Höstens första besök

Simon, Malin, Johan, Linnéa, Henrik & Filip.
Den här bilden gör mig lycklig!
Våra fina ungar som följts åt genom åren!
Här på Piccadilly Circus.

Första helgen i oktober fick vi höstens första besök. Det var vänner från "Midsommargänget", "Nyårsgänget", Rikards "LTH-kompisar", ja kärt barn har många namn. Vanligast är dock att just de här går under namnen, Sven, Gunilla, Henrik, Filip och Simon.

Drygt två timmar försenade den siste september kom de till flygplatsen. Vi var glada att de kom! Gunilla (tillsammans med Karin) är den enda av våra besökande som en gång drabbats av att flyget hit helt enkelt ställdes in och inte ersattes av något annat, så hon kom aldrig den gången :( . Nu tog sig dock flyget hela vägen och sedan lyckades de med hyrbil hitta ända fram till vårt hus. Härligt! ALLTID lika trevligt att komma samman! Det blev en väldigt trevlig kväll.

På lördagen begav vi oss alla in till London. Vi började med ett besök på Harrod's där alla som vanligt hittade något att titta på som de gillade. BÄST är alltid matavdelningen :) !

FINA cupcakes!

Malin älskar historien om att Harrod's är varuhuset som en gång hade som slogan att "det du inte kan köpa på Harrod's kan du inte köpa någon annanstans heller" och att det betydde att man kunde köpa en tiger där om man ville... Så hårt går de inte ut längre, men visst erbjuder de fortfarande väldigt mycket. De har t ex en djuravdelning som är enorm! De säljer hundvalpar där som man kan se i små rum, vilket känns otroligt otidsenligt och säkert skulle fördömas av många, men jag tror i och för sig att de tar väl hand om sina djur. Själv tänkte jag inte så mycket på djuren när jag pratar om den avdelningen utan om alla TILLBEHÖR. De har miljoner halsband, korgar, leksaker och annat till djuren. De har t o m ett café-hörn där man kan köpa läckerbitar och kokböcker till sina djurs favör! Otroligt, ser så fint ut att man lätt skulle kunna ta en munsbit själv av misstag, tror inte de smakar lika bra (för människor) som de ser ut.

Där finns också något så exklusivt som ett hund-spa! Jag tänker mig det som något Hollywoodkändisar använder för sina djur, men förstår såklart att marknaden är större än jag anar :) . Denna är inte lika privat som spa för människor, här är stora glasfönster så att man kan se när djuren "behandlas och skäms bort. Alla var mycket fascinerade!

Hund på SPA!

Att gå på Harrod's matavdelning gör dig väldigt hungrig, så vi letade upp en trevlig italiensk restaurang och hade turen att få ett långbord för 10 personer. Inte illa! Alla hittade mat de gillade och det blev en alltigenom trevlig lunch.

Filip väljer bland alla alternativ i menyn...

Min fantastiska pastarätt.

Då kaggen var fylld begav vi oss till Piccadilly Circus och därefter blev det shopping. Johan hade längtat SÅ efter att gå till leksaksaffären Hamley's och det är så svårt att säga vem som kommer att gilla vilken butik. De besökande killarna föll inte alls för detta, de har vuxit ifrån den typen av butik eller så var de nog helt enkelt mer sugna på annan shopping, typ kläder. Så när de snabbt var nöjda på Hamley's stannade jag kvar där en stund med Johan. De andra gick till Linnéas favoritbutik, Drop Dead och lite andra klädställen, men det dröjde inte länge innan de bestämde sig för att det var dags för en fika. Jag tror de är en fikafamilj ;) . I alla fall så minns jag att Filip inte var mycket mer än ca 5 år då han var på kalas hos Linnéa och då alla andra barn för länge sedan fikat färdigt på kakor och bullar, så satt Filip fortfarande kvar och åt. Han berättade glatt för mig att "mor säger att jag är en fikanisse" :) ! Tur att han simmar 10 000-tals meter flera gånger om dagen, för det är minsann inga kakor som satt sig på honom som på en annan....

De hittade en mysig bakgård med såväl fik som butiker runt omkring. Johan och jag hade svårt att hitta dit, men det var det värt.

Fika!

I gemensam trupp tog vi oss sedan till den nya M&M-butiken. Den har blivit ett måste att visa för rätt många besökare det här året :) .

SÅ många oemotståndliga saker.
Uppfinningsrikedomen på M&M är stor!

Filip letar likheter...
Vet inte varför just Fille fastnade på så många fler bilder än de andra....

Det känns som om vi åt mest hela tiden, men ändå blev det stressigt när det var dags för kvällsmat. Tiden hade flugit iväg och det fick bli en snabb, enkel kvällsmat på Subway. Det är dock inte det sämsta. Deras olika smörgåsvarianter är riktigt goda och såväl vuxna som barn blir nöjda. Klart användbart alternativ till McD.

Snabbt snabbt åt vi och sedan stegade vi iväg mot Lyric Theatre där vi köpt biljetter till "Thriller Live", hyllningsföreställningen till Michael Jacksons ära. Det passade bra eftersom det var något ALLA skulle kunna gilla och så blev det.

Föreställningen är en musikföreställning där Jacksons låtar avlöser varandra, den ena efter den andra. Det är inte en teater om hans liv, även om de då och då sa något eller visade en text. Melodierna framfördes med massor och dansare och färgsprakande kläder. De presenterades mestadels i kronologisk ordning och låtarna från Michaels barndom framfördes av en liten kille som var helt fantastiskt duktig! Alla hade otroliga röster och vid flera tillfällen stod hela publiken och sjöng med och dansade. Vilket ös! Vi hade en toppenkväll!

I väntan på "The King of Pop"....
Som ni ser satt vi på balkongplatser.

Det var ett trött men nöjt gäng som åkte hemåt i natten:

Så blev det en ny dag, söndag. London Eye och Big Ben hägrade för gästerna. Linnéa hade ett stort skoljobb framför sig och jag hade en aktivitet på måndagen att förbereda. Det gjorde att vi valde att dela upp oss. Linnéa och jag stannade hemma, medan de andra begav sig in till London. Gästerna hade tur under sina dagar här, för det var fint väder nästan hela tiden.

Typisk Londonvy.

Tvillingarna i väntan på London Eye turen.
De tänkte titta på en 3D-film, men det blev aldrig i slutänden.

Sven spanar ut över London.

Henrik, Johan & Simon ser ner på London :) .

Fin vy över Themsen och Parlamentet.

Väl nere på jorden igen gav de sig iväg till butiken "Forbidden Planet". Det är en butik som våra barn älskar och många av våra besök har tyckt att det är kul att komma dit. Det är jättestort och i källaren har de en gigantisk avdelning med Fantasy-litteratur. De har hur många Mangaböcker som helst och det var när Linnéa läste många sådana under en period, som vi hittade detta ställe. Där finns också massor av saker, en star wars-avdelning, en muminhörna osv. Själv ÄR jag ju inte så intresserad av de här sakerna, men barnen och många vuxna tycker verkligen att det är superkul.

Simon & Filip prövar ett nytt utseende.

Sådana här figurer kan man köpa omålade på the Forbidden Planet.
Här är de delvis målade när de kom hem.

När de kom hem hade jag middagen klar och det blev ännu en uppsluppen kväll tillsammans.

