Höstens första besök

Simon, Malin, Johan, Linnéa, Henrik & Filip.
Den här bilden gör mig lycklig!
Våra fina ungar som följts åt genom åren!
Här på Piccadilly Circus.

Första helgen i oktober fick vi höstens första besök. Det var vänner från "Midsommargänget", "Nyårsgänget", Rikards "LTH-kompisar", ja kärt barn har många namn. Vanligast är dock att just de här går under namnen, Sven, Gunilla, Henrik, Filip och Simon.

Drygt två timmar försenade den siste september kom de till flygplatsen. Vi var glada att de kom! Gunilla (tillsammans med Karin) är den enda av våra besökande som en gång drabbats av att flyget hit helt enkelt ställdes in och inte ersattes av något annat, så hon kom aldrig den gången :( . Nu tog sig dock flyget hela vägen och sedan lyckades de med hyrbil hitta ända fram till vårt hus. Härligt! ALLTID lika trevligt att komma samman! Det blev en väldigt trevlig kväll.

På lördagen begav vi oss alla in till London. Vi började med ett besök på Harrod's där alla som vanligt hittade något att titta på som de gillade. BÄST är alltid matavdelningen :) !

FINA cupcakes!

Malin älskar historien om att Harrod's är varuhuset som en gång hade som slogan att "det du inte kan köpa på Harrod's kan du inte köpa någon annanstans heller" och att det betydde att man kunde köpa en tiger där om man ville... Så hårt går de inte ut längre, men visst erbjuder de fortfarande väldigt mycket. De har t ex en djuravdelning som är enorm! De säljer hundvalpar där som man kan se i små rum, vilket känns otroligt otidsenligt och säkert skulle fördömas av många, men jag tror i och för sig att de tar väl hand om sina djur. Själv tänkte jag inte så mycket på djuren när jag pratar om den avdelningen utan om alla TILLBEHÖR. De har miljoner halsband, korgar, leksaker och annat till djuren. De har t o m ett café-hörn där man kan köpa läckerbitar och kokböcker till sina djurs favör! Otroligt, ser så fint ut att man lätt skulle kunna ta en munsbit själv av misstag, tror inte de smakar lika bra (för människor) som de ser ut.

Där finns också något så exklusivt som ett hund-spa! Jag tänker mig det som något Hollywoodkändisar använder för sina djur, men förstår såklart att marknaden är större än jag anar :) . Denna är inte lika privat som spa för människor, här är stora glasfönster så att man kan se när djuren "behandlas och skäms bort. Alla var mycket fascinerade!

Hund på SPA!

Att gå på Harrod's matavdelning gör dig väldigt hungrig, så vi letade upp en trevlig italiensk restaurang och hade turen att få ett långbord för 10 personer. Inte illa! Alla hittade mat de gillade och det blev en alltigenom trevlig lunch.

Filip väljer bland alla alternativ i menyn...

Min fantastiska pastarätt.

Då kaggen var fylld begav vi oss till Piccadilly Circus och därefter blev det shopping. Johan hade längtat SÅ efter att gå till leksaksaffären Hamley's och det är så svårt att säga vem som kommer att gilla vilken butik. De besökande killarna föll inte alls för detta, de har vuxit ifrån den typen av butik eller så var de nog helt enkelt mer sugna på annan shopping, typ kläder. Så när de snabbt var nöjda på Hamley's stannade jag kvar där en stund med Johan. De andra gick till Linnéas favoritbutik, Drop Dead och lite andra klädställen, men det dröjde inte länge innan de bestämde sig för att det var dags för en fika. Jag tror de är en fikafamilj ;) . I alla fall så minns jag att Filip inte var mycket mer än ca 5 år då han var på kalas hos Linnéa och då alla andra barn för länge sedan fikat färdigt på kakor och bullar, så satt Filip fortfarande kvar och åt. Han berättade glatt för mig att "mor säger att jag är en fikanisse" :) ! Tur att han simmar 10 000-tals meter flera gånger om dagen, för det är minsann inga kakor som satt sig på honom som på en annan....

