St Paul's Cathedral


Jag ÄLSKAR guidade turer! Av alla slag. Det finns inte en chans i Mississippi att jag får ut en bråkdel av samma besök, om jag gör det på egen hand. Vet inte att jag ska titta på ögonen på just den tavlan, att det unika med just denna sten är XX, att orsaken till att det ena eller andra som hände ledde till att vi kan se just den här saken här idag.

Så när jag hörde något om "guidad tur i St Paul's Cathedral" på American Womens club, var jag snabb att övertala Ylva om att vi skulle gå dit. Kunde inte gärna gå dit själv när jag inte ens är medlem. De flesta av oss minns väl Charles och Dianas storslagna bröllop. Så små de såg ut i denna stora kyrka. Det är också på denna kyrktrappan de har filmat scenen i Mary Poppins där de sjunger "Feed the birds".

I tisdags förra veckan ställde vi alltså kosan dit och vi hade tur med tågen. Jag körde oss till "vår" tunnelbanestation. Eftersom Ylva är mer smålänning än undertecknad, så jag tänkte att hon skulle uppskatta det halva priset jämfört med tågen från våra byar. De flesta andra åkte med bytågen, men olyckligtvis var de inställda, så de kom ca en timme för sent. Vi och guiden väntade dock snällt och när de kom fick jag veta att om man är minst fyra vuxna får man ganska bra tågrabatt, så då lärde jag mig något nytt som vi kan ha nytta av när vi har gäster och inte vill köra flera gånger till tåget. Perfekt!

Guiden var superduktig och pratade ungefär 1,5 timme. Alla fick headset och det fungerade bra. Katedralen är SÅ stor. Tror faktiskt inte att jag varit inne i den förut, bara utanför flera gånger. Vi fick veta att det är den enda kyrkan i England med en dom (den stora kupolen) och vilken dom sedan. Hur stor och vacker som helst! Blev dock tveksam redan dagen efter då vi körde förbi en liten kyrka som jag tyckte hade en dom.... kanske sa hon den enda protestantiska kyrkan? Kyrkans arkitekt var Wren (en intressant person bara han) och för att domen skulle se bra ut både inuti och utanpå gjorde han en innerkupol inuti ytterkupolen, vilket gör att proportionerna är optimala från båda sidor, men i praktiken är det alltså två kupoler i varandra.

Det var tyvärr förbjudet att fotografera inne i kyrkan. För några år sedan "tvättades" stenarna som hela kyrkan är byggd av, på bekostnad av familjen Fleming. Det tog HUR lång tid som helst att gå igenom hela kyrkan på in och utsidan och kostade en förmögenhet (£22,2 miljoner). De hade sparat en bit av väggen såsom den såg ut före stortvätten och kyrkan måste verkligen ha sett GRÅ ut då. Nu är den jättefin. Dessa bilder visar stortvättens effekt på utsidan:

Före tvätt!
Foto: http://www.nysid.net/

Efter tvätt.
Lilla jag, framför Stora kyrkan
Foto: Ylva

Kyrkan byggdes under åren 1675-1710 (raskt marscherat för en så stor byggnad!) och bakre delen av kyrkan är väldigt avskalad och stilren såsom Wren tänkte sig. Här står man vid ingången av kyrkan och ser den bakre delen. Kyrkan är LÅÅÅNG, så det som är där framme syns inte här.


Foto från http://www.stpauls.co.uk/ .

På 1800-talet förändrade de främre delen av kyrkan så att den kom att se ut så här (det är som en helt annan kyrka):


Foto från http://www.stpauls.co.uk/ .

Mittemellan dessa delar är ett mittskepp som är OTROLIGT vackert:

Foto från: http://www.dailymail.co.uk/

Framför allt när man står där nere och tittar uppåt i kupolen:

Foto från: olechoirtour.blogspot.com/

Mittskeppet har som ni ser även getts ut som några fantastiska frimärken:


Foto från: http://www.dailymail.co.uk/

Bilderna i halvkupolerna till höger och vänster på frimärksfotot, är mosaiktavlor där mosaikbitarna sats vinklade och på så vis ger ett mer skimrande/glittrande och djupare intryck. Väldigt intressant att jämföra den tekniken med "vanlig" mosaik som syns högst upp i bilden på väggen mellan bågvalven (den där ni ser två änglar mot gul bakgrund samt en man i mitten).

Att kyrkan förändrats ser de inte som något negativt utan tvärtom vill de att varje generation ska addera något till kyrkan och här syns ett av de nyare inslagen, en skulptur av Henry Moore och det är fantastiskt hur lätt det är att se madonnan och barnet i denna vackra avskalade staty som är både hård och mjuk på samma gång. Den gjordes 1983 och är ett av Moores sista arbeten. Han dog 1986. Fantastisk tycker jag!


