Gröna kort i fjällen

Efter USA-resan var det verkligen kul att komma hem till farmor och farfar och uppdatera varandra om allt som hänt när vi varit borta. Kusinerna var förstås jätteglada att ses och dessutom hade vi en extra baby att kela med då Daniel och Anna var barnvakter till grannarna som gifte sig och lämnade bort sin gulliga son ett tag.

Även om vi skulle fira Malin senare, passade farmor och farfar på att uppvakta henne och hon fick ett otroligt fint halsband som hon sedan dess använder nästan varje dag. Lyckat köp!!

Farmor överlämnar present till Malin samma dag som vi kom hem från USA.

Här ser ni Malin med det fina halsbandet.
Bilden är tagen i höstas.

Vårt sommarlov höll sannerligen ett högt tempo i glada sju veckor, men det var inte utan att det var lite segt att på kvällen när Daniels familj gått hem sätta igång och packa om alla väskor, för att bestämma vad Rikard skulle ta med till England nästa dag som vi inte behövde mer under sommaren, vad jag och barnen skulle ta med oss till fjällen samt vad vi skulle lämna hos farmor och farfar.

Planern var nämligen så här. Förra sommaren åkte vi till fjällen med min bästa kompis Anna med familj för att gå en golfkurs. Alla vuxna utom jag spelade redan golf, så jag, våra barn samt Annas båda killar gick en kurs under en vecka. Innan vi åkte hem gjorde vi våra teoriprov som vi klarade med glans. De praktiska proven hade vi dock inte gjort, för vi hade inte spelat så mycket. Tanken var att vi skulle träna som attan därefter, men det hade vi ju inte heller gjort.... Jag ville verkligen att vi alla skulle bli klara med de här så kallade gröna korten, om de nu ens heter så längre, för det är så mycket som ändrats i golfsammanhang. Man har ett år på sig tror jag att göra sina prov, så det var läge att komma vidare.

Eftersom vi bor utomlands har vi många vi vill träffa när vi åker hem, så även om jag visste att vi kunde göra de praktiska proven var som helst, insåg jag att om alla fyra skulle kunna fokusera för att få det här gjort, gällde det att tänka till. Trodde också att det skulle vara en fördel om samma golf-PRO hjälpte oss. Rikard hade begränsat antal semesterdagar och de flesta gick åt under USA-resan. Jag hade gjort en plan där vi klämde in honom så mycket som möjligt när vi skulle träffa nära och kära och utöver det försökte jag och barnen klara oss själva. Alltså frågade jag mina föräldrar om de hade lust att följa med mig upp till deras fjällstuga en vecka, för att hålla mig och barnen sällskap samt hjälpa till lite. Även jag skulle kunna fokusera mig på att spela och jag ville inte vara ensam med barnen i ett hus långt bort om någon skulle hända. Att få tid att träffa dem samtidigt var också något vi såg riktigt mycket fram emot. Det ville de som tur var väldigt gärna :) !!

Hade INTE tid för alltför många transportdagar, så jag hade bestämt mig för att köra alla 100 milen upp till fjällen på en och samma dag. Naturligtvis var jag lite orolig att det skulle bli problem med jetleg dagen efter USA, men det gick HELT perfekt. Vi lämnade farmor och farfar efter frukost, Rikard åkte tillbaka till England för att jobba. Med bilen full av resväskor och golfklubbor körde vi till Motala. Där tog vi några timmars paus, för lunch och vila. Sedan begav vi oss norrut i en tjejbil (mormor, tjejerna och jag) och en killbil (morfar och Johan). På kvällen kom vi fram till UNDERBARA fjällen!

De som känner oss vet att när vi gör något, gör vi det ordentligt (en sanning med modifikation, men  det gäller i de flesta sammanhang). Alltså spelade vi golf denna vecka, vilket vi var där för och då menar jag MYCKET golf, i princip från morgon till kväll.

På måndag var det en väldig massa bollar som slogs iväg på driving rangen, sedan puttade vi och gick på korthålsbanan. Det här är den klubb vi är medlemmar i eftersom vi gick kursen där förra sommaren. Inte så praktiskt i längden att vara medlem i en klubb i Jämtland, men just nu ok.

Många bollar blir det. Alla i full gång!

Tyvärr fick mamma ta en hel del av markservicen denna vecka, då hon var den enda som inte spelade golf. Pappa hjälpte mig rätt mycket med att gå med något av barnen för att dela på dem ibland.

