tisdag 31 maj 2011

I Mini Cooper fabriken


Dagen efter Tea Partyt hade jag fått ett generöst och trevligt erbjudande. Det var Linnéas kompis Amandas föräldrar som skulle på studiebesök i bilmärket Mini Coopers fabrik och undrade om Rikard och jag ville följa med. Jag ÄLSKAR att titta på produktion av olika saker i fabriker, så trots att Rikard tyvärr inte hade möjlighet att ta ledigt denna fredag och följa med, så anslöt jag mig med glädje. Upprinnelsen till fabriksbesöket är att Amandas pappa är lite Mini Cooper-tokig och hade frågat om inte några kollegor med fruar var intresserade att hänga på och göra ett besök, vilket ett antal av dem var.

Jag har inte själv någon väldigt personlig relation till dessa bilar, mer än att amerikanska Joan som jag umgicks mycket med under vårt första år i Århus, hade en sådan och både jag och barnen tyckte mycket om den.

Jag blev upphämtad av Toni och Gregg fredag morgon för vidare färd till Oxford, där all världens Mini Cooprar sätts ihop. Det går bra för Mini Cooper nu, så därför är det utbyggnad på gång, de knackar ner gamla lokaler för att bygga upp nya.

Toni framme vid fabriken.
I bakgrunden ses ett hus på väg att rivas.
Vi började i en utställningshall där två skämtsamma herrar tog hand om oss, de var våra guider under hela besöket.
Gregg pratar bildetaljer med våra guider.
Trots att det var en bilfabrik och inte en livsmedelstillverkning, så var det skyddsrockar som gällde (kanske mer för att skydda oss än fabriken, till skillnad mot när man tillverkar ätbara saker). Vi fick också  hörsnäckor så vi skulle höra när de pratade i de högljudda bilfabrikerna.

I utställningshallen fanns bilar unika av någon anledning, se här:

Den första Mini Cooper-bilen, mindre än de som görs idag.
Graffiti!
Bil klädd med koskinn. COOLT!
Bilen som var med i filmen "The Italian job".
Hade dubbla rattar då skådespelerskan inte kunde köra,
så de hade en dold förare bredvid.
Den miljonte bilen.
Sedan fanns det också t ex en limited edition bil som de tog fram när det var jubileum 1997. Och massor av trevliga skyltar som berättade massor av saker knutna till Mini Cooper:


Efter en stund i utställningsrummet begav vi oss in på fabriksområden och där fick man naturligtvis inte fotografera, men här susade vi in i en liten buss:


Alla Mini Cooper bilar tillverkas mot order och alla underleverantörer levererar sina saker mot dessa order. Det innebär att linjerna byggde helt individuellt utformade bilar, alla delar kom i ordning matchat till den bil som byggdes. FANTASTISKT rent logistiskt!

Vill man köpa en Mini Cooper går man in på nätet och designar den bil man vill ha genom att välja alla alternativ som finns att välja mellan, färg, fälgar, däck, klädsel, taklucka etc etc och med alla de olika alternativ som finns är sanningen den att det finns möjlighet att göra 15 000 000 000 000 000 olika varianter av denna bil!!! Jag vet faktiskt inte ens hur man säger det här talet, kan någon hjälpa mig?

Bilarna säljs i 84 länder och största marknaden är USA, men Kina har nu seglat upp på 3:e plats, ett starkt avancemang på bara något år. Say no more...!! Jag passade såklart på att prata lite Volvo och Saab med guiderna och det var spännande att höra vad de sa :) .

Det sägs att till viss del var Mini-bilen Englands svar på tyska VW Baggen. Idag ingår Mini Cooper varumärket i BMW-gruppen. Engelskmännen är lojala till det inhemskt producerade för här ser man OTROLIGT många MINI-bilar på vägarna.

Det var ett väldigt trevligt studiebesök och jag säger TUSEN TACK till våra vänner för att de frågade om jag ville följa med! Lita fika på vägen hem och trevliga samtal i bilen, sedan var det dags att ta helg med familjen.

Hur tolkar jag frånvaron av svar på om ni vet vad Ivy League är....
1. Alla vet.
2. Ingen vet, men vill inte erkänna det.
3. Struntar i vad Ivy League är ;) .

Eftersom det låter som någon idrottsliga, tror jag på det sista, det skulle jag också vara måttligt intresserad av. Sanningen är att det ÄR det från början, men det är inte det föräldrarna här menar när de pratar om Ivy League, utan om de pratar om de FÖRNÄMSTA universiteten i USA, som alla drömmer om att ha sina barn på. Det är där alla framgångsrika advokater, politiker och affärsmän i USA har utbildat sig. Det handlar om åtta universitet bl a Harvard, Yale, Columbia och Princeton som alla ligger i det nordöstra hörnet av USA. Ivy league betyder "Murgrönsligan" p g a murgrönorna som täcker fasaderna på dessa anrika byggnader. Alla universiteten är PRIVATA och 7 av 8 grundades under kolonialtiden.

Karin, jag tänkte att du som bott i USA måste känna till Ivy League och det gjorde du :) . Dåligt var bara förnamnet när det gällde mors dags-firandet. Jag gissar att alla tebordgörare är hemmafruar ja, ha ha. Jag tror jag röstade på musik-bordet med skivorna, men tänkte att det vore ok om ett bröllopsbord vann eftersom det var unikt för detta år. NU förstår jag att det är från dina USA-år du fått din tävlingsinstinkt ;) .

Boktokig, tack för komplimang om hatten. Vi tog flera bilder på mig, men efteråt SER jag hur ovan jag är vid hatt eftersom jag måste lyfta upp huvudet hela tiden för att se något. Krävs helt klart en del träning att bära hatt snyggt, precis som att gå i högklackade skor :) , det sa jag till min dotter häromdagen då hon skulle ha nya skor till en fest och prövade några som var lite väl höga.
Tror också du behöver mer än en vecka här! Sök jobb på svenska skolan och stanna ett år eller två ;) .
Efterrätter är gott, men oftast tycker jag att förrätter är ännu godare, kanske för att jag är hungrigast då...?!

