måndag 19 mars 2012

Weekend i Manchester

Första helgen i september var Rikard tvungen att arbeta i Manchester. Jag har varit där ett par gånger tidigare, men barnen har aldrig haft det stora nöjet, så vi bestämde oss för att göra honom sällskap.

Alltså begav vi oss norrut så fort skolan slutat på fredagen. 3,5 timme senare rullade vi in i Manchester och efter en del letande hittade vi det lägenhetshotell som vi bokat. Utifrån såg det inte mycket ut för världen och någon tillhörande parkeringsplats fanns inte, men när vi släpat in allt vårt bagage (som inte var så smart packat utan mest snabbt fixat i massor av småenheter) och checkat in för att till slut ta hissen upp till vår lägenhet, så blev alla HELT nöjda. Det var en FANTASTISK lägenhet med panoramafönster ut över Manchester i det stora allrummet med kök samt två superfina sovrum med tillhörande fräscha badrum. HÄR ville alla stanna. INGEN ville lämna lägenheten. Bara att sitta i en av sofforna och titta ut över "Manchester by night" var underbart rogivande.

Soffor framför panoramafönster
Utsikt åt ett håll från vår lägenhet.
Nix, vi såg inte till London Eye, de hade sin egen minikopia.
Tjejerna i vårt sovrum.
Här sitter Malin senare under helgen på golvet och ser ut över staden.
Det är så kul att se saker uppifrån. Det ligger saker på taken som man inte tror så många i huset under vet om. Det är kul att se vad massa folk i samma hus gör i olika rum, som man själv kan se, men som de som är vägg i vägg med varandra inte vet.

Vad den där märkliga saken i ett hörn är, som vi såg nedanför vårt
fönster, har jag ingen aning om. Ser väldigt lustigt ut...
Alla somnade gott och nästa dag smög Rikard upp tidigt och gav sig iväg på jobb. Malin och jag är morgontrötta, medan Linnéa och Johan är morgonmänniskor, så de senare smög upp tyst långt före Molla och mig. Linnéa och Johan smög ut och handlade lyxiga saker till frukost i en butik de hittade utanför lägenhetshotellet (nej, de hade inte frågat om de fick ge sig iväg på egen hand, men ibland är det bra att inte fråga för det var så mysigt när vi kom upp och såg vad de fixat).

Då alla äntligen vaknat till liv och fått i sig frukost undrade jag vad vi skulle göra denna lördag utan bil. Hade kollat in flera sevärda saker i Manchester, men barnen var inte sugna på några sådana upplevelser överhuvud taget. Kanske var de fyllda av upplevelser från sommaren. Kanske var vi faktiskt alla bara ganska mentalt trötta. Jag tror det. Ni får ett exempel. Jag ska inte bara skryta med mina barn när de är lysande. De har också sina klara luckor :) .

Mina föräldrar skickar varje månad ett vykort till varje barnbarn. Varje barn brukar ha en kortserie som de följer till den är slut och mormor väljer ut en ny till dem. Vid den här tiden fick Johan kort med fåglar på. Innan vi gav oss iväg till Manchester kom månadskorten och följande utspelade sig:

Jag höll upp kortet på måsarna och frågade Johan:
"Vet du vad det här är för fågel?"
"Hmmmm, vet inte... påfågel??"
RIDÅ!!! Malin och Linnéa (framför allt den senare) skrattade så tårarna sprutade!!
Det är inte så att Johan inte vet hur en påfågel ser ut, han såg en i slutet av vårterminen, så även om han INTE vissste att det var en mås på vykortet, KUNDE han ju se att det inte var en påfågel, men ibland checkar våra barns hjärnor verkligen ut fullständigt efter skolan!!


På lägenhetshotellet fanns ett gym och DET var vad barnen ville lägga sin tid på. I brist på kunskap om kommunikationer till sevärdheterna samt nyfikna barn, gav jag efter och vi gick till gymet där vi fick härja fritt själva. Det sprangs, lyftes, roddes och tränades gymnastik, då Malin ville ha hjälp av mig att göra bryggor och annat, inför ett gymnastikprogram hon skulle sätta ihop på idrotten i skolan. Barnen ÄLSKADE att vara på gymet. När alla tränat färdigt och duschat gav vi oss ut på stan där det fanns massor av butiker och barnen ansåg att de verkligen behövde gå in i flera av dessa och uppdatera sina garderober. T ex köpte Malin och Johan nya skor.

Johans nya skor
Redan vid gymbeslutet tror jag att jag gav upp och bestämde mig för att barnens önskemål fick råda. När det blev dag för lunch hamnade vi därför på Pizza Hut och barnen var fortsatt SÅ nöjda med vår resa till Manchester :) . De fick allt de ville ha.