Det var fyra praktiska prov som skulle göras:

1. Långa slag från driving rangen. Av 10 bollar skulle minst 6 gå minst 60 m.

2. Puttar. 10 korta varav hälften skulle i hål. 10 långa varav hälften nära hål.

3. Bunkerslag. Av 5 bollar i bunkern skulle 2 eller 3 gå ur.

4. Chippar. Av 10 skulle hälften komma inom 1-2m från flaggan.

Min taktik för att vi alla skulle klara det här var att jag såg det som att vi tillsammans hade 16 prov vi skulle klara av. I vilken ordning vi klarade dem, spelade ingen som helst roll. Vi var tvungna att gambla lite. Alltså skulle vi träna järnet en dag, för att sedan be om att få spela upp för PRO Johan. Förhoppningsvis skulle vi klara några av de 16 proven och därmed reducera det vi skulle intensivträna på för att någon/några dagar senare göra om de prov vi misslyckats med.

Så efter en dags intensivträning pratade vi med PROn och bokade tid för uppspel nästa morgon.

På kvällen firade mormor och morfar Malins födelsedag. Hon fick många presenter och njöt av uppvaktningen :) !

Malin uppvaktas av mormor

Malin var så glad över sina presenter!

Under kvällarna i fjällen hade vi mys med kortspel, TV, böcker, chips och annat gott. Det var faktiskt underbart sköna dagar på det hela taget. SÅ mycket frisk luft och mycket motion.

Tisdag morgon var det så dags att göra ett första försök på de praktiska proven. Jag tror alla var nervösa, även om jag som mamma försökte hålla mig lugn. Nja förresten, Johan var nog full av tillförsikt... Vi fick själva välja vad vi ville börja med och hade bestämt oss för puttning. PRO Johan är väldigt trevlig och lättsam, bra på att få alla att slappna av, men kan också driva lite med folk. Han sa inte hur det gick för någon förrän vi spelat klart alla bollar. Såklart hetsade han mig och sa att det var upp till bevis med puttarna, bla bla bla :) . Plopp, plopp, plopp sa det hela tiden då vi satte puttarna och alla klarade första testet!  Yahoo!! 4/16 test avklarade.

Över till chipparna. Jag har verkligen aldrig fått någon kläm på de där slagen, men vi chippade på och uppenbarligen gjorde vi något rätt, för alla fick upp sina bollar i luften och så rullade de fint in på green. Tjohoo! 8/16 test klara!

Uppställning på driving rangen. Mest pirrigt tyckte jag. Barnen hävdade att jag stod HUR länge som helst och koncentrerade mig innan jag slog, och det hade de kanske rätt i. Johan bara klipper till och så går bollen iväg. PRO Johan kan stå på knä och bara dundra iväg bollar, hur nu det går till... Först ut var Johan. Han slog sina 10 bollar och PROn var helt tyst. Bollarna behövde inte slå i mark på 60m utan det som räknades var istället när bollen stannade, så den kunde rulla fram de sista metrarna. Slagen behövde därmed inte vara rena eller bra över huvud taget, så länge de gick hyfsat rakt och rullade förbi 60m pinnen. När Johan som GÄRNA var först ut på alla test, hade slagit sina bollar, frågade PROn ur många Johan trodde att han klarat. Vår Johan svarade (ändå lite ödmjukt :) ) "5". "Jag räknade till sex" sa PROn och därmed hade Johan klarat sig.

Sedan var det min tur. Nu började barnen skratta och fnissa eftersom jag tänker SÅ länge innan jag slår. Alltså sa Johan att man hade x antal sekunder på sig innan man behövde slå (tror det var 30s) och så tog han tid. Jag slog nog efter 20s och Johan sa att x sekunder är JÄTTELÄNGE, och därför känns som lång tid när man står bredvid, men i verkligenheten var inte mamma alls så långsam. HA! Slå är hon dock inte så bra på.... Jag klarade också mina 7/10, men det var inga snygga slag och mer tur än skicklighet måste jag säga. Tjejerna däremot lyckades inte, utan slog 5/10 båda två och blev därmed underkända på testet, även om deras träffar var mycket bättre än mina och Johans.

Bunkerslagen kvar. Johan hade superflyt och slog ut sina bollar. Själv klarade jag mig precis och det var definitivt mer tur än skicklighet! Man får inte "grunda" klubban i en bunker, vilket betyder att man inte får sätta den mot marken utan måste hålla den i luften innan man slår till. Supersvårt att balansera tycker jag! Linnéa var mest säker på detta test. Tyvärr, tyvärr missade Malin bunkerslagen och det var lite synd om henne, för det innebar faktiskt att Johan och jag KLARADE alla våra test och var klara med de praktiska proven och därmed redo för nästa steg som är fadderrundor, dvs att man går ut på riktiga banan och spelar med någon som redan har grönt kort. Någon gång i min vildaste fantasi trodde jag att vi skulle få gröna kort efter teori- och praktiska prov, men icke.