De hittade en mysig bakgård med såväl fik som butiker runt omkring. Johan och jag hade svårt att hitta dit, men det var det värt.

Fika!

I gemensam trupp tog vi oss sedan till den nya M&M-butiken. Den har blivit ett måste att visa för rätt många besökare det här året :) .

SÅ många oemotståndliga saker.
Uppfinningsrikedomen på M&M är stor!

Filip letar likheter...
Vet inte varför just Fille fastnade på så många fler bilder än de andra....

Det känns som om vi åt mest hela tiden, men ändå blev det stressigt när det var dags för kvällsmat. Tiden hade flugit iväg och det fick bli en snabb, enkel kvällsmat på Subway. Det är dock inte det sämsta. Deras olika smörgåsvarianter är riktigt goda och såväl vuxna som barn blir nöjda. Klart användbart alternativ till McD.

Snabbt snabbt åt vi och sedan stegade vi iväg mot Lyric Theatre där vi köpt biljetter till "Thriller Live", hyllningsföreställningen till Michael Jacksons ära. Det passade bra eftersom det var något ALLA skulle kunna gilla och så blev det.

Föreställningen är en musikföreställning där Jacksons låtar avlöser varandra, den ena efter den andra. Det är inte en teater om hans liv, även om de då och då sa något eller visade en text. Melodierna framfördes med massor och dansare och färgsprakande kläder. De presenterades mestadels i kronologisk ordning och låtarna från Michaels barndom framfördes av en liten kille som var helt fantastiskt duktig! Alla hade otroliga röster och vid flera tillfällen stod hela publiken och sjöng med och dansade. Vilket ös! Vi hade en toppenkväll!

I väntan på "The King of Pop"....
Som ni ser satt vi på balkongplatser.

Det var ett trött men nöjt gäng som åkte hemåt i natten:

Så blev det en ny dag, söndag. London Eye och Big Ben hägrade för gästerna. Linnéa hade ett stort skoljobb framför sig och jag hade en aktivitet på måndagen att förbereda. Det gjorde att vi valde att dela upp oss. Linnéa och jag stannade hemma, medan de andra begav sig in till London. Gästerna hade tur under sina dagar här, för det var fint väder nästan hela tiden.

Typisk Londonvy.

Tvillingarna i väntan på London Eye turen.
De tänkte titta på en 3D-film, men det blev aldrig i slutänden.

Sven spanar ut över London.

Henrik, Johan & Simon ser ner på London :) .

Fin vy över Themsen och Parlamentet.

Väl nere på jorden igen gav de sig iväg till butiken "Forbidden Planet". Det är en butik som våra barn älskar och många av våra besök har tyckt att det är kul att komma dit. Det är jättestort och i källaren har de en gigantisk avdelning med Fantasy-litteratur. De har hur många Mangaböcker som helst och det var när Linnéa läste många sådana under en period, som vi hittade detta ställe. Där finns också massor av saker, en star wars-avdelning, en muminhörna osv. Själv ÄR jag ju inte så intresserad av de här sakerna, men barnen och många vuxna tycker verkligen att det är superkul.

Simon & Filip prövar ett nytt utseende.

Sådana här figurer kan man köpa omålade på the Forbidden Planet.
Här är de delvis målade när de kom hem.

När de kom hem hade jag middagen klar och det blev ännu en uppsluppen kväll tillsammans.

Henrik var snäll och gav Linnéa en omgång massage:

Men nära vänner går tiden verkligen alltid fort. Jag tycker ofta att jag slutar umgänget med en känsla av att "vi måste se till att träffas mycket oftare". Måndag var en vanlig dag för oss. Rikard och barnen gav sig iväg till jobb och skola. Jag skulle på mitt håll. Våra gäster hade ytterligare en dags semester innan de skulle flyga hem på kvällen, så vi sa farväl efter frukost och så begav de sig på egen hand in till London och jag vet att de hade en riktigt bra dag tillsammans fick en fin avslutning på din Englandstur.

