Johan - Star of the Week

En liten uppdatering om Johan passar bra när han är Star of the Week.

Som jag berättat tidigare ska hans "bästa kompis" här, Eric, flytta till Australien nu i november. Jag har inte nämnt det för J eftersom jag tyckt att det var bäst att det dröjde så länge som möjligt innan han fick veta det nu när vi är nya. Under tiden tänkte jag att han kommer att hinna lära känna fler kompisar och så blir det inte ett så hårt slag då det uppenbaras att Eric ska flytta.

Igår fick jag ett mail från skolan om att TRE barn i klassen ska flytta nu, en tjej samt Eric och Michael. Jag blev INTE glad. Michael är den andra killen Johan haft här hemma och lekt med en gång, så det innebär att båda Johans kompisar ska flytta. Jag undrade vad Johans reaktion på det skulle bli.

Hämtade barnen vid late bus och frågade om Johan fått höra att killarna skulle flytta. "Ja, det har jag vetat länge", svarade han, "de ska båda flytta till Australien, men till olika delar". Överraskad undrade jag varför han inte berättat om det tidigare och han svarade bara att jag hade ju inte frågat. Ridå :) .

Inga tårar, inget beklagande, ingenting. Jag fattar nada! Betyder det att han känner sig trygg med att han kommer att hitta andra kompisar (han pratar en del om David), är han avtrubbad efter flera år i internationell skola och har lärt sig att så är det bara, kompisar kommer och går eller har killarna inte betytt så mycket för honom som jag trott och vad betyder det i så fall. Jag hade till och med nämnt min oro för detta i ett mail till Johans fröken (när jag ändå mailade om en annan sak) och bett henne säga till om Johan verkade ensam eller ledsen i skolan (vilket jag inte tror att han är) och gärna uppmuntra honom att lära känna andra killar hon tror han skulle passa ihop med. Vill inte göra detta till en större sak än det är, så jag låter det väl bero, men uppenbarligen känner jag inte mina barn så väl som jag tror...

I  lördags var Johan på kalas hos Jamie som fyllde 9 år. De hade bjudit alla killarna i alla tre treorna. Johan verkade enligt R som körde dit honom, känna alla och hade haft jättekul. Mamman rosade J's trevliga och positiva personlighet då R hämtade honom, så ja, han är väl helt med och trygg i nya skolmiljön.

Vad är då Star of the Week? Jo, det är något de har i klassen som innebär att varje elev får vara det var sin vecka på året och nu är det Johans tur. Varje dag händer det något speciellt kring det barnet och Johan har sett fram emot sin vecka.

Måndag: Eleven ska klistra upp ca 12 fotografier från sitt liv på ett papper och ta med till skolan för att berätta om för klassen. I en påse ska de också ta med tre saker som betyder något speciellt för dem och som de kan berätta om. Johan hade med sig en Disney-sak han köpte när han var på EuroDisney då han var 1 år, sin medalj som han fick på dansskolan hos Mads Vad i Århus samt en Kalle Anka tidning för att han gillar att läsa dem (fast han tog en Kalle Anka figur som symbol för tidningen). Johan fick välja helt själv och han ville inte ta med ett mjukdjur som många andra gjort och det skulle inte vara något ömtåligt, då de har dåliga erfarenheter av saker som gått sönder. Fine.

Så här såg hans foton ut. Jag tog fram ca 40 st och så fick han välja. "Jag vill ha allihop", sa han, "du har gjort ett för bra arbete mamma!" :)

Tisdag (idag): The Star of the Week tar med sin favoritbok och läser för klassen, eller om den är för lång, berättar vad den handlar om. Många av Johans favoritböcker är biblioteksböcker och de har vi ju inte kvar och alla är på svenska. Han valde till slut Tsatziki och Morsan som han tränade lite på att berätta om igår kväll. Det är ganska länge sedan vi läste dem, men det gick bra och det var kul att höra vad han mindes från dem och att han gillade dem så pass, för det visste jag faktiskt inte.

Onsdag: Parent letter. Vi ska skicka med honom ett igenklistrat kuvert med ett brev som fröken ska läsa för klassen. Där ska vi skriva något om Johan, t ex varför vi tycker så mycket om honom. I instruktionen står att vi kan välja från följade idéer om vi vill: Berätta en rolig historia om barnet, Skriva en tokig eller seriös dikt, Berätta saker som kompisarna inte vet eller Skriva en saga där vårt barn är huvudperson! Det verkar väl lätt eller hur?! Ni förstår återigen varför mammorna behöver vara hemma för att hinna med att ha barn i dessa skolor!! Jag är inte klar med vårt brev, men jobbar på det...

Torsdag: Lunch Buddy. Någon får komma och äta lunch med the Star of the Week. En förälder eller ett syskon. Det kan vara en överraskning vem det är, eller kan barnet få veta. Vi har bestämt att det ska vara en överraskning att Rikard kommer dit. Jag är ju där så ofta ändå, så jag tyckte det var mer kul med pappa. Vi har dock bestämt fredag eftersom det är en annan stor sak på skolan på torsdag och det passar dessutom bättre för R.

Fredag: Jag tror att klasskompisarna kommer att göra något för the Star of the Week och sedan kommer han att få ett Star of the Week Diplom.

Jag tycker det är ett trevligt sätt för eleverna att lära känna varandra bättre och att låta varje barn vara extra synligt och uppmärksammat någon gång, så jag ger tummen upp för Star of the Week grejen :) .

