Boktvivel

Har ni varit i en sådan där situation när ni vill så det gör ont, tycka om en bok, men det lyckas inte. SÅ känner jag nu när jag läst ut "Håpas du trifs bra i fengelset" av Susanna Alakoski  (hon som skrev prisbelönta Svinalängorna, vilken står oläst i bokhyllan bakom mig).

Jag har googlat lite recensioner för boken för att se om jag blir klokare... och många höjer den till skyarna, men mellan raderna läser jag lite av det jag själv känner. Det är en viktig bok, en bok som alla borde läsa, en bok som beskriver något som få av oss kommer i kontakt med, men tillräckligt många för att det ska vara ett stort problem.

Boken handlar om ett syskonpar, en narkomanbror och hans duktiga syster som är berättarjaget. Jag har lyssnat på boken, det är en författaruppläsning. Jag vet inte hur det påverkar min upplevelse av boken jämfört med om jag hade läst den som vanligt. Det är något med sättet att skriva den som gör den så jobbig. Den blir långrandig och jag tappar tråden ibland. Samtidigt så är det helt säkert en del av poängen, PRECIS så oändligt och utan hopp om slut är det säkert att leva vid sidan om en missbrukare i form av oro, stress och frustration.

Susanna tar tydlig ställning för hur samhället totalt misslyckas med att hjälpa de svaga och utsatta. Oavsett vad man tycker kom boken kan man få ett bra tillfälle att reflektera över just den frågan tycker jag. Jag vill också att alla ska få den hjälp de behöver. Jag vill också att alla ska få en andra, tredje och fjärde chans eftersom jag inser att det krävs för en del och jag är en obotlig optimist som aldrig vill ge upp. Dessutom är det säkert samhällsekonomiskt en stor fördel (förutom det mänskliga lidandet) att få en människa på rätt köl när det än händer även om det tar tid.

Samtidigt har varje människa ett eget ansvar. Hur mycket kan man kräva att andra människor ska lägga sig i och ta ansvar för det du själv inte gör. Har man rätt att slippa ta ansvar helt och hållet och ändå kunna förvänta sig att någon annan i all oändlighet ska försöka hjälpa dig. Självklart JA ibland, i andra sammanhang ABSOLUT inte. Var går gränsen? Vem bestämmer det?

JA, det är ju det som politik handlar om i väldigt hög grad. Hur man ser på dessa frågor och därmed är detta verkligen ett inlägg i den politiska debatten. Det är knappt att den känns som en roman. Skickligt i sig att skriva på det viset.

Som sagt det är säkert en jättebra bok och jag vill kunna säga att jag tyckte den var fantastisk, känner mig t o m ointellektuell när jag inte kan göra det, men så är det.

Har någon av er läst den? Vad tyckte ni?

Märtha, ja puben var verkligen precis drömbilden av en charmig pub. Har ni inte lust att komma hit och hälsa på och besöka både oss och puben?!

Karin D, ja jag hoppas också det blir fint väder när ni kommer hit! Har du själv koll på de här hop-bussarna du spetsat in dig på, eller är det något du vill att jag kollar? Jag har nu (speciellt efter idag) koll på de billiga shoppingställena och jag kan tänka mig var de vill.... :) . Det är VÄLDIGT billigt där och ni kommer behöva stora väskor med hem, men ni tjänar in det på det ni handlar. Kanske vet jag vilken milkshake-bar det är också om det är en kedja...
Jag tror dig absolut med betygen hemma! Det är ju bara så att jag inte haft betygsbarn i svenska skolan, så jag har ju ingen koll. Är VÄLDIGT glad att ha dig att benchmarka mot! Bra det du skrev med barnskryt, jag tycker jag ägnar mig lite för mycket åt det här hela tiden... 4 dagar kvar.... Kram.

Natti, Ingrid