TACK för att ni kom, kära vänner! Vi ser mycket fram emot fler möjligheter att ses när vi flyttar hem!

Kim, det känns som om vi båda har mer än vanligt att stå i. Det är jättekul att läsa om din resa till Singapore! Jag tror verkligen att det är som om du tittat in i vår värld lite grand :) . Träffade du många föräldrar också? Gissar att de höll sig framme :) . Härligt med sol och värme efter den här regniga perioden!
Cachen säger inte mig heller något. Ska fråga husets tekniskt ansvariga.... Tack för tipset!
Bra att du tycker bloggförändringarna är till det bättre! Jag börjar bli van vid denna nu och tycker mest det är på statistiksidan jag ser en förbättring, om man tycker det är spännande. Förstår ditt missnöje om de förändrade till det sämre på din hemsida!
Det är verkligen trist att du inte hinner komma hit! Vi ska vara här en del i sommar, du kanske kan passa på och ta sista chansen då?
Det är bara kul att läsa och kommentera hos dig och det gör inget allt när du inte hinner svara! Det är inte meningen att du ska känna den pressen alls!

Idag har varit en.........överraskande dag. Tyvärr inte i positiv bemärkelse. Ska skriva om det direkt till er, så om en stund blir det ett inlägg från nutiden. Det kan ju vara positivt i alla fall :) !

Kram Ingrid

En lugnare vecka med goda luncher

En lugnare vecka för mig betyder en vecka med inte så många möten. Efter skolstart och uppstartsmöten på alla möjliga håll, så kom det faktiskt en vecka i september då det var lite lugnare. Som ni vet behövde jag det eftersom jag låg efter med lite av varje (typ bloggen ;) ). Det är dock någon som ser till att det inte blir några större vacuum eller stillestånd i ens liv.... Just när jag drog efter andan och fick ny luft, satte tandläkarproblematiken igång. Den kindtand jag tappat en hörna på innan sommaren och fått lagad, tappade sin lagning. Jag gick till tandläkaren som fixade den igen, men den höll bara typ två dagar. Tillbaka igen och ni ska veta att min tandläkare har aldrig varit på charmkurs och hårdhänt är ett understatement när det gäller henne. Hon ville verkligen inte fixa tanden fler gånger och sa att det inte behövdes, men veckan efter ville jag ändå ge det en sista chans. Funderade mycket på att gå till en annan tandläkare, men det var rätt besvärligt rent praktiskt. Sista lagningen satt bättre, hela flera veckor, sedan släppte den. Jag gick aldrig tillbaka igen efter det. Jag har en liten tand utan ett hörn och det får vara så nu tills jag ska till tandläkaren nästa gång.

De här tandbekymren var rätt jobbiga, men jag fick annat att tänka på då Johan kom hem med löss. Tjejerna hade som tur var inga och det gick rätt bra att bli av med dem, så jag var ganska ok med det ändå, man har vid det här laget blivit en ganska luttrad förälder. Sedan dess har vi varit lusfria. Jag hoppas det var sista gången vi hade löss i den här familjen!

Lugnare vecka innebär att man kan boka in massa trevligheter när man egentligen borde göra nyttigheter hemma. Jag jobbade den där veckan fruktansvärt mycket med att sätta allt på banan i den multikulturella gruppen. Det är dock alltid massor av personer jag har sagt till att "vi ABSOLUT måste ta en fika eller lunch tillsammans snart" och tiden bara flyger iväg. Nu den tredje tisdagen i den nionde månaden bestämde jag mig ändå för att ta chansen att luncha med Linnéas bästa kompis Amandas mamma, Toni. Vi gick till ett superbra lunchställe i grannbyn, Fego. Det hade förstås hänt hur mycket som helst sedan vi pratade innan sommaren, så vi tjattrade på som BARA den. Hon har hela tiden varit intresserad av att börja arbeta och vid den här tiden var hon i full gång med att hitta en lösning på det, så hon var jätteglad. Hon var mindre glad över att behöva bo kvar i deras stora fina hus som hon inte alls tycker om.

