nazis and search for a place of safety, how far will hope and courage take them? In this profound and moving trilogy, one of Australia’s most celebrated children’s authors takes Felix’s story from the Second World War right up to the present day.
Morris Gleitzman’s powerful saga of a young fugitive running for his life in Nazi-occupied Poland, which has captured the hearts and minds of readers worldwide. Once there was a boy called Felix, who believed in good things. Even when his parents were taken by the Nazis. Even when he hid for three years in a Polish orphanage high in the mountains. Then Felix set out to find his parents, and his whole world changed forever… As Felix and his friend Zelda dodge convoys to the death camps, hide from genocidal Nazis and search for a place of safety, how far will hope and courage take them? In this profound and moving trilogy, one of Australia’s most celebrated children’s authors takes Felix’s story from the Second World War right up to the present day.
Över till den andra trilogin Malin läser. De handlar om Luke och Eve och är skrivna av författaren Sophie McKenzie. Jag har läst den första boken "Six Steps to a Girl" och var från början väldigt skeptisk och tyckte de såg mer än ytliga ut, typiskt osvenska på ett dåligt sätt :) . MEN jag fick backa. Det var en riktigt bra bok för yngre tonåringar skrivet utifrån en killes perspektiv, vilket är lite ovanligt när böckerna ser ut så här. Det fanns mer djup i den än jag väntat mig. Ska nog läsa en del till och se hur saker och ting utvecklar sig...
Johanna Lindbäck har verkligen slagit igenom stort med sina böcker i Sverige, tycker jag härifrån att det verkar som. Jag vet inte hur det är med er som har unga tonåringar, har de läst många av hennes böcker? Linnéa har läst "Min typ brorsa". Det har jag också, samt att jag läste "En liten chock", som L ratade efter 20 sidor för att hon "inte gillar böcker där elever blir förälskade i sina lärare" (punkt, liksom). Jag tycker Johanna skriver väldigt bra för en svår målgrupp. Trodde L skulle gilla dem jättemycket, men slogs plötsligt av att hon på ganska kort tid, bara mognat förbi den här typen av böcker. Jag vet inte om det beror på att hon själv haft pojkvän ett tag och umgås med lite äldre elever och tycker att personerna i böckerna är lite för primitiva. Hmmm, för ett år sedan tror jag verkligen att hon skulle varit helt FAST i dem. Nu känner jag att det gäller att kasta dem i famnen på Malin med rätt timing, det är definitivt för tidigt nu, men om något år kanske...eller två.
"Min typ brorsa" handlar om en tjej som när mamman träffar en ny man, får två låtsasbrorsor i sin egen ålder. Istället för att bli den negativa upplevelse som hon väntade sig, så tycker hon väldigt mycket om killarna, lite för mycket faktiskt med den ena. Boken ställer egentligen frågan om huruvida det är ok att bli kär i en låtsasbrorsa. En väldigt intressant fråga som jag tror många ungdomar kan relatera till. Bra diskussionsunderlag för skola tycker jag!
Jag är EVIGT tacksam mot våra utlandsskolor som har "tvingat" Linnéa att läsa SÅ många klassiker, det har varit en viktig del av engelskundervisningen. Det är flera Shakespeare, Dickens, Steinbeck, Flugornas herre, To Kill a Mockingbird osv osv. Det roliga är att hon verkligen ÄLSKAT att läsa dem, TROTS att hon under de här åren i övrigt tappat rätt mycket av sitt läsintresse. Jag har försökt läsa många av dem ungefär samtidigt som L och det med STOR behållning. Jag är ju oftast en tid efter L, men förstår hennes positiva inställning och jag beklagar att jag själv fick läsa så få av dessa böcker i skolan, ja alltså just dessa har jag inte läst någon av, men lite Strindberg och annat blev det ändå.
Senast har L och jag läst 1984, hon på engelska och jag på svenska. Avslutade min bok idag. Även om jag vetat vad den handlat om är det en annan sak att läsa den på riktigt. USCH vilken jobbig och HEMSK bok! L sa att hennes bästa kompis Amanda och någon annan hade t o m skrivit en sång med inspiration av boken. Häftigt! De har även sett filmen Animal Farm, så de täcker väl Orwell lite i övrigt också.
Vad kan man säga, det här är en bok som borde vara OBLIGATORISK läsning för ALLA i skolan tycker jag. Tidigt gymnasium tror jag är en perfekt ålder, för den kräver sannerligen en stor mognad. Beskrivningen av ett framtidssamhälle där alla är ständigt kontrollerade och hur man lyckas med det, är för alltid högaktuell och viktig att debattera. Rekommenderas inte för nöjes skull, men för allas medborgerliga plikts skull! Faktiskt!
Dessutom gjorde den mig väldigt nyfiken på författaren, vem var personen som skrev några så här unika böcker vid den tiden, så jag har läst på om det också.
Nog är det märkligt att den svenska versionen skriver titlen med siffror, medan den engelska inte gör det?!
I höstas lyssnade jag på den MYCKET tjocka och Augustprisbelönta boken "De fattiga i Lodz" av Steve Sem-Sandberg. Det är inte ALLS svårt att förstå att han fick priset för denna SÅ gedigna och som tidsdokument, viktiga bok. MEN ack SÅ lång den var och SÅ många människor som passerade revy. DEN kräver en hel del av sin läsare och vissa hemskheter KAN jag inte ta till mig, jag kan inte tänka på att vi människor kan var så grymma mot varandra. Det är en stor synd och skam!
Länge har vi hört om den rosade författaren Cornelia Funke. Hennes böcker är ofta ruskigt tjocka, men mycket populära bland lästokiga ungdomar. Jag hade lånat "Bläckhjärta" som CD-bok och det tog oss ett halvår att komma igenom den. Det är inte tillräckligt ofta vi har alla tre barnen samtidigt i bilen länge nog för att sätta igång en CD-bok.
Först tänkte jag mig den bara för tjejerna, men det visade sig att Johan var den som var MEST fängslad av den. Döm om min chock när L sa att det finns två fortsättningsdelar till den som är MINST lika tjocka.
Det här är en bok som går under kategorin "Fantasy" något som jag kategoriskt undviker om jag inte blir påtvingad det. Jag är inte mycket för övernaturliga historier, men läser dem gärna för barnen eftersom jag inte själv kan ge dem mycket inspiration på området (avslutade t ex den tredje Doktor Proktor-boken för Johan igår och han ÄLSKAR dem, trots att de är VÄLDIGT avancerade med sina många underfundigheter (finns det barn som läser dem själva...?) och de är fulla av påhittade grejer och tjocka som BARA den, Jo Nesbö är författaren).
I "Bläckhjärta" finns Maggie, dotter till en pappa som binder om gamla böcker, men som också visar sig ha den märkvärdiga gåvan att då han läser högt ur boken kan personer i boken komma till liv och komma ut i vår värld och SAMTIDIGT kan någon här hamna i boken! Olyckligtvis har pappa Mo, även kallad Trolltunga (av förklarliga skäl), läst fram en riktigt hemsk figur, Capricorn, och han är ute efter Mo, för att han ska läsa fram fler hemska varelser.
Jo, det ÄR en väldigt bra och spännande bok, men vi i vår familj tycker den skulle vunnit på att vara något mer komprimerad... Roligt var att varje kapitel inleddes med ett citat ur en bok och det var roligt när man lyssnade på boken, att gissa var citatet kom ifrån och märkligt att så många kom från SVENSKA böcker! (Cornelia är ett Astrid Lindgren fan, tro mig!)
Ja, det ÄR inte bara internationella skolor som uppmanar eleverna att läsa klassiker. I svenskan som L läser vid sidan om, har hon läst Selma Lagarlöfs "Löwensköldska ringen". Det tog TID för L att komma igenom den, trots väldigt spännade och bra handling. DESSUTOM tror jag faktiskt att hon läste mer än hon skulle. Hon hade fått tillsänt sig en bok från svenska skolan med både "Löwvensköldska ringen" och "Charlotte Löwensköld", en samlingsbok. Den andra boken är dubbelt så tjock som den första, men det stod inte i "instruktionerna" att de INTE skulle läsa hela pocketboken som innehöll två böcker, så det gjorde L naturligtvis (och jag var inte engagerad i det), men när jag såg uppgifterna hon skulle göra, så verkade det enbart handla om första boken vilken utgjorde mindre än en tredjedel av hela pocketboken. Ingen skada skedd, men med tanke på allt annat L hade att göra och att hon tyckte andra delen var mycket segare, så var det ändå lite irriterande....
För er som inte känner till handlingen så börjar berättelsen med att en rik man begravs med en ring han fått av självaste kungen. Då någon stjäl den fina ringen ur graven blir han otursförföljd och dör snart. Därefter visar det sig att den som har ringen alltid drabbas av olycka. Hur det sedan går kan jag såklart inte berätta...
Nästan ALLTID har jag och barnen samma uppfattning om vad vi tycker om böckerna vi läser, SPECIELLT Johan, fast han tycker i och för sig nästan om ALLT vi läser. Han är den som verkligen verkligen älskar högläsning, tjejerna är ju liksom förbi det nu, så jag får gotta mig allt jag kan så länge J vill. MEN så kom vi till den här boken som jag lånat. Magnus Sedgwick har skrivit en serie som går under namnet "Korpmysterierna" och det är inte typiska smådeckare för barn, utan något helt annat. Jag tycker de är HELKNÄPPA och har svårt att följa tråden och att de är ointressanta och nej helt enkelt gillar jag dem inte något vidare, speciellt med tanke på så mycket annat bra som finns... MEN Johan tycker de är jättebra! Efter den första tänkte jag bara låta dem glida in i glömska varpå J ihärdigt frågade om det inte fanns FLER böcker i serien. Jag sa att det gjorde det, och undrade vad det var han gillade. "Jag tycker det är så intressant att de är berättade ur en korps perspektiv" svarade han då och det klart att det intressanta svaret, kunde jag ju inte motstå, så jag lånade en till och tycker själv att den var lika dålig, medan J tyckte den var lika bra...
