Hall Barn

Från första stund i den här byn har vi hört talas om familjen som bott i generationer i vår by. De som ägt och haft makten över det mesta för länge sedan. Ägaren på gården har titeln Baron Burnham och just nu är det den 7:e i ordningen som bor där. Har just läst mig till att han är född 1968 och inte har några arvtagare, hur kunde jag missa honom? Jag som när jag var liten hade järnkoll på Kronprins Frederik i Danmark, Kronprins Felipe i Spanien samt Arvprins Alois i Liechtenstein, alla födda 1968. Trodde man skulle gifta sig med någon som var lika gammal som sig själv och tyckte mig vara lyckligt lottat som var född samma år som hela TRE tronföljare i Europa. Spetsade in mig på Frederik. Gick ju så där. Den som gapar efter mycket.... Kanske skulle jag nöjt mig med en Baron... Men Prins Rikard är inte fel heller. Rikard Lejonhjärta..... Han är ett lejon (född i augusti) och han är mitt hjärta.

När järnvägen skulle komma till byn vägrade Baronen som bestämde allt, att den skulle byggas i närheten av hans fina hus (se ovan), det fastslogs exakt hur långt från huset järnvägen fick anläggas, med påföljden att en ny del av byn byggdes upp kring den praktiska stationen som erbjöd goda kommunikationer. Därav att det i vår by finns två skilda delar som kallas Old town respektive New Town. Byggnaderna är helt olika i dessa delar. Vi bor i Old town, fint och charmigt, men nya butiker, matbutiker, bibliotek och den mesta servicen finns i New town.

Än idag lär Baronen äga typ hälften av byggnaderna i Old town och hyr ut dem, så de står sig gott. Runt huset finns hektar efter hektar med markområden, de amerikanska mammorna hävdar att det skulle varit bebyggt för LÄNGE sedan om det legat i USA.

Två gånger per år öppnar de upp till sitt område och en gång är på hösten då det är en Höstmarknad (denna inföll igår) och en gång på våren då det är någon Shakespearteater. Höstmarknaden är någon sort charitygrej. Svenska erfarna Kajsa tipsade mig om höstmarknaden och jag fick med mig Ylva och amerikanska mamman Yvonne dit. De hade först varit på American Women's Club, men än så länge har jag hållt mig undan det (man är varmt välkommen även om man inte är amerikan, bara man är kvinna :) ), jag stretar vidare med huset mellan mina utflykter.

För £5 fick man gå in i en vinge av huset samt ett tält. I dessa fanns massa försäljare av fina kläder, smycken, exklusiv mat, inredningsdetaljer, böcker mm mm. Jag hittade två julklappar till Malin och Johan. Det var trevligt, men det vi fick se var mycket mindre än jag trodde. Stället ligger på parallellgatan till oss så jag övertygade Y & Y om att vi skulle gå, men när man kom in genom grinden var det kilometrar innan man var framme vid själva huset! När vi skulle hem fick vi skjuts av en annan mamma som var där. Många av de som varit på American Women-mötet åkte direkt hit efteråt (förstå hur stressigt det är att vara hemmafru här, ha ha).

Synd att man inte fick se mer av huset, men kanske gjorde jag en charityinsats?


Y & Y på väg från huset.
En pyttedel av markerna runt omkring syns.



Det fanns en del hus på området. Om det här är tjänstebostäderna vill jag gärna jobba på slottet.
Äntligen har jag kommit på var jag ska söka jobb.... ;-)  

Karin D, jamen visst. Vi är inne på helt fel ämnen, ha ha. Elda gran i kamin är min värsta kommentarstorm hittills.... Det är löjligt hur glad man blir för varje liten hälsning i en kommentar. Jag har inte någon räknare på denna bloggen ännu, så jag vet inte hur många som är här och läser. Jag måste få till det här. På förra bloggen såg jag hur många som varit inne även om de inte skrivit en kommentar och det var bra.

Nu ska jag förvandla vår koja till ett slott också.

Kram och trevlig helg!
Ingrid