Henrik var snäll och gav Linnéa en omgång massage:

Men nära vänner går tiden verkligen alltid fort. Jag tycker ofta att jag slutar umgänget med en känsla av att "vi måste se till att träffas mycket oftare". Måndag var en vanlig dag för oss. Rikard och barnen gav sig iväg till jobb och skola. Jag skulle på mitt håll. Våra gäster hade ytterligare en dags semester innan de skulle flyga hem på kvällen, så vi sa farväl efter frukost och så begav de sig på egen hand in till London och jag vet att de hade en riktigt bra dag tillsammans fick en fin avslutning på din Englandstur.

TACK för att ni kom, kära vänner! Vi ser mycket fram emot fler möjligheter att ses när vi flyttar hem!

Kim, det känns som om vi båda har mer än vanligt att stå i. Det är jättekul att läsa om din resa till Singapore! Jag tror verkligen att det är som om du tittat in i vår värld lite grand :) . Träffade du många föräldrar också? Gissar att de höll sig framme :) . Härligt med sol och värme efter den här regniga perioden!
Cachen säger inte mig heller något. Ska fråga husets tekniskt ansvariga.... Tack för tipset!
Bra att du tycker bloggförändringarna är till det bättre! Jag börjar bli van vid denna nu och tycker mest det är på statistiksidan jag ser en förbättring, om man tycker det är spännande. Förstår ditt missnöje om de förändrade till det sämre på din hemsida!
Det är verkligen trist att du inte hinner komma hit! Vi ska vara här en del i sommar, du kanske kan passa på och ta sista chansen då?
Det är bara kul att läsa och kommentera hos dig och det gör inget allt när du inte hinner svara! Det är inte meningen att du ska känna den pressen alls!

Idag har varit en.........överraskande dag. Tyvärr inte i positiv bemärkelse. Ska skriva om det direkt till er, så om en stund blir det ett inlägg från nutiden. Det kan ju vara positivt i alla fall :) !

Kram Ingrid

Lov på hemmaplan med Eva Rydberg

Efter resor till USA, fjällen och Motala då vi passerat farmor och farfar flera gånger när vi varit på väg någonstans, var det så dags att landa där i Malmö under lite mer sammanhängande tid. Det var underbart! Rikard arbetade, men han kunde göra det från kontoret i Lund, så han kunde vara med oss kvällstid i alla fall.

Märkligt nog har vi inte alls lika mycket foton från dagarna i Skåne. Vet inte om det beror på att vi är mer "hemma" och att man inte fotograferar lika mycket till vardags? Kanske för att det var mer shopping än sevärdheter? I fjällen tog jag nästan inga kort heller, men jag har fått kopior av de mina föräldrar tog... :)

Det var som alltid roligt att komma till sköna Skåne. Barnen hade så mycket att prata om och berätta. Precis godkända med de praktiska golfproven, var vi naturligtvis tvungna att ge oss ut på golfbanan med farmor och farfar. Vädret var inte med oss, det blåste och regnade och slagen satt verkligen inte som de skulle. Önskar att vi hade haft några bilder från den förfärliga rundan där bollarna gick åt alla håll. Efter ett tag delade vi upp oss så farmor gick med tjejerna och farfar gick med Johan och undertecknad. Då blev det i alla fall lite bättre tempo. De inbitna svärföräldrarna var nog inte särskilt imponerade av sina yngre släktingar, men de var uppmuntrande och är säkert fortsatt hoppfulla :) .

I torsdags kom min "personliga fiskman" hit och i framtiden blir han nog också min personlige golftränare! Jösses VAD han kan snacka!! (Och sälja.) Han var här i minst 45 min och berättade bl a att han är superduktig på golf. Ska börja spela på internationella seniortouren nästa år då han fyller 50. Han har förstås 0 i handikapp och ger lektioner till flera av sina fiskkunder! Jag sa att jag var väldigt intresserad (inte minst efter att han talade om att han på fem lektioner kunde få Malin att ha typ 5 i handikapp, ha ha (mycket snack, och JAG skulle kunna slå spikrakt MINST något engelskt mått som jag baras förstod var väldigt långt, efter en lektion). Frågade vad han tog betalt och han sa att han gjorde det gratis. Jag sa att vi absolut vill betala (Rikard stönade när jag berättade det, ha ha), men att vi inte kan betala hur mycket som helst. Han tänkte börja ge lektioner i vår HALL! Ja ja, ni anar inte vad vi får uppleva här. Vi får se var det landar efter jul... Vill i alla fall sända signalen till svärföräldrarna att även om vi inte liksom dem spelar även nu mitt i vintern, så har vi inte glömt att vi börjat spela golf.

Tillbaka till sommaren. För femte året i rad åkte vi till Fredriksdalsteatern i Helsingborg och såg Eva Rydbergs föreställning. Det har blivit en uppskattad familjetradition och de senaste åren har även farmor och farfar varit med. Det är SÅ kul! Utomhusteatern (eller friluftsteatern som det heter) är mycket mindre än den ser ut på TV. Barnen älskar det. I år hette föreställningen "Viva la Greta" och Magnus Härenstam var en av årets skådespelare. Oturligt nog blev han sjuk mitt i sommaren, så vi trodde inte hann skulle vara med, men jodå, han var på plats. Vi har upplevt alla väder när vi varit där och i år var det ingen höjdare. Vi hade skrapat ihop diverse regnkläder/regnskydd och det behövdes, men humöret är alltid på topp oavsett.

Det var en bra föreställning och till pausen hade farmor och farfar fixat en fikakorg:

Ja, ni ser ju själva vilket väder!
Men ändå glada miner.

Och vissa låter sig aldrig nedslås :) !
Johan sprang hela pausen...

Det var en superlyckad kväll som alltid! Man känner sig nära skådespelarna och Eva ÄR fantastiskt duktig. Vi kommer säkert igen nästa sommar.

När farmor och farfar skulle på födelsedagsuppvaktning en kväll hos släktingar, passade vi på att hälsa på familjen Wilhelmsson. Därhemma är det alltid ordning och reda, underbart god mat och tid till att verkligen sitta ned och prata. Det uppskattar vi verkligen och så var det även denna gång. Vi satt ute och det enda problemet med det var att vi fick några bett stora som hus, som vi sedan inte blev av med på flera dagar. Barnen hade jättekul ihop och skickade snacks i en korg från uteplatsen upp till rummet på övervåningen. Precis på i boken "Barnens dag i Bullerbyn". Jag fick också se alla inköp de gjort under sin Englandssemester, som de hade gjort tidigare under sommaren. Det är uppenbart att flickorna W är lika shoppingtokiga som sin mamma :) .

Sedan i Malmö träffade vi förstås småkusinerna några gånger också. Det passar vi alltid på att göra när vi är där, så mycket vi kan. Vi köpte nya tennisskor och kläder till såväl Johan som Linnéa. De skulle på tennisskola senare under lovet och till hösten skulle ju L till Spanien.

Icke att förglömma är heller att det i Malmö tog EN EVIGHET och jag menar verkligen timmar att få nya pass till tjejerna. Jösses, vad man skulle vilja in och styra upp hur de arbetar där. Visserligen var den tjej som till slut expedierade oss, väldigt snäll (och försökte hjälpa mig när hon insåg att jag var tvungen att åka in till Lund för att hämta Rikard så han som målsman också kunde skriva på passen), men ändå. De la mer tid på att prata med varandra än att hjälpa folk och det är inte ok. När jag hämtade ut passen var det en speciell kassa enbart för det och då trycktes ett nummer fram och det tog ca 30 sek att hämta och lämna ut de nya passen till vederbörande. Efter VARJE kund vände sig tjejen till två kollegor som stod bredvid och pratade lite, drack lite ur sina vattenflaskor och skrattade. DÄREFTER tryckte hon fram ett nytt nummer, 30 sek för utlämning av nya pass och sedan lite småprat igen. Hade jag varit chef där hade jag haft ett och annat att ta tag i kan jag säga. Kunderna går verkligen först och vi måste bli bättre på service!

