lördag 21 januari 2012

Ett år på fb

Nu är det ett år sedan jag gick med i fb. Känner att det kan vara på sin plats med en liten utvärdering.

Hur blev det?
Är det som jag trodde?
Är jag aktiv?
Tar det massor av tid?
Ska jag vara kvar?
Har jag några vänner där?
Rekommenderar jag er som inte är där att gå med?

Mmm, det finns mycket att reflektera över gällande detta media och efter ett år har jag ännu inte riktigt bestämt mig för hur jag vill "använda" fb. Det är tydligt att folk gör väldigt olika. Massor av människor gör inte ett dugg på fb, de är med, men skriver aldrig något. De håller koll på andra och skriver kanske en kommentar ibland, men inte mer än så. Några andra (ett par av mina vänner) uppdaterar fb, HUR många gånger som helst per dag. De skriver typ "godmorgon" när de går upp, "fikarast" när de har det på jobbet, "dags för middag" på kvällen och "hoppsan" när det är något som hänt. Någon gör i princip inget annat än lägger ut låtar från youtube. Däremellan finns alla de som skriver ett "statusinlägg" som det heter, några gånger i veckan eller de som mest lägger upp fotografier och kommenterar dessa.

Visst ja, vi har ju alla dem som spelar diverse spel också, eller "puffar" varandra (HELT meningslös sak enligt mig). Dessutom finns ju massa praktiska funktioner, som att bilda grupper för särskilda ändamål t ex.

För att skaffa vänner på fb behöver man bara skriva in ett namn på någon man känner och klicka på det för att skicka en förfrågan till personen om han/hon vill bli din vän. När du har några vänner får du framöver hela tiden frågor om du känner den eller den personen som är vän med en av dina vänner och så kan du klicka på dem också, för att få fler vänner. Ibland frågar någon dig om du vill bli deras vän och då kan du svara ja eller nej till det. Redan här måste man börja bestämma sig för vilken princip man vill hålla.

Jag bestämde mig för att börja smått. Jag gick med i fb och hade döttrarna fysiskt stående över mig. De visade hur jag skulle göra genom att skicka en vänförfrågan till Tara i Hamburg och så la de till sig själva. Jag hade precis skrivit om min tveksamhet till fb här och fått en kommentar från Kim som sa att jag gärna fick bli hennes vän på fb, så jag skickade en förfrågan till henne med. DET var ungefär vad jag hade tänkt göra. Se till att jag hade ett par vänner, se vad de skrev, ha lite koll på vad tjejerna gjorde, lägga ut någon sak själv ibland, så jag kände att jag var med på riktigt.

Nej nej, det här med vänner löste sig av sig självt! Första dagarna fick jag vänförfrågningar från gemensamma vänner till mig och Tara (det är ju liksom så det går till ;) ). Tjejerna undrade efter en vecka hur många vänner jag hade och jag höll en liten predikan om att det inte var mängden som räknades, att de inte skulle ge sig in i någon tävling om vem som hade FLEST vänner på fb, att jag inte tänkte säga ja till alla och så meddelade jag att den dagen hade jag 10 vänner boende i 7 länder. Själv tyckte jag DET var supercoolt :) !

Sedan var det som en ketchupeffekt. Vänförfrågningarna rasade in under en månads tid. Några hittade mig för att de läser bloggen, andra för att de t ex frågade om jag hade fb. Jag fick snabbt ett antal frågor från barnens kompisar och fattade beslutet att inte bli vän med dessa om det inte var barn till gamla vänner till mig. Barnens klasskompisar här eller i Sverige, kändes inte som jag hade någon anledning att vara vän med. Fick även frågor från väldigt perifera personer, några kul att få kontakt med andra kändes verkligen helt långsökta och jag sa nej. Som tur är kan man se vilka kompisar man har gemensamt med den som frågar om man vill bli deras vän, det gör att man på något sätt kan ringa in var personen kommer ifrån. I något fall fick det mig att inse att det var någon som gift sig och bytt efternamn, och när jag dessutom inte sett personen ifråga på väldigt länge kunde  jag inte förstå vem det var, förrän jag förstod vem vi hade som gemensam vän. Andra gånger är det någon väns vän som jag ABSOLUT inte känner och som jag undrar VARFÖR de frågar om vi ska bli vänner.