Någon annan som själv har läst den eller har barn som läst dessa böcker? Vad tyckte ni i så fall??? Jag är mycket nyfiken.
Jag har nämnt Michael Morpurgo förut, den mycket populäre och store författaren här i England, som jag själv är svag för. Här är en bok, "Cool", Johan läst i skolan och tyckt mycket om, även om det var lite svårt för honom i början att förstå upplägget. Det är en pojke som blir påkörd av en bil och hamnar i koma/medvetslöshet. Hela boken berättas utifrån vad pojken tänker, men han kan inte ge något livstecken ifrån sig till sin omgivning och han lider såklart med dem samt skulle vilja säga ifrån om olika saker ibland, men kan inte. Mycket bra gjort för en ung målgrupp!!
Döm om min förvåning när jag igår tittade på min bokhylla och fick se en bok av Morpurgo. Det är en bok jag fick av en engelsk mamma i Danmark då jag fyllde 40 år. Jag hade då ingen relation till författaren alls och jag har faktiskt inte läst den än heller, men nu blev jag väldigt intresserad. Nog är det lustigt.
Förutom ovanstående läses det alltid fortsättningar i serier som påbörjats tidigare, jag har precis lyssnat på ännu en Damernas Detektivbyrå samt en ny Kallentoft, Johan läser Nelly Rapp och Strumpmannen och i bilen läser vi förstås Lemony Snicket och närmar oss slutet på den olycksaliga berättelsen om syskonen Baudelaire.
Kommande vecka är full av "möten" (det känns ju lite märkligt att kalla t ex en coffee morning för möte, men det får bli samlingsnamnet på allt som innebär att jag har något uppskrivet en speciell tid i almanackan, kan det var ok för en hemmamamma?). Rikard åker till Sverige och alla barnens aktiviteter är i full gång igen. Dessutom en hel del prov i skolan då andra kvartalet på skolåret avslutas den 18 jan och så mycket som möjligt ska klämmas in och avslutas innan dess.
Märtha, skrev du till mig på fb...?? Hmmm, men visst är det Rikard bakom masken, ha ha. Han spökade ut sig på Halloween och det där är spåren av det. TACK för mail! Jag uppskattar det väldigt mycket! Vi är alla SÅ glada att det går bra för er! KRAMAR.
Karin, javisst otroligt begåvade, så många talanger vi har, kan både sjunga, dansa, skriva, laga mat, tvätta och mycket mycket annat :) .
Britt, jag förstår vad du menar med ansiktena. Rikard och jag tyckte Johan och Malin plötsligt blev så lika varandra igen! Linnéa tyckte vi var mest "egen". Såklart jag var lättast att känna igen på rynkorna, ha ha. Men det är intressant att se hur mycket håret gör för snabb identifikation!
Kim, ja vi tycker också de där dansande julkorten är lite kul.
Du måste verkligen pröva att göra fattiga riddare så någon gång när du har gamla bullar. Smälter i mun :) .
Har du läst Simon & ekarna-boken? Oavsett tycker jag du ska ta dig till biografen om du hinner. En fin stor film baserad på en bra bok. Jättekul! Ja inte filmen alltså, utan att de gjort en bra film :) .
Ok, då får vi arbetsmyror sätta fart med lite annat igen... Kram!
Mitt strykjärn gav precis upp sin sista suck! Det är det andra jag slitit ut i år... ja jag stryker VÄLDIGT mycket och båda dessa har många år på nacken. Fick ett nytt när jag fyllde som jag inte tagit fram än (HUR kan man inte hinna packa upp ett strykjärn??!), MEN nu är jag glad att det väntar på mig när krisen är ett faktum.
Det är måndag, nu gör vi denna vecka till en fantastisk sådan! Järnet allihop!
Ingrid
söndag 4 december 2011
Simon och ekarna
Jag tror inte det finns någon bok av Marianne Fredriksson som jag läst som jag INTE tyckt om. "Anna, Hanna och Johanna" tyckte jag var HELT fantastisk när jag läste den för många år sedan. Likaså Simon och ekarna. NU såg jag att den har filmatiserats och går upp på svenska biografer den 9 december.
GISSA om jag ska gå på bio på jullovet!!
Fler som ska gå och se den??
Catharina, låter bra! Grejen är den att jag inte ens tycker att Volvo är en tråkig bil. Jag menar inte att det är den enda bil jag kan tänka mig eller att det inte finns andra jag skulle gilla, men faktum är att varje gång jag kör vår bil trivs jag bra med den. Får se vilken färg ni väljer fjärde gången då :) ?
Monika Hääg, TACK för bilsupport :) ! Eller hur. I grunden ska ju en bil bara fungera men onekligen är det också väldigt personligt vilket val man gör när man väljer, både märke, färg, utrustning mm. Säkerheten ÄR viktig tycker jag, samt att den funkar när det gäller, t ex under iskalla vinterdagar! Det har våra Volvobilar gjort och det påverkade vårt val. Samt att den rymmer SÅ mycket i kombin jämfört med nästan alla andra bilar. Kul att höra ifrån dig! Jag har varit så dålig både på att blogga och hinna med all läsa hos andra i höst. Hoppas och tror att det blir bättre framöver! Hoppas allt är bra med dig?! Jag har lånat hem din första bok till barnen!
The not-yet-desperate housewife, nej vi kunde inte välja VILKEN bil vi ville, DET hade varit för bra :) . Det finns ett antal märken och modeller man kan välja från. Undrar vad jag skulle valt om jag kunde valt HELT fritt... Här i England har jag blivit förälskad i alla snygga Jaguar-bilar. Som en liten extrabil skulle jag gärna haft en MINI Cooper. Jag är också svag för BMW... men det beror ju HELT och hållet på vad man ska ha bilen till. Vi var nära att välja en VW Sharan, för den är så bra när man har gäster eller om barnen vill ta med några kompisar hem, men den är rätt stor när man är själv och bara ska åka och handla vilket är ett rätt vanligt användningsområde för en bil.
Räknar absolut med att bilen ska hitta till Guildford, helst så snart som möjligt :) !
Anna F, hej partypinglan!! Hoppas du fått tillbaka känseln i tån nu?! Jag har aldrig hört att den heter pektån :) ! Fast jag förstod ju direkt vad du menade. Vilken superbra present! Snäll Malin som köade :) ! Skönt att det gick bra för barnen hos föräldrarna som Britt skrev! Lovar att återkomma om önskelistefrågan...
Britt, såklart barnen hade det bra hos er över natten!! Kul att ni alla njuter av chokladkalendern! SÅ tråkigt med dålig restaurang, men vad BRA att du sa till!!!! Jag är dålig på det, men man ska göra det. Bra att de slog av på priset!!
Vi är väldigt nöjda med bilen, men det är en del nya saker på den som jag inte vant mig vid än :) . Snart ska vi ta den med så den får träffa släkten!
Har sätt mail om önskelistor och lovar att återkomma!
Vart tog helgen vägen? Inga gäster, men den försvann fort i alla fall....
Ingrid
GISSA om jag ska gå på bio på jullovet!!
Fler som ska gå och se den??
Catharina, låter bra! Grejen är den att jag inte ens tycker att Volvo är en tråkig bil. Jag menar inte att det är den enda bil jag kan tänka mig eller att det inte finns andra jag skulle gilla, men faktum är att varje gång jag kör vår bil trivs jag bra med den. Får se vilken färg ni väljer fjärde gången då :) ?
Monika Hääg, TACK för bilsupport :) ! Eller hur. I grunden ska ju en bil bara fungera men onekligen är det också väldigt personligt vilket val man gör när man väljer, både märke, färg, utrustning mm. Säkerheten ÄR viktig tycker jag, samt att den funkar när det gäller, t ex under iskalla vinterdagar! Det har våra Volvobilar gjort och det påverkade vårt val. Samt att den rymmer SÅ mycket i kombin jämfört med nästan alla andra bilar. Kul att höra ifrån dig! Jag har varit så dålig både på att blogga och hinna med all läsa hos andra i höst. Hoppas och tror att det blir bättre framöver! Hoppas allt är bra med dig?! Jag har lånat hem din första bok till barnen!
The not-yet-desperate housewife, nej vi kunde inte välja VILKEN bil vi ville, DET hade varit för bra :) . Det finns ett antal märken och modeller man kan välja från. Undrar vad jag skulle valt om jag kunde valt HELT fritt... Här i England har jag blivit förälskad i alla snygga Jaguar-bilar. Som en liten extrabil skulle jag gärna haft en MINI Cooper. Jag är också svag för BMW... men det beror ju HELT och hållet på vad man ska ha bilen till. Vi var nära att välja en VW Sharan, för den är så bra när man har gäster eller om barnen vill ta med några kompisar hem, men den är rätt stor när man är själv och bara ska åka och handla vilket är ett rätt vanligt användningsområde för en bil.
Räknar absolut med att bilen ska hitta till Guildford, helst så snart som möjligt :) !
