Familjen E J på besök

I torsdags var jag SÅ trött, så det var tur att våra gäster skulle in själva till London igen. Jag släppte dem vid tunnelbanan och under deras dagar därinne avverkade de sevärdheter på löpande band. London Eye, Big Ben, Hamley's, Rainforest Café, Natural History Museum, Science Museum, Harrod's, Dubbeldäckarbuss mm mm. Tåliga barn att resa med har de verkligen.

Torsdag kväll såg de musikalen Lejonkungen, så de kom inte hem med tåget igen förrän klockan var nästan midnatt och barnen somade på ett kick. Och det gjorde de vuxna med :) . Hemma var det en ganska vanlig dag så jag ordar inte mer om den.

Fredag började vi med att besöka vår skola. Jag försöker övertala alla som kommer hit att de ska ta sitt pick och pack och flytta över så vi kan få lite sällskap av kära gamla vänner. Hittills har ingen nappat, men jag fortsätter att sälja in skola och omgivningar :) . Gustaf har blankt vägrat alla tankar på utflyttningar, men när de var här sa han "kanske". Jag ser det som en halv seger, ha ha. Johan såg oss när vi gick förbi hans klassrum och han har en så gullig fröken så hon frågade om det var någon han kände och sa att han fick gå och hälsa, så han öppnade dörren och sa hej. Linnéa fick vi syn på ute då hon hade gympa. Det var ett informationsmöte som jag skulle varit med på om vi inte haft gäster, så det var lite pinsamt att gå på skolområdet utan att gå på mötet, även om det inte är något obligatoriskt. Jag har nu varit på skolan med gäster VARJE vecka så många gånger att det verkligen kommer kännas lite jobbigt att göra det igen när farmor och farfar kommer, men det ska vi SÅKLART göra. Sedan blir det ju inte fler visningar på länge, ha ha. Kanske kan jag få jobb som skolguide...

Efter skolbesöket som fick godkänt av gästerna, så åkte PO med barnen till London, medan Maria och jag åkte till Bicester Village. Har nu fått lära mig att det INTE uttalas "bichester" eller "bisester" som jag trodde utan istället säger man "biister". Jag tror att det är för att man blir så "bister" när man varit där och handlat och glömmer det man köpt så någon annan snor det..... eller att man blir bister för att man är halvt ruinerad efter inköpen... Vad vet jag, det var i alla fall stället med outleten där vi var med mina föräldrar. Maria gillar verkligen sådan shopping :))) . Jag gick till hittegodsavdelningen i ett sista desperat försök att få tag i Malins kläder, men förgäves.

Det är få personer jag shoppar så bra ihop med som Maria. Hon är ärlig på ett väldigt kärleksfullt sätt. Hon framför kritik av mindre smickrande kläder med ett skratt så att man verkligen tror att det är kläderna som är felsydda och inte min figur. Vi skrattade som två 15-åringar i en av provhytterna och det jobbiga när man inte pratar engelska är att man tror att de som jobbar där tror att man säger något ofördelaktigt om dem. Det handlade bara om att Maria sa något om att klänningen inte var så snygg när jag stod på ett speciellt sätt och då sa jag att sanningen är ju att det bara är i provhytten man står still och stirrar så, i verkligenheten rör man sig ju hela tiden och så demonstrerade jag hur jag rör mig, vilket Maria tyckte var VANSINNIGT roligt. Jag kom på att jag kanske borde haft en ny klänning till finfesten nästa helg, men insåg att jag aldrig skulle hinna köpa det. Då letade Maria upp klänningar i varenda butik, sådana jag inte själv skulle kommit på att prova och hon hade ett mycket träffsäkert öga, för flera av dem var helt ok. Till slut köpte jag en klänning. Det trodde jag ALDRIG. TACK älskade vän!

Här är Misan själv i sin nyinköpta supersnygga Burberryjacka!

Jag köpte också en helt onödig cape som jag förälskade mig i redan när jag var där första gången.

Hemma blev det körigt, så det var tur att vi avslutade med en delikat fika med chokladcheesecake och creme brylé. Detta EFTER att Maria talat om vilka nya förträffliga underkläder jag kunde skaffa som skulle få min nya klänning att se ännu bättre ut på, så varför avstå från desserter efter det beskedet. :)

Linnéa skulle på privat Halloweenfest för alla 9:orna. Malin hade hjälpt henne att "spöka" ut sig:

Fixaren passade på att spöka ut sig själv också lite när hon ändå var igång:

Rikard körde in L till London, medan PO och barnen åkte tåget åt andra hållet, men till slut möttes deras vägar och de flesta av oss kunde samlas till middag. Gustaf hade glatt sig stort åt att vi vuxna skulle åka till Royal Standard pub efter maten och barnen skulle vara ensamma hemma. Malin och Sofia gjorde om Malins rum så de fick en ny sovplats på golvet. Såg inte bekvämt ut, men där sov de återstående två nätter:

TUR att vi inte hunnit packa upp alla lådor ;-) .

