måndag 23 augusti 2010

Orientation day

Igår kväll och en bit in på natten fyllde vi alltså i alla blanketter jag nämnde tidigare. Då insåg vi att det var bråttom att få till det här med läkarval, för skolan behövde de uppgifterna på flera ställen ganska akut. Som tur är hade jag via en engelsk mamma på skolan i DK, som känner en som bor i samma by som oss här, fått rekommenderat en läkare. Dessutom ligger han på promenadavstånd från vårt hus (ja, det beror väl på hur sjuk man är förstås).

Imorse gav vi oss alltså iväg dit tidigt för att skriva in oss innan vi skulle till skolan. Vi hade pass med oss (enligt upplysning på deras hemsida), men för barnen ville de också ha födelseattest. Vem har det nuförtiden och dessutom med sig? Inte vi. Vi sa att man inte har det i Sverige. Hon undrade om vi inte fick något papper när barnen föddes från läkaren och vi skröt om att det sker automatiskt i Sverige, man får inget papper, ha ha. Som tur är var hon nöjd ändå, men det svaret. Däremot måste vi kunna bevisa att vi bor här där vi bor och det kunde vi inte göra. Inte heller kunde vi få den läkaren vi önskade för han var inte ansvarig för inskrivningar denna månaden. Men det var han i september, så vi bestämde att vi skulle avvakta inskrivningen till dess, så skulle vi få den läkare vi ville och om vi blev sjuka innan så lovade hon att ta hand om oss i alla fall...

Så tog vi oss till skolan där det var dags för "Orientation day". Det var ännu en dag för alla nya familjer, främst syftande till att visa runt så alla hittar på skolan, ge tillfälle till att ge viss information och svara på frågor, se till att vi fick bussinfo, lunchinfo och aktivitetsinfo samt presentation av massor av nyckelpersoner.

Massor av elever som redan går på skolan var där och hjälpte till så att alla kom till rätt ställe och att vi fick rätt papper. Rikard gick med Johan och de fick träffa hans lärare och de andra nya eleverna i klassen. Därefter fick de gå på en "skattjakt". De fick ett papper med olika platser och personer de skulle hitta (sjuksköterskan, rektorn, musikrummet etc) och när de kom dit fick de ett klistermärke att sätta på varje plats på pappret som de hittat. Ganska enkelt och trevligt tyckte jag. Johans lärare har varit på skolan ett halvår ungefär och har egna barn på skolan. Hon verkade jättebra.

Malin och jag fick gå till hennes klassrum där hennes lärare presenterade sig. Hon var finsk, men uppvuxen i Kanada, men som vuxen hade hon undervisat på en internationell skola i Helsingfors. Hon kommer att undervisa i engelska och samhällsorienternade ämnen. Vi fick ett väldigt positivt intryck av henne också. Därefter fick alla presentera sig lite kort och det är många nya amerikaner i klassen, men också några indiska barn, någon norsk och några engelska.

Sedan gick Malin och hennes blivande klasskompisar på en rundtur, medan vi föräldrar gick till Middle School's bibliotek där deras rektor (de har en för varje stadium) gick igenom massor av info och presenterade lite folk från deras avdelning. Väldigt bra och jag förstod senare att jag nog fått mest och bäst genomgång.

Det är tydligt att det är en skola med många amerikanska familjer för säkerheten kring barnen är i centrum hela tiden. T ex prickar busschauffören av att alla barnen är med i bussen innan de åker hem varje dag. Sedan när de kommer till vakten vid entrén till skolan, så gör vakten en check på vilka barn som är med i bussen också. Om jag hämtar barnen tidigare en dag skriver de ut en lapp i tre kopior på att jag hämtat barnen och att det är med skolans godkännande. En kopia behåller skolan, en tar vakten som bevis på att jag kört ut med barnen och en ska jag behålla själv. Om vi åker till stan t ex har en polis rätt att stoppa mig och fråga varför barnen inte är i skolan och jag ska då kunna visa upp min kopia som bekräftar att jag är där med skolans goda minne. Det ni!!!! Nu sa rektorn att han aldrig hört någon som blivit stoppad för att visa en sådan lapp, men lagen säger att de kan göra det (så detta hade egentligen inte alls med vår skola att göra).