Den supertrevliga lunchen gav mersmak och jag bokade in mig på ännu en lunch. Det var "Culinary Adventure"-gruppen i American Women's club som skulle ha planeringsmöte på en omtalad Thai-restaurang i Bourne End som ligger ganska nära oss. Vi var ett stort gäng som tog oss dit, och satt ca 15 pers vid ett långbord. Vi var nästan ensamma där på lunchen. Någon planering blev inte av, vet inte om de aldrig tänkt det eller om det helt enkelt var för svårt med så många människor, men HELT fantastisk, varierad och annorlunda Thailändsk mat fick vi äta. Allt MYCKET vackert upplagt. Jag tyckte nästan uppläggningarna var ännu mer imponerande än smakerna. Det var jättekul att jag bokade in mig på besöket på Thai Thai, som restaurangen heter.

Min fantastiskt vackra Pad Thai.
Till utseendet väldigt olik den jag beställer på vår Thai i byn :) .

På torsdagskvällen var det pubmingel för föräldrarna på skolan. Vår duktiga "Social Coordinator" på skolan hade bokat upp två pubar, en åt vårt håll utanför London och en mer mot London, så kunde intresserade föräldrar gå till den som var närmast eller passade dem bäst. Jättebra idé. Vi hade tänkt gå dit, men Johan var helt slut när han och tjejerna kom med Late bus kl 17.20. De behövde mat och hjälp med läxor. Pubträffen började kl 18. ALLDELES för tidigt enligt mig. Eftersom jag hinner vara så social på dagtid, så lät jag Rikard gå på puben. Han uppskattar att träffa de andra föräldrarna och det blev en riktigt trevlig kväll med bra blandning på folk och opretentiöst umgänge. Kul!

Sedan bar det sig inte bättre än att Heidi bjöd mig på lunch på den sydafrikanska restaurangen i vår by, The Cape, på fredagen. Hon ville tacka mig för att vi hjälpt och tagit emot dem så väl när de flyttade hit. Det behövde hon naturligtvis inte, men bara tanken säger ju vilken fin person hon är och varför jag tyckte så mycket om henne redan från början.

The Cape är ett URTREVLIGT lunchställe med bra mat. Jag tycker det är så fantastiskt att vi har en sydafrikansk restaurang i vår by, det får mig att tänka på när jag själv var i Sydafrika och det gör att jag kommer i ännu bättre stämning. Jag hade varit där innan Heidi och jag gick dit, men då visste jag inte att det var ett afrikanskt ställe. Jag BORDE kopplat det till the Capetown, men nix, så när Heidi föreslog det "sydafrikanska stället" visste jag inte vad hon menade :) .

Nåväl, jag har frestande bilder från den lunchen också:

SÅ god sallad!!

Och kolla in muggen till Heidis pommes!

Helgen som avslutade veckan var lugn. Vi visste att många helger med gäster väntade, så vi behövde förbereda oss för det och se till att andra saker var avklarade innan besöken. Ungefär som med löss och extra tandläkarbesök som ramlar in just när man tror att det ska vara lite lugnt, så passade vår skrivare på att totalt kasta in handduken denna helgen. Med alla läxor barnen ska prestera klarar man  sig inte länge utan skrivare, så R införskaffade och installerade kvickt en ny och så gick en dag till det. Å ANDRA sidan är det ju toppen när det INTE händer när man redan är superstressad och i ett kritiskt läge.

