Hem till salu

Som ni sett har övriga familjen skött bloggandet under helgen och det har de gjort med den äran. Jag tycker det är kul när ni får läsa lite om hur vi har det med deras ord också.

Det var helgdag här igår, så kallad Bank Holiday, så efter Rikards inlägg om vår Londontur i lördags, så har vi haft två dagar till med aktiviteter. Jag ska ladda in bilder från dessa dagar och skriva om dem i ett inlägg imorgon.

Allt är fortsatt bra här. Kartongerna betas sakta med säkert av. Solen har faktiskt lyst på oss i helgen efter mycket regn och kallt väder förra veckan.

Barnen har gjort lite läxor i helgen. Som väntat hade Linnéa mest, Malin mittemellan och Johan minst. Det har dock inte dragit igång ordentligt med läxor ännu. Jag försöker följa alla ämnen för att se hur barnen ligger till och hittills verkar det vara ok. I vissa ämnen är de lite före och i andra lite efter. Linnéa ska t ex tyvärr göra Romeo och Julia i år i Engelskan som hon gjorde förra året i Danmark, men så är det ju. EAL som är extra engelska för de som inte har det som modersmål, hade våra barn i förra skolan i ca 1,5 år innan de ansågs bra nog för att enbart följa ordinarie engelskundervisning i klass. Här har alla barnen testats och nu får de nog EAL igen. Vi vet säkert för Johan och Malin, Linnéa har vi inte fått besked på. De har kollat var deras luckor finns och så får de extrastöd och support för att snabba upp sin färdighet där. Väldigt lyxigt och det märks som sagt i alla avseenden att det finns betydligt större resurser här än på förra skolan.

Jag tänker på hur man klarar av en så här stor flytt (jag har inte själv tänkt på den som stor innan, men sista veckan har jag insett att det är den faktiskt). Mitt svar är att man tar det bit för bit. Skulle jag tänkt på allt vad det innebär skulle vi nog aldrig kommit hit för det skulle känts övermäktigt och kanske inneburit för stora konsekvenser. Det är väl på gott och ont. Det är så enormt mycket att tänka på och det mesta måste man klara av, finna ut och arrangera själv. Det är listor, mail och telefonsamtal. Man sätter upp mål som visar sig bara vara ett delmål, för när vi kom dit visade det sig att vi inte alls var i mål, utan det var ett nytt område att ta tag i. Jag kan ge många exempel på tillfällen för detta, såsom mitt jobb, som flytt mellan hus som inte gått enligt plan, som hyra av hus som inte finns, som standarder man väntar sig ska finnas men inte gör det. Människor som man tror på och som ska finnas där, som inte blir vad man väntat sig. Och som TUR är andra människor som poppar upp och bryr sig och hjälper till utan att man väntat sig det. Livet är fullt av överraskningar och ibland vill man bara rusa ut i världen för att möta dem, andra dagar känns det som om man helst bara vill stänga in sig hemma med det bekanta och välkända och slippa konfronteras med något oväntat.

Nu var detta inte ett uttryck för att jag är nedstämd eller att jag fått något bakslag i vår flytt utan det var mer en reflektion som jag kan göra när jag ser tillbaka på det senaste halvåret och hur mycket som hänt och förändrats under den tiden.

Tankarna kom upp med anledning av att vi nu fattat ännu ett stort och svårt beslut, nämligen att sälja vårt hus i Sverige. Det var inte en del av vår plan när vi bestämde oss för att flytta hit, men ett beslut som sommaren har hjälpt oss förstå är oundvikligt. Vi har haft fullt upp med bara själva flyttandet i sommar och har inte alls hunnit med det trädgårdsarbete och underhåll på huset som vi tänkte oss. Vårt hus är i behov av en del omsorger efter vår tid i Danmark och vi känner att vi kan inte ge det vad det behöver på det här avståndet. Vi har haft huset i 10 år och det är där som barnen uppfattar att deras barndomshem ligger. Det är stort och med bra planlösning för vår familj och med ett fantastiskt uterum. Men det bästa av allt är nog grannarna. Det som man aldrig vet något om när man köper ett hus och där vi haft en så ofantlig tur. Vi älskar våra fantastiska grannar. De är hjälpsamma, roliga, observanta och trygga att leva bredvid.

Jag känner det som om jag lurar barnen när vi fattar det här beslutet. Speciellt Johan faktiskt. När han har sagt att han vill flytta hem till Sverige har vi hela tiden sagt att det ska vi och att huset står kvar och att vi inte ska bo utomlands för alltid. Även om jag ser på honom att han har det lika bra här som i Danmark, han är en glad spelevink som lätt får kompisar, så uppskattar jag att han sätter värde på de vänner och värden vi har hemma och nu rycker vi väck det från honom, bara för att vi flyttat hit.

Så förutom mer praktiska faktorer som hur lätt det är att hitta ett nytt hus när vi flyttar hem (jag minns hur länge vi letat när vi köpt hus de andra gångerna och det är inget jag ser fram emot) och hur smart det är att släppa sitt hus och inte följa med eventuella prisstegringar eller minskningar. Eller var ska alla saker som är kvar i huset göras av (vi har inte lust att ta hit barnens små urvuxna babykläder som ska sparas), så är det ett känslomässigt jättejobbigt beslut. "Ditt hem är din borg." Ja, ett hus är en viktig fast punkt och plötsligt känns livet ännu lite mer på gungfly. Det är väl bara att fortsätta gunga med och utnyttja pendlingarna på bästa sätt...

SÅ om ni framöver ser ett hus som vårt annonseras ut så är det helt riktigt. Det är inte bara ett hus som ska byta ägare, det är vårt hem som är till salu. Hoppas det är någon som är riktigt snäll som vill ta hand om det i framtiden.

TACK för många och roliga kommentarer! Lite feedback kommer i nästa inlägg.

Britt, såg du Karins kommentar till dig om "förhandsgranska". Hon skrev det i en kommentar till dig till samma inlägg som du skrev på.

Ingrid