Kim, tror du har helt rätt att vi är inne på det där med att gräset är grönare på andra sidan, men du är bra på att resa både i verkligheten och i fantasin, så då får du ut dubbelt så mycket som alla andra. Finfint! Tivolit var trevligt, jag blir så glad varje gång små byar (även hemma!) hittar på saker som engagerar sina boende och gör att alla har något att vara glada och stolta över.
Cliveden var verkligen ett guldkorn tycker jag, väl värt att besöka om ni åker till England. Var bor era vänner?

Anna, ja det är kul att det finns människor som hittar på massa saker!! Usch, jag har hört om Linas sjukdom! Stackare, både hon och föräldrarna... Är hon på bättringsvägen? Hur har det gått med Sofias tand?

Britt, vad kul att du gillar min hatt. Nu hänger den som dekoration på väggen i gästrummet. Tror inte den passar till midsommar, ska istället ut nu och försöka hitta en ny klänning till konfirmation och midsommar, hoppas kunna kombinera det och att jag hittar något. Håller med om att det bord som vann var traditionellt och inte så arbetat. Tycker inte du ska gå lös på era LP-skivor!! Vi ska absolut gå och dricka afternoon tea någonstans när ni är här en gång. Det är så kul och känns så brittiskt även om det kostar skjortan och inte alls är det godaste man kan tänka sig för de pengarna :) .
Det var ju VÄLDIG tur att du inte sa £20 per km, ha ha. Malin är en riktig försäljare! Hon sa till mormor att hon nog skulle springa 4 varv och mormor satte upp £5 per varv. Sedan sprang/gick hon 12 varv och det slutade på £60! Vi frågade om vi skulle justera ner beloppet lite, men du vet hur de är, har de lovat något så har de. Tur att det går till välgörenhet!

Ger mig ut för att hitta en klänning till Linnéas konfirmation. Wish me luck!

Ingrid

söndag 29 maj 2011

Tea Party


Torsdagen den 12 maj var det möte med American Women’s Club (CAWC) och temat för dagen var "tea party". Jag hade hört om detta möte sedan länge när de hade frågat efter folk som ville ”göra ett bord”, men jag har inte själv varit involverad på något sätt. Mötet närmade sig och det började talas om hatt...”ska du ha hatt?” hördes frågan här och där. Jag hade defenitivt inte tänkt ha någon hatt, men förstod att jag kanske borde vara lite mer uppklädd än vanligt. Två dagar före träffade jag en kvinna som sa att ”det KLART att du ska ha en hatt, åk och köp en bara”. Under alla vårt riksmötesförhandlingar i LC Sverige är det hatt som gäller, så det är inte så att jag inte äger någon hatt och dessa skulle säkert t o m kunna hittas i någon låda, men det kändes inte som riktigt rätt stuk på hatt.
Onsdagen kom och Malin vaknade med riktigt ont i magen (vet inte vad som hände på "fairen"...). Rikard var i Sverige, som vanligt borta när någon är sjuk... Det kanske är pappasaknad som gör barnen sjuka? Jag lyckades inte förstå varför M hade ont i magen, visserligen hade hon lagt sig sent kvällen före, men inte väldigt sent och nätterna före hade varit normala så det brukar inte vara något problem. Hon sa att hon inte var orolig, stressad, hungrig eller något annat som jag kunde komma på att fråga om (det gick inga magsjukor). Kände dock att jag kunde inte skicka iväg henne till skolan om hon mådde så dåligt, så hon fick stanna hemma. Hon somnade om. Vaknade vid 10, åt lite yoghurt, somnade om och kl 13 väckte jag henne. Hon kände sig lite bättre och jag tyckte det var dags att hon åt något och duschade för ibland är det vad som behövs, för att man ska tillfriskna lite.
Efter att Malin kommit upp kände hon sig faktiskt lite bättre och det var en stund kvar till de andra skulle komma hem, så jag föreslog att vi skulle ge oss iväg på en liten shoppingtur, för jag kunde ju alltid TITTA på en hatt och då kunde Malin titta på skor samtidigt. Hon behöver snygga skor till skolans konsert, det är noga med vad de har på sig.
Tänkte inte köpa någon dyr hatt, tittade på några som skulle kunna fungera som sommarhattar, den skulle vara vit hade jag bestämt. De hade dock så breda brätten att jag tyckte de hängde ner överallt och jag skulle inte kunna se ett dugg. Till slut tittade jag på de lite festligare hattarna och minsann fanns det inte en som ändå var rätt snygg och inte så dyr. Malin tyckte den var fantastisk  J ! Själv prövade hon de ena högklackade skorna efter de andra och vi hittade ett par som var rätt bra, men bestämde att vi skulle leta lite mer innan vi bestämde oss.
Över till torsdagen så. Rikard kom från flygplatsen precis när jag skulle sticka och såklart behövde vi byta några ord och jag kände mig sen innan jag kom iväg. Jag undrade verkligen om jag var rätt klädd, kändes väldigt uppklätt för en förmiddag....
Det blev dock bra! Där fanns många som var VÄLDIGT fina och en del som inte klätt upp sig alls, allt var lika ok. Alla trodde att Ylva och jag hade pratat ihop oss om klädsel, men så var inte fallet :) .

Borden var HELT fantastiska! Jag är så glad att jag var där och fick se det fina arbete alla lagt ned. Här är några bilder:
Baby Shower bordet
Bokklubben hade lite Jane Austen-tema bland medlemmarna och hade verkligen ansträngt sig med klädseln, eller hur?


