Första Sverigebesöket

Så har vi haft vårt första besök från Sverige här. Det var min svenska LC-kompis Karin (en av mina tre registrerade bloggföljare), som var här och hälsade på.

Hemma lämnade hon man och yngsta dottern, med sig tog hon de två äldsta tjejerna, Julia och Katarina.

Två tjejer att verkligen vara stolt över, de är båda två roliga, duktiga och trevliga. Egentligen skulle jag inte behöva skriva något reportage från deras besök här då såväl Karin som Katarina har var sin blogg där de med den äran, beskrivit allt de gjort här, men självklart vill jag ge även min version av dagarna.

Som Karin själv skriver om sina många Englandsinlägg, "för anglofiler", vill ni läsa mer klicka nedan. Hennes reflektioner är läsvärda!

http://karinesmeralda.blogg.se/2010/october/london-reflektioner.html

Yngsta dottern Katarina är en mycket framgångsrik bloggare med 500! besökare varje dag! Där snackar vi annan liga än underteckand :) . Hennes blogginlägg är helt fokuserade på Englandsshopping. Jag gillar hennes collage av close up bilder. Jag undrade varför hon behövde SÅ många bilder på samma saker, men när hon satte ihop det blev det SÅ fint! Heja Katarina!

http://kittyscloset.blogg.se/2010/october/oxford-i-bilder.html

Äldsta dottern Julia är en duktig fotograf, så jag har nästan inte tagit en enda bild under deras besök, istället fick jag en kopia av ALLA bildern Julia tagit och hon har fångat SÅ mycket som jag aldrig skulle tänkt på att föreviga, bl a jättefina bilder från omgivningen där vi bor. Jag har fått lov att använda bilderna som jag vill och kommer spara en del av dem till framtida blogginlägg och använda en del här idag. TUSEN TACK Julia!!

SÅ, Rikard var på utbildning mån-tors förra veckan, det är en kurs i säkerhet som ALLA som har en ledande position i England måste gå. Det var en timme iväg och på torsdagen hade de prov, som han fick HÖGSTA betyg på i alla delar. GRATTIS Rikard!

Nåväl, det gjorde att jag var billös under dagarna och därmed inte hade så lätt att handla inför besöket, men istället fick jag uppackat desto fler lådor och det var nog bättre.

Onsdag kväll anlände tjejerna till Heathrow där Rikard hämtade dem och vid 20.30 var de hos oss. Vi åt scones (vad annars en första kväll i England), pratade och de installerade sig i "gästrummet" mellan kartongerna. Bara glada miner :) . Inte som något lyxhotell precis, men nu vet ni vad som väntar om ni kommer i oktober 2010.

Vårt gästrum

Under torsdagen hade jag de tidigare beskrivna utvecklingssamtalen och på vägen dit körde jag gästerna till tunnelbanan för deras tur in till London där de spenderade hela dagen med en skön blandning av sevärdheter och shopping.

Till utvecklingssamtalen hade jag med mig Linnéa, de övriga skulle inte vara med utan var ensamma hemma HELA dagen, från 9-16. För att detta skulle fungera behövde jag BILEN och därmed var R tvungen att åka med ett tåg, alltså steg vi två upp kl 5.30 och så körde jag honom till ett tåg som gick ca kl 6. När vi sedan körde till skolan kl 9 kändes det redan som lunch tyckte jag.

Helt själva vågade jag inte lämna Malin och Johan hela dagen, så när jag hade 1 timmes hål mellan alla inplanerade lärarsamtal, körde jag i ilfart till grannbyn och släppte av L (hon hade klokt nog kommit på att hon borde ha en värdfamiljspresent med sig till Paris och skulle köpa det med sin kompis), sedan hem till vårt hus där jag hittade två nöjda och duktiga barn, som just ätit lunch. Jag hängde tvätten med saker L skulle ha med till Paris och körde i lika hög ilfart tillbaka till skolan och kom PRECIS i tid till nästa samtal, men eftersom jag vid parkeringen fick syn på mamman till den kompis Johan hittat och som vi var angelägna om att knyta kontakt med pratade jag ilfort med henne och kom två minuter för sent till M's spansklärare vilket inte gjorde något alls.

Efter alla samtal hämtade jag upp L och körde hem henne (alla barnen skulle då äta mat), sedan tillbaka till tunnelbanan för att hämta R, som var duktigt försenad. Vi slängde ihop hela familjen för att köra till Wimbledon theatre där vi skulle träffa Karin och gänget. Trots att vi hade 1,5 timme på oss att köra och det var mellan kl 18-19.30 var köerna tidvis oändliga och det blev värre och värre ju närmare vi kom. Självklart hade vi alla biljetterna......, länge tyckte vi att vi hade god marginal (det skulle bara ta 45 min att köra enligt GPSen), men efterhand kröp sig oron allt mer på. SÅ FRUSTRERANDE!!!!!

