Julafton i Malmö

Julafton. En av de bästa dagarna på året eftersom ALLA är i centrum, till skillnad från födelsedagar.

Hos farmor och farfar skulle vi ha huset fullt, så vi försökte hjälpa till med röjning, dukning och dylikt så gott vi kunde. Sedan smet vi iväg till kyrkan i Husie Församling. Den stora mängden snö gjorde att vi inte ville åka längre än nödvändigt, annars kanske vi hade åkt ut till Dalby eller till Limhamn med Rikards brors familj. I Husie har vi varit en gång förut, men det var många år sedan och inget av barnen kom ihåg det. Det var en rolig präst, ganska mycket folk, en barnkör på ynka tre personer och en sång som sjöngs så många gånger att Johan fortfarande trallar på den.

Efter det åkte vi hem igen och fick lutfisk till lunch. Jag älskar lutfisk, så jag var jätteglad för det. Barnen är inte alls av samma åsikt och skämdes därför bort med köttbullar. I Skåne äts lutfisken med senapsås, i Småland (där min familjs mattraditioner härstammar ifrån) med vit/bechamelsås. Annars same same. Båda är gott!!

Sedan fick vi full fart för att vara klara till Kalle då alla släktingar ramlade in. Nja, som tur var ramlade de inte (svärfars kusin Ewa hade redan ramlat och brutit sig dessvärre), men de flesta var lite sena pga snön. Alla körde fast någonstans dessa dagar. Alles totales var vi 20 pers, sällskapet växer för varje gång och styrkan består nu av: Rikards föräldrar (farmor och farfar), Rikards bror med familj, farfars kusin Ewa med man Klas, samt deras båda söner med familjer (det är de som fortfarande växer... :) ) och så vi förstås. För första gången fick vi nu se Peter och Elins förstfödde Oskar och han var söt, lugn och cool.

I England är det tradition med "crackers" till jul, "papperssmällare" som är fyllda med någon sak. Det finns allt från ganska billiga med skräpsaker till väldigt dyra med mycket exklusiva saker i (smycken t ex). De är väldigt fina så vi köpte med oss ett gäng av de förstnämna och bidrog med till dukningen och det blev riktigt fint:

Farfar hade gjort sånghäften.

Sedan åt vi förstås, som alla gör på julen, jättemycket god mat, tydligen så god att vi glömde att fotografera den :) .

Men våra julfina barn fastnade i alla fall på bild:

I crackersarna fanns gåtor, måttband, kronor till alla, förstoringsglas, små pussel, en jojo mm mm.

Kusinerna Sofia och Lina med Malin.

Peter, jag och svärfar. Märkligt nog var det PERFEKT färgmatchning på min krona och min klänning!

Barnen ville INTE ha gröt innan tomten, men vi klämde in det i alla fall och grötrimmandet har jag ju redovisat tidigare.

Så kom han då:


Och han fick full attention:

Johan, Maja, Malin, Sofia, Lukas, Lina & Linnéa.
I bakgrunden sitter Oskar hos farmor Ewa.

Att sålla bland alla julbilder är hopplöst och det är svårt att förstå att inte alla andra tycker det är lika kul att se vår julbilder som man själv.

Många julklappar fanns det i alla fall!

Malin fick en kamera (det fick förresten alla barnen, men olika dagar, L på sin födelsedag och J hos mormor och morfar) och hon fotograferade VARENDA present inklusive VARJE uppslag i en Scrapbook! Jag ska bespara er dessa, ha ha.

Alla fick många och OTROLIGT fina presenter! Det ligger så mycket tanke och arbete bakom varenda en och jag hoppas alla kommer att njuta riktigt mycket av varje sak. Din finaste julklappen stod nog ändå utan konkurrens den här pappan för:



Rikards pappa fick till Fars Dag en bok som hette Dear Dad/Granddad och den är FULL med frågor om allt möjligt. Sedan dess har han svarat på varenda fråga och nu fick Rikard tillbaka den och jag vet att han blev väldigt rörd. Där fanns så många roliga annekdoter och information som Rikard aldrig hört talas om, så det är verkligen ett fantastiskt minne för livet och något som blir roligt att kunna föra vidare till barnen. Jag har inte läst hela boken än, men ser med spänning fram emot att ta del av vartenda ord. TUSEN TUSEN TACK Lennart! Ett fantastiskt jobb!

Exempel på frågor i boken (det är MASSOR):
Vad minns du från ditt barndomshem?
Hur träffade du min mamma/farmor?
Vad gör dig glad och får dig att skratta?
Vilka var dina barndomsvänner? Vad brukade ni göra?
Hur gammal var du när du började jobba? Vad gjorde du?
Vad har varit svårt i ditt liv?
Berätta något du tror att dina barn/barnbarn inte vet om dig?
Vad har varit avgörande händelser i ditt liv?
Beskriv ett favoritminne av något vi gjort tillsammans?

Svaren är naturligtvis privata och väldigt personliga.

Rikards mamma är bättre på att spontant berätta historier från förr när vi träffas, så vi har nog lite mer koll där, inte minst från när Rikard var liten, men jag tror det finns mer att släktforska i där med.... Det gäller att få veta och fråga så länge man kan.

På tal om Britt, var var du hela julafton??? Du finns knappt med på ett enda av våra fotografier. Sprang du runt och servade oss andra hela tiden... Förresten har vi inget kort på julbordet med all maten heller. Över huvud taget var familjens ordinarie fotograf lite latare än vanligt. Men Malin klippte till med sin nya kamera och hon tog både bilden på farfar ovan samt fångade farmor från trappan:


Julaftonens snyggaste och gladaste farmor!

Här är farmor med sin traditionella favoritjulklapp:

Barnbarnens fotoalmanacka

Den här bilden som Rikard tog tycker jag väldigt mycket om, den skulle bara vinklats lite mer till vänster, men jag tror inte Rikard tänkte på motivet så som jag gjorde när jag såg bilden. I de här två familjerna som firar jul tillsammans har Rikards föräldrar två söner och Ewa & Klas har två söner (måste ha varit väldigt grabbigt på jularna förr i tiden :) ), men nu är alla gifta och har barn och här är alla svärdöttrarna fångade på en bild (nåja, Anna är TYVÄRR lite beskuren). Jag tror faktiskt att de är ganska glada över alla sina svärdöttrar för jag tycker alla de andra (unga och vackra) tjejerna är väldigt trevliga allihop, så det är lika kul varje gång vi ses och det är förstås alldeles för sällan (typ varannan jul!):


Halv Anna, Ingrid, insmugen Malin, Emelie & Elin.

Sedan spelade vi spel, pratade och skrattade resten av kvällen. När det var dags för kusinerna att gå hem valde Sofia att stanna och sova med våra barn istället och det gjorde hon helt rätt i.

En väldigt lyckat julafton!

Ho, ho, ho,
Ingrid