Kul är det när man inser att vänner man känner genom helt olika sammanhang som t o m bor i olika länder, plötsligt inser att de båda känner mig, men inte visste om det. Ofta vet jag direkt när jag får en vänförfrågan om jag vill eller inte vill bli personens vän, men ibland bara väntar jag med att svara och så får det mogna till lite.

Idag har jag 133 vänner på fb, varav jag tror jag sökt upp fem själv. Tills jag bestämt mig för om jag ska fortsätta vara aktiv på fb, väntar jag med att aktivt utöka nätverket, men jag svarar gärna ja på förfrågningar från de jag känner.

Jag är definitivt mer positiv till fb nu än jag var innan jag gick med. Det är verkligen kul att ha lite koll på vad som händer i vänner och bekantas liv. Något fb verkligen hjälpt mig med, är att få svar på snabba frågor. I torsdags t ex hade jag ingen bil och behövde ta mig till skolan. Jag frågade på fb om någon skulle dit och om jag kunde få följa med. En japansk mamma svarade att hon skulle luncha i vår by och sedan åka till skolan samt att jag kunde komma med då. Perfekt!! Jag hade ALDRIG kommit på att maila henne om en sådan fråga.

Det är ett effektivt sätt att håll kontakten med många människor. Jag får mig ofta ett gott skratt eller en tankeställare. Fb hjälper ALLA att hålla reda på varandras födelsedagar. Så fort någon fyller år poppar det upp och alla rusar till jubilaren och skriver en hälsning.

Så är det då det här med tiden... JA, det tar tid att vara med i fb, jag VET inte ännu om jag tycker det är väl investerad tid eller ej. Jag brukar gå in där dagligen om jag är hemma. Går aldrig in när jag är iväg via telefonen. Jag måste säga att ca hälften av alla inlägg som läggs ut, tyckter jag personligen är ganska meningslösa. Jag kan förstå och tycka det är intressant att lägga upp en länk till en youtube-sång, men inte att man VARJE dag lägger upp 10 st. Vad förväntar de sig att man ska göra, hinna klicka på varje sång och lyssna på den...? Jag har lite svårt att förstå de som varje dag skriver "godmorgon" och "dags att äta kvällsmat" utan ytterligare upplysningar. Jag vill i alla fall veta VAD de ska äta till kvällsmat i så fall, så min ibland idéfattiga hjärna får lite inspiration. Sedan har vi förstås alla de som ALDRIG skriver ett statusinlägg, ibland glömmer jag att de är mina "vänner" där och så blir jag glatt påmind när de plötsligt skriver en hälsning. Andra skriver gärna i gåtor, typ "Äntligen!", "Varför?" eller "Linfrön". Vilket endast kan ge effekten att vännerna måste ställa motfrågor, för att förstå vad det hela handlar om över huvud taget. Det har jag inte alltid tid med... Nu ska inte dessa rader uppfattas som allvarlig kritik!  Jag tycker att en stor del av finessen med fb är att man får använda det precis som man själv vill.

Själv skriver jag något på fb ganska regelbundet, och jag att det jag skriver ska vara något jag skulle säga eller vilja berätta för mina vänner om jag pratade med dem på riktigt. Det kan vara något jag gjort, en sak jag vill tipsa om, något fråga jag har, eller ett rop om uppmuntran om livet är trist. Ungefär så. I början fick jag STÄNDIG kritik från mina tjejer om att jag skrev en hel UPPSATS och att det var ju HELT fel sätt att använda fb :) . Jag spelar inga spel på fb pch jag "gillar" inga annonser eller företag. Jag lägger inte ut några bilder där, det räcker med bloggen för det syftet.

Ganska ofta tycker jag att fb och bloggen överlappar varandra. Ibland tänker jag, ska jag skriva det här på bloggen eller fb, men då kan det bli på båda ställena och såklart med mer djup här. Fb är mer aktuellt och det gör att när jag kommer efter här kan jag ibland ha nytta av det jag skrivit tidigare på fb, för att komma ihåg när vi gjorde något t ex. BRA!