Så var det förstås det uppskjutna firandet av faster Anna, 40 år, men det förtjänar ett eget inlägg...

Riktigt, riktigt skönt var det att vara på hemmaplan. Barnen njöt, vi fick tid att prata, vi åt gott, vi spelade hästsko och vi hade allmänt trevligt. TACK för finfina dagar farmor och farfar och TACK för att vi fick använda ert hus som hotell och lagerstation hela sommaren då vi for hit och dit!!

Tom, men åh vad kul med en hälsning från dig här! HUR har ni det? Vi tänker mycket på er och pratar om vad ni gör. Som tur är får vi lite uppdateringar från vännerna och nu har vi Molly här.
TACK för information om skolorna! Det är inte klokt vad det skiljer mellan Lund och Malmö, men jag antar att det inte ger en helt rättvis bild. Jag gissar att om samma barn gick i Malmö resp Lund skulle inte skillnaden i resultat för det barnet bli så avgrundsdjup som siffrorna ger sken av, utan jag förstår att det finns områden i Malmö med särskilda förhållanden som drar ner. Men visst, ändå!
Det lutar naturligtvis åt Lund, eller egentligen mer än så :) ! Det är absolut det mest sannolika alterntivet, det var bara när vi tittade på gymnasieskolor för L som vi såg några internationella program som bara fanns i Malmö, som vi i alla fall tyckte att vi borde veta om och ha med i det stora valet, som vi hamnade där. Jag har hört mycket annat som talar för Lund också, inte minst ekonomiska resurser. På husfronten ser det mer lovande ut än någonsin har jag förstått!! :) Och köper vi sedan bara en femte Volvo när vi flyttar till Sverige, så är vi hemma! Förstår inte varför det känns så svårt, borde konsulterat dig från början! Ha ha. KRAM till hela familjen och hoppas vi ses snart!

Maria, tack för hälsning! Tänker på hur ni har det!! Skickade sms i förrgår för att se om jag kunde ringa, men ni hade kanske redan lagt er, det var rätt sent. Kan jag ringa idag någongång? Det var lite svårt att prata på bussen :) .
Jag måste hålla med dig om att Nyköping verkar vara en helt fantastiskt trevlig stad, men trots det så nepp, det är inte ens med i utvärderingen. Vissa saker ska man låta stanna som trevligt semesternöje.
KANSKE kan Linnéa får Nobelpriset i någon kategori, men ett känns väldigt säkert, det BLIR inte i de naturvetenskapliga ämnena. Där får vi hoppas på de andra två :) . Helt riktigt känns Samhäll eller någon internationell variant mer närliggande. Jag var lite förvånad över att inte du var bjuden till Nobelfesten :) ! Trots våra goda ambitioner vet inte jag heller om den frusne pizzagubben i B-field fungerar som avskräckande exempel, ha ha. KRAMAR. Vi hörs!

Catharina, tro det eller ej, men snart kommer det bilder på er här :) . Du kanske skulle haft några av dem till din kalender, ha ha! Kanske blir de mindre fotoskygga när de kommer upp i tonåren, som mina...
Att byta julpynt mot julshopping var inte så illa ändå tycker jag! Båda måste ju göras! Jag vet inte heller vad jag ska köpa till R, håller med dig om att det är svårt... gillar inte SAKER som vi inte behöver. Kanske någon fin parfym (kan man ju inte få för många av) eller ett restaurangbesök med dig på något ställe där ni inte varit förut? Eller fina vinflaskor som du skriver på när de ska drickas?
Du behöver inte läsa mina urgamla inlägg! Det kommer nya :) .

Britt, så märkligt att du tänkte på det citatet just när jag skrev om det :) ! Jag tror inte bara det gäller oss, gissar att du ser precis detsamma på närmare håll...?! Alla ska vi barnfamiljer igenom det....
Bra att vi är överens om internatskolan :) ! Är du klar med julklapparna?

Märtha, jag gissade att du var den anonyma :) . Ja visst hoppas vi att du blir mormor om en vecka igen!! Det vore underbart roliga nyheter. Vi tänker på er och pratar om er här varje dag!

Kim, jag har inte hört att däckfirmorna inte gillar den där sprayen :) ! När jag var desperat och utan starka karlahänder till hjälp, var den där sprayen en VÄLSIGNELSE! Min lycka var fullkomlig när jag körde runt på parkeringen och däcket verkligen blåstes upp och gick att köra  på igen. Fast jag gillar ändå att det finns ett riktigt reservdäck i bilarna!
Jag förstår att du får jättebra och SUND motion med alla dina långa hundpromenader! Dessutom verkar du få inspiration till nya böcker när du går... Fast det låter väldigt ambitiöst att dela upp hundarna så att du tar flera promenader :) . Gick det bra på Jägersro med signeringen igår. Jag funderade på om några jag känner var där och träffade dig, men det får jag väl aldrig veta. Spännande tanke i alla fall.

Och med tanke på det jag skrev ovan om att ni inte kan ana vad vi får uppleva här. Johan har precis fått en kalasinbjudan där barnen ska lämnas hemma hos killen som fyller år för att sedan åka vidare in till London i limousine. Helt seriöst!! Tänker inte ens berätta om fortsättningen... T o m Linnéa undrade vad killen skulle bjuda på när han fyller typ 16? En flygtur med vännerna till Paris? Ändå är jag såklart GLAD för Johans skull som får uppleva något sådant OCH avundsjuk. JAG är 40+ och har aldrig åkt limo (eller Rolls Royce, Tor), så lite knäppt är det.
Kram allihop!
Ingrid

Utomhusteater på Hall Barn

Hall Barn

Konfirmationen var över, skolan likaså, men varför vila på hanen. Mitt i skolavslutningveckan kom jag på att det faktiskt skulle vara jättetrevligt att träffa våra närmaste svenskar och danskar innan sommarlovet satte in, så vi bestämde oss för att skicka ut en inbjudan till fyra familjer och bjuda hit dem söndag kväll. Lördagen var alltså riktigt viktig som återhämtningsdag och för att göra en del inköp inför söndagen. Det var ju bara det....

Två gånger om året kan man besöka Hall Barn, det är baronens domäner i byn, han som äger hälften av alla hus i Old town. Den ena gången är innan jul då det är marknad och då var jag där och den var inte så imponerande som jag hoppats på, då jag önskat få komma in och se lite mer av huset. Andra gången man får komma till Hall Barn (förutom Johan då som ofta är där på "estaten" som han kallar det och leker (cyklar) med Rowan, eftersom de hyr ett av baronens hus och då får röra sig på området), är i juni då Chiltern Shakespeare Company sätter upp en Shakespeareteater på området. Chiltern är området där vi bor och känns igen från Chiltern American Women's club som jag är med i.