Ni kan ju GISSA hur glad och stolt Johan var över att ha klarat sig först av alla!!! Krävde lite psykologi där för att hålla tjejerna över ytan på det. Själv tänkte jag bara helhet och det var det jag sålde in på tjejerna. Vi skulle klara 16 prov och på första försöket klarade vi 13! Bara tre kvar att fokusera på och vilka det var spelade ingen roll, detta var något vi gjorde tillsammans!

Jag frågade PROn hur Johan kunde slå så bra, han använder ju INGEN teknik alls medan vi andra tänker på allt möjligt. "Han har väl visst taktik!", sa PRO Johan och menade att Johan är helt avslappnad och tänker inte så mycket, vilket är nyckeln. Samtidigt så går det bara till en viss gräns, han missar också väldigt många slag och blir inte jämn som du blir om du tänker lite mer. Naturligtvis hade han rätt.

Nu gällde det att dela upp barnen. Efter lunch tog pappa med sig Johan ut på en första fadderrunda. SÅ stolt han var:

De gick 9 hål, mer finns inte en chans för Johan att orka så här i början.

Provsving.
Kan ni förstå hur VACKERT det är på denna golfbana mellan fjällen?!
Och hur BACKIGT, ingen lätt promenad i skogen där inte...

Det är viktigt att ta ut riktningen...

Sedan är det bara att klippa till.

Lite paus måste man ta ibland längs banan.
Både för att dricka, äta och tittta på utsikten.

Tjejerna och jag gav oss ut på korthålsbanan. Där får man spela hur mycket man vill även innan man har klarat sina prov. Jag tycker dessutom att den är väldigt trevlig, för den tar LAGOM mycket tid. Linnéa var klart bäst av oss. Malin tappade lite sugen när det gick dåligt.

Linnéa spelar in till första hålet på korthålsbanan.

Malin tränade bunkerslag, om och om och om och om igen....
Hon blev till slut så säker på bunkerslag att hon sällan missade en boll! Otroligt!

Medan vi väntade på att killarna skulle komma tillbaka från stora banan, kom flickorna i snack med ett äldre par från Uppsala. De var nog i 60-årsåldern och verkligen så HELT fantastiskt trevliga!! Mannen som hette Mats, var SÅ barnkär, glad och hjälpsam. Kvinnan lugn och så trevlig. Vi förstod efter ett tag att de träffats på äldre dagar, men brukade åka upp hit regelbundet och bo i Klövsjö ("Sveriges vackraste by"). En son med fru och litet barn skulle komma till dem några dagar senare. Mannen var i alla fall väldigt duktig på golf och la ner massor av tid på att coacha tjejerna både på driving rangen och inte minst med Malin i bunkern. Rörande och jättekul!

När killarna kom tillbaka var de så nöjda. Johan hade fått ihop typ 1 poäng, men vad gjorde det. Morfar signerade scoringkortet till Johan som ett minne av hans första runda.

Hem till mormor för middag, kortspel och prat i lugn och ro. Vi såg också några ENORMT gamla program med Magnus och Brasse, som hette "Skyll inte på mig". Jag har aldrig sett dem förut. Barnen tyckte de var OMÅTTLIGT kul :) !

Jag HAR lite svårt att koncentrera mig på mitt spel när jag har barnen med mig. Alltså går jag gärna helt emot min natur och stiger upp i svinottan för att komma ut på banan för att spela lite själv. Johan envisades med att han ville komma med och jag sa att det var ok, så onsdagmorgon smög vi upp tidigt med morfar och gav oss iväg för 9 hål. Det skulle vara tävlingar denna dag och därför var HELA banan avstängd från 8 på morgonen. Vi räknade med kaos där då vi anlände före kl 7 med tanke på alla som skulle värma upp innan de skulle ut. DÖM om vår förvåning när det istället var HELT dött på golfklubben, shoppen var inte öppen, inte EN själ syntes till. Jag fick en sådan otroligt dålig magkänsla, ni vet som när man tror att någon dött och de har ställt in ALLT.

Vi gav oss iväg denna vackra morgon. Det gick urdåligt för mig för det mesta, men det var i alla fall ett första försök, min första fadderrunda. Pappa skrev ett scoringkort för mig att spara också. När vi var klara började klubben vakna till liv och jag pratade med PRO Johan. Det visade sig att tävlingarna inte startade förrän kl 13, men då skulle de gå ut på alla hål samtidigt och därför fick ingen gå ut efter 8. Vi mötte Mats och hans fru när vi åkte hemåt, de var också uppe tidigt och vi sa att vi kanske skulle ses senare på dagen.