Tät kontakt med Karin över mobilen, nedräkning. 1,2 km kvar och trafiken stod helt still, jag ville hoppa av och springa, R trodde inte det skulle gå snabbare, fem minuter till föreställningen började.... Ringde Karin och sa att de skulle fråga om de kunde få gå in om de sa vilka platser de hade. Hör och häpna, bara de sa sina platser och berättade i vilket namn de var bokade, så blev de så väl omhändertagna och guidade till sina platser! Super!.

19.32 parkerade R utanför ingången och vi RUSADE in och blev genast lotsade till våra platser. PUUUUUUHHHHHH! De hade just börjat och fler kom den närmaste kvarten efter oss insmygande....

Musicalen var som ni ser ovan "Don't Stop Believin' med största möjliga Glee-inspiration. För er som inte vet är Glee en tv-serie med MYCKET sång och dans, tänk High school musical, men för äldre tittare och inte så gulligt. Jag har sett den med tjejerna och den är kul.

Föreställningen var inte som vi väntat oss, det var inte en handing utan istället bara massor av sång- och dansnummer, alla hämtade från Glee. Alla som uppträdde var till nästan exakt porträttlikhet, som skådespelarna i serien. Otroligt! Det märktes att det var vardag och lågsäsong för det vara bara halvfullt i salongen, men de som var där var HÄNGIVNA!!! Vilket samspel mellan publik och artister! Vi sjöng, vi dansade, vi jublade.

När "Kurt" körde igång "I'm a single lady" visste entusiasmen inga gränser :) . Här är orginalet från TV:

http://www.youtube.com/watch?v=WLLHNzpBQhQ

Så slutet gott, allting gott och efter föreställningen kom vi hem sent med tunnelbanan, R hämtade ett gäng och sedan åkte jag tillbaka och hämtade Karin och Kata som troget väntade.

Fredag. Upp kl 4.30 och hjälpte L och R packa det sista. Taxin kom kl 5 och körde först L till skolan och sedan R till flyget. Jag lyckades som tur var somna om. Hade ett utvecklingssamtal kvar på skolan så vi trängde in oss i bilen allihop och körde dit kl 9. Det blev lite stressigt på morgonen, vi var väl alla trötta efter musicalen, men det ordnade sig.

På skolan guidade M & J, medan jag hade samtal. Våra gäster tyckte också att skolan här är jättefin och Julia lyckades ta flera fantastiska bilder av våra lokaler varav några kommer här. De såg också en flock fåglar som såg ut som papegojor. Kändes helt fel här och vi vet inte var de kom ifrån....

När samtalet var slut körde vi till Oxford där jag fått tipset att parkera lite utanför stan på en så kallad "Pay and Ride"-parkering. Vi såg den när vi åkte till Oxford i våras, men då tog vi bilen in till centrum. Dagens plan visade sig vara mycket bättre. Lätt att parkera, dessutom helt gratis. Sedan betalade man för de vuxna på en buss som tog oss in till centrum, det var klart billigare än att ta bilen in och parkera där, samt att det inte är helt lätt att hitta någonstans att ställa bilen.

Julia var förra sommaren på språkresa i Oxford och det var imponerande hur mycket hon snappat upp under tre veckor där. Hon guidade oss runt och ibland delade vi på oss när intressena inte sammanföll. Först tog vi oss till Christ Church som tyvärr var under renovering så vi såg den endast från utsidan, men den var imponerade från det hållet också och de tre yngsta på turen tyckte det räckte med det perspektivet :) .

Därefter blev det lunch på Starbucks eftersom gästerna missat det i  London och där finns alltid något gott att äta. Det ser ut som om vi bara åt onyttigheter, men så var inte fallet. Alla tyckte det de beställde var gott, utom J som var skeptisk då det var för mycket ost i hans beställning. Katarina i färd med att ta en av sina close up bilder på sin Caramelfrapiccino.

Efter maten blev det en del shopping, lite mer kläder, böcker och en del på Paperchase som är en fin och bra pappershandel. Där hittade Malin en stor svart hand att ha på skrivbordet och hänga smycken på. Kata ville också ha den, men det fanns bara en. Jag sa till Malin att vi kunde köpa den i en annan butik, så Kata fick den. Sedan hann vi inte till mer än två butiker till innan handen tappat ett finger... Tillbaka till butiken och fick tillbaka pengarna (de hade inte lindat in den i minsta skyddspapper) och så fick ingen av flickorna någon hand...