Det här jukebox-bordet var helt otroligt. När jag frågade var ansvarig hade köpt "skivtallrikarna" fick jag veta att hon hade GJORT dem själv. Hon hade värmt LP-skivor i ugnen och sedan bockat kanterna. Det såg fantastiskt ut!

Det var fri sittning och jag valde att sätta mig vid Golftjejernas bord. Där satt Amy och Martina som jag känner lite grand, samt holländska Anita som verkligen är jättetrevlig.

Golfbordet
Notera golfbollarna i vasen.
Att ta med fika till mötena är något som medlemmarna turas om med, jag tror 6-8 medlemmar tar med fika varje gång. Den här gången hade en del bordsansvariga gjort egna kulinariska bidrag på temat, det var beställt scones från centralt håll till alla, plus att de fikaansvariga hade bidragit, så det fanns mycket att äta.

Innan vi satte oss till bords skulle vi rösta på vilket bord vi tyckte var finast (amerikaner ÄLSKAR att tävla, i allt!). Det fanns två bord med anknytning till det kungliga bröllopet. Det ena ser ni överst i inlägget, det hade Ylva varit med och gjort. Spana särskilt in cup cakesen med brudparets initialer på. Vinnare blev dock det andra kungliga bordet (OM jag nu förstod det rätt, för det var massa olika kategorier i tävlingen, bl a snyggast klädsel på medlemmarna, eller om det var snyggast hatt...?). Här är en bild på det jag tror är vinnarbordet, bl a dekorerat med minnesporslin som är riktigt FINT till skillnad mot mycket annat billigt krams som sålts under våren:

Tjusigt, eller hur?!
"Reserverat"-lapparna är vi medlemmar som lagt på en
plats där vi ville sitta.
På detta möte betalade jag medlemsavgift och jag är nu medlem i denna klubb, som redan berett mig stor glädje under året. Vi har snart avverkat ett helt år här i England och det är kul att tänka på hur vissa saker jag hade tänkt mig blev ungefär så, medan andra helt överraskat. Innan vi flyttade hit visste jag inte att det fanns en sådan här klubb, men nu är jag verkligen jätteglad att jag blev medbjuden till dessa roliga mötestillfällen.

För några veckor sedan kände jag mig som ett ufo när jag inte visste vad The Ivy League var, medan ALLA de andra mammorna var fullt insatta (japan, indier, australiensare och amerikan). Igår pratade någon om det igen och då visste jag i alla fall. Känner ni till det? (Karin, nu vet jag ju att du gillar när jag slänger ut frågor och här gissar jag att du har koll utan att ens behöva googla... :) )

Britt, jag är SÅ glad att du kan kommentera igen, även om det inte är så lätt som innan! Ja, det är Rowan som bor i huset med tennisbanan. Johan och hon har mycket kul ihop, men ibland ryker de ihop, de har båda starka viljor och tycker att de vet bäst. Roligast var väl när de argumenterade hela vägen till skolan i bussen om hur livsmedelsbutiken "Waitrose" namn skulle uttalas (Johan hade fel, men gav sig INTE). Andra gånger kan Rowan ha en åsikt om hur något ska sägas på svenska, utan att hon kan ett ord. Underbart.
Nej, här firas inte, här har familjen helt glömt att det är Mors dag, detta trots att någon påmindes tidigare i veckan då jag sa att jag skickade kort till dig och Tuula (har du fått kortet?). Kan väl säga att de inte plockar många poäng på det, upplyste dem lite syrligt om att dagen uppfanns just för hemmafruar som skulle uppmärksammas, inte för mammor i dubbelarbetande familjer där man delar på hemarbetet... tänker inte orda så mycket mer om det, för då kanske jag säger något dumt ;) .

Karin, vet att du läser andras kommentarer, så enligt ovan vet du att vi i år prövar något nytt och inte firar Mors dag. Det är inte Mors dag i England, de har en annan helg, så familjen blir inte automatiskt påmind i butiker och av skriverier. Hur var din brunch? Jag håller med dig, det känns overkligt att de har haft en marknadstradition samma datum i över 700 år, då få man svälja onödiga utgifter och eventuellt "farliga kringresande tivolin", det gäller att vara med och hålla traditionen vid liv :) .
Fattar inte varför Britt och jag fått problem med våra kommentarer, det är verkligen lite konstigt, antingen borde alla ha problem, eller möjligen en, men två..?

Ha en trevlig dag på jobbet imorgon! Här är det bank holiday, så vi har en extra ledig dag. Inte fel!

Kram Ingrid

lördag 28 maj 2011

Beaconsfield Fair

Vi bor på historisk mark (hela England kryllar väl av historiska minnesmärken...). Byn är första gången omnämnd och dokumenterad år 1185, då under namnet Bekenesfeld. Redan 1269 började de med en "fair" som håller på än idag. Jag har svårt att hitta en riktigt bra översättning till svenska för "fair", men närmast skulle jag säga marknad/tivoli. Som de snabba matematiker ni är, har ni då räknat ut att denna fair nu har genomförts 743 gånger under lika många år och alltid infallandes den 10 maj! Det är klart imponerande, eller hur?!

Från början var det nog mest en handelsmarknad, men idag är det helt enkelt ett kringresande tivoli som plockar upp ALLA sina attraktioner under en natt och ner nästa. Större delar av Old Town stängs av denna dag, då tivolit helt enkelt ställs upp på vägarna. Naturligtvis finns det från en del boende längs med dessa gator, samt bland butiksinnehavarna (som tvingas stänga), ett visst motstånd mot detta jippo. Överenskommelsen är att fairen får fortsätta under förutsättning att de kör varje år, skulle de hoppa över ett år, bryts förtrollningen och de har inga rättigheter att komma tillbaka.


