lördag 31 mars 2012

Miljötänk

Jag är ganska miljömedveten och tänker dagligen på vilka val jag gör. Jag är definitivt inte fanatisk eller helt renlärig, utan mer vardagsmedveten. Jag köper sällan ekologiska varor och kör mycket bil, men som kompensation kör jag bara proppfulla tvättmaskiner (häpnade när någon sa häromdagen att de kör 5 maskiner om dagen, jag kör det i veckan), jag torktumlar inget utan allt får hängtorka, jag sorterar alla sopor och försöker använda matrester istället för att slänga så mycket. Använder också mina kläder länge, försöker handla kvalité och ge vidare barnens urväxta kläder. Jag försöker få alla att släcka lampor i rum där ingen är och där det inte behövs någon mysbelysning. Vi vädrar kort och effektivt.

Jag tror verkligen att det finns många olika sätt att vara miljövänlig på och hoppas på det där att "ingen kan göra allt men alla kan göra något". Fick häromdagen texten nedan från mina föräldrar och tyckte verkligen att den är SÅ bra. Frågan är verkligen vem som belastat miljön mest? Den äldre generationen av idag har också tagit till sig de nya "dåliga" vanorna, men livscykelmässigt ligger de MYCKET bättre till.

Här är texten, som jag inte vet vem som ligger bakom:

Alla omkring och över 50 år borde läsa detta, kanske även den nya generationen.... Jag har kopierat detta från en vän... Jag skulle betala på mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra dagar.
Kassörskan svarade att det är problemet. ”Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer.” Hon hade förstås rätt i en sak – vår generation hade inte miljötänket på ”vår tid” Men vad hade vi i vår tid?
Efter långt funderande och sökande djupt i min egen själ insåg jag vad vi hade…. Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte miljötänket.
Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundar meter. Men kassörskan har rätt, vi hade inget miljötänk.
Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft torkade våra kläder på vår tid. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det senast märket. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.
På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland. I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar. På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband, trappmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.
Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut istället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet är slött. Men vi hade inte miljötänket då.
På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. VI behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i rymden för att hitta närmsta pizzeria.
Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur slösaktiga den äldre generationen är bara för att vi inte hade ”miljötänk”?

Vilka aktiva miljöval gör du?

Kram Ingrid

fredag 30 mars 2012

Johan for president

En eftermiddag i början av september kom Johan hem från skolan och sa "Jag vill be president så jag måste hålla ett tal". Jag frågade förstås vad det handlade om och det visade sig att de har ett elevråd för varje skoldivision, så Lower School skulle ha val för alla positioner i "student council", som det heter här. Tjejerna har minsann aldrig pratat om några elevråd som de vill vara med i och för en annan som naturligtvis var ordförande i elevrådet själv då jag gick i högstadiet, så var det ju kul att den tredje ättlingen verkade ha liknande ambitioner ;) .

"Vet du ens vad en president gör?" fick jag ändå fråga honom.

"Nej, men jag vill ändå bli det", svarade han ungefär.

Jag insåg att det kanske hade varit bättre att ha lite lägre ambitioner och börja med en annan position, men han sa att bara 4:or som är de äldsta på LS fick vara ordförande och det var det han ville. På "assembly" som är deras "storsamling" med hela LS en gång per månad, skulle ALLA som ville ha en post i elevrådet hålla ett tal och berätta varför de ville det och sedan skulle det blir omröstning.

Vi pratade om vad eleverna kunde förvänta sig av en ordförande och vad Johan själv skulle vilja jobba med i en sådan roll. Jag frågade om han visste om det var andra och i så fall hur många, som ville bli ordförande. I smyg frågade jag på skolan vad som förväntades och de talade om att de fick mycket stöd och att det handlade mest om att lära sig i den åldern. De tyckte absolut Johan skulle ställa upp i valet.

Johan var ganska bestämd om vad han ville säga, men det gällde att strukturera det på ett sätt så han kunde få fram det. Han kunde inte prata fritt ur hjärtat, men samtidigt är det tråkigt att läsa långrandigt från ett papper. Dessutom är han inte en superduktig läsare, så det skulle tvunget vara en text som kan kunde läsa utan att haka upp sig...

Till slut var talet skrivet och den stora dagen kom då han skulle läsa upp det och sälja in sig själv inför ca 200 elever och alla lärare samt annan personal (men det är bara barnen som har rösträtt).

Så här såg talet ut:

Hi,

I am Johan and I want to be president.

I like to be part of the decisions we make.

I think I have some good skills for being a president.

I like to discuss with other people and I like to plan for things.

I always try to do what I have promised.

I am good at remembering so if you say things to me I will tell the board what you have said.

I like to work together and try to reach a goal as a team.

I am well organized.

I like to try new things and would like to be lower schools president.

I’ll do my best if you vote for me. The board will do great things for you, we will support you and listen to what you say.

Thank you!

ÅHHH vad jag önskar att jag hade kunnat vara med och se honom hålla det här talet!!!

Det var lite svårt att få till det så att Johan fick fram vad han ville på ett tydligt sätt, men jag tycker det blev bra och han var så nöjd med sitt tal. Efter skolan kom han hem och sa att det gått bra. Han sa att det var 6 elever som ville bli ordförande, men han kunde inte komma ihåg vilka alla "konkurrenterna" var :) . Det var sluten omröstning för alla poster.

Jag var faktiskt lite orolig för att han skulle bli vald, då detta innebar en del arbete på lunchraster, när han verkligen gillar att vara ute och leka, samt att jag trodde inte att han riktigt hade koll på vad rollen faktiskt innebar. Jag ville inte göra en större sak av det än det var, så med största försiktighet frågade jag någon dag senare i förbifarten om de satt upp listan på vilka som blev valda till elevrådet och vem som blivit ordförande.

"Jag vet inte, de hade satt upp en lapp, men jag hann inte kolla", svarade han.

HADE detta varit Malin eller jag hade vi hängt vid lappen innan de satt fast sista häftstiftet!

Ny trevare nästa dag om huruvida han kollat lappen och visste hur det hade gått?

"Jag vet inte, men det var inte jag i alla fall", svarade han.

Och så var det bra med det!!!! Ingen besvikelse, inga tårar, ingenting. Bara så där. Det var inte ens så intressant att han tagit reda på vem som vunnit. Tänk om vi andra var så coola och tog motgångar så bra, ha ha! Han blev definitivt en erfarenhet rikare. Jag är så imponerad över att han ville försöka och att han ställde sig upp för alla elever och höll det där talet och det var nästan en lättnad att han inte vann :) . Jag tycker också att det var kul att han ville göra något för de andra eleverna, för även om han nog tänkte rätt mycket på sin egen del i det hela, så förstod jag att han tyckte det var en ära och viktigt att få vara den som för alla elevers talan.

HEJA Johan! Det finns andra presidentposter att erövra i framtiden! Du har tiden för dig.

Märtha, ja Ericas hus är SÅ otroligt fint. När vi fick se vårt gästrum trodde jag att det var master bedroom :) . Det är verkligen mycket att städa, men Erica är en fena på det. Jag hade tyvärr inte varit lika bra på att hålla huset i det fina skick som hon gör. Dessutom är hon ett shoppingproffs. Jag vet inte HUR många inredningstidningar och postorderkataloger jag såg i det huset. :)
Jag fick ett långt mail från Helen tidigare i veckan, så jag vet att de är på ingång. Vilken underbar nyhet! Jag förstår att ni glädjer er hur mycket som helst!! Hur länge stannar de? Jättekul att få träffa Martin live! Jag vill också träffa dem! Har tyvärr inget bra förslag på bostad, men ska ha det i åtanke...
Skickar hälsning vidare till Linnéa :) . Vi ser fram emot påsklov med besök!

Britt, jag tror nog de skulle ha råd med städhjälp, men Erica är bra på att hålla ordning och jag tror hon är den sortens person som helst gör det själv för att få det som hon vill och hon gör det suveränt. Huset är JÄTTEBILLIGT mot vad man kan tro. Jag vet inte vad de begär nu, men de köpte det till ett SUPERBRA pris. Jag minns att jag var chockad då, det var liksom bara lite mer än vad D & A gav för sitt, men det har gått upp en del i området, så de kommer göra en finfin affär. Jämfört med Sv, Dk och Engl, är det väldigt billigt.
Irriterande att kommentaren strular, men bra att det kom fram till slut!

