Shoppingsuget besök

Förra helgen fick vi ett efterlängtat besök, nämligen Karin och Gunilla vars resa snöade in då de skulle ha kommit i december. De kom enligt tidtabellen på torsdagkvällen, vilket överraskade dem då de inte vågade hoppas på att komma iväg, förrän planet verkligen lyfte :) . Julshopping i London är inte fel, men tokreashopping i januari med en bråkdel människor att trängas med jämfört med i december, kan nästan vara bättre.

Med var sitt intensivt arbete, som de kom direkt ifrån, så gjorde vi inte mycket mer än åt och småpratade på torsdagskvällen, innan det var dags att sova. Fredag morgon var de desto piggare (för morgontrötta mig, märks det då att ni är en timme före oss i Sverige). Båda tjejerna gillar verkligen att handla (jag var överraskad att de inte handlade mer än de gjorde under sina dagar här) och när man har chansen att åka utan män och barn, så gäller det att ta chansen att göra det som resten av familjerna kanske inte uppskattar lika mycket.


Rikard och Karin framför vårt hus.


Då Rikard lämnats på jobbet och barnen åkt med skolbussen, åt vi en lugn frukost och sedan körde jag dem till tåget som tog dem till London, medan jag själv åkte till skolan för High School's månadsinformtionsmöte. Som vanligt kommer det där upp saker som jag aldrig hört talas om. Utbudet för studenter som vill engagera sig är enormt. Denna gång fick vi veta om en gruppresa som arrangeras för ungdomar från hela världen som talar spanska och bekostas av Spanska regeringen/staten/något sådant. För att komma med måste man ansöka och sedan är det massor av uttagningar. Spansklärarna på skolan brukar rekommendera elever de tror har en chans att komma med, att söka. Eleverna får gå på intervjuer, göra skrifliga test, hålla ett föredrag och lite annat. EN elev från Storbritannien per år får åka och i år kommer hon från vår skola. Häftigt! Hon var där och berättade om uttagningarna på Spanska ambassaden i London och presenterade resan på 6 (?)  veckor då de kommer att vara både i Spanien och Peru. Lät HELT fantastiskt.

Därefter var några andra elever där och presenterade en resa de ska åka på till USA. Den är också en gång per år, men här måste familjerna själva betala resan. Det är en konferens som är som ett mini-FN. Varje skola som är med representerar ett land och jag tror vår skola är Makedonien. Innan resan träffas de elever som ska åka ett antal gånger och skriver motioner för sitt land, grundade på ett gediget förarbete där de studerat landet i fråga. Sedan under konferensen får de presentera sina motioner och arbeta i grupper där de lobbar för sina idéer och sista dagen är det omröstningar på de olika förslagen. 3000 (om jag minns rätt) elever från hela världen åker varje år på denna konferens. TÄNK vilka spännande möjligheter det finns.

Träffade en pappa på skolan då jag hämtade L senare samma kväll. Pappan berättade att han och sonen är väldigt engagerade i scouterna och i sommar ska de åka på världsscoutmötet i Kristianstad, Sverige. För att promota mötet hade vår kung varit här i England och pratat för dem förra året. Det hade såklart varit jättekul, tyckte de.

Så fara och flyga och nätverka och träffa folk i alla former och sammanhang, det finns det verkligen chansen att göra om man vill.

Över till Gunilla och Karin igen. Efter mitt möte åkte jag in till London och träffade dem på Harrods. Då hade de gått i butiker längs med Kings Road och det hade varit jättefint. Där har jag aldrig varit, så nästa gång vi åker till London ska jag ta mig dit. Vi avverkade lite butiker, bland annat Abercrombie & Fitch. Jag har gått förbi där flera gånger, men det finns ingen skylt på huset, så jag har inte vetat riktigt vad det var för ett ställe. Gunilla kunde dock uppdatera mig. Trendig butikskedja från USA, som vill få lite nattklubbskänsla. Därav förklaringen till varför jag ofta sett långa köer utanför butiken. När man går in kan man bli fotograferad med en good-looking guy med mindre kläder på sig och inne i butiken har en del av personalen till jobb att stå och dansa. Det var STORT, VARMT och FINT därinne!