Jag har inga planer på att lämna fb just nu, men fascineras av alla andra nätverk som ploppar upp. Google+ är väl det senaste av större skala. LinkedIn är ju ett jag absolut måste lägga upp mig på när det är dags att söka jobb. Med jämna mellanrum kommer jag säkert att gå igenom vännerna på fb och plocka bort dem. Gissar att det finns en del persner här i England som känns bra att vara vän med nu, men när vi flyttar hem och tiden går, så kanske de skulle kännas hur avlägsna som helst. Vem vet...

Rekommendera eller ej...? Jo, jag gör nog det. Jag tycker verkligen fb har sina stora fördelar. Alla mina vuxna vänner tycker jag använder fb på ett "ansvarsfullt" sätt. Ungdomarna... Några gånger har mina barn och deras vänner definitivt skrivit saker som jag inte tycker är varken trevligt eller smart. Deras språk är oftast otroligt fattigt och torftigt. Med tanke på hur mycket tid de lägger på fb tycker jag det är sorgligt och trist. För våra barn måste jag dock säga att jag förstår att fb är OVÄRDERLIGT när det kommer till att hålla kontakten med sina vänner hemma och i DK, även om de ändå lägger mest tid på de vänner de har här, det är ändå de som finns här dagligdags och behöver "diskuteras" med mest.

Barnen lägger ju ut 100-tals foton på fb och oftast ska alla kompisar på bilden "taggas". Jag har också blivit taggad i en del foton. Fördelen med det är att man då får VETA att det lagts ut bilder på dig, men nackdelen är att man blir mer "synlig" än om man bara skymtats i bakgrunden utan att någon märkt ut det ytterligare. Det oroar mig faktiskt lite var barnens bilder en dag kan hamna. Våra barn är hyfsat försiktiga, men ändå. Det är många spår efter dem som finns där för all framtid...

När jag gick med i fb för ett år sedan trodde jag att jag var den siste som gjorde det, för i min enfald tänkte jag att antingen var man redan där eller hade man bestämt sig för att inte gå med alls. Till min förvåning har det under hela året varit nya vänner och bekanta som gått med och är så fortfarande. Uppfattar det också som att många gick med för massor av år sedan, men inte lägre är aktiva, kanske inte ens går in där längre.

Jag tror fortfarande att det bland många yngre är "coolt" att ha så många vänner på fb som möjligt. Då en ung person som bott i en liten by hela sitt liv har 500 vänner på fb, då tycker jag att man har varit alltför generös i sitt vänsökande.

En annan effekt som fb haft på våra barn och uppenbarligen även andra ungdomar, är att de HELT slutat använda mail!! De går knappt ens in och kollar mailboxen längre. All kommunikation sker på fb, men jag menar att det faktiskt finna andra människor ute i världen och att de måste kolla sina mail regelbundet.

Bland er som jag VET läser här, har jag ganska bra koll på om ni är på fb eller ej (naturligtvis vet jag också att ni är ett antal som läser här som jag inte har koll på), men hur är det med Google+, har ni gått med där? Vad är era tankar om denna nya sociala grupp?

Britt, nej tyvärr var ju inte R hemma de gångerna i veckan då datorn med en dåres envishet, vägrade samarbeta. R var inte ens tillgänglig på telefon. Det hade dock den fördelen att jag till slut lärde mig några nya trick för att få honom på min sida (datorn alltså) och det var väl bra. Sista dagarna är det jag som bestämt vid tangentbordet utan att tolerera något dåligt uppförande!
För oss är det toppen att huspriserna sjunker! Fast det verkar inte vara så stor förändring just där vi tittar på hus, tyvärr. Jag känner med dem som sitter i omvänd situation och behöver sälja och inte alls får ut det de behöver för att täcka lån och liknande.

Kim, TACK för ditt blogginlägg igår! Jag blev verkligen rörd. Det är helt otroligt att någon som jag inte ens träffat på riktigt skriver så fint. Jag blev jätteglad! Vilken fin avslutning på fredagen, efter minnesgudtjänst i Svenska kyrkan. Ditt inlägg kändes så bra efter allt datorstrul och all "brist på tid" som gjort att jag inte hunnit skriva så mycket på sista tiden. Gav mig faktiskt massor av ny energi att sätta igång med förnyad kraft. MASSOR av kramar och tack!
Läste du "Once" när du researchade för dina världskrigsböcker?