Anna F, hej partypinglan!! Hoppas du fått tillbaka känseln i tån nu?! Jag har aldrig hört att den heter pektån :) ! Fast jag förstod ju direkt vad du menade. Vilken superbra present! Snäll Malin som köade :) ! Skönt att det gick bra för barnen hos föräldrarna som Britt skrev! Lovar att återkomma om önskelistefrågan...
Britt, såklart barnen hade det bra hos er över natten!! Kul att ni alla njuter av chokladkalendern! SÅ tråkigt med dålig restaurang, men vad BRA att du sa till!!!! Jag är dålig på det, men man ska göra det. Bra att de slog av på priset!!
Vi är väldigt nöjda med bilen, men det är en del nya saker på den som jag inte vant mig vid än :) . Snart ska vi ta den med så den får träffa släkten!
Har sätt mail om önskelistor och lovar att återkomma!
Vart tog helgen vägen? Inga gäster, men den försvann fort i alla fall....
Ingrid
fredag 21 oktober 2011
Mark Twains hus i Hartford
Eftersom jag oftast läser på mest om våra resmål har jag lite trumf på hand när det gäller att bestämma vad vi ska se och göra (men jag är snäll och brukar föreslå en blandning som passar både stora och små :) ). Som den boknörd jag är, så föll jag för frestelsen att åka till Hartford trots att ingen annan förstod varför och de flesta vi pratade med hade aldrig hört talas om att man där kunde besöka Mark Twains hus.
Resan från Boston dit tog ett par timmar och i boken "1000 places to see before you die" står det "Literary fans come from around the world to visit the home of one of America's most famous and beloved authors, Samuel Clemens, a. k. a. Mark Twain...". Såklart vill jag tillhöra skaran "literary fans from around the world" :) .
Som den förutseende person jag är, hade jag detta i bakhuvudet redan den dag vi passerade biblioteket hemma innan vi gav oss iväg, så lämpligt nog hade jag med mig tre av Twains böcker i förkortad och bearbetad version av Maj Bylock. För att barnen skulle få ut mesta möjliga av besöket måste de ju känna till författaren. Tidigare har jag läst Tom Sawyer för tjejerna, nu gjorde jag det igen för att Johan skulle få höra den. Boken led lite av den grova förkortningen, men det är priset man betalar för att klämma hela boken på något sätt, vid läsning i bilen under två timmar. Vi hann precis!
Naturligtvis är det absolut bästa sättet att uppleva ett sådant här besök, att gå med på en guidad tur, så vi bokade in oss på en sådan. Det var fakstiskt det enda sättet att komma in i huset och det var inte helt billigt. I huset där man köpte biljetter fanns en fin museibutik och en utställning om Mark Twain som vi kunde titta på medan vi väntade. Det var jättefint och supermodernt. Det finns ett Mark Twain sällskap som håller möten och arrangerar föreläsningar där och det är alltid mycket på gång i anslutning till museumet.
 |
| Barnen i "vänthuset". |
Här är en annan bild på Johan Twain i entréhuset:
Den guidade turen satte igång och vi var en lagom stor grupp. Vi gick ut och tog oss fram till själva huset som ser ut så här:
 |
| Mark Twains hem |
Familjen Clemens var en förmögen familj som bosatte sig här eftersom det här var ett kulturellt centrum i USA under den här tiden (andra halvan av 1800-talet).
Samuel föddes i Florida, som då var en stat med slavar. Under hela sin tid i Hartford bodde en svart man hos dem och arbetade där. Han var Samuels högra hand, men det lär ha debatterats livligt huruvida Samuel var för eller emot slavar. Vid en affärsresa hade Samuel med sig sin medhjälpare och då personerna de träffade pratade som om den svarte mannen inte fanns, spelade Samuel med och sa när det var något viktigt att han måste fråga sin rådgivare och så vände han sig om till sin svarta medhjälpare och pratade med honom som om de andra inte fanns. Vår guide sa att det var ett exempel som tydligt visade var Samuel stod i slavfrågan, han var helt klart emot slaveriet.
Samuel hade flera arbeten som ung, bl a på tidningar där han blev en mycket uppskattad skribent samt på flodbåtar som flöt fram på Mississippifloden. De skilda arbetena gjorde att han bodde i många olika amerikanska stater. Tidigt började han ge ut mindre publikationer. Under en resa till Europa och det heliga landet träffade Samuel sin blivande svåger Charles Langdon. Denne visade en bild på sin syster och Samuel föll som en fura. Det blev alltså dessa två och de bestämde sig så småningom för att sätta bo i Hartford. Där hade Samuel sin publisher samt vänner och hustrun Olivia hade släktanknytningar till området.
I nästan 20 år bodde de i Hartford och det var där Samuel skrev sina mest berömda böcker, varav Huckelberry Finn är den mest framgångrika. Författaren investerade i en dyr men komplicerad tryckutrustning för att kunna trycka saker själv, men den bestod av så många delar att det alltid var något problem med den och till slut gjorde den dåliga investeringen faktiskt att Samuel gick i konkurs.
Familjen hade fyra barn. Den förstfödda var en son som dog i difteri endast 19 mån gammal. Därefter fick de tre döttrar. På faderns initiativ anställdes tyska barnflickor och helst skulle de bara läsa böcker på tyska. Detta eftersom Samuel menade att engelska skulle de lära sig oavsett och det var lättare att lära sig andra språk när man var ung.
Äldsta dottern Susy föddes ungefär samtidigt som förste sonen dog och hon stod därför föräldrarna särskilt nära. Hon var Samuels favoritdotter och den som hade skrivandets gåva, liksom sin far. Hon skrev t o m en bok om sin pappa. Då Samuel kom i ekonomisk knipa flyttade familjen till Europa där Samuel skulle skriva och föreläsa för att förbättra den finansiella situationen. Susy var vuxen och kvar hemma, men dog i hemmet i Hartford av hjärnhinneinflammation. Föräldrarna hann inte hem i tid innan hon dog och klarade inte av att återvända till huset efter detta, så det gjorde de aldrig.
Andra dottern Clara var bara två år yngre än Susy. Hon var extremt musikalisk (musik var något som alla barnen undervisades i då det ansågs viktigt) och var duktig på att spela piano och sjunga. Drömmen var att bli operasångerska. Hon var med på resan till Europa och har skrivit "Mark Twain My father" som beskriver mycket av den tiden, så båda de äldsta flickorna var såväl musikaliska som duktiga med skrivande. I vuxen ålder gifte sig Clara med en rysk pianist och kompositör. Tillsammans fick de dottern Nina.
Tredje dottern Jean var sex år yngre än Clara och som det minsta barn hon var, finns det inte så mycket dokumentation om henne från föräldrarna. Jean var en STOR djurälskare, hon var faktiskt en djurrättsaktivist som samlade in och donerade mycket pengar till olika organisationer. Ridning var en av hennes stora passioner. Vid 15 års ålder fick Jean diagnosen epilepsi, vilket vid den här tiden var ganska stigmatiserade. Föräldrarna var förhållandevis moderna och ansåg att Jean skulle delta i så mycket av de vanliga familjeaktiviteterna som möjligt. De reste också runt till många länder i Europa för att söka hjälp (bl a Sverige!).
När Susy dött kände Clara ett stort ansvar för att ta hand om såväl mamman som tagit dotterns död hårt och Jean med sin epilepsi. Bådas läkare sa att de inte fick oroas varför Clara inte kunde berätta för någon av dem hur den andra verkligen mådde. Detta stressade henne mycket och hon önskade sig ibland långt bort.
Slutet av Samuel Clemens liv var alltså ganska tungt, men åren i Hartford var allt annat än tunga. Där hade de många lyckliga år med stort socialt umgänge. Där fanns den senaste tekniken, med "telefon"system inne i huset så man kunde kontakta köket från sovrummen samt öppna spisar utan rökgång i mitten för att där skulle kunna vara en spegel istället t ex, så rökgångarna las vid sidorna.
Det här är matsalen:
 |
| Bild från: http://architecture.about.com/od/housetours/ig/Mark-Twain-House/Dining-Room.htm |
Det här är vardagsrummet:
 |
| Bild från: http://visbeen-associates-architects.blogspot.com/2011/05/architectural-tutorial-victorian-style.html |
Familjen hade tre hundar eller var det katter... som barnen döpt till Ino (I know), Uno (You know) och Dono (Don't know). Vet inte hur de stavade namnen eftersom jag bara fick det berättat för mig... :)
Det måste varit väldigt modernt att ha ett sådant här rum på den tiden. Där brukade Samuel gömma sig bland växterna och leka att han var ett lejon och skrämma barnen:
 |
| Bild från: http://architecture.about.com/od/housetours/ig/Mark-Twain-House/Conservatory.htm |
 |
| Bild från: http://architecture.about.com/od/housetours/ig/Mark-Twain-House/Billard-Room.htm |
Hur slutar då historien om Samuel Clemens? Han föddes 1835 och dog 1910. Endast en av döttrarna, Clara, överlevde sin far. Hon blev dock gammal, hela 88 år som hon var då hon dog 1962. Endast fyra år senare, i en ålder av 55 år, dog Claras dotter Nina. Hon fick inga barn och det betyder att det finns inga släktingar i rakt nedstigande led efter Mark Twain. Visst är det ändå lite sorgligt och vemodigt med tanke på att de fick fyra barn och levde ett liv som för den tiden var ett väldigt bra liv med goda förutsättningar.