Så här ser det ut på inne i butken. Foto från Meyersound.



Så här ser den anonyma butiken ut utifrån!

Tiden sprang och klockan var säkert 16 innan vi kom till det Afternoon tea vi spetsat in oss på till lunch. Jag var så glad att vi bestämt oss för det, eftersom jag verkligen gillar att gå på Afternoon tea, men det har inte blivit av sedan vi flyttade hit. Gunilla hade hittat ett tips om ett ställe som heter Sketch och var Madonnas favoritställe då hon bodde här. Sällan har vi sett så mycket blingbling som i denna entré, för att inte tala om toaletterna! Borde ha fotograferat dem...

Här är en recension av stället som jag hämtat på Suzanne's Files http://www.spire.com/ :

The Parlour at Sketch

If the Mad Hatter were to hold his tea party in London, it would happen at Sketch. Stepping inside any of the rooms is like tumbling into a Dali painting. The Parlour is decorated in mixed-up furniture, with stag-head lights adding a twist to traditional British hunting décor. Tea is served on mis-matched crockery—Lauren had a particularly odd teacup with a pair of provocative legs emerging from the side as a handle! The use of a blackcurrant jam was a refreshing touch to the scones, and the cakes, created by pastry chef Pierre Gaugasin, are very decorative (and pretty delicious). The only let down is the cool reception some people have reported from staff at the door. Might sound odd, but make sure you take a trip to the bathrooms, as you delve into the building, it gets more and more surreal, until you come upon a room of individual, white, egg-shaped pods reached by grand white staircases. You've got to see it to believe it.

Jag var usel på att fotografera när tjejerna var här, de var lite bättre, men jag har inte deras bilder, men den här har jag hittat på nätet och den är VÄDLIGT lik det vi åt. Sconesen var SUPERGODA, de grova sandwicharna likaså, de med vanligt fransbröd sådär. Det kostar en förmögenhet med Afternoon tea, men man får MASSOR med mat, mer än man orkar äta. Den här nedan är för två personer och inklusive te (löste!) kostade det £27 per person.



Foto från http://www.localfoodadvisor.com/

Proppmätta tog vi ett sista shoppingryck och åkte sedan hem. Där väntade Rikard med middag och efter den körde jag R och gästerna till Royal Standard pub (det passade väl bra för de här tre gamla kursarna och LTH-ingenjörerna att få häva lite öl tillsammans), medan jag körde och hämtade L som varit på sin första simtävling. Hon var otroligt uppåt och fnissig trots att hon blivit diskad då hon startade, men hon fick simma ändå och hade hon inte varit diskad hade hon kommit först. Det bästa tycker jag var att de hade kul tillsammans och börjar svetsas ihop till ett gäng, speciellt med tanke på att L är den enda tjejen från 9:an som simmar, de andra tjejerna går i klass 10-12.

Lördag åkte våra gäster till London efter frukost, medan jag väntade in Linnéa som spelade tennis, för att sedan ta med henne och Malin in till London. Jag hade dagen före handlat lite till dem på The Sting och nu ville de följa med och kolla själva. L bestämde träff med tre av sina kompisar, som anslöt till oss när vi äntligen kom in. Jag klantade mig nämligen och missade avfarten till tunnelbanestationen och körde av vid nästa avfart och så tog vi tåget därifrån istället, men den linjen hade jag inte koll på och det visade sig att halva var stängd, så vi fick strula med att byta tåg. Enda glädjen med det var att vi fick se var BBC hade sitt säte.

