Jag går bakåt i tiden.... då rektorerna passade upp på oss

Ok, jag varnar er. Den närmaste tiden kommer jag att bli långrandig som aldrig förr om allt som hänt sedan flera månader tillbaka. Jag förväntar mig INTE att ni ska läsa allt, men jag vill verkligen skriva om det för min egen skull. Kanske blandas alla dessa inlägg upp med något mer aktuellt eller med några andra intressanta tankar, man vet aldrig.

Sa jag att jag kommer bli väldigt LÅNGRANDIG och SÅ daterad?! Nu är ni varnade! Då sätter jag igång tidsresan och den går inte framåt i tiden utan bakåt, närmare bestämt till början av juni.


Så här fina pioner hade jag fått av Rikard då.

Det var de där dagarna i månadsskiftet maj/juni. När jag tittar tillbaka för att se vad vi gjorde blir jag inte ett dugg förvånad över att jag inte hann blogga så mycket... Jag rusade runt som en vilde för att hitta konfirmationsklänningar och skor (till slut lyckades det), planerade för konfirmationen och var på mitt första styrelsemöte med PTSA (skolans föräldrarstyrelse Parent, Teacher, Student Association, tror jag det betyder). Detta var mycket intressant och de hade gjort det så bra att de först hade ett möte med avgående styrelse (då vi nya fick sitta med bakom och lyssna) och därefter ett möte med nya gruppen. Det var kul att få massa förhandsinformation samt få en bättre bild över vad vi ska göra och få ett ansikte på många namn som jag innan bara mailat med. Det är en ganska stor grupp, 20-25 pers, och alla verkar trevliga och engagerade. Bra!

Den 1 juni började på ett väldigt roligt sätt. Jag hade fått en inbjudan till Parent Volunteer Breakfast. Det är skolpersonalens sätt att tacka alla föräldrar som bidrar med frivilligarbete, vilket både avlastar dem och bidrar till att göra skolan bättre i många avseenden. Naturligtvis skiljer sig föräldrarnas engagemang väldigt mycket, från de som aldrig gör något, till de som säkert lägger ner motsvarande en heltidstjänst i tid på att arbeta för skolan.

Alltså bjuds alla som känner sig manade in till en frukost en gång om året och när jag kom till Red Room klockan 8 på morgonen stod skolans rektorer, administrativ personal, head of school och en del andra, uppradade med kockmössor bakom en frukostbuffé med bacon, äggröra, fruktsallad, juice med mera. Vi föräldrar försåg oss med det vi önskade och satt sedan och pratade medan vi åt. Med jämna mellanrum kom någon personal i kockmössa eller förkläde och frågade t ex om vi ville ha mer kaffe eller juice. Så gulligt! Jag önskar verkligen att jag kunde visa er en bild på dessa kockförsedda människor, men jag känner att det inte passar sig. Däremot visar jag gärna en bild på Kate som jag satt med. Det är hon och jag som det kommande året tillsammans ska leda skolans multikulturella grupp. Det kommer att bli roligt!

Min vän Kate från Australien

Utanför sken solen från en klarblå himmel och Lower school hade någon aktivitet med hattar som de dekorerat med flaggor, framför allt den brittiska och så var några i personalen uppklädda som kungligheter och satt på tronstolar. Johan lyckades inte riktigt förklara för mig vad det var de gjorde, men barnen dansade och sjöng och hade SÅ kul.

Kan en månad börja bättre? Jag tror inte det :) .

Catharina, jag skrattar när jag läser din kommentar om skyltarna! Det var ju så komiskt att Johan reagerade på att de satte en skylt på vår tomt. Han sa inget om de nya skyltarna men det var väl för att de stod på gatan, ha ha.

Kim, bra, ett gott skratt är aldrig fel! Rikard är bra på att se det roliga i alla möjliga situationer. Dessutom gillar han att leka med ordvrängningar, inte alltid så bra, men det hindrar honom inte. Det kallar vi i närmaste familjen för "typiska Rikard-kommentarer". Det kan låta så här: Hemma hos mina föräldrar. Någon frågar Rikard "Finns det någon cola?". (Alltså coca cola).  Då svarar han "Jag vet inte, jag ska "kåla", och tycker att han är otroligt rolig eftersom att han uttalar "kåla" som "cola". Hoppas att du förstår :) ! Detta blev väldigt kul, men annars är det olika vilka som uppskattar dessa uttalanden och vilka som inte är lika imponerade. Han har en faster som tycker ALLT han säger är vansinnigt roligt och det är helt underbart att se hur helhjärtat hon skrattar åt alla hans skämt, hon är absolut hans största fan.
Jag borde anat att du skulle säga att sammanträffandet med tidningen var ödet ;) .

Britt, tror du verkligen att sammanträffandet betyder något? Jag vet inte vad jag ska tro, men konstigt var det! Tänk att lilla näpna gulliga Sofia nu börjat i skolan. Det blir kul för henne och kommer såklart att gå jättebra! Måntro hon var stolt när hon kom hem till er med skolväska :) !

AF, det var SÅ märkligt med bröllopsbilden och kul att du var här och läste att jag skrev om det, eftersom du känner dem. Spooky! Oj, vad jag känner igen det där med att de plötsligt känner sig upptagna med viktigt skolarbete. Hur gick det med anteckningarna? Kul att Lina börjar bli så stor att hon har med egna kompisar hem från dagis!
Blev det Erik Saade? Min Anna i Motala ska se honom med Nora i helgen. Nora har ju också börjat skolan nu och det verkar gå hur bra som helst. Kanske ännu lättare när två äldre bröder gått före. Kram till er alla!

The not-yet-desperate-housewife, yes vi ska tillbaka till Sverige. Ska inte ni ;) ? Planen just nu är nästa år. Hur är det med killarna? Har den skadade näsan hämtat sig? Börjar hårstråna lägga sig på plats igen?

Märtha, jag hörde att ni haft det bra i Motala mellan regnskurarna, eller kanske även under skurarna då ni spelade kort :) . Det var säkert en ren tillfällighet att du förlorade i kort. Vad spelade ni? SÅ spännande med bebisen! Mamma har i alla fall inte avslöjat något för mig om vad det blir, men du kanske förbjöd henne med dödshot, ha ha. Hoppas att Helen mår fortsatt bra! Du hade rätt, jag visste att Annika skulle hit, men trodde faktiskt att det var först om ett par veckor. Hoppas att de har det bra! Vädret är "omväxlande" som det så tjusigt heter.

Kramar till alla!
Ingrid