På puben fick ju TYVÄRR R lämna oss rätt snart för att han skulle IN till London igen för att hämta hem L. Det är ju så när vi har gäster nästan oavbrutet under 1,5-2 månader att vi kan inte stoppa vår vardag här och säga att barnen inte får delta i saker som händer här bara för att vi har gäster. Det är viktigt för dem att vara med och de håller ju på att bygga upp ett liv och sina kontakter här. Ibland blir det lite jobbiga krockar, men vi får ta det som det är. Hittills verkar våra gäster ha haft full förståelse för det.

På puben blev PO, Maria och jag djupare och djupare och jag tror att de flesta av våra personliga problem samt några av världsproblemen nu är lösta. Så småningom kom vår "chaufför" tillbaka och räddade oss från de svåraste problemen :) . Hemma var ALLA barn vakna och de hade haft SÅ kul. Det hade L också, men då var kl 00.30 och det var hög tid för sängen. Alla somnade gott.

Lördag. Maria var inte nöjd med sin lyxshopping. Hon ville kompensera med lite superbillig shopping i High Wycombe. Dessutom hade hon sagt till mig att hennes barn ville ha paketkalender, men mamma Mia hade meddelat att hon inte visste om hon orkade göra en sådan. Jag talade om att det gjorde hon visst och så gav vi oss iväg på inköpsrunda. Papporna höll ställningarna här hemma vilket innebar körning till L's tennis, matlagning och husröjning av olika slag.

Maria och jag var väldigt nöjda med våra inköp och vi låg i som remmar, så när vi kom hem var vi vrålhungriga. Som tur var fanns det några pannkakor över från lunchen som vi glatt satte i oss. Diverse barnshower visades upp och det blev matlagning i full fart. Gustaf är HELT inne i StarWars världen, så när Maria hittade denna tårta i affären kunde hon inte motstå att köpa den.

Killarnas glädje visste inga gränser så det var väl investerade pengar. Förvånanvärt god var den också :) .

 Och så här många löv finns det kvar på klätterträdet just nu....

Innan middagen lyckades jag slita barnen från datorspel, TV, husrivning etc för att spela Sverigespelet. De var duktiga.

Nu närmar jag mig the Grand final på helgen, som vi firade med hela England, nämligen Bonfire. Detta firas till minnet av den på 1600-talet MISSLYCKADE skottens försök att spränga parlamentet i London för att få Skottland till ett fritt land...
Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss, men alla gick man ur huse till en stor cricketplan där den lokala (och uppenbart mycket aktiva) RT-klubben stod för arrangemanget.

Hela kalaset kostade £15 per familj och här är våra familjer (R bakom kameran). De till höger hör inte till oss :) .



Först sågs under lång tid ett antal eldjonglörer och eldslukare uppträda:

I bakgrunden brann en stor brasa ungefär som på Valborg hos oss. Sedan var det dags för huvudnumret, det stora fyrverkeriet. Förmodligen för att koppla till den misslyckade sprängningen med krut. Vi har sett många fyrverkerier, inte minst på nyårsaftnar, men dessa är ju inte samordnade utan det skjuts ju vilt omkring. Här var det ett arrangerat fyrverkeri i över en halvtimme och vi i vår familj har i alla fall aldrig sett ett SÅ stort och FINT fyrverkeri i hela vårt liv. Det var fantastiskt vackert. En finfin final på våra gästers besök :) .

Få saker är så svåra att fånga på bild som fyrverkeri, men goda försök gjordes i alla fall.

Vi kommer se till att ha gäster här varje Bonfire vi är här, för detta var så fint så vi vill väldigt gärna dela det med er.

Linnéa träffade en kompis där och alla hade trevligt trots att det började bli kyligt efter ett tag. I natten gick vi hem och småpratade till det var dags att sova.

Söndag morgon har jag berättat att vi var uppe tidigt. Gästerna skulle med flyget hem. Sorgligt med farväl igen, men vi har många roliga dagar att minnas och vi hoppas att de snart kommer tillbaka.

TACK för att ni kom Maria, PO, Gustaf och Sofia!

Naemi, så avancerat att blåsa Wiskey-glas. Hoppas du hittar något annat gott att dricka i ditt glas den närmaste tiden ;) .

Karin, jag är säker på att fler märkte att det inte gick att kommentera bara att de inte nämnt det, ha ha.

Britt, det är snällt att du säger att vi får ta det lite lugnt. Hur roligt det än är, så är det lite arbetssamt att ha gäster så länge. Middagsidéerna tryter nu kan jag berätta, men något gott ska vi väl komma på.... Jag vet dock att hur mycket eller lite vi än hinner förbereda så kommer det att bli SUPERKUL att ses!!
Vädret idag är regn, blåst och trist, men det vänder SÄKERT till ni kommer. TVÅ dagar kvar! Jippie!

Vet inte om någon läst ända hit, men nu KRÄVER barnen att jag kommer!

Kram alla!
Ingrid