Jag ville mycket gärna se en sådan här föreställning och fick familjen att glatt ställa upp och följa med. Rikard ringde och som tur var fick vi biljetter. Årets föreställning var The Winter's Tale (En vintersaga), vilket kanske var synd på ett sätt då barnen och i alla fall Linnéa känner igen många av Shakespeares verk, men inte denna. Tidigare år har de satt upp Romeo och Julia, Så tuktas en argbigga, En midsommarnattsdröm m fl.

Efter lunch promenerade vi iväg med en enkel picknickkorg, för det är så man ska börja, med matsäck i de vackra omgivningarna.

Här sitter vi och i bakgrunden ses ett tält med fönster och det är ett tält med fika och lite utställningar om andra teaterföreställningar. Bakom detta tält syns ett långt tält som sträcker sig bakom träden och det är där läktarna för teaterpubliken är.

Fika i gräset med kladdkaka

Så gick det runt en person bland träd och ängar och ringde med en klocka, så alla förstod att NU började föreställningen. Mysigt!

Publiken är redo

Vädret denna dag var en riktig utmaning, framför allt för skådespelarna. Regnet kom och gick HELA tiden. Vi i publiken hade TUR, inte bara för att vi satt under tak, men också för att första regnet inte kom förrän efter föreställningen börjat, så gräset var torrt under picknicken. Sedan hann inte föreställningen mer än börja, så kom regnet.


Föreställningen börjar. Regnet kommer. Några har paraply, andra klarar sig ändå.




Regnet har slutat, solen tittar fram. Härligt!



Nej, nu kom det en störtskur igen. STACKARS skådespelarna, det VRÄKTE ner!

Det VAR lite svårt att förstå språket ibland, Shakespeare är från en annan tid och vi hade inte mycket förkunskaper om handlingen. Barnen förstod inte alls varför den hette En vintersaga, det var ju sommar hela tiden... Eftersom de lämnade ett nyfött barn på ett berg tyckte Malin att pjäsen borde hetat "A child on the mountain" istället. Detta blev Malins paradnummer resten av sommaren. Hon hittade på en sång och förvrängde ordet child till något som låter shield och har mer än ofta sjungit sången "A shield on the mountain", så den har satt sig på hjärnan för hela familjen. Barnen har gjort en "musikvideo" av denna sång när vi var på ett hotell i USA En av tjejerna står på alla fyra (berget), sedan sitter Johan på ryggen och är "shieldet" :) . Sedan sjunger de:

"A shield on the mountain,
a shield on the mountain,
a shield, a shield, a shield, a shield, a shield on the mountaaaaaaain......."

Sedan tror jag att det börjar om :) .

Vi köpte lite snacks i tältet under pausen och när vi gick hem var vädret fint igen. Märkligt!


Vackert i parken bakom huset på Hall Barn

Jag var SÅ glad att vi kom iväg på föreställningen, det blev en riktigt trevlig familjedag.

The not-yet-desperate housewife, du har nog rätt i att det ibland är jobbigast för den själv som klantar till det med almanackan. Jag gillar också folk som påminner mig :) . Jag har sett ditt mail. Kollar kalendern och återkommer senare idag.

Kim, du vet att du inte behöver läsa allt jag skriver! Din dubbelbokning var ännu värre! Det är SÅ tråkigt när det händer för man vill så ogärna såra den som man väljer bort och innerst inne VET man att man inte har något vad. Du hade ju tur som kunde få ihop det på båda ställena. Jag vill att alla ska veta att jag själv också missar och dubbelbokar någon gång och att händer det dem, så kan de lätt välja bort mig den gången, jag kommer inte att bli förolämpad :) ! Vi är bara människor trots allt. Annars är jag faktist en rätt noggrann person med rätt höga krav på mig själv och mina åtaganden, så det brukar inte hända så ofta.
Hur många barnbarn har du? Vi har det inte alltid så välplanerat! Det var lite speciellt med konfirmation och så många människor.
Jag trodde nog att du skulle tycka det var spännande att höra att engelskmännen hade sitt högkvarter i Disarelis hus eftersom andra världskriget är så högaktuellt just nu. Vet du hur många böcker det hittills sålt av de nya?
Kanske berättar jag för detaljerat om vår familj, jag tänker ibland på att det ändå är internet och att det skulle kunna komma i orätta händer..., men jag tror att jag bara skriver sådant vi kan stå för och att jag inte hänger ut någon på något negativt sätt, men vem vet hur det skulle kunna tolkas i en annan tid eller i ett annat sammanhang...

Karin, ja våra barn jobbar mycket med skolan här, men jag VET att dina tjejer är MINST lika duktiga och av EGEN kraft :) . Skrattar när jag läser om din duk!! Jag har nog också otaliga oavslutade handarbeten liggande i någon kartong och tycker uppriktigt att det skulle vara kul att avsluta flera av dem, men men tiden...
Jag ser fram emot ditt inlägg om försvunna och återfunna saker. Jodå, även här finns självscanning i vissa butiker och i olika former. I flera butiker scannar du inte när du går runt i butiken, utan du går till en självbetjäningsutcheckning där du scannar alla varor på en gång och sedan betalar. Det finns fyra sådana kassor och en kassörska finns hela tiden i närheten och hjälper till samt övervakar.

Faster, vad kul att du tyckte det var roligt att läsa om konfirmationen. Jag vet att du tänkte på oss den helgen och ni hade skickat kort, så jag ville gärna visa och berätta om hur vi hade det. Mår den växande magen fortsatt bra?

Britt, SÅ kul att ni letar först i dockvagnen!! Kan tänka mig att ni hittat mycket där genom åren! Tror inte ni tappar bort så många saker, inte heller att ni dubbelbokar, för det är bra ordning och reda på er! Tyckte du inte bilderna på Sofia i hatten var roliga? Tror inte du slutade talet så, utan det är just när du sa "åhhh, jag skulle ju inte börja gråta" :) . Nej men säg inte att vi markerade i kyrkan, ha ha. Det gjorde vi väl inte, vi satt ju där hela tiden :) .
Nu är Johan på cykeltur med Rowan och hennes pappa, Rikard röjer i garaget, Malin har hittat något roligt pyssel och Linnéa läser en bok. Själv ska jag förbereda ett skolmöte. Vad roligt att ni fått se Ven-filmen, det vill vi också göra nästa gång vi träffas!! Hälsningar från alla här!

Catharina, vad kul med en så lång kommentar!! Det är aldrig svårt att följa med i det du skriver. Jag trodde att du skulle uppskatta att läsa om konfirmationen eftersom du själv arbetar med era grupper. Roligt om du kan starta en frälsarkransgrupp! Vi kunde absolut njuta av middagen och dagarna, tack vare all hjälp vi fick! Så glad jag blir när du skriver att Moa hade det så bra här hos oss! Jag ska hälsa det till Malin.
Riksmötet låter som en toppenavslutning på LC!! Hallongården lägger jag på minnet som ett bra utflyktsmål när vi flyttar hem :) !

Kram Ingrid

Motala-besök & teater

Så kom då torsdag förra veckan och våra vänner Anna, Michael, Axel, Martin och Nora dök upp för att fira sitt sportlov här med oss. Anna är den vän jag känt längst av de vänner jag fortfarande umgås regelbundet med. De kom till Stansted som är ganska långt från oss och eftersom vi planerade en del aktiviteter utanför London, hade de hyrt en bil. Det är MYCKET billigare att hyra bil här från Sverige (bra att veta för eventuella framtida besökare). Med tanke på kostnaden för att ta sig med allmänna transportmedel från flygplatsen och hit, var det inte en så stor merkostnad, men framför allt kom de hit FORTARE. Det blev scones, prat och sänggång.