Från barnsben har jag uppfostrats till att kringresande tivolin är "farliga" (inte så säkra), eftersom de plockas upp och ned hela tiden, så den mänskliga faktorn, kan om du har otur, orsaka olyckor. Det är bättre med "fasta" tivolin som Gröna Lund och Liseberg. Som vuxen sitter det där i, men jag funderar över om det var ett påhitt från våra föräldrar för att vi inte skulle tjata när det kom tivolin till stan... Sanningen är att då vi bodde i Århus, skedde det en allvarlig olycka med en ny attraktion på Tivoli Friheden, samma sommar som det var en karusellolycka på Liseberg. Kan inte påminna mig några olyckor jag hört om från kringresande tivolin på länge...

Nåväl, när det händer något stort i byn, vill i alla fall jag vara med och ta del av det, så naturligtvis skulle vi kolla in hur det såg ut och vad som hände. Rikard skulle förstås ut och resa och lämnade byn kl 05.00 den 10 maj, så vi tog en promenad sent på kvällen den 9:e och såg hur det bankades och byggdes. ENORMT mycket jobb för en dags underhållning! Jag insåg hur korkat det är att BETALA svindyra pengar för karuseller i byn, när vi köpt ett årskort för hela familjen till diverse nöjesställen, som vi nästan aldrig hinner använda.

Den 10 maj infann sig och det bestämdes att Malin skulle gå på tivolit med sin kompis Emma som bor i byn. Jättekul att de skulle hitta på något tillsammans tyckte jag. Linnéa skulle också gå med några kompisar i byn, men något hände och istället gick hon sedan med Amanda. Typiskt att Johan då inte hade någon kompis att gå med. Vi kontaktade Rowan och Reese som skulle dit med sin barnflicka och de ville gärna gå tillsammans.

Rikard var iväg, jag var lite slö efter några intensiva veckor, en av de andra mammorna sa att hon tänkte ge sina barn £20 var till fairen och då kändes det bra att jag gjorde detsamma, så det blev en rätt dyr historia, men man får ändå inte mycket för de pengarna. Förhoppningsvis gick det till någon som behövde det och våra barn hade riktigt kul, speciellt de båda yngsta, så det var en bra dag.

Här ser ni vägen mot kyrkan avstängd:


Ni som varit här kanske känner igen den här rondellen framför kyrkan:


Efter en stund kom Reese av sig, hon blev rädd och allt blev fel. Då delade vi upp oss, så jag tog Rowan och Johan, medan barnflickan gick med sin mamma, son och Reese. Rowan och Johan går båda i trean och har SÅ kul ihop:


Att lyckas klämma in den här höga karusellen mellan husen på våra gator i Old Town är SKICKLIGT:


Olika "hus" (spökhus, lustiga hus, spegelhus etc) hör väl till varje komplett tivoli:


Och här ryker de sista slantarna:


Tjejerna var på tivolit senare på kvällen. Malin hade först softball och därefter hämtades hon av Emmas mamma Amy och de fick kvällsmat där innan nöjena började. Jag körde hem kompisarna ganska sent på kvällen och hemma hos Emma kom hennes bror hem från tivolit med två påsar guldfiskar som de "vunnit". Amy blev inte superglad, men Erik hade tyckt synd om fiskarna i de trånga akvariumen. Senare under veckan avhandlades vad som skulle göras med fiskarna. Vi kunde inte ta över dem, då de inte kan vara i samma vatten som de fiskar vi har. Det visade sig så småningom att det var flera barn som tyckt synd om fiskarna och en av dem kunde ta över Eriks. Det får mig att tro att det är psykologi på hög nivå bakom tivoliakvariumen, de vet helt enkelt att barn är svaga för plågade djur (ja, vuxna med för den delen) och ju sämre djuren ser ut att ha det, desto fler kommer att förbarma sig över dem...

Monika Hääg, GRATTIS till ny och jättefin bok! Omslaget blev verkligen bra. Har spanat in det på din blogg, men inte hunnit skriva något, det har varit rätt dåligt med datortid över huvud taget sista tiden.
Så kul att du känner igen Cliveden, på wikipedia stod det uppradat flera filmer där stället varit med, så jag är säker på att du har rätt. Det var ett trevligt utflyktsmål.

Britt, ja detta med kommenterandet är MÄRKLIGT! Då har vi två precis samma problem. Jag kan inte skriva kommentarer, så min google-hänvisning kommer inte upp automatiskt längre som den alltid har gjort. Jag får välja "Anonym" och skriva under med namn istället. Irriterande! Bra att vi kommit på en temporär lösning i alla fall och jag återkommer när jag vet hur det kan rättas till. Uppenbarligen har inte andra samma problem, för de kommer upp med sina vanliga "avsändare".
Ha ha, ja Cliveden var toppen och du kanske har rätt, jag kanske ska bli guide! Det tycker jag verkar vara ett superroligt och trevligt jobb, men jag antar att man inte blir rik på det. Fast det blir man inte på att vara hemma heller :) .

The not-yet-desperate-housewife, gulle dig! Tack för betyget! Det blir lite sämre med läxor då vi har gäster, men jag brukar försöka ligga på barnen, så att de planerar för det i förväg. Vissa saker vet de ju inte innan och då måste de göras trots gäster. Jag tror farmor, som jobbat som lärare, tyckte att jag låg på barnen lite hårt med läxorna några gånger, men jag vet att de inte själva vill komma efter eller göra dåligt ifrån sig. Jag tycker att NI brukar göra mycket roligt och tänker också om det jag läser, att det är perfekt inspiration för vår familj :) . Bytt bytt alltså, ha ha. Hoppas att du fick mitt mail. Vi får helt enkelt få till något lite längre fram... Skriv gärna och berätta hur det gick hos sjukgymnasten! Kram.