Lyxig dricka!
(Notera min ambition med turistbok på bordet.)
Fylld kant som L alltid velat pröva, men inte haft någon att beställa tillräckligt
stor pizza tillsammans med. De finns nämligen inte för enportionspizza.
Omdöme: Gott, men inte MVG.
ALLA barnen satt med sådana här pappershattar.
De var så fnissiga.
Min totalt ospännande pizza.
Jag blev mätt.
Efter lite mer shopping handlade vi mat till nästa dags frukost samt kvällssnacks, för att därefter gå hem och invänta pappa. Medan barnen njöt av lägenheten (några gjorde säkert lite läxor också), så vässade jag mig. Mat måste man alltid ha och precis som när vi under sommaren var i Philadelphia och inte hade tid till mycket sightseeing, så tänkte jag att det man ALLTID kan göra, om inget annat, är att besöka en, av en eller annan anledning, välrenommerad restaurang. DET var vad jag planerade för kvällen. Rikard var såklart helt i mitt lag och även om inte barnen jublade, var det ingen som protesterade.

Valet föll på Yang Sing, som anses vara en av de bästa kinesiska restaurangerna i England (vilket verkligen måste vara en prestation med tanke på hur ENORMT många kinarestauranger det finns här), med ett kantonesiskt kök. Det var promenadavstånd från där vi bodde och vi fick ett bra bord i källaren där hela restaurangdelen var. Vid flera bord satt gäster som såg kinesiska ut och det är alltid ett gott tecken om de som vet hur bra mat från det aktuella stället ska smaka, verkligen går dit själva. Menyn innehöll inte typiska kinarätter, så personalen fick förklara en del för oss, så vi kunde beställa det vi trodde att vi ville ha. En del var fantastiskt gott medan något inte levde upp till förväntningarna. Alla barnen blev mätta och tyckte att det var helt ok. Vi vuxna och Linnéa var supernöjda. Få saker gör mig faktiskt så glad som god mat :) !

Redo att hugga in
Vi vandrade hem i natten till vår lägenhet, barnen somnade så småningom. Vi vuxna pratade och tittade ut över natten. Rikard hade jobbat en lång dag, så han var faktiskt klar och behövde inte åka tillbaka på söndagen. Alltså planerade vi för nästa dag och vad om hände då, skriver jag om i nästa inlägg....

Karin, jo jag gjorde ju det, visade mitt öga då, men tänkte inte repetera det nu :) . Bra att få veta att det fuskas med duschning hemma också! Du vet att jag verkligen uppskattar att få lite koll. Det är verkligen en helt annan fas i ålder på barnen som vi nu kommer hem till jämfört med när vi lämnade och jag behöver all hjälp för att veta vad som väntar!

Britt, PRECIS ibland stinker det säkert outhärdligt i klassrummen med ett gäng oduschade tonåringar! Fast de är mästare på "kattatvätt" och kroppssprayer, så det hjälper väl en del. Blä ändå!
Malins sång går jättebra. Hon blir verkligen bättre och bättre och tycker det är SÅ kul.
Roligt att klänningen passade till Lina och den där "Diablon" var ett måste efter att ha sett henne leka med vår i somras.
Mmm det där med ögat var HEMSKT. Tänk vad mycket som händer hela tiden.
Just nu: Rikard på väg till sjukhus med Linnéa som landat på en boll på tennisplan och skadat foten! Malin är med som sällskap. Fortsättning följer...

Astrid, jag är säker på att Karin och jag känner igen oss i mycket av hur vi tänker nu inför hemflytt! Deras barn är lite yngre, så det här med att behålla engelskan förstår jag att hon funderar på. Det planerade jag för när vi skulle flytta hem efter Danmark, innan England kom upp på kartan. Nu är våra större och tjejerna tror jag inte kommer tappa det, så länge de håller kontakt med sina utländska vänner och läser engelska böcker. Johan måste vi nog själva uppmuntra mer. Hur gammal är Karins äldsta?

Nu är det läggdags och jag ska läsa Tom Sawyer för Johan. ACK vilket svårt språk det är, Rikard började med boken, men jag har tagit över den. Jag är lite bättre på att i farten byta ut ord som är alltför daterade på svenska och det där ordet man inte längre ska säga om svarta kommer upp hela tiden när de pratar om Jim i Mark Twains böcker.

Kram på er!
Ingrid

4 kommentarer:

Britt sa...

Hej Ingrid!
Nu vet jag vad som hände Linnea. Hoppas att det inte är så allvarligt.
Trevlig och mysig week-end ni hade i Manchester. Ibland är det skönt att bara slappa och göra ingenting.
Kram Britt

Karin sa...

Vilken cool lägenhet! Och roliga dagar. Jag gillade verkligen bilderna uppifrån! Kul att titta på dem nere på gatuplan sen efter att ha haft det andra perspektivet...

Kram från Karin

Kim M. Kimselius sa...

Tack för den här fina upplevelsen tillsammans med dig och din familj!
Den där lägenheten skulle jag gärna bo i också!
Kram Kim

Astrid sa...

Det verkar vara ett riktigt fint lägenhetshotell ni funnit. Så skönt att någon gång bara ta dagen som den kommer, när man är ute så som ni och att bara kunna sitta och njuta av den fina utsikten, Härligt!
Vilka fina bilder ni tog och vilka tuffa skor Johan köpte.
Karins äldsta blir 10 år i augusti.