Detta var tredje dagen och onsdag. Även om vi spelade en hel del golf, gick korthålsbanan på eftermiddagen, så var det ändå den dag då vi tog det lite lugnare. Alla behövde det och det var ändå tävlingar på banan. Jag och tjejerna spelade på korthåls och var "jagade" av en familj med en pappa som tog golfen på blodigt allvar och vi höll på att skratta ihjäl oss åt alla hans kommentarer. Däremot hade han en liten kille som var HELT otrolig på att spela. Imponerande!

Mors Dag och min mammas födelsedag är nästan samtidigt och så mycket saker behöver hon inte, så en present blev istället att jag bjöd ut henne på en bowlingsmatch och middag när vi var i fjällen. Min pappa körde ner oss till Vemdalen där jag bokat in oss.

Jag och Mamma utanför bowlingrestaurangen.

Vi skulle börja med en timmes bowlande på en av två banor, innan vi skulle äta. Vi fick inte igång apparaten och det fick INTE de som jobbade heller. Det var en kille som slet som ett djur och startade om allt gång på gång och provspelade och startade om. Under tiden drack vi öl och vin :) . Hela poängen var att vi skulle spela bowling... den andra banan var upptagen och de undrade om vi ville äta först och spela senare, men vi är ju en familj som hellre äter sent (och speciellt hellre än att SPORTA sent, om nu bowling är någon sport överhuvudtaget...). Vi frågade när den andra banan var ledig och bestämde oss för att vänta ut dem. Hängde i baren medan vi väntade.

Till slut blev det spela av och vi hade jättekul! Mamma tjuvtränar ibland i Motala, så riktigt rättvist var det inte, men i slutänden tror jag att vi vann var sin gång och hann inte avsluta sista rundan. Bra :) !

Därefter åt vi mat. Jag hade försökt boka in oss på Bykrogen som varit en jättefin restaurang, men den har tydligen slagit igen. Trist. Alltså chansade vi utan alltför stora förväntningar på middag där vi var och vi blev INTE besvikna. Tvärtom. Fantastiskt god mat och trevlig service fick vi!

Såklart delar jag med mig av några underbara matbilder!
Kan ni förstå hur GOTT det här var?
(Känner i skrivande stund hur det kurrar i magen...)

Bowlingmamma redo att hugga in.
Vi började med att sitta ute i den sköna kvällen.

UNDERBAR huvudrätt!

Jag lassar upp potatis.

När det kom till efterrätten hade vi flyttat in.
Den var också jättegod.

När vi ätit upp var vi väldigt nöjda med vår kväll på tu man hand. Så mysigt! Vi ringde "chauffören", som kom och hämtade oss. Hemma hade de haft riktig myskväll med god mat och annat trevligt. Han är en hejare på att fixa morfar :) .

Innan jag nu går vidare med fjällrapporten, vill jag berätta att jag alldeles nyss skulle ställa mig och stryka och tittade på TV4 play för att se om det fanns något jag kunde titta på samtidigt. Satte igång MatTina och till min STORA överraskning visar det sig att hon sänder två av fyra program JUST från Vemdalen!! Återigen ett lustigt sammanträffande... Hon säger dessutom att hon faktiskt har en stuga där, men trots många besök där uppe genom åren, har jag inte sett henne personligen :) .

På torsdagen hade jag bokat en lektion för tjejerna så att PRO Johan skulle kunna ge dem lite bra input inför eftermiddagen då vi tänkte göra ett nytt försök att klara de sista tre proven. Johan ville naturligtvis följa med men vi hade ETT prioriterat mål och det var att alla skulle klara sina prov och det hade han redan gjort, alltså fick han inte ta uppmärksamhet från den hjälp tjejerna förtjänade.

Trevlige Mats var på golfklubben igen och gick fram till PRO Johan och frågade om han inte tyckte att våra tjejer var riktigt duktiga? :)) Tjejerna fick jättebra råd och när lektionen var över, stannade Mats och coachade dem en lång stund till. Malin tränade dessutom vidare på sina bunkerslag och lyckades fortsatt slå ut nästan varenda boll. Mats berättade att de hade kommit tillbaka på eftermiddagen dagen innan för de tänkte tagit med sig några av våra barn på en runda för att de skulle få dela upp sig lite. HUR omtänksamt var inte det av några människor vi aldrig träffat förut. Man blir VARM i hjärtat när man träffar så generösa personer!