Med dessa berättelser, som till vår förvåning Malin hjälpte mig att minnas med enorm deltaljrikedom och fantastiskt minne, tror jag ni förstår att detta var ett otroligt roligt besök hemma hos en av världens mest berömda författare.
Som jag skrev tidigare var detta ett kulturellt centra i USA vid den här tiden och på bilden nedan ser ni grannhuset till familjen Clemens. Här bodde ingen mindre än Harriet Beecher Stowe (1811-1896) och hon var den som skrev världens första sköntlitterära bestseller, nämligen "Onkel Toms stuga". Även där kunde man gå in, men naturligtvis hade vi inte tid till det vilket grämer mig. Sannolikheten att jag åker till Hartford igen är väl inte så stor...
OM ni också är intresserade av att åka till Hartford eller bara vill veta mer om denna spännade författare kan ni läsa mer på museumets hemsida här:
http://www.marktwainhouse.org/
Planera då också för att hinna besöka Harriets hus och berätta sedan för mig hur det var. :)
http://www.harrietbeecherstowecenter.org/
När vi var klara handlade jag lite i museibutiken till Malins födelsedag medan barnen väntade vid bilen där det fanns några buskar och lite annat mysigt att krypa runt i. Därefter var det dags att köra vidare men alla var hungriga, så vi bestämde oss för att åka till en matbutik och proviantera, roligare än restaurang och smaskigt för bilresan. Vi hittade en "Whole food"-butik som är en kedja som nästan bara säljer ekologiska produkter, det har nackdelen att man inte hittade de varumärken vi var vana vid och kanske letade efter men bortsett från det, VILKEN fin butik. SÅ fräsch och med demonstrationer och försäljningsställen ÖVERALLT i butiken. Alla plockade på sig massor av saker de ville ha och var sugna på (jag tog sushi förstås, några barn pizza). Det är inte populärt att fotografera i butik, men jag kunde inte låta blir att ta en bild i alla fall vid pizzadisken:
 |
| Ja jag vet! Urdålig bild, men ni ser lite ändå. Tänk att kunna handla nybakad pizza i matbutiken så här! |
Barnen lekte i buskarna framför bilen på museiparkeringen. Johan lånade mobilen, men la tillbaka den på gräset eller Linnéas tröja. Linnéa tog sin tröja och hoppade in i bilen och trodde J hade mobilen. Suck!
Ilfart tillbaka till museumet, in framför bilen som nu stod där vår bil stått och YES, där låg mobilen i gräset. PUH!!! TACK Linnéa för att du kom på detta medan vi ändå var kvar i Hartford och inte när vi passerat NY och kommit till Philadelphia!!
Slutet gott, allting gott när det gällde vårt besök i Hartford.
Imorgon kommer Linnéa hem från Spanien. Alla LÄNGTAR efter att få hem henne! Vi laddar för riktigt familjemys under kvällen. Det är också den sista helgen på sex veckor som vi har med bara familjen så det känns viktigt.
Trevlig helg till er alla som är här och läser!!
Kram Ingrid
måndag 10 oktober 2011
Julie & Julia
Det är ett sammanträffande, men det är inte mer intressant än att det räcker med att säga det, och sedan fokusera på en bra film och en bra bok, som båda gjort att Julie and Julia plötsligt är två namn som kommit i fokus i hjärnan på mig.
Först filmen med just detta namn "Julie & Julia":
Det är en av de 18 filmer jag köpte tidigt i våras för er som minns det tilltaget. Redan tidigt satte jag på den med min kompis Anna, men jag somnade halvägs in i filmen och såg aldrig slutet. Linnéa har sett den och tyckte den var jättebra, vilket överraskade mig lite. Förra helgen gav Rikard och jag oss på den igen och då somnade jag inte. Den är SUPERBRA!! Har Meryl Streep gjort en enda dålig film??
Meryl Streep spelar Julia Child, som under en utlandsperiod i Frankrike lär sig laga mat så att hon till slut gör succé och blir vida berömd för sin franska kokbok, hemma i USA. I nutid beundrar Julie Julia och när livet inte flyter på med den framgång Julie önskar, bestämmer hon sig för att starta en blogg och laga alla Julias 524 recept på 365 dagar.
Julia Child har funnits på riktigt och alla amerikaner är uppvuxna med henne och när jag frågar vännerna här, har de alla positiva minnen av henne då de sett henne på TV. Själv hade jag aldrig hört talas om henne, men det är en trevlig bekantskap och för oss som bloggar och kan göra igenkänningar från det området OCKSÅ så är det bara en helt fantastisk film! Rekommenderas!
Över till NÄSTA Julie and Julia. Jag har precis börjat läsa boken "Julia" av Anne Fortier:
Huvudpersonen heter Julie och ett arv gör att hon tvingas resa bakåt i historien och kan det verkligen vara så, att hon är släkt med förebilden till Julia i Shakespeares verk Romeo & Julia?
Jag är ännu bara i början av boken, men den drar dig med från första sidan och har jämförts med DaVinci-koden, vilket jag kan förstå. Ser fram emot att läsa den även om det är under tidspress, eftersom den är ny och vi inte kan ha den så länge från biblioteket. Tror redan nu att jag kan säga: Rekommenderas! Lovar att återkomma om jag ändrar mig :) .
Britt, har du läst Julia, jag har fått för mig det för jag vet att den varit med i bokhandelns bokcirkel och jag har ett svagt minne av att den kan ha varit hos er när vi var där i somras...? Ja allt är verkligen större i USA, men så äter de kanske en kaka istället för sju som vi, om man tittar historiskt alltså :) . Kul att du saknar mig när jag inte skriver, då känns det roligare att vara här!
Kim, jag är säker på att din väninna skulle HATA mina långa inlägg, ha ha ha. Jag förstår själv att de är för långa ibland, men det bara blir så (nåja, blir och blir, det ligger ju en del skrivande bakom :) ) och jag tar inte illa upp om ni som läser inte orkar med att läsa allt.
Imorgon kommer en amerikansk väninna från Hamburg och då ska vi försöka hitta en amerikansk matbutik i London. Det är bättre utbud här än där de bor. Däremot tror jag ingen av mina systrar är mycket för cookies... vi är nog mer godisgrisar än kakmonster :) .
Karin, mina barn har inte heller några problem med att njuta av de "annorlunda" frukostarna, inte R heller faktiskt, men jag saknar mitt grova bröd och vill ha ost till. Jag älskar faktiskt också bilden på oss allihop! Jag känner verkligen glädjen och värmen vi möttes av när vi var där. Det var Joan som såg till att det blev fotografering och jag kan se framför mig hur hon planerade det redan då hon handlade alla tröjor till oss och såg fram emot vårt besök. Härligt!
Tara, great I made you smile! I am not surprised!
24 hours!!! Can you imagine!! Still a chaos over here, but in a while it will be nice and ready for you to arrive. Anything you don't eat? I will only do basic stuff that I think the children will like too, but wonder about fish. Do they eat salmon? I know there are several American stores in London. I'll try to find them on internet today or by asking some friends. Haven't had time to do anything about the shoes yet. Sorry!
Have a nice trip and WELCOME!
Boktokig, kul att du gillade "spellingcity"-länken! Jamen visst undrar man ibland över vilka saker föräldrar väljer att uppröras och engagera sig i!
Idag är barnen lediga och det var de tors-fred också, så nu blir det läxor och förberedelser inför morgondagens gäster. Johan ska leka med danska Frederik.
Kram Ingrid
Först filmen med just detta namn "Julie & Julia":
Det är en av de 18 filmer jag köpte tidigt i våras för er som minns det tilltaget. Redan tidigt satte jag på den med min kompis Anna, men jag somnade halvägs in i filmen och såg aldrig slutet. Linnéa har sett den och tyckte den var jättebra, vilket överraskade mig lite. Förra helgen gav Rikard och jag oss på den igen och då somnade jag inte. Den är SUPERBRA!! Har Meryl Streep gjort en enda dålig film??
Meryl Streep spelar Julia Child, som under en utlandsperiod i Frankrike lär sig laga mat så att hon till slut gör succé och blir vida berömd för sin franska kokbok, hemma i USA. I nutid beundrar Julie Julia och när livet inte flyter på med den framgång Julie önskar, bestämmer hon sig för att starta en blogg och laga alla Julias 524 recept på 365 dagar.
Julia Child har funnits på riktigt och alla amerikaner är uppvuxna med henne och när jag frågar vännerna här, har de alla positiva minnen av henne då de sett henne på TV. Själv hade jag aldrig hört talas om henne, men det är en trevlig bekantskap och för oss som bloggar och kan göra igenkänningar från det området OCKSÅ så är det bara en helt fantastisk film! Rekommenderas!
Över till NÄSTA Julie and Julia. Jag har precis börjat läsa boken "Julia" av Anne Fortier:
Huvudpersonen heter Julie och ett arv gör att hon tvingas resa bakåt i historien och kan det verkligen vara så, att hon är släkt med förebilden till Julia i Shakespeares verk Romeo & Julia?
Jag är ännu bara i början av boken, men den drar dig med från första sidan och har jämförts med DaVinci-koden, vilket jag kan förstå. Ser fram emot att läsa den även om det är under tidspress, eftersom den är ny och vi inte kan ha den så länge från biblioteket. Tror redan nu att jag kan säga: Rekommenderas! Lovar att återkomma om jag ändrar mig :) .
