Med 3:orna till Warwick Castle

Förra fredagen hade jag skrivit upp mig som frivillig hjälpare på treornas årliga skolresa till Warwick Castle. Det visade sig vara en populär utflykt, för många föräldrar var med :) . Vi har varit på väg dit tidigare med familjen, men av olika orsaker har det inte blivit av.

Detta är alltså ett gammalt slott, men när man tittar på deras hemsida känns det mer som en sorts nöjespark. Sanningen är väl att det ligger någonstans däremellan, men om vi tänker på vad vi vanligen associerar med att besöka slott, så är det i alla fall ganska långt ifrån det. Det här är MYCKET mer barnvänligt, även om de även gör mycket som enbart riktar sig till vuxna. Där finns en Dungeon, men den ingick inte i entrépriset, så till barnens kortvariga besvikelse, så kunde vi inte gå in där, det lär dock vara rätt läskigt, så kanske var det lika bra.

En stor välutrustad dubbeldäckarbuss var inhyrd för resan som tog ca 1,5 timme enkel resa. För ovanlighetens skull hade eleverna fått tillåtelse att ha "electrical equipment" med sig, vilket innebar Nintendospel, iPods, mobiler etc. Dessa fick användas på bussen, men var strikt förbjudna när vi väl var framme. OM någon använde dem under dagen skulle de beslagtas och lämnas tillbaka på skolan, d v s ingen tillgång under hemresan. Det fungerade utan problem.

Jag förstår att detta är en väldigt populär utflykt, det var publikfriande, rent och roligt. Vi blev indelade i grupper med 4-5 barn i varje och ca 1-2 föräldrar per grupp. Sedan gick någon grupp för sig själv och några tillsammmans. Min grupp gick med flera andra och tillsammans med Johans lärare hela dagen.

Först skulle vårt gäng få en guidad tur i källarvalven. Vi samlade oss och den duktiga guiden frågade om någon hette Rikard. "Nej, men min pappa gör det", sa Johan (på engelska förstås!). Då fick han komma fram och vara kung Rikard.

Sedan plockad hon upp fler barn som var olika kungar som kom i strid med varandra. Väldigt underhållande och målgruppsanpassat.

Så bar det av ner i källarvalven, där vi fick veta om kungar, hur de levde då slottet var väldigt ungt (1400-tal om jag minns rätt) och en hel del annat. Alla barnen lyssnade uppmärksamt.

Vaxversion av Kung Richard

Här görs kanonkulor



Och visst fanns där någon vänlig kvinna som skötte tvätten...

Ute hade de påfåglar som gick omkring:



Samtidigt som det var dags för lunch startade fågelshowen, så vi lät barnen äta samtidigt och de flesta hann bli klara innan det började. Bra, vi ville inte ha några fåglar som distraherades av barnens spännande matlådor.

Mannen som höll i showen var påfallande lik Mr Bean och det var tydligt att han gjorde allt lugnt och tydligt för att några fåglar ännu tränades inför högsäsongen, de var inte vana att göra sina saker för storpublik, men det gick såklart jättebra.

Mr Fågelmannen Bean

Efter fågelshowen klättrade vi upp i torn och såg häftiga utsikter. De flera hundra trappstegen gick i smala och otroligt branta trappor!



Barnen hittade en backe där de sprang upp och ställde sig och sedan sprang de nerför allihop i full fart, hur många gånger som helst. Underbart!

Johan springer i mitten med svart jacka och ljusa byxor.
Övriga barn kan ni inte identifiera, eler hur.

Så gick vi igenom slottet och såg hur det såg ut för ett par hundra år sedan och jag lärde mig en ramsa om vad som hände med Henrik VIII fruar:

Divorced, beheaded, died,

divorced, beheaded, survived.

Tre av fruarna hette Catherine (fråga på en pub quiz) och två Anne. Inte mycket variation där inte.



"Skådespelare" i slottet gjorde miljöerna mer levande.
De var jätteduktiga och pratade med barnen.



Slottets vattenkraftverk var jättefint ute och invändigt,
med peronal som svarade på barnens frågor.



Nere i fängelsehålorna fick vi se fruktansvärda "utrustningar". Jag tror barnen tyckte det var både hemskt och roligt spännande på samma gång, men som vuxen kan man inte bara föreställa sig vad det skulle inne bära att bli upphängd i en sådan här och hänga där tills man dog. FYYYYY så gräsligt!

Den sista punkten på programmet var att alla treorna skulle samlas på en äng där det var en STOR "trebuchet" = hävstångskatapult. Denna skulle förklaras och skjutas av. När killen sa att den var sönder, var jag säker på att det var ett aprilskämt, men det var det inte. Tyvärr. Han pratade dock länge och drev rätt mycket med barnen, inte minst om amerikaner, vilket några vuxna inte såg ut att uppskatta helt, men jag tyckte mest det var kul och väldigt oskyldigt.