Astrid, Erica är allt i ett, hon är det perfekta värdinnan och frun :) . Effektiv som bara den. Jag tror inte hon har någon städhjälp, för hon gillar att göra det på sitt eget sätt.

PS Har ingen träningsvärk efter träningen igår!!!! Betyder det att jag äntligen blivit vältränad? Jippie!

Trevlig helg!
Ingrid

torsdag 29 mars 2012

Finaste huset till salu

Våra vänner i Boston som vi hälsade på i somras ska flytta söderut (inom landet). Alltså är deras fantastiska hus till salu. ÅHHHHH vad jag önskar att vi skulle flytta till Boston! Jag skulle slå till inom 30 sekunder. Det är ett av mina absoluta favorithus.

Kolla vilken fin film de gjort inför försäljningen:

http://www.youtube.com/watch?v=DRgEVmpYgls&feature=youtube_gdata_player

Sådana filmer vill vi se för hus vi vill köpa i Sverige också!

Jag har precis varit iväg och tränat och sitter nu och väntar på den obligatoriska träningsvärken som ofelbart alltid inträffar efter dessa pass... Fast det är inte läge att sitta så länge eftersom jag snart måste köra till skolan.

Glada hälsningar,
Ingrid

onsdag 28 mars 2012

Medlem i SWEA

Väl hemma från Manchester drog första riktiga arbetsveckan i september igång. Det är vanligt att ha möten/träffar "första x-dagen i månaden". Svenska kaffemorgonen är första onsdagen varje månad, så också PTSA styrelsemötena. American Women's club träffas första torsdagen varje månad. Jag har konstaterat att sista veckan i månaden har ingen sina saker inlagda, vilket innebär att just denna vecka vi är i nu är ganska mötesfri :) .

Så på måndagen var det Lower School informationsmöte och på tisdagen skulle barnen fotograferas, så det var en springig morgon när alla barn skulle bli snygga och undertecknad skulle vara på skolan för möte med Lower Schools Rektor och en lärare kl 9. Där la Kate och jag fram våra idéer för vad vi ville göra för LS i den multikulturella gruppen och det togs emot med öppna armar. Vi blev inlagda på schemat en fredageftermiddag i månaden (mer om vad vi gjort då kommer i framtida blogginlägg).

Kate och jag gick ut starkt i det första nyhetsbrevet som skickades ut till skolans alla föräldrar, då Kate satt ihop massa spännande informtion bl a om olika länder som firade nationaldag just den veckan och var man kunde delta i spännade saker med anknytning till detta. Så småningom fick vi backa och inte ta med sådant eftersom det, tillsammans med allt annat som skickas ut, blir för mycket info och föräldrarna ser inte skogen för alla träd, vilket jag helt och fullt förstår.

Denna tisdag hände också något som var väldigt märkligt som jag måste berätta om. Vår vän i North Carolina, Sarah, fyllde år denna dag. Varje gång man kommer till skolan ska man skriva in sig i en logg och det gjorde jag innan jag gick till mötet på LS. När jag lyfte pennan för inskrivning såg jag att någon skrivit in sig strax före mig med namnet "Sarah R....", exakt samma för- och efternamn som vår vän som fyllde år den dagen. Var inte det extremt konstigt??

På onsdagen var den irriterande krocken mellan svenskt fika och PTSA styrelsemöte. Naturligtvis försökte jag klämma in båda genom att först åka till Kajsa på fikat som började kl 11 (det håller på 11-13), för att efter en snabb titt på bröllopsfoton (två damers barn hade gift sig under sommaren) och bilder på Kajsas nya första barnbarn, åka till PTSA som började kl 12. Det är dock ingen bra lösning och jag har inte gjort om det sedan dess. Känns som om jag bara stressar upp de andra genom att komma in kort för att sedan rusa vidare. Resten av året har jag kört aningen eller och det har inneburit mest PTSA. Det var ett bra PTSA-möte och jag tyckte att det bådade gott för vårt kommande arbetsår tillsammans. Ibland fastnar vi lite väl länge i någon diskussion, men okey.

Så kom onsdag kväll. Jag hade redan när vi flyttade till England bestämt mig för att gå med i SWEA, Swedish Women's Educational Association. Det är en organisation framför allt för svenska kvinnor utomlands. Varför den heter "Educational" vet jag faktiskt inte för även om man alltid lär sig något i olika slags möten med andra människor, är det inte det som jag tycker är kärnan i verksamheten, men jag ska ta reda på mer om det och längre fram skriva ett mer initierat inlägg om själva organisationen. Idag blir det bara min del av den. För mig är det ett nätverk med svenska kvinnor som bor tillfälligt eller permanent utanför Sverige. De arrangerar olika slags träffar och uppmärksammar/upprätthåller många svenska traditioner.

Jag gick aldrig med i SWEA förra året. Förklaringen var att de har många möten i London, ofta på dagen när det är svårt att hinna tillbaka hem innan barnen kommer hem från skolan. Flera av svenskorna som bor permanent åt det här hållet där vi är, är medlemmar och de månatliga kaffeträffar och promenader som görs här ute är faktiskt i SWEA's namn, men faktum är att de är så generösa att alla svenskor som vill får vara med på dessa, oavsett om man är medlem eller ej. Två tjejer härute ordnar också en gång i månaden en filmkväll, hemma hos en av dem och dit är vi också välkomna även om vi inte är medlemmar. Om detta kan man tycka vad man vill, de värvar nog inga medlemmar på det sättet, men samtidigt är det så skönt att man inte behöver göra principfråga av det. Jag gillar svenskorna häromkring JÄTTEMYCKET.

Jag tycker ju dock att det är mycket roligare att vara med "på riktigt", man blir en bättre del av helheten och tar lättare del av hela organisationens fördelar. Dessutom känns det mer solidariskt för mig. Inte heller kan man vara med att tycka och tänka om man inte är medlem, om man nu skulle vilja det. De jobbar även med stöd vid såväl utflyttning till andra länder som HEMFLYTTNING och det tänkte jag kunde vara intressant att få veta mer om. De trevliga tjejerna som är medlemmar har flera gånger frågat om jag inte vill komma med lite mer och när jag innan sommaren bestämde mig för att lämna LC här i England, tänkte jag att nu eller aldrig. Den 7 september var det ett "Välkomstmöte" för nya medlemmar inne i London och jag bestämde mig för att åka dit. Eftersom det här är den svenska motsvarigheten till American Women's Club, är det väldigt roligt att jämföra vad de gör och hur de jobbar.

Jag fick skjuts in med Ing-Marie, som varit en aktiv medlem i många år och själv startat upp en SWEA-grupp i USA. Med oss åkte också den nyvalda ordföranden Rigmor, som är en enormt varm och rolig person. De flesta som är med är lite äldre än jag, men glädjande nog finns också en hel grupp med ganska unga tjejer. Jag har dock inget problem även om de andra är lite äldre, jag har alltid trivts bra i sällskap med de som är lite äldre än jag själv. Vet inte om det beror på att det får mig att känna mig ung, att jag är lillgammal eller bara att jag uppskattar deras klokskap och erfarenhet...?!

Mötet var hemma hos en av medlemmarna som bodde i kvarteret bakom Harrod's där hon hade en underbart fantastisk lägenhet! Det dukades upp ost, kex, frukt mm. Jag var tidig eftersom jag kom med ordföranden, men efter ett tag hade vi samlats ungefär 10-15 personer, en blandning av nya och gamla medlemmar.

Rigmor tog till orda och man måste bara tycka om henne, även om hon ibland seglar ut åt alla möjliga håll, men eftersom hon levt ett spännade liv och berättar med så charmig inlevelse, så gör det inget. Det kan inte finnas någon som inte gillar henne och jag beundrar henne för att ha tagit på sig ordförandeuppgiften. Är säker på att hennes golfande får stå tillbaka lite i år p g a det :) .