Britt, har du läst Julia, jag har fått för mig det för jag vet att den varit med i bokhandelns bokcirkel och jag har ett svagt minne av att den kan ha varit hos er när vi var där i somras...? Ja allt är verkligen större i USA, men så äter de kanske en kaka istället för sju som vi, om man tittar historiskt alltså :) . Kul att du saknar mig när jag inte skriver, då känns det roligare att vara här!
Kim, jag är säker på att din väninna skulle HATA mina långa inlägg, ha ha ha. Jag förstår själv att de är för långa ibland, men det bara blir så (nåja, blir och blir, det ligger ju en del skrivande bakom :) ) och jag tar inte illa upp om ni som läser inte orkar med att läsa allt.
Imorgon kommer en amerikansk väninna från Hamburg och då ska vi försöka hitta en amerikansk matbutik i London. Det är bättre utbud här än där de bor. Däremot tror jag ingen av mina systrar är mycket för cookies... vi är nog mer godisgrisar än kakmonster :) .
Karin, mina barn har inte heller några problem med att njuta av de "annorlunda" frukostarna, inte R heller faktiskt, men jag saknar mitt grova bröd och vill ha ost till. Jag älskar faktiskt också bilden på oss allihop! Jag känner verkligen glädjen och värmen vi möttes av när vi var där. Det var Joan som såg till att det blev fotografering och jag kan se framför mig hur hon planerade det redan då hon handlade alla tröjor till oss och såg fram emot vårt besök. Härligt!
Tara, great I made you smile! I am not surprised!
24 hours!!! Can you imagine!! Still a chaos over here, but in a while it will be nice and ready for you to arrive. Anything you don't eat? I will only do basic stuff that I think the children will like too, but wonder about fish. Do they eat salmon? I know there are several American stores in London. I'll try to find them on internet today or by asking some friends. Haven't had time to do anything about the shoes yet. Sorry!
Have a nice trip and WELCOME!
Boktokig, kul att du gillade "spellingcity"-länken! Jamen visst undrar man ibland över vilka saker föräldrar väljer att uppröras och engagera sig i!
Idag är barnen lediga och det var de tors-fred också, så nu blir det läxor och förberedelser inför morgondagens gäster. Johan ska leka med danska Frederik.
Kram Ingrid
fredag 23 september 2011
Reseutrustning
Vad behöver man när man är ute och reser?
Frågar du mig, så behöver man kamera och bra resehandböcker. Internet i all ära, men det är inte samma sak som att läsa böcker.
De här var mina bästa vänner under vår USA-resa. Några gillar jag bättre än andra.
Tunga som sten var böckerna men det är jag beredd att ta för att ha mina kompisar med mig. :)
Kameror, jo det måste man ha med sig. Problemet är när alla vill ha sina egna kameror med på resan, vilket denna gång innebar fyra stycken i vår familj och sedan orkade vi inte ta med alla fyra kamerorna på varje sak vi gjorde utan ibland blev det Rikards finkamera och ibland en av barnens mindre. När vi sedan kommit hem laddades inte bilderna in i datorn samtidigt och lades på ett ställe och de kommer naturligtvis i kameraordning, inte i kronologisk ordning för alla kamerorna. JÄTTEJOBBIGT när jag letar efter bilder, som till bloggen till exempel!
Jag har saknat en del bilder och nu är de lokaliserade! Johans kamera var inte inlagd bland de andra. Några bilder där gillar jag och vill ha med här, så en la jag i huvudet här på bloggen. Det fina brevet med presenter som låg till Malin på Sierras rum då vi kom till Hamburg. Jag hoppas inte tjejerna ogillar att jag visar det här, men jag har läst brevet och det är bara fint utan några hemligheter, så jag tror det är ok.
För er som är riktiga Franzofiler, så har jag lagt in några bilder till i inlägget om vår resa till USA (Mot USA). Rulla ner dit om ni vill se dem. Annars lär det bli nog med bilder för er att se ändå framöver!
Slutligen en uppdatering på lusfronten. Vi verkar ha kommit lindrigt undan denna gång. Tjejerna har klarat sig helt och sedan i tisdags har vi inte sett några löss. Vi kammar och kollar dagligen. Jag informerade på skolan igår och bad dem skicka ut information. Hittills har de skickat till de klasser de vetat är drabbade, men jag vill att de skickar ut till i alla fall hela Lower School. Annars kommer det garanterat gå runt runt.
Ny tid är inbokad hos tandläkaren nästa vecka...
Hilde, you know I miss you so I was so glad to see a comment from you here. Thanks! It was almost worth the lice, ha ha. I really think I am worth a place in the lice department!
Hope you are all doing well?! I need to send you an e-mail soon to hear more about what is going on. I only hear fragments and I am very curious you know.
Catharina, jag tycker det är toppen med luskammardagar i hela kommunen som ni har en gång om året! Tack för uppmuntran! Nu behöver du inte känna att det kliar i huvudet längre för alla är borta :) . Berätta om DM!!
Karin, nej jag vet, lusreklamen syns bara här där jag är och skriver, begränsad räckvidd på den reklamen :) . VARJE gång vi pratar löss säger barnen "kommer ni ihåg när vi fick den där mjukdjurslusen?" :) . Idag är faktiskt en riktig höjdardag och allt känns mycket bättre. Även om tanden ännu inte är ok. :) Måste säga en gång till att bilden på din blogg på Julia i Nya Zealand med balklänningen var SÅ fin!!
Britt, TACK för dina uppmuntrande rader!! Vad kul att du nämnde det danska valet!! Jag skulle velat göra det också. Väldigt kul med en kvinnlig statsminister för dem! Jag gilllar det och hoppas hon lyckas bra. Ja, jag tycker de danska partierna är så förvirrande. Bra att du just lärde mig att de radikale är i mitten. Varför är de så ologiska? Utan att veta säkert vad de danska familjerna här står politiskt, tror nog de står mer åt höger (svenska höger :) ) än vänster, så verkar de ganska belåtna med ett regeringsskifte. Har du läst "Världens lyckligaste folk" av Lena Sundström? Det skulle var kul att höra vad du tycker om den.
Idag är det fredag och allt känns mer positivt. Jag och danska Heidi ska äta lunch ihop i byn idag. Mysigt! Hennes Frederick hade också en lus igår när jag sagt att hon borde kolla...
Riktigt trevlig helg till er!!! Hoppas att ni också har det bra?!
Boktokig, TACK! Du var väl värd awarden! Förstår att du har haft det körigt, men NU är du på bokmässan och jag är väldigt avundsjuk. En dag ska jag också dit!! NJUT. Barnen hemma har det jättebra! Kram.
Nu ser vi alla till att det blir en toppenhelg! Det bestämmer vi!
Kram Ingrid
Frågar du mig, så behöver man kamera och bra resehandböcker. Internet i all ära, men det är inte samma sak som att läsa böcker.
De här var mina bästa vänner under vår USA-resa. Några gillar jag bättre än andra.
 |
| Jag gillar verkligen denna nördiga och möjligen klichéartade bok, men den ger mycket info om sina rekommenderade platser. Urvalet kan naturligtvis diskuteras, men som ett komplement till andra böcker är den toppen! Rekommenderas! |
 |
| Förr använde vi Michelin guiderna en del men nu var det första gången på länge. Jag har en förkärlek för First Klass resehandböcker som jag tycker är de bästa med bra kartor och mycket bilder. Den här valde jag för att den verkligen täckte precis de områden vi skulle till. Den var bra, väldigt annorlunda mot deras gamla böcker. Det som jag saknade i den var bra kartor. Var nöjd med det begränsade med väl valda urvalet av lokala typiska matställen. Godkänd! |
 |
| De engelska Eyewitness Travel är de som jag menar heter Första klass 1KL Reseguider på svenska. Dessa är mina FAVORITER! De finns även ofta i TOP10 varianter, så om man inte ska vara så länge på en plats kan man välja dem för de är inte så breda. Den här lånade jag för att ha i Boston och jag var jättenöjd! Rekommenderas! |
 |
| När Sarah från USA var här på besök innan sommaren hittade hon på vårt bibliotek den här vid en bokutför- säljning för £1. Den hade några år på nacken (2006), men det gjorde verkligen inget. Vi skulle ju inte se något som inte fanns redan då. Denna bok gillade jag JÄTTEmycket. Enda problemet var att den fick mig att känna att DC som verkade så lagom stort och som om man skulle kunnat sett det viktigaste av på några dagar, plötsligt kändes som om jag skulle velat vara i större delen av tiden. Vill tillbaka! Rekommenderas! |
Kameror, jo det måste man ha med sig. Problemet är när alla vill ha sina egna kameror med på resan, vilket denna gång innebar fyra stycken i vår familj och sedan orkade vi inte ta med alla fyra kamerorna på varje sak vi gjorde utan ibland blev det Rikards finkamera och ibland en av barnens mindre. När vi sedan kommit hem laddades inte bilderna in i datorn samtidigt och lades på ett ställe och de kommer naturligtvis i kameraordning, inte i kronologisk ordning för alla kamerorna. JÄTTEJOBBIGT när jag letar efter bilder, som till bloggen till exempel!
Jag har saknat en del bilder och nu är de lokaliserade! Johans kamera var inte inlagd bland de andra. Några bilder där gillar jag och vill ha med här, så en la jag i huvudet här på bloggen. Det fina brevet med presenter som låg till Malin på Sierras rum då vi kom till Hamburg. Jag hoppas inte tjejerna ogillar att jag visar det här, men jag har läst brevet och det är bara fint utan några hemligheter, så jag tror det är ok.