Runt omkring oss vankade denna svan, som inte alla barn förstod att de skulle hålla sig undan. Den var STOR och närgången.

Efter en stund hade svanen den goda smaken att gå iväg runt trebuchen och alla kunde fokusera på pratkillen igen. PLÖTSLIGT hörs ett snabbt "fräsande" flaxande ljud och bakom oss har Herr Svan kommit tillbaka och tagit med sitt senaste span. Pang på bara och spanet verkade inte riktigt uppvärmd, så hon försökte komma undan, men han vann kampen. En ivrig aktivitet uppstod bland lärare och föräldrar för att få barnen att ABSOLUT inte titta bakåt utan framåt på killen. Oj oj oj, det var så fantastiskt kul. De vuxnas frustration visste inga gränser när inte alla barn lydigt vände sig framåt utan fortsatte titta på de aktiva svanarna. Dock är barnen väldigt diciplinerade (Björklund hade ÄLSKAT vår skola) så snart nog var fokus på "rätt" håll igen.

Att få sticka in huvud och armar i en sådan här, tyckte barnen nästan
var det roligaste på hela stället :) . 

Det blev, till Johans stora besvikelse (han spårade faktiskt t o m ur på ett inte allför trevligt sätt, under ett par minuter, men han var väl trött efter en lång dag), en KORT stund på den fina lekparken innan vi var tvungna att gå till bussen.

Det är tre 3:or på skolan och jag gick med Johans lärare och en av de andra båda hela dagen. De är bägge supertrevliga och jag är SÅ glad att Johan har haft en så bra lärare under sitt första år här!

På vägen hem satt jag med två amerikanska mammor och en holländsk. Den ena amerikanskan är SÅ rolig, men jag tror min familj ska vara glad att jag inte är så pedantisk som hon, för det var det mest avancerade och tuffa jag har hört (no more details... överlämnar det till er vildaste fantasi), medan den andra amerikanskan inte kunde städa och plocka i ordning alls, hon hade en städerska som kommer två ggr per vecka, men det är inte så lätt för henne att städa då INGET är undanplockat. Mammans dagliga rutin är pyjamas länge, träna, äta lunch med någon, shoppa. Eftersom hon gör det varje dag tycker hon det är PEST att ha flyttat ut hit från London. Förståeligt.

Väl på skolan fick J och jag åka late late bus till grannbyn där R hämtade oss. Han och Malin hade varit och fixat de sista presenterna och förberedelserna för J's födelsedag. Hemma 10 min innan det var dags att köra tillbaka till skolan för att hämta L som varit på en annan ACS skola (den med simhall) och kollat på tennistävlingar. Hon saknar SÅ att hon inte kan vara med pga sitt knä, MEN nu är det faktiskt klart bättre. Inga kryckor och hon haltar inte längre. UNDERBART!

Till slut blev det en stunds skön fredagkväll, mest med inslag av presentinslagning.

Karin, tack, om t o m du tycker pub quizarna är svåra, så känner jag mig inte fullt så dum :) . Jag har hört hur det stormat hos er, men tror det är över nu? Här fortsätter solen skina!!

Ylva, var du tvungen att avslöja här att vi skrev fel svar på Kanadas huvudstad ;) . Det var verkligen jättekul, men jag är inte lika säker som du på att alla svar vi hade fel på, nu verkligen sitter bakom pannbenet...

Boktokig, tack för tipset, jag ska försökta finna ut vilken som är den första boken, för även om de är fristående så gillar jag att läsa dem i ordning. Det var verkligen kul att träffa min bloggbekant, visst har du också gjort det? Vi håller tummarna för att tennisbanan blir kvar ett tag till...

Hannele, jag vet inte om jag tror på att du är urdålig på frågesport. På din blogg verkar det som om du kan en massa saker, jag tror snarare det beror på vilka frågor man får. Som sagt, smeknamnen på de engelska dartspelarna kan lätt få en att tro att man är dålig på frågesport, men det gäller att tänka positivt och bestämma sig för att det är "fel" på frågorna och inte på mig, ha ha.

Melanie, tack för det du skrev, jag tycker det är bra att veta, för jag vill inte "hänga ut" någon som inte själv vill det. Jag tycker ofta det känns som om man inte vill ta kort, men sedan efter tänker jag, att det hade ju varit lite kul att ta några bilder där och då. Nu tror jag många människor som bloggar kan fotografera massa saker och gömma sig bakom att "de ska ha det till sina bloggar" :) .

Nästa gång ska du/ni komma hit. Vi bestämmer ett tillfälle över mailen! Och bara så du vet, jag kollar absolut inte alla bloggar jag följer mer eller mindre, varje dag. Nu har det t ex varit väldigt dåligt med datortid senaste dagarna. Kram.

Nu fort iväg till ett kalas med Johan, det är kille i klassen som har fotbollskalas. Vi hörs!

Ingrid