Då Rigmor pratat om SWEA som organisation och sin egen bakgrund, blev det laget runt och alla fick berätta om var de kom ifrån och varför de var där typ. SÅ spännande! Det kändes definitivt som om alla hade en mer spännande historia än jag själv, men de envisades med att säga att jag MÅSTE bli medlem i alla fall. Jag fick känslan att alla de andra "nya" redan var medlemmar. Några hade varit med i SWEA i andra länder (bl a i Japan), någon var läkare och framstående forskare inom ämnet "vård vid obotliga sjukdomar och i hospicemiljöer". Vi fick veta vilka programpunkter de jobbar med och varför. Kanske trodde de att de behövde övertala mig, men jag var inte svårflörtad, jag visste att jag skulle tycka det var kul att bli medlem och så fort jag kom hem efter den kvällen betalade jag in min medlemsavgift. Precis som jag befarade har det inte blivit riktigt så hög närvaro på deras möten som jag hoppats på, men det har flera orsaker och jag är ändå nöjd med det beslutet.

Jag jämför detta välkomstmöte med det jag var på förra året i American Women's club. Där handlade det om mycket konkreta användbara råd rörande att komma till samt bo, i England. Vad man skulle tänka på för att kunna ta "engelskt körkort" (inget vi i EU behöver tänka på), tips om produkter som kan "ersätta" produkter man saknar hemifrån, vilka faser man går igenom psykiskt när man är ny i ett land etc etc. SWEA handlade inte ALLS om sådant, utan de berättade mer om organisationen samt att vi skulle lära känna varandra lite grand. Intressant!

På torsdagen var det dags för höstens första American Women's club-möte. Det var ingen extern föredragshållare utan istället presenterade alla undergrupper sig själva och vad de hade för planer. Eftersom jag aldrig varit med på en sådan presentation tidigare tyckte jag det var jättebra. Problemet var bara att jag kände att jag ville vara med på ALLT! Culinary Adventure - absolut! Bokklubb - gärna, men tror inte jag fixar det. Hike - yes motion i naturen låter jättebra. Spanska -vore ju toppen för att hänga med barnen lite. Stich and Chat - jag älskar handarbete, men har inte precis något igång. Lunch Bunch - fredagsluncher på nya spännande pubar/restauranger, hurra. Så där höll det på. Det var väl ungefär Småbarnsföräldrarträffarna som jag kunde tänka mig att vara utan, ha ha. Det har blivit lite av varje under året, men utbudet är större än vad jag i praktiken mäktar med.

Efter mötet körde jag efter Ylva hem till deras nya hus för en kort husesyn. De hade nämligen flyttat eftersom de som ägde deras gamla hus behövde ha det tillbaka. Det nya ligger några kilometer från det gamla, men deras yngsta dotter kan ändå gå i samma skola. Det var jättefint och mysigt, så jag förstod direkt att de skulle trivas bra.

Så var det öppet hus torsdag kväll på Lower School. Väldigt trevligt upplägg där barnen förberett saker på sina bänkar som vi fick läsa och svara på mm.

På fredagen hade Malin sleepover hos oss med kompisarna Eesha och  Hannah. Det var också födelsedagsfest hos Meredith, så jag erbjöd mig att köra tjejerna dit. Det är en bit ifrån oss, så det var inte lönt att köra hem emellan. Jag hade säkert kunnat stanna kvar på festen, för jag känner den trevliga mamman och det var andra där som stannade och hjälpte till, men jag visste att det var tillräckligt med föräldrar där och jag kände för en stund för mig själv med en bok. Jag tog vår "pubbibel" med de bästa pubarna i GB och letade upp den som låg närmast. Kartan i boken är urusel och det var omöjligt att förstå var den låg. Efter mycket möda och stort besvär samt telefoncoaching från Rikard, lyckades jag förstå var den låg. Gav mig iväg med bilen och hamnade i en pytteby där det stod fullt med bilar längs byvägen utanför puben. Jag parkerade och gick dit, gick in genom en sidoingång som nog var fel och när jag kom in i puben såg jag att det var PROPPFULLT därinne. Alla tittade på mig, jag var säkert den enda nykomlingen på evigheter som stigit in i puben. Jag gick rätt genom stället och ut genom den andra ingången, som var den rätta. Aldrig att jag skulle kunna tränga mig in där med min bok och ha folk undrandes vad jag gjorde där. Tyvärr. Gick längs byvägen och såg ett minihotell längst bort. Det var gammalt som gatan (bokstavligt förmodligen) och hade en pub men där satt bara några pensionärer vid ett bord, så det var totalt ödligt. Nästan lika illa... Gick tillbaka till bilen och satt och läste i tills det var dags att åka och hämta tjejerna på festen. Halvlyckat :) !


Festen hade i alla fall varit roligt och det var glada miner och tjatter i bilen då vi åkte hem. Vi har världens minsta och pyttigaste TV-rum i vårt hus, men oj vad barnen älskar att få fälla ut bäddsoffan i det rummet och ligga där ihopkrupna med sina kompisar samt chips och en bra film. Det var kul för Malin att få hit lite vänner eftersom de andra båda hunnit med mer av det än hon efter lovet. På lördagen kom Frederik till oss för första gången och lekte med Johan. Linnéa hade klasskompisarna Amanda och Carlos här. Det blev en aktiv välbehövlig helg hemma efter Manchesterhelgen som vi haft helgen innan.

Sådär ja, nu klämde jag ihop en hel vecka i ett inlägg. Smart och busigt :) !

Britt, ja vid konfirmationen var det helt otroligt att hela släkten fick komma in på vårt National Trust-medlemsskap :) . Väldigt generöst! Kul att prata "live" idag! Malin blev så glad över farfars ytterligare bidrag.
Mmm, nu får ni njuta av era magnolier och hoppas att de inte blommar över lika fort som här.
Landmark Trust har jag aldrig hört talas om men nu, efter att ha fastnat på deras hemsida en lång stund, är jag HELT såld. PRECIS så som jag skulle vilja bo när jag ger mig ut på semester. Såg du att de hade i Frankrike också?

Astrid, tack! Det är verkligen precis så det är som förälder, på väldigt kort tid går de igenom olika stilar och faser, ett tag ska de inte ha något gulligt på sig, klänningar och kjolar är "big no no", å så plötligt är det slut på hårdrocks-t-shirtar och kvinnliga klänningar är av högst intresse igen. Finnarna är borta och där står en strålande "svan" :) .

Två dagar till, sedan är det påsklov! Fem dagar till Johan fyller år, han räknar ner!

Kram från Ingrid

måndag 26 mars 2012

Shugborough Estate

Efter mysig frukost i Manchester och en tur till gymet för Rikard och barnen medan jag packade, begav vi oss hemåt. Eftersom barnen fått råda dagen innan, var det vi vuxna som satte agendan denna söndag. Vårt medlemsskap i National Trust ger oss tillgång till otaliga fantastiska platser att besöka i hela det här avlånga landet, men mycket ligger långt ifrån där vi bor. Därför brukar vi kolla upp om det är något vi inte vill missa när vi är på lite längre resor. Den här gången hade vi spanat in Shugborough Estate, som av förståeliga skäl är ett populärt utflyktsmål. Det ligger öster om Stafford, ungefär mittemellan Manchester och Birmingham, för att ge er någon uppfattning.

Shugborough Estate är ett ENORMT stort ställe med SÅ mycket att se och en OTROLIGT intressant historia. Till skillnad från många andra fantastiska ställen vi sett som National Trust ansvarar för, så är det här ett i allra högsta grad "levande ställe" och de kallar det själva "The UK's only Complete Working Historic Estate". Här bedrivs massor av verksamheter på historiskt sätt, så man se och uppleva hur det var förr i tiden.

