Unga rökare

Jag är faktiskt fortfarande i lite chock efter att ha passerat några ungdomar som satt på en stor gräsmatta jag passerade igår, då jag hämtade Johan vid late bus. En flicka sparkade runt på en sparkcykel. En tonårstjej modell yngre, stod och knappade på sin mobil. Två killar satt på trottoaren.

Trodde jag såg fel när den kille som såg yngst ut verkade röka, men när jag passerade låg cigarettpaketet bredvid honom på marken. Han SÅG UT att vara ca 11 år, men visst han kan säkert ha varit både 12 och 13, men jag tvivlar på 14. Det var liksom inte smygrökning, för de satt på öppen plats med fullt av hus runtomkring, som jag gissar att de hörde hemma i. Sättet han rökte på gjorde det tydligt att det inte var första gången.

För mig är det HELT obegripligt att en så ung person sitter helt synbart accepterat och röker! 2011! Tack och lov att vi inte behövt brottas med sådana problem här än i alla fall. Hoppas VERKLIGEN att alla våra barn vet mycket bättre än att börja eller ens pröva att röka.

Hanneles bokparadis, javisst är det :) !! Såg att du också varit på bokmässan. Jag är så avis på alla er som var där.

Nu städar jag och lagar mat för vännerna från Sverige. Fick just ett sms om att de är två timmar försenade. Då hinner jag kanske bli klar, men det blir mindre tid tillsammans.

Trevlig helg till er allihop!

Kram Ingrid

IOWA

Vännernas nybyggda hus i IOWA

Nu får ni dra ut på läsandet av detta långa inlägg för det måste räcka ett tag. Vi får gäster från Sverige imorgon som stannar över helgen och då vet ingen hur mycket det blir skrivet här... :)

När vi flyttade till Århus för fyra år sedan kunde våra barn ingen engelska, jo L hade läst två år i skolan men det var inte mycket att komma med. Skolan där bestod första året av 42 elever, så Johan och Malin gick i samma klass, en 0-2:a. Malin fick första tiden sitta mittemot Olivia från USA och från dag 1 tyckte M väldigt mycket om O. Linnéa började i en 3-5:a med två andra tjejer i 5:an. Det tog dock inte lång tid innan L fann Alex i 4:an som din favorit och de blev otroligt tighta under vårt första utlandsår. Alex och Olivia är systrar. Tjejernas mamma Joan och jag fann också varandra tidigt. Joan som var van vid att bo i hus, trivdes inte alls med att bo i lägenhet i DK, så de kom ofta över till oss en stund efter skolan och Joan har goda minnen av att sitta i vårt danska kök och prata. När de efter ett år flyttade tilbaka till USA, visste sorgen inga gränser och för L var det jobbigt väldigt länge efter det. Hon saknade den speciella, väldigt nära relationen hon hade haft med Alex.



Alex, Mike, Joan och Olivia

Familjen själva var dock glada över att komma hem till USA där deras nya hus stod färdigbyggt. De bodde tidigare i ett annat hus på samma tomt som låg närmare vattnet. Det var mycket mindre och gammalt. Precis TVÄRTEMOT vad detta nya JÄTTEFINA hus var. Jag förstår verkligen att de trivs där och de har lyckats så bra med inredningen genom hela huset. Lyckostsar!

Det var alltså onsdagen den 29 juni som vi kom fram till dem. Det var mörkt, varmt och överallt i luften blixtrade det till av små ljus. Det var eldflugor (jag tror det är vad de heter på svenska). Häftigt. Eftersom Mike, Joan, Alex och Olivia var över hos oss och hälsade på i maj förra året, så var det inte så länge sedan vi sågs. Barnen var möjligen lite reserverade första kvällen, men därefter var det som om de aldrig varit ifrån varandra. Det märks naturligtvis att de alla mognat och blivit äldre. De har utvecklat sina intressen. A & O är båda väldigt engagerade och duktiga i Cheerleading. Det tränar och tävlar hela tiden. Till min stora överraskning är detta en dyr sport, kläder och tränare, som gör detta på heltid, kostar.