Nu är det långhelg, vi har bank holiday på måndag och då är alla lediga.

Hörs!
Ingrid

fredag 27 maj 2011

Cliveden

Söndag var den sista hela dagen vi hade med Rikards föräldrar och eftersom de är släktens golffantaster var det självklart att visa att vi är på gång med förbättringar i våra färdigheter. Jag tror de blir väldigt glada den dag vi lyckas få våra gröna kort och kan gå ut tillsammans på riktigt. Johan var förstås glad att ge sig iväg med sina nya golfklubbor, men efter en stund visar det sig att den rätta golfattityden inte är riktigt där än, om jag uttrycker mig vagt :) .

Då jag fick mitt medlemsskap i National Trust kollade vi såklart upp vad som fanns att se i vårt närområde. Det som ligger närmast och dessutom är riktigt sevärt är Cliveden. Det är ett stort hus (som ett mindre slott), med tillhörande park, trädgård, labyrint, orangeri, statyer och  mycket annat. Söndagen innan Rikards föräldrar skulle åka hem för denna gång bestämde vi oss för att åka dit på besök. Vilket bra beslut!



Hela Cliveden ägs idag av National Trust, men huvudbyggnaden drivs som ett femstjärnigt von Essen hotell. Clivedens historia är SÅ full av intressanta berättelser och jag kan inte återge alla, men här har alla monarker sedan George I (början 1700-talet) varit på besök, flera viktiga personer har bott där. Andra kända besökare är Chaplin, Churchill & Roosevelt. Här framfördes för första gången "Rule Britannia". Cliveden har varit med på olika sätt i åtskilliga filmer, bl a spelades de scener i Beatles film "Help!" som föreställdes vara på Buckingham Palace, in här.

Våra föräldrar kände väl till den s k Profumo-affären, som var en stor skandal utspelande sig på 60-talet. Detta skrivs om denna "affär" på wikipedia (jag VET att det inte är det högst respekterade källan (sorry for using it Tara), men det ger en snabb och lättillgänglig förklaring till det jag söker):

Profumoaffären var en politisk skandal i 1960-talets Storbritannien.
John Profumo, som var försvarsminister i Harold Macmillans konservativa regering, hade en kärleksaffär med en ung toplessdansös, Christine Keeler. Han träffade henne första gången på en privat fest arrangerad av osteopaten Doktor Stephen Ward. Keeler hade samtidigt ett intimt förhållande med Sovjetunionens marinattaché, Eugene Ivanov.
Profumo ljög inför det brittiska underhuset den 22 mars 1963, då han förnekade att det skulle ha förekommit något "oanständigt" mellan honom och Christine Keeler.

Den 5 juni 1963 tvingades Profumo avgå som försvarsminister, sedan han erkänt inför underhuset att han ljugit beträffande sitt förhållande till Keeler - han svor emellertid på att han aldrig under deras möten "läckt" något som kunde innebära en säkerhetsrisk för Storbritannien.
Den sovjetiska marinattachén kallades tillbaka till Sovjetunionen där han möttes av tystnad från myndigheterna och skilsmässa från sin fru.
Filmen Skandalen från 1989 är baserad på händelserna, likaså dess titelmelodi Nothing Has Been Proved med Dusty Springfield.

Profumo och Keeler träffades på en fest på Cliveden.


På följande ställen kan ni läsa mer intressanta saker om Cliveden:

http://en.wikipedia.org/wiki/Cliveden

Åter till vårt besök på detta ställe. Cliveden har både en "park" och en "garden". Vid en första tanke tänkte jag "är inte det samma sak, bara olika storlek"...., men okey, jag kan se skillnaden framför mig, park = mer öppet, platt och anlagda symetriska rabatter medan garden = mer blommor, buskar, ej stora öppna ytor, mysigare. Är vi överens?

I så fall tog vi oss först in i trädgården, the garden, där allt var otroligt vackert.
På väg in till parken.

Trädgården

Fantastiskt blåregn som är vitt...
Har just tagit reda på att det faktiskt heter Vitt blåregn. Kul!

Malin
Cliveden har en alldeles nygjord labyrint för i år, så det gav vi oss förstås in i. Malin bestämde att det skulle vara tjejerna mot killarna, så hon, farmor och jag jagade runt och såklart att vi VANN:

Malin & farmor i mitten på labyrinten!
Får dock erkänna att det inte var en riktigt fair tävling, då Johan plötsligt behövde gå på toaletten och killarna därmed fick ett avbrott i sitt springande :) .

Farfar & Johan i labyrintgångarna...
Inte lätt att välja väg alla gånger...
Efter glass och butik i lilla butiken begav vi oss mot parken och på vägen dit passerar man The Manor house (hotellet). Precis som i Windsor är det en "staty" i ena änden av en väg som i andra änden leder upp till huvudbyggnaden. Här var den dock inte så lång som i Windsor :) och statyn var snarare en fontän, men VILKEN sådan. OTROLIGT vacker och är känd under namnet "Fountain of Love" och gjord av amerikanen Thomas Waldo Story år 1897.



Vi fick bra parkeringsplatser för våra bilar ;) .

Mycket vackert klocktorn.
Efter att ha inspekterat orangeriet som innehåller ett café, gick vi runt huvudbyggnaden och stod på en balustrad och såg ut över denna park:

Det här var en helt MAGNIFIK utsikt!
Till höger om träden rinner Themsen och floden skymtar bakom parken i mitten på bilden.
Vi gick ner för den tjusiga trappan som ni ser här, där bilden är tagen från parken:


Ett perfekt ställe för någon med spring i benen!
Vi lämnade parken och gick in bland träden där branta stigar löpte i olika sträckningar längs med Themsen och där fanns allt möjligt att se.