För er som är riktiga Franzofiler, så har jag lagt in några bilder till i inlägget om vår resa till USA (Mot USA). Rulla ner dit om ni vill se dem. Annars lär det bli nog med bilder för er att se ändå framöver!
Slutligen en uppdatering på lusfronten. Vi verkar ha kommit lindrigt undan denna gång. Tjejerna har klarat sig helt och sedan i tisdags har vi inte sett några löss. Vi kammar och kollar dagligen. Jag informerade på skolan igår och bad dem skicka ut information. Hittills har de skickat till de klasser de vetat är drabbade, men jag vill att de skickar ut till i alla fall hela Lower School. Annars kommer det garanterat gå runt runt.
Ny tid är inbokad hos tandläkaren nästa vecka...
Hilde, you know I miss you so I was so glad to see a comment from you here. Thanks! It was almost worth the lice, ha ha. I really think I am worth a place in the lice department!
Hope you are all doing well?! I need to send you an e-mail soon to hear more about what is going on. I only hear fragments and I am very curious you know.
Catharina, jag tycker det är toppen med luskammardagar i hela kommunen som ni har en gång om året! Tack för uppmuntran! Nu behöver du inte känna att det kliar i huvudet längre för alla är borta :) . Berätta om DM!!
Karin, nej jag vet, lusreklamen syns bara här där jag är och skriver, begränsad räckvidd på den reklamen :) . VARJE gång vi pratar löss säger barnen "kommer ni ihåg när vi fick den där mjukdjurslusen?" :) . Idag är faktiskt en riktig höjdardag och allt känns mycket bättre. Även om tanden ännu inte är ok. :) Måste säga en gång till att bilden på din blogg på Julia i Nya Zealand med balklänningen var SÅ fin!!
Britt, TACK för dina uppmuntrande rader!! Vad kul att du nämnde det danska valet!! Jag skulle velat göra det också. Väldigt kul med en kvinnlig statsminister för dem! Jag gilllar det och hoppas hon lyckas bra. Ja, jag tycker de danska partierna är så förvirrande. Bra att du just lärde mig att de radikale är i mitten. Varför är de så ologiska? Utan att veta säkert vad de danska familjerna här står politiskt, tror nog de står mer åt höger (svenska höger :) ) än vänster, så verkar de ganska belåtna med ett regeringsskifte. Har du läst "Världens lyckligaste folk" av Lena Sundström? Det skulle var kul att höra vad du tycker om den.
Idag är det fredag och allt känns mer positivt. Jag och danska Heidi ska äta lunch ihop i byn idag. Mysigt! Hennes Frederick hade också en lus igår när jag sagt att hon borde kolla...
Riktigt trevlig helg till er!!! Hoppas att ni också har det bra?!
Boktokig, TACK! Du var väl värd awarden! Förstår att du har haft det körigt, men NU är du på bokmässan och jag är väldigt avundsjuk. En dag ska jag också dit!! NJUT. Barnen hemma har det jättebra! Kram.
Nu ser vi alla till att det blir en toppenhelg! Det bestämmer vi!
Kram Ingrid
lördag 20 augusti 2011
Barnens läsning
Vårt första svenska besök det här läsåret har åkt. Det har varit jättetrevligt och tiden sprang iväg!
Rikard har fyllt år. Han tackar ALLA för hälsningar och GRATULATIONER!
Jag struntar i att uppdatera er om sommaren idag också och berättar istället om lite böcker. Tänkte skriva om en del av det som barnen läst eller som jag läst för dem den senaste tiden. Kanske kan där finnas något tips för er eller möjligen en avrådan.
Doktor Proktors pruttpulver av Jo Nesbö
När jag hittade denna bok på biblioteket visste jag inte ens att Nesbö skrev barnböcker. Den blev liggande i hyllan ett tag, men då jag väl satte igång att läsa den för Johan blev det en omedelbar succé. Johan skrattade SÅ mycket. Språket är ganska avancerat, så han hade inte fixat att läsa den själv, men det är en bra högläsningsbok.
Boken handlar om Lise, hennes granne professorn Doktor Proktor (som gör väldigt ovanliga uppfinningar) samt den till växten väldigt lille Bulle som är full av självförtroende och kommer som nyinflyttad. Dessa tre blir vänner och kommer tillsammans fram till att det pruttpulver Doktor Proktor av misstag uppfunnit, skulle vara en perfekt sak att sälja till alla norska barn inför den 17 maj. Vem skulle inte vilja köpa ett pulver som gör att du kan prutta så att du far upp i luften med raketfart?
Jag brukar inte citera böcker eller läsa för andra, men den här var jag tvungen att läsa några rader ur högt för mina föräldrar, bara för att visa hur otroligt roligt den är skriven. Delar med mig av några rader här:
"För sista gången i den här berättelsen gick solen upp på en molfri himmel. Den hade redan lyst en stund på Japan, Ryssland och Sverige och nu började den skina på en ganska liten huvudstad i ett ganska litet land som heter Norge. Den satte genast igång att skina på det gula och lagon lilla slottet, där det bor en kung som inte bestämmer så mycket att det gör något, men som gladde sig åt att få vinka till barnparaden och höra den stora och nästan världsberömda kungasaluten till hans ära."
Jag har inte läst några av Nesbös vuxenböcker, så jag kan inte alls jämföra denna bok med hur författaren brukar skriva, men jag rekommenderar varmt denna bok till barn i 9-årsåldern. Som tur är finns det en fortsättning, Doktor Proktors tidsbadkar, och den väntar på oss i bokhyllan nu. Därefter har det kommit ut en tredje bok...
Du är en gräslig man, Herr Grums av Andy Stanton
Den här boken har jag sett länge på engelska, då den är poplär på våra internationella skolor. Blev glad då jag hittade den översatt till svenska.
Det är riktigt kul med roliga böcker. Det finns en hel del för barn, tyvärr alldeles för få för vuxna. Den här har morfar läst för Johan i sommar och Malin har läst den själv. Sedan läste både Rikard och jag den också. Alla tyckte mycket om den och vi skrattade högt många gånger.
Huvudpersonen är Herr Grums som i alla avseenden är en synnerligen osympatisk man som ogillar allt och alla, i synnerhet barn. Hans hus är kaotiskt, smutsigt och otrevligt, men trädgården är i perfekt skick. Det finns en orsak till det, en älva slår honom hårt med en stekpanna om han inte sköter den. I byn rör sig en hund som alla tycker om, utom herr Grums förstås, en dag går hunden in i hans trädgård och roar sig, älvan blir jättearg för att trädgården inte är fin och herr Grums bestämmer sig för att ta livet av hunden.
Bilderna är häftiga och kapitlen roliga. Johan gillar när det plötsligt kommer ett kapitel på en mening som ser ut ungefär så här:
Kapitel 4 (eller vilket det nu var) Herr Grums dricker en kopp te
Herr Grums drack en kopp te.
Kapitel 5
Självklart rekommenderar jag denna bok för barn främst i 7-10-årsåldern och vill slå ett speciellt slag för den ifall någon har killar som har svårt att hitta böcker de gillar. Tror att denna skulle kunna bryta isen.
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson
Linnéa har TYVÄRR kommit av sig lite med läsandet sista året och jag måste säga att det till stor del beror på facebook som upptar massa tid just när det är läggdags och hon normalt brukade läsa. Det är då alla vänner är inloggade. Jag har frestat med bra böcker, men utan större framgång, hon har inte tyckt att någon är riktigt bra.
Väl hemma vid midsommarhelgen åkte vi till biblioteket. Linnéa skulle för första gången inte vara med i sommarboken, men det innebar inte att hon inte skulle läsa. Jag hade samlat på mig ett antal boktips, bland annat från boktokigs blogg, och frågade om några fanns att låna. Ingen var inne, men EN kunde bibliotikarien ordna... hon gick iväg och kom sedan med en helt ny bok som hon registrerade in i datorerna och så fick vi låna den. Det var denna bok på bilden ovan. I bilen till Hamburg slukade L denna bok och sedan har hon läst om den flera gånger i sommar. Själv har jag inte läst den, men för L är det uppenbarligen något alldeles extra och jag blev riktigt glad att vi prickade så rätt. I tonåren kan man verkligen FASTNA för en bok av en eller annan anledning och det gjorde Linnéa.
Då jag inte läst boken själv kan jag inte berätta med egna ord om den, men utifrån vad jag hört/läst, så handlar boken om Olivia som blivit lämnad av sin pojkvän och tar det väldigt hårt. Vad gör hon nu? Vem är hon utan pojkvännen? L vill inte berätta mer om vad den handlar om för mig :) .
Nelly Rapp Monsterakademin av Martin Widmark
Widmark är väl mest känd för sina Lasse-Maja-böcker, men jag tror att många barn även kommit i kontakt med hans serie om Nelly Rapp. Det här är den första boken i serien och Johan har just läst den.
Nelly Rapp blir med sina föräldrar inbjudna till en släkting de inte träffat på länge. Nelly är det enda barnet som är med bland alla gästerna och oväntat blir hon iväglockad och hamnar i ett klassrum. Där utbildas monsteragenter och nu vill de att Nelly ska bli en sådan. Hon är skeptisk, men dras med och får lära sig viktiga saker om vampyrer innan henns kunskaper sätts på prov.
En jättebra bok som följs av flera med Nelly som huvudperson. Passar bra för lågstadieelever då de är lättlästa.
