Jag är nu en Müslimakerska

Min hemgjorda müsli

I somras när vi bodde hos Alfreds familj fick vi smaka mamma Karins URGODA hemgjorda müsli. Både Linnéa och jag blev helfrälsta och slök allt som fanns. Eftersom jag vet många som gör egen müsli och alla säger att det är SÅ enkelt, tänkte jag att det kanske var hög tid att jag också prövade på det. Ville liksom fylla Karins burk igen innan vi lämnade dem.

Alltså tog hon fram receptet och jag satte igång. Det var precis så lätt som alla sagt och belöningen för den enkla insatsen är SÅ stor. Linnéa och jag har haft en favoritmüsli som vi båda tyckt varit toppen, den har vi köpt med oss till både Danmark och England. Ska man köpa en müsli tycker vi att den här är den bästa:



Frebacos fruktmüsli är jättejättegod. Vi gillar när det inte är en söt müsli men med mycket fruktbitar som ger en naturlig sötma och saftighet till produkten. Det där lät väl bra och säljande :) . Intressant är att den müsli som jag nu gjorde själv inte har mycket likt med vår köpta favorit... jag kan inte förklara det riktigt. Båda är väldigt goda, men olika.

I alla fall blev jag inspirerad av Karin och så fort vi kom innanför dörren här i England efter den långa körningen hit, satte jag igång att göra en egen omgång müsli. Den fick en strykande åtgång (även Rikard har plötsligt börjat äta müsli), så trots att vi bara varit här i ett par veckor har jag redan gjort müsli TRE gånger :) .

Faktum är att varje gång jag lägger mig så längtar jag tills morgonen då jag ska gå upp och äta min egen müsli som doftar helt fantastiskt!

Yoghurtutbudet här är inte alls som i Sverige, det äter inte lika mycket yoghurt som vi och några fina 1l förpackningar i tetra existerar inte utan den yoghurt som finns säljs antingen i 0,5l plastförpackningar (som våra creme fraiche) eller i små portionsbägare. Det är ungefär dubbelt så dyrt som hemma, men i år har jag i alla fall HITTAT en naturell yoghurt som är helt ok i smaken. Ett problem är att antingen är de "fullfeta", ca 3% eller är de fettfria och har förtjockningsmedel och annat i. Jag vill ha en helt normal naturell 0,5% yoghurt. Det finns inte. Jag har dock i alla fall hittat en nu och den har1,3% fett, vilket smakar helt ok. I alla fall med den goda müslin :)) .

Någon undrar kanske nu vad det är för recept jag använder ;) ? Det är taget ur en kokbok som VÄLDLIGT många av oss har hemma (tror jag), nämligen "Kärlek, oliver och timjan" av Anna och Fanny Bergenström.

På sid 25 hittar ni receptet på:
"Lagom lyxig müsli".

Jag följer Karins råd att krydda müslin med massor av kardemumma. Nu hoppas jag att ni alla blev superinspirerade till att göra müsli ni också :) ! Själv har jag redan fått i mig min dagliga dos, så jag måste vänta ända till imorgon innan jag får mer...

Faster, ja det kan man ju undra, om någon förälder köpte en planta och skickade med sitt barn. Finns de alltid att få tag i...? Du har rätt, tomatplantor är inte helt enkla och  man får inte glömma dem så ofta som jag gjorde, ha ha. Jag tycker absolut det är ok att köpa en liten planta, jag gjorde det andra året i Danmark :) . Vilka fantastiska morföräldrar ni är!! Förstår att barnen älskar att komma hem till er. En lärarmormor är inte dumt alls! Skönt att allt gått bra för Annika, gissar att hon var trött när hon kom hem.

Boktokig, ja det var så skönt att blommorna blev fina. Man kan ju inte vara bra på allt, eller hur :) ! Såg ditt fina bakinlägg, men har inte hunnit kommentera det ännu.

Trogen läsare, jag förstår att du inte hinner hit och skriva jämt Karin :) !! Låt dig inte stressas av det! Din mamma är störtskön, det låter perfekt att min önskan med stor sannolikhet kommer att infrias då när jag blir pensionär, ha ha! Bra att du lyckades med din tomatplanta!! Lite hjälp är aldrig fel. Vet inte heller om jag tror det mognar mer nu...

Britt, det är jättekul att odla med barn, eller jag tänker att jag tror att det är det. Jag bad morfar ta med barnen ut och gräva upp potatis i landet när vi var i  Motala, just för att jag verkligen tycker att det hör till att alla barn får pröva på att ha lite jord under fingrarna och som förälder kan man inte bekräfta alla sina barns behov. Därför är det bra med många olika vuxna kring barnen. Det är vi glada att vi har!! Du har rätt mina orkidéer brukar vara fina, men jag tror de är lätta och att alla kan klara dem...
Du har rätt, EN bil får man spara på :)) ! KRAM.

Astrid, jag vet inte vad du pratar om, ni har det ju jättefint i trädgården!! Så du har i alla fall lyckats lura mig i så fall :) ! Lagom är väl bäst. Har ni kommit vidare med trädgårdsjobbet förresten? Ska kolla in på din blogg om du skrivit om det de senaste dagarna och jag har missat det.... nej jag ser att du har skrivit om något annat viktigt istället. Ska läsa det mer noga senare.

Kim, tänk att du har gröna fingrar OCKSÅ! Vissa får då allt! Låter härligt med så mycket grönt omkring sig! Mina svärföräldrar är också fantastiska och det blommar överallt där, både ute och inne, stort och olika sorter. Vi får se vad det blir för odlingar i framtiden...

Strax kommer barnen. Skynda, skynda!

Ingrid