Barnen hade förstås fullt med läxor att ägna sig åt. Nytt år innebär ofelbart att något barn ska göra en tidslinje eller en berättelse om viktiga händelser i sitt liv, landet de kommer ifrån eller något liknande. Den här gången var det Johan som skulle göra en tidslinje. Det är mycket arbete, men som tur var tyckte han det var riktigt kul och han arbetade på som bara den.

Johan piffar det sista på sin fina presentation med lite klistermärken.

Lördag kväll tog vi med Heidi och Per till Royal Standard, den prisbelönta charmiga puben utanför byn. Vi lämnade alla våra barn hos deras barn eftersom det bestämts att Johan skulle sova där vilket han var överlycklig över och deras killar ville inte vara ensamma hemma, så våra tjejer var där medan vi vuxna var på puben. Det var första gången vi satt ned alla fyra vuxna tillsammans och det blev en lättsam och trevlig kväll. Vad avundsjuk jag är på den trevliga pubkultur för alla åldrar som de har här! Det kommer vi sakna när vi flyttar hem.

Kram allihop,
Ingrid

Linnéas konfirmationshelg

Konfirmanden Linnéa

"Kom, ty nu är allting förberett."

Ja, så säger prästen när det är dags för nattvard och så kände vi efter konfirmationsförberedelserna. Bilar inhyrda, kläder köpta, mat planerad, rum städade, presenter klara, restaurang bokad. Osv osv.

Om ni har glömt det så har jag varnat er. Det är gamla upplevelser jag beskriver här nu och det här inlägget blir LÅNGT. Blir det jobbigt kan ni bara kolla in bilderna och bespara er mer detaljerad läsning.

Torsdag kväll anlände farmor och farfar till Heathrow och min syster Marit till Gatwick. Rikard körde och hämtade på flygplatserna. Det var så kul att alla började samlas. Efter lite sen mat, gick folk och la sig i omgångar. På fredagen var det en hel del jobb kvar att göra, det handlade om mat och städning. Våra gäster högg i där det behövdes och så tog de en lång promenad med Johan till byn för att handla födelsedagspresent till en kille i Johans klass som hade kalas på lördagen (det är verkligen guld värt med den typen av hjälp när man är stressad). Jojomän, nog klämde vi in det också :) .

På eftermiddagen anlände Rikards bror med familj. Äntligen kom småkusinerna och våra barn var överlyckliga. En stund senare kom mina föräldrar. Vi skojade med dem och sa att de hade smitit från den sista städningen, men det tog de igen med råge då alla de andra åkt hem.

Så var vi alla samlade, det var bara min syster Kerstin med familj som vi saknade. 14 personer var inhysta och samlades för en första gemensam middag. Hur trevligt som helst!

Nu var det inte bara Linnéa som skulle firas. Vi hade ju fått veta att faster Anna skulle fira sin 40-årsdag när vi var i USA, så nu sjöng vi för henne istället denna kväll och överlämnade ett kuvert med info om att hon fick en överraskningsdag av oss. Ett utsatt datum skulle hon vara redo för avhämtning, man och småkusiner skulle inkluderas och den enda upplysningen hon fick var att hon skulle få nytta av hon varit så flitig i löparspåret under året.... Anna såg glad ut och hur den dagen sedan förlöpte kommer jag skriva om i ett HELT annat inlägg.

Ja må hon leva!

Och här sitter den blivande jubilaren. Glad som alltid:

