Motala-besök & teater

Så kom då torsdag förra veckan och våra vänner Anna, Michael, Axel, Martin och Nora dök upp för att fira sitt sportlov här med oss. Anna är den vän jag känt längst av de vänner jag fortfarande umgås regelbundet med. De kom till Stansted som är ganska långt från oss och eftersom vi planerade en del aktiviteter utanför London, hade de hyrt en bil. Det är MYCKET billigare att hyra bil här från Sverige (bra att veta för eventuella framtida besökare). Med tanke på kostnaden för att ta sig med allmänna transportmedel från flygplatsen och hit, var det inte en så stor merkostnad, men framför allt kom de hit FORTARE. Det blev scones, prat och sänggång.

På fredagen skulle vi alla gå på teater på kvällen. Vis av tidigare erfarentheter från då vi var på Wimbledon Theater då Karin och hennes flickor var här och vi p g a trafik satt i bilkö över en timme, bestämde vi oss för att åka i GOD tid och inte göra några andra större utflykter. Rikard var tvungen att göra ett jobb på morgonen, men sedan var han ledig resten av dagen med oss. Under dagen utforskade vi byn, barnen var på lekplatsen och sedan gick vi alla till new town för lite shopping och sightseeing.

Vi åt en stadig lunch och gav oss iväg till teatern lite senare än tänkt, men ändå skapligt tidigt. Malin hade insett att hon inte hade koll på en Science läxa och saknade papper till den, så vi fick åka förbi skolan och hämta saker i hennes skåp. Därmed fick våra vänner se skolan lite före vad vi tänkt. Som TUR är arbetar alltid någon på skolan så det gick bra att komma in.


5 av 6 barn framför flaggorna i skolentrén.
Som ni ser inspirerades Johan av de andra killarna att ta fram sin skinnpaj. :)

Bilarna gav sig sedan iväg och vi kom ifrån varandra direkt. Jag visste inte hur jag skulle köra men bestämde mig för att låta GPS styra, vilket innebar RAKT in i London-trafiken. STÖN! Då R ringde för att hjälpa oss och fråga hur det gick, svarade vi bara att i följde GPS:n och att vi skulle ringa om vi fick problem. Hade han hört att vi var på väg in i London, hade han fått dåndimpen.

Det visade sig dock att även om vi tog två helt olika vägar, så kom vi ändå i samma besvärliga köer!!! Vi som TRODDE att vi hade gott om tid, började få lite panik, då det som skulle ta 15 min att köra tog drygt en timme. Vi kom i alla fall dit allihop ungefär samtidigt, ca 20 min före föreställningen (om jag säger att vi i vår enfald på morgonen sagt att om vi blir VÄLDIGT tidiga, så kan vi gå på Wimbledons Tennis-museum, så förstår ni hur optimistiska och naiva vi är) och tacknämligt hittade vi parkeringar utan problem. Alltid något.

Teatern som alla sex barnen fick biljetter till i julklapp, var "George Marvellous Medicine" baserad på boken med samma namn av Roald Dahl. På svenska heter den "Jojjes ljuvliga medicin". Alla barnen hade tidigare i år läst eller fått läst för sig, boken, så att de skulle kunna följa med på ett bra sätt.

Alla Roald Dahls böcker är FANTASTISKA! Han är absolut en av vår familjs favoritförfattare och han tilltalar både tjejer och killar och jag som ofta har lite svårt för alltför fantasifulla historier tycker han fått till det så bra.

Denna historia handlar om en en pojke som har en mormor som är så le och hemsk. När han är ensam med henne och ska ansvara för att ge henne den viktiga medicinen vid vissa klockslag, bestämmer sig George/Jojje för att blanda till en ny bättre medicin och då händer det oväntade saker...

Boken är lättläst och det var uppenbart att den inte innehöll tillräckligt material för att fylla en hel teaterföreställning, så de hade drygat ut historien lite, men det funkade bra.

Det var verkligen en perfekt förställning även för barnen som inte är vana vid engelska. De talade TYDLIGT och med en del upprepningar. De interagerade med publiken, vi fick hjälpa till att röra, värma grytan, svara YES! på allt som skulle ner i medicinen etc. Nora var HELT inne i det :) . Huvudrollsinnehavaren var jätteduktig. Här ser ni honom in action:

Bilder från www.davidwood.org.uk/



Stor glädje då mor, son och far blandar medicin.

Vi rekommenderar varmt att titta efter teatrar även utanför West End om ni åker hit. De är MYCKET billigare och för en familj kan de vara nog så bra. Självklart är det inte lika storslaget som Lejonkungen eller föreställningar med 100 aktörer, men som variation är det riktigt bra.

Denna föreställning var såklart lite för barnslig för våra äldsta, men vi var tillsammans och det gjorde att alla hade lika kul!

Efter föreställningen var alla i behov av mat och vi gick till en italiensk restaurang. Barnen fick baka sina egna pizzabröd:

Trots en del trötta miner, gick det bra. Alla fick något de gillade och alla blev mätta.
När vi körde hem var det inga köer. En och annan minderårig somnade i bilen...

Boktokig, ok jag lovar att berätta om filmerna jag köpte i ett inlägg. Många häftiga bibliotek finns det här...ännu ett bra skäl att ta sig hitåt :) .

Monika, visst var det överdrivet med 18 filmer :) , men jag räknar med att kunna ge bort eller byta några då vi har sett dem. Amelie från Montmartre är underbar, fast jag har inte sett den heller mer än en gång... precis som med böcker tycker jag att det finns så mycket bra att se och läsa, som jag inte hinner med, alltså blir det aldrig mer än en gång. Undantaget är om jag ser eller läser med barnen, då kan det bli en upprepning.

Karin, är det sant?! Får skolan dela ut sådan reklamgrejer? Jag förstår att den gick sönder ;) . Tack för bloggtips! Har läst med stort intresse och ser fram emot kommande inlägg där.

Ingrid