Rikard och jag fick ett fint gästrum i källaren med eget fantastisk badrum. Som tur var hade alla vänner vi besökte luftkonditionering inomhus, det hade inte gått annars. Vi hade 35-38 grader Celcius alla dagar. Alex och Olivia har var sitt likadant rum (naturligtvis personligt inredda) med ett gemensamt badrum emellan. FINT! Nu bodde de dock inte där utan istället radade 5 barn upp sig i storstugan framför TV:n och där sov de hela tiden vi var där:

Mike & Joan hade faktiskt tagit ledigt alla dagar vi var på besök vilket var helt fantastiskt då de verkligen inte har många semesterveckor i USA. Barnen hade sommarlov och det är alltid långt. Ofta åker amerikanska barn på läger för att få lite omväxling under någon eller några veckor.

Det var som hos Pippi Långstrump att komma dit. Inte bara vi hade presenter med till dem, utan vi fick också presenter själva! Bl a hade de köpt IOWA tröjor till oss allihop. IOWA universitet är väldigt bra inom framför allt medicin och färgerna är svart/vitt/gult. Barnen klädde om direkt.



Olivia & Malin i likadana tröjor :) .



Linnéa & Alex på balkongdäcket utanför köket.

Vår första dag i IOWA gav vi oss iväg till ett STORT shoppingcenter. Barnen var inställda på att handla i USA. Under senvåren sa vi flera gånger att det blir bra/kul att titta efter i USA.

Mot shoppingcentrat!

För bilresan till "shoppingmallen" (som det heter i USA) hade Joan passande nog fixat bilbingo till barnen:

Själv hade jag inte fått med några badkläder och det av den enkla anledningen att jag knappt äger några värda namnet längre. Som tur var fanns det inga gränser för urvalet där vi var. Jag provade en del och hittade en tredelad badsak jag var nöjd med. Tjejerna handlade tenniskläder, badkläder och lite allmänna sportkläder. Johan köpte sandaler. Linnéa hade spetsat in sig på en speciell butik som sålde tröjor med tryck och ville bl a ha en med All time low-tryck eftersom det är favoritbandet.

När L letade kläder, spexade Alex o Malin i HÖGklackade skor.

Mike köpte gigantiska cookies som var alldeles nybakade och så goda, att mumsa på när vi gick i butikerna.

Tara i Hamburg hade ju skickat ett mail med en lista på saker vi TVUNGET skulle göra i USA. Jag berättade för Amy på båten hem till Sverige om listan och hon konstaterade helt riktigt att allt handlade om MAT :) . En av sakerna var att köpa popcorn och äta MEDAN man handlade inne på Target. Det är ju helt riktigt att i Skandinavien är det inte ok att äta inne i matbutikerna. Nu tog vi i alla fall en tur inne på Target också, visserligen utan popcorn, men jag blev förälskad i butiken ändå :) . Framför allt för roliga och BILLIGA inredningsgrejer till speciellt kök. Lite svårt dock att transportera hem färgglada bunkar, så jag nöjde mig med att se och njuta.

Tjejerna kunde verkligen leka med vad som helst, var som helst:

Deras hus är ett suteränghus och vi bodde på bottenvåningen. Där fanns också baren. Den som de sett i ett "visningshus". Ägaren till detta hus fick problem och baren togs tillbaka till tillverkaren där Mike fick se den igen och köpte den till ett bra pris (mycket pengar men inte dyrt, om man säger så). Med tanke på storleken fick hela bottenvåningen designas efter baren, men vem skulle inte med glädje ha gjort det...


Barnen hade väldigt kul i baren!

I baren var det fullt utrustat med vatten, kyl, frys, ugn, serviser, GLAS och allt annat. På kvällarna satt vi vid bordet och spelade kort. Till höger fanns sköna soffor.

Vi svirade om i nya eller gamla badkläder, packade dricka och körde runt kvarteret där det fanns en liten båtplats för deras och grannarnas båtar.

Detta var GARANTERAT en av sommarens höjdpunkter:
Att åka "four wheeler".
Att sedan Alex och L fick åka själva var väl något
alldeles extra. Gissar att de borde ha haft både hjälm och
varit lite äldre för att det skulle varit säkert, men ibland får
man bara blunda för den kalkylerade risken och glädjas med
sina barns obegränsade lycka.
Tjejerna tog oftast en lite extra lång tur runt kvarteren från
huset till båten.