Om de visst hur vi har det i Sverige skulle de nog vara chockade över hur vi släpper våra barn vind för våg och det var riktigt kul när en indisk mamma dristade sig till att fråga om de har någon policy för barn som åker med allmänna transportmedel till skolan och rektorn blev henne svaret skyldig. Han visste inte om vi har någon policy för det, för han visste inga barn som inte kom antingen med sina föräldrar eller skolbussarna...

Linnéas grupp hade först fått en del generell info och sedan hade de gått runt i lokalerna guidade av äldre studenter, men det hade inte varit så ordnat tyckte L.

Vi har fått veta att den bussen våra barn ska åka med hämtar tre familjer varav en kommer i oktober, så det blir ju lugna gatan för våra barn och den andra familjens barn i början. Skolan har 47! bussar som hämtar alla barnen och det är en jätteorganisation som sköter bara det. Barnen slutar skolan kl 15.15 och 15.23 går bussarna. Helt seriöst! De har ändrat skoldagen så att den slutar kl 15.15 i år istället för 15.11 som förra året... allt för att de gör ständiga värderingar av exakt när det är bäst att köra utifrån rusningstrafik! Hoppas ingen behöver kissa efter skolan för då missar bussen sin slottid!!!!

Vi börjar känna igen en del ansikten här och där, så vi kan byta några meningar med dem när vi ses i olika sammanhang. Nice.

Sedan skyndade vi oss hem så att Rikard skulle komma iväg till jobbet efter lunchen. Här hemma har vi i eftermiddag jobbat med uppackning och Malin har ringt till Sierra i Hamburg och gratulerat på födelsedagen. På kvällen letade barnen och Rikard upp den lokala tennisklubben, men det var ingen där. De kunde dock konstatera att de spelar på asfaltsbanor och inte på grus som de är vana vid från Sv och DK.

Imorgon börjar skolan på riktigt. Spännande! 7.30 kommer bussen och hämtar våra barn. Ingen av dem har fattat var de ska ta vägen när de kommer till skolan, men det står säkert en delegation med lärare och tar emot dem när de anländer, så allt kommer att gå bra.

Ingrid

2 kommentarer:

Karin sa...

Hjälp vad mycket man ska begripa när man kommer till en ny skola i ett nytt land. Jag förstår varför jag njöt så igår av att veta det mesta efter 10 år på samma skola. Det där med säkerheten är säkert en förutsättning för att amerikanska barn ska kunna gå där. det kan väl inte vara likadant i kommunala engelska skolor? Det stämmer inte alls med min (säkert skeva) bild av England. Nu ska det bli riktigt spännande att höra hur första dagen gick för barnen!

Kram fr Karin

Catharina sa...

Men oj så mycket information och träffar innan skolan.
Här börjar barnen skolan imorgon och Hugo som börjar 4:an har inte ens fått ett brev från skolan som berättar vilken lärare han ska ha och vilket klassrum... Jag tycker det är jättedåligt! Kommer att klaga. Jag ringde skolan idag och han kommer att ha Pontus som är pappaledig 4 dagar i veckan och istället ha Camilla. Klassrummet fick jag också reda på och kanslisten undrade med läraren om info var skickad, hon svarade nä och jag hörde på tonfallet att det hade hon inte alls tänkt på... Jaja, Hugo verkar inte så uppjagad av det, så jag får kanske också lugna ner mig. Men jag som är kontrollmänniska vill gärna vet när var hur och med vem!

Moa längtar så till skolan och sina kompisar. Vi ringde en tjej förra veckan så hon var där och lekte en stund (när vi åkte till stugan och kontrollerade vad 200 mm regn ställt till med...)

Nu ska jag med kurrande mage gå och lägga mig. Fastar idag och imorgon för att köra igång med mitt viktminskningsprogram igen... Har lovat mig själv att vara 10 kg lättare i maj. Och nu känner jag mig riktigt motiverad och ska ägna min höst åt detta. Alltså blir det inga praliner på soffan denna höst heller... kanske en morot istället ;o)

Kram och gonatt