Fin gammal fontän.
Johan spanar ut över floden.
Många branta, vackra trappor.
Så här trött blir man om man springar upp och ner!
Världskrigen är än idag ständigt nära i minnet hos de länder som deltog, det är något som vi i stor utsträckning är förskonade från och inte tänker på dagligdags i Sverige. Därmed inte alls sagt att inte svenskar också minns krigen och många av oss har familj och vänner som på olika sätt var med underkrigen, men det var inte så massivt som i Danmark som var ockuperat eller i England som var aktiva med hela nationen. Minnesmärken från krigen finns överallt och så även på Cliveden:

Malin vid det lilla templet.
Detta tempel var från början ett tehus där man både kunde gå in på en andra våning och ha utsikt mot parken och på bottenvåningen och se ut över Themsen. Någon gång gjordes det om till ett tempel (jag skulle kalla det kapell) och våningen togs bort så nu är det litet och väldigt högt i tak.

File:Cliveden-2365.jpg
Giacomo Leoni's 1735 "Temple"
Bild från: http://en.wikipedia.org/wiki/Cliveden
Detta får räcka som redogörelse för Cliveden och vi är glada över att ha ännu ett fantastiskt ställe vi besökt och som vi varmt rekommenderar!

Efter middag på kvällen var det läxor, prat och sänggång. Måndag var det vardag igen och alla skulle iväg till sitt. När barnen och Rikard kommit iväg, körde jag svärföräldrarna till Heathrow. Jag börjar nu bli rätt van vid denna väg och blir inte längre förvirrad varje gång jag kommer till dubbelavfarten som GPS:en inte kan förklara, med följden att jag varit osäker på i vilket ögonblick jag bör köra av. Det var tvunget med ännu ett tråkigt farväl, men även denna gång kände jag att vi verkligen haft tur med vädret och hade hunnit se så mycket av det vi önskat, samt haft tid att prata, handla skor, gå på fest och musikal. VAD mer kan man önska?

TACK för besöket farmor och farfar!! Välkomna tillbaka snart igen!

Sofia, ÄR DET SANT, att du har en lös tand? Är det läskigt eller roligt? Vågar du vicka på den? Undras om den sitter kvar när vi ses om ett par veckor.... KRAM!

Britt, tack för mail! Jag vet att Rikard ringt efter det. Jag har inte haft tid att svara, det har varit extremt intensiva dagar här denna vecka, men allt är bra. TRÅKIGT att dina kommentarer inte kom fram och jag beklagar att du behövt försöka skriva om dem flera gånger. Funkar det nu? Om du inte vet, skriv bara ett ord och pröva, skriv inte massa långt som sedan försvinner. Trevlig helg och kramar från helg gänget!

Ylva, det är tur att du har så skön humor!!! Lilla du skulle ju aldrig kunna äta så mycket mousse! Som "nästansmålänning" förstår vi dock varandra så bra så bra. Hoppas nu att ni är väl hemma och glada i Sverige. Njut och vet att England saknar dig. Kram.

Kim, det måste absolut vara en bra översättning! Jag lovar att hojta om jag hör något. Vad kul att höra att du varit här i England i dina böcker! Hoppas även detta inlägg kan bidra till din fantasi :) !

Miss-know-it -all-wannabee, jag skrattar ihjäl mig när du avslöjar vilken tävlingsmänniska du är ända ut i tånaglarna!!! Så kul att du nämnde det där med grönsaken och blommorna! Jag hade i inlägget före funderat på om jag skulle fråga er vad blåregn som är vitt heter, men ändrade i sista stund och kollade upp det själv. Inser nu att jag därmed tog bort halva nöjet för mina fantastiska läsare! :)
Bra att du hade fått min kommentar!
Vilken LC-fest ni måste ha haft då!!! Var det ditt sista möte? Tycker fortfarande att det är så sorgligt. Här var det årsmöte igår och jag tror jag bestämt mig för att parkera LC här nästa år...
Tror inte Häxorna skulle vara SÅ otäck för Malin, men varför chansa när det finns så mycket att välja på, den kan ni ju spara till längre fram. Tänk att hon som ser så tuff ut kan vara en räddhare ;) .
Ja, stackars Ylva, hamna bredvid mig som alltid ska hitta på något och på festen satte allas tomma mousseglas hos henne, ha ha ha. Trevlig helg!

Skynda, skynda. Linnéa åker med konfirmanderna till Paris idag och vi har grekiska high school elever som bor hos oss och ska försöka hinna in till London med dem ikväll.

KRAMAR och önskan om en trevlig helg till er alla!
Ingrid

onsdag 25 maj 2011

Visst går det utför med flygpersonalen

I förra veckan åkte jag till Tyskland på konferens.
Frankfurts flygplats fotograferade jag denna skylt. Jag tycker det är helt underbar.


Entrance only for Dead head Crews

Allstå hur skall en dylik bild tolkas?

1. Hit in får bara dönickar gå?
2. Endast riktigt korkad besättning är välkommen?
3. Endast spöken med huvudet under armen är välkomna?
4. Endast överflödig personal välkommen.
    Och varför skulle man ha en speciell ingång för personal som är överflödig?
    Leder stigen rakt till personaldirektören som tackar en, ger en spark i
    rumpan och sedan goodbye?

Fler konkreta förslag mottges med tacksamhet!

Rikard

tisdag 24 maj 2011

Roof Garden Party

Då vi hade besök av vänner från Sverige i januari, frågade Karin om jag kände till att det fanns en stor takträdgård i London. Hon hade sett ett TV-program om den och de hade berättat om vilka problem denna orsakat i form av fuktskador för alla lägenheter under... Nu skulle det dock vara renoverat och fungera fint.