De andra barnen var inte sämre, hur kul (och förmodligen lika osäkert) var inte detta:

Sådana här bilar såg vi MASSOR av i USA, väldigt populära!
Regeln för barnen var SITT NED!

Så här håller man koll på dem:

Den stora grejen under den korta resan till båten var att från träden som
hängde över vägen dra till sig så många löv som möjligt. Det gör att man
sträcker sig förbjudet långt upp ibland och därför var det ständiga
uttalande från oss inne i bilen (vi hade en fönsterlucka som vi kunde prata
med barnen på flaket genom): SITT NER! :)

Båten är en pontonbåt och de var väldigt populära på den lilla sjön vid vilken de bor. Väldigt praktisk för deras behov måste jag säga. Enkel att komma ut med, perfekt att köra in till stranden med (de körde bara upp båten rätt i sanden) och tillräckligt stark för att kunna åka vattenskidor eller annat med...

Vi körde upp på en strand där det låg ett antal andra pontonbåtar på rad.



Inte svårt att förstå att Johan njöt!

Det är lag om flytväst för barn på sjön.
Dessa behölls även på när barnen badade, för säkerhets skull och Mike
är föredömligt säkerhetstänkande!

Bättre än så här blir det inte!
Solnedgång, badande barn, vänner! WOW!

Ny dag. Det är väl inget av våra barn som färglägger några teckningar hemma längre, men här kunde de göra det hur länge som helst. Märkligt!

Solen stekte och sedan länge har Alex pratat med Linnéa om ett JÄTTEBRA vattenland som finns en bit från dem. Efter en del diskussioner blev det en uppdelning på tjejer respektive killar där de första gav sig iväg till vattenlandet Lost Island. Olivia var tveksam till om hon ville följa med, hon gillar inte den intensiva värmen och badandet, men hon gjorde det säkert för Malins skull. Gulle henne!! Själv är jag inte mycket för bad överhuvudtaget faktiskt och förutom förra året då vi var på Lalandia med dessa vänner, så vet jag inte när jag roade mig på detta sätt, men vi hade SÅÅÅÅÅ roligt. Alex mindes att jag sista dagen på Lalandia hade slängt min slitna baddräkt i papperskorgen då vi åkte därifrån och hon skrattade åt mig då hon hörde att jag inte köpt någon ny förrän då vi kom till dem :) .

TROTS att vi smörjde oss järnet, vännerna smörjer sig hela tiden med sfr 50, 70 eller 80, så blev förstås alla lite brända någonstans där man inte smörjt ordentligt och det trots att vi försökte stå i kö i skugga där det gick, men vi överlevde det.

Det är ju inte så att man kan gå omkring med kameran runt halsen i dessa halsbrytande attraktioner. Dessutom passar det sig inte att lägga ut bikinibilder på sällskapet, men är här i alla fall en lite smak av vad vi upplevde:

På det här soldäcket lämnade vi våra saker. Att ligga där var det inte tal om
då det var alldeles för varmt och soldäcket brände fotsulorna om man gick barfota.

Tjejerna susade ner här och man visste aldrig var man
skulle komma ner, för banorna gick över och under varandra.

Söt och varm Olivia i väntan på lunch.

Det här var det bästa och roligaste i parken tyckte jag:

En vattenbergochdalbana! Jättekul!!

Måste poängtera hur otroligt trevliga och glada alla amerikaner är generellt och speciellt om de arbetar med service! En dag var Joan och jag i en bokhandel och när jag betalade frågade de "hittade du allt du sökte?". Det har ALDRIG hänt när jag handlat här eller hemma! I vattenparken frågade de alltsom oftast när vi stått länge i kö och kom fram till vår tur i attraktionen "are you having a nice day?" eller så spexade de lite själva eller med oss. Märkligt nog är det sällan de drar på smilbanden om de arbetar på tivolin varken i Sverige, England eller Danmark. Vet inte om det är en order från arbetsgivaren i USA, men oavsett så är det verkligen betydligt trevligare att bli bemött så här och jag inbillar mig att det borde vara roligare för personalen själva också...

Efter en lång dag då vi också njutit väldigt mycket av att guppa runt på ett däck i "Lazy River" som flöt runt i ett system så länge man ville eller i vågmaskinpoolen där man kunde njuta av guppandet, så åkte vi hem där Mike förberett goda hamburgare till oss!