Vi gick till Abercrombie & Fitch igen och de fem tjejerna jag hade med mig (L, M och L's tre kompisar) höll på att fnissa ihjäl sig då de fotograferades med snyggingen i entrén... Sedan bytte de en del av de FINA saker jag köpt till dem på The Sting och när vi anlöt med Gunilla och Karin, gav sig L och hennes kompisar iväg på egen hand medan vi vuxna och Malin gick till Pret a Manger och fikade. Sedan blev det en stund på Waterstone's jättebutik på Piccadilly innan det var tid att åka hem.

Gunilla och Karin bjöd ut oss på middag lördag kväll, så vi tog oss efter en mycket kort stund hemma för ombyte, till Ethorpe Hotel. Där var mycket folk som alltid och mysigt att sitta. Däremot tyckte jag inte maten var riktigt lika bra som de två gånger jag varit där förut, men jag hoppas att tjejerna ändå var nöjda. Det var trevligt att sitta och prata allihop, även om Johan blev lite trött på slutet. Syns det? Så rolig bild på Johan:

Rikard, Johan, Malin (i ny tröja från The Sting) & jag.

Glada tjejer på andra sidan bordet:

Karin, Gunilla & Linnéa

Inget restaurang-inlägg från mig utan matbilder :) :



Min supergoda förrätt! Små kycklingspett på någon bönröra med koriandersås. Gott!

SÅ pinsamt! Här kommer ännu en Surf'n Turf. Jag går sällan på samma restaurang flera gånger och när jag gör det, så beställer jag absolut inte samma mat, MEN nu var den fiskrätt jag ville ha slut och då valde jag det jag tyckte var väldigt gott förra gången.

Söndag var det dags att skippa London och istället begav vi oss av åt andra hållet, nämligen till Oxford. Trots att jag varit där två gånger förut, har jag lika svårt att hitta till Fudge-butiken varje gång, men nu tredje gången gillt, känns det som om jag fick kläm på det och nu kommer jag aldrig att glömma det. Det är härligt med en butik där de står och gör fudgen medan man tittar på (ungefär som de i Gränna gör polkagrisarna) och självklart kunde jag inte motstå att köpa ett antal skivor.

Annars tog vi det rätt lugnt i Oxford, tittade på universitetet förstås, gick i affärer och fikade. Malin ringde och sa att Johan just tagit sönder hennes armband som hon köpte när vi var i Oxford, så det var ju i alla fall rätt dag, men tyvärr var den butiken stängd på söndagar, så vad hjälpte det. Gunilla och Karin skulle åka hem på kvällen, så vi kunde inte stanna så länge. Åkte hem och åt middag tillsammans och sedan var det tyvärr redan dags att säga hej då. Rikard körde dem till Heathrow.

Väldigt trevliga dagar fick vi tillsammans och vi hoppas att de snart kommer tillbaka och då tar med sig pappor och barn. Johan tyckte verkligen att de borde varit lite mer hemma och t ex spelat lite spel med honom. Fördelen var att Johan fick en hel del tid med R på tu man hand och de hade haft det jättemysigt och varit ute på cykeltur när alla vi andra var i London på lördagen. Söndagen tog de det ganska lugnt och så gjorde de förstås läxor.

TACK för besöket tjejer! Tack för jättefina presenter samt trevlig och god middag! Kom snart tillbaka!! Gunilla, tältplatsen är förankrad och bokad. KRAM!

Märtha, TACK du är bra på att se saker ur en annan vinkel! Det gjorde du när vi pratade om Linnéa då hon var liten också och det uppskattar jag verkligen. Nej, du hade inte skrivit det innan. Spännande med Helens nya jobb, det närmar sig med stormsteg nu. Är de nöjda med sin Vietnam-resa (förutom alla de fina kläderna)? Det är verkligen fantastiskt att Ester är så pigg! Bra att kunna ta bussen dit! Kan du läsa när du åker?

Kim M. Kimselius, du har så rätt, det fattas liksom ett sidobord, som vi hade på det stora maken gav bort... När jag renskriver texter till skolan lägger jag det på skrivaren, i knät eller trycker tangentbordet åt sidan så får det nästan plats. För det mesta går det bra.

Allt gott!
Ingrid