På fredagen skulle vi alla gå på teater på kvällen. Vis av tidigare erfarentheter från då vi var på Wimbledon Theater då Karin och hennes flickor var här och vi p g a trafik satt i bilkö över en timme, bestämde vi oss för att åka i GOD tid och inte göra några andra större utflykter. Rikard var tvungen att göra ett jobb på morgonen, men sedan var han ledig resten av dagen med oss. Under dagen utforskade vi byn, barnen var på lekplatsen och sedan gick vi alla till new town för lite shopping och sightseeing.

Vi åt en stadig lunch och gav oss iväg till teatern lite senare än tänkt, men ändå skapligt tidigt. Malin hade insett att hon inte hade koll på en Science läxa och saknade papper till den, så vi fick åka förbi skolan och hämta saker i hennes skåp. Därmed fick våra vänner se skolan lite före vad vi tänkt. Som TUR är arbetar alltid någon på skolan så det gick bra att komma in.


5 av 6 barn framför flaggorna i skolentrén.
Som ni ser inspirerades Johan av de andra killarna att ta fram sin skinnpaj. :)

Bilarna gav sig sedan iväg och vi kom ifrån varandra direkt. Jag visste inte hur jag skulle köra men bestämde mig för att låta GPS styra, vilket innebar RAKT in i London-trafiken. STÖN! Då R ringde för att hjälpa oss och fråga hur det gick, svarade vi bara att i följde GPS:n och att vi skulle ringa om vi fick problem. Hade han hört att vi var på väg in i London, hade han fått dåndimpen.

Det visade sig dock att även om vi tog två helt olika vägar, så kom vi ändå i samma besvärliga köer!!! Vi som TRODDE att vi hade gott om tid, började få lite panik, då det som skulle ta 15 min att köra tog drygt en timme. Vi kom i alla fall dit allihop ungefär samtidigt, ca 20 min före föreställningen (om jag säger att vi i vår enfald på morgonen sagt att om vi blir VÄLDIGT tidiga, så kan vi gå på Wimbledons Tennis-museum, så förstår ni hur optimistiska och naiva vi är) och tacknämligt hittade vi parkeringar utan problem. Alltid något.

Teatern som alla sex barnen fick biljetter till i julklapp, var "George Marvellous Medicine" baserad på boken med samma namn av Roald Dahl. På svenska heter den "Jojjes ljuvliga medicin". Alla barnen hade tidigare i år läst eller fått läst för sig, boken, så att de skulle kunna följa med på ett bra sätt.

Alla Roald Dahls böcker är FANTASTISKA! Han är absolut en av vår familjs favoritförfattare och han tilltalar både tjejer och killar och jag som ofta har lite svårt för alltför fantasifulla historier tycker han fått till det så bra.

Denna historia handlar om en en pojke som har en mormor som är så le och hemsk. När han är ensam med henne och ska ansvara för att ge henne den viktiga medicinen vid vissa klockslag, bestämmer sig George/Jojje för att blanda till en ny bättre medicin och då händer det oväntade saker...

Boken är lättläst och det var uppenbart att den inte innehöll tillräckligt material för att fylla en hel teaterföreställning, så de hade drygat ut historien lite, men det funkade bra.

Det var verkligen en perfekt förställning även för barnen som inte är vana vid engelska. De talade TYDLIGT och med en del upprepningar. De interagerade med publiken, vi fick hjälpa till att röra, värma grytan, svara YES! på allt som skulle ner i medicinen etc. Nora var HELT inne i det :) . Huvudrollsinnehavaren var jätteduktig. Här ser ni honom in action:

Bilder från www.davidwood.org.uk/



Stor glädje då mor, son och far blandar medicin.

Vi rekommenderar varmt att titta efter teatrar även utanför West End om ni åker hit. De är MYCKET billigare och för en familj kan de vara nog så bra. Självklart är det inte lika storslaget som Lejonkungen eller föreställningar med 100 aktörer, men som variation är det riktigt bra.

Denna föreställning var såklart lite för barnslig för våra äldsta, men vi var tillsammans och det gjorde att alla hade lika kul!

Efter föreställningen var alla i behov av mat och vi gick till en italiensk restaurang. Barnen fick baka sina egna pizzabröd:

Trots en del trötta miner, gick det bra. Alla fick något de gillade och alla blev mätta.
När vi körde hem var det inga köer. En och annan minderårig somnade i bilen...

Boktokig, ok jag lovar att berätta om filmerna jag köpte i ett inlägg. Många häftiga bibliotek finns det här...ännu ett bra skäl att ta sig hitåt :) .

Monika, visst var det överdrivet med 18 filmer :) , men jag räknar med att kunna ge bort eller byta några då vi har sett dem. Amelie från Montmartre är underbar, fast jag har inte sett den heller mer än en gång... precis som med böcker tycker jag att det finns så mycket bra att se och läsa, som jag inte hinner med, alltså blir det aldrig mer än en gång. Undantaget är om jag ser eller läser med barnen, då kan det bli en upprepning.

Karin, är det sant?! Får skolan dela ut sådan reklamgrejer? Jag förstår att den gick sönder ;) . Tack för bloggtips! Har läst med stort intresse och ser fram emot kommande inlägg där.

Ingrid

British Museum & STOMP



British Museum


Förrförra helgen hade barnen studiedag på fredagen. Tjejerna gick ut hårt med att de ville ägna dagen åt att göra alla helgens läxor, för att sedan vara fria lördag och söndag. Vilken förälder säger emot det.... även om jag själv hade tänkt mig att vi skulle åka till ETON och titta på den anrika skolan och de uppklädda skoluniformseleverna samt fika och ha allmänt mysigt. MEN, idén blev ratad, VARFÖR skulle vi titta på en SKOLA?

Lördag lyckades jag bättre. Efter L's tennis tog vi bilen in till London, ingen hade lust att sitta på tåget eftersom klockan redan var rätt mycket, det tar ändå sin lilla tid att åka fram- och tillbaka. Helst vill jag att vi har hela dagen på oss när vi åker in, nu kom jag dock på att om förmiddagen var borta kanske vi istället kunde stanna in på kvällen...

Vi hittade en hyfsad parkering, d v s den kostade inte 80 kr i timmen som det parkeringshus vid Oxford street som vi tog oss in i innan jul, men det var heller inte gratis. Rikard skickades som löpare på hemligt uppdrag, medan jag och barnen gick till British Museum, dit vi faktiskt inte hann gå under hösten. L har varit där med klassen i Århus, då de var här på skolresa. Jag var där som barn. De andra var noviser.

På vägen passerade vi denna byst av J F Kennedy. Den finansierades genom pengagåvor från engelska folket efter mordet och invigdes av Robert Kennedy.

Malin och Johan gillade verkligen de här sittplatserna längs vägen där de kunde ta en paus, men egentligen är de nog inte avsedda att sitta på :) .

Museumet är STORT, väldigt stort, faktiskt världens störtsta enligt guideboken (betyder det i antal föremål eller kvadratmetrar?). Dessutom är det gammalt, väldigt gammalt, till och med världens äldsta museum för allmänheten, grundat år 1753. Så här kan man hålla på när man berättar om detta museum: innehåller Londons största "överbyggda" torg (alltså ett inomhustorg, kan man säga), äger över 6 miljoner! utställningsföremål (alla är inte framme till visning), har 5 miljoner besökare per år....