David & Larissa av Martin Widmark
Nu blir det ännu mer Martin Widmark. Serien om David och Larissa slukade Linnéa för ett antal år sedan och i våras började Malin läsa den första boken Antikvariat Blå Spegeln. Sedan har hon fram till nu läst fyra av böckerna i serien och hon tycker precis som Linnéa att de är jättebra. Ofta har de ganska olika boksmak, men här är de helt överens.
Den här serien vänder sig till äldre barn än Nelly Rapp och Lasse-Maja. Huvudpersonerna går i första boken i sjunde klass och jag kan tänka mig att de passar att läsa från ungefär 11 år.
David och Larissa löser i de olika böckerna problem, men det är inte klassiska deckarproblemen utan mer problem som leder till väldigt spännande äventyr. Ofta har problemen naturvetenskapliga vinklar. I första boken försvinner ägaren till Antikvariat Blå Spegeln. David och Larissa får ett kodat meddelande och tar upp jakten...
Kan varmt rekommendera även dessa böcker, då jag hört att även andra än mina barn gillar dem.
Apelsinflickan av Lena Kallenberg
Det här är en av de böcker Linnéa läser som en del av den svenska hon läser på distans. Den ingår i årskurs 8 och jag har själv läst boken efter att Linnéa blev klar med den. Den är klassad som ungdomsroman, men Linnéa tyckte inte alls om den. Det behöver man ju dock inte nödvändigtvis göra när det gäller litteratur som läses i skolan för ett eller annat syfte. Själv tycker jag att den är bra, men jag hade inte gissat på att det var en ungdomsroman. Det är en historiebeskrivning med tuffa tider och våld. Prostitution och våldtäkt.
Huvudpersonerna är Signe och Alice, som växer upp tillsammans på ett barnhem i Stockholm. Efter tiden där skiljs deras vägar åt och Signe får jobb som piga. Hon vill inte bli en "dålig" flicka och arbetar hårt med drömmen att en gång hitta sin far och göra honom stolt över henne. Alice däremot väljer att sälja sig till män. Då Signes husbonde våldtagit henne möts flickornas vägar igen. Signe ser ner på Alice sätt att leva, men själv har Signe svårt att försörja sig på ett bättre sätt.
Skulle vara spännande att se vilka diskussioner den här boken leder till en åk 8. Om inte L gillar den har jag ännu svårare att tänka mig att killarna i 14-årsåldern uppskattar den och kan förstå innebörden av vad den berättar.
Mina 588 uppfinningar som förändrat världen av Ulf Nilsson
Den här boken har några år på nacken (1996), men jag försöker medvetet blanda nyare och äldre böcker när jag läser för barnen. Jag läste precis ut boken för Johan och han har skrattat och funderat mycket när jag läst den. Boken är FULL av fantasifulla uppfinningar som inte har någon som helst verklighetsanknytning, vilket gör att jag kan tycka att det blir massor av uppradningar av den ena konstig och tokiga uppfinningen efter den andra, men Johan som är en klurare och gillar uppfinningar samt är fortfarande jättebra på att göra vilda fantasier (vilket undertecknad, tråkig, realist är ganska dålig på) tyckte det var mycket engagerande och fantasieggande att höra boken. Dessutom finns det en ledsen apa som är med som en röd tråd i hela berättelsen.
Det är en charmig historia så tillvida att den handlar om en liten kille som helt själv roar sig för fullt med sina uppfinningar och tycker att de alla är riktigt viktiga. Samtidigt som han inser att en ledsen apa är minst lika viktig som alla uppfinningar tillsammans. Det får mig att tänka på hur dåliga våra barn är på att roa sig själva någon längre stund, speciellt om de inte får ta till TV eller dator.
Jag tror jag stannar här i mitt barnbokspresenterande. Kan skriva ett nytt inlägg om lästa barnböcker längre fram om andan faller på och intresset finns. Både Malin och Johan deltog i sommarboken på Dalby bibliotek och läste 8 böcker var. Som uppmuntran och belöning fick de var sin bok. Tyvärr är inte urvalet av böcker de kan välja mellan alltid så brett och uppdaterat, vilket speciellt Malin tycker är lite tråkigt. Jag tycker dock hela idéen med sommarboken är toppen!
Astrid och Tor, jag älskar att ni båda två var här inne och skrev grattishälsningar till Rikard. Han blev verkligen jätteglad!
Karin, oj 100 år det är en lång tid. Gör ni något i familjen för att uppmärksamma en sådan dag. Jag tror inte vi har gjort det i vår familj... jo, mina föräldrar har nog satt blommor på graven.
Såklart ett Limhamnsmagasin är glassigt! Däremot överraskades jag av att du skrev "i" och inte "på" Limhamn... är ni inte väldigt noga med det?
Nej, vi har inte börjat på Tjuvarnas herre. Förlåt! Vi är inte klara med Bläckhjärta än. Hann inte lyssna så mycket på vägen hit som tänkt eftersom det blev rätt mycket körning då barnen sov på natten. Behöver du den?? Säg till i så fall så skickar jag hem den med Rikard!
Edgrenarna i Skåne :) , kul att höra ifrån er och ännu roligare att ni vill komma HIT! Vi satt häromdagen och började planera in de som sagt att de vill komma hit i höst, så det är toppen att vi får veta nu att ni också är sugna på att komma hit. Är det någon speciell period/helg ni vill eller inte vill komma, så får ni gärna maila om det. Annars tittar vi lite på höstens helger och kommer tillbaka. Av erfarenhet från förra året vet vi att okt-nov är populära månader att komma hit och att det lätt kör ihop sig då. Sept är tätt på sommaren och dec är man ofta uppbokad med annat. Höstlovet är förstås extra poppis, men vi har sagt att vi inte kan klämma in mer än två besök där och att gästerna ska vara medvetna om att våra barn går i skolan. Låt oss höras mer via mailen!
Kim, säg var du inte varit representerad! :) Snapphanar passade såklart utmärkt att ta upp i Magasinet Skåne! Kul! Hoppas det gick bra på radiointervjun igår. Jag har inte haft tid att se om jag kan hitta inslaget på nätet. Nu har jag hunnit titta i "vår" tidning och det VAR ganska engelskt, ha ha.
Efter England flyttar vi hem till Sverige. Dags för mig att söka jobb under året alltså.
Rikard blev glad över födelsedagshälsning och jag tror han mailade dig...
Vad har ni och era barn läst i sommar?
Trevlig helg alla!
Ingrid
Rikard har fyllt år. Han tackar ALLA för hälsningar och GRATULATIONER!
Jag struntar i att uppdatera er om sommaren idag också och berättar istället om lite böcker. Tänkte skriva om en del av det som barnen läst eller som jag läst för dem den senaste tiden. Kanske kan där finnas något tips för er eller möjligen en avrådan.
Doktor Proktors pruttpulver av Jo Nesbö
När jag hittade denna bok på biblioteket visste jag inte ens att Nesbö skrev barnböcker. Den blev liggande i hyllan ett tag, men då jag väl satte igång att läsa den för Johan blev det en omedelbar succé. Johan skrattade SÅ mycket. Språket är ganska avancerat, så han hade inte fixat att läsa den själv, men det är en bra högläsningsbok.
Boken handlar om Lise, hennes granne professorn Doktor Proktor (som gör väldigt ovanliga uppfinningar) samt den till växten väldigt lille Bulle som är full av självförtroende och kommer som nyinflyttad. Dessa tre blir vänner och kommer tillsammans fram till att det pruttpulver Doktor Proktor av misstag uppfunnit, skulle vara en perfekt sak att sälja till alla norska barn inför den 17 maj. Vem skulle inte vilja köpa ett pulver som gör att du kan prutta så att du far upp i luften med raketfart?
Jag brukar inte citera böcker eller läsa för andra, men den här var jag tvungen att läsa några rader ur högt för mina föräldrar, bara för att visa hur otroligt roligt den är skriven. Delar med mig av några rader här:
"För sista gången i den här berättelsen gick solen upp på en molfri himmel. Den hade redan lyst en stund på Japan, Ryssland och Sverige och nu började den skina på en ganska liten huvudstad i ett ganska litet land som heter Norge. Den satte genast igång att skina på det gula och lagon lilla slottet, där det bor en kung som inte bestämmer så mycket att det gör något, men som gladde sig åt att få vinka till barnparaden och höra den stora och nästan världsberömda kungasaluten till hans ära."
Jag har inte läst några av Nesbös vuxenböcker, så jag kan inte alls jämföra denna bok med hur författaren brukar skriva, men jag rekommenderar varmt denna bok till barn i 9-årsåldern. Som tur är finns det en fortsättning, Doktor Proktors tidsbadkar, och den väntar på oss i bokhyllan nu. Därefter har det kommit ut en tredje bok...
Du är en gräslig man, Herr Grums av Andy Stanton
Den här boken har jag sett länge på engelska, då den är poplär på våra internationella skolor. Blev glad då jag hittade den översatt till svenska.
Det är riktigt kul med roliga böcker. Det finns en hel del för barn, tyvärr alldeles för få för vuxna. Den här har morfar läst för Johan i sommar och Malin har läst den själv. Sedan läste både Rikard och jag den också. Alla tyckte mycket om den och vi skrattade högt många gånger.
Huvudpersonen är Herr Grums som i alla avseenden är en synnerligen osympatisk man som ogillar allt och alla, i synnerhet barn. Hans hus är kaotiskt, smutsigt och otrevligt, men trädgården är i perfekt skick. Det finns en orsak till det, en älva slår honom hårt med en stekpanna om han inte sköter den. I byn rör sig en hund som alla tycker om, utom herr Grums förstås, en dag går hunden in i hans trädgård och roar sig, älvan blir jättearg för att trädgården inte är fin och herr Grums bestämmer sig för att ta livet av hunden.
