Vi har haft gäster här i helgen igen. Jättetrevligt! Vänner vi träffar alltför sällan och vi har verkligen hunnit prata ikapp oss lite. De åker hem vid 5 imorgon bitti, så det är tur att de är i säng och sover nu.
När det gäller svenskgruppen häromkring däremot är det faktiskt bara djup sorg just nu. Den sjuka pappan som jag skrev om för bara någon vecka sedan gick bort i torsdags. Hela sjukdomsförloppet gick så fort på slutet. Alla vi i svenska kaffemorgongruppen är rörda och tagna. Vi fortsätter turas om att laga mat och skicka med till dem varje vecka. En av mammorna här som jag har mycket kontakt med känner den drabbade familjen väl och håller nästan daglig kontakt med dem.
Imorse ringde hon som hållt kontakten med familjen och berättade att hon hade ännu ett fruktansvärt besked. Kvinnan som håller i alla våra svenska kaffemorgonar och samordnar oss, henne har jag samåkt med flera gånger och hon är den som hjälp mig så fort det varit något jag undrat, t ex var jag kan köpa något eller tips om restauranger, badhus eller liknande, en av hennes och mannens två söner har helt oväntat på grund av väldigt tragiska omständigheter dött igår, endast 25 år gammal. Det har stått om det i varenda svensk tidning sista dygnet och det gör mig så ont, så ont. Jag hittar inga ord för hur hemskt jag tycker att detta är och jag kan inte föreställa mig hur dessa vänner har det just nu.
Vi samlar oss i svenskgruppen för att göra det ytterst lilla vi kan. Samtidigt som jag tycker det känns som om all luft går ur mig, känns det som om jag får hur mycket adrenalin som helst och som om jag skulle kunna göra vad som helst om det kunde göra någon skillnad.
Alla mina tankar ikväll går det dessa båda drabbade familjer. Jag önskar dem styrka att ta sig igenom kommande dagar.
Ingrid