Madonna and Child by Henry Moore

Allra längst fram i kyrkan, bakom högaltaret, ligger The American Memorial Chapel, magnifikt vackert. Denna del av kyrkan blev förstörd under andra världskriget och någon föreslog att man skulle bygga upp den som en hyllning till de amerikaner som stupade i kriget då de hjälpte Storbritannien. Så blev det och hela uppbyggnaden finansierades av donationer från brittiska folket. I boken ni ser i framkant på bilden finns namnen på alla amerikaner som stupade. I järnsmidesstaketet vid altaret finns inlagt viktiga historiska årtal från såväl USAs som Englands historia, t ex 1066.

Oftast går man inte in genom de STORA, HÖGA kyrkportarna utan genom en mindre normal dörr, men på Thanksgiving (som mest är en amerikansk högtid) varje år firas högmässa och då öppnas de stora portarna. Mäktigt!

The American Memorial Chapel
Foto: http://www.explore-stpauls.net/

Nu behöver man inte bara hålla sig på jorden om man besöker kyrkan, utan man kan ta sig mot himlen rent fysiskt. 528 trappsteg för att vara exakt, men så högt fick jag bara med mig en av de andra och då var vi ända uppe vid spiran på kupolen. Utsikten åt alla håll över London var...OBESKRIVLIG!!

Det är tre "våningar" uppe i kupolen. Den första som är i höjd med taket på resten av kyrkan, är förstås vidast, den kallas The Whispering Gallery, eftersom man kan stå på ena sidan och viska längs väggen till någon på andra sidan (och det är ganska långt!). Vi prövade och prövade, utan att höra varandra.... tills vi upptäckte att det fanns små hål i väggen med jämna avstånd och de gick sedan såklart inne i väggen runt hela varvet, viskade man där så hördes det. Häftigt, men ändå lite fusk, tycker jag.

Som ni ser är kupolen stor, världens näst största faktiskt, endast den i Peterskyrkan i Rom är större.

Whispering Gallery
30 m från golvet. 257 trappsteg.
Foto: http://www.richard-seaman.com/

Andra och tredje våningarna är på utsidan av kupolen (i alla fall det som besökare får se!) och den andra våningen heter Stone Gallery. Vacker utsikt över London:


Stone Gallery
53 m från golvet. 376 trappsteg.
Foto: http://www.christopherholt.com/

Så gick vägen genom mindre och mindre och smalare trappor ända tills vi kom till toppen av domen, Golden Gallery. Tycke det är kul med dessa båda bilder, den ovan och den nedan som är tagna åt samma håll, men på olika våningar. Kändes konstigt att komma upp till toppen och titta ned på tornet med klockan, när jag en stund tidigare stått på trappan utanför entrén och tittat UPP på samma klocka. Då såg den ut att vara SÅ högt upp :) .


Golden Gallery
85 m från golvet. 528 trappsteg.
Foto: photos.vequias.com

Den här bilden visar riktigt bra hur de olika våningarna ligger, samt hur det finns en inre och en yttre kupol:


Foto: physics.bowlerderby.com

Ja, så fanns det ett ställe till att besöka i kyrkan, kryptan. Den största i Västeuropa och unik för att den är lika stor och formad precis som själva kyrkans katedralgolv. Stort var det! Förutom det man såg när man gick ner inifrån kyrkan, kunde man gå till kryptan från utsidan och komma ned till en restaurang, ett café och en butik.

Där nere är förstås arkitekten Wren begravd. Då han var gammal besökte han ofta kyrkan och bara satt och tittade i den. De kan jag verkligen förstå när man åstadkommit ett sådant livsverk! Undras om jag kommer att sitta och titta på min blogg....

Tre personer i England har fått statsbegravningar Duke of Wellington, Admiral Nelson & Churchill. De båda första har sina tomber i denna krypta, medan Churchills begravning hölls i katedralen, men sedan vilar kroppen i en mindre kyrka i hans hemtrakter (nej, jag tänker inte skriva om var det är, detta inlägget är väl redan långt så det räcker...).

I kryptan finns också ännu ett kapell, nämligen OBE Chapel, det är tillägnat Order of the British Empire, år 1960. De har ett antal mässor där och om du är med i detta ordenssällskap får du t ex döpa dina barn i kapellet. Guiden nämnde en av de yngsta medlemmarna som var en framgångrik idrottstjej, men nix, jag minns inte namnet på henne.

En alltigenom oerhört intressant guidad tur i denna storslagna, historiska byggnad!

Efteråt rusade Ylva och jag hungriga till tåget, för att hinna hem innan våra barn anlände från skolan. En del av de andra fortsatte ute på stan. Mysigt!

Karin, kanske har din svärmor rätt... och rörläggaren har förmodligen valt sitt yrke med öppna ögon. Jag tänker som hos doktorn/tandläkaren/m fl, att de har förmodligen sett värre saker än det jag bjuder på.
Ser fram emot ditt nästa blogginlägg...

Ylva, gott betyg till dina russinkakor! Linnéa som knappt gillar russin i någon form, älskade dem! Tack!

Tara, OMG still haven't seen any Christmas Card, how did the one you picked looks?

Anna, såg ditt sms! Vad spännande!! Håller tummarna.

Kyrkrapport avslutad,
Ingrid