Anna 39 år

Under lördagen började de logistiska utmaningarna. Linnéa skulle till svenska kyrkan för att repetera inför söndagen och Johan skulle på kalas till Aiden. Felbokade bilar skulle hämtas på flygplatsen, vilket tog TID. Plötsligt närmade sig Johans kalas och vi hade ingen av de tre bilarna här. KRIS! Kalaset var i High Wycombe, ca 20 min bilresa från oss. Jag ringde till vännerna på gatan och frågade Ben om han MÖJLIGEN kunde tänka sig och köra mig och Johan till kalaset. Jodå, tack och lov för snälla vänner! Vi rusade till Rowan och Reese, där pappa förstått det akuta läget och stod beredd. MEN istället för att köra oss, tog han adressen, sa åt mig att lugnt gå hem och lovade att lämna Johan på bowlingkalaset. Han var själv med barnen och de kunde lika gärna åka dit och roa sig de också, så han lovade att även köra hem Johan. VILKEN räddande ÄNGEL! Jag kände verkligen hur skönt det var att vi hjälpt dem med barnen så många gånger eftersom båda föräldrarna jobbar och det ibland kör ihop sig.

Hemma förberedde våra mammor och jag mat inför konfirmationsmiddagen. Här gör de baconlindad italiensk potatiskaka:


Mormor och farmor

Det ringde på dörren och jag bad någon att öppna. Det är nämligen SÅ märkligt att vår ytterdörr inte har något handtag! Det går alltså inte att ha dörren olåst men stängd så att barnen kan springa ut i trädgården och sedan komma tillbaka och gå in själva. Istället måste de VARJE gång ringa på dörren. Tröttsamt! På sommaren går det bra när man kan lämna dörren öppen.

Nåväl, farmor gick och öppnade och jag hörde någon sorts förvirring i hallen och gick dit. DÅ stod en av mina allra bästa vänner Maria där!!! Jag blev verkligen helt MÅLLÖS, för det var så oväntat och jag fattade ingenting... Hon och hennes dotter Sofia hade lämnat pappa och storebror hemma för att komma hit och överraska oss på Linnéas konfirmation och ÖVERRASKA gjorde hon verkligen. Rikard visste om det, men hade inte på något sätt avslöjat något. (Hon var tvungen att veta var vi befann oss, så hon tog sig till rätt ställe.)

Maria och jag har följts åt sedan universitetstiden, där hon var hela den årgångens studiestjärna. Jag åkte till London och överraskade henne för många år sedan då hon tog sin MBA examen. Vi har gjort många saker och delar väldigt många upplevelser tillsammans. Hon och hennes man var på patienthotellet och besökte Linnéa då hon var två dagar gammal. Det var första gången någon av oss fick barn, så det var speciellt. Sofia har ärvt våra tjejers kläder i snart 10 år. Jag älskar Maria för hon säger sanningar till mig på ett otroligt kärleksfullt och ärligt sätt. Jag blev alltså väldigt chockad och så otroligt glad när hon plötsligt stod i vår hall denna speciella helg.

Tyvärr trodde Maria att konfirmationen var på lördagen och det kan ha varit jag som någon gång varit otydlig, så de kunde inte stanna och vara med på själva konfirmationen på söndagen, men som Maria sa, "nu gör vi det bästa av den tid vi är här med er". Det gjorde hon verkligen, som vanligt. Hon gick rakt ut i köket och högg in. Lagade mat så det stod härliga till!

Maria, en av mina allra bästa vänner.

Vi åt lunch med lax, nypotatis, romsås och annat. Därefter tog vi våra tre bilar och gav oss iväg på utflykt. Målet var Hughenden Manor, men vi stannade för tidigt och hamnade först vid Hughenden Church. Nu gjorde inte det så mycket då det var en otroligt vacker kyrkan där det hade varit bröllop kort innan vi kom dit.

De sista gästerna lämnade precis när vi kom:


Vilka kor går lösa vid en parkering...?



Vackra Hughenden church
Foto från: http://www.petes-walks.co.uk/



Moster Marit vid kyrkingången



Kyrkan från insidan

Vi körde vidare upp till det riktiga målet, Hughenden Manor. Det ligger norr om High Wycombe och några mil från oss. Här bodde Benjamin Disraeli, som i slutet på 1800-talet under två perioder var Storbritanniens premiärminister. Han är den ende sådan hittills med judisk bakgrund. Han var nära vän med Drottning Victoria och blev adlad Earl av Beaconsfield. Disraeli grundade det moderna konservativa partiet och arbetade mot rådande klassklyftor. Förutom att arbeta politiskt var han även författare och skrev då mest "romanser". Han var gift med Mary Anne Lewis och några barn fick de inte.