Vid flera tillfällen har jag sett att det finns en milkshake-kedja som heter Moo-Moo's här omkring, men vi har inte haft tillfälle att gå dit. Nu berättade Julia att det var ett av hennes favoritställen, så ett stopp där var ett måste. De har säkert 100! varianter att välja på. Några av oss tog Cheesecake och så slängde de ner en tårtbit cheesecake, hallon, glass och mjölk i mixern, så det var så genuint som det kunde bli. Kata tog OREO-smak som är ett kex (finns det hemma?), Johan tog Kalaspuffe-shake (väldigt sött). De var VÄLDIGT GODA, men kanske var det för mäktigt för mina båda barn, eftersom jag efter ett tag hade 3 muggar i handen... Det blir fler besök dit för mig i alla fall.

Efter mellis gick vi till Primark, den stora billiga butiken som Kata blev helt förälskad i, och hittade en hel fleecepyjamas till Johan, sådan som Malin köpte när hon och jag var i deras butik i London, men Johans är inte grisrosa utan grå med döskallar. Han är SÅÅÅÅ glad för den. Malin handlade en jättefin kjol, och resten av sällskapet hittade en del till sig också.

Malin och Kata fyndade ett par gånger genom att köpa två saker till ett bättre pris och sedan ta en var. Här ser ni deras gemensamma favoitfynd. En lång böjlig metallsak som Malin har på sig som diadem och Katarina som armband. Det går att vrida till precis hur man vill.

Till slut orkade vi inte äta ett dugg mer eller bära en enda shoppingkasse till, så då tog vi bussen tillbaka till bilen och körde hem. Tröttheten höll i sig hela vägen hem, så vi orkade inte laga mat utan hämtade ett gäng pizzor på Pizza Express. Det var ett bra drag då några tyckte att det var de godaste pizzor de ätit, och Karin och jag åt några ovanliga varianter som var väl värda att pröva. Mums!

Sedan kollade barnen på film medan Karin och jag smet iväg till den gamla prisbelönta puben jag besökte med Ylva för ett tag sedan. Nu var den full med folk på kvällen, trevlig stämning och miljö och säkert smakar ölen bättre bara just därför. Efter en stund anslöt Rikard med taxi, från sin dagstur till Sverige där han hunnit både jobba, gå igenom och lämna över huset till nya ägaren, gå till biblioteket samt handla. WOW!

Lördag. Bara att inse att allt roligt har ett slut. Efter sovmorgon och lugn frukost begav vi oss ut på promenad i byn. Vi lämnade R med tre barn på lekplatsen:

Karin, Julia och jag tog en promenad i byn. Var inne i kyrkan där präst och städerska trots bröllop 45 min senare, tog sig tid att berätta massa spännande saker om kyrkan.

Vackert kyrktak

Vackra bönekuddar

Vi såg mycket vackra marchalker och bröllopsgäster, men trots att vi hastigt bestämde oss för en fika på The Old Café (där vi till Karins överraskning serverades påste i telandet England, men det hembakta vi åt var fantastiskt gott), för att få en skymt även av brudparet, så lyckades inte det, då de kom i överdådiga bilar där man inte kunde se in och kördes fram till kyrkporten på andra sidan kyrkan än där vi satt.

Rask promenad hem förbi området där ägaren av typ halva byn bott i generationer och där det står ett mycket speciellt hus ute vid gatan, som vi trodde var någon vaktstuga, så jag klev fram för att kika in genom fönstret. DÅ började en hund skälla och någon tant ropade på mig. Jag blev LIVRÄDD och där fick jag för min nyfikenhet! Inte såg jag något heller då det var så mörkt där inne.

Här ses en del av huset:

Hemma väntade R med middag och under tiden då han lagade den, så bakade Malin och Kata cupcakes och resultatet var inte fy skam vare sig till utseendet eller smakmässigt:

Så var besöket oåterkalleligen slut. Och så är även jag efter att ha laddat in alla dessa bilder och säkerligen ni efter att ha läst ända hit. Rikard körde dem till flyget och resten av eftermiddagen och kvällen slappade familjen och inväntade L som kom från Paris.

Anna, det rockbandsnamnet låter super :) ! Då har snart både Axel och Linnéa ett band. Häftigt! Hoppas Martin är bättre. Halsont och förkylning härjar här också. Hur gick det med Nora? Så kul att hon också börjar leka mer med kompisar nu, men jag förstår din oro för hästtjejandet :) !

Märtha, såg du att jag skrev ett svar på din kommentar direkt under din kommentar?? Jag hade ju skrivit fel!! Tack för att du såg det :) . Svärmor har sagt att jag har lagom mycket smålänning i mig, ha ha.

Dags för lunch, ska se vad vi har för rester idag....

Kram Ingrid