Bilderna är häftiga och kapitlen roliga. Johan gillar när det plötsligt kommer ett kapitel på en mening som ser ut ungefär så här:
Kapitel 4 (eller vilket det nu var) Herr Grums dricker en kopp te
Herr Grums drack en kopp te.
Kapitel 5
Självklart rekommenderar jag denna bok för barn främst i 7-10-årsåldern och vill slå ett speciellt slag för den ifall någon har killar som har svårt att hitta böcker de gillar. Tror att denna skulle kunna bryta isen.
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson
Linnéa har TYVÄRR kommit av sig lite med läsandet sista året och jag måste säga att det till stor del beror på facebook som upptar massa tid just när det är läggdags och hon normalt brukade läsa. Det är då alla vänner är inloggade. Jag har frestat med bra böcker, men utan större framgång, hon har inte tyckt att någon är riktigt bra.
Väl hemma vid midsommarhelgen åkte vi till biblioteket. Linnéa skulle för första gången inte vara med i sommarboken, men det innebar inte att hon inte skulle läsa. Jag hade samlat på mig ett antal boktips, bland annat från boktokigs blogg, och frågade om några fanns att låna. Ingen var inne, men EN kunde bibliotikarien ordna... hon gick iväg och kom sedan med en helt ny bok som hon registrerade in i datorerna och så fick vi låna den. Det var denna bok på bilden ovan. I bilen till Hamburg slukade L denna bok och sedan har hon läst om den flera gånger i sommar. Själv har jag inte läst den, men för L är det uppenbarligen något alldeles extra och jag blev riktigt glad att vi prickade så rätt. I tonåren kan man verkligen FASTNA för en bok av en eller annan anledning och det gjorde Linnéa.
Då jag inte läst boken själv kan jag inte berätta med egna ord om den, men utifrån vad jag hört/läst, så handlar boken om Olivia som blivit lämnad av sin pojkvän och tar det väldigt hårt. Vad gör hon nu? Vem är hon utan pojkvännen? L vill inte berätta mer om vad den handlar om för mig :) .
Nelly Rapp Monsterakademin av Martin Widmark
Widmark är väl mest känd för sina Lasse-Maja-böcker, men jag tror att många barn även kommit i kontakt med hans serie om Nelly Rapp. Det här är den första boken i serien och Johan har just läst den.
Nelly Rapp blir med sina föräldrar inbjudna till en släkting de inte träffat på länge. Nelly är det enda barnet som är med bland alla gästerna och oväntat blir hon iväglockad och hamnar i ett klassrum. Där utbildas monsteragenter och nu vill de att Nelly ska bli en sådan. Hon är skeptisk, men dras med och får lära sig viktiga saker om vampyrer innan henns kunskaper sätts på prov.
En jättebra bok som följs av flera med Nelly som huvudperson. Passar bra för lågstadieelever då de är lättlästa.
David & Larissa av Martin Widmark
Nu blir det ännu mer Martin Widmark. Serien om David och Larissa slukade Linnéa för ett antal år sedan och i våras började Malin läsa den första boken Antikvariat Blå Spegeln. Sedan har hon fram till nu läst fyra av böckerna i serien och hon tycker precis som Linnéa att de är jättebra. Ofta har de ganska olika boksmak, men här är de helt överens.
Den här serien vänder sig till äldre barn än Nelly Rapp och Lasse-Maja. Huvudpersonerna går i första boken i sjunde klass och jag kan tänka mig att de passar att läsa från ungefär 11 år.
David och Larissa löser i de olika böckerna problem, men det är inte klassiska deckarproblemen utan mer problem som leder till väldigt spännande äventyr. Ofta har problemen naturvetenskapliga vinklar. I första boken försvinner ägaren till Antikvariat Blå Spegeln. David och Larissa får ett kodat meddelande och tar upp jakten...
Kan varmt rekommendera även dessa böcker, då jag hört att även andra än mina barn gillar dem.
Apelsinflickan av Lena Kallenberg
Det här är en av de böcker Linnéa läser som en del av den svenska hon läser på distans. Den ingår i årskurs 8 och jag har själv läst boken efter att Linnéa blev klar med den. Den är klassad som ungdomsroman, men Linnéa tyckte inte alls om den. Det behöver man ju dock inte nödvändigtvis göra när det gäller litteratur som läses i skolan för ett eller annat syfte. Själv tycker jag att den är bra, men jag hade inte gissat på att det var en ungdomsroman. Det är en historiebeskrivning med tuffa tider och våld. Prostitution och våldtäkt.
Huvudpersonerna är Signe och Alice, som växer upp tillsammans på ett barnhem i Stockholm. Efter tiden där skiljs deras vägar åt och Signe får jobb som piga. Hon vill inte bli en "dålig" flicka och arbetar hårt med drömmen att en gång hitta sin far och göra honom stolt över henne. Alice däremot väljer att sälja sig till män. Då Signes husbonde våldtagit henne möts flickornas vägar igen. Signe ser ner på Alice sätt att leva, men själv har Signe svårt att försörja sig på ett bättre sätt.
Skulle vara spännande att se vilka diskussioner den här boken leder till en åk 8. Om inte L gillar den har jag ännu svårare att tänka mig att killarna i 14-årsåldern uppskattar den och kan förstå innebörden av vad den berättar.
Mina 588 uppfinningar som förändrat världen av Ulf Nilsson
Den här boken har några år på nacken (1996), men jag försöker medvetet blanda nyare och äldre böcker när jag läser för barnen. Jag läste precis ut boken för Johan och han har skrattat och funderat mycket när jag läst den. Boken är FULL av fantasifulla uppfinningar som inte har någon som helst verklighetsanknytning, vilket gör att jag kan tycka att det blir massor av uppradningar av den ena konstig och tokiga uppfinningen efter den andra, men Johan som är en klurare och gillar uppfinningar samt är fortfarande jättebra på att göra vilda fantasier (vilket undertecknad, tråkig, realist är ganska dålig på) tyckte det var mycket engagerande och fantasieggande att höra boken. Dessutom finns det en ledsen apa som är med som en röd tråd i hela berättelsen.
Det är en charmig historia så tillvida att den handlar om en liten kille som helt själv roar sig för fullt med sina uppfinningar och tycker att de alla är riktigt viktiga. Samtidigt som han inser att en ledsen apa är minst lika viktig som alla uppfinningar tillsammans. Det får mig att tänka på hur dåliga våra barn är på att roa sig själva någon längre stund, speciellt om de inte får ta till TV eller dator.
Jag tror jag stannar här i mitt barnbokspresenterande. Kan skriva ett nytt inlägg om lästa barnböcker längre fram om andan faller på och intresset finns. Både Malin och Johan deltog i sommarboken på Dalby bibliotek och läste 8 böcker var. Som uppmuntran och belöning fick de var sin bok. Tyvärr är inte urvalet av böcker de kan välja mellan alltid så brett och uppdaterat, vilket speciellt Malin tycker är lite tråkigt. Jag tycker dock hela idéen med sommarboken är toppen!
Astrid och Tor, jag älskar att ni båda två var här inne och skrev grattishälsningar till Rikard. Han blev verkligen jätteglad!
Karin, oj 100 år det är en lång tid. Gör ni något i familjen för att uppmärksamma en sådan dag. Jag tror inte vi har gjort det i vår familj... jo, mina föräldrar har nog satt blommor på graven.
Såklart ett Limhamnsmagasin är glassigt! Däremot överraskades jag av att du skrev "i" och inte "på" Limhamn... är ni inte väldigt noga med det?
Nej, vi har inte börjat på Tjuvarnas herre. Förlåt! Vi är inte klara med Bläckhjärta än. Hann inte lyssna så mycket på vägen hit som tänkt eftersom det blev rätt mycket körning då barnen sov på natten. Behöver du den?? Säg till i så fall så skickar jag hem den med Rikard!
Edgrenarna i Skåne :) , kul att höra ifrån er och ännu roligare att ni vill komma HIT! Vi satt häromdagen och började planera in de som sagt att de vill komma hit i höst, så det är toppen att vi får veta nu att ni också är sugna på att komma hit. Är det någon speciell period/helg ni vill eller inte vill komma, så får ni gärna maila om det. Annars tittar vi lite på höstens helger och kommer tillbaka. Av erfarenhet från förra året vet vi att okt-nov är populära månader att komma hit och att det lätt kör ihop sig då. Sept är tätt på sommaren och dec är man ofta uppbokad med annat. Höstlovet är förstås extra poppis, men vi har sagt att vi inte kan klämma in mer än två besök där och att gästerna ska vara medvetna om att våra barn går i skolan. Låt oss höras mer via mailen!
Kim, säg var du inte varit representerad! :) Snapphanar passade såklart utmärkt att ta upp i Magasinet Skåne! Kul! Hoppas det gick bra på radiointervjun igår. Jag har inte haft tid att se om jag kan hitta inslaget på nätet. Nu har jag hunnit titta i "vår" tidning och det VAR ganska engelskt, ha ha.
Efter England flyttar vi hem till Sverige. Dags för mig att söka jobb under året alltså.
Rikard blev glad över födelsedagshälsning och jag tror han mailade dig...
Vad har ni och era barn läst i sommar?
Trevlig helg alla!
Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)