Hughenden Manor, byggdes som det ser ut nu i slutet av 1700-talet, men är mest känt för att ha varit Disraelis bostad, även om han också hade flera bostäder inne i London. Huset är idag möblerat och presenterat så som det såg ut när premiärministern bodde där. Efter hans död tog ett syskonbarn över det och 1947 övergick det till National Trust som än idag hand har Hughenden Manor och det är den organisationen jag fick ett medlemsskap i när jag fyllde år. Jag är SÅ glad över alla spännande ställen jag upptäckt och kan besöka tack vara detta medlemsskap. Dessutom får jag säga att de är väldigt snälla för det mesta. Här kom jag nu t ex med STORFAMILJEN och alla fick gå in på mitt medlemsskap. Egentligen borde de betalt, men nej det gick så bra ändå.

Hughenden Manor sett från trädgården

Och här från entrésidan
Foto från: http://www.bbc.co.uk/threecounties/content/articles/2007/03/12/treasure_quest_110307_feature.shtml

Åh, vad det är spännande med så mycket lokalhistoria. Jag lärde mig massor där. Rummen var så vackra.


Biblioteket

Disraelis skrivbord

Rikard hämtade Linnéa som kom från kyrkan och i entrén blev det glädjens återseende. Naturligtvis tyckte hon det var jättekul att Maria och Sofia också anslutit.

Kramar i Hughendens entré

Speciellt roligt på detta ställe var att de tryckt citat av Disraeli på rullgardiner i huset. Ibland har de rullgardiner för att skydda inredning och interiör i dessa gamla hus och att då göra något kul av det, var en bra tanke. Disraelis huvudmotståndare politiskt var Gladstone, både Disraeli och Drottningen tyckte mycket illa om Gladstone. En gång sa Disraeli så här:

The difference between a misfortune and a calamity is this: If Gladstone fell into the Thames, it would be a misfortune. But if someone dragged him out again, that would be a calamity.

Denna text fanns tryckt på två rullgardiner i ett rum och här är den ena:

Vi tog en mycket kort titt på den vackra trädgården innan vi var tvungna att skynda hemåt.

BFF vid staty i parken :) .

En sak till Hughenden Manor är berömt för är att under andra världskriget hade det Brittiska flygministeriet sin bas här. De planerade sina flygraider härifrån bl a den kända "Dumbusters" som var sprängningen av en damm, vilket ledde till att flera städer översvämmades och el slogs ut. Därför var Hughenden ett av Hitlers prioterade mål i GB under kriget. I källaren finns en utställning och material från den perioden. Superintressant!

Hemma lyckades 16 glada utan problem samsas om badrummen, för att svira om till kvällens middag på The White Hart. Det kändes som om det var där firandet av Linnéa verkligen började.


Jättefin bild av mormor, Linnéa och farmor.
Man kan tro att våra mammor planerat matchande kläder :) .



Gruppbild!

Middagen blev fantastiskt lyckad. Det var SÅ bra att vi fick sitta i ett eget rum. Jag hade köpt ett pyssel till barnen, som de roade sig med hur länge som helst.

Mosaikbildspyssel

Det var lite för svårt för kusin Lina, men hon var inte ledsen för det (hon fick god hjälp av många). Hon gick från famn till famn under hela middagen och alla var lika glada att få ha henne i knät!

Farfar, barnbarnet LINA och Linnéa.



Lindy och LINA. Linslusen Malin står bakom.



Även jag fick en gosestund med LINA.

Jag VET att det blir många bilder, men VEM kan motstå denna bildserie av detta urcharmiga lilla troll.


Kusin Sofia hade världens tålamod och var så duktig med sin mosaiktavla!!