Under dagen hade killarna i sin tur gett sig iväg till ett shoppingcenter där Rikard köpte en ny kamera och var glad som ett barn över den. Johan hade njutit av pappornas sällskap, bus och tekniska affärer. Dessutom hade han visst fått göra något sådant här och då förstår jag att han var nöjd:

Det här är nog högsta lycka för Johan :) !
Han gillar Mike jättemycket.

När Mike dessutom gav sig ut med Johan en lång runda på den här, så var lyckan fullkomlig:

Nej, han körde inte själv, men sitta själv för fotografering gick ju bra!
Som ni ser är detta en större fyrhjuling än den Alex körde med våra tjejer på.

Familjen bor i ett trevligt område med väldigt god grannsämja, vi forstod att där fanns ungdomarna, skämtaren, den intellektuella, de pålitliga, de gamla och den som alltid ställer upp. Mike tillhör den som alltid ställer upp, så när ungdomarna (d v s det yngsta paret i grannskapet utan barn) fick problem med sin båt fredag kväll, så ringde de Mike. Han, Rikard och några barn gav sig iväg till undsättning. Det var livat, men gick bra, tydligen var det rätt många ute på stället de kom till och en hel del alkohol hade intagits, någon hade åkt iväg med någon båt och det var osäkert om han skulle komma tillbaka. Det hela ordnade sig nog till slut och barnen tyckte det var spännande och lite läskigt. Det känns som om Mike är lite extra pappa och lugnande faktor för dessa yngre.

Idag när jag körde hem efter att ha kört R till jobbet TVÅ gånger eftersom han glömde sin dator hemma och kom på det när vi var nästan framme, så vi fick vända, konstaterade jag att det var inte mindre än 38! skyltar längs vägen mellan jobbet och hemma, som sa "To let" eller "For sale". Helt otroligt! Väldigt trafikerad väg men ändå... I alla fall så tänkte jag då på detta blogginlägg och konstaterar att det nog inte sitter så många sådana skyltar uppe i grannskapet hos vännerna i Iowa...

Lördagen kom och vi som varit uppe och spelat kort på nätterna (vad heter nu det där kortspelet... Jack Ass?) samt har så mycket och prata om på dagarna, fick snabbt sätta fart då grannen Alan ringde och sa att Joan absolut måste ta oss till Farmers Market i IOWA city. Jag hade läst på om IOWA i resehandböckerna, men sanningen var att det fanns inga sevärdheter som lockade mer än att bara få umgås och se vännernas omgivningar och vardag. Det betydde så mycket mer!

Marknaden var i Iowa City. Vännerna bor ungefär mittemellan denna stad och Cedar Rapids. I min bok "1000 platser..." så nämns Iowa State Fair i Des Moines som ett av måstena, men Joan sa att denna marknaden gick lika bra. Jag tror inte hon hade rätt i det :) , men vi hade trevligt i alla fall. Värmen var näst intill olidlig och att de som stod i sina stånd stod ut var nästan obegripligt, det var 37 grader.

På vägen dit åkte vi igenom områden som drabbades riktigt svårt av översvämmningarna för några år sedan, många av husen stod flera meter under vatten och idag är det som spökhus. Flera hus står obebodda och det är ibland sprejat på väggarna. Sorgligt!!  En stor katastrof som jag minns väl hur Joan skrev till oss och berättade om. Det ställde också till det för majsskördarna. Iowa är kända för sina stora majsodlingar och efter dessa översvämningar steg majspriserna rejält kommande år.

Johan gillar verkligen att köpa smycken till Malin i födelsedagspresent.
I år hittade han ett jättefint armband här.

Olivia och Johan köade länge för att få ballongfigurer.
Olivia fick en söt anka och Johan älskade sitt gevär.

Malin köpte fina hårband som gjordes för charity.