Tyvärr, blev jag Karin svaret skyldig, då jag inte kände till trädgården, men som så många gånger förr uppstår någon märklig tillfällighet och en vecka senare blev vi inbjudna att gå på fest just i denna takträdgård, för övrigt Europas största dito. Det var skolans föräldrarförening som bjöd in alla till fest till det facila priset av £60 per person.

Okey, man ska ta alla tillfällen till fest, så vi anmälde oss och övertygade dessutom ett antal andra nyare föräldrar att göra detsamma, ibland behövs en liten puff och vetskap om att någon annan man känner lite grand också kommer med.

Lördag kväll efter Roald Dahl museumet, var det alltså Rikards och min tur att gå ut på egen hand till detta Roof Garden party. Även om barnen är stora och klarar sig bra själva hemma, hade jag inte gärna lämnat dem så sent och så långt bort. Alltså passade det utmärkt att det sammanföll med en helg när Rikards föräldrar var här, inte minst eftersom de passat barnen så många gånger tidigare när vi bott hemma och det är något speciellt för dem att vara själva utan oss hela kvällen. När barnen övernattat hos farmor och farfar själva på helgerna, har de ofta gått till pizzerian i närheten och hämtat mat. Alltså beställde vi pizzor som kördes hem till oss, fast till farmor hade vi köpt vår favoritpaj istället eftersom hon gillar paj bättre än pizza.

Att åka till London för att parta, är inte helt enkelt. Tunnelbanan går inte in på småtimmarna, så det var en del fixande med taxiplanering samt andra alternativ, så att så många som möjligt skulle kunna samåka. Till slut beställde vi taxi tillsammans med den tyska familjen från byn och tack vare Rikards taxistrul tidigare i veckan, då jag fick kasta mig iväg för flygplatskörning, så fick vi faktiskt lite rabatt på denna taxitur. Alltid nå't.

128 glada föräldrar mötte upp på den soliga takträdgården. Bra uppslutning! Jag trodde man skulle se mer ut över London, men om man inte tittade ut och såg att man var i höjd med kyrktornet, så skulle man faktiskt inte tänkt på att det var så högt upp. Det var Virgin-flaggor på taket, och det är för att de äger detta ställe. Det är flera trädgårdar som går runt en byggnad och de olika trädgårdarna har olika stil/inriktning. Tyvärr blev det lite småregn efterhand, så det var väl en liten miss i beräkningen.

Takträdgård

Ankdamm

Ylva, undertecknad samt Toni (L's kompis Amandas mamma).
Efter fördrink satte vi oss till bords och det var fri placering. I Sverige är vi VÄLDIGT konsekventa i att när det är middagar som den här, sitter vi ALLTID varannan man varannan kvinna. Så är det uppenbart inte i USA, det var absolut mest amerikaner på festen (nästan inga japaner och indier, som ändå är en stor andel av föräldrarna på skolan) och när vi satte oss vid stora runda bord hamnade ett stort gäng herrar tillsammans och en lika stor andel damer. De skämtade lite med Rikard som tidigt tog sig två damer och tillsammans med en annan man satt svenskt snyggt på tjejsidan, med kvinnlig fägring på alla sidor. Jepp, jag är svenskpräglad och därför tycker jag fortfarande att det är trevligare att sitta varannan, eftersom man ofta delar upp sig ändå senare på kvällen.
Förrätt serverades vid bordet, vi fick en ganska otippad sak tyckte jag, men den var god, om än inget speciellt:

Därefter var det grillbuffé och den var OTROLIGT fin och imponerande! ALLA slags kött/fisk/skaldjur man bara kunde drömma om, sju sorters sallader, olika sorters potatis, mm mm. Jättefint! De stod och grillade så länge vi ville hämta mat.

Vi hade väldigt trevligt vid vårt bord, det skrattades och pratades mycket. FÖRMODLIGEN var det det trevligaste bordet av alla ;) . Vi pratade mycket med ett ganska nytt australiensiskt par, som senast bott ett antal år i Hong Kong. Den mamman verkar väldigt trevlig och var även med och lagade flera rätter på Cooking showen vi hade för ett tag sedan. Sedan pratade vi också en hel del med de par vi träffade då vi åkte iväg på pubkvällen i Ealing. De är verkligen ett väldans trevligt gäng.

Då vi trodde att det inte gick att stoppa i sig mer, dukades det upp en dessertbuffé....


Ibland ser det godare ut än det är, men de här sakerna var verkligen riktigt goda! Marängerna var sega och spröda på en gång, precis som jag gillar och chokladmousse skulle jag kunna leva på, SÅ gott:


Jag som ofta tycker att tedrickare kommer på undantag, med tråkiga tepåsar, blev här alldeles glittrig i ögonen då det här var kvällens tepåsar:

Har ni SETT finare tepåsar?
Ylva som satt bredvid mig var SUPERGLUPSK! Även om man fick ta hur mycket man ville av efterrätterna, så var jag förvånad att hon gick lös på detta sätt, men det är spännade att se folk ta för sig av livet:

Chokladmoussen var hennes favorit som ni ser!
Efter middagen var det dans och det var där någonstans festen spårade ut lite. Då öppnade det för allmänheten (eller om man måste vara medlem på något sätt, men i så fall är det MÅNGA som är det). På dansgolvet var det fullt disco med MASSOR av coola unga människor i häftiga kläder (det senare var lite kul att se). Utan tvekan hämmade detta en stor del av vårt sällskap, jag kan inte tänka mig att SÅ många av dem inte gillar att dansa. Plötsligt kände vi oss väldigt gamla. Rikard och jag lyckades dra med oss 10 pers till dansgolvet och vi shakade loss en stund i vårt hörn, men snart behövde vi vila och efter det var det nästan bara tyskarna och vi som dansade. Stället var öppet till 3, men folk började troppa av. Ett bra band spelade där vi suttit vid middagen och där satt många och drack och pratade, men det var lite svårt på grund av den höga musiken från bandet.