Anitha Östlund, tack för din trevliga kommentar!! Kul att du tyckte om att läsa om vår Bostontur. Jag blev själv verkligen väldigt förtjust i den staden!
Jag är FULL av beundran över att du med tre små barn lyckas fokusera på skrivande så framgångsrikt att du lyckats få ihop flera böcker. Hatten av och stort lycka till med fortsatt skrivande! Låter som du har mycket nytt på gång också. Spännande....
Jag tycker också våra barn är söta ;) och det är sannerligen dina med! Trevlig helg!

Ha en skön helg allihop!
Ingrid

PS Nu har jag också läst ut boken "Once" som Malin läste och som jag skrev om häromdagen. FANTASTISK!!! En av de bästa barnböcker jag läst på länge. Rekommenderas varmt. Vet inte om den finns översatt till Svenska... författaren är Morris Gleitzman.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vad kul att få sådan bekräftelse! Jag menar alltså från Kimselius.Jag tycker du även har sunda ideer om facebook. Jag är med på fb, men jag skriver sällan.Jag tycker många kommentarer är ganska meningslösa, men vill man ha fram ett budskap eller en fråga snabbt, har man ju känslan av att det går fortare på fb än genom mail. Man behöver ju inte anstränga sig och skriva så långt! Maja väger över fyra nu, och föräldrarna börjar repa sig. Kram! Märtha

Britt sa...

Hej!
När man har vänner överallt i världen, som ni har,förstår jag att det är både bra och roligt att vara med i fb.
Det tar väldigt mycket tid, tycker jag. Din blogg läser jag med glädje
och det är ett utmärkt sätt att för oss att hålla kontakten med varandra.
Undrar om Linnea har läst boken hon fick av mig i julklapp och vad hon tyckte om den.
Linnea var fortfarande med bland
de vanligaste flicknamnen 2011.
Johan är inte med längre.
Kram Britt

Astrid sa...

Vad trevligt att få så fin bekräftelse på din blog av Kim Kimselisus, jag kan bara hålla med. Jag håller också med om allt vad du skriver om fb, en del väldigt onödiga inslag kanske även från min sida, följer ibland bara med. Positivt är att höra från vänner som man inte har så mycket kontakt med annars och följa med lite vad som händer. Själv lägger jag inte så mycket tid på fb, tittar snabbt igenom, har jag tid kommenterar jag. en del bilder har jag lagt ut, men som du lägger hellre ut på bloggen. Lovar förresten att skriva snart igen!
Kram

Catharina sa...

Oj vad mycket du skrivit om fb. Jag tycker själv om fb, men det vet du nog sen innan... Jag rensar bland mina vänner med jämna mellanrum. Jag var nog mer generös i början med vem jag sa ja till.

Jag är nog en blandanvändare... men jag skriver oftast inte mer än ett inlägg om dan och oftast vill jag berätta något för någon eller många och därför skriver jag. Ibland vill jag få något ur mig, men inte berätta allt och då skriver jag lite mer hemlighetsfullt.

Jag lägger in bilder ibland, men då oftast på naturen, mat eller saker. Jag vet ju inte vad som händer med bilderna och då vill jag inte lägga ut bilder på mig själv eller mina nära och kära där.

Jag kommer ihåg att jag blev glatt överraskad när du kom med i fb :)

Ha en trevlig helg!
Kram Catharina

Kim M. Kimselius sa...

Mycket intressant inlägg om Fb! Har också känslan av att många försöker ha så många vänner som möjligt. Själv har jag ju en hel del fb-vänner: Författarkollegor, bibliotekarier, bokhandlare, läsare, vänner och många jag inte har en aning om vilka de är. Men jag antar att de är läsare, för efter att jag har sagt ja till deras förfrågningar kommenterar de ofta någon av mina böcker.
Google+ tycker jag om. Ett helt annat forum än fb. Här är det mest vuxna, här tipsas om lediga jobb, intressanta artiklar, böcker etc.
LinkedIn tycker jag om för där finns Författarcirklar, där böcker diskuteras etc.
Härligt att du blev så glad för mitt blogginlägg om din blogg. Var lite orolig att du inte skulle tycka om att jag hängde ut dig så.
Nej, jag har faktiskt inte läst den. Såg att du har bloggat om den. Ska kika in och se vad du skrev om boken.
Kram Kim