Ingång till Estaten och först kom man till "The Walled Garden".
Text på skylten:
All the persons you will meet in costume today think they live in the 1800´s.
They believe that eight pints of beer a day and £21 a year was a good wage.
 Please ask them about their lives, but remember they do not know anything about
the 21st century, so please spare them any questions that assume such knowledge.
I trädgården som omgärdas av en mur, var för 200 år sedan en otroligt framstående trädgårdsodling känd över hela landet för sina revolutionerande trädgårdstekniker. Trädgårdsmästare reste hit för att lära sig det senaste inom området. Arkitekten Samual Wyatt skapade trädgården som var revolutionerande i form av uppvärmning, bevattning och arkitektur. Idag bedrivs odlingarna där på samma sätt som för 200 år sedan, för att visa oss hur det gick till på den tiden. De visar att det krävdes väldigt stora odlingar bara för att föda alla som bodde och arbetade på en så här stor egendom. Det som idag odlas säljs på plats och pengarna går rakt tillbaka som en investering att hålla egendomen igång. Det behöves mer pengar än de får in och idag jobbar man på att samla in pengar så att även växthus och byggnader kan komma tillbaka till sin forna glans.

Den här bilden visar ganska bra hur fin trädgården är men att byggnaderna
verkligen behöver lite underhåll.
Runt omkring trädgården på insidan och utsidan fanns hantverkare av olika slag, klädda och agerande som om det vore för 200 år sedan.

I smedjan imponerade de här tre som samarbetade med två som omväxlande
i takt hamrade järnet, samtidigt som en höll och snurrade det. Häftigt.
Dam som spann vid sådan spinnrock som mormor har.
Svarvande man
Korgmakaren (eller vad de kan heta de här pinnvridarna)
gjorde inte bara korgar :) . Malin visar en fin fisk.
Allt som tillverkades på gården såldes till besökarna. Det fanns också ett lantbruk med djur och en kvar som drivs som förr. Där kan man se hur de tillverkar ost, smör, mjöl mm, men vi hoppade över allt detta.

Vi passerade Tower of the Winds byggt 1765. Då fanns det ett mejeri i botten på huset och en spelhåla en trappa upp (intressant kombination). De tror att det då fanns en takfris som visade de olika vindarna, därav namnet.

Tower of the Winds
Innan vi var redo att ta oss an själva huvudbyggnaden kände vi att det var bäst att fylla på med ny energi. Vi gick till restaurangen och eftersom det var en strålande vacker dag, satt vi ute. Maten återspeglade väldigt väl var vi har våra matpreferenser :) .
Linnéa: Panini (typ). Hon gillar baguetter med olika fyllningar.
Chipsen känns helt malplace, men var mycket populära.
Malin: Bakad potatis är favoritmaten. Med skinka och smör.
Kanske inte sådan här skinka, men det funkade.
Ingrid: Paj, älskar paj, här med coleslaw, som jag också gillar jättemycket!
Rikard: Gårdens egna öl!
Det finns ett bryggeri på området.
Jo, han åt också, men det var inte poängen :) .
Johan, inget foto, åt säkert något "tråkigt", han är rätt kräsen. Där har ni familjens matvanor, ha ha.

Mätta och belåtna begav vi oss till huvudbyggnaden. Shugborough Estate har rötter ända tillbaka till 1600-talet, då en advokat vid namn William Anson, köpte marken för £1000. 1693 rev Ansons barnbarn och namne, den ursprungliga byggnaden på marken och byggde den trevåningsbyggnad som än idag är mittpartiet och huvuddelen av huset.

Framsidan av huvudbyggnaden.
Mittpartiet med pelarna, är originalbyggnaden, men själva pelarna tillkom
inte förrän i slutet av 1700-talet.
Baksidan

Shugborough har ärvts inom Anson-släkten ända till 1966! Vid den tiden hade släktens huvudman fått titeln Earl of Lichfield. Den siste Lichfield som bodde på Shugborough var The Fifth Earl Patrick Lichfield som ärvde efter sin farfar (pappan dog två år före farfarn). Det var farfar som hade önskan att egendomen skulle öppnas för allmänheten och 1966 skrevs ett 99 års kontrakt som fastställde hur övertagande skulle ske och National Trust blev de som skulle ansvara för ställets hantering så det skulle kunde visas. En del av byggnaden avgränsades och där bodde Patrick med familj kvar till sin hans död 2005. 2011 öppnades hans våning upp för visning. Var Patricks son Thomas som nu är Earl of Lichfield, bor idag, har jag ingen aning om.

Om utsidan såg ut att behöva lite underhåll, så var insidan desto bättre bevarad. Det var helt ENASTÅENDE rum vi fick se.

Otroligt vackra Red Drawing Room.
Taket var obeskrivligt vackert och
det gällde tak i flera rum.
The Dining Room.
Otroligt tak och bord dukat med fantastiskt silver.
Målningar i varje rum värda ett inlägg i sig bara de..., men det blir inte av mig :) .
The Library. Magiskt vackert!
Infällda dörrar, speglar för att förstärka bokintrycket och vacker utsikt mot trädgården.
Vem vill inte ha en sådan här utsikt från sina rum?!
Ordnad park, floden Sow som rinner förbi och "The Ruin".
Vi hade ju då också alltså en sådan fantastisk tur att vi kom just när Patrick Lichfields våning just öppnats. Det var flera fantastiska sovrum och vardagsrum. Ett speciellt rum var det helt runda frukostrummet som ligger i den högra delen av huset om man ser det framifrån.

Earl Lichfields frukostrum.
Bild från: http://www.expressandstar.com/money/property/2011/01/24/shugborough-hall-to-reveal-the-life-of-an-earl/wd3889303shugborough-09-ja/
Det som var mest intressant med den här Patrick Lichfield var dock inte hans våning (tyckte jag) utan det arbete han utövade. Han var nämligen en mycket berömd fotograf. Det var bl a han som tog bröllopsbilderna på Kronprins Charles och Diana. ALLA minns väl den här:

Bild från: http://www.dailymail.co.uk/news/article-1337639/Marriages-affairs-fatherhood-How-Charless-life-told-Christmas-cards.html
Det roliga och intressanta är att bröllopsbilden ovan är tagen från en tidningsartikel som visar julkort som Charles skickat genom alla år och den ENDA fotograf som nämns vid namn är just Lichfield under just denna bild :) .
Förutom de nyöppnade rummen fanns också ett fotoutställning med Lichfields bilder som var tagna just på Shugborough och det var MÅNGA kända personer som plåtats på denna plats.

Vad sägs om ingen mindre än vår egen Britt Ekland?! Här sitter hon i gräset under ett träd mitt framför huvudbyggnaden:

Bild från: http://superseventies.tumblr.com/post/9378307866/designer-dresses-sale-beauty-cosmetics-hair-style-clothe
Tyvärr kan jag inte få den större...
Eller den här på Olivia Newton-John:


Fotoutställningen var verkligen en fantastisk bonus med vårt besök!

Barnen började känna sig nöjda med historiskt hus och tiden sprang iväg. Vi hade en bra bit hem att köra, så vi drog oss utåt till baksidan av huvudbyggnaden. Nere vid vattnet stod "The Ruin", som byggdes på 1750-talet av stenblock från Shugborough när de byggde om på ägorna. Arkitekten var Thomas Wright. Från början ingick ett duvslag, men det är inte kvar. På toppen kan man dock fortfarande se den druid som klarat sig genom alla år. Från början stod en tillhörande pelargång på andra sidan floden, men den sveptes bort i en flodöversvämning i slutet på 1700-talet.

The Ruin.
(Bortse från mannen som vägrade flytta på sig...)
Johan inne i "ruinen".

Återstår bara att berätta om en sak till från berömda Shugborough Estate. Jag har sparat det bästa till sist, d v s jag visste inte att det var det bästa när vi var där, vi missade faktiskt helt att se det här monumentet, MEN man kan inte lyckas med allt :) .

På Shugborough står Shepherd's Monument, som blev världsberömt 1982 då boken "Heligt blod, helig Gral" släpptes. Det är en omstridd bok som handlar om att det skulle finnas starka bevis för att Jesus överlevde korsfästelsen och senare skaffade familj (börjar det ringa någon klocka?) och det här på den här boken som Dan Brown sedan byggde sin berättelse "Da Vinci koden". På Shepherd's Monument finns en inskription som fram till idag inte har kunnats lösas trots att OTALIGA personer försökt knäcka koden (både gamla kändisar som Darwin och Dickens, men förstås även moderna forskare med alla tänkbara hjälpmedel). Det sägs att koden kan vara svaret på var den heliga gral finns gömd. Fantasieggande, eller hur!