Framme :) !
Stor tillfällig utställning om Antika Egypten, som vi tänkte besöka,
men vi fick fullt upp med permaneneta utställningar, som bl a också var en hel del Egypten.

Rikard anslöt till oss och berättade att han köpt biljetter till kvällen...

Vi började med att titta på ett av de mest kända utställningsföremålen, Rosetta-stenen, med inskrifter på tre olika språk, två antika egyptiska samt grekiska. Det är tack vare denna sten man lyckades förstå och fick möjlighet att läsa de egyptiska hieroglyferna. Fantastiskt!


Rosetta-stenen.
Jag tror ni kan se på vårt foto att det är inskrifter på tre olika språk.

Som nämnts i tidigare inlägg, arbetar Malin i ämnet Humanity (ung samhällskunskap) med antika kulturer och efter Kina är de nu inne på Egypten, Rom och Grekland. Även Johan har pratat om Egypten i ämnet Language & Culture. Han har även ett ämne som heter Social Studies och jag har inte riktigt förstått skillnaden mellan dessa...

Johan tyckte faktiskt att en del mumier och skelett var lite läskiga och tjejerna påstod att jag inte gjorde det bättre genom att säga saker som "kolla Johan, här är ännu fler döskallar", men som tur är har han sina snälla och stöttande systrar ;) :



Johan framför en av många mumier. Fantastiskt att se hur olika de var gjorda, hur välbevarade de är, samt alla lådor och kistor och annat de legat i samt allt de hade med sig. 

 Linnéa som gjort projekt om påskön tyckte det här var fantastiskt att se:

I höstas lärde vi oss om Oracle bones med Malin som läste om Ancient China. Det var sköldpaddssköldar som de skrev en fråga på och sedan knäckte de sönder skölden och tolkade in ett svar på frågan utifrån hur det gått sönder.

Vi letade länge och frågade någon som jobbade på museumet, men han sa att de inte hade några Oracle bones. Skam den som ger sig dock, plötsligt i en monter hittade jag det:

I museibutiken hittade vi några fina böcker om Egypten som vi köpte och vid informationen fick vi veta att det finns ett medlemsskap för barn och om man går med där kan man sova över en natt på museumet. "En natt på museumet", det trodde jag bara var en film! Låter väldigt spännande och alla barnen blev intresserade, speciellt som jag tror man skulle vara 7-14 år och det prickar vi precis in med våra barn 8-14. Johan vill dock INTE sova hos mumierna!!!! Vi får väl se.

Fyllda av ny historisk kunskap och roliga upplevelser lämnade vi British Museum. Magarna knorrade och restaurangjakten började. Barnen såg snabbt en Pizza Express, men jag bad om respit och tillåtelse att kolla ett kvarter till och YES, där hittade jag Wagamama. Det är ännu en restaurangkedja, en asiatisk som har 70 restauranger i UK där den startades, men nu finns de i många länder och har bl a en restaurang i Stockholm och en i Köpenhamn. "Här har jag varit i Köpenhamn på vår ISAa skolresa", sa Malin. Kul!

Det var vårt första besök på denna restaurang och ALLA barnen var nöjda med maten. Jag var glad över omväxling från alla italienska kedjor. Alla satt vid långbord, servicen var snabb och maten riktigt god. Som ett McDonalds från Asien, men kändes roligare och fräschare!


Rikards mat som han sa var GOD, man jag tyckte nudlarna såg FÖR maskliknande ut :) .



Min SUPERGODA mat!

Malin som ofta är skeptisk, var här jättenöjd, men det var svårt att äta med stora skeden...

Sedan var det dags att dra sig mot TEATERN! Rikard hade fått tag i biljetter till STOMP. Han har länge sagt att han vill se dem och den här gången passade det perfekt. Vi hade lite svårt att hitta till lilla The Ambassadors Theatre. Det var där The Mouse Trap hade premiär och spelads från 1952-1973.

STOMP är en grupp artister som gör en helt unik föreställning. De gör LJUD och skapar "musik" med hjälp av ovanliga saker, kvastar, soptunnor, diskhoar, tändsticksaskar mm. Det var otroligt underhållande och effektfullt. ALLA var så imponerade och hänförda, även om vi inte hade de bästa platserna.

Här är ett av de nummer vi såg, ett av de mest berömda, men inte favoritnumret hos någon av oss. Jag tror kvastarna, diskhoarna och tidningsläsandet var våra favoriter...

STOMP

Glada och trötta gick vi sedan den långa vägen till bilen och en och annan somnade på vägen hem... Ännu en toppendag i London var över!

Monika Häägg, tack! Vad roligt att höra vad du skriver om Johan Unenge! Ja, han är verkligen duktig på att BÅDE skriva och illustrera. Vilken gåva!

Britt, da Vinci boken väntar på dig. Jag håller med dig, bokhyllsstädning är ett jätteprojekt och jag springer in och ut med böckerna för att blåsa av dammet utomhus :) . Men det är lite kul som du skriver, för man upptäcker sina favoriter och gamla fina minnen kommer tillbaka. Det låter väldigt bra att tillgängligheten på vårdcentralerna hemma har bättrats. Jag tyckte alltid det var besvärligt att komma till när vi bodde hemma och så arbetade vi långt från där vi bodde, så vi var nog inte så flexibla heller. Dessutom arbetade jag ofta även om jag var sjuk och det funkar inte precis och säga att man verkligen behöver penicillin till bihåleinflammationen, men inte kan komma för att man är på arbetet...

Boktokig, finns det ELVA nu! Ok, då har jag några kvar :) , fast jag vill läsa allt i ordning... Då har du läst den andra av Filosofiska söndagsklubben och jag den första. Vi har samma uppfattning, helt ok, men inte som Damernas detektivbyrå. Tror då jag bestämmer mig för att hålla mig till de senare. Smith har gett ut en ny serie som heter Scotland Street 44, har du läst någon av dem och vad tyckte du i så fall?
Blir spännande att höra vad du tycker om Josefin och Vílla-Ulla. Jag tror nästan du kan läsa den för din 5-åring, hon verkar vara ganska bok-mogen! Jag funderar på om den passar för killar... tveksam. Tror du ska köra klassiska Nalle Lufs i klassen istället :) . Da Vinci boken är toppen. Jag la in en bild i förra inlägget där du kan se hur den ser ut inuti!
Ja, det är så kul med Johan, hans största "bus" just nu är att då vi läst och nattat honom, smyger han upp och stänger dörren och sätter sig och läser fast han inte "får". Jag spelar GÄRNA med i det och smyger in efter en stund och säger överraskat att han "verkligen måste sova nu och är den tokigaste killen i hela världen som är uppe och läser så svåra böcker så sent, men ok då, 5 minuter till, sedan MÅSTE han släcka" :)) .

The not-yet-desperate housewife, jag gissar att du tänker på de engelska böckerna? Vi köper lite och har fått en del av amerikanska familjer som flyttat hem, men det allra mesta lånar vi på biblioteket här i byn eller på skolbiblioteket. De har tillräckligt för våra behov så här långt. Ibland har de book sale på skolan och ibland finns det jättebilliga böcker i internetbokhandlar, men jag tycker knappt det är värt att köpa böcker till 8-åringen, för de är så korta att de läses så snabbt och sedan behöver vi dem inte. Därför köper vi lite mer till tjejerna, som läser tjockare böcker. Vår äldsta (14 år) lånar mycket av kompisar. Vilka är dina barns favoritböcker på engelska? Hoppas att du är bättre nu?!