Dansglada! R till höger.
Är bilden suddig?
Rekommenderar att du inte dricker mer idag! Det är tis fm!
Vi hade bokat taxi hem kl 2, men ändrade det till 1.15. Det var ganska lagom, för då var vi nog ändå bland de sista i vårt gäng som gick hem. Martina och Andreas som vi åkte med ÄLSKAR att dansa, de stuffade mycket mer än oss och Martina tyckte vi borde åka dit bara vi fyra och dansa någon gång varannan månad. Jag vet inte det jag. Jag gillar att dansa och gå på fest, men föredrar slutna sällskap där jag har någon anknytning till de andra. Inte för att jag inte är intresserad av att träffa nya människor, men det gör jag hellre i andra forum än på sådana här ställen. Det var dock lite kul att det blev så här, för första gången jag träffade Martina, berättade hon att de bott i Paris flera år och där umgicks de "bara" med skandinaver och framför allt svenskar för "de var bäst på att festa". "Hoppsan", tänkte jag, "det kanske inte är vår starkaste sida, så nu blir hon nog besviken om hon lär känna oss." Efter denna kväll känner jag dock att jag cementerat deras intryck av svenskarna som det bäst festande folket :) .

Summa summarum. Kul att ha sett den berömda takträdgården, som är öppen för alla om ni vill besöka den. Trevligt initiativ med fest för föräldrar och skolpersonal! Många trevliga människor, som vi lär känna mer och mer. En annan gång önskar jag slutet sällskap hela kvällen och fler dansglada bland oss.

Hemma hade de haft en supermysig kväll med spel och film.

Sofia, då får vi baka en godiskaka nästa gång du kommer hit :) . Vi längtar efter dig och snart ses vi!

Britt, håller med er om att vi verkligen inte såg Long Walk från rätt håll!! Jag såg att din kommentar kom med två gånger, men han inte göra något då, ska se om jag kan ta bort den ena nu. Konstigt att det blir sådär ibland. Kul att du är nöjd med skorna och har börjat använda dem! Jag hoppas fortfarande på att ta mig dit och köpa ett par till mig själv. Naturligtvis var chokladkakan Malins, ha ha! Små museum är ibland väldigt bra, stora kan bli så överväldigande.  Har inte använt duken alls, tänker vänta till något speciellt tillfälle och det dyker kanske upp snart. Nästa inlägg blir om Cliveden :) . Hörs snart för avstämning om semester!

Astrid, tack! Ja, det här med skoluniform har verkligen både för- och nackdelar. Själv har jag ingen stark känsla för att det ena är bättre än det andra, men frack, javisst är det storslaget, men som praktisk mamma är det svårt att inte tänka på hur det hämmar det lekande man önskar alla barn...
Vad bra att du också kollade upp ordet koncept! Du fick verkligen fram förklaringen! Det finns alltså två olika betydelser och det ena är inte en utveckling av den andra. TACK! Jag är inte onormalt duktig på svenska, men tycker verkligen att det är intressant att diskutera språk och hur det kan användas. Ser fram emot att läsa hos dig om tattoo.

Boktokig, ja frack till skolan varje dag, det skulle svenska skolbarn tycka var konstigt om de fick höra!! Windsor är en riktigt fin liten stad!  Vi får se hur det blir med de blå skorna... :)
Dahls böcker är verkligen utmärkta för högläsning!
Stort tack för info om kommentarerna!! Jag har inte tänkt på att den inställningen finns där. Har väl inte letat så noga heller.... men inte ramlat på den när jag gjort andra justeringar.

Anna F, hoppas på att få smaka citronkladdkaka när vi kommer någon gång eller få receptet! Det är duktigt av Sofia att börja simma redan! Fast ni har ju varit flitiga badhusbesökare. Kul! Har förstått från Britt att L är totalt orädd. Det är klart att Sofia ser fram emot skolstart, det är verkligen en stor grej och jag minns själv känslan. Det kommer att gå bra!
Jag är SÅÅÅÅÅ imponerad över att ni springer SÅ långt!! Verkligen jättebra och duktigt!! Bra att ha en kompis att sporras av och med.
Vi håller på med detaljplanering av sommaren, återkommer inom kort för att höra om ni är borta några längre sjok, så vi kan ta hänsyn till det i så fall. Vi hörs på mailen rörande det. Kram till hela familjen!

Kim, du är så välkommen :) !! Tycker det vore toppen om du fantiserade ihop en historia om England och åkte hit för research. Jag LOVAR att säga till om jag ramlar på en förläggare! Vem har gjort översättningen av boken? Skönt att höra att du är på bättringsvägen! Är det "På liv och död.." som ska komma ut först?
Rikard blev jätteglad för din feedback! Krigskatten av Roald Dahl känner jag inte till. Måste kolla den!

Hanneles bokparadis, vad lustigt att du precis sett Matilda-filmen. Visst är den härlig?!

Catharina, tror absolut det kunde vara en perfekt utflykt för er när ni kommer hit. Tack för mail! Återkommer.

Karin, ja för absolut upp Roald Dahl på listan. Jag rekommenderar varmt att du läser Häxorna för Malin.
OTROLIGT intressant det du skriver om L's blick. Oj oj, har inte tänkt på det (finns så mycket att tänka på inom det området just nu...), men tror du  har HELT rätt. Verkligen intressant, kommer tänka på det ett tag nu.
TACK för väldigt läsvärd kommentar om Koncept!! Som vanligt är du påläst och har mycket att komma med. Gillade verkligen att läsa det du skrev om "häftig" och "grymme". Måste ta upp det vid middagsbordet!

Nu ni är jag sen till ett överlämningsmöte! Ilar!
TACK för många intressanta och roliga kommentarer senaste dagarna!!

Ingrid