Avslutar med att berätta om ännu en sådan här engelskpåverkad svenska som Johan ibland visar. När vi väntade på dubbeldäckarbussen i söndags berättade J om en kille i skolan som hade gjort något tokigt och då sa Johan skrattande att "då kom han hela tiden i trubbel". Jag tyckte först det var avancerat och överraskande att han använde ordet trubbel, ända tills jag insåg att han gjorde en direktöversättning från "he got into trouble" som man säger på engelska...

Boktokig, alla våra barn är väldigt positiva och har lätt accepterat den mer strikta skolan jämfört med hur det är hemma. Nu är alla våra barn hyfsat "lydiga" (om än ibland ganska pratiga) och de gillar att det är lugnt i klasserna och att de som stör eller bråkar inte får hållas. Det är verkligen fantastiskt lugnt och trevligt hela tiden i skolan. En perfekt arbetsmiljö. Jag kanske har lite andra ögon att se med. För det mesta tycker jag ALLT är fantastiskt här och det är såklart ett privilegium att få ha barnen på den skola där de är, men det vi är mycket bättre på i Sverige är att låta barnen träna sig i att argumentera och ifrågasätta, vi har en större respekt för barnens åsikter och egenheter, tycker jag. Det är något som jag tror är otroligt viktigt för din livslånga personliga utveckling och därför skulle jag nog inte vilja ha mina barn i en sådan här skola hela deras skolgång, utan jag tycker det är viktigt att de får den biten med hemma. Annars är skolan här väldigt modern avseende t ex miljödiskussioner, verklighetsanpassade arbetsuppgifter, datorsalar, hur de hanterar mobbning samt personlig utveckling. Hoppas det gav en kortfattad glimt av hur vi uppfattar skolan här jämfört med Sverige (och det skiljer ju såklart väldigt mycket mellan skolorna hemma också, våra barn gick i en Montessori-skola som vi var väldigt nöjda med och det arbetssättet är VÄLDIGT olikt det här).

Hårda regler är ju när man förenklar det EGENTLIGEN bara ett problem för de som skulle vilja bryta mot dem. Om barnen ändå inte vill ha grönt hår, gör det ju inget om man inte får ha det. Så tror jag barnen uppfattar det. Vi vuxna kan väl mer se andra konsekvenser av den sortens begränsningar.

Låter som ett jättebra upplägg med barnböckerna!! Det är bra att man inte missar några böcker genom att du redovisar alla på "vanliga" bloggen, men sedan är det lätt att söka på "barnboksbloggen".

Det är kul med deras tema-skoldanser, men de MÅSTE inte klä upp sig. Dansen kostar (ja, här kostar allt) typ £3 om du inte klätt ut dig och £2 om du har klätt ut dig. Det blir en liten men inte pressande morot, att göra ett försök att klä upp sig. (Själv hade jag glatt betalt de tre punden, ha ha.)

Vi har haft glöggen stående på köksbänken i flera dagar, men inte värmt på den än.... det har varit alldeles för mycket skoljobb med barnen och sedan har det varit för sent. Men snart...

Britt, jo jag bytte bakgrund, tyckte att denna också var engelsk men mer lättläst. De flesta affärer i London är öppna på söndagar och en hel del i byn med. T o m biblioteket är öppet på söndagar (men stängt på måndagar istället), vilken service! Jag tycker J ser ut som en svamp med den där grejen på huvudet, ha ha. Jag tror det var en badmössa han hittade i någon butik. Inte för att det spelar någon roll, men rätt ska kanske vara rätt. Kompis-Linnéa på konfirmationen lämnade de i kyrkan och sedan var det L, M och Nyasha som tog tunnelbanan själva till Picadilly, så två av dina barnbarn var på vift, men vi fanns i närheten.

Karin, du ska vara den siste att ha dåligt samvete för vad du INTE hade med dig hit, om du tänker på ALLT du HADE med dig!! Jag vet ingen som är så observant som du och kan läsa både bilder och mellan raderna SÅ detaljerat. Det händer VÄLDIGT ofta, din spöktant :) . Helt riktigt ville L inte alls att jag skulle ta bilden på henne och ugnspannkakan, "mamma det verkar som om jag ALDRIG lagat mat förut" var kommentaren, ha ha. Jag VAR glad på bussen, vi hade så kul när vi var med bara Johan.

Du har rätt, huvudrätter blir nästan aldrig bra på bild, medan förrätter oftare är "vackra". Trist kollega som inte gillar lite väldoft...

Catharina, så trevligt med jubileum i Eslöv! Jag är förvånad att det inte var fler PM-tjejer där eftersom de har flera f d väldigt aktiva elcor. Så skönt att alla kalas är avklarade och blev lyckade!

Visst är det trist att alla svenska småbyar endast har pizzerior och ofta rätt trista sådana! Här finns flera olika och trevliga restauranger i varenda by, dessutom serverar de alltid närvarande pubarna, också bra mat för det mesta. Indiskt är gott OM det inte är för starkt :) !

Vi valde vår förlovningsdag i november just för att där händer inget annat kul, så då har man det mysiga att fira varje år i alla fall. Tänk att jag alltid är så tråkigt praktisk, ha ha!

Nu knäckkokning och Parent letter till Johan.

Kram Ingrid