Kim, tack, även om jag inte berättade om alla böcker vi läst, tycker jag själv att det varit magert i januari och jag önskar att vi hann läsa mer, men dygnet har sina begränsningar...

Lotta, TACK för hälsning här, så kul!! Du ska absolut inte ändra på något! Jag gillar verkligen att följa er genom bilder! Själv tycker jag att det är enklare att skriva än att ladda upp bilder, som jag tycker tar lång tid på min dator :) . Det är HELT rätt att en bild ofta säger mer än 1000 ord. Tänk på att jag inte har så små barn och inte arbetar, dessutom steker jag INTE 2 kg köttfärsbiffar en vardagkväll! Stor kram till en toppentjej!

Dags att planera helgens aktiviteter!
Ingrid

Första Sverigebesöket

Så har vi haft vårt första besök från Sverige här. Det var min svenska LC-kompis Karin (en av mina tre registrerade bloggföljare), som var här och hälsade på.

Hemma lämnade hon man och yngsta dottern, med sig tog hon de två äldsta tjejerna, Julia och Katarina.

Två tjejer att verkligen vara stolt över, de är båda två roliga, duktiga och trevliga. Egentligen skulle jag inte behöva skriva något reportage från deras besök här då såväl Karin som Katarina har var sin blogg där de med den äran, beskrivit allt de gjort här, men självklart vill jag ge även min version av dagarna.

Som Karin själv skriver om sina många Englandsinlägg, "för anglofiler", vill ni läsa mer klicka nedan. Hennes reflektioner är läsvärda!

http://karinesmeralda.blogg.se/2010/october/london-reflektioner.html

Yngsta dottern Katarina är en mycket framgångsrik bloggare med 500! besökare varje dag! Där snackar vi annan liga än underteckand :) . Hennes blogginlägg är helt fokuserade på Englandsshopping. Jag gillar hennes collage av close up bilder. Jag undrade varför hon behövde SÅ många bilder på samma saker, men när hon satte ihop det blev det SÅ fint! Heja Katarina!

http://kittyscloset.blogg.se/2010/october/oxford-i-bilder.html

Äldsta dottern Julia är en duktig fotograf, så jag har nästan inte tagit en enda bild under deras besök, istället fick jag en kopia av ALLA bildern Julia tagit och hon har fångat SÅ mycket som jag aldrig skulle tänkt på att föreviga, bl a jättefina bilder från omgivningen där vi bor. Jag har fått lov att använda bilderna som jag vill och kommer spara en del av dem till framtida blogginlägg och använda en del här idag. TUSEN TACK Julia!!

SÅ, Rikard var på utbildning mån-tors förra veckan, det är en kurs i säkerhet som ALLA som har en ledande position i England måste gå. Det var en timme iväg och på torsdagen hade de prov, som han fick HÖGSTA betyg på i alla delar. GRATTIS Rikard!

Nåväl, det gjorde att jag var billös under dagarna och därmed inte hade så lätt att handla inför besöket, men istället fick jag uppackat desto fler lådor och det var nog bättre.

Onsdag kväll anlände tjejerna till Heathrow där Rikard hämtade dem och vid 20.30 var de hos oss. Vi åt scones (vad annars en första kväll i England), pratade och de installerade sig i "gästrummet" mellan kartongerna. Bara glada miner :) . Inte som något lyxhotell precis, men nu vet ni vad som väntar om ni kommer i oktober 2010.

Vårt gästrum

Under torsdagen hade jag de tidigare beskrivna utvecklingssamtalen och på vägen dit körde jag gästerna till tunnelbanan för deras tur in till London där de spenderade hela dagen med en skön blandning av sevärdheter och shopping.

Till utvecklingssamtalen hade jag med mig Linnéa, de övriga skulle inte vara med utan var ensamma hemma HELA dagen, från 9-16. För att detta skulle fungera behövde jag BILEN och därmed var R tvungen att åka med ett tåg, alltså steg vi två upp kl 5.30 och så körde jag honom till ett tåg som gick ca kl 6. När vi sedan körde till skolan kl 9 kändes det redan som lunch tyckte jag.

Helt själva vågade jag inte lämna Malin och Johan hela dagen, så när jag hade 1 timmes hål mellan alla inplanerade lärarsamtal, körde jag i ilfart till grannbyn och släppte av L (hon hade klokt nog kommit på att hon borde ha en värdfamiljspresent med sig till Paris och skulle köpa det med sin kompis), sedan hem till vårt hus där jag hittade två nöjda och duktiga barn, som just ätit lunch. Jag hängde tvätten med saker L skulle ha med till Paris och körde i lika hög ilfart tillbaka till skolan och kom PRECIS i tid till nästa samtal, men eftersom jag vid parkeringen fick syn på mamman till den kompis Johan hittat och som vi var angelägna om att knyta kontakt med pratade jag ilfort med henne och kom två minuter för sent till M's spansklärare vilket inte gjorde något alls.

Efter alla samtal hämtade jag upp L och körde hem henne (alla barnen skulle då äta mat), sedan tillbaka till tunnelbanan för att hämta R, som var duktigt försenad. Vi slängde ihop hela familjen för att köra till Wimbledon theatre där vi skulle träffa Karin och gänget. Trots att vi hade 1,5 timme på oss att köra och det var mellan kl 18-19.30 var köerna tidvis oändliga och det blev värre och värre ju närmare vi kom. Självklart hade vi alla biljetterna......, länge tyckte vi att vi hade god marginal (det skulle bara ta 45 min att köra enligt GPSen), men efterhand kröp sig oron allt mer på. SÅ FRUSTRERANDE!!!!!

Tät kontakt med Karin över mobilen, nedräkning. 1,2 km kvar och trafiken stod helt still, jag ville hoppa av och springa, R trodde inte det skulle gå snabbare, fem minuter till föreställningen började.... Ringde Karin och sa att de skulle fråga om de kunde få gå in om de sa vilka platser de hade. Hör och häpna, bara de sa sina platser och berättade i vilket namn de var bokade, så blev de så väl omhändertagna och guidade till sina platser! Super!.

19.32 parkerade R utanför ingången och vi RUSADE in och blev genast lotsade till våra platser. PUUUUUUHHHHHH! De hade just börjat och fler kom den närmaste kvarten efter oss insmygande....

Musicalen var som ni ser ovan "Don't Stop Believin' med största möjliga Glee-inspiration. För er som inte vet är Glee en tv-serie med MYCKET sång och dans, tänk High school musical, men för äldre tittare och inte så gulligt. Jag har sett den med tjejerna och den är kul.

Föreställningen var inte som vi väntat oss, det var inte en handing utan istället bara massor av sång- och dansnummer, alla hämtade från Glee. Alla som uppträdde var till nästan exakt porträttlikhet, som skådespelarna i serien. Otroligt! Det märktes att det var vardag och lågsäsong för det vara bara halvfullt i salongen, men de som var där var HÄNGIVNA!!! Vilket samspel mellan publik och artister! Vi sjöng, vi dansade, vi jublade.

När "Kurt" körde igång "I'm a single lady" visste entusiasmen inga gränser :) . Här är orginalet från TV:

http://www.youtube.com/watch?v=WLLHNzpBQhQ

Så slutet gott, allting gott och efter föreställningen kom vi hem sent med tunnelbanan, R hämtade ett gäng och sedan åkte jag tillbaka och hämtade Karin och Kata som troget väntade.