Magiska, världsberömda Shepherd's Munument.
Bild från: http://www.geograph.org.uk/photo/1979892
Här är den olösta KODEN!
Bild från: http://www.telegraph.co.uk/news/religion/8295174/Shepherds-Monument-code-was-19th-century-graffiti.html
Teorierna om vad koden säger har varit många, alltfrån att den är kopplad till UFO till att den helt enkelt är ett kärleksmeddelande mellan två älskande. VEM VET?

Jag kan bara VARMT rekommendera alla som ger sig iväg till England på semester, att besöka den vackra och intressanta plats, Shugborough.

Här är två länkar till hemsidor för den som vill veta mer:

http://www.shugborough.org.uk/Homepage.aspx
http://shugborough.cmhosts.net/

National Trust, vår bästa investering i det här landet!

Hilde, love your comments here :) . Nice to hear spring is also in Århus and totally understand you spend most of the time outside. Whatever you say, we think Århus is a GREAT place to live during this time of the year, it has everything! Water, forest, landscape. Wonderful! But cat? No no, ha ha!

Karin, ja visst har de vuxit upp. Det var inte länge sedan du visade din fina bild på Julia :) ! De hade kul även om balen lär ha varit lite stel med många vakande lärare...
Skrattade glatt åt din WordFeud-reklam! Ska aldrig glömma "dörj" och vilka framgångar den kan ge mig :) .

Britt, hör på detta! Magnoliorna har blommat över här!! Faktiskt sorgligt! Vi har haft 20 grader och sommarvärme i helgen. HELT underbart och det ska bli fint ända till helgen! Vad duktig du är på korsordsord!! Rese är tydligen en jätte, hade jag aldrig hört talas om.

Märtha, om inte du kunde kettla kan inte jag heller ha kunnat det! Måste bara inbillat mig att jag hört det för det låtter som något syigt :) . Skönt med ny dator! Det är urjobbigt med datorstrul när man inte är tillräckligt teknisk själv! Kommer Helen kanske hem till Sverige i maj? Det vore ju UNDERBART! Då kommer lilla söta Maja hem till mormor och morfar!! Håller tummarna för det!
Vad roligt att de gör en sådan investering i kyrkoorgeln! Hur var det på invigningen?

Solen fortsätter skina här, så soliga hälsningar från,
Ingrid

söndag 25 mars 2012

Linnéa på bal

Linnéa redo för "prom"!

Igår kväll var årets "prom" (bal) för High School. Egentligen ska det bara vara för sistaårseleverna, men eftersom skolan inte är tillräckligt stor för att kunna arrangera en fest för bara de äldsta, så görs istället en prom för alla HS eleverna. Linnéa var inte med förra året, men i år kändes det helt rätt för henne att vara med.

Sötaste, finaste baltjejen!!
Det var ju ingen nackdel att värmen kom denna dag, vi ståtade med 20 grader och strålande sol!

Ingrid

torsdag 22 mars 2012

Underbara våren är här!

Hej på er!

Idag är första dagen på evigheter som jag inte har några speciella planer eller möten. Skulle bara iväg och träna tidigt. Eftersom jag varit mycket engagerad på skolan sista tiden, så har det här hemma samlat sig mycket på min att göra-lista och det styrks inte från den i samma takt som nytt kommer till. Alltså var denna obokade dag högst välkommen.

Men så tittade jag ut. Solen strålar här. Våren har verkligen gjort entré. Det blommar precis ÖVERALLT. Jag tänkte, tiden flyger, snart flyttar vi hemåt och då ska jag inte tänka att jag inte tog mig tid att njuta av stunden (i alla fall någon gång ibland!!!), så jag rusade ut i garaget och letade upp min fina LC-picknickfilt. Tog en hög tidningar som inte hunnit öppnas och la mig på gräsmattan. Ljuvligt! Faktiskt alldeles helt fantastiskt. Varmt och skönt, inga ytterkläder. BRA val!

Hoppas att alla ni också har haft möjlighet att ta chansen och njuta av den analkande våren?!

Varmt Välkommen VÅREN!!

Den här bilden tog jag förra veckan på en utflykt.
Vi har också påskliljor i landet här hemma och de syns överallt när man är ute.
Soliga hälsningar,
Ingrid

PS I trädgården löste jag även korsord. Det är väldigt kul. Lärde mig följande ord. Förstår inte hur jag har kunnat missa dem förut...

Fiskeredskap = Dörj
Äpplen = Renetter
Sy ihop trikå = Kettla (denna och dörjen var nog de lättaste)
Vindarnas gud = Eolus
Ser ner på andra = Rese (alltså detta har jag fortfarande inte förstått, men så blev det)
Klagovisa = Elegi
Kupidon = Erot
Ärtväxt = Vial

VEM kan sådana här saker? (Förutom min faster och hur har hon lärt sig det...)
DS

måndag 19 mars 2012

Weekend i Manchester

Första helgen i september var Rikard tvungen att arbeta i Manchester. Jag har varit där ett par gånger tidigare, men barnen har aldrig haft det stora nöjet, så vi bestämde oss för att göra honom sällskap.

Alltså begav vi oss norrut så fort skolan slutat på fredagen. 3,5 timme senare rullade vi in i Manchester och efter en del letande hittade vi det lägenhetshotell som vi bokat. Utifrån såg det inte mycket ut för världen och någon tillhörande parkeringsplats fanns inte, men när vi släpat in allt vårt bagage (som inte var så smart packat utan mest snabbt fixat i massor av småenheter) och checkat in för att till slut ta hissen upp till vår lägenhet, så blev alla HELT nöjda. Det var en FANTASTISK lägenhet med panoramafönster ut över Manchester i det stora allrummet med kök samt två superfina sovrum med tillhörande fräscha badrum. HÄR ville alla stanna. INGEN ville lämna lägenheten. Bara att sitta i en av sofforna och titta ut över "Manchester by night" var underbart rogivande.

Soffor framför panoramafönster
Utsikt åt ett håll från vår lägenhet.
Nix, vi såg inte till London Eye, de hade sin egen minikopia.
Tjejerna i vårt sovrum.
Här sitter Malin senare under helgen på golvet och ser ut över staden.
Det är så kul att se saker uppifrån. Det ligger saker på taken som man inte tror så många i huset under vet om. Det är kul att se vad massa folk i samma hus gör i olika rum, som man själv kan se, men som de som är vägg i vägg med varandra inte vet.

Vad den där märkliga saken i ett hörn är, som vi såg nedanför vårt
fönster, har jag ingen aning om. Ser väldigt lustigt ut...
Alla somnade gott och nästa dag smög Rikard upp tidigt och gav sig iväg på jobb. Malin och jag är morgontrötta, medan Linnéa och Johan är morgonmänniskor, så de senare smög upp tyst långt före Molla och mig. Linnéa och Johan smög ut och handlade lyxiga saker till frukost i en butik de hittade utanför lägenhetshotellet (nej, de hade inte frågat om de fick ge sig iväg på egen hand, men ibland är det bra att inte fråga för det var så mysigt när vi kom upp och såg vad de fixat).

Då alla äntligen vaknat till liv och fått i sig frukost undrade jag vad vi skulle göra denna lördag utan bil. Hade kollat in flera sevärda saker i Manchester, men barnen var inte sugna på några sådana upplevelser överhuvud taget. Kanske var de fyllda av upplevelser från sommaren. Kanske var vi faktiskt alla bara ganska mentalt trötta. Jag tror det. Ni får ett exempel. Jag ska inte bara skryta med mina barn när de är lysande. De har också sina klara luckor :) .