Marias Sofia och Malin

Nu över till MATBILDER ;) !

Maten var jättegod och riklig (i de flesta fall, min förrättspaté var av någon anledning hur liten som helst).



Stor räkcocktail



Väldigt god, men konstigt färgmatchad Pilgrimsmusselförrätt.



När Sofia fick in den här "fish & chips"-rätten där fisken var stor som
en val, blev hon HELT mållös!



Havets läckerheter förnekade sig inte!



Två efterrätter på en bild, allt för att bli lite mer effektiv...



Maria + Rikard + Jordgubbar har alltid varit något speciellt.
Ännu en gång bevisades detta....

Middagen var inte bara holabalo. Det hölls också redan denna kväll ett par rörande tal till Linnéa. Först ut var Maria, som inte kunde vara med dagen efter. Hon sa några väl valda ord som gjorde mig varm om hjärtat. Roligast sedan var att Sofia skulle överlämna en present, men bara tog kortet. Efter en stund undrade Maria om L gillade presenten och L visste inte riktigt vad hon skulle svara, "jo, kortet var fint...?", men jag såg att presenten hängde kvar på Marias stol och det blev skratt och riktig presentöppning. L fick ett Efva Attling halsband som det står Hope på. Jättefint!


Maria håller tal.
Här ser man också rätt mycket av det rum vi satt i.



Linnéa med det fina kortet :) .

Sedan reste sig farfar. Linnéa är första barnbarnet på både Rikards och min sida. Hon har fått sitt namn efter gammelfarmor, Rikards farmor som betydde väldigt mycket för sin familj, inte minst Rikard stod henne nära då han var hennes första barnbarn. Eftersom Linnéa dessutom är ett väldigt vackert namn kändes det mycket bra att ge vårt första barn det namnet. Till vår stora glädje hann också gammelfarmor uppleva och glädjas åt barnbarnsbarnet en tid.

Förr i tiden (ja det gällde faktiskt även undertecknad :) ), så fick man ju ofta en konfirmationspsalmbok med ingraverat namn. En sådan hade gammelfarmor också och nu hade farmor och farfar tagit med denna som gåva till gammelfarmors namne. Det passade verkligen bra och jag tror Linnéa blev väldigt glad över den presenten. Vissa saker kan inte köpas för pengar....., fantastiskt kul att psalmboken finns kvar och är så fin.

Så småningom var vi tvungna att avrunda och gå hemåt i senkvällen. Maria och Sofia var tvungna att åka tillbaka till London där de hade sitt hemliga övernattningsställe hos en familjemedlem, eftersom de skulle flyga hem nästa dag. Jag körde dem till tunnelbanestationen och tog som tur var med mamma som sällskap. Någonstans var vägarna avstängda och jag lyckades köra vilse. Knäppt! Då var det skönt att inte vara ensam, men naturligtvis hittade vi hem efter ett tag.

Ni ser, jag har verkligen FÖRSÖKT att göra detta kortfattat ;) , men det GÅR inte. Trodde jag skulle få in L's konfirmationshelg i ett inlägg, men det blir för LÅNGT. Själva konfirmationsdagen får därför ett eget inlägg... Sorry!

Britt, du är så snäll! Det blev verkligen en kul helg med många minnen att bära med sig. Det enda som är bra med att jag är sen med att skriva här, är att jag själv får återuppleva allt vi gjorde under lite lugnare former :) .

Karin, allt för dig, det VET du. Till nästa inlägg lovar jag att duka upp igen, så att du får se nobelduken, ha ha. Mmm, minipärlornan är verkligen MINI! Du måste berätta om de andra sammanträffandena! Om du inte bloggar om dem får du maila!
Tack för tips om dagens Google!! Vi kollade det till frukost allihop och påmindes om när vi var och såg "We will Rock you"!

Mot skolan för möte IGEN!
Kram Ingrid