Vi spelade på korthålsbanan och för att variera oss hittade vi på vårt eget spel utifrån något som finns på riktigt som vi hört om. Vi slog ut var sin boll och där den bästa bollen låg, la vi alla bollarna inför nästa slag. Sedan slog vi alla bollar igen och flyttade de två sämsta bollarna till den bästa placeringen. Så höll vi på till alla bollar var i hål och så samlade vi poäng ihop. Det blev massor av höga poäng, vilket visar att då och då slog vi verkligen en hel del rätt bra bollar, men ingen var duktig nog att hålla en jämn hög nivå. Det var också bra med tanke på att L sa att hon inte tyckte om golf för att man hela tiden måste tävla och räkna poäng. TÄNK ända sedan hon var i förskolan har hon deklarerat att hon inte tycker om att tävla... Vi sa att man tävlar väl i tennis också som hon älskar, men hon menade att det kunde man verkligen spela bara för skoj skull. Jag menade att det kunde man göra med golf också, spela utan att räkna poäng och då frågade hon mig om jag visste någon som gått en golfrunda utan att räkna poäng och jag fick erkänna att det visste jag inte.... vem skulle vilja ta risken att spela bästa rundan och inte har noterat det?

Medan vi var på golfbanan, gav sig Johan iväg med mormor och morfar för att plocka hjortron. J muttrade lite när vi gav oss iväg, MEN så fort vi åkt var han på strålande humör (VÄLDIGT typiskt Johan!!) och han njöt stort på myren och hittade MASSOR av hjortron!

Hjortronplockning

Njutfika på myren, mormor och Johan.

Det lär ha varit väldigt trevligt ända till de skulle ge sig av hem och mormor tappade Johans hjortronburk rätt i marken där det var som mest grusigt. Då tappade Johan sugen.... Ja ja det är sånt som händer.

SAMTIDIGT på en golfbana i närheten, samlade vi oss för nytt uppspel. Oj, oj, oj, vad bra det är att tvingas träna lite extra. Tjejerna la upp sina 10 bollar på driving rangen och satte igång och slå mot 60m flaggan. Tjoff, smock, smack, så slog Malin iväg 9 perfekta slag av 10. Därefter Linnéa 10 av 10! BRA JOBBAT tjejer!

Därefter skulle Malin göra sina bunkerslag. Hon var full av självförtroende, men blev lite nervös när det var dags. 2 av 5 skulle ut ur bunkern. Hon slog två bollar. INGEN gick ut och jag såg hur hon sjönk ihop. "Nu gör vi så här", sa PRO Johan och flyttade de tre återstående bollarna från den otroligt branta höga kanten hon skulle över till "ingången" på bunkern där det nästan inte var någon kant alls, bara sand som vid en kant gick över i gräs. Naturligtvis slog Malin ut alla tre bollarna därifrån utan problem och hade därmed klarat provet. Sedan backade hon tillbaka till de båda första bollarna som inte gick ur i början, utan stannade kvar i bunkern och slog ut dem också utan problem. BRA Malin!!!

PRO Johan förklarade: "Det är bara så att jag ska se henne slå ut 2/5 bollar ur bunkern och det gjorde jag. Det står inte i någon regelbok var i bunkern de ska ligga." Sedan berättade han att han hade sett henne slå bunkerslag i två dagar och att hon fått upp nästan varenda boll. Så han visste att hon kunde! TUSEN TACK till en så flexibel och bra PRO som Johan är och har varit för oss.

16 av 16 prov var avklarade. Vårt mål var nått och jag var otroligt glad och stolt. Tror även golffantasterna farmor och farfar tyckte det var kul när vi kunde berätta att vi klarat oss :) .

Därefter ville förstås alla ut på banan och pröva lyckan. Morfar och Johan anslöt och vi lyckades smita in på 10:e hålet och spela de sista 9 då några andra gick av efter de 9 första. Smart eftersom det inte fanns några tider att gå ut egentligen... Det gick riktigt bra för Linnéa. Uselt för undertecknad och Malin. Inte så bra för Johan heller och han är inte mogen nog att ta det, så han spelade faktiskt inte sista hålen.

Det var en HELT FANTASTISK knapp vecka i fjällens underbara natur där vi både klarade våra golfprov, samt fick tid med mormor och morfar. TACK för att ni ville följa med oss och hjälpa till samt hålla oss sällskap!!!

Ljuvliga Jämtland och Härliga Härjedalen, det stämmer verkligen!

Ingrid