Fredag. Upp kl 4.30 och hjälpte L och R packa det sista. Taxin kom kl 5 och körde först L till skolan och sedan R till flyget. Jag lyckades som tur var somna om. Hade ett utvecklingssamtal kvar på skolan så vi trängde in oss i bilen allihop och körde dit kl 9. Det blev lite stressigt på morgonen, vi var väl alla trötta efter musicalen, men det ordnade sig.

På skolan guidade M & J, medan jag hade samtal. Våra gäster tyckte också att skolan här är jättefin och Julia lyckades ta flera fantastiska bilder av våra lokaler varav några kommer här. De såg också en flock fåglar som såg ut som papegojor. Kändes helt fel här och vi vet inte var de kom ifrån....

När samtalet var slut körde vi till Oxford där jag fått tipset att parkera lite utanför stan på en så kallad "Pay and Ride"-parkering. Vi såg den när vi åkte till Oxford i våras, men då tog vi bilen in till centrum. Dagens plan visade sig vara mycket bättre. Lätt att parkera, dessutom helt gratis. Sedan betalade man för de vuxna på en buss som tog oss in till centrum, det var klart billigare än att ta bilen in och parkera där, samt att det inte är helt lätt att hitta någonstans att ställa bilen.

Julia var förra sommaren på språkresa i Oxford och det var imponerande hur mycket hon snappat upp under tre veckor där. Hon guidade oss runt och ibland delade vi på oss när intressena inte sammanföll. Först tog vi oss till Christ Church som tyvärr var under renovering så vi såg den endast från utsidan, men den var imponerade från det hållet också och de tre yngsta på turen tyckte det räckte med det perspektivet :) .

Därefter blev det lunch på Starbucks eftersom gästerna missat det i  London och där finns alltid något gott att äta. Det ser ut som om vi bara åt onyttigheter, men så var inte fallet. Alla tyckte det de beställde var gott, utom J som var skeptisk då det var för mycket ost i hans beställning. Katarina i färd med att ta en av sina close up bilder på sin Caramelfrapiccino.

Efter maten blev det en del shopping, lite mer kläder, böcker och en del på Paperchase som är en fin och bra pappershandel. Där hittade Malin en stor svart hand att ha på skrivbordet och hänga smycken på. Kata ville också ha den, men det fanns bara en. Jag sa till Malin att vi kunde köpa den i en annan butik, så Kata fick den. Sedan hann vi inte till mer än två butiker till innan handen tappat ett finger... Tillbaka till butiken och fick tillbaka pengarna (de hade inte lindat in den i minsta skyddspapper) och så fick ingen av flickorna någon hand...

Vid flera tillfällen har jag sett att det finns en milkshake-kedja som heter Moo-Moo's här omkring, men vi har inte haft tillfälle att gå dit. Nu berättade Julia att det var ett av hennes favoritställen, så ett stopp där var ett måste. De har säkert 100! varianter att välja på. Några av oss tog Cheesecake och så slängde de ner en tårtbit cheesecake, hallon, glass och mjölk i mixern, så det var så genuint som det kunde bli. Kata tog OREO-smak som är ett kex (finns det hemma?), Johan tog Kalaspuffe-shake (väldigt sött). De var VÄLDIGT GODA, men kanske var det för mäktigt för mina båda barn, eftersom jag efter ett tag hade 3 muggar i handen... Det blir fler besök dit för mig i alla fall.

Efter mellis gick vi till Primark, den stora billiga butiken som Kata blev helt förälskad i, och hittade en hel fleecepyjamas till Johan, sådan som Malin köpte när hon och jag var i deras butik i London, men Johans är inte grisrosa utan grå med döskallar. Han är SÅÅÅÅ glad för den. Malin handlade en jättefin kjol, och resten av sällskapet hittade en del till sig också.

Malin och Kata fyndade ett par gånger genom att köpa två saker till ett bättre pris och sedan ta en var. Här ser ni deras gemensamma favoitfynd. En lång böjlig metallsak som Malin har på sig som diadem och Katarina som armband. Det går att vrida till precis hur man vill.

Till slut orkade vi inte äta ett dugg mer eller bära en enda shoppingkasse till, så då tog vi bussen tillbaka till bilen och körde hem. Tröttheten höll i sig hela vägen hem, så vi orkade inte laga mat utan hämtade ett gäng pizzor på Pizza Express. Det var ett bra drag då några tyckte att det var de godaste pizzor de ätit, och Karin och jag åt några ovanliga varianter som var väl värda att pröva. Mums!

Sedan kollade barnen på film medan Karin och jag smet iväg till den gamla prisbelönta puben jag besökte med Ylva för ett tag sedan. Nu var den full med folk på kvällen, trevlig stämning och miljö och säkert smakar ölen bättre bara just därför. Efter en stund anslöt Rikard med taxi, från sin dagstur till Sverige där han hunnit både jobba, gå igenom och lämna över huset till nya ägaren, gå till biblioteket samt handla. WOW!

Lördag. Bara att inse att allt roligt har ett slut. Efter sovmorgon och lugn frukost begav vi oss ut på promenad i byn. Vi lämnade R med tre barn på lekplatsen:

Karin, Julia och jag tog en promenad i byn. Var inne i kyrkan där präst och städerska trots bröllop 45 min senare, tog sig tid att berätta massa spännande saker om kyrkan.

Vackert kyrktak

Vackra bönekuddar

Vi såg mycket vackra marchalker och bröllopsgäster, men trots att vi hastigt bestämde oss för en fika på The Old Café (där vi till Karins överraskning serverades påste i telandet England, men det hembakta vi åt var fantastiskt gott), för att få en skymt även av brudparet, så lyckades inte det, då de kom i överdådiga bilar där man inte kunde se in och kördes fram till kyrkporten på andra sidan kyrkan än där vi satt.

Rask promenad hem förbi området där ägaren av typ halva byn bott i generationer och där det står ett mycket speciellt hus ute vid gatan, som vi trodde var någon vaktstuga, så jag klev fram för att kika in genom fönstret. DÅ började en hund skälla och någon tant ropade på mig. Jag blev LIVRÄDD och där fick jag för min nyfikenhet! Inte såg jag något heller då det var så mörkt där inne.

Här ses en del av huset:

Hemma väntade R med middag och under tiden då han lagade den, så bakade Malin och Kata cupcakes och resultatet var inte fy skam vare sig till utseendet eller smakmässigt:

Så var besöket oåterkalleligen slut. Och så är även jag efter att ha laddat in alla dessa bilder och säkerligen ni efter att ha läst ända hit. Rikard körde dem till flyget och resten av eftermiddagen och kvällen slappade familjen och inväntade L som kom från Paris.

Anna, det rockbandsnamnet låter super :) ! Då har snart både Axel och Linnéa ett band. Häftigt! Hoppas Martin är bättre. Halsont och förkylning härjar här också. Hur gick det med Nora? Så kul att hon också börjar leka mer med kompisar nu, men jag förstår din oro för hästtjejandet :) !

Märtha, såg du att jag skrev ett svar på din kommentar direkt under din kommentar?? Jag hade ju skrivit fel!! Tack för att du såg det :) . Svärmor har sagt att jag har lagom mycket smålänning i mig, ha ha.

Dags för lunch, ska se vad vi har för rester idag....

Kram Ingrid