En del var duktiga på att jonglera:

Andra stod inte ut EN sekund till i värmen:

Det var definitivt dags för Iowas bästa glass (kanske USAs bästa?). Vi åkte raka spåret till Dairy Queen. Hittar man inte en glass man gillar där, hittar man det aldrig

Som den gode chef Mike är (han jobbar som fabrikschef för ett stort bolag) så köpte han en laddning glass till de stackare som hade helgskift och så åkte vi allihop till hans jobb för en fabriksvisning. Detta tyckte Rikard och jag var otroligt roligt och intressant. Kontor och fabrik var fint och såg effektivt ut! Barnen var måttligt intresserade. De tyckte det roligaste var apparaterna för öronproppar samt plasthandskarna :) .

När vi var nästan klara och stod i fikarummet fick Johan plötsligt näsblod! Det har han nästan aldrig haft förut och det forsade verkligen blod. Vet INTE vad som hände, men ville inte förstöra något, så jag kastade honom bakåt och ner på golvet. Han tyckte det var hemskt med allt blod. Joan tyckte det var "hemskt" att jag var så iskall att jag tog fram kameran och fotograferade honom, ha ha.

Snart måste det väl sluta...??

Det var hög tid att åka hem. Papporna och några barn åkte före medan Joan och jag åkte till Coralville och restaurangen Panchero's Mexican Grill för att handla borritos till kvällsmat. Joan visste precis vad hon skulle välja med olika fyllningar. VILKA fantastiska borritos!!! SÅ goda!

Dessa båda trevliga och hygieniska män var fullt sysselsatta
med vår order en lång stund.

Vi åkte hem till den fantastiska uteplatsen där Rikard och Mike monterat de nya utemöblerna:

Efter att ha ätit så vi storknade, packade vi dricka och gav oss ut med båten igen. De hade en uppblåsbar båt som man kan sitta i och åka med bakom pontonbåten och denna skulle nu prövas. Först ut var Johan och Olivia:


REDO!



Tummen upp = Mer fart
Tummen ner = Sakta ner

Så hände det som inte fick hända. Vi insåg att vi inte hade så mycket bensin i båten och tankstationen var stängd. Trist tyckte de stora tjejerna, men de utlovades tur nästa dag istället. Vi åkte till stranden.

Så här kan man också använda en båt:

Och så här lyckliga ser samma tjejer ut när de är med varandra och kommer iland:

Linnéa och Alex

Eftersom vi skulle åka vidare den 4 juli som är nationaldagen i USA, så fick det bli lite provisoriskt firande denna kväll istället. Först diverse pyromangrejer:



Det här var något de kallade maskar som Malin satte upp i ett hjärta.



Då man tände de där små sakerna växte de och blev som långa maskar. Kul?!

Därefter var det premiärdags för oss när det gällde amerikanska S'mores. Det är grillade marshmallows som läggs på ett speciellt sorts kex, på med en chokladplatta (sådana som danskarna har på sina smörgåsar) och så ett nytt kex på toppen. Tryck ihop och du har en "S'more".

Det är väldigt sött och väldigt gott, men lite kladdigt så vi tog inga bra kort när vi satt och åt, men här är en bild från nätet:


Bild från: http://www.foodnetwork.co.uk/recipes/traditional-smores.html



Nere vid vattnet i deras trädgård fanns en grillplats.
Mysfaktorn var på max!

Barnen somnade på rad medan vi vuxna spelade kort, pratade samt åt M&M Peanut butter:

MUMS!!

Söndagen var vår sista dag i Iowa. Direkt efter frukost gav vi oss ut på sjön igen och nu fick de stora tjejerna sätta sig i båten. Det när gjord för två, men extremt vältränade Alex satte sig i mitten och lyckades hålla sig fast:

Vi la till på stranden igen och vi var inte ensamma, men det var inget problem:

På stranden fanns ett rep man kunde svinga sig i:

Johans favorit!

L skrev meddelanden i sanden och mms'ade hem:

Så gulligt! Vem vill inte ha ett sådant meddelande?

På vägen hem var det Malin och Nea som fick åka efter och Mike drog på rejält. Linnéa njöt fullständigt medan Malins ansikte skiftade fram och tillbaka mellan glädje och total skräck. Enligt M hoppade båten ibland flera METER upp i luften, vilket såklart inte var sant, men de studsade en del när de for över vågorna och det tyckte M var SÅ otäckt!


Roligt!



Här tycker Malin det är mindre roligt. L är dock helnöjd!