Mina föräldrar skickar varje månad ett vykort till varje barnbarn. Varje barn brukar ha en kortserie som de följer till den är slut och mormor väljer ut en ny till dem. Vid den här tiden fick Johan kort med fåglar på. Innan vi gav oss iväg till Manchester kom månadskorten och följande utspelade sig:

Jag höll upp kortet på måsarna och frågade Johan:
"Vet du vad det här är för fågel?"
"Hmmmm, vet inte... påfågel??"
RIDÅ!!! Malin och Linnéa (framför allt den senare) skrattade så tårarna sprutade!!
Det är inte så att Johan inte vet hur en påfågel ser ut, han såg en i slutet av vårterminen, så även om han INTE vissste att det var en mås på vykortet, KUNDE han ju se att det inte var en påfågel, men ibland checkar våra barns hjärnor verkligen ut fullständigt efter skolan!!


På lägenhetshotellet fanns ett gym och DET var vad barnen ville lägga sin tid på. I brist på kunskap om kommunikationer till sevärdheterna samt nyfikna barn, gav jag efter och vi gick till gymet där vi fick härja fritt själva. Det sprangs, lyftes, roddes och tränades gymnastik, då Malin ville ha hjälp av mig att göra bryggor och annat, inför ett gymnastikprogram hon skulle sätta ihop på idrotten i skolan. Barnen ÄLSKADE att vara på gymet. När alla tränat färdigt och duschat gav vi oss ut på stan där det fanns massor av butiker och barnen ansåg att de verkligen behövde gå in i flera av dessa och uppdatera sina garderober. T ex köpte Malin och Johan nya skor.

Johans nya skor
Redan vid gymbeslutet tror jag att jag gav upp och bestämde mig för att barnens önskemål fick råda. När det blev dag för lunch hamnade vi därför på Pizza Hut och barnen var fortsatt SÅ nöjda med vår resa till Manchester :) . De fick allt de ville ha.

Lyxig dricka!
(Notera min ambition med turistbok på bordet.)
Fylld kant som L alltid velat pröva, men inte haft någon att beställa tillräckligt
stor pizza tillsammans med. De finns nämligen inte för enportionspizza.
Omdöme: Gott, men inte MVG.
ALLA barnen satt med sådana här pappershattar.
De var så fnissiga.
Min totalt ospännande pizza.
Jag blev mätt.
Efter lite mer shopping handlade vi mat till nästa dags frukost samt kvällssnacks, för att därefter gå hem och invänta pappa. Medan barnen njöt av lägenheten (några gjorde säkert lite läxor också), så vässade jag mig. Mat måste man alltid ha och precis som när vi under sommaren var i Philadelphia och inte hade tid till mycket sightseeing, så tänkte jag att det man ALLTID kan göra, om inget annat, är att besöka en, av en eller annan anledning, välrenommerad restaurang. DET var vad jag planerade för kvällen. Rikard var såklart helt i mitt lag och även om inte barnen jublade, var det ingen som protesterade.

Valet föll på Yang Sing, som anses vara en av de bästa kinesiska restaurangerna i England (vilket verkligen måste vara en prestation med tanke på hur ENORMT många kinarestauranger det finns här), med ett kantonesiskt kök. Det var promenadavstånd från där vi bodde och vi fick ett bra bord i källaren där hela restaurangdelen var. Vid flera bord satt gäster som såg kinesiska ut och det är alltid ett gott tecken om de som vet hur bra mat från det aktuella stället ska smaka, verkligen går dit själva. Menyn innehöll inte typiska kinarätter, så personalen fick förklara en del för oss, så vi kunde beställa det vi trodde att vi ville ha. En del var fantastiskt gott medan något inte levde upp till förväntningarna. Alla barnen blev mätta och tyckte att det var helt ok. Vi vuxna och Linnéa var supernöjda. Få saker gör mig faktiskt så glad som god mat :) !

Redo att hugga in
Vi vandrade hem i natten till vår lägenhet, barnen somnade så småningom. Vi vuxna pratade och tittade ut över natten. Rikard hade jobbat en lång dag, så han var faktiskt klar och behövde inte åka tillbaka på söndagen. Alltså planerade vi för nästa dag och vad om hände då, skriver jag om i nästa inlägg....

Karin, jo jag gjorde ju det, visade mitt öga då, men tänkte inte repetera det nu :) . Bra att få veta att det fuskas med duschning hemma också! Du vet att jag verkligen uppskattar att få lite koll. Det är verkligen en helt annan fas i ålder på barnen som vi nu kommer hem till jämfört med när vi lämnade och jag behöver all hjälp för att veta vad som väntar!

Britt, PRECIS ibland stinker det säkert outhärdligt i klassrummen med ett gäng oduschade tonåringar! Fast de är mästare på "kattatvätt" och kroppssprayer, så det hjälper väl en del. Blä ändå!
Malins sång går jättebra. Hon blir verkligen bättre och bättre och tycker det är SÅ kul.
Roligt att klänningen passade till Lina och den där "Diablon" var ett måste efter att ha sett henne leka med vår i somras.
Mmm det där med ögat var HEMSKT. Tänk vad mycket som händer hela tiden.
Just nu: Rikard på väg till sjukhus med Linnéa som landat på en boll på tennisplan och skadat foten! Malin är med som sällskap. Fortsättning följer...

Astrid, jag är säker på att Karin och jag känner igen oss i mycket av hur vi tänker nu inför hemflytt! Deras barn är lite yngre, så det här med att behålla engelskan förstår jag att hon funderar på. Det planerade jag för när vi skulle flytta hem efter Danmark, innan England kom upp på kartan. Nu är våra större och tjejerna tror jag inte kommer tappa det, så länge de håller kontakt med sina utländska vänner och läser engelska böcker. Johan måste vi nog själva uppmuntra mer. Hur gammal är Karins äldsta?

Nu är det läggdags och jag ska läsa Tom Sawyer för Johan. ACK vilket svårt språk det är, Rikard började med boken, men jag har tagit över den. Jag är lite bättre på att i farten byta ut ord som är alltför daterade på svenska och det där ordet man inte längre ska säga om svarta kommer upp hela tiden när de pratar om Jim i Mark Twains böcker.

Kram på er!
Ingrid

söndag 18 mars 2012

Aktiviter, uppstarter & tvålbestyr

Nytt skolår innebar traditionell utvärdering av vilka aktiviteter barnen skulle göra utanför skolan. Johan ville gärna fortsätta med sin tennis och vi bestämde oss för att han skulle göra det två gånger i veckan på klubben här i byn.

Linnéa ville också fortsätta med sin tennis, men hon var inte alls nöjd med klubben här. Hon tyckte att det var ett gäng tonåringar som inte tog träningen på något större allvar och att de fick minimalt med feedback om hur de skulle förbättra sitt spel. Alltså ville hon inte fortsätta i den klubben och var väldigt angelägen om att hitta något alternativ. Vi kontaktade massor av klubbar i byar och städer runtomkring, samt frågade folk vi trodde hade någon bra input. Av en tillfällighet började jag prata med en mamma på skolan som visade sig ha en dotter som är ENORMT duktig på tennis och då menar jag en av de bättre i sin åldersgrupp i England. Mamman tipsade mig om ett antal klubbar och coacher som hennes dotter spelat för. Ett alternativ var en av två klubbar i grannbyn. Vi kontaktade en coach som träffade L och provspelade en lektion med henne. Han hade två grupper, men den ena var för avancerad för L och den andra för lätt. Det slutade med att L hade ett antal privatlektioner med honom under hösten, vilket var jättebra. Hon behövde dock en grupp att spela i också, förutom att det blir väldigt dyrt att enbart köra privatlektioner är det roligt att ha några andra att spela mot. Ett annat av skolmammans tips ledde till en tränare i en klubb i en by rätt långt iväg, där den duktiga dottern spelade. Vi åkte dit och L prövade på en grupp och trivdes direkt. Tränaren är väldigt osnobbig och rolig, men väldigt duktig. Det är både killar och tjejer och i början var den duktiga dottern med där. Hon hade nämligen haft en skada tidigare och tappat sugen för tennisen lite så hon gjorde detta för att börja komma igång igen. Hon var flera år yngre än de andra, men hon är lång och mogen så det funkade fint.