När vi kom hem väntade de här sötisarna i deras trädgård:

Vi svirade om där hemma för vi var inbjudna på poolparty till några grannar. Mannen Alan som höll koll på husbygget då familjen var i Danmark, hade sagt att vi fick ABSOLUT inte åka hem utan att ha varit där och hälsat på. Det var fantastiska människor. Alan är en STOR skämtare och hustrun otroligt intellektuell och intressant. Inbjudna var även ett italiensk/tyskt par med barn, som tidigare haft restaurang och lagade underbar mat till oss. Efter maten åkte ALLA i poolen och vi spelade poolvolleyboll. HUR kul som helst och barnen var chockade över att mamma var så bra. Ha ha, kul att överraska dem ibland :) .

Poolparty

Rond 1 i volleybollmatchen. J servar i luften springandes från land ner i poolen.

Efter denna trevliga tillställning var det faktiskt dags att gå hem och packa. Vi skulle iväg väldigt tidigt nästa morgon. Till vår stora glädje skulle vi ta Alex och Olivia med oss på vår vidare resa...

Sista kvällen med gänget i Iowa.

Barnkonstellationerna varierade lite under dagarna. Malin är egentligen närmare Alex i ålder än Linnéa är och det märktes att de två (A & M) också hade väldigt roligt tillsammans. Dessutom matchar Johan och Olivia varandra VÄLDIGT bra. De har mycket gemensamma intressen och Johan ser upp till Olivia. Hon är ganska kort, så jag tror J har svårt att förstå att hon är två år äldre än honom. Detta gjorde att Malin "gick" lite mellan systrarna och ibland kom hon nästan i kläm och blev över. Så är det ju bara.

Kan inte undanhålla en liten bildkavalkad på kompisarna Olivia och Johan:

Detta inlägg tror jag tydligt visar varför våra barn tycker Iowa verkar vara en av de absolut bästa platserna att bo på i USA, ja kanske i hela världen :) ! Det var underbart att träffa våra vänner igen. Det var få men intensiva dagar, men vi bevarar varenda minut på en stor varm plats i våra hjärtan. Hoppas att vi snart får chansen att ses igen!

Thanks Joan, Mike, Alex and Liv, for having us over and make the start of our holiday to such a great adventure! We loved every minute of it!! Look forward to see you again and send lots of love and hugs!

Karin, bekymra dig inte över att du inte hinner skriva några kommentarer! Jag är glad att veta att du hinner hit och titta när jag vet att du har det så körigt!

The not-yet-desperate housewife, tack för länk till PGL, hade aldrig hört om det. Väldigt intressant! Ja, handstil är viktigare här än hemma, men i vår skola är de inte alls så noga som i den danska. Kanske menar de att man i fyran redan ska vara klar med det...?

Britt, hmmm nej du kanske är inte tuff på allt men på vissa saker är du absolut det :) . Ja, det är bra att kunna variera läxläsningen! Hur ser det ut med födelsedagsfirandet?

Astrid, ja det är ju perfekt om de kan ha nytta av den siten i Dubai också, om de inte redan känner till den. Jag tror inte heller jag skulle vilja bo permanent bland alla skyskrapor :) . Tänker också på alla avgaser som blir i en så stor stad.

Läste ditt spännande blogginlägg om festen i Blå Hallen. SÅ kul!! Jag skrev en kommentar, men det blev så konstigt så jag undrar om det funkade. Om inte, så vet du att jag försökt i alla fall!

Märtha, ja charader är JÄTTEKUL!! Det gjorde vi faktiskt hos farmor och farfar i somras. Nu har vi sett Gäster med gester någon gång med barnen på TV, men de är inte lika imponerade som vi var när vi var små. Jag håller med dem lite. Meningarna är så komplicerade att man tappar tråden och de får inget sammanhang, det blir bara massa ord staplade på varandra. Stavning är tydligen inte ALLS så viktigt i svenska skolor längre. Min Anna som jobbar som lärare tror inte på stavningsläxor, hon menar att de lär sig mer genom att läsa mycket. Hon har nog rätt. Här är det dock traditionell stavningsläxa som gäller.

Nu har jag SÅÅÅÅÅ mycket att göra inför kommande vecka.

Hoppas allt är riktigt bra med er! Vi hörs!

Kram Ingrid