Sedan i höstas har L varit med i den här gruppen och det har varit riktigt bra. De tränar ute året runt och senaste månaderna har det ofta varit bara L och en annan kille (den duktiga tjejen har vi inte sett till på evigheter) och då får de superbra intensivträning, vilket L verkligen gillar. Tennisen är Linnéas största intresse och hon njuter av sina träningar. Hon har också fått erbjudande att gå en ungdomstränarkurs, men eftersom vi får betala den själva och hon inte har möjlighet att träna några här, så valde vi bort det.

Malin då. Hon har LÄNGE pratat om att hon vill börja ta sånglektioner. Vi har inte riktigt tagit tag i det eftersom hon inte varit så superduktig på att sjunga och i valet mellan så många andra saker som de vill göra har det fått vänta. Till slut kände jag dock att om tjejen vill sjunga så KLART att hon ska få göra det. På Fayren var det en som hade ett bord och presenterade sin sång- och dansskola, Tuffney. Den unga tjejen som äger och driver dessa grupper är flickvän till en kille på Rikards jobb, så vi hade hört talas om dem tidigare. Det finfina var att de hade grupper i vår by och det är praktiskt, men även kul för att Malin då skulle kunna träffa några lokala tjejer vilket tilltalade mig. De hade en sånggrupp utan krav på att man skulle kunna något i förväg och vi anmälde Malin. Sedan visade det sig att denna grupp inte var i vår by utan i den stad där R jobbar, men men.

Malin var överlycklig när vi åkte till första lektionen. Säkert lite nervös, men ändå förväntansfull för detta var som sagt något hon verkligen sett fram emot och det blev en fullträff. Det är en liten grupp, ca fem stycken och alla är spralliga och pratsamma på ett positivt sätt.

Första gången:

Tjej till Malin: Aren't you from England?
Malin: No, I'm from Sweden.
Tjejen: So why do you speak American?

:) Ja, det var ju helt ologiskt. Om en svensk tjej flyttar hit borde hon väl lära sig brittiska och inte amerikanska... Så Malin fick förstås berätta att hon går på internationell skola och att det går fler amerikaner där än engelska elever. Tror de tyckte det var lite spännande.

De får själva vara med att bestämma en del av vad de vill sjunga och vi tycker verkligen att Malin utvecklat sin sång sedan hon började där. Hon sjunger högt och mycket här hemma. Vi är så glada att vi ordnade det här för henne, för hon tycker det är riktigt roligt.

Det är faktiskt de enda aktiviteter de gör utanför skolan. I skolans regi spelar Johan fotboll, medan tjejerna gör olika saker i olika perioder. Det här är väldigt annorlunda mot Sverige och Danmark där barnen hade MASSOR av aktiviterer som jag körde runt till, men de hinner faktiskt inte med mer här eftersom skoldagarna är så långa.

I början av terminen är det coffee mornings på skolan för alla nya klasser, en dag per årskurs. Alltså var jag på coffee morning tre gånger och fick träffa massor av nya föräldrar med barn i samma klasser som våra. Hälften av all information var generell skolinfo, så när jag hörde den för tredje gången och dessutom hade hört den då vi började året innan, så var det rätt tjatigt, men det var det ändå värt, för det är kul att få lite koll på vilka de andra föräldrarna är.

Lite lekar brukar alltid göras på de här coffee morningarna och en var att vi skulle ställa oss i ordning efter hur länge vi varit på skolan. Vi hade också frågor/bingo med massa uppgifter där man skulle hitta någon som t ex pratade tre språk, som var född i samma land som man själv, som hade bott i fler än fem länder osv. Det är en rolig aktivitet som direkt tvingar folk att börja prata. Jag gillar sådant jättemycket. En annan variant på det är att alla står i en stor cirkel och så säger en "utropare" t ex "Alla som har bestigit ett berg" och så ska alla som gjort det gå in i mitten och göra high five med varandra och så håller man på så ett tag utifrån olika påståenden :) . Med tanke på detta är det toppen att jag har tre barn så jag får leka så mycket, ha ha.

Så var det ju den där alldeles vanliga kvällen då jag gav mig iväg till Sainsbury's där jag gör mina flesta inköp. Inte bara skolmaterial skulle fyllas på i hyllorna utan även andra förråd skulle fyllas upp. I tvålavdelningen skulle jag köpa frestande duschtvålar till tjejerna att ha med till skolgympan. Det är nämligen så att fast att det är obligatoriskt att duscha efter gympan här är det nästan INGEN som gör det. De gör det inte på lower school, men ska göra det i MS och HS. De har dock inte den traditionen och det är stressigt till nästa lektion. För mig uppvuxen i Sverige där ALLA verkligen alltid duschar efter gympan är detta ofattbart och jag tvingar därför mina tjejer att duscha, men vet att de smiter ifrån så ofta de kan eftersom ingen annan gör det. OM det nu är obligatoriskt tycker jag det är URDÅLIGT att de inte gör mer för att se till att det funkar.

Ok, vi är nu tillbaka i butikens tvålavdelning där jag tar någon ny snygg flaska och öppnar flerpkorken för att dofta (mina föräldrar har lärt mig att det heter "lukta illa" och "dofta gott") på innehållet. Det bär sig dock inte bättre än att tvål flyger med ljusets hastighet rakt in i mitt ena öga. Det gör FRUKTANSVÄRT ont och jag ser inte ett dugg. Jag viker mig som en fällkniv medan tårarna sprutar och att ingen tar min handväska i kundvagnen och går iväg är ett under. Jag sitter på huk och håller i vilken förpackning som helst för att se ut som om jag läser på den medan jag väntar på att ögat ska lugna sig, för om någon kommer och ser hur jag står och "stortjuter" så vet jag inte vad varken de eller jag ska göra. Vatten, vatten tänker man, men inget vatten har man. Ur ögat verkar komma litervis med tvål fast det max kan ha varit typ en droppe.

Till SLUT är jag redo att fly fältet ut ur butiken. Lyckas både betala och halvblind köra hem. NATURLIGTVIS ingen Rikard hemma, för han var på resa någonstans. Barnen undrade vad som hänt. Jag sköljde ögat igen och igen och igen och igen. Ögat var ILLRÖTT och det rann konstigt ur det hela tiden. Två dagar efter att det hände vaknade jag på morgonen med att det runnit tvålblandning ur ögat som torkat in på huden. På dagarna hade jag tvålblandning i ögat i två dagar efter att det hände. HELT overkligt. Tog fotobildbevis på hur jag såg ut, men tyvärr inte förrän på slutet och det är verkligen inte lämpligt att visa här, men tro mig, jag kommer ta på simglasögon varje gång jag vill "dofta" på en tvål i fortsättningen. Jag har ALDRIG varit med om maken och att det skulle ta dagar innan jag blev av med tvålen, kunde jag inte drömma om. Undras hur mycket som fanns kvar i flaskan som jag lämnade i butiken. Någon måste sedan ha köpt den och blivit lurad på en stor del av innehållet...

Vet ni vad, jag vet att jag beskrivit det här ögontvålbadet förut, men kunde inte låta blir att göra det igen. Det kan ju finnas MASSOR av nya läsare här som missat detta förra gången ;) .

När synen var räddad och vi hade lediga stunder skrev vi tackkort. Linnéa till alla som uppvaktat henne vid konfirmationen (det hanns inte med innan sommarlovet) och jag till de amerikanska vänner vi besökt under sommaren.
Så gjorde september entré. Det kändes som om augusti verkligen var en månad som sprang förbi, men när jag tittar tillbaka inser jag att vi gjorde rätt mycket där ändå. 1 september var dagen då Kate och jag skulle göra vårt första framläggande. Vi hade ett möte med Head of school samt alla divisionernas tre rektorer. Jag gjorde en presentationsmall (väldigt enkel och med hjälp från Rikard, men ändå), som vi sedan använt för alla våra presentationer under året. Kate tyckte det var lite ambitiöst med en formell presentation, men jag vill alltid ge ett genomtänkt, strukturerat och professionellt intryck i allt jag gör. Jag har envisats med att göra power point presentationer till alla våra möten med vårt team och det har varit SÅ uppskattat. Det blir lättare för dem att ta in all vår information när det inte bara är vi som pratar och överöser dem med allt möjligt, utan det också finns i strukturerade stolpar och bilder.

Min kompromiss för att göra vårt rektorsmöte avslappnat men ändå med ett bra intryck var att jag skrev ut vår presentation på papper och satte in dem i flastfickor i en folder. Sedan la jag den mitt på det runda bord vi satt vid och bläddrade i den medan jag presenterade hur vår grupp såg ut, vilka planer vi hade och vad vi behövde för feedback från dem. Det blev succé! De blev eld och lågor över våra idéer, framför allt Lower Schools rektor såg hur allt passade in i deras övriga tänk. HS rektor var tveksam till vilken tid eleverna hade för extra evenemang och vad de verkligen är intresserade av. Hon har helt rätt i att de äldre eleverna är mer svårflörtade. Vi fick i alla fall fullständig uppbackning och uppmuntran, så även om vi hade ont om tid på mötet kändes det fantastiskt när vi gick därifrån. Jag kände att vi tagit greppet om vad vi ville och snabbt fått fram det genom att vi hade en struktur som vi kunde lägga fram och därmed spårade inte samtalet ut som det så lätt blir när man talar fritt. Jippi!

(Jag fick börja rektorsmötet med att säga att jag var glad att se dem även om jag såg ledsen ut och röd i ögat. Detta var morgonen efter tvålolyckan och jag såg FÖRFÄRLIG ut, tur att man inte är fåfäng, ha ha ha ha.)

Från ett idag vårlikt och soligt England,
Ingrid

lördag 17 mars 2012

Beaconsfield Fayre

Vy över vår by.

Även om skolan drog igång med full styrka för barnen, så var det ändå lite mjukstart eftersom redan första helgen var en långhelg med helgdag på måndagen i andra skolveckan. Den helgdagen markerar slutet på semestrarna i England och därför är alla lediga.

Att vara tillbaka för sitt andra år i ett nytt land innebär att man inte börjar om från början med allting, att man faktiskt har något att komma tillbaka till och att man inser att man längtat efter saker och vänner då man varit iväg på semester. Det var faktiskt riktigt skönt att vara "hemma" igen. Barnen hade naturligtvis längtat efter sina vänner, men även jag insåg att jag saknat flera av de jag lärt känna under vårt första år i England.

Redan på lördag kvällen strålade vi samman med "gamla" vänner, då vi åt middag med den amerikanska familjen på gatan. Barnen åt pizza hemma hos oss medan vi vuxna gick till Royal Saracens Head i byn och åt. De hade också haft ett skönt sommarlov om än föräldrarna jobbat ganska mycket. De kommer från Minnesota och barnen hade varit på läger när de var hemma där, vilket varit jättekul. Jag tänker på filmen "Parent Trap" när de berättar om sina sommar "camps" :) .

Söndagen bjöd på skapligt väder så Johan tog chansen att åka hem till Frederik för ett dopp i poolen samt lek några timmar. Det var såklart hur roligt och mysigt som helst.

På måndagen var det dags för Beaconsfield Fayre. Det är ett årligt event i byn och något av det första vi upplevde här när vi flyttade hit. Konceptet verkar inte förändras så mycket från år till år, så faktum var att det här var första gången jag fick en deja by känsla och kände lite av "here we go again", "det här har jag ju gjort förut". Det överrumplade mig att jag kände så, jag är inte precis den rastlösa typen utan gillar traditioner. Nåväl, BARNEN tyckte det var jättekul för i år var de med VÄNNER när vi var där. Förra året kände de INGEN.

Fayren kan beskrivas som en slags marknad med klassiska marknadsinslag, men med det unika att de varje år har ett lopp där fyra personer ska springa en bana bärandes en femte person liggandes på en bår. Utklädning är en viktig del av loppet och publiken kan i förväg satsa pengar på vem de tror vinner. Alltihop är till stor del SÅKLART ett välgörenhetsprojekt.

Loppet har utvecklats, på samma sätt som vi har minivasalopp i Sverige, så fanns det här ett minilopp för barn som var i full gång när vi kom. Barnen sprang (naturligtvis av säkerhetsskäl) inte med en människa på en bår, utan ett mjukdjur :) . Gulligt, kul och charmigt!

Ett lag är på väg i mål, medan ett annat med sjalettbarn är i startgroparna.

Fina veteranbilar ställdes ut:


I församlingshemmet var det utställning och pristävling för amatörodlare:

Det bor många med gröna fingrar här.
Ibland är naturen så här busig!

Vi tog med oss Rowan och Reese på Fayren (de bor precis där det är, men föräldrarna var busy) och de hade aldrig varit uppe i kyrktornet förut, så Rikard gick upp där med barnen för att njuta av den fantastiska utsikten:

Här ser byn så fridfull ut och 90 grader till höger pågår
Fayren och det är verkligen proppfullt med folk.
Glad Reese på väg ner i kyrktornet

På kyrkogården var det loppis:


Men barnen var mer intresserade av något helt annat:

Rowan har ett obetalbart smile här tycker jag :) . SÅ nöjd!
Johan tycker sådana här saker är JÄTTEKUL! Man ska skjuta ner godis som står uppställt på hyllor och får det man lyckas träffa. Här är det Rowan som prövar lyckan:


Sedan kan man kasta bollar på konservburkar och slå med hammare på en sådan där sak som ska tjonga upp i toppen och säga pling. Lyckas man med det kan man vinna en stor uppblåsbar hammare. Det här är saker Johan älskar att göra och är bra på :) .

Det finns lite att välja på...
Så mycket gott de förpackat på säljande vis!

Plötsligt fick vi syn på den nya danska familjen, mamma Heidi var där med sönerna Andreas och Frederik. Det var jättekul att se dem och vi pratade till det var dags för det riktiga "bårloppet".

Heidi hade satsat på ett av lagen, men hon fick ingen utdelning :) .

Malin, Rowan, Johan, Frederik, Heidi och Andreas hejar på de tävlande.
I början ser de så här hurtiga ut:


Efter loppet ramlar de ihop på marken:

Har flera bilder där olika löpare ligger och flämtar efter andan.
Det måste vara SUPERTUNGT att springa på det sättet och snedbelastande.

Fler roliga lag:


Svettigt värre!
Ja, det ser livsfarligt ut.
Själv skulle jag aldrig våga ligga på båren :) .
Linnéa gick runt på fayren med ett helg gäng kompisar, totalt var de 10 pers och hade HUR kul som helst, glada att ses igen. Här är Linnéa med sin kompis Nyasha:

Fina tjejer!
Efter loppet gick barnen in i ett tält där man kunde få kela med diverse djur.

Spindlar
Kaniner och marsvin
Malin med orm
Linnéa med orm
Möss
Utanför tältet hittade Linnéas kompis de här hundarna:

Otroligt, man ser inte var den ena slutar och den andra börjar :) !

Efter alla djur kändes det rätt bra att dra sig hemåt.

Britt, jag blir så avundsjuk på att du lyckas se alla filmer jag vill se!! Här kommer vi aldrig iväg på bio. Tyvärr! Kul att höra vad du tyckte om Thatcher filmen!
Ja, tänk om dessa Dahl-noveller fanns översatta till svenska, det skulle varit toppen. Tror inte att de är det, men det kanske kommer. Ska berätta om de är värda att översätta när jag läst ut boken.
Nu är ni hos Lina och firar utan oss :( . Kram.

Karin, du har rätt, noveller är underskattat! Väldigt effektiv läsning dessutom på något sätt, inget dravel utan en bra story, rätt på bara. Lovar att återkomma. Har minst fyra böcker igång just nu. Har inte läst så mycket riktiga böcker som jag gör nu på decennier. Det beror på att jag läser ungdomsböcker parallellt med barnen, bokklubbsböcker och engelska böcker jag vill passa på med. Jättekul, men samtidigt finns inte lästiden, så det blir lite svårt att få ihop det, men jag försöker.

Astrid, Limhamn är jättefint så det blir nog toppenbra för dem. Har de bestämt skola? Jag är jättenyfiken på att höra hur de resonerar :) . Ska inte pappan flytta med hem nu? Hur är det med han som är känd från pressen ;) ?

Hoppas ni alla har en skön